Företagskontakter hos Arbetsförmedlingen

Herr talman! Jasenko Omanovic har frågat mig om jag avser att vidta omedelbara åtgärder för att komplettera Arbetsförmedlingens regleringsbrev med vikten av företagskontakter i syfte att öka arbetslösas möjligheter att få ett arbete samt att förse företag med kompetent arbetskraft. Goda och täta kontakter med arbetsgivare är en självklar förutsättning för att Arbetsförmedlingen ska kunna utföra sitt uppdrag. Det grundläggande styrdokumentet från regeringen till Arbetsförmedlingen är förordningen med instruktion för myndigheten. Där står i andra paragrafen att Arbetsförmedlingen ska verka för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt bland annat genom att effektivt sammanföra dem som söker arbete med dem som söker arbetskraft. Det är därför inget som regeringen årligen behöver uppmana myndigheten att göra genom skrivningar i regleringsbrevet. Där betonar regeringen vad myndigheten särskilt ska göra under det kommande året och vad som särskilt ska återrapporteras till regeringen. Under 2012 har Arbetsförmedlingen haft fler arbetsgivarkontakter än någonsin. Antalet överenskommelser med arbetsgivare om ytterligare service har mer än fördubblats. Det är ett tätare samarbete med arbetsgivare som också ger resultat genom att fler kommer in på arbetsmarknaden, och det behöver fortsätta. Jag sade i vår tidigare debatt här i kammaren att regleringsbrevet för 2013 skulle ha ännu tydligare fokus på arbetsgivarkontakter. Det har skett genom att Arbetsförmedlingen har fått uppdraget att utveckla och förbättra arbetsgivarkontakterna. Arbetsförmedlingen ska också redovisa en strategi för hur arbetssätten ska utvecklas. Det ska finnas en långsiktig plan, eftersom väl fungerande samarbete med arbetsgivare inte är en fråga som bara är aktuell i år. Det är därför en del av Arbetsförmedlingens grundläggande uppdrag.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. I den förra debatten, som ministern nu hänvisar till, när vi diskuterade Arbetsförmedlingen och företagskontakter i regleringsbrevet konstaterade både ministern och jag - det var den minsta gemensamma nämnaren mellan oss två då - att företagskontakter är A och O i Arbetsförmedlingens verksamhet. Det är ju den bärande delen av Arbetsförmedlingens verksamhet. Nu får man höra att det är en del som man inte behöver följa upp. Det är ju mycket annat, herr talman, som arbetsförmedlare måste följa upp. Det är ju så många parametrar bara i statistiken som man ska redovisa kring arbetssökande. Det är kön, ålder och utbildningsbakgrund, inrikes eller utrikes födda personer med eller utan funktionsnedsättning, om den medför nedsatt arbetsförmåga, med mera som man måste redovisa när det gäller arbetssökande. Men när det gäller arbetsgivarkontakter räcker det att nämna en gång att man ska återkomma årligen med en redovisning av hur man tänker jobba. Jag är inte nöjd med det svaret, herr talman. Om ministern menar det hon säger, att arbetsgivarkontakter är A och O i Arbetsförmedlingens verksamhet, måste ministern beskriva det tydligare i regleringsbrevet. Då måste ministern se till att Arbetsförmedlingen får i uppdrag att jobba ungefär som arbetsförmedlare gör i dag. De upplever att de inte gör någonting annat än redovisar vilka arbetssökande de har träffat, vilka samtal de har haft och vilka åtgärder de har vidtagit för den arbetssökande. I snitt har en arbetsförmedlare i dag 197 olika kontakter på en månad. 168 av dessa 197 är med arbetssökande. Det innebär att på en månad ska arbetsförmedlaren ha 29 kontakter med omvärlden som inte är någon arbetslös. Det är för att ministern, herr talman, har ett regleringsbrev där det sägs att man i detalj ska redovisa och styra arbetsförmedlare. De hinner inte komma ut från kontoren och träffa omvärlden. Hur ska de hjälpa? Det är 420 000 arbetslösa. Om man bara ska träffa bara dem och inga andra i det här landet, hur ska man kunna hjälpa? Hur ska man kunna hjälpa arbetssökande om man bara träffar arbetssökande och inga andra? Det vill jag ha svar på från ministern. Hur ska man hjälpa arbetssökande att få jobb?

Herr talman! Tack för interpellationen. Om man tittar på myndighetsstyrning styr man myndigheten på en mängd olika sätt. Det sker med skriftliga dokument men också med mycket muntliga kontakter. Arbetsförmedlingen är definitivt den myndighet inom mitt område där vi har den allra tydligaste styrningen. Vi träffar på olika nivåer Arbetsförmedlingens olika chefer och tjänstemän väldigt regelbundet. Vi har i princip veckovisa kontakter även på ministernivå. Det sker väldigt ofta. I måndags hade jag den stora glädjen att träffa flera nya ledamöter i Arbetsförmedlingens styrelse. Vi har nu fått ännu mer kompetenta personer med lång erfarenhet från statsförvaltningen, näringslivet, akademin och små och stora företag. Det var en glädje att hälsa dem välkomna. De hade tittat en del på styrdokument och annat och tyckte att det var väldigt många viktiga och svåra uppdrag som Arbetsförmedlingen har. När jag lyssnar såväl på Eva-Lena Jansson som på Jasenko Omanovic blir jag inte riktigt klok på: Ska det vara mer statistik, styrning och regler? Förlåt, jag menade Monica Green. Jag ber om ursäkt. Det var hon som var med i den tidigare interpellationsdebatten. Jag tar tillbaka det jag sade. Man tog upp att det var för mycket regler för Arbetsförmedlingen. Det Jasenko Omanovic tar upp nu är att det snarare ska styras ännu mer. Det är viktigt att fokusera på att Arbetsförmedlingen har uteslutande två kundgrupper, och de är båda två viktiga. Det är arbetsgivare och företag, och det är arbetssökande. Senast för en månad sedan slöt Arbetsförmedlingen ett samarbetsavtal med Företagarna. Det är en landsomfattande organisation som bland sina medlemmar har uppemot 70 000 olika företag. Där kommer nu Arbetsförmedlingen, som ett exempel, med något som inte står i ett regleringsbrev utan är helt självinitierat. Arbetsförmedlingen kommer inom Företagarnas organisationer runt om i landet att jobba aktivt med de små och medelstora företagen och titta på de jobb som ännu inte är utannonserade. Hur ska man kunna hjälpa de mindre företagen att rekrytera personal? Det är ett utmärkt exempel på företagarkontakter. Det står inte i regleringsbrev eller instruktion, men det är alldeles lysande. Det är nytänkande och nyskapande. Man jobbar också med nationella kunder. Låt mig nämna några som man har knutit samarbetsavtal med. Det är också ett egeninitierat projekt från Arbetsförmedlingen. Det är alldeles utmärkt. Det står heller inte i regleringsbrevet att det ska ha avtal med Mekonomen, Clas Ohlson, Keolis, Apoteket, Svensk Bilprovning, LKAB, Swedavia, Regeringskansliet, Försvarsmakten, Svensk Travsport, HM, sparbankerna, Swedbank, Nordjobb och Clarion. Det sker en mängd olika arbetsgivarkontakter. Det är oerhört viktigt. Jag har träffat många arbetsförmedlare som brinner för att ha utmärkta arbetsgivarkontakter. Man bygger ett förtroende. På så sätt kan man också ackvirera praktikplatser och få ut människor i sysselsättning. Det behövs inte mer skrivningar i regleringsbrevet. Jasenko Omanovic kan vara trygg med att detta är en fråga som jag har stenhårt fokus på. Utan arbetsgivare som vill anställa kommer inte matchningen att lyckas med dem som söker arbete på Arbetsförmedlingen. Den stora utmaningen som nu finns är att fler arbetsgivare ska vända sig till Arbetsförmedlingen. Man måste jobba mycket mer med att bygga upp bättre service till arbetsgivare, bättre kontakter och försöka att jobba med att öka sitt förtroende genom bättre öppettider. Det ska vara lättare att nå Arbetsförmedlingen med ökad service och bättre kvalitet. När det gäller Arbetsförmedlingen behöver inte Jasenko Omanovic vara det minsta orolig. Det är en prioriterad fråga. Jag tror att vi är helt överens om vikten av den.

Fru talman! Jag är tyvärr väldigt orolig för Arbetsförmedlingen. Det gäller just det jag nämnde i min inledning. Det ministern gör är att detaljstyra arbetsförmedlare och omyndigförklara dem när det gäller kontakter med arbetssökande. När det däremot gäller kontakten med arbetsgivare står det ingenting. Arbetsmarknadsministern visar ingen vilja. Nu får vi här höra att arbetsmarknadsministern möter Arbetsförmedlingen på olika arenor, och där sker en dialog som leder till någonting. Jag hoppas att vi inte utvecklar det mycket mer och vidare än så. Jag vet inte vad det är som händer, arbetsmarknadsministern. Det finns ett sätt att styra våra myndigheter, och det är regleringsbrev. Det är där man som minister ska vara tydlig och ge en instruktion till myndigheten om vad som är viktigt. I regleringsbrevet på 27 sidor står det bara på ett par ställen om arbetsgivarkontakter. Jag tror att det står ett par rader under punkt 2 och punkt 9. Resten av detta är: Hur styr man en arbetsförmedlare i kontakter med arbetssökande? Då blir resultatet att av 197 kontakter på en månad är 168 med arbetssökande. Det är 29 kontakter med omvärlden som inte är arbetslös. Det är skrämmande. Vad har arbetsmarknadsministern gjort med myndigheten? Är det så att arbetsmarknadsministern känner sig nöjd med att av nästan 200 kontakter som arbetsförmedlarna har i snitt i månaden är det inte ens 30 som är med omvärlden där det inte är någon arbetslös? Det kan vara en arbetsgivare, en jobbcoach eller någon annan. Det är skrämmande siffror. När Statstjänstemannen gör en undersökning bland anställda säger 60 procent som varit med i underlaget att de inte känner att de har tillräckligt med tid eller resurser för att göra sitt uppdrag. Det är 60 procent. Det är 7 procent av de anställda som säger att de har tillräckligt mycket tid och resurser för att klara uppdraget. Det är bara 7 procent. Det är på grund av att Arbetsförmedlingen ska redovisa till ministern månadsvis hur mycket som helst när det gäller arbetssökande. Det gäller däremot inte arbetsgivare, som egentligen är det absolut viktigaste. Utan kontakten med arbetsgivare kan ingen av dem som har varit arbetslösa två år och längre vänta sig någon hjälp av Arbetsförmedlingen. Man måste ha de kontakterna för att kunna klara av att få ut dem med den allra svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Där måste Arbetsförmedlingen göra insatser.

Fru talman! Det är viktigt med arbetsgivarkontakter. Låt mig understryka det. Vi har ett återrapporteringskrav för att kunna följa frågan. För att följa frågan och kunna svara på frågor när Jasenko Omanovic ställer dem i kammaren måste någon längst ut i linjen föra in ett kryss i en viss ruta. Så går statistikinsamlingen till. Det tar tyvärr ibland tid. Samtidigt kan vi vara stolta över att vi har bra statistik i Sverige med hög kvalitet. Vi vet att all statistik är könsuppdelad och åldersuppdelad. Vi tittar också väldigt mycket på funktionsnedsättning och sådana saker. Allt det tar tid. Jag kan förstå att det ibland kan finnas en frustration bland ambitiösa människor att de ibland får lägga tid på administration. Sedan kommer man till frågan om att ha tillräckligt med tid. Jag har förstått att Jasenko Omanovic är en ambitiös riksdagsledamot, tillsammans med er andra här. Jag tror att många av oss känner att vi inte har tillräckligt med tid för att göra allt det vi borde göra eller skulle behöva göra. Ambitiösa personer drabbas ibland av känslan av otillräcklighet. Man borde ha åkt till den valkretsen och gått på det mötet. Samtidigt borde man ha tränat och gjort något annat. Jag tror inte att det är det största bekymret. Det är viktigt att ta signaler på allvar och att titta på hälsotal, nöjd-medarbetar-index och sådana saker. Men ambitiösa människor tenderar att få för lite tid. Framför allt kanske de ibland prioriterar fel och kör till slut in i väggen. När vi försöker styra våra myndigheter gör vi det efter system som har funnits i många herrans år även under socialdemokratiska regeringar. Det hela utgår ifrån de instruktioner som finns för myndigheten, de regleringsbrev som det fattas beslut om i regeringen samfällt varje år och det som skrivs i budgetpropositionen. Det gäller också i viss mån det som sägs här i kammaren. Det är viktigt. Statsrådens uttalande i kammaren har betydelse för myndighetens styrning. Men det handlar också om myndighetsdialog. Eftersom det är så mycket diskussioner om arbetslöshet och sysselsättning, så många frågor och så mycket diskussioner i hela samhället och i medierna är Arbetsförmedlingen en viktig myndighet som vi träffar oerhört ofta. Vi följer upp, diskuterar och analyserar. Sedan vet vi också att det finns en frustration bland arbetsförmedlare. När det kommer många till exempel nyligen varslade eller uppsagda får arbetsförmedlarna ägna mycket tid åt administration i början bara genom att skriva in dem. Det handlar om att personer ska få ut sina innestående löner och andra sådana administrativa saker. Jag vet att det pågår ett förbättringsarbete på myndigheten med ett nytt ärendehanteringssystem så att det ska bli enklare att minska administrationen. Jag vill återigen poängtera hur viktigt detta är. Det här är ett uttalande från statsrådet från talarstolen, så det har stor bäring på myndighetsstyrning. Det handlar om arbetsgivarkontakter. Det handlar inte bara om dem som redan vänder sig till Arbetsförmedlingen, för de är nöjda. Det handlar också om dem som tror att Arbetsförmedlingen inte kan hjälpa dem att rekrytera. Det är dessa som vi tillsammans måste försöka fånga in på ett ännu bättre sätt. Där är det viktigt med näringslivets organisationer, till exempel Svenskt Näringsliv men också branschorganisationer. Man måste lyfta fram den höga kvalitet som finns i servicen från Arbetsförmedlingen och att det är en kostnadsfri service som man betalar via skattsedeln. Detta är viktigt. Myndighetsstyrningen handlar inte uteslutande uppdrag eller exakt hur många rader det står om en viss sak. Inom kort kommer Arbetsförmedlingen att återrapportera om just arbetsgivarstrategin, så då kan vi ta en ny debatt om den.

Fru talman! Jag måste kommentera ett par saker här. Det första är statistiken. Det är just det att jag vet att någon måste sitta längst ut på linjen och klicka på något tecken som ska visa sig i statistiken. Det är det som är grunden till statistiken. Arbetsförmedlare går också ut till företagen om de får möjlighet till det. De intervjuar företagen och tittar på framtidsutsikter för dem. Därmed skaffar de underlag till en statistik som kan mynna ut i att man kan upphandla utbildningar som leder till jobb. Om arbetsförmedlarna inte har tid att gå ut till företagen får vi inte några arbetsmarknadsutbildningar. Ni har i och för sig dragit ned så drastiskt på det, så det kanske inte behövs. Det kanske är därför - ni tycker inte att det behövs några utbildningar, och därmed behöver inte arbetsförmedlare besöka företagen. Men när det gäller den delen av statistiken - de sökande - går det bra att göra många besök i månaden. Jag vill bara berätta för statsrådet att det arbetsförmedlare säger i undersökningar är att helst vill kunna förbättra sin arbetssituation. 56 procent säger att de behöver mer tid med arbetsgivare. 40 procent säger att de behöver mer tid för att utveckla kontaktnät med arbetsmarknaden. Varje arbetsförmedlare behöver alltså mer tid för att träffa arbetsgivare. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern förstår det.

Fru talman! Vi är överens om vikten av arbetsgivarkontakter. Jag kan också säga - om jag inte har nämnt det tidigare - att vi har gett Arbetsförmedlingen ett uppdrag och resurser för att bli bättre på att informera om de stöd som finns för arbetsgivare som anställer en person som är långtidsarbetslös. Man jobbar just nu med ett spännande projekt. Det är lite hemligt, men jag kan avslöja här i kammaren att det kommer att finnas en internetbaserad tjänst där man på ett enkelt sätt kan se direkt hur man kan få hjälp och stöd genom de ekonomiska anställningsstöden. De gör att det kan bli väldigt låg kostnad om man anställer en person som har stått utanför arbetsmarknaden länge. Arbetsförmedlingen jobbar på olika håll, och jag tycker att de utvecklar detta successivt. Men det kan alltid bli bättre.