Förbud mot marknadsföring av skolor

Fru talman! Paula Örn har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbjuda marknadsföring av skolor, så att resurserna läggs på barns och elevers utbildning.

Det finns problem med de nuvarande reglerna för fristående skolor. och det finns inbyggda fel i friskolesystemet som helhet. Regeringen ska bekämpa osunda drivkrafter och bristande likvärdighet. Det ska inte vara möjligt att tjäna pengar genom att dra ned på kvaliteten, exempelvis genom att anställa obehöriga lärare eller inte ge eleverna den undervisningstid de har rätt till.

Därför gav regeringen i juni 2023 ett tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan, som är en viktig pusselbit i en större omläggning av friskolepolitiken. Direktivet innebär att utredaren ska lämna förslag om vinstutdelningsförbud eller annan vinstutdelningsbegränsning, som jag här kallar för vinststopp, i skolor där det finns problem som behöver åtgärdas. Vinststopp kan till exempel gälla om en skola eller förskola håller för låg kvalitet eller om den tar emot statsbidrag som avser att åtgärda kvalitetsbrister eller annars höja kvaliteten i verksamheten. Det är ett svar från politiken på alla de fall där vinstdriften gått ut över elevernas rätt till en bra utbildning.

För att vi ska komma till rätta med systematiska utmaningar i friskolesektorn behövs också en bättre insyn och transparens. En viktig del i det arbetet är att få till en långsiktig lösning som säkerställer att information om skolor finns tillgänglig. Elever och deras vårdnadshavare ska kunna lita på den information som ges om olika skolor och deras utbildningar. Det är en förutsättning för ett fungerande och informerat val av skola.

För att säkerställa att elever och vårdnadshavare kan få tillförlitlig information ska Skolverket enligt förordningen (2015:195) om ett nationellt informationssystem för skolväsendet göra vissa uppgifter om skolenheter tillgängliga för allmänheten i ett nationellt informationssystem. Självklart omfattar statistiken alla skolor, såväl kommunala som fristående.

Även kommunerna har ett lagreglerat informationsansvar och ska därigenom informera vårdnadshavare och elever om utbildning i skolformer för barn och unga inom skolväsendet samt om sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. och som erbjuds i eller av kommunen.

När det gäller gymnasieutbildning har Sveriges Kommuner och Regioner tillsammans med Friskolornas riksförbund tagit fram ett stödmaterial för att ge skolhuvudmän - såväl offentliga som enskilda - ett stöd i att enligt god standard utforma marknadsföringsinsatser som stämmer överens med god marknadsföringssed enligt marknadsföringslagen (2008:486) och där huvudbudskapet till eleverna handlar om studiernas upplägg, genomförande och resultat. Marknadsföringsinsatser som är utformade enligt god standard hjälper eleverna att göra väl informerade gymnasieval.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag är dock lite förvånad, för jag tycker inte att det var så mycket till svar på den fråga jag faktiskt ställde. Jag debatterar gärna det gift som vinstdriften i svensk skola har blivit, men det var inte detta det handlade om här i dag.

Om jag ändå ska ta chansen att kommentera skolministerns olika utspel om vinsten som drivkraft kan jag hittills sammanfatta det hela med att tomma tunnor skramlar mest, eller som mycket snack och lite verkstad.

Jag vill att debatten i dag ska handla om information och marknadsföring av skolor, så jag börjar med att upprepa min fråga: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att till exempel förbjuda marknadsföring av skolor, så att resurserna i stället läggs på barns och elevers utbildning?

Svaret, som jag hittills tolkar det, är inga åtgärder. Ministern ser inte att det behövs några ytterligare åtgärder för att komma till rätta med de problem som är kopplade till marknadsföring av skolor. Jag beklagar verkligen det.

Det vore rimligt att ta krafttag för att förbjuda den oseriösa marknadsföring som just nu präglar skolmarknaden, och det finns flera skäl till det: Friskolorna far med osanning, friskolekoncernerna följer inte den frivilliga reglering ministern hänvisar till, pengar går till annat än undervisning, till exempel reklam, och det verkar inte heller bli någon offentlighetsprincip för de fristående skolorna.

Fru talman! För lite över ett år sedan stod skolministern här i kammaren och debatterade med min kollega Linus Sköld. Det handlade även då om skolor som marknadsförde sig med felaktig information. Ett exempel var en skola som på sin webbplats skrev att man anställde de bästa behöriga lärarna, men sanningen var att endast hälften av skolans matematiklärare var behöriga. Skolministern sa då att Skolinspektionen måste få ett betydligt större mandat att agera mot aktörer som inte följer den lagstiftning som finns. Vidare sa hon att hon tyckte att Linus Skölds idé om att förbjuda annan marknadsföring av skolor var intressant och att hon tog till sig den idén. Detta lät ju bra. Men jag ser inte att ministern hittills har tagit några steg för att Skolinspektionen ska få betydligt större mandat att agera, och jag ser inte att det har hänt något alls med idén om att förbjuda marknadsföring av skolor.

Som statsrådet mycket riktigt påpekar finns det korrekt information, som Skolverket sedan 2015 är skyldigt att tillhandahålla. Problemet är att det inte är denna information som når elever och föräldrar eftersom skolor medvetet far med osanning. Menar ministern på allvar att det elever och föräldrar ska göra när de får information hem i brevlådan i form av glättiga broschyrer i fyrfärg och marknadsföringsmejl är att förutsätta att informationen är felaktig och leta på Skolverkets hemsida efter annan information för att kontrollera vad som i bästa fall kan vara halvsanningar och i värsta fall rena lögner? Vore det inte rimligare att Sveriges skolminister sätter ned foten och säger att detta inte är okej? Vore det inte rimligt att ta fram förslag för att förbjuda den vilseledande marknadsföringen i stället för att lägga ansvaret på elever och föräldrar? Vore det inte rimligt att skolministern tar sitt ansvar?

(Applåder)

Fru talman! Jag blir något konfunderad när jag hör Paula Örns inlägg. Hennes interpellation heter Förbud mot marknadsföring av skolor, och frågan som ställs i den är vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att förbjuda marknadsföringen av skolor. Men hela debatten tycks gå ut på att återigen kritisera friskolorna genom svepande anklagelser om än det ena, än det andra. Redan i interpellationstexten antyds till exempel att pengar används till att köpa nya skolor. Hur vet man att det är skolpengen? Det pratas om ockerhyror till ett eget fastighetsbolag, där vinsten plockas ut. Men är det inte så att även kommunala huvudmän hyr lokaler av kommunala bostadsbolag, vilket skapar stora vinster som används till annat, exempelvis massinvandringens effekter? Vi måste ändå ha rim och reson i debatten.

Skolvalet är viktigt, och då krävs ordentlig upplysning och god information om vad utbildningarna innehåller. Informationen består till exempel av broschyrer som skickas hem av både friskolor och kommunala skolor - broschyrer i fyrfärg, som Paula Örn utryckte det. I höstas var jag en av de föräldrar som överöstes av material från skolor, mest kommunala skolor. De försökte propagera för sina skolor, och jag ser inget fel i det; det var jättebra. Det fanns inget konstigt i skrifterna, utan skolorna talade om var de låg, vad de hade för utbildningar och profiler, vad det fanns för möjligheter att läsa kurser utomlands och hur tidigare elever hade upplevt sin utbildning. Det var inget märkvärdigt och inget försök att felaktigt locka elever att söka skolan, vare sig från kommunala skolor eller fristående skolor. Det var en upplysning, och denna typ av upplysning är viktig och intressant när elever ska välja skola.

Skolorna måste också hålla sig till marknadsföringslagen, och skulle en skola inte göra det får man attackera den specifika skolan, inte kritisera generellt.

Dessutom har Sveriges Kommuner och Regioner tillsammans med Friskolornas riksförbund utarbetat en handledning för hur marknadsföring ska gå till. Här talas bland annat om tryckt material, och man ser inga problem med det.

Men för Socialdemokraterna handlar detta inte om marknadsföring utan om deras ständiga och ensidiga kritik mot fristående skolor. De letar hela tiden efter nya vägar att slippa prata om de verkliga problemen i skolan och koncentrerar sig därför på fristående skolor.

Fru talman! Det är extremt viktigt att den information som gymnasieskolorna ger är relevant och sanningsenlig. Man ska kunna lita på den information som ges. Därför är avtalet mellan Sveriges Kommuner och Regioner och Friskolornas riksförbund viktigt. Att fara med osanning när man beskriver sin skola är ett brott mot marknadsföringslagen, och det ska inte förekomma.

Skolinspektionen har sedan regeringen tillträdde fått betydligt mer resurser för att utöva tillsyn och inspektion av friskolor, vilket är väldigt viktigt också i detta sammanhang. Elever och föräldrar ska kunna lita på att den information de får är sanningsenlig.

Det är viktigt att det finns relevant information att ta del av vid val av gymnasieskola. Den 1 juli förra året trädde därför en ny lagstiftning i kraft på detta område som kommer att börjar tillämpas inför höstterminen 2025. Det handlar om nya bestämmelser som tydliggör vad informationen ska innehålla, till exempel utbildningens inriktning och vad utbildningen kan leda till. Kraven har alltså successivt skärpts.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är inte mer än några veckor sedan vi båda stod här och diskuterade hur en stor skolkoncern helt dominerar marknaden för vägledningssidor för gymnasieval - webbsidor där den som betalar mest syns mest och som i vissa fall bara visar koncernens egna skolor. I den debatten blev det väldigt tydligt att man absolut inte följer överenskommelsen mellan SKR och Friskolornas riksförbund om marknadsföring, och ministern påpekade då att den inte var tillräcklig och att hon var övertygad om att det behövs en annan lagstiftning.

Jag kan tycka att det blir lite märkligt att det i dag återigen hänvisas till den frivilliga överenskommelsen hos SKR och Friskolornas riksförbund när jag frågar vilka åtgärder ministern tänker vidta. Vad tänker staten ställa för krav när vi ser att marknadsföringen fortsätter att vara vilseledande? Svaret framstår fortsatt vara "inga åtgärder".

Fru talman! Utgångspunkten när jag förberedde den här interpellationen var att försöka ta reda på hur mycket resurser som egentligen läggs på marknadsföring och reklam i skolan. Hur mycket av pengarna som är tänkta att gå till lärare, elever och undervisning läggs i stället på att locka nya elever till skolan? Svaret är att det är omöjligt att ta reda på det.

Det finns ett antal artiklar från 2012 och 2014 där journalister verkligen har försökt - eller rättare sagt har kunnat ta fram uppgifter om kommunala skolor och ställt frågor till fristående skolor. Det konstaterades redan då, för över tio år sedan, att det lades mångmiljonbelopp bara i en kommun på marknadsföring och att friskolorna lade nästan tre gånger så mycket pengar på marknadsföring som de kommunala skolorna.

Vi vet alltså inte hur många miljoner som flyttas från elevernas undervisning och lärande till skolreklamen. Varför är det så? Jo, därför att fristående skolor inte omfattas av offentlighetsprincipen. Tyvärr ser det inte ut som om de kommer att göra det i framtiden heller.

Det var bra att skolministern efter den massiva kritiken lät utredningen behålla uppdraget att presentera en offentlighetsprincip. Det är också bra att skolministern säger att hon vill att offentlighetsprincipen även ska gälla de fristående skolorna. Problemet, mina vänner, är att det inte är skolministern som bestämmer.

I söndagens debatt i Agenda hörde vi Jimmie Åkesson säga: Jag bestämmer alltid allt; det förstår alla. Kanske var det lite ironiskt, men skrattet fastnar lite i halsen när man inser att det faktiskt är sant. För några veckor sedan stod nämligen Sverigedemokraternas representant i talarstolen här och sa ungefär så här: Det finns ingen anledning att över huvud taget diskutera offentlighetsprincipen; vi är överens om en insynsprincip, och det är så det kommer att bli.

Hur kommer det då att bli, Lotta Edholm? Är det Liberalerna och skolministern som bestämmer över skolan och de förslag som läggs fram eller är det Jimmie Åkesson eller Patrick Reslow som alltid bestämmer allt?

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår att Paula Örn är besatt av det här med vem som bestämmer vad. Man kan ju tänka på vem som bestämde när S styrde. Var det Vänsterpartiet eller Miljöpartiet eller vem var det?

Paula Örn säger nu här att det är missvisande information som delas ut i marknadsföringen. Det har dock inte lagts fram ett enda konkret bevis för att informationen skulle vara missvisande. Tvärtom har alla vi som har tagit del av marknadsföringsmaterialet som skickades ut i höstas kunnat konstatera att det är väldigt sakligt och objektivt. Man framlyfter vad det är för utbildning som bedrivs på skolan, vilka möjligheter eleverna har, vilka valbara kurser som finns och vilka möjligheter det finns att läsa utomlands liksom synpunkter från elever som har gått där. Detta gäller alltså både kommunala och fristående skolor.

Här försöker ledamoten göra en stor sak av något som inte är en stor sak. Det är viktigt att man har möjlighet att profilera sig. Jag tycker också att vi ska vara så pass ärliga att vi kan skilja på vad som är marknadsföring och vad som är vägledning. Vägledning är något helt annat. Det är en form av stödprocess till individen, neutral och oberoende, där man visar på valalternativen, medan marknadsföring handlar om att profilera en skola. Inte ens denna skillnad förstår Socialdemokraterna.

I stället för att hitta på saker och bedriva kritik rent generellt kanske man ska fokusera kritiken till när det är befogat och till den aktör, kommunal eller fristående, som skulle bryta mot marknadsföringslagen.

Fru talman! Som jag har sagt tidigare är det enormt viktigt att information om och marknadsföring för en skola går att lita på och innehåller det som är viktigt att veta för ungdomar och deras föräldrar. Detta är naturligtvis vad utbildningen innehåller och så vidare, men jag tycker också att det finns andra parametrar som är av intresse.

Det är också viktigt att det finns information som ungdomar kan se är neutral. Skolverket har sådan. Det finns statliga oberoende webbsidor som ger information om alla gymnasieskolor i Sverige. Jag tror att det är viktigt att de sidorna marknadsförs bättre än i dag så att man kan jämföra och se om det är skillnader mellan det som skolorna uppger och det som syns på de oberoende sajterna. Det är otroligt viktigt.

Öppenheten är viktig, men skolorna måste också kunna tala om vad de gör, vilken målsättning de har och vad eleverna tycker om deras verksamhet, oavsett om det är en kommunal skola eller en fristående skola. Därför är överenskommelsen mellan SKR och Friskolornas riksförbund faktiskt viktig, och det är naturligtvis viktigt att den upprätthålls.

Fru talman! Jag kan rekommendera ledamoten Reslow att lyssna på min och skolministerns tidigare debatt om just skolvalssidorna. Hela poängen med den är att man inte skiljer på vägledning och marknadsföring. Man kallar sidan snackamedsyv.se, vilket leder eleverna att tro att det handlar om vägledning när det i själva verket handlar om marknadsföring av koncernens skolor.

Jag håller med om att det är jätteviktigt med de principer som finns i överenskommelsen. Det som är problemet - det tror jag faktiskt att jag och skolministern är överens om - är att man inte följer den. Det är ett problem att det är helt tandlöst, till exempel om vi tar det konkreta fallet att man säger att man har behöriga lärare när man de facto inte har det.

Jag tycker också att det blir tydligt i den här debatten, och det välkomnar jag, att jag och skolministern har betydligt mer likartad syn på utbildningspolitiken, på våra friskolor och på de åtgärder som faktiskt behöver vidtas än vad Sverigedemokraterna och Patrick Reslow har.

Skolministern är när som helst välkommen att samarbeta med oss socialdemokrater i stället, så att den politik som hon för fram här och den oro som vi delar över bristerna i det här systemet faktiskt är något vi kan komma till rätta med. Vi skulle ju kunna komma överens om att vi nöjer oss med de statligt drivna oberoende webbsidorna där det finns neutral och sanningsenlig information som ungarna kan ta del av. Även min dotter har under året fått de broschyrer som Patrick Reslow pratar om, och jag delar inte hans bild av sakligheten i alla av dem.

Vore det inte bättre att vi tillsammans gjorde något åt det här, Lotta Edholm?

(Applåder)

Fru talman! Det finns osunda drivkrafter i friskolesystemet. Jag tror att de flesta av oss är överens om detta. Det är därför som vi har två utredningar som sitter och jobbar med detta. Det är dels friskoleutredningen, dels Utredningen om en nationell skolpengsnorm, där det i direktiven finns många förslag som kommer att kraftigt skärpa kraven på friskolorna och kraftigt minska möjligheterna att ta ut vinst, framför allt när man driver en verksamhet som inte håller en bra kvalitet. Det finns också möjligheter till exempelvis återkrav av skolpeng vid brottslig verksamhet. Det kommer också att finnas möjligheter till tvångsförvaltning och så vidare.

Det är klart att allt detta sammantaget, tillsammans med Utredningen om en nationell skolpengsnorm, som innebär att staten tar ett betydligt större ansvar för vårt nationella skolväsen än i dag, också minskar drivkrafterna när det gäller marknadsföring av skolor. Det blir betydligt mindre intressant att marknadsföra felaktigheter än vad det kan vara i dag.

Samtidigt vill jag påpeka att det också är viktigt att det finns oberoende information som inte gynnar vare sig de kommunala eller de fristående. Sådan information ska ges till ungdomar och deras föräldrar så att de kan göra ett väl avvägt val när det är dags - ett val som är väldigt viktigt för många barn och ungdomar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.