Gängens finansiering från prostitution

Fru talman! Anna Wallentheim har frågat mig hur jag och regeringen jobbar med att bekämpa prostitution som en del i arbetet med att stoppa finansieringen av den organiserade brottsligheten.

Jag är helt ense med Anna Wallentheim om att prostitution som medel och inkomstkälla för den organiserade brottsligheten måste bekämpas. Genom prostitution och andra former av exploatering utnyttjas människor, oftast kvinnor som redan befinner sig i en utsatt situation, på ett cyniskt och hänsynslöst sätt.

Regeringen arbetar på bred front mot den organiserade brottsligheten. Att förebygga och bekämpa efterfrågan på köp av sexuella tjänster samt att erbjuda brottsoffer det skydd och stöd som de behöver är en viktig del av detta arbete. En annan viktig del är att strypa den kriminella ekonomin. Inkomsterna från brottslighet är inte bara en försörjning för kriminella, utan de används också för att återinvestera i brottslig verksamhet.

De senaste åren har antalet anmälda brott avseende köp av sexuell tjänst ökat, och en stor andel av de anmälda sexköpsbrotten klaras upp. I exempelvis Stockholm och Malmö har Polismyndigheten särskilt utpekade resurser som arbetar mot prostitution. Vidare finns det i samtliga polisregioner antingen en sektion, en grupp eller utredningsresurser med ansvar att utreda människohandel och människoexploatering.

Regeringens ambition är förstås att ingen människa ska utnyttjas för sexuella ändamål. Det är därför som regeringen under 2023 tillsköt medel och totalt gav Jämställdhetsmyndigheten 22 miljoner kronor för deras uppdrag att stärka arbetet mot sexuell exploatering av barn, prostitution och människohandel. Samma belopp har beviljats för 2024 för ett fortsatt förstärkt arbete med dessa frågor.

Så sent som i december mottog regeringen också betänkandet Ut ur utsatthet, som bland annat lämnar förslag på individuellt utformade exitprogram för vuxna som är utsatta för prostitution och människohandel för sexuella ändamål samt förslag på utformning och organisering av program för barn utsatta för sexuell exploatering och människohandel för sexuella ändamål. Betänkandet har skickats ut på remiss. Jag ska återkomma när vi har detta underlag.

Regeringen arbetar också intensivt med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor, annat våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive prostitution och människohandel, som ska gälla 2024-2026.

Slutligen vill jag också lyfta fram vikten av det internationella samarbetet. Sverige har ett nära samarbete med andra länder och aktörer, både globalt och inom EU. Under det svenska ordförandeskapet i EU anordnade regeringen en konferens med fokus på hur man kan motverka efterfrågan på prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Fru talman! Prostitution kan många gånger ses som en av de mest synliga och samtidigt en av de mest dolda formerna av brottslighet. Den göms på bordeller, den göms i annonser, den göms på nätet och den göms på gator. Den finns där, men ändå inte.

Jag vill börja med att lyfta fram att vi måste inse att det bakom varje prostituerad finns en historia av psykisk ohälsa, av utnyttjande, av tvång och av exploatering. Bakom varje prostituerad finns det ett offer, och framför allt är dessa offer kvinnor.

Dessutom är kopplingarna mellan prostitution och organiserad brottslighet djupt rotade och påverkar inte bara dem som är direkt involverade utan hela samhället i stort.

Organiserad brottslighet ser prostitution som en lukrativ verksamhet på grund av dess potential att generera stora vinster. Till skillnad mot droger anses nämligen kvinnor vara en vara som kan säljas om och om igen.

Vi vet också att människohandel och exploatering är vanligt förekommande inom prostitution. Många kvinnor och barn som dras in i prostitution kontrolleras av organiserade kriminella nätverk.

Kopplingen till andra former av brottslighet är också något som är oroande. Prostitutionsverksamheter kontrollerade av organiserad brottslighet är ofta kopplade till andra olagliga aktiviteter, såsom droghandel, penningtvätt och vapensmuggling.

I den mörka skuggan av gängkriminaliteten har vi den senaste tiden kunnat läsa om hur unga flickor och kvinnor i Sverige utnyttjas som handelsvaror, där gäng skickar unga flickor och kvinnor mellan varandra som ett sätt att betala av sina skulder. Detta gick det att läsa om så sent som för en vecka sedan. Kvinnor blir offer för människohandel och behandlas som objekt av gängen, för andras vinning.

Fru talman! Jag ser positivt på många delar i ministerns svar. Det inger mig stora förhoppningar om att det kommer fler nya åtgärder kring prostitution, människohandel, mäns våld mot kvinnor med mera, liksom om att detta förhoppningsvis kan ligga på riksdagens bord inom kort. Det är välkommet, för detta är ett arbete som är viktigt inte bara för att stärka skyddet för de kvinnor som blir offer utan även för att strypa en del av den finansiering av gängen som ökar deras våldskapital och övergrepp på hela samhället.

Ministerns svar verkade peka på att man faktiskt ser den viktiga kopplingen mellan prostitution och finansieringen av gängen. Ändå finns faktiskt inte ordet prostitution med i regeringens skrivelse Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet, och jag undrar ifall ministern kan ge någon kommentar kring det.

Dessutom skulle jag vilja fråga vad ministern och regeringen gör för att påskynda processen för att förbättra stödet för kvinnor att lämna prostitution, framför allt med fokus på den absurda situation som Skatteverket sätter kvinnorna i genom att fälla dem för bokföringsbrott då inkomsterna anses skattepliktiga. Det riskerar att dra in dessa kvinnor i ytterligare prostitution då de måste betala av en skatteskuld.

Fru talman! Jag tackar Anna Wallentheim för möjligheten att diskutera dessa oerhört viktiga frågor i dag.

Får jag börja med strategin vill jag säga att begreppet människohandel förekommer flera gånger i den och att fenomenet pekas ut som ett centralt och utomordentligt allvarligt problem kopplat till den organiserade brottsligheten. Det har också varit ett grundackord i de insatser vi har genomfört både nationellt och i vårt internationella arbete på EU-nivå; jag nämnde det breda grepp vi tog kring människohandelsfrågorna genom en egen konferens i Stockholm.

Ett viktigt ingångsvärde i arbetet med olika initiativ på EU-nivå har varit insikten om betydelsen av att i snittet mot den organiserade brottsligheten och den gränsöverskridande dimensionen av den bekämpa till exempel vapensmuggling. Också insikten att även människosmuggling och människohandel är en central del av denna brottslighet har vi lyft fram. Vi gör det i strategin och även i andra sammanhang, och det är en vägledande insikt för politiken.

Jag tog också del av rapporteringen nyligen om att de kriminella gängen dessutom, som det verkar, på ett cyniskt och oerhört omänskligt sätt använder flickor eller unga kvinnor som en sorts betalningsmedel för att reglera skulder mellan nätverken, oavsett om det gäller skulder av ekonomiskt slag, hedersslag eller annat slag. Detta är väl bara ytterligare en bekräftelse på vilken brutal, hänsynslös och, som det verkar, totalt normupplöst brottslighet vi har att hantera.

Vi har naturligtvis en skyldighet som samhälle, som regering och som riksdag att göra allt vi kan för att stå upp mot den här brottsligheten och skydda och stödja de flickor och unga kvinnor som drabbas av de kriminella nätverkens cyniska hantering av dem. Jag tycker att flera av de saker som har nämnts både i mitt inlägg och i Anna Wallentheims inlägg naturligtvis hör dit.

Ett nära samarbete mellan aktörerna i socialt arbete, rättsväsen och brottsbekämpning är förstås oerhört centralt. Att flytta fram positionerna när det gäller olika åtgärder, alltifrån exitprogram till andra saker som vi nu har förslag på och som vi arbetar med i Regeringskansliet och kommer att återkomma med på ett konkret sätt, är förstås oerhört betydelsefullt. Jag nämnde även den arbetsplan som jämställdhetsministern är ansvarig för och arbetar med och som ska så att säga skapa en systemkraft när det gäller våra samlade insatser i samhället för att från olika håll angripa problemet och ge hjälp och stöd till utsatta kvinnor.

Oavsett vad vi har för roll - oavsett om vi sitter i regering eller riksdag och oavsett vilken ministerhatt vi har på oss - kommer många att behöva bidra för att vi ska kunna bryta den här utvecklingen. Jag vågar påstå att Justitiedepartementet har tagit täten i det arbetet.

Fru talman! Problemet med prostitution och dess koppling till organiserad brottslighet är en tuff utmaning för polisen. Vi ser att gängkriminella utnyttjar kvinnor och flickor för sexuell exploatering både inom och utanför gängmiljöer.

Detta är ett komplext problem, och det kräver en samlad och strategisk insats. Därför hade det varit önskvärt att även ordet prostitution hade funnits med i skrivelsen. Jag är dock tacksam för redogörelsen då ministern ändå pekar på hur viktigt det är att begreppet människohandel lyfts flera gånger.

Under de senaste åren har polisen tvingats lägga allt större resurser på att bekämpa gängkriminaliteten, vilket har lett till att arbetet mot människohandel för sexuell exploatering tyvärr har nedprioriterats. Människohandelsgrupper har lagts ned eller pausats eftersom man har tvingats skicka resurser till andra typer av organisationer för att bland annat slå hårt mot gängkriminaliteten. Därför är det synd att man inte pekar tydligare på den koppling som finns mellan de två olika enheterna.

Det är oacceptabelt att vi har en situation där vi inte kan reda ut frågan om prostitution. Det handlar inte bara om att se till att polisen har de verktyg och de resurser som krävs för att kunna göra sitt arbete på bästa möjliga sätt utan även om att vi måste vara tydliga från politikens sida. Vi måste vara tydliga och säga att människohandel och mäns våld mot kvinnor, där prostitution ingår, måste vara prioriterade områden även när det gäller bekämpningen av gängkriminalitet. Det är nämligen oroande att se hur resurserna prioriteras om, särskilt med tanke på att människohandel är en av de allvarligaste formerna av organiserad brottslighet. Det är också en kränkning av människors mänskliga rättigheter - som göder gängkriminaliteten.

Det räcker inte med enbart polisiära åtgärder. Det krävs också en samlad insats från olika samhällsaktörer, precis som ministern nämner. Det handlar om myndigheter, ideella organisationer, föreningsliv, näringsliv och politiken. Genom att samarbeta kan vi nämligen stärka skyddet för de kvinnor och flickor som riskerar att dras in i människohandel och prostitution samtidigt som vi bekämpar den organiserade brottslighet som utnyttjar dem.

Det är oroande att det kommer så många signaler om nedskärningar på verksamheter kopplade till denna typ av frågor. Det är nedskärningar på tjej- och kvinnojourer, där man pekar på att pengarna till skyddade boenden inte räcker till. Brottsofferjouren pekar på att man de närmaste åren får nedskärningar på uppemot 66 procent. Det är nedskärningar på stödlinjer, specialenheter inom polisen med mera. Därför undrar jag om ministern och regeringen har den helhetssyn som krävs kring dessa frågor, både kopplat till polisens arbete och kopplat till andra samhällsaktörer, för att se till att det finns avhopparverksamheter och stöd för de kvinnor som behöver det.

Jag undrar även hur ministern ser på polisens egen årsrapport, där man menar att polisen inte har åstadkommit någon nämnvärd skillnad eller effekt för de våldsutsatta kvinnor vi ser i Sverige - vare sig här och nu eller på sikt.

Som skåning oroar det mig också att Sveriges Radio ganska nyligen - det var så sent som i februari - pekade på Helsingborgs hamn som en av de största inkörsportarna för organiserad brottslighet och sexhandel i hela Sverige och Norden. Detta gör bland annat att Helsingborg har blivit ett nav för illegal verksamhet, inklusive smuggling av människor för sexuell exploatering. Hur ser ministern och regeringen att vi ska möta det faktum att så mycket av den verksamhet vi ser kommer in genom våra hamnar?

Fru talman! Jag vill först säga att det naturligtvis är av otroligt central betydelse att polisen och andra delar av rättsväsendet och samhället i stort organiserar sina resurser så att vi kan möta all allvarlig brottslighet och inte "bara" skjutningar och sprängningar.

Det ska naturligtvis sägas att det är helt avgörande att komma åt skjutningarna och sprängningarna som de mest brutala och hänsynslösa uttrycken för den organiserade brottsligheten. Men jag är också övertygad om att prostitution och människohandel har koppling till den organiserade brottsligheten och de kriminella nätverken; snittet in mot skjutningarna och sprängningarna finns ju där, exempelvis i vittnesbörden om hur unga kvinnor används som betalningsmedel eller handelsvaror inom dessa gäng.

Därmed kan man naturligtvis säga att en mobilisering av ekonomiska resurser när det gäller att bekämpa de kriminella nätverken också är en stor möjlighet att på allvar komma åt flera av de problem vi nu diskuterar. Med det sagt är det också viktigt att även prostitution och människohandel som inte nödvändigtvis har någon koppling till de kriminella nätverk som ägnar sig åt skjutningar och sprängningar hanteras på ett systematiskt sätt av polisen.

Jag tror att en viktig nyans när det gäller den årsredovisning som Anna Wallentheim refererar till är att polisen naturligtvis inte gör någon skillnad i förhållande till den brottsligheten. Tvärtom får man väl säga att polisens insatser gör en utomordentligt stor skillnad.

Däremot har man pekat på att polisen inte har kunnat förbättra sina resultat under det gångna året i jämförelse med tidigare år. Man har också pekat på att det råder konkurrens om resurser och att det finns risker med att en stor mobilisering av resurser till de i och för sig utomordentligt akuta och stora samhällsproblemen med skjutningar och sprängningar på flera håll har fått till effekt att resurser har tagits från annan verksamhet, exempelvis utredningsverksamhet eller brottsförebyggande verksamhet. Jag är helt på det klara med att polisen och dess ledning är mycket medvetna om detta.

Vi ska på måndag ha ett möte med polisens ledning, bland annat om dessa frågor men också om en bredare fråga, nämligen brottslighet som rör kvinnor men inte sker i organiserad form. Vi har under de senaste veckorna sett brutala exempel på detta i form av att kvinnor har mördats - ofta i sina hem - av närstående män. Här finns en otroligt viktig trovärdighetsuppgift i att säkerställa att rättsväsendet mobiliserar resurser för att bryta dessa mycket destruktiva mönster. Detta ska förstås ske i samspel med exempelvis socialtjänst och civilsamhälle, som också måste resurssättas på ett sådant sätt att de kan fullgöra sina viktiga uppgifter.

I detta sammanhang vill jag ta upp en annan viktig sak som många lyfter fram. När vi nu river sekretesshinder gör vi det ofta i ljuset av den organiserade brottsligheten och de behov som den ger upphov till när det gäller möjligheten att effektivt dela information mellan olika aktörer i samhället. Det är dock inte minst betydelsefullt för att komma åt den organiserade människohandeln och prostitutionen, som vi talar om här, och annan brottslighet där det finns ett snitt mellan exempelvis rättsväsendet och sociala myndigheter. Detta är en oerhört viktig sak också för att bekämpa den brottsligheten.

Jag vill också nämna att vi i närtid kommer att ha ett brett möte med företrädare för myndigheter, kommuner, regioner och civilsamhällesaktörer om brott som framför allt drabbar kvinnor i syfte att gemensamt ta fram en ordentlig handlingsplan för att kunna bearbeta dessa problem på den bredd som de kräver.

Jag ber att få återkomma till hamnfrågan i mitt nästa inlägg.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaren, framför allt när det gäller helhetsgreppet kopplat till mäns våld mot kvinnor. Jag hoppas att ministern uppmärksammade att vi socialdemokrater i går gick ut och krävde en kriskommission om detta. Denna situation är oacceptabel. Under mindre än en vecka blev fyra kvinnor mördade av en man som kvinnan hade haft eller hade någon form av relation med.

Jag vill att ministern ska vara medveten om att vi socialdemokrater kommer att vara positiva och välkomna förslag som gör skillnad på riktigt, men jag vill också att ministern ska vara uppmärksam på att vi kommer att behöva jaga ministern mer i dessa frågor om vi inte anser att förslagen lever upp till förväntningarna eller kommer tillräckligt snabbt.

Vi kan inte tillåta att kvinnor och flickor blir offer för gängkriminalitet och prostitution. Som jag har nämnt tidigare krävs ett samarbete på alla nivåer - från civilsamhälle och myndigheter till EU - för att bekämpa denna problematik.

Vi ska såklart se till att polisen har de verktyg de behöver för att kunna arbeta effektivt mot gängkriminalitet, människohandel och prostitution, men det handlar inte bara om polisens ansvar utan också om samhällets ansvar att skydda de mest utsatta och sårbara. Vi måste investera i förebyggande åtgärder, ge stöd till personer som riskerar att dras in i gängmiljöer eller prostitution och se till att ett exitprogram kommer på plats för att hjälpa kvinnor bort från prostitution.

Vår främsta uppgift som politiker är att skapa trygga och inkluderande samhällen där alla kan leva utan rädsla för att bli utnyttjad eller utsatt för våld.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill än en gång tacka Anna Wallentheim för möjligheten att diskutera dessa mycket angelägna frågor denna förmiddag.

Vi som samhälle ska göra allt vi kan för att skydda och stödja utsatta kvinnor och, i förekommande fall, utsatta män. Prostitutionens offer är ofta kvinnor, men det är inte alltid så.

Under alla omständigheter ska vi med gemensamma krafter göra allt vi kan för att skydda och stödja dem som är mest utsatta. Det handlar förstås om ekonomiska resurser. Det handlar också om samverkan, om att riva sekretesshinder och om att införa nya verktyg och exempelvis utveckla arbetet med individuella exitprogram som kan riktas mot flickor och kvinnor som befinner sig i en utsatt situation.

Jag vill också säga att det finns ett behov av att utveckla vår gemensamma lägesbild av problematiken. Jag uppfattar att detta är en dimension av den organiserade brottsligheten som inte har undersökts och diskuterats tillräckligt. Det handlar om flickors och kvinnors delaktighet i denna brottslighet, antingen som förövare eller som offer.

I dag har vi diskuterat en väldigt brutal aspekt av detta, nämligen prostitution, människohandel och unga kvinnor och flickor som används som handelsvaror inom de kriminella nätverken. Det finns dock en bredare och ganska underrapporterad och underdiskuterad dimension som handlar om flickors och kvinnors delaktighet i eller koppling till dessa kriminella nätverk i övrigt. Därför är jag väldigt glad att regeringen har gett Brå i uppdrag att gå på djupet vad gäller alla dimensioner av flickors och unga kvinnors delaktighet i eller koppling till de kriminella nätverken. Jag är övertygad om att detta kommer att ge oss grund för att få ännu bättre precision och kraft i flera av de saker som har nämnts här i dag.

Jag vill avslutningsvis säga någonting om hamnarna. Detta är en utomordentligt central fråga. Vi samlade tidigare denna vecka företrädare för Sveriges Hamnar, fackförbund, arbetsgivare och andra för att diskutera både narkotikadimensionen och människohandelsdimensionen av denna fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.