helikopterverksamhet på Säve

Herr talman! Per Landgren har frågat mig vad jag är beredd att göra för att trygga västkustens behov av helikopterverksamheten på Säve. Jag vill börja med att redovisa två grundläggande förhållanden. Det första gäller Försvarsmaktens stöd till samhället. Försvarsmakten har fyra uppgifter, nämligen att kunna försvara Sverige mot väpnat an- grepp, att hävda Sveriges territoriella integritet, att bidra till fred och säkerhet i omvärlden samt, som fjärde uppgift, att bidra till att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred. Försvarsmakten kan stödja samhället på olika sätt. Den första typen av stöd är stöd vid svåra påfrest- ningar. Detta är, som jag nämnde, en av Försvar- smaktens uppgifter. Uppgiften ska dock inte vara dimensionerande för Försvarsmakten. Den andra typen är stöd vid räddningstjänst. Enligt rädd- ningstjänstlagen (1986:1102) är statliga och kommu- nala myndigheter - till exempel Försvarsmakten - skyldiga att på anmodan av räddningsledaren delta med personal och resurser vid en räddningstjänstin- sats. Den tredje typen är stöd enligt förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till civil verk- samhet. Enligt förordningen får Försvarsmakten läm- na stöd till angelägna ändamål i samhället. Försvar- smakten ska pröva sådant stöd i varje särskilt fall samt ta ut avgifter om stöd lämnas. I budgetpropositionen för 2002 sade regeringen att Försvarsmaktens stöd till samhället, grundat på nämnda förordning, inte får bli så omfattande att det negativt påverkar myndighetens fyra uppgifter. Rege- ringen konstaterade att stödet med helikopter hade blivit så omfattande att det begränsade Försvarsmak- tens möjligheter att genomföra till exempel grundläg- gande förbandsverksamhet. Försvarsutskottet delade i sitt betänkande regeringens uppfattning och anförde följande: "Stödet till samhället med Försvarsmaktens helikopterresurser är angeläget men måste dessvärre i den nu rådande situationen komma i andra hand." (bet. 2001/02:FöU1, s. 48). Det andra grundläggande förhållandet gäller an- svar för räddningstjänst och sjuktransporter. Enligt räddningstjänstlagen ansvarar kommunerna för rädd- ningstjänsten inom kommunen, Luftfartsverket för flygräddningstjänsten och Sjöfartsverket för sjörädd- ningstjänsten. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ansvarar sjukvårdshuvudmannen för sjuktransporter. I särskilt angelägna situationer kan en sjukvårdshuvudman med stöd av det så kallade nöd- helikoptersystemet begära Försvarsmaktens stöd med sjuktransport med helikoptrar. Det regleras i förord- ningen om Försvarsmaktens stöd till civil verksam- het. Herr talman! Efter dessa klargöranden går jag över till varför Försvarsmaktens helikopterverksam- het ses över. Försvarsmakten byter för närvarande ut sina helikoptrar. Det innebär att antalet helikopterty- per minskas från sex till tre och att Försvarsmakten 2010 kommer att ha totalt ungefär 50 helikoptrar, att jämföras med ungefär 100 nu. De första nya helikopt- rarna kommer att levereras senare i år. Leveranserna kommer att pågå till 2009. Försvarsmaktens helikopt- rar är baserade i Ronneby/Kallinge, Göteborg/Säve, Såtenäs, Haninge/Berga, Östersund och Boden. Om- sättningen av helikoptrarna och den pågående om- struktureringen av helikopterverksamheten innebär att baseringen av helikoptrarna måste ses över. I början av 2002 lämnade chefen för helikopter- flottiljen ett baseringsförslag till Högkvarteret. Inom Högkvarteret beredde en arbetsgrupp helikopterflot- tiljens förslag tillsammans med andra förslag till basering av helikoptrarna. Arbetsgruppen redovisade i december 2002 sin rapport för överbefälhavaren. Försvarsmakten har inte tagit ställning till försla- get ännu och har därför inte redovisat myndighetens uppfattning till regeringen. Av denna anledning var- ken kan eller vill jag i kammaren i dag redovisa nå- gon uppfattning i fråga om helikopter på Säve eller någon annan ort. Jag har för avsikt att återkomma till riksdagen när Försvarsmaktens förslag föreligger.

Herr talman och fru försvarsminister! Min be- dömning är att Försvarsmakten under en överskådlig framtid - då menar jag under lång tid - kommer att ha verksamhet i och kring Göteborg. Därmed kom- mer det att finnas behov av helikoptrar både för ut- bildningsverksamhet och för övningsverksamhet, och därför behöver Försvarsmakten basen på Säve. Det var, herr talman, ett tydligt besked av vår förre för- svarsminister Björn von Sydow i en GP-intervju den 14 augusti, strax före valet. Orsaken till den här interpellationen är just vad som nämnts, att en arbetsgrupp inom Försvarsmakten, Baseringsutredningen, strax före jul presenterade ett förslag som innebär att helikopterverksamheten vid Säve avvecklas. Jag har, herr talman, full respekt för att vår nya försvarsminister Leni Björklund behöver greppa ett helt politiskt arbetsområde och sina arbetsuppgifter och självfallet behöver läsa på. Jag utgår från att den processen innebär en systematisk genomgång och då naturligtvis inte bara av läget i detta avseende i Väst- ra Götaland, i Göteborgstrakten och på västkusten, utan det handlar om en totalöversyn - en översyn av hela Försvarsmakten och av dess relation till politiska grenar i Sverige. Även vad gäller helikopterverksamheten handlar det givetvis om en systematisk genomgång av den strategiska placeringens betydelse. När det gäller västkusten handlar det om skärgården, om sjöfarten, om gods- och färjetrafiken, om sjöräddningen, om fiskeflottan, om hamnarna och så vidare. Jag behöver inte här, herr talman, orda om storleken och vikten av både logistiken och tidsfrågan när det gäller helikopt- rar i olika roller och att komma fram. Det handlar även om Landvetter, om försvars- samarbete och om räddningssamarbete i Kattegatt och Skagerack. Försvarsmaktens rationella resursutnytt- jande kommer också med men det finns naturligtvis även en regionalpolitisk infallsvinkel sett till det stora svenska försvaret på 60-talet och var nedläggningarna har skett - någon form av ett sådant pussel. Vidare handlar det om personalen inom helikop- terverksamheten på Säve och om den ovisshet som de länge har levt med och som de också nu lever med. På sätt och vis kan jag förstå Leni Björklunds per- sonliga situation men det finns en principiell dimen- sion också här. Att vara minister är inte bara att per- sonligen ikläda sig en roll, utan det är också fråga om en roll som har kontinuitet - man ikläder sig en roll som föregångarna haft. Denna kontinuitet är oerhört viktig. Jag nämnde nyss GP, och det är en bedömning som den tidigare försvarsministern naturligtvis har gjort utifrån sin verksamhet. Jag vill ändå fråga hur försvarsministern ser på det förhållandet att en för- svarsminister säger en sak före valet och det sedan, när man får nya besked - eller i varje fall utrednings- förslag - är svårt att få en bekräftelse av vår nya för- svarsminister när det gäller vad den tidigare för- svarsministern har sagt. Det är ett principiellt problem som jag gärna vill ha några reflexioner kring.

Herr talman! Det är bra att vi får diskutera heli- kopterdivisionen i Säve innan beslut fattas. Det är också bra att försvarsministern tänker komma till riksdagen innan beslut fattas - det är nämligen så jag uppfattar interpellationssvaret. En av Försvarsmaktens fyra viktigaste huvudupp- gifter är att stödja förband i fred. Ett förband som förutom sedvanliga militära uppgifter verkligen stött, och stöder, samhället är helikopterbataljonen på Säve. Helikoptrarna har inte bara stor betydelse militärt på västkusten utan också i hög grad en väsentlig, viktig, uppgift till stöd för samhället, med många olika verk- samheter på vår västra kust. I en storstadsregion som Göteborg med över 700 000 invånare boende på bland annat öarna runt- om i Bohuslän och med 80 000-90 000 fartyg som varje år passerar utanför kusten utgör helikoptrarna på Säve en trygghet och en säkerhet som kan gälla liv eller död när olyckan är framme. Alla måste spara. Det vet vi, och det accepterar vi alla. Men frågan är alltid hur. Om militären sparar på helikopterdivisionen får det konsekvenser på många sätt, både för försvaret och för det civila samhället. Om helikopterdivisionen har Såtenäs som bas klarar man bara flyget, inte sjöräddningen. Det tar ca 30 minuter att flyga till Göteborg. Dessutom tar det tid att komma upp i luften. I dag kan man vara på plats redan efter 15 minuter - minuter som kan få allvarli- ga konsekvenser. Besparingarna gynnar förvaret men drabbar andra delar av samhället. Ett exempel är det nuvarande avtalet med Sjöfartsverket som inte kan uppfyllas. Är det därför inte dags att tänka nytt och att samverka mer? Om helikopterdivisionen blir kvar i Säve är mycket vunnet. Militären får tillfälle till träning, till realistisk träning och inte bara övningar - alltså en bättre rustad verksamhet vid behov - och det civila samhället får den beredskap som behövs. Samarbete mellan polisen, räddningstjänsten och militären kan exempelvis gälla infrastruktur, hangarer och säkerhet. Säves närhet till Scanraff, Stenungsund och Göteborg talar sitt språk. I Göteborg är vi vana vid att samarbeta mellan kommun, näringsliv och sjöfart. Nu är det dags att i den andan utveckla sam- verkan mellan försvaret och det civila samhället. Gör en snabbutredning av möjligheterna att samverka mellan de olika parterna så att vi även fortsatt har en sjöräddning och en beredskap värd namnet!

Herr talman! Självklart instämmer jag i mina kol- legers argument för att behålla Säve. Jag blir lite rädd när försvarsministern svarar som hon gör i interpella- tionssvaret, framför allt med tanke på före detta för- svarsminister Björn von Sydows mycket klara utta- lande. Det skulle vara skönt att av försvarsministern få höra att man faktiskt har satt sig in i frågan. Jag kan tänka mig att argumenten på den andra sidan är väldigt starka. Vi på västkusten och från Göteborgs sida har nämligen väldigt dåliga erfarenheter när det gäller hur vi behandlats i tidigare försvarsbeslut. Vi fick kämpa väldigt hårt nu senast när vi ändå fick både riksdag och regering att instämma i att försvaret behövs även på västkusten. Därför är det enormt värdefullt om försvarsministern kan sätta ned foten. Det har bety- delse också för vilket ställningstagande Försvar- smakten gör. Med tanke på att den som vet bäst när det gäller helikopterbaseringar - alltså chefen för helikoptrarna - har föreslagit att Säve ska vara kvar av operatio- nella skäl, inte på grund av några andra skäl utan just för att Sävebasen är viktig ur försvarssynpunkt. Om nu inte försvarsministern vill säga något, betänkt då det förslag som kom 2002 om Säves betydelse! Det är inte långt från Såtenäs till västkusten, men under vintertid när det är risk för isbildning går det inte att lyfta från Såtenäs utan då är man strandsatt medan det i Säve hela tiden finns tillgång till öppet hav. Där är det alltid isfritt. Betänk den lilla detaljen! Marianne Carlström sade många bra saker om samverkan. Jag vill också poängtera den samverkan som sker mellan de olika ländernas försvarsmakter i havet utanför Göteborg och västkusten där danska, norska och svenska helikopterförband brukar samöva. Denna kompetens riskerar att försvinna om inte Sä- vebasen får finnas kvar. Jag är väldigt nyfiken på vad försvarsministern ytterligare har att säga förutom det - som jag tycker - ganska tunna svar som lämnades på Per Landgrens interpellation.

Herr talman! Fru försvarsminister! Jag vill bara göra några tillägg till det som föregående talare redan har sagt när de har slagit fast Säves oerhört stora betydelse. Det gemensamma förslaget från cheferna på F 7 och Säve innebar att helikoptrarna skulle stationeras på Säve, inte minst av militärtekniska och flygteknis- ka skäl. På Säve har man ett större antal dagar då man kan flyga. Det har att göra med helikopterspecifika väderförhållanden såsom till exempel underkyld dimma som kan uppstå på Såtenäs, men inte på Säve därför att där ligger havet precis utanför, så där kan man flyga ett större antal dagar. Detta är väldigt vik- tigt att komma ihåg. Om man dessutom har en merkostnad som inte uppgår till mer än 2-3 miljoner kronor per år tycker jag att det är ett lågt pris för att kunna rädda fler liv. Det finns många andra skäl. Vi har pratat om det här tidigare. Jag vet att försvarsministern inte vill uttala sig innan ÖB har lagt fram sitt förslag, och jag har viss förståelse för det. Men det skulle ändå vara intressant att höra hur försvarsministern funderar över argumenten innan hon ska fatta sitt beslut.

Herr talman! Allra först vill jag säga till Per Landgren att det inte är därför att jag personligen inte har hunnit sätta mig in i helikopterfrågan som jag inte uttalar mig. Så mycket har jag lärt mig att det är ganska klokt att regeringen och ministern väntar tills myndigheten har kommit med sitt samlande förslag och sin bedömning. Till dess gäller dagens förhållan- de. Helikoptrarna står där de står, och det är det beslut som gäller. Vill man ändra det beslutet inkommer man till regeringen med ett förslag eller också ändrar Försvarsmakten så lite att man inte ens behöver göra det. Det som har föranlett er att ta upp den här diskus- sionen är väl att den här typen av förslag föreligger. Hur ska man agera med de nya helikoptrarna och det faktum att det blir bara 50 helikoptrar i stället för 100 som vi har i dag? Det är skälet till att jag inte uttalar mig. Jag lyssnar på era argument. Därför är de betydel- sefulla. Jag tar del av vad ni säger. Men jag förväntar mig naturligtvis att Försvarsmakten i det förslag som man presenterar, om man nu vill ändra någonting i helikopterverksamhetens basering, belyser dessa frågeställningar. Det är klart att det måste bli en sammanvägning i fråga om vissa delar eftersom be- hoven av egna transporter och annat är olika. Riksdagen har faktiskt uttalat att den fjärde upp- giften - att biträda samhället - inte ska vara dimen- sionerande. Av den diskussion som ni nu för kan man få intrycket att man kanske ska ändra på den princi- pen. Det är en väsentligt större fråga som handlar om någonting annat som vida överstiger förslagen om var de befintliga helikoptrarna ska baseras. Skälet till att jag är fåordig i svaret är att det inte är läge för mig att uttala mig. I dag finns det inget nytt beslut fattat inom Försvarsmakten eller något förslag som kräver att regeringen ingriper.

Herr talman! Det är naturligtvis klokt att invänta Försvarsmaktens samlade bedömning. Det är bara det att det har gjorts samlade bedömningar tidigare. När Försvaret har ålagts ytterligare besparingar och ned- skärningar är det klart att de samlade bedömningarna inte alltid baseras på vad som är mest rationellt ur operationell synvinkel. Då kan det komma andra faktorer in som jag inte behöver exemplifiera här. Alla som är medvetna om vad som försiggår inom stora organisationer vet ju att man kan grunda sig på andra skäl än sakskäl. Därmed vill jag inte peka ut någonting här eftersom jag inte har kännedom om saken. I slutet av interpellationssvaret säger försvarsmi- nistern att hon av denna anledning - och det är sam- ma anledning som vi hört upprepats - i kammaren varken kan eller vill redovisa någon uppfattning i frågan om helikopter på Säve eller på någon annan ort. Då vill jag ställa följande frågor. Jag utgår från att den utredning som det hela baseras på började sitt arbete tidigare, innan försvarsministerns uttalade i Göteborgs-Posten. Det är en hypotes som jag har, och jag föreställer att man har arbetat i större omfattning än mellan augusti och december. Om det är så, var det då fel av försvarsminister Björn von Sydow att uttala sig som han gjorde i Göteborgs-Posten? Var det fel att visa denna viljeinriktning och ge uttryck för uppfattningen att så ska det vara? Om det är fel av försvarsministern att göra det nu, var det då fel av den dåvarande försvarsministern att uttala sig före valet? Det är väl en enkel fråga att svara på.

Herr talman! Jag tycker inte att det finns någon anledning att diskutera gamla uttalanden. Nu står vi inför nya beslut, och det är viktigt att alltid blicka framåt. Jag har förståelse för att försvarsministern inte vill binda sig nu. Vi kan höra här hur alla uttalanden används emot en för all framtid. Det gagnar faktiskt ingen, vare sig försvaret eller de som är anställda på helikopterdivisionen. Utan att vara inne på försvarspolitiken förstår jag att det hela inte ska vara dimensionerande. Men vi ska trots allt ha 50 helikoptrar, och frågan är var de ska baseras. Jag tycker att samverkan med andra parter är någonting som man verkligen ska titta på när man fattar dessa beslut. Man måste och fundera över var försvaret bäst behövs. Jag kan inte se annat än att Göteborg som är ett tätbebyggt storstadsområde be- höver någon typ av försvar. Då är frågan om inte helikopterverksamheten skulle få vara kvar och att man då samverkade med andra. Det tror jag skulle vara ett mycket bra beslut. Men vad jag förstår får vi anledning att diskutera detta längre fram, och det ser jag fram emot.

Herr talman! Det kanske är så att försvarsmakten inte ska vara dimensionerad för den fjärde uppgiften. Men regeringen och riksdagen har ju tidigare instämt i en annan proposition, att vid militärt och ekono- miskt likvärdiga alternativ ska den lösning väljas där Försvarsmakten bäst kan stödja samhället, vid rädd- ningstjänst, vid svåra påfrestningar i fred och vid andra former av stöd till myndigheter. Jag tycker att detta rimmar lite illa med det bestämda uttalande som försvarsministern gjorde. Vi har faktiskt samtliga här påpekat den stora vikten för Försvarsmakten att ha helikoptrar baserade på Säve och argumenterat för det. Att vi sedan talar om hur viktigt det är för det civila samhället med en basering på Säve ska inte tas till intäkt för att inte det andra är minst lika viktigt. Det tas upp att man inte ska ta hänsyn till gamla uttalanden. Men ledande socialdemokrater, vänster- partister och miljöpartister har också tagit Björn von Sydows uttalande som intäkt för att det här är väldigt viktigt för hela Sverige. Jag skulle uppskatta om försvarsministern be- kräftade för oss att den hårda kamp och de beslut som vi har fattat här i riksdagen fortfarande gäller, trots att försvarsministern inte vill uttala något gällande Säve- frågan i dag.

Herr talman! Leni Björklund frågade här om det var någon som hade tänkt sig att ändra på principerna, om det är det militära försvaret som ska vara grund- läggande för dimensionering eller det civila. Det är självklart att det är det militära försvaret som ska vara grundläggande. Om det sedan visar sig att det på marginalen kan innebära en väldigt stor skillnad för det civila samhället, till exempel i det här fallet att kunna rädda liv, då tycker jag att det är en självklar- het att vi ska ta hänsyn till den komponenten. Det hoppas jag att även försvarsministern kommer att göra. Sedan är det så, vill jag hävda, att läget i Göteborg har förändrats dramatiskt sedan strategiskt överfall försvann som en planeringsförutsättning för en even- tuell konflikt eller i värsta fall krig. Ett strategiskt överfall skulle innebära att en flotta skulle komma stävandes över Östersjön, inta Stockholm och att hela Sverige sedan skulle vara intaget. Så ser det inte ut längre, delvis på grund av att omvärldsförutsättning- arna har ändrats men också för att vi ser andra orsaker och konflikter som upprinnelse till en eventuellt es- kalerad konflikt och i det senare fallet krig. Därför är västkusten och Göteborg väsentligt viktigare nu än för bara ett antal år sedan. Det är en grundförutsätt- ning som jag tycker att vi inte ska glömma när vi diskuterar Säve som bas för enbart räddninghelikopt- rar, för så är det inte. De ingår som en faktisk strate- gisk faktor i ett militärt försvar. Vi som ansvariga politiker har delvis också ett annat ansvar. Vi måste se till helheten. Försvarsmak- ten har sin uppgift, och det är att dimensionera För- svaret för de uppgifter som man åläggs. Vi ska se till helheten. Det ska man också ta på allvar, tycker jag. Vi har ett delvis annat ansvar. Försvarsmakten ska integreras i samhället på ett annat sätt. Det är en of- fentlig verksamhet som inte ska leva sitt eget absoluta liv vid sidan om, utan den ska vara en aktiv del av ett modernt Sverige. Ambulanshelikoptrarna, som finns i Västra Göta- landsregionen, är ett bra komplement till just rädd- ningshelikoptrarna. Men glöm då inte att de inte har ytkapacitetsräddningsvinsch och så vidare, så det går inte att säga att de ska sköta räddningsverksamheten i fortsättningen. Jag tackar så mycket för diskussionen och debat- ten i dag. Jag hoppas att vi kommer att återkomma. Vi har inbjudit försvarsministern till Göteborg. Jag hoppas att vi kan få ett positivt svar inom kort. Alla förberedelser är gjorda.

Herr talman! Allra först vill jag säga till Per Landgren att den här typen av interna myndighetsut- redningar är ingenting för departementet. Det är myndighetens egna utredningar, så det är inte alls säkert att Björn von Sydow har haft några andra in- sikter eller kunskaper i frågorna än vad myndigheten haft när man har arbetat med de delarna. Men nu är det så enkelt att om Försvarsmakten vill ändra baseringen av helikoptrarna, måste man vända sig till regeringen och be att få ett sådant be- slut. Därmed är det en öppen process. Det betyder att om man skulle komma fram till ett sådant förslag, kommer hela frågan tillbaka. Då finns det skäl att diskutera alla de mycket viktiga synpunkter som ni tar fram. Jag är glad att Eva Flyborg underströk att det är en militär bedömning som ska göras. Och jag är led- sen om Cecilia Magnusson uppfattade det som hårt när jag läste upp vad försvarsutskottet faktiskt har bestämt och förelagt riksdagen, men det är det som är läget. Ni belyser ett antal komplexa frågor. Ska vi sedan kunna fatta ett bra beslut som också ska handla om helhet, tycker jag att det är otroligt viktigt att vi har en samlad bedömning från Försvarsmakten i botten. I annat fall har vi inget riktigt bra och hållfast underlag att ta spjärn emot. Sedan kan det hända att vi allihop eller några av oss kommer fram till att man borde göra andra av- vägningar med hänsyn till något annat, men det är för tidigt att föra det samtalet i dag.

Herr talman! Jag får först tacka försvarsministern och också mina meddebattörer för den här debatten. Det är inte alltid så när man interpellerar en minister att det blir en debatt. En del väljer helt sonika att sitta kvar. Jag uppskattar att försvarsministern tar debat- ten. Så tillbaka till frågan om vad försvarsministern kan eller vill säga här och nu i kammaren. Jag kanske inte ska driva den så hårt, utan vi tar det lite mer lättsamt. Men uppenbarligen kunde Björn von Sydow någonting som inte Leni Björklund kan nu. Det kan väl ändå vara en slutsats, och jag tycker att den känns logisk utifrån vad som har hänt här. Självfallet måste en militär bedömning göras, men det kommer också in en rad andra bedömningsfakto- rer som vi har upprepat här och som mina meddebat- törer har räknat upp. När de har kompletterats och sammanställts är jag övertygad om att om det verkli- gen kommer att fattas beslut på saklig grund och man kan lysa igenom eventuella andra orsaksfaktorer, så har jag viss tillförsikt om att det ska bli ett klokt be- slut i slutändan. Oron uppstår när det kommer olika besked. Det beror på att Försvaret som helhet har politiska beslut att rätta sig efter vad gäller en minskad dimensione- ring, och då måste besparingar göras. Men det gäller att de är kloka och att det blir ett bra slutresultat för hela samhället.

Herr talman! Jag vill tacka Per Landgren och er andra. Jag vill gärna ta alla tillfällen att föra ett samtal om försvarsfrågorna i denna kammare, för jag tycker att de är viktiga och betydelsefulla. Det engagemang som ni har lagt ned tyder på att försvarsfrågorna inte bara handlar om det snävt militära, utan de har stor räckvidd och betydelse. Om Försvarsmakten kommer med ett förslag som innebär ändrad basering så återkommer vi. Under tiden använder jag öronen så mycket som möjligt och lyssnar till vad ni säger.