Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Flaskhals för ekonomisk utveckling och utbildning

Interpellationsdebatt 12 november 2013
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 11

Anders Borg (M)

Anf. 83 Finansminister Anders Borg (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Peter Persson har frågat mig varför regeringen inte gör mer för att motverka bristen på utbildad arbetskraft och förbättra matchningen. Vidare undrar Persson vad som är motiven till regeringens övergripande inriktning på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. För att förbättra matchningen och minska risken för flaskhalsar är det centralt att skatte- och socialförsäkringssystemet ger tydliga drivkrafter att aktivt söka jobb, att utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken rustar människor för jobb samt att det finns ett väl fungerade företagsklimat. Vidare är det viktigt med en väl fungerade lönebildning. Regeringen har genomfört omfattande åtgärder för att förbättra matchningen. Viktiga reformer har varit jobbskatteavdraget och en återupprättad arbetslinje i socialförsäkringssystemen. Regeringen har även sänkt den statliga inkomstskatten för att öka drivkrafterna att utbilda sig och öka arbetsinsatsen. Vidare har arbetsmarknads- och utbildningspolitiken lagts om för att bättre rusta människor för jobb. Vi lägger betydande resurser på utbildning. Sveriges utgifter för utbildning som andel av bnp är 25 procent högre än genomsnittet bland OECD-länderna. Det tar lång tid innan strukturreformer inom framför allt utbildningsområdet får full effekt på arbetsmarknadens funktionssätt. Det finns dock tydliga indikationer på att den förda politiken för att minska utanförskapet har verkat i rätt riktning. Trots den utdragna lågkonjunkturen har utanförskapet minskat och sysselsättningen ökat med mer än 200 000 personer sedan 2006. Bedömningen att regeringens politik på sikt leder till en lägre arbetslöshet och en förbättrad matchning delas av bland annat Riksbanken och Konjunkturinstitutet.
Peter Persson (S)

Anf. 84 Peter Persson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. När vårt land under en mycket lång tid i princip hade full sysselsättning - jag talar om tiden efter andra världskriget till 90-talet - styrdes politiken just mot målet full sysselsättning. Det var överordnat allt annat. Axlarna för att skapa ett mer jämlikt och solidariskt samhälle var egentligen två. Full sysselsättning skulle skapa ekonomiska resurser för att bygga välfärd men också skänka människor frihet genom att de hade en egen inkomst. Det fanns en utveckling mot förbättrad såväl gemensam som enskild standard. I dag har båda målen försvunnit för en moderatledd regering. Arbetslösheten registreras och kommenteras. Jag har flera gånger sagt här i kammaren att jag ofta tänker mer på väderrapporten än på det politiska läget när Anders Borg talar om arbetslöshet och sysselsättning. När vi hade full sysselsättning senast i vårt land, vid skarven mellan 80-tal och 90-tal, avsatte vi runt 2 procent av bruttonationalprodukten till vidareutbildning, omskolning och kompetensutveckling. År efter år fanns de resurserna. I dag, med massarbetslöshet, är det bara en halv procent som avsätts till samma ändamål. Därför har vi i dag flaskhalsar och brister på ett antal områden. Lastbilsmekaniker, kockar, byggnadsplåtslagare, förskollärare, mjukvaruutvecklare, vvs-ingenjörer, operationssjuksköterskor och golvläggare - inom alla dessa yrkesgrupper råder i dag brist på arbetskraft. Samtidigt går drygt 400 000 personer arbetslösa. Vi har en ihållande hög ungdomsarbetslöshet. Enligt den nuvarande regeringsstatistiken är 20 procent av ungdomarna utanför den arbetsmarknad de skulle vilja vara på. Långtidsarbetslösheten exploderar. Är det då, finansministern, verkligen en framtidsinvestering att sänka skatten i stället för att satsa på utbildnings- och arbetsmarknadspolitik för att komma till rätta med de flaskhalsar vi har i ekonomin? Dessa viktiga yrken och arbeten skulle kunna utövas och utföras av tidigare arbetslösa efter vidareutbildning och kompetenslyft. Ser finansministern över huvud taget den brist på arbetskraft som finns mitt i arbetslösheten? Ser han det som ett problem? Har han i så fall för avsikt att göra någonting åt det?
Hillevi Larsson (S)

Anf. 85 Hillevi Larsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Söktrycket är nu enormt vid våra högskolor och universitet. Det beror på att vi har stora ungdomskullar som har nått sökåldern. Men det beror såklart även på arbetslösheten. Vid hög arbetslöshet är det ett väldigt smart val att utbilda sig och därmed öka chansen att få jobb, inte minst med tanke på att en av fem rekryteringar misslyckas i dag. Samtidigt som vi har hög arbetslöshet finns det ett behov av folk med rätt utbildning och kompetens. Men trots söktrycket, de stora ungdomskullarna, den höga arbetslösheten och behovet av fler människor med bristyrkesutbildningar har man minskat stödet till högskolorna. I förhållande till befolkningen och antalet unga och inte minst i förhållande till hur många som söker till högskolor och universitet anslår regeringen alldeles för lite resurser. Det är till och med så illa att högskolor tvingas minska antalet utbildningsplatser. Det är en radikal sänkning som sker nu. Det är ofattbart hur man tänker. Jag kan inte begripa det. De allra flesta av dem som går ut de här utbildningarna får jobb, inte minst de som gått bristyrkesutbildningar. Men inte ens dem kan man värna med dessa nedskärningar. Det skulle behövas en rejäl utökning av platserna på bristyrkesutbildningarna, både för att minska arbetslösheten och för att möta arbetsgivarnas behov av folk. Men detta går man vidare med. Det finns många bristyrken. Peter Persson har räknat upp flera stycken, och jag kan lägga till tandläkare, civilingenjörer, jurister, psykologer och sjuksköterskor. Det kan göras en väldigt lång lista. Det tragiska är att högskolorna vittnar om att det är väldigt kvalificerade studenter som söker. De skulle klara utbildningen och ha jättestor chans att få jobb. Men många av dessa döms nu till arbetslöshet. De åtgärder som finns för arbetslösa är ingenting som leder till jobb. Slutstationen är fas 3 efter 450 dagar av arbetslöshet. Innan dess handlar det om att bara söka jobb efter jobb efter jobb, även jobb man inte är kvalificerad för. Då vore det mycket vettigare att skaffa den kompetens som krävs för att få jobb. Dessutom har Arbetsförmedlingen små möjligheter att anvisa arbetslösa till utbildning. Man skär ned på högskolorna, men Arbetsförmedlingen har också problem. De senaste fem åren har Arbetsförmedlingen skickat tillbaka 20 miljarder till staten. Det råder alltså inte brist på pengar på alla områden. Anledningen till att man skickat tillbaka pengarna är att regelverket inte tillåter Arbetsförmedlingen att använda pengarna, för det är en så liten andel utbildningar som man kan anvisa de arbetslösa till. Inte ens dem som saknar grundskoleutbildning och gymnasieutbildning kan Arbetsförmedlingen hjälpa. Det är vansinnigt, med tanke på att risken för arbetslöshet är mycket högre om man saknar grundläggande utbildning. Här krävs en total omläggning av politiken. Man måste satsa mycket mer på utbildning, både förebyggande för ungdomar och för dem som redan har blivit arbetslösa. Med den höga arbetslöshet vi har är det ofattbart att regeringen inte gör detta.
Anders Borg (M)

Anf. 86 Finansminister Anders Borg (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det kan återigen finnas skäl för oss att i debatten ta vår utgångspunkt i hur det förhåller sig i verkligheten. EU-kommissionen presenterade förra veckan en väldigt bra genomgång av arbetsmarknadspolitiken i alla de 27 medlemsländerna. Denna genomgång förtjänar en bredare spridning. Där visar det sig att Sverige vid sidan av våra nordiska grannländer hör till de länder som lägger störst resurser på aktiva åtgärder. Det är Danmark, Finland och Sverige som har en omfattande aktiv arbetsmarknadspolitik, och vi har haft goda grunder till det. Det finns åtgärder som behöver vidtas. Man behöver ha förmedlare som ser till att man söker jobb aktivt och står till arbetsmarknadens förfogande. Sverige är ett av de länder som har flest förmedlare per tusen arbetslösa. Det behöver finnas praktik- och lönesubventioner som gör att människor får pröva på ett arbete, får en chans att visa vad de går för och upprätthåller aktivitet. Där har vi med nystartsjobb och praktikplatser mer än vad man har i de flesta andra länder. Det kan också behövas utbildningsåtgärder. Och frapperande nog visar det sig även på det arbetsmarknadspolitiska området att vi i Sverige har relativt stor omfattning på de insatser vi gör. Det här är en klok politik. Den förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt och bidrar till en bättre fungerande matchning. Låt mig också nämna något om detta med högre utbildning och högskola. Såvitt jag förstår var det när denna regering tillträdde 82 719 som började på högskolan. I dag är det såvitt jag förstår 92 260. Såvitt jag förstår är det en ökning. Antalet registrerade studenter var 388 000, och de är nu 430 000. Antalet helårsstudenter var 289 000, och de är nu 313 000. Såvitt jag förstår betyder det att det på alla dessa punkter har skett en betydande ökning av antalet studenter respektive antalet nybörjare och helårsstudenter. Det beror alltså på att vi har gjort en bred satsning på att säkra att vi har ett väl fungerande högre utbildningssystem. Låt mig också nämna något om matchning. Det är en fråga som det finns relativt omfattande forskning kring. Vad är det som gör att matchningen fungerar bättre eller sämre? Ja, det är till exempel aktiva åtgärder, där Sverige tillhör toppländerna. Det är att man vågar ta i besvärliga bidragssystem, att man säkrar att det lönar sig att arbeta, att man inte har permanenta försörjningssystem som skickar ut människor i förtidspension eller låser fast dem i fattigdomsfällor eller inaktivitetsfällor. Det är att man har skattesystem som gör att det lönar sig att vara rörlig, att söka brett och att vara beredd att byta yrke. Det är det som gör att matchning fungerar. Det är det som är det centrala i en matchningsfunktion. Jag har lite svårt att se att Socialdemokraterna har en politik som förbättrar matchningen. Jag kanske kan få ett förtydligande från Peter Perssons sida, men såvitt jag minns ska Socialdemokraterna höja bidragen och höja skatterna. Och såvitt jag minns betyder det att matchningen försämras, enligt den gängse teori vi har för hur matchning ska fungera. Låt oss ändå konstatera att när det gäller sysselsättning, arbetskraft och långtidsarbetslöshet har Sverige helt enkelt klarat krisen i bättre skick, tack vare en väl fungerande svensk modell, med en tydlig arbetslinje där det lönar sig att jobba, med ansvarsfulla parter som sluter bra och viktiga avtal för att arbetsmarknaden ska fungera bättre, med omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder och mer aktiva insatser än i de flesta länder. Det är det som gör att matchningen i Sverige och arbetsmarknaden i Sverige har klarat sig bättre genom krisen än i de flesta andra länder.
Peter Persson (S)

Anf. 87 Peter Persson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Finansministern och Moderaterna har en särskild statistisk förmåga, ungefär som att jag kan stå här i talarstolen och säga: Socialdemokraterna hade fler röster i 2010 års val än i 1948 års val. Det är korrekt. Men vi hade väsentligt lägre väljarstöd, dess värre. Så är det när Anders Borg talar om antalet högskolestuderande utan att ta hänsyn till hur många ungdomar det finns. Sanningen är ju att 2006, det sista, ursäkta mig, det senaste socialdemokratiska regeringsåret, hade vi 431 högskoleplatser per 1 000 ungdomar. I dag, 2013, är det 377 per 1 000 ungdomar. Vilket är mest, Anders Borg, 431 eller 377? Så har ni statistik på område efter område för att dölja de politiska misslyckandena. Moderaterna är fortfarande förblindade av nyliberala värderingar. Sänka skatten, minska samhällsåtagandena, privatisera - det är drivkrafterna. Därför förstår man inte motorer som skapar full sysselsättning. Vi socialdemokrater tror att det är just utbildning som är ett av de avgörande instrumenten. De andra är stabil ekonomi, aktiv näringspolitik, trygg omställning genom bra arbetslöshetsförsäkring, investeringar och fördelningspolitik som skapar efterfrågan. På utbildningsområdet har vi socialdemokrater i vår budgetmotion angivit en lång rad satsningar som vi kan finansiera därför att vi säger nej till fortsatta skattesänkningar. Det handlar om 10 000 platser på yrkesvux och folkhögskola och 6 000 platser på yrkeshögskola och högskola, främst som instrument för att inleda en politik för att ingen ung människa ska gå arbetslös mer än 90 dagar. Det handlar totalt om 16 000 nya platser på högskolan. Vi vet att jobbchanserna ökar avsevärt när vi förstärker utbildningen, både hos yngre och hos äldre, och det ger människor en ny chans att komma tillbaka eller att komma till arbetslivet. Alla dessa möjligheter har den moderatledda regeringen pulvriserat. Åk ut i landet! Det är svårt att i dag träffa de ungdomar som har misslyckats i skolan och inte längre kan ta sig vidare genom den kommunala vuxenutbildningen. Vägarna har stängts. Också på detta område har man privatiserat utbildningsmöjligheterna, och man låter bara några få erövra det som borde vara en rättighet för de många. Vore det inte bättre, finansministern, att satsa på utbildning och ge människor arbete i stället för ensidiga skattesänkningar?
Hillevi Larsson (S)

Anf. 88 Hillevi Larsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det har skett en hel del felsatsningar. När det gäller fas 3 är det den största arbetsgivaren i Sverige i dag. I fas 3 har man antingen aktivitetsersättning eller försörjningsstöd. Man har ingen lön, men man jobbar ändå heltid. Det är svårt att kombinera detta med jobbsökande och utbildning i och med att det är på heltid. Dessutom får arbetsgivarna 5 000 kronor per arbetslös i månaden, och det finns till och med företag som har specialiserat sig på att ta in så många fas 3:are som möjligt för att få detta bidrag. Då ser vi samtidigt att resultatet av fas 3 är att det inte leder till jobb och inte heller till att folk går vidare till utbildning, utan människor blir inlåsta där. Många upplever en förnedring. Det finns meningsfulla arbetsuppgifter, men det finns också rent förnedrande arbetsuppgifter som är påhittade för att motivera att ha människor i fas 3. Det finns också undanträngningseffekter, där fas 3:are gör ordinarie arbetsuppgifter, som till och med kan öka arbetslösheten. Men det som ändå är värst med fas 3 är att riksdagens beslut för mer än två år sedan inte har följts. Enligt det beslutet skulle anvisningarna till fas 3 stoppas, och åtgärderna för långtidsarbetslösa skulle bli bättre eftersom resultaten var alldeles för dåliga. Långtidsarbetslösheten växer, men människor kommer inte ut i jobb. Åtgärderna fungerar inte för det. Det regeringen borde göra är först och främst att följa riksdagens beslut och stoppa anvisningarna till fas 3. I stället borde man erbjuda meningsfulla arbetsuppgifter eller utbildning för arbetslösa, framför allt satsa på utbildning, inom Arbetsförmedlingen anvisa arbetslösa till utbildningar och satsa på fler högskoleplatser. Det är dessutom vad arbetsgivarna vill ha och behöver.
Thomas Strand (S)

Anf. 89 Thomas Strand (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag förstår inte varför Anders Borg och regeringen så konsekvent vägrar att satsa rejält på utbildning för att förhindra den flaskhals för ekonomisk utveckling och utbildning som Peter Persson skrivit om i sin interpellation. Det behövs stora investeringar i utbildning och skola för att vända utvecklingen. Men vi kan konstatera att regeringen väljer att just nu lägga 20 gånger mer på skattesänkningar än på skolsatsningar. Det är för mig en helt felaktig prioritering. Låt oss nu tala om verkligheten med Anders Borg. Den utveckling vi ser är inte positiv. Ni har haft makten i sju år, och kunskapsresultaten fortsätter att sjunka. Det gynnar inte utbildningen för framtidens jobb. Drygt 12 000 elever lämnar årskurs 9 utan att vara behöriga till ett nationellt gymnasieprogram. Även denna numerär har ökat under er tid vid makten. Detta är ytterst bekymmersamt med tanke på att vi vet att en gymnasieexamen är viktig när det gäller att få jobb. Peter Persson pekar i sin interpellation på att antalet elever som väljer ett yrkesprogram på gymnasiet minskar påtagligt. Finansministern kan inte vara nöjd med en sådan negativ utveckling. Sedan 2011 har regeringen dragit ned antalet studieplatser på den högre utbildning med drygt 16 000 - detta trots att söktrycket ökar. Det innebär att lärosäten just nu får avvisa många unga studenter som skulle ha kommit in på för arbetsmarknaden attraktiva yrkesutbildningar. När man jämför just andelen och antalet studenter som har möjlighet att gå på högskolan har Peter Persson nyligen redogjort för att andelen platser är mindre i dag än den var 2006. Ni satsar även alldeles för lite på yrkeshögskolan. Hösten 2012 kom det in över 1 000 ansökningar om att få starta yrkeshögskoleutbildningar i höst och till våren 2014. 28 procent beviljades. Nästa år har ni minskat anslaget till yrkeshögskolan med 800 000 kronor. Är finansministern verkligen nöjd med att endast 28 procent av ansökningarna om att få starta yrkeshögskoleutbildningar beviljades statliga anslag? Till detta kan läggas verkligheten att ni satsar alldeles för lite på just bristyrkesutbildningar. I detta bekymmersamma läge när arbetslösheten är hög väljer alltså finansministern och regeringen att satsa ytterst blygsamt på svensk utbildning. Ni lägger 20 gånger mer pengar på skattesänkningar än på utbildning. Det är för mig en obegriplig politik. Det äventyrar näringslivets konkurrenskraft och grusar framtidstron hos en ung generation som i stället för att studera till framtida kvalificerade jobb blir hänvisade till arbetslöshet.
Anders Borg (M)

Anf. 90 Finansminister Anders Borg (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Låt oss konstatera att Sverige har en mer omfattande arbetsmarknadspolitik och i större utsträckning än andra länder lägger resurser på aktiva åtgärder i termer av utbildningsplatser, i termer av praktik och nystartsjobb och i termer av förmedlare. Där står Sverige och de nordiska länderna ut därför att vi har en aktiv politik snarare än en passiv bidragshantering. Låt oss föra en diskussion om den högre utbildningen. Om jag förstår statistiken rätt var det 83 300 som var nybörjare på högskolan när Socialdemokraterna styrde 2002. När Socialdemokraterna hade styrt en mandatperiod var det 82 700. Såvitt jag förstår är det en minskning. Antalet registrerade studenter ökade från 385 000 till 388 000, men antalet helårsstudenter minskade från 294 000 till 289 000 - detta att jämföra med att vi nu har 92 000 högskolenybörjare, 430 000 registrerade studenter och 313 000 helårsstudenter. Under den socialdemokratiska tiden minskade alltså antalet högskolenybörjare och antalet högskolestudenter, medan det under vår tid har ökat. Det handlar om en ökning från 290 000 till 313 000 och en ökning från 82 000 till 92 000. Man förstår varför Socialdemokraternas satsningar ofta får denna typ av effekter. Vi vet ju var Socialdemokraterna lade pengarna under sin mandatperiod. Det är samma sak som det skulle bli om de skulle få en koalition med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. En sak har Peter Persson rätt i: Vi har sett den sista S-regeringen. I fortsättningen blir det koalitionsregeringar med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Då vet vi var pengarna läggs: sjukförsäkring, a-kassa och bidragssystem. Då finns det inte några pengar kvar till utbildningsplatser. Det är så socialdemokrater regerar. Man öppnar bidragssystemen för att trycka ut människor från arbetsmarknaden. Det är en remarkabel tanke. Det ser verkligen slående ut att vi för en diskussion om matchning. Vi vet vad det är som styr matchningen. Vi vet att det som Socialdemokraterna föreslår skulle försämra arbetsmarknadens funktionssätt. Det är den direkta effekten av Socialdemokraternas politik. Om man höjer skatterna blir det färre företag som vill anställa. Om man utökar bidragssystemen blir det färre som söker arbete. Då minskar rörligheten på arbetsmarknaden, då ökar riskerna i avtalsrörelsen och då riskerar man att hamna i en situation där människor låses fast i fattigdomsfällor. Vi ska komma ihåg att den socialdemokratiska miljöpartikonstellationen har en annan grundläggande idé - att beskatta allt som rör sig. Det är Miljöpartiets grundidé. Det är där de ytterligare 15 miljarder som ska läggas ovanpå de socialdemokratiska 30 miljarderna ska komma. Man är kanske överens om lastbilsskatt, men Miljöpartiet vill ha både bensinskatt och flygskatt och allt möjligt annat. Vad händer om man beskattar rörlighet? Då rör sig med stor sannolikhet människor mindre. Det betyder sannolikt att arbetsmarknaden fungerar sämre. Detta är den riktiga politik som Socialdemokraterna ska försvara. Man ska nedrusta infrastrukturinvesteringarna ihop med Miljöpartiet, för några väginvesteringar ska man inte göra. Man ska straffbeskatta transporter och rörlighet så att man krymper arbetsmarknaderna, och man ska lägga alla pengar på att bygga ut bidragssystemen. Det är den politik som socialdemokrater står för. Det är den politik som i realiteten skulle leda till att matchningen försämrades. Då skulle vi återigen få ett växande utanförskap där vi fick höja skatterna för att betala räkningen för Socialdemokraternas misslyckade arbetsmarknadspolitik.
Peter Persson (S)

Anf. 91 Peter Persson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag har tidigare i dag i debatten sagt att Schlingmann skrev två diplom om att tala utan att beröra ämnet. Jag sade då att ett diplom finns på Finansdepartementet. Det har härmed bekräftats tydligt. Herr talman! När Anders Borg var dåvarande statsminister Bildts handskrivare var det förmodligen han som skrev formuleringar som en storartad statskonst, den mest framstående regeringen någonsin i landet och att den ekonomiska kris som höll på att slå omkull vårt land var fabricerad av semestervikarier på radion. Det var Borgs bidrag till 90-talspolitiken. När socialdemokratin sedan tog över utvecklade vi högskolesystemet. Det är där den kom - den stora kraften och utvecklingen att vända massarbetslöshet, utbilda och gå vidare ifrån de ruiner av industrilandskap, utslagning av arbetskraft och stora hål i offentliga budgetar som socialdemokratin ärvde. Jag upprepar: 2006 hade vi 431 platser i högskolan per 1 000 unga. Det var det senaste året med en socialdemokratisk regering. I dag har vi 377 platser per 1 000 unga. Det kan man inte vifta bort. Det är fakta som vem som helst kan studera. Men den avgörande skillnaden när det gäller utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik är att ni står för en utbudspolitik som ni inte vågar erkänna fullt ut. Det handlar om att piska in människor på en arbetsmarknad som har stannat, medan vi står för en utbildningslinje. Det är den avgörande skillnaden.
Thomas Strand (S)

Anf. 92 Thomas Strand (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är besvärande fakta för Anders Borg att antalet platser per 1 000 personer i åldrarna 19-24 år har minskat. När vi lämnade från oss makten var det 431 platser. I dag, efter sju år med borgerligt styre, har det sjunkit till 377 platser. Det är verkligheten. Det är fakta som man inte kan vifta bort. Förra hösten skrev Högskoleverket så här i en rubrik: "Andra länders utbildningsnivå riskerar att dra ifrån Sveriges". OECD:s siffror och mätningar där man tittar på andelen högskoleutbildade som andel av befolkningen visar att Sverige har 13 länder framför sig. Det är länder som exempelvis Kanada, Japan, Israel, USA, Finland och Norge. Vi börjar bli ett medelmåttigt land. När andra länder satsar och springer ifrån oss står vi stilla. Jag har besökt många företag i min hemregion GGVV, alltså Gnosjö, Gislaved, Vaggeryd och Värnamo. Varje företagare säger samma sak: Det behövs mer utbildning. Vi behöver rätt kompetens för att kunna tillsätta de tjänster som finns i företagen. Tyvärr har vi en regering som inte riktigt lyssnar på det örat utan i stället satsar på skattesänkningar. Ni väljer att lägga 20 gånger mer pengar på skattesänkningar än på skolan. Vi behöver en annan gymnasieskola. Vi behöver fler platser i högskolan. Vi behöver fler platser i yrkeshögskolan. Det är det främsta redskapet för att bekämpa arbetslösheten. Tyvärr lyssnar ni inte på det örat. Ni satsar på skattesänkningar, och det är fel väg att gå.
Anders Borg (M)

Anf. 93 Finansminister Anders Borg (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Sverige har klarat krisen i världsekonomin bättre än praktiskt taget alla andra länder vad gäller sysselsättning, vad gäller tillväxt, vad gäller offentliga finanser, vad gäller välfärd och vad gäller sammanhållning. Det här beror på att regeringen har fört en bred politik för full sysselsättning. En första grundpelare är att vi återupprättar utbildningssystemet. Vi har tagit tag i de svårigheter och problem som Socialdemokraterna lämnade efter sig. Den första utgångspunkten är att återupprätta kunskap i skolan. Man ska ha nationella prov och tidigare betyg som gör att vi ställer krav och följer upp eleverna, och vi ska ha lärare med en riktig utbildning och som får bättre betalt när eleverna presterar goda studieframgångar. Till den breda satsningen på utbildning som verkligen återupprättar Sverige som kunskapsnation lägger vi också temporära krisåtgärder. Vi har alltså en mer omfattande aktiv arbetsmarknadspolitik än de flesta jämförbara länder i termer av utbildningsplatser och annat. Men vi förstår också att långsiktig sysselsättningstillväxt och långsiktig nedgång av arbetslösheten förutsätter att man förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. Då handlar det om att man måste återupprätta arbetslinjen, att man måste sänka skatter, att man måste våga ta de tuffa besluten kring a-kassa, sjukförsäkring och förtidspension och att man inte låser in människor i fattigdomsfällor och utanförskap. Det måste naturligtvis också handla om att det finns företag som vill och kan anställa och som vågar investera. Det här är vad den här regeringen har prioriterat. Vi har förbättrat företagsklimatet. Sverige framstår i dag som ett av de mest kreativa länderna i världsekonomin med starka världsföretag med nya innovationer som bryter ny mark och som banar väg för fortsatt sysselsättning i vårt land. Utbildning, aktiva insatser, arbetslinje och företagsamhet - det är en bred politik för jobb. Mot det står en rödgrön opposition som inte kan redovisa annat än stora skattehöjningar och stora bidragshöjningar. Det är den grundläggande skiljelinjen i svensk politik.

Dokument

den 9 oktober

Interpellation

2013/14:35 Flaskhals för ekonomisk utveckling och utbildning

av Peter Persson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Investeringar i kunskap genom utbildning har alltid utgjort en drivmotor i ekonomisk utveckling. Sett till tillståndet inom utbildningssektorn i dag så har Sverige bekymmer.

Andelen gymnasieelever som tar studenten inom normal tid (tre år) eller inom fyra år har legat still. Däremot har särskilt yrkesprogrammens attraktionskraft minskat tydligt i och med regeringens gymnasiereform Gy 11. På två år har andelen antagna elever till yrkesprogrammen minskat med en femtedel. Enligt Skolverket är den huvudsakliga orsaken till denna snabba förändring regeringens beslut att yrkesprogrammen inte ska ge behörighet till högre studier. Många av de som söker till gymnasiets studieförberedande program anger att de skulle ha sökt ett yrkesprogram om dessa hade gett högskolebehörighet. Det här är olyckligt, också för att de branscher och yrken som flera av yrkesprogrammen utbildar för uppvisar brist på arbetskraft, brister som blir flaskhalsar för den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Det finns några övergripande förklaringar till regeringens misslyckande på skolområdet. Reform efter reform har sjösatts utan att dessa har haft god grund i forskning och internationella jämförelser. Dagens skolpolitik innehåller många symboliska inslag och förslag – men saknar insatser som faktiskt får effekt: att förbättra lärarnas arbetssituation och att ge bättre förutsättningar för elever att lära.

En viktig förklaring ligger i brist på resurser. Resurser bidrar till bättre kvalitet. Regeringen vägrar att se behovet av ytterligare resurser till både den svenska skolan och högskoleutbildningen. Möjligheterna till kvalitetsförstärkningar utan tillkommande resurser är begränsade.

Finansministern har en avgörande roll för budgetprioriteringarna, det är på hans departement rödpennorna arbetar med de äskanden som fackdepartementen och hans ministerkolleger har. Centerpartiet har bittert fått uppleva detta. Näringslivsminister Annie Lööf fick ingen slopad andra sjuklönevecka och landsbygdsminister Eskil Erlandsson fick bara hälften kvar i fråga om landsbygdsstödet.

I dag är 34 000 arbetslösa inlåsta i regeringens arbetsmarknadspolitiska flaggskepp fas 3 och antalet ökar. Enligt Arbetsförmedlingen är det endast ca 15 procent av dem som har deltagit i fas 3 som lämnat programmet för arbete eller utbildning. En stor del av de lediga arbetstillfällena finns i tillväxtregionerna och då främst Stockholm.

Finanspolitiska rådet har i sin rapport om svensk finanspolitik 2012 uppskattat att förbättrade pendlings- och boendemöjligheter stärker matchningen och bidrar till lägre arbetslöshet. I dag är tillväxtregionernas ansträngda infrastruktur och bostadsbestånd ett hinder för matchningen på arbetsmarknaden.

Även Svenskt Näringsliv noterar att matchningen på svensk arbetsmarknad försämrats under de senaste åren. I organisationens rekrytringsenkät uppger omkring hälften av företagen att de haft ganska eller mycket svårt att rekrytera den arbetskraft de efterfrågar. Enligt Arbetsförmedlingens bedömning av efterfrågan på arbetsmarknaden råder det i dag brist på arbetskraft inom ett flertal yrken.

Jag har vid företagsbesök ofta möts av just frågor och kommentarer kring brist på utbildad arbetskraft och matchningsproblematiken. Det är märkligt att finansministern inte fått dessa och om han fått dem, ändå inte velat göra något åt missmatchningen.

Mina frågor till finansministern är därför:

Mot bakgrund av vilka fakta och argument uppmärksammar inte finansministern den tillväxthämmande bristen på utbildad arbetskraft och lägger förslag mot det i budgetpropositionen?

Vilken ekonomisk teori eller andra överväganden motiverar regeringens övergripande tillväxthämmande utbildnings- och arbetsmarknadspolitik?