Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Försäkringskassans lokala närvaro

Interpellationsdebatt 17 maj 2011
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Ulf Kristersson (M)

Anf. 58 Ulf Kristersson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Gunvor G Ericson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att regeringen skyndsamt återkommer med förslag till riksdagen som tillgodoser medborgarnas behov av Försäkringskassans tillgänglighet lokalt och personliga möten och förslag som bidrar till ökad samverkan mellan statliga myndigheter. Gunvor G Ericson har även frågat mig vilken tidsplan jag kommer att verka för att regeringen sätter upp för att återkomma till riksdagen. Slutligen har Gunvor G Ericson frågat mig om jag fortfarande drar slutsatsen att det går att vänta på Statskontorets rapport som kommer 2012 innan nya direktiv ges till Försäkringskassan med anledning av riksdagens beslut om tillgänglighet lokalt. Som svar på dessa frågor vill jag hänvisa till ett uppdrag som regeringen beslutade den 12 maj 2011 (S2011/4945/SF). Beslutet innebär att Försäkringskassan ges i uppdrag att genomföra en djupgående analys av hur myndighetens olika kundgruppers och medborgarnas behov av Försäkringskassans tjänster kan tillgodoses ändamålsenligt och långsiktigt. Behovet av tillgänglighet till Försäkringskassan lokalt ska analyseras särskilt liksom hur Försäkringskassan säkrar möjligheten till en viss grad av fysiska personliga möten med medborgare. Försäkringskassan ska senast den 16 april 2012 presentera en långsiktig lösning för hur myndigheten ska möta de försäkrade och medborgarna genom olika kanaler, såväl fysiskt som på elektronisk väg. I avvaktan på att Försäkringskassan genomför den analysen och den långsiktiga lösningen presenterats ges Försäkringskassan i uppdrag att avvakta med att verkställa den åtgärd i myndighetens handlingsplan som handlar om att dra sig ur den servicesamverkan som i dag sker vid de så kallade servicekontoren och serviceplatserna. Försäkringskassans redovisning av uppdraget som beslutades den 12 maj och Statskontorets redovisning av regeringsuppdraget att ta fram ett samlat underlag om myndigheternas service i samverkan (S2011/3603/SFÖ) kommer att utgöra underlag för regeringens fortsatta hantering i frågan om Försäkringskassans lokala närvaro.
Gunvor G Ericson (Mp)

Anf. 59 Gunvor G Ericson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Tack för svaret. Efter en förlängd svarstid kom svaret till slut. Jag kan förstå varför det blev en förlängd svarstid. Regeringen tog ett beslut i torsdags, och det är klart att det kan ta tid innan man har hunnit bereda detta. Vad betyder beslutet i praktiken? Av den handlingsplan som Försäkringskassan redovisade för regeringen i vintras framgår att man beslutat att lägga ned servicekontor, lokalkontor och serviceplatser. Försäkringskassan sade att det kommer att påverka möjligheten att nå målen för service och tillgänglighet. Trots det har inte regeringen protesterat mot handlingsplanen utan passivt tittat på. Först nu när protesterna märktes blev det tvärnit. Försäkringskassan fortsatte att stänga kontor enligt planerna fram till i torsdags när det nya beslutet kom tack vare att riksdagen har fattat ett beslut och i full politisk enighet kunde ge ett uppdrag till regeringen. Nu har det äntligen blivit tvärnit och faktiskt lite back. Man har nu backat på de uppdrag som fanns om att stänga kontor eller att Försäkringskassan skulle dra sig ur kontor. I svaret från ministern och i regeringens beslut nämns två av de tre funktioner som Försäkringskassan har beslutat att lägga ned. Det står om de så kallade servicekontoren och serviceplatserna. Lokalkontor nämns däremot inte. Betyder det att ministern tycker att det är okej att lägga ned lokalkontoren på de orter där inte servicekontor öppnas? Det står i regeringens beslut att man ska avvakta med att verkställa åtgärden i Försäkringskassans handlingsplan att dra sig ur den serviceverksamhet som i dag sker vid de så kallade servicekontoren och serviceplatserna. Men faktum är att lokalkontor också stänger, till exempel i Linköping och Jönköping. Där hade man planerat för att öppna servicekontor ihop med Skatteverket och Pensionsmyndigheten, och därför skulle man stänka lokalkontoren, och man planerade för det. Men i torsdags kom beslutet. Jag är glad över att man också snabbt fick ut ett besked till Försäkringskassan så att man kunde ställa om. Men det är inte så lätt. Beslutet är nu att man den 30 maj ska öppna ett servicekontor igen där Försäkringskassan ska vara med. Men i Jönköping dröjer det till den 16 juni. Vad händer med de andra orterna, till exempel Vara kommun i Västra Götaland? Hur blir det på mindre orter? Kommer det att finnas möjlighet till personliga besök hos Försäkringskassan som det var planerat när man gjorde en statlig myndighet av de lokala kassorna? I uppdraget som ministern nu berättar om sägs att behovet av tillgänglighet ska analyseras särskilt liksom hur Försäkringskassan säkrar möjligheten till en viss grad av fysiska personliga möten med medborgare. Lyssna på orden: en viss grad av fysiska personliga möten. Vad betyder det? I riksdagsbeslutet fanns det ingen inskränkning till viss grad av fysiska personliga möten. I beslutet som denna kammare tog och som till slut fick regeringen att tvärnita står det att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser medborgarnas behov av att Försäkringskassan är tillgänglig lokalt.
Finn Bengtsson (M)

Anf. 60 Finn Bengtsson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag börjar med att tacka statsrådet för ett klart förtydligande av vad regeringen har gjort i den fråga som interpellationen handlar om. Sedan skulle jag gärna vilja återgå till en historieskrivning som är något annorlunda än den som Gunvor G Ericson gör. Om vi tittar tillbaka till årsskiftet när vi fastställde budgeten för innevarande år hade alliansregeringen och den rödgröna exakt samma resurs avsatt för Försäkringskassan med det sparbeting som ligger på lång sikt. Försäkringskassan inkom på regeringens uppdrag med en handlingsplan för hur man skulle lösa sin uppgift fram till 2013. Den 13 april anges tilläggsbudgeten i vårpropositionen, och oppositionen har möjlighet att på punkten där Försäkringskassan har yrkat mer pengar, som jag har uppfattat det, lägga till detta i sin budget. Det kommer inget sådant besked. Dagen efter fattas ett enhälligt beslut i socialförsäkringsutskottet om att regeringen ska återkomma med förslag som tillgodoser medborgarnas behov av att Försäkringskassan är tillgänglig lokalt med möjligheter till personliga möten och bidrar till ökad samverkan mellan statliga myndigheter, precis som refereras i interpellationens inledningsfras. På basis av detta beslutar regeringen den 12 maj, som det står utförligt i ministerns svar, att vidta åtgärder i enlighet med utskottets initiativ och tillkännagivande. Dessutom har regeringen då för avsikt att i snar närtid komma till socialförsäkringsutskottet och redogöra för det beslut som man har fattat. Den tidsåtgång som detta har tagit är alltså i princip en och en halv månad från det att handlingsplanen inkommer till dess att utskottet bestämmer sig för att göra ett tillkännagivande. Knappt en månad därefter agerar regeringen. Man kan undra vilken hastighet Gunvor G Ericson anser att man ska ha i en sådan viktig process när det gäller att skapa trygghet och säkerhet och samtidigt också ha en rimlig utgiftstolkning utifrån det beting som man enligt rambudgeten ska hantera. Jag läser att Gunvor G Ericson har bekymrat sig för både personal på Försäkringskassan och Försäkringskassans kunder och klienter. Det har jag också gjort. I bland annat min hemstad Linköping besökte jag Försäkringskassans kontor både innan Gunvor G Ericson var där och efter att hon var där. Jag tror att det har spritt sig en viss oro genom att man felaktigt målar upp bilden av att både utskottet och regeringen har varit passiva i förhållande till Försäkringskassans beslut. Tvärtom vill jag säga att det har varit en mycket stor aktivitet och att det nu har blivit en lösning, som jag uppfattar det. Då kan man ställa motfrågan: Med vilken rätt kan man opponera på ett sådant sätt mot regeringen att man hos den personal som berörs och de kunder, klienter och medborgare som berörs av verksamheten på något sätt ingjuter ett slags förtvivlan och kanske till och med oro för att man inte känner att någonting händer när det faktiskt händer och dessutom har hänt och kommer att hända i så måtto att regeringen inte bara har tagit ett beslut i frågan, och därmed skickat tillbaka frågeställningen till Försäkringskassan, och även så att säga frusit den avveckling av de viktiga tillfällena till personlig service, utan också kommer till utskottet för att noggrant redogöra för detta i närtid? Det är ett något oansvarigt sätt, som jag ser det, att bedriva oppositionspolitik när man skrämmer upp folk som redan är bekymrade och berörda när det faktiskt är så att denna fråga hanteras med synnerligen stor varsamhet inom Regeringskansliet, och Försäkringskassan får tillbaka frågan på sitt bord.
Ulf Kristersson (M)

Anf. 61 Ulf Kristersson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Om vi tar ordningsfrågan först är det på följande sätt: När Försäkringskassan kom tillbaka med en handlingsplan om att komma i nivå med den budget som denna riksdag har beslutat om och som oppositionen inte har någon annan uppfattning om när det gäller volymer och ekonomi, då fattade regeringen strax därefter ett beslut om att ge Statskontoret ett uppdrag att se över den samlade statliga lokala närvaron. Regeringen ifrågasätter alltså inte alls Försäkringskassans rätt och skyldighet att självständigt fatta beslut om lokalisering om inte regeringen uttryckligen ger Försäkringskassan andra instruktioner. Men regeringen leder inte Försäkringskassan operativt, inte ens utskottet, såvitt jag vet, leder Försäkringskassans geografiska arbete operativt. Regeringen valde i stället att ta det samlade offentliga statliga ansvaret: Hur ska den statliga närvaron totalt sett se ut, och, naturligtvis, vilka konsekvenser bör det få för regeringens eventuella synpunkter på Försäkringskassans agerande? Det är rimligt och logiskt. Detta gjorde vi i mars. Riksdagen bekräftade därefter precis denna ståndpunkt. Det tycker jag var alldeles utmärkt. Eftersom det ändå alldeles uppenbart rådde osäkerhet och florerade olika uppfattningar om vad Försäkringskassan avsåg att göra, trots att regeringen till och med efter Statskontorets uppdrag kommunicerade om att det från och med nu gäller att Försäkringskassan inte ensidigt lägger ned omfattande lokala servicekontor, utan att lägga sig i den dagliga driften, och eftersom det likväl rådde osäkerhet om vad som gällde fattade regeringen det uttryckliga beslutet om att ge ett uppdrag om att man skulle avvakta med detta för att varje tveksamhet skulle skingras. Det är ordningen i själva ordningsfrågan. När det sedan gäller sakfrågan tror jag att man ändå ska vara ärlig och säga att man ska vara noggrann när man som regering eller riksdag intervenerar i en stor statlig myndighets lokala operativa arbete och antyder att man utan pengar - nota bene utan ett enda extra öre - vill topprida en myndighetsledning och tala om exakt hur den ska finnas lokalt, utan att ge några anvisningar om vad man annars skulle göra. Min grundläggande inställning är att framtiden i allt väsentligt kommer att vara mer digital när det gäller myndigheternas servicearbete men utan tvekan också med ett behov av ett lokalt fysiskt möte. Jag tror att det vore olyckligt om riksdagen och regeringen detaljstyrde hur detta lokala möte mellan myndigheter och medborgare ska se ut i annat avseende än att det ska vara rationellt. Man ska samverka, och man ska naturligtvis dra nytta av synergifördelarna. Det ska också fungera speciellt för de medborgare som har extra stora behov av lokala möten. Har man sagt allt detta finns det väl en gräns för hur mycket man kan missförstå saker och ting i detta. Framför allt finns det väl en viss gräns för hur mycket man kan kräva utan att tillse att det finns en enda extra krona för detta omfattande arbete som man själv anser sig kunna utföra men som Försäkringskassan inte anser sig kunna utföra, alltså vad som är rimligt att begära utan dessa pengar.
Gunvor G Ericson (Mp)

Anf. 62 Gunvor G Ericson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! När regeringen håller utbildning för nya ledamöter eller för ledamöter i insynsråd lär man ut att myndigheter arbetar på regeringens uppdrag, så jag håller med ministern om att det inte är utskotten som styr. Det är regeringen och därmed ministern som har möjligheter att styra myndighetens uppdrag. Turerna under våren när det gäller besked i riksdagen gjorde att Försäkringskassan ändå valde att fortsätta med planerna på sin nedläggning. Det har skapat en otydlighet. De här piruetterna är inte bra vare sig för människor som är i behov av Försäkringskassans tjänster eller för de anställda på servicekontor, servicecenter och lokalkontor. Jag har besökt ganska många kontor runt om i landet och då inte bara i Linköping utan även många andra kontor - i Halmstad, Västerås, Skaraborg och Jönköping. En regering måste kunna ompröva tidigare budgetramar när man ser att verksamheten inte fungerar som det var tänkt. Här handlar det om en budgetram för år 2013, inte om den tilläggsbudget som vi snart ska besluta om här i kammaren. Regeringen visste om vad Försäkringskassan tänkte besluta att göra och att detta med tillgänglighet lokalt skulle dras in men valde att inte göra annat än att ge ett uppdrag till Statskontoret - detta alltså trots att Försäkringskassan fortsatte med sina planer. Men när Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lade fram förslag i socialförsäkringsutskottet blev det ett helt enigt utskott. Jag är väldigt glad, Finn Bengtsson, över att vi kunde enas om det. Och när debatten om lokalkontoren och servicekontoren startade sade den moderate utskottsordföranden Gunnar Axén i Radio Östergötland att det fortfarande är möjligt att nå Försäkringskassan via telefonkundtjänsten. Han försvarade regeringens sparkrav på Försäkringskassan. Att man inte direkt när Försäkringskassan redovisade sina planer för regeringen poängterade behovet av tillgänglighet har skapat ovisshet och osäkerhet. Riksdagen tog då tag i frågan. Det blev, som sagt, ett enhälligt riksdagsbeslut med ett uppdrag till regeringen. Men det dröjde innan Försäkringskassan gjorde någonting, och myndigheten jobbar enligt instruktionen på regeringens uppdrag. Så sent som den 28 april betonade statsministern under riksdagens frågestund i ett svar till mig att det är viktigt att vi har myndigheter som håller sina budgetar. Människors möjligheter till lokal service poängterades inte. Sammanfattningsvis kan man fundera på om regeringens beslut och det svar som här redovisats betyder att det är ministerns avsikt att orter som skulle ha uppnått detta med servicekontoren ska göra det även framöver - alltså inte bara det här med att man inte ska dra sig ur där det finns servicekontor utan också att Försäkringskassan nu ska gå in på de ställen där man planerat att öppna servicekontor. Gäller detta även mindre kommuner? Tyvärr har oron och otydligheten lett till att en del av personalen valt att söka andra jobb. Då måste man dra ned på verksamheten. Jag menar inte att ministern ska gå in och detaljstyra myndigheten - inte alls! Däremot är det viktigt med de signaler som både vi här i riksdagen och regeringen ger när det gäller att lägga vikt vid personliga möten. I svaret står det om "viss grad av fysiska personliga möten". Det väcker viss misstänksamhet. Jag hoppas att ministern kan reda ut vad ministerns ambition är. Ska människor ha möjlighet att göra besök hos Försäkringskassan utan att i förväg beställa tid? Ska man kunna gå in på Försäkringskassan och där få hjälp med att fylla i en blankett, eller måste man gå via Internet eller tidsbokningen?
Finn Bengtsson (M)

Anf. 63 Finn Bengtsson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! En opposition ska så klart opponera. Med detta sagt är det också viktigt att oppositionen tar sitt ansvar. När Gunvor G Ericson här talar om en tröghet i regeringens hantering som gör att det har skapats oro och att folk på Försäkringskassan möjligtvis i förtvivlan sagt upp sig måste man ställa en motfråga om att piska upp en stämning och om att ingenting görs, om att ingenting händer. Men regeringen för förtroliga samtal med Försäkringskassan, och vi i utskottet har också samtal med Försäkringskassan. Processtiden är mindre än två och en halv månad från ax till limpa. Det är klart att interpellanten är irriterad över en sådan här blindgångare till interpellation som inte mynnar ut i annat än att problemet nu i princip är löst. Det innebär också att Försäkringskassan får en hemläxa att göra. Det kommer att rapporteras i den tidsordning som ministern i sitt svar och även i en muntlig kommentar redogjort för. Fru talman! Det är viktigt att hålla sig till verkligheten. I interpellationen skriver interpellanten: "En avveckling av servicekontoren drabbar inte bara dem som är försäkrade hos Försäkringskassan. Eftersom kontoren drivs tillsammans med Pensionsmyndigheten och Skatteverket tvingar regeringens besparingsbeslut även dessa myndigheter att försämra sin service till medborgarna." Fru talman! Om det som sägs i interpellationen stämmer tvingar också Miljöpartiet samma myndigheter att försämra sin service till medborgarna. Inte på någon punkt, vare sig i årets budget eller i tilläggsbudgeten, finns det någon yttring från Miljöpartiet om att tillskjuta de medel som ska förhindra dessa besparingar eftersom vi är rörande överens. Precis som ministern här sagt är det att koka soppa på en spik att säga att allt ska hända utan att medel tillsätts. Dessutom förnekas det att processen från regeringens sida gått både rättssäkert och väldigt fort för att vara en mycket viktig process gentemot en av våra största myndigheter.
Ulf Kristersson (M)

Anf. 64 Ulf Kristersson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! För det första väljer jag att ta fasta på det vi uppenbart är eniga om. Försäkringskassan var otydlig i sin kommunikation om konsekvenserna av statskontorsuppdraget och konsekvenserna av påpekandet och beslutet i utskottet. Det är alldeles uppenbart, därav regeringens mycket uttryckliga förtydligande av vad detta innebär - alltså ingen förändring i sak, bara det ganska självklara påpekandet om hur det kommer att gå till. För det andra är det klart att en budget ska hållas. Det finns väl ingen seriös regering i någon seriös regeringskonstellation som säger: Ja, ja, kan ni inte göra det inom given budget får ni göra det inom en annan budget. En budget ska hållas - självklart! För det tredje har staten ett ansvar att se till att man kan möta ett legitimt krav också på fysisk service runt om i Sverige. Men det betyder inte att vare sig regeringen eller riksdagsutskottet har goda skäl att gå in och detaljreglera, att reglera exakt hur och var det ska ske. Att det ska ske samlat, att det ska vara god ekonomi och god service och framför allt att det ska möta de lokala behoven, som kan variera, har varit regeringens utgångspunkt när vi gett uppdraget till Statskontoret.
Gunvor G Ericson (Mp)

Anf. 65 Gunvor G Ericson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är bra att ministern poängterar att det ska finnas möjligheter till fysiska möten. Men ministern talar också om legitimt krav på fysiska möten. Vad betyder det? Dessutom har jag fortfarande inte fått svar på min fråga om "viss grad" i regeringens beslut. Diskussionen om möjlighet till personliga möten kan säkert grundas i att det finns en konflikt i att man tycker att man har en för liten budget. Försäkringskassan har gjort en mycket stor omorganisation och samtidigt varslat personal. Mitt uppe i omorganisationen fick man nya uppdrag och nya regler att ta hänsyn till när det gäller sjukförsäkringen, så jag har full förståelse för att kassan kan ha ett behov av att redovisa konsekvenserna av olika förändringar. I höstas när vi lade vår budget var vi överens med regeringen om ramen. Finn Bengtsson, läs gärna Miljöpartiets budget! I vårt alternativ, som snart ska diskuteras här i riksdagen, har vi en skrivning om att det behöver skjutas till medel för år 2013 när det gäller möjligheten till personliga möten - detta för att kunna upprätthålla god tillgänglighet och god service. Det finns alltså med i Miljöpartiets budgetförslag som vi snart ska debattera. Vikten av tillgänglighet är en förutsättning för att kunna ha ett socialt försäkringssystem som fungerar. Det är bättre att redan från början fylla i en blankett rätt än att Försäkringskassan i efterhand ska ägna tid och pengar åt någonting som redan i början kunde ha blivit rätt. Jag vill fortfarande ha ett förtydligande. Vad är ministerns ambition när det gäller "fysiska personliga möten" och vad betyder "legitimt" och "viss"?
Ulf Kristersson (M)

Anf. 66 Ulf Kristersson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är smickrande att jag förväntas veta precis det vi till och med har givit i uppdrag till människor som arbetar med sådana här saker att försöka klarlägga, nämligen: Hur ser dessa legitima, rimliga behov ut? Det är klart att jag inte vet det. Däremot är jag ganska övertygad om att vi sakta men säkert går i en riktning där mer och mer av både enkel service och rätt kvalificerad service sker över telefoni, e-post, webbaserade lösningar. Det finns rådgivning per telefon och, naturligtvis, fysiska möten. Det är en helt självklar utveckling. Hade vi varit emot den hade vi tvingat landets samtliga deklaranter att fysiskt åka till ett lokalt skattekontor och överlämna sin pappersdeklaration varje år, för att det fysiska mötet är så viktigt. Jag säger inte detta för att raljera utan för att säga att många tjänster går utmärkt att lösa på ett annat sätt. Det är bra att teknologin hjälper fler människor att enkelt få kontakt med myndigheters service. Ibland är det tvärtom rent olämpligt. Jag tror att det kräver en ganska avancerad analys av exakt vilka grupper som på vilket sätt, var, när och hur ska mötas fysiskt. Hur kan vi göra de kvalificerade mötena med en försäkrad i en komplex situation så bra som möjligt och göra den enkla informationsgivningen så snabb, tillgänglig och digital som möjligt? Det skulle vara min amatörmässiga hypotes. Jag arbetar inte på dagarna med att klarlägga exakt vilka kanaler som är bäst lämpade för vad. Jag är dock övertygad om att en orsak till att svensk statsförvaltning ofta uppfattas som bra, proffsig, tillgänglig och serviceinriktad jämfört med många länder är att vi inte har väjt för att också använda modern teknologi i vårt möte med svenska medborgare. Den skutan ska vi inte vända just här.

Dokument

den 26 april

Interpellation

2010/11:332 Försäkringskassans lokala närvaro

av Gunvor G Ericson (MP)

till statsrådet Ulf Kristersson (M)

En enig riksdag beslutade nyligen på socialförsäkringsutskottets initiativ att begära att regeringen återkommer med förslag som tillgodoser medborgarnas behov av Försäkringskassans tillgänglighet lokalt, personliga möten och som bidrar till ökad samverkan mellan statliga myndigheter.

Men Försäkringskassan har inte fått några nya direktiv av regeringen så Försäkringskassans beslut om nedläggning av lokala servicekontor gäller och planeringen av nedläggningen fortsätter.

Regeringen har själv sagt att förtroendet för sjukförsäkringen behöver öka. Men det sker inte genom att ta bort de lokala servicekontoren, ej heller genom att minska möjligheten till personliga möten.

För att socialförsäkringarna ska fungera krävs att människor har förtroende för dem. Här har Försäkringskassan en central roll och i regeringens regleringsbrev anges att Försäkringskassan ska ha medborgarnas fulla förtroende och att verksamheten ska präglas av en god service och en hög kvalitet i tillämpningen av socialförsäkringen.

I Försäkringskassans årsredovisning för 2010 kan man läsa rubriken Besök på servicekontor ger nöjda kunder. Årsredovisningen visar på mycket goda resultat för servicekontoren. 96 procent av besökarna ansåg att de fick ett bra bemötande, 85 procent att de fick svar inom rimlig tid och 92 procent att de fick den hjälp de behövde. Servicekontoren hade under 2010 2,7 miljoner besök. Försäkringskassan anger dessutom att servicekontorens arbetssätt ger ett bra bemötande till alla besökare, men är särskilt betydelsefullt för personer med funktionsnedsättningar och för personer som inte talar svenska.

Av den handlingsplan som Försäkringskassan presenterat för regeringen framgår att man har för avsikt att lägga ned servicekontoren, lokalkontoren och serviceplatserna. Utgångspunkten för beslutet är att besparingarna inte får leda till att man inte kan fatta rätt beslut, betala ut rätt belopp i tid till rätt person eller att kontrollverksamheten åsidosätts. Den åtgärd som då återstår är att lägga ned servicekontoren, trots att det enligt Försäkringskassan kommer att påverka möjligheterna att nå målen för service och tillgänglighet. Trots det har regeringen inte protesterat mot handlingsplanen.

En avveckling av servicekontoren drabbar inte bara dem som är försäkrade hos Försäkringskassan. Eftersom kontoren drivs tillsammans med Pensionsmyndigheten och Skatteverket tvingar regeringens besparingsbeslut även dessa myndigheter att försämra sin service till medborgarna.

Medan regeringen väntar och ser på trots riksdagsbeslutet sker förändringar i verkligheten som gör att servicekontoren kan komma att läggas ned snabbare än planerat.

Flera av dem som jobbar på servicekontoren ser sig nu om efter andra jobb eftersom regeringen inte gett några nya signaler till Försäkringskassan och nedläggningsbeslutet kvarstår. Detta innebär att om man ska vänta in den utredning som statsrådet talat om ska läggas fram i april 2012, så har stora delar av den kompetens (anställda) som finns på servicekontoren i dag, skingrats för vinden, det vill säga slutat.

Några kontor planerar nu även för sommarstängning eftersom det är kort om personal. Stängt sommartid har de inte haft tidigare år.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har hittills inte kommenterat hur eller när regeringen kommer att verkställa riksdagens beslut. Därför ställer jag nu följande frågor:

1. Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att regeringen skyndsamt återkommer med förslag till riksdagen som tillgodoser medborgarnas behov av Försäkringskassans tillgänglighet lokalt, personliga möten och som bidrar till ökad samverkan mellan statliga myndigheter?

2. Vilken tidsplan kommer statsrådet att verka för att regeringen sätter upp för att återkomma till riksdagen?

3. Med anledning av det anförda, drar statsrådet fortfarande slutsatsen att det går att vänta på Statskontorets rapport som kommer 2012 innan nya direktiv ges till Försäkringskassan med anledning av riksdagens beslut om tillgänglighet lokalt?