FN:s kommission för mänskliga rättigheter och Irak

Herr talman! Mariam Osman Sherifay har ställt ett antal frågor till mig vilka alla berör Sveriges agerande i FN-kommissionen för mänskliga rättigheter med anledning av brott mot mänskliga rättigheter och humanitär rätt i Irak begångna av utländsk trupp. Låt mig inledningsvis framhålla att arbete för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är ett för mig och regeringen högt prioriterat område. Engagemanget för de mänskliga rättigheterna och för demokrati speglar förhoppningar om en värld där människor kan leva fria och trygga, utan fruktan och nöd. FN:s kommission för mänskliga rättigheter är ett viktigt internationellt forum för att uppmärksamma och fördöma systematiska och omfattande övergrepp av de mänskliga rättigheterna. De senaste åren har emellertid en alltmer konfrontatorisk hållning i MR-kommissionen hos en lång rad länder inte bara försvårat en saklig behandling av MR-situationer utan även gjort behandlingen av vissa tematiska frågor inflammerad. Alltfler länder med bristande respekt för mänskliga rättigheter sitter i kommissionen. De blockerar viktiga sakfrågor och använder MR-kommissionens verktyg för politiska syften som inte har med omsorgen om mänskliga rättigheter att göra. Sverige verkar för att MR-kommissionens relevans för en integrerad och resultatorienterad MR-politik stärks. Sverige verkar för att samtliga länder fullt ut ska samarbeta med FN:s mekanismer för mänskliga rättigheter. Ett stärkt samspel med övriga delar av FN-systemet eftersträvas i uppföljningen av kommissionens initiativ. Landresolutioner är ett av MR-kommissionens verktyg. Men som högkommissarien för mänskliga rättigheter Louise Arbour framhöll när hon öppnade kommissionen är vår uppgift inte att fokusera enbart på de resolutioner som antas utan framför allt på hur vi förbättrar MR-situationen på marken. Där måste vi använda flera instrument, inklusive vår och EU:s bilaterala dialog, vår säkerhetspolitik och vår utvecklingspolitik. Det arbete som MR-kommissionens tematiska rapportörer gör för att påtala övergrepp är viktiga i det arbetet och ges aktivt svenskt stöd. Sverige är för första gången på tre år inte medlem i MRK. Det påverkar i viss utsträckning Sveriges möjlighet till nationella initiativ, men inte vårt aktiva arbete inom EU för att få till stånd positioner som stämmer överens med svensk MR-politik. De här ansträngningarna fortsätter oförminskade. Förra veckan talade jag inför FN-kommissionen för mänskliga rättigheter. Jag valde att i år fokusera på icke-diskrimineringsprincipen och att alla människor är lika i värde och rättigheter. Vad gäller situationen i Irak gör regeringen tillsammans med övriga EU-medlemmar bedömningen att det med utgångspunkt från FN:s säkerhetsrådsresolution 1546 från förra året och de nyligen genomförda valen finns en gemensam uppgift att, under irakiskt ägarskap, verka för demokrati och mänskliga rättigheter i Irak. Det är nu angeläget att skapa förutsättningar för FN att spela en central roll och i samarbete med irakierna bidra till att den politiska processen leder fram till ett säkert, enat och demokratiskt Irak. FN:s engagemang är det bästa sättet att bidra till att Iraks folk kan åtnjuta de mänskliga rättigheterna. I Sveriges utvecklingsstrategi för Irak prioriteras stöd till demokrati och mänskliga rättigheter. Jag har starkt kritiserat de övergrepp som amerikanska soldater har gjort sig skyldiga till i Irak. Pentagons senaste rapport från den 10 mars om missförhållanden vad gäller behandling av fångar stärker kritiken. Jag anser det oerhört viktigt att alla ansvariga personer ställs inför rätta och välkomnar att sådana processer har inletts. Åtgärder måste vidtas för att säkerställa att sådant beteende inte förekommer. Det finns ett absolut förbud mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret! I dagarna har det gått två år sedan USA anföll Irak. Skälet till kriget var att avväpna Saddam Hussein, alternativt demokratisera landet. Det riktiga skälet vet bara de som startade kriget. Min interpellation, herr talman, handlar inte om detta. Min interpellation handlar om det som gör mig och många upprörda. Den handlar om alla de brott som har begåtts och begås mot humanitär rätt och mänskliga rättigheter i Irak. Med min interpellation vill jag bryta den världsliga tystnaden kring övergreppen mot de mänskliga rättigheterna under den pågående ockupationen av Irak. Jag vill ge röst åt alla irakiska fångar i det ökända Abu Ghraib-fängelset, men även i andra, mindre kända fängelser. Nu sker ständiga övergrepp. Det är inte ovanligt att kemiska glödlampor krossas mot människokroppar, att flytande fosfor hälls på fångarna, att det hälls kallt vatten på nakna fångar, att fångar slås med tillhyggen och annat och att fångar tvingas att beröra varandras könsorgan. Dessa är några få exempel på hur irakiska fångar förnedras av amerikansk militär. Detta har absurt nog även dokumenterats av militären själv som en sorts trofé. Det är när människor slutar att betrakta varandra som människor, herr talman, som ondskan tar plats och alla gränser överskrids. Förnedringen och tortyren blir möjlig. Jag vill även ge röst åt den irakiska civilbefolkningen, inte minst i Falluja. I angreppet mot Falluja, herr talman, som är en stad av Malmös storlek, har amerikansk militär inte bara förstört och jämnat staden med marken, utan här har man även använt otillåtna kemiska vapen som exempelvis senapsgas och andra frätande vapen som är förbjudna internationellt. Detta, herr talman, hämtar jag från doktor Khalid ash-Shayakli som arbetar på det irakiska hälsodepartementet. Han menar att staden fortfarande lider av effekterna från kemiska substanser och andra vapen som orsakar allvarliga sjukdomar under mycket lång tid framöver. Doktor ash-Shayakli har bland annat sagt att det han har sett under de undersökningar som gjorts i Falluja har fått honom att tro att allt han har hört om det angreppet har hänt. Vidare säger han att han inte utesluter att vapen med nukleära och kemiska substanser har använts, då allt levande är borta. Hundratals hundar, katter och fåglar har gasats ihjäl. Frågan är om vi någonsin kommer att få veta vad som egentligen hände i Falluja. Men en sak är säker, Falluja kommer alltid att förknippas med brott mot mänskliga rättigheter. Den här ockupationen har kostat över 100 000 civila irakier livet. Brotten mot mänskliga rättigheter och humanitär rätt i Irak bör behandlas i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Jag tycker att det är märkligt att bara för att Irak kontrolleras av världens starkaste militärmakt ska vi vara tysta i FN om övergreppen. Sverige måste höja sin röst när mänskliga rättigheter kränks genom grova och systematiska övergrepp. Det förväntar vi framför allt av oss själva men även av omvärlden. Sverige måste kräva att kommissionen återtillsätter en speciell rapportör för att bevaka och rapportera om övergrep i Irak, precis det som fanns ända fram till förra året.

Herr talman! Det är en mycket viktig frågeställning som interpellanten tar upp i dag, om rättmätiga krav på mänskliga rättigheter, andra MR-frågor och internationell humanitär rätt. I går presenterades FN:s reformpaket, där bland annat kommissionen för mänskliga rättigheter kritiserades på grund av att där ingår diktaturstater som Libyen, Kuba och Sudan. Nu föreslås i stället ett inflytelserikt råd där diktaturer inte ska få ingå. Men det problem som interpellanten tar upp är avsaknaden av omvärldens kritik när demokratiska stater bryter mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Det handlar bland annat om USA:s agerande i Irak och Guantanamo. Men även Israel kan räknas in i den skaran. Vi har internationella regler att rätta oss efter i krig, i fred och vid ockupation. Jag kan bara hänvisa till Genève- och Haagkonventionerna. Enligt den gemensamma artikel 3 är det förbjudet med tortyr, gisslan och avrättning utan domstolsförfarande. Och enligt artikel 33 är kollektiv bestraffning förbjuden. Det största hotet här i världen sägs vara inte det ondas ondska utan det godas tystnad. Enligt en artikel i dagens Dagens Nyheter driver Carnegieforskaren Robert Kagan tesen att det är svagheten som gör att Europa så envetet håller fast vid diplomati och internationell rätt. Den som är stark måste agera, och den som är svag kan inte. Samma synsätt lär John Bolton, USA:s näste FN-ambassadör, ha. Ska banden stärkas mellan EU och USA, ska Mellanösternproblematiken kunna lösas och ska FN kunna reformeras på ett klokt och framåtsyftande sätt krävs det att vi talar klartext och slår vakt om MR-frågorna, frågorna om de mänskliga rättigheterna. Är Laila Freivalds beredd att ytterligare ställa sig upp på alla barrikader och också kritisera de demokratiska stater som fortfarande bryter mot mänskliga rättigheter?

Herr talman! Jag vill först säga att jag tycker att det är oerhört bra att Mariam Osman Sherifay vill ge röst åt dem som utsätts för tortyr, övergrepp och annan förnedrande behandling. Deras röst måste ljuda, och det är vi som är mot den typen av övergrepp som har ett ansvar för att ge dem röst som själva inte har det. Det är viktigt att vi uppmärksammar den här typen av övergrepp som ofta sker i namn av terroristbekämpning. Det är oacceptabelt. Vi är för en aktiv, stark och engagerad kamp mot terrorismen, men den måste ske med respekt för den internationella folkrätten och den humanitära rätten. Vi får inte vara tysta när sådana övergrepp sker. Till Anita Brodén vill jag säga att vi inte är tysta. Och vi gör ingen skillnad när övergreppen görs av länder som är demokratiska och i princip är rättsstater. Tvärtom har vi anledning att reagera ännu starkare när länder som vi är överens med om vilka regler som ska gälla ändå ibland överträder dessa regler. Det tiger vi inte om. Vår kritik är tydlig och klar.

Det sker nu en demonstration uppe på åhörarläktaren. Jag ber därför utrikesministern att vänta tills vakterna har fört ut demonstranterna.

Herr talman! Jag vill poängtera det som utrikesministern konstaterar, nämligen att det faktum att Sverige inte är medlem i kommissionen i viss utsträckning påverkar våra möjligheter att agera. Men procedurreglerna ger också icke-medlemmar rätt att lägga fram resolutionsförslag. Det finns inget hinder att hålla anföranden och delta i konsultationer. Jag hoppas därför att utrikesministern tar det i beaktande. Jag vill också nämna vad den amerikanska människorättsorganisationen Human Rights Watch har visat i sina senaste rapporter. Det är mycket allvarliga övergrepp mot mänskliga rättigheter som har begåtts av Alaui-regimen som har tillsatts av USA. Detta inkluderar tortyr. Och Human Rights Watch konstaterar att inget har gjorts för att bestraffa de ansvariga. USA kan inte komma ifrån sitt ansvar för detta på grund av den faktiska kontroll som man har över Irak. FN:s tillförordnade högkommissarie Bertrand Ramcharan konstaterar också på s. 35 i sin rapport från juni 2004 att det internationella samfundet således har lämnats i en situation där det inte finns någon internationell övervakning av mänskliga rättigheter i dagens Irak. Och det är väldigt allvarligt. Det är uppenbart att detta är en högst otillfredsställande situation. Det finns förslag från både högkommissarien och mänskliga rättighetsorganisationer om att kommissionen åter ska tillsätta en rapportör eller annan lämplig mekanism för att övervaka och rapportera om mänskliga rättigheter i Irak. Det är väldigt angeläget. Därför tycker jag att Sverige bör kunna ta till orda om Irak under en rad dagordningspunkter under de kommande två veckorna. Jag vill nämna att jag vid min förra interpellationsdebatt om Irak ställde en fråga till utrikesministern om hon trodde att det någonsin kommer att bli fred i Irak. Att hålla val i Irak - jag har själv varit valobservatör i Stockholms län - med bara en del av befolkningen strider mot grundläggande normer för demokrati och mänskliga rättigheter. Det lägger ingen grund för fred och försoning. Varför ska inte de principer som tillämpas till exempel i Sydafrika, Namibia, Timor, Angola, Kambodja och så vidare också tillämpas i Irak? Det måste till politiska lösningar där alla grupper av utländska styrkor är hörnstenar. Hur skulle läget vara i dag i Sydafrika, herr talman, om samma modell som den i Irak tillämpades och om Nelson Mandela hade krävt att apartheidregimens anhängare skulle diskrimineras bort? Om vi egentligen vill ha fred, demokrati och försoning i Irak måste vi verka aktivt för att FN:s etablerade normer och principer och de tidigare erfarenheterna av att avveckla konflikter tillämpas också när det gäller Irak. Jag hoppas att vi gör vår röst hörd här under de närmaste veckorna. Tack, utrikesministern, för den här interpellationsdebatten.

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för det svar jag fått och för den här interpellationsdebatten. Vår röst är viktig internationellt sett. Vi känner att Sverige är ett litet land. Men jag är övertygad om att vi har en stor påverkan i de här frågorna, så jag uppskattar också precis det som interpellanten här uttrycker och uppmanar utrikesministern att i sitt anförande med kraft ta upp de här frågorna. Avslutningsvis skulle jag vilja ställa en väldigt konkret fråga. Det finns ett synsätt som emellanåt förs fram, och det är att Genèvekonventionen inte gäller i kampen mot terrorismen. Har utrikesministern mött sådana synpunkter i internationella sammanhang?

Herr talman! Till Mariam Osman Sherifay vill jag säga att USA är ju part i fråga om konventionen mot tortyr med mera och har en skyldighet att regelbundet rapportera till kommittén mot tortyr. Vi anser att det är oerhört viktigt att alla länder samarbetar med den övervakningskommission som finns. Kommittén har begärt en extra rapport från USA - det skedde förra sommaren - men ännu har ingen rapport kommit från USA. De här övergreppen på fångarna i Irak är naturligtvis oerhört allvarliga. Det är därför viktigt att USA vidtar åtgärder för att beivra de här brotten, ställa de ansvariga till svars för det här och, naturligtvis, se till att det inte upprepas. Sverige har vid flera tillfällen till amerikanska myndigheter framfört att det är oacceptabelt att frihetsberövade ska förlora sina rättssäkerhetsgarantier. FN:s rapportör mot tortyr har också uppmanat alla länder som har styrkor i Irak att vidta effektiva åtgärder för att undersöka och för att ställa de människor till svars som har förgripit sig men också att betala skadestånd till alla offer. Det här är något som vi i Sverige starkt stöder. När det gäller FN i Irak har FN genom säkerhetsresolution 1546 givits en central roll i återuppbyggnaden av Irak. FN:s uppgift är att främja mänskliga rättigheter och att bistå irakierna i utarbetandet av en permanent konstitution och när det gäller institutioner som också garanterar mänskliga rättigheter. EU och Sverige är mycket aktiva i att utföra det arbete som behöver göras under FN:s ledning men med irakiskt ägarskap. Anita Brodén ställde en väldigt konkret fråga om att Genèvekonventionen inte gäller i kampen mot terrorism och om jag mött detta någon gång. Ja, jag har mött det, men det är en fullkomligt felaktig uppfattning. Genèvekonventionen gäller.

Herr talman! Jag vill bara ännu en gång tacka för interpellationsdebatten. Jag ser verkligen fram emot att det här tar slut någon gång. Samtidigt önskar jag verkligen att det när det sägs någonting inte bara stannar vid alla dessa sammanträden utan också kommer ut. Jag tycker faktiskt att det är viktigt att vi gör vår röst hörd - det menar jag verkligen - och ser fram emot att det också blir så.