Framtiden för kriminalvårdsanstalten Viskan

Herr talman! Hans Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att bevara kriminalvårdsanstalten Viskan i Ånge. Kriminalvården har, inom de ramar som riksdag och regering beslutar, ansvar för fördelning av både personella och ekonomiska resurser inom myndighetens olika verksamhetsgrenar. Antalet anstalter och häkten och placeringen av dessa är därför en fråga för Kriminalvården. Det är också Kriminalvårdens ansvar att tillförsäkra att de har den kompetens som krävs för att bedriva verksamheten. Såväl frågan om kompetens när det gäller behandling och utslussning av dömda för sexualbrott och våld i nära relationer som frågan om att använda tilldelade medel på bästa sätt ligger alltså tydligt inom Kriminalvårdens ansvarsområde. Jag har inte för avsikt att ändra på det.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för svaret, men jag måste säga att jag känner mig väldigt besviken över att ministern väljer att vara helt passiv i den här frågan. Hon väljer att bara se på vad som händer. Jag har haft anledning att följa verksamheten vid Viskananstalten under ett antal år. Dels är det en viktig arbetsplats i en grannkommun till den kommun där jag bor, dels har anstalten genom åren varit föremål för översyn. Det har hängt ett visst nedläggningshot över den av och till. Den 8 maj var jag därför där på ett besök för att orientera mig om läget och träffa personalen. Då fick jag en liten kalldusch. Precis när jag kom fram till anstalten fick de fackliga representanterna på anstalten besked om att det hade tagits fram ett beslutsförslag inom myndigheten som handlar om nedläggning av verksamheten från den 31 december. Det är en ganska kort tid dessutom. Det här kändes verkligen som en kalldusch. Jag tycker att det under den process som har varit har kommit fram så starka fakta som talar för att man ska behålla den här anstalten. Jag hade förväntat mig att det skulle bli ett annat utfall. Jag hade förväntat mig att man skulle gå igenom den rapport som regionchefen tog fram för något år sedan som visade att det här är en av de öppna anstalterna som man skulle satsa på i regionen. Jag hade förväntat mig att man skulle ta till sig att de har en väldigt kostnadseffektiv verksamhet vid anstalten, att resultaten med det särskilda klientel som man vårdar där har varit väldigt bra och att löntagarkonsulten har gått igenom kostnadsbehovet för renoveringar och fått ett helt annat resultat än vad Kriminalvården först hade räknat med. Jag hade faktiskt hoppats att det skulle leda till att anstalten skulle bli kvar. Det känns också märkligt att man pratar om nedläggning av en så här pass stor anstalt samtidigt som man, enligt Kriminalvårdens egna prognoser, räknar med en ganska rejäl platsbrist de kommande åren. Man talar om att det behövs ytterligare 1 900 platser fram till 2012. Därför undrar jag om inte justitieministern är det minsta bekymrad för att den här platsbristen blir ännu värre om Viskan läggs ned. Man kan naturligtvis invända att detta är en öppen anstalt, och det är ingen platsbrist när det gäller öppna anstalter. Jag förstår nästan att justitieministern har tänkt säga det, men Viskan är fullbelagd. Det klientel man vänder sig till, med en verksamhet huvudsakligen inriktad på sexualbrott och relationsrelaterade brott, är inte så lätt att vårda på andra öppna anstalter. Risken är uppenbar att dessa i stället hamnar på slutna anstalter till en mångdubbelt högre kostnad per plats. Jag upprepar frågan till ministern: Är inte ministern orolig för att detta förvärrar platsbristen?

Herr talman! Jag hamnar på de slutsatser jag gör därför att jag anser att myndigheten Kriminalvården måste ta ansvar för organisationen av verksamheten utifrån de mål och resurser som regering och riksdag anger. Vi kan inte ha en ordning där vi i riksdagen eller i regeringen anvisar på vilka orter, på vilka platser och i vilken form varje typ av behandling och verksamhet ska ligga. Det är de professionella myndigheternas ansvar att fatta den typen av beslut. Det är tyvärr, precis som sades här, så att man har fått ett besked om att den här anstalten är ifrågasatt. Det har man informerat de fackliga företrädarna om. Det har varit en lång diskussionen. Den huvudsakliga bakgrunden, såvitt jag kan bedöma, är långvarig misskötsel av fastigheterna. Det gör att man bedömer att det är nödvändigt med en väldigt dyrbar renovering för att kunna ha kvar verksamheten där. Samtidigt fattade man under den förra perioden ett antal viktiga beslut om att investera i nya, bra fastigheter för Kriminalvårdens verksamhet. Man kan inte skaffa sig de här nya anstalterna och samtidigt lägga väldigt mycket pengar på anstalter som är i behov av mycket omfattande upprustning. Det är den typ av avvägningar som Kriminalvården har gjort. Jag vet att det finns väldigt många positiva omdömen om vården, innehållet och kvaliteten i den verksamhet man bedriver vid Viskananstalten. Kriminalvården har ansträngt sig mycket på senare tid för att ge bättre och mer effektiva behandlingar. Man har också utvecklat mycket kompetens på området. Det ligger också ett ansvar hos myndigheten att försäkra sig om att man håller god kvalitet och att den erfarenhet som man skaffar sig förmedlas oavsett hur man organiserar verksamheten. Jag har definitivt inte varit passiv, men vi måste se till helheten. Vi måste ha en budget, och antalet platser måste räcka. Då är frågan till mig: Är inte ministern bekymrad? Nu har ju generaldirektören sagt att det kommer att bli lite ont om platser. Nej, jag är inte så bekymrad av det enkla skälet att när man går igenom prognoserna för vad som är på gång framöver kan vi se att vi får ett tillskott av platser som är någorlunda bra. Vi kan också se av beläggningsstatistiken att de prognoser som Kriminalvårdsstyrelsen har lämnat oftast är lite överdrivna. Jag tror alltså inte att det är något större problem och att man av det skälet skulle behöva behålla undermåliga lokaler som ändå inte kommer att hålla så länge. Sammanfattningsvis tycker jag inte heller att det är bekymret, utan det som verkligen manar till eftertanke är hur vi sköter olika fastigheter och verksamheter. Det behöver ske på ett sådant sätt att vi inte drar på oss onödiga kostnader och problem. Sedan måste jag säga att jag förstår - jag kommer själv från de här trakterna - att människor i Ånge med omnejd är väldigt bekymrade för sysselsättningen framöver och för jobben, därför att det här är en viktig arbetsplats. Men Kriminalvården kan ju inte organiseras utifrån den aspekten, utan det är för att vi ska klara av den del av rättsväsendets uppgift som ligger på den myndigheten.

Herr talman! Justitieministern ser inte platsbrisen som något problem. Det känns lite märkligt. Så sent som i förra veckan tog vi beslut om ytterligare straffskärpningar, och det här är en process som har pågått i ett antal år. Det finns en klar och tydlig tendens att vi skärper straffen. Det torde rimligen leda till att vi behöver mer plats på våra fängelser, och det är väl därför man har tagit beslut om utbyggnad av ett antal nya fängelser. Det här handlar om en öppen anstalt, och det borde finnas en strävan att använda den typ av kriminalvård som är billigast och effektivast. Det är en öppen anstalt där man faktiskt har lyckats göra det man normalt sett måste ha en sluten anstalt till därför att det är svårt att blanda olika fångkategorier. När man då lyckas med det och lyckas göra det kostnadseffektivt med bra resultat, och när man har program som ska utvärderas om någon månad känns det väldigt konstigt och omotiverat att man drämmer till och stänger. Det som retar mig mest är när man blåser upp kostnaden för renoveringsbehovet av de här lokalerna. Jag har varit på plats och tittat själv. Jag är i och för sig ingen byggkonsult, men jag har jobbat i byggbranschen i väldigt många år. Att man skulle behöva ha de enorma investeringskostnaderna för att få den här anstalten i gott skick förefaller mig fullkomligt orimligt. Jag konstaterar bara att den löntagarkonsult som också har tittat på boendet kommer fram till en kostnad som är en niondel av vad Kriminalvårdens egna beräkningar visar. Det är någonting som inte stämmer med de beräkningarna. Om man gör den här nedläggningen är det säkert troligt att man på kort sikt sparar pengar. Men det är en stor risk att man får sämre resultat i verksamheten, och långsiktigt är jag övertygad om att det blir dyrare för samhället. Det finns en aspekt till som vi inte har talat om hittills men som staten och regeringen faktiskt borde tänka på. Här får vi i och för sig en minskad lokalkostnad för Kriminalvården, men lokalerna finns kvar i statlig ägo, dock med en annan statlig huvudman än Kriminalvården. Vem ska ta ansvar för dem? Jag garanterar att det inte finns någon kö av hyresgäster i Ånge som ska ta över de här lokalerna! Man flyttar kostnader mellan olika konton. Det är en mycket tveksam besparing, som jag ser det. Personalen som jobbar på Viskananstalten kommer att erbjudas jobb i Härnösand eller Östersund framöver. I Östersund finns ingen anstalt klar att flytta till, men i Härnösand finns det numera en färdig, i stort sett i vart fall. Det kommer att vara oerhört svårt för de här människorna att pendla. Det är väldigt långa avstånd för många av dem. De är helt orimliga. Jag har pratat med personer som kommer att få åka 27 mil om dagen till och från jobbet. Det kan man inte begära av folk.

Herr talman! Kriminalvården lämnade som Hans Stenberg sade här ett negativt beslut den 8 maj om anstalten där man är erkänt duktig just på att behandla klienter som har begått sexualbrott och relationsrelaterade brott. Dagen innan, den 7 maj, ställde jag en fråga till finansminister Anders Borg om budgeten för Kriminalvården. Så här svarade han: "Hela rättsväsendet är i en betydande ekonomisk stress. - - - I fråga om Kriminalvården handlar det dels om en ökad tillströmning, dels om att en bred satsning på ökad säkerhet ute på fängelserna har gjort att det är relativt omfattande investeringsplaner. I budgetpropositionen var regeringen tydlig om att rättsväsendet var ett prioriterat område. Men till följd av de budgetrestriktioner som förelåg valde vi att åstadkomma en del av extraresurserna via ökade möjligheter för Kriminalvården att utnyttja anslagskrediter. I höstens budgetproposition måste vi återkomma till hela rättsväsensområdet." Det var en del av hans svar. Hur har då vi övriga utöver Hans Stenberg agerat? Jag kan nämna att alla vi från allianspartierna i länet har skrivit ett brev till generaldirektören för Kriminalvården med åtta frågor som vi dessvärre inte har fått svar på ännu. Vi frågar till exempel: Hur ser behovet av platser ut framdeles för dem som har dömts för sexualbrott eller relationsrelaterade brott? Har någon analys gjorts av vilka konsekvenser beslutet att lägga ned Viskananstalten har? Och i vad mån kan Kriminalvården ta ett ansvar för de personer som förlorar sina arbeten? Vilka omständigheter skulle göra att Kriminalvården är beredd att ompröva beslutet om en nedläggning? Vi har också haft kontakt med personalen vid Viskananstalten under en lång tid. Jag har bland annat själv besökt dem för ett par år sedan. Med andra ord försöker vi från allianspartierna att jobba mot Kriminalvården och dess styrelse för att ge dem mer information och kanske en tankeställare om betydelsen av att det finns en anstalt som Viskan som ju faktiskt är en väldigt väl fungerande anstalt. Det hänvisas då bland annat till att anstalten är misskött för att man inte har rustat upp den, och det har viss betydelse för att man har haft kort framförhållning om hur länge Viskan ska finnas kvar. Då är det naturligtvis också svårt med reparationskostnaderna. Det vi från alliansen gör är att vi försöker påverka på ett positivt sätt för att vi anser att det är värt oerhört mycket att man tar till vara den kompetens som finns. Jag hoppas att Kriminalvården i det här fallet verkligen tänker till en gång till och funderar över om det är tvunget att verkställa det här beslutet. Sedan har jag faktiskt en fråga till Hans Stenberg som tycker att det nu är regeringen som ska hantera detta. Vad skulle det leda till? Om justitieministern skulle nypa Kriminalvårdens generaldirektör i örat och säga: Nu får ni se till att bevara Viskan! - då vet jag att det dagen efter skulle bli en anmälan till KU för ministerstyre, och jag tror inte att Viskan tjänar någonting på det.

Herr talman! Man önskar nästan att den förra interpellationsdebatten hade varit lite som den här, för den visar verkligen att det finns principiellt viktiga diskussioner som förs i kammaren och att man kan se dem på olika sätt. Hans Stenberg pekar på att man naturligtvis borde sträva efter att arbeta bra och billigt, och i det program som snart ska utvärderas ska man nu komma med beslut. Jag försökte tidigare redovisa för min syn att Kriminalvården måste ta det övergripande ansvaret för organisationen utifrån de regelverk som finns. Fakta på bordet är att den planering som ligger när det gäller Region Nord, om vi ser bort mot 2011, är en utbyggnad som vad jag förstår innebär nästan 500 nya platser. Då är det 87 häktesplatser och 400 anstaltsplatser. Det görs alltså en tillförsel, och det beslutet är mer eller mindre klart. Härnösand och Saltvik ger ju 90 nya platser om man ser det över några år. Det pågår alltså en omstrukturering, och den påverkas av kostnader, storheter och annat, men jag tycker att det är utmärkt att man ställer den här typen av frågor och lägger fram olika underlag för Kriminalvårdsstyrelsen, därför att det är en komplex problematik. Man behöver inte diskutera med mig om man kan pendla eller inte från Ånge till Östersund eller Härnösand. Det är klart att det är mer eller mindre orimligt för de flesta. Det behöver vi inte diskutera. Det jag tycker är det mest centrala ändå är att vi har bra anstalter i vid mening men framför allt också att den kompetens, kunskap och erfarenhet som finns tas till vara. Det är bara på det viset vi utvecklar verksamheten framöver. Hans Stenberg säger att man kan ifrågasätta kostnadsberäkningarna - jag tror att vi diskuterade det i en annan interpellationsdebatt tidigare - och det är fullt möjligt. Jag har hållit på med politik ganska länge, och min erfarenhet är den att vi lever i ett väldigt fyrkantigt regelverk och tänkande. Det är många gånger så att man vet varför det blir som det blir, och det är svårt att ta sig ur det. Men det är just därför jag är ganska noga med att se till att ansvarsfördelningen behålls när det gäller nivåerna. Kriminalvården måste ta ett helhetsansvar. I den stund regeringen går in och lägger sig i detaljerna får vi återigen att man inte behöver ta ett helhetsansvar, utan man kan lita på att så fort det blir besvärligt rycker någon politiker ut och kratsar kastanjerna ur elden. Det får inte vara så, utan vi måste försöka få en helhet. Jag tycker att det är bra att man lokalt från allianshåll arbetar för att få svar på frågor och för att föra en diskussion så att den blir bredare. Som sagt: Jag är inte bekymrad över beläggningsfrågorna i den här regionen. Jag tycker aldrig att det är särskilt trevligt om man till slut bestämmer sig för att lägga ned verksamheten, för det har sina problem, men ibland kan det också vara nödvändigt. Jag tänker inte bedöma om det är så i det här fallet, men jag är väldigt angelägen om att Kriminalvården klarar av att hålla sin budget och att vi klarar av så mycket som möjligt inom den ram som vi kan få loss. Vi vet alla hur den ekonomiska verkligheten ser ut de närmaste åren. Kriminalvårdens behov är enorma. Vi har ett eftersatt behov av verksamhet, och vi behöver fler platser. Vi har också beslutat om många. Ska den ekvationen gå ihop måste vi vara väldigt noggranna med hur vi använder resurserna. Man kan ha olika uppfattningar om vad man tror, men mitt uppdrag är att försöka se till att vi bygger på fakta och att se till att den som ska ta ansvar också gör det. Och här är det Kriminalvårdens uppgift att till syvende och sist garantera att organisationen är effektiv.

Herr talman! Kriminalvårdsstyrelsen måste få ta sitt helhetsansvar, säger ministern. Det är just här som resonemanget går snett, för det är inte Kriminalvården som ska ta helhetsansvaret. Det är regeringen. Kriminalvården kan bara ta ansvar för kriminalvården, men regeringen har faktiskt ett ansvar för hela statens verksamhet. Ministern säger att man inte ska lägga sig i. Då avsvär man sig det ansvar man faktiskt har att se helheten, att se effekterna i samhället och att se de totala ekonomiska konsekvenserna som i det här fallet är uppenbart negativa. Birgitta Sellén säger att det skulle vara ministerstyre om regeringen ingrep här. Struntprat! Regeringen är i sin fulla rätt att ge direktiv åt olika myndigheter, men man måste göra det som regering, inte som enskild minister. Vi gjorde det exempelvis i samverkan mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet när det gällde försvarsnedläggningen i Sollefteå. Vi gav myndigheter direktiv om att förlägga verksamheter dit. Det kan man mycket väl göra. Jag tycker att de fakta som talar för Viskananstalten är så pass klara och tydliga att det finns anledning för regeringen att agera i den här frågan. För de anställda på anstalten måste det kännas fruktansvärt. Man har gjort ett mycket bra jobb på anstalten. Man har sett till att ha hög kvalitet på verksamheten. Man har jobbat kostnadseffektivt. Och belöningen för det är nedläggning. Och det här sker i en liten inlandskommun samtidigt som en annan statlig verksamhet nyligen har beslutat att också lägga ned sin verksamhet samma dag som anstalten Viskan stängs. Det är här jag menar att regeringen måste ta ett helhetsansvar.

Herr talman! Jag ska ge Hans Stenberg rätt i det första han sade, nämligen att Kriminalvården bara har ansvar för kriminalvården och att regeringen har ansvar för helheten. Det är helt rätt. Men det är just utifrån den helhetsbilden som regeringen har dragit slutsatsen att vi måste öka kvaliteten när det gäller behandling av våldsbenägna och sexualfixerade män som har begått brott. Vi måste också se till att öka antalet platser inom kriminalvården, för vi kan inte ha köer till anstalterna, som vi har haft av och till. Just nu är beläggningssituationen dock betydligt bättre. I lösningen med det helhetsperspektivet har vi sett att vi måste ge Kriminalvården i uppgift att organisera den verksamheten så att man prioriterar verksamheterna och också moderniserar och effektiviserar sin organisation på ett bra sätt. Det är en ansvarsfördelning som man kan göra. Det är till och med så att vi har anslagit alldeles extra pengar för den typen av behandling som finns bland annat på Viskan, därför att vi tycker att det är så viktigt att den här typen av dömda får behandling för de problem de har att bete sig på ett bra sätt. Ansvarsfördelningen finns alltså där. Jag menar att regeringen tar ett helhetsansvar, för vi har en brist här. Det sker för lite behandling av sexualbrottsdömda. Det har inte varit en tillräcklig kvalitet, och vi ökar på detta. Men det är ändå så att när den här ekvationen ska gå ihop inom Kriminalvården är det Kriminalvårdsstyrelsen som har ansvaret. Nu har Viskan - det ser vi båda två - hamnat i kläm. Åtminstone ser det ut att bli på det sättet. Och det finns en del orsaker till det som jag har försökt peka på. Detta är illa, men det är dessvärre ingenting vi kan rätta till om vi ska behålla de höga ambitioner som vi har för Kriminalvården som helhet. Vi har också att ta hänsyn till att det finns en ekonomi.