förmånsbeskattning

Fru talman! Margit Gennser har frågat om jag av- ser att göra en översyn av gällande lagstiftning och komma med förslag som förhindrar granskning av förmånen att privat använda arbetsgivarens mobiltele- fon. En förmån som arbetsgivaren tillhandahåller ska normalt beskattas hos arbetstagaren. Detta har sin grund i att tillhandahållandet av förmånen medför en inbesparing av privata levnadskostnader. En utgångs- punkt måste vara att privata levnadskostnader ska betalas med beskattade medel. Under vissa förutsätt- ningar beskattas dock inte den anställde för en förmån som denne erhållit. Det gäller exempelvis om förmå- nen är av begränsat värde för den skattskyldige. Där- till krävs för skattefrihet att varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige ska kun- na utföra sina arbetsuppgifter samt att förmånen för den anställde inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen. Reglerna om förmånsbeskattning gäller även vid privat användande av arbetsgivarens mobiltelefon. De nuvarande reglerna erbjuder en godtagbar balans mellan skattepliktiga och icke skattepliktiga förmå- ner. Någon principiell anledning till att göra en åt- skillnad mellan förmånen att använda arbetsgivarens mobiltelefon för privata samtal och andra förmåner kan jag inte se. Vad angår skattemyndigheternas kontroll av att skattereglerna efterlevs så är det, som Margit Gennser har påpekat, inte möjligt för mig att styra skattemyn- digheternas verksamhet i enskilda ärenden. När det gäller kontrollen av förmånen att privat använda en av arbetsgivaren tillhandahållen mobilte- lefon har jag inhämtat att varken Riksskatteverket eller skattemyndigheterna driver någon särskild kon- troll riktad mot privat användande av arbetsgivarens telefoner, vare sig det är frågan om mobila eller sta- tionära sådana. Detta innebär inte att just den förmå- nen aldrig ska kontrolleras. Jag är inte beredd att utfärda något fribrev på detta område. Sammanfattningsvis är jag för närvarande inte be- redd att göra en översyn av reglerna om förmånsbe- skattning eller reglerna som styr skattemyndigheter- nas möjlighet till granskande verksamhet.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret. Vi är överens på en rad punkter. Skattelagstiftningen föreskriver att förmåner som arbetsgivaren tillhanda- håller normalt ska beskattas hos den anställde om det är privata förmåner. Principen verkar glasklar, men problemet är egentligen vad som är en beskattnings- bar förmån. Den springande punkten är bl.a. hur gränsen sätts vid användning av vara eller tjänst som har ett klart samband med arbetet. Det är ingen ny problematik. Problemen finns och hänger ytterst samman med olika krav i olika arbeten. Arbetsuppgifter med förhållandevis oreglerad arbets- tid kräver mer av service för den enskilde och möj- ligheter till kontakt med jobbet, hemmet och dagis ifall man är försenad. Utvecklingen går mot fler ar- beten som kännetecknas av rörliga arbetstider och ojämna arbetskrav. Det är därför det är svårt, om inte nästintill omöjligt, att sätta en klar gräns mellan vad som är privat och icke privat utnyttjande av mobilte- lefon. Frågan är också hur stor anledning skattemyn- digheten har att ägna sig åt det. Om en anställd på ett icke acceptabelt sätt utnytt- jar sin mobiltelefon för privata samtal kommer givet- vis arbetsgivaren, han som ska betala, att reagera. Det är han som får stå för kostnaderna. Det finns här en enkel självreglerande faktor. Om en myndighet där- emot ska gå in och göra skattekontroller blir det oer- hört mycket mer fyrkantigt och framför allt lätt krän- kande för den enskildes integritet. Skattekontroller av den här arten kan göra mycket stor dold skada. Ett redan hårt skattetryck upplevs som ännu mer frustrerande. Missnöjet med oregel- bundna tider ökar lätt eftersom den enskilde tycker att han eller hon inte får tillräckligt med uppskattning och tack. En rad negativa effekter växer fram. Vi har redan ett exploderande antal sjukskrivningar som inte minst beror på negativa psykologiska orsaker. Denna snabba ökning av sjukskrivningarna måste bekymra finansministern. Många småkitsliga kontroller spär på missnöjet. Detta leder inte sällan till en subjektiv upplevelse av tillkortakommande. Liten tuva välter ofta stort lass, säger ett gammalt ordspråk. Det gäller än i dag. Kon- trollen av mobilsamtal på tjänstetelefoner är en sådan liten tuva, ett litet granskningsingrepp som kan skapa skadlig olust. Granskningen kommer dessutom inte att skapa bättre rättvisa. Grava missbruk kommer man, som jag redan sagt, att komma åt ändå. Det vore bra om finansministern och jag kom överens om en problemanalys. Enbart detta skulle sända tillräckliga signaler till skattemyndigheterna om att den här typen av ambitioner gällande gransk- ning inte är lycklig och bra. Därmed skulle man avstå från denna typ av aktiviteter och använda resurserna till annan verksamhet. Om vi kunde komma överens här i kammaren om att detta inte är någon högprioriterad verksamhet för skattemyndigheterna tror jag att vi aldrig skulle be- höva bekymra oss över förmånslagstiftningen. Det hela skulle skötas på det enkla och perfekta sätt som det bör skötas på. Små saker och små detaljer ska man kunna se till att de inte ställer till med besvär. Jag hoppas att vi kan bli överens om att detta inte är någon högt prioriterad verksamhet.

Fru talman! Det finns stora problem och små pro- blem. Det finns också upplevda problem och konstru- erade problem. Jag tror att jag sällan med sådan för- våning har sett hur enskilda tidningar och journalister, och tyvärr en och annan riksdagsledamot, så fullstän- digt har tappat koncepterna i den här typen av diskus- sion. Det är väl ganska rimligt att Riksskatteverket föl- jer den lagstiftning vi har när det gäller skatterättsliga förmåner. Jag tror inte att vare sig riksdagen eller regeringen har anledning att i detalj gå in och säga: Just det där är okej och det där är inte okej, det där samtalet är bra men det där är inte bra osv. Det tycks vara på ungefär den nivån både enskilda ledamöter och journalister vill utöva sin politiska kontroll eller styrning. Jag håller gärna med informationschefen vid Riksskatteverket, som när han hade tappat tålamodet efter den rätt besinningslösa diskussionen för några veckor sedan skrev i en replik: "Ska man skratta eller gråta? Jag väljer skrattet. Dikten överträffar verklig- heten ibland. Ofta är verkligheten inte lika kul." Vad det handlar om är helt enkelt att ett antal tid- ningar och andra har förstorat och skruvat upp en verklighet som inte ens finns. Det drivs inga särskilda kampanjer från Riksskatteverket. Det görs inga räder från Riksskatteverket, såsom det har framställts i medierna. Det är en fullkomligt normal kontrollverk- samhet som riksdagen utövar. Vi har varken från regering eller från riksdag sagt att det ska skrivas ut några särskilda frizoner när det gäller förmåner i det här sammanhanget. När Riks- skatteverket gör företagsgenomgångar - det kan gälla exempelvis stora mobiltelefonoperatörer - gör man naturligtvis på vanligt sätt en genomgång av alla de områden som kan tänkas vara föremål för förmånsbe- skattning. Jag kan inte erinra mig att något som varit mer tidningsanka än detta har varit föremål för diskussion. Denna diskussion borde ha varit nedlagd för länge sedan.

Fru talman! Herr finansminister! Det är nog så att det har vuxit fram ett väldigt stort gap till toppolitiker högt uppe i Finansdepartementet och topptjänstemän högt uppe i kontrollerande förvaltningar. För enskilda människor upplevs denna typ av kontroll eller risk för kontroll som ett ganska otäckt ingrepp i vardagen. Det känns som om man misstänks för att göra något fel, och både för den enskilde och för skattemyndig- heterna är det väldigt svårt att finna gränserna. Därför tycker jag att det hade varit mycket bättre om finans- ministern hade mött mig på vägen och sagt: Detta är inget högt prioriterat område. Orsaken till att det inte bör vara det är att vårt ar- betsliv och vårt sätt att leva är betydligt mer rörligt i dag. Då är också gränserna för användning av den här typen av telefoner - det kan också gälla andra saker som arbetsgivaren tillhandahåller - väldigt svåra att dra. Vi har försökt hitta något slags absolut rättvisa i skattesystemet. Det är mycket svårt. Men när vi kommer in på den här detaljen håller jag faktiskt med våra affärstidningar: Det är olyckligt att man ägnar sig åt det här. Det finns också uttalanden från skatte- myndigheten om att detta är ett område där man vill kontrollera. Jag tycker att vi borde kunna enas om att detta inte är något prioriterat område.

Fru talman! Vad jag försökte säga var att detta är ett klassiskt exempel på hur man kan skruva upp någonting som inte har inträffat, ge det orimliga pro- portioner och sedan ta avstånd från det som inte har inträffat. Margit Gennser sade i sitt förra inlägg att arbets- givare som själva upptäcker, om det nu handlar om mobiltelefonsamtal, att det rör sig om oerhört stora belopp reagerar. Det tror jag också att arbetsgivare gör i sådana lägen. På samma sätt är det naturligtvis med skattemyndigheterna: Handlar det om speciella företag som visar sig ha oerhört stora kostnader för detta vid en revision ingår det i skattemyndigheternas uppgift att fullfölja det uppdrag man har. Det här är verkligen att göra en höna av en fjäder. Man har på ett utomordentligt sätt lyckats missförstå regelverk, kontrollverksamhet och allt annat och göra detta till en mycket större historia än vad det är. Där- för tycker jag att vi kan lägga den här historien till samlingen misslyckade informationshistorier som inte har inträffat.

Fru talman! Jag tänker avsluta mycket snabbt. Jag beklagar att finansministern inte har mer fantasi att sätta sig in i vardagsmänniskans situation. Jag håller med om att detta är en liten detalj, men små detaljer är ofta negativa för samhällsklimatet. Det är därför man ska vara väldigt rädd för den här typen av kon- troller. Jag tror att vi har väldigt olika attityd till den här frågan.

Fru talman! Jag tror att det är bra om vi är överens om att ta ner detta till en lite mer rimlig nivå. Jag höll på att säga, med tanke på det vattenglas som Margit Gennser nyss tappade, att det är som en storm i ett vattenglas, men det var inte riktigt det jag tänkte på. Det var snarare: Jag tror inte att enskilda människor oroar sig särskilt mycket över det som inte har inträf- fat. Däremot tror jag att enskilda människor skulle bli något förvånade om Riksskatteverket inte fullföljde de åtaganden som vi trots allt har ålagt Riksskattever- ket. Därmed lägger jag för min del den här historien till handlingarna.