Hemlösa barn

Interpellationsdebatt 23 januari 2018

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 1 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Fru talman! Tack, Jenny Petersson, för den här angelägna interpellationen!

Svar på interpellationer

Jenny Petersson har frågat mig vad jag kommer att vidta för konkreta åtgärder för att bromsa den negativa utveckling som just nu sker, där allt fler barn blir hemlösa, vad min analys är av socialtjänstens arbete i fråga om omhändertagandet av hemlösa barn och om fler hjälpinsatser från socialtjänstens håll borde ske. Jenny Petersson har även frågat, i väntan på utredningar och rapporter, vad jag avser att vidta för åtgärder för att insatserna ska öka för de hemlösa barnen.

Hemlöshet är ett allvarligt samhällsproblem och särskilt när barn drabbas. Rädda Barnen, Stockholms Stadsmission och Barnombudsmannen lyfter fram att barnfamiljer är en grupp som drabbats hårt av hemlöshet.

Socialstyrelsens kartläggning av hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden som presenterades i december 2017 visade att en tredjedel av samtliga 33 000 personer som inrapporterats hade barn under 18 år. En tredjedel av dessa uppgavs ha hamnat i hemlöshet till följd av att de inte godkänts på den ordinarie bostadsmarknaden, men de hade inga andra behov av socialtjänstens stöd. Av alla föräldrarna bodde ca 6 423 tillsammans med sina barn och mer än hälften var ensamstående, varav 69 procent kvinnor. Socialtjänsten gör stora ansträngningar för att lösa boendesituationen för familjer med barn. De flesta bor i de mer långsiktiga boendelösningar som socialtjänsten erbjuder i form av sociala kontrakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Resultatet från kartläggningen visar också att situationen ser olika ut över landet när det gäller vilka grupper som drabbas, ålder, kön, orsak till hemlösheten med mera. Ökad kunskap som denna stärker kommunernas förutsättningar att ge stöd och omhändertagande åt barn och deras familjer och utforma lämpliga insatser.

Socialtjänsten har också en viktig roll när det gäller att förebygga avhysningar. Socialstyrelsen har utarbetat ett konkret stöd för socialtjänsten i deras arbete med att förebygga avhysningar, vilket publicerades i december 2017. Stödmaterialet innehåller både praktisk vägledning för hur kommunen ska agera vid risk för avhysning och för hur ett aktivt förebyggande och uppsökande arbete kan genomföras. Kunskapsstödet har varit efterlängtat av socialtjänsten och ska bidra till ett förbättrat arbete i kommunerna.

Det råder underskott på bostäder i många av landets kommuner. Bostadsbristen tenderar att slå hårdare mot de grupper som av olika skäl har en svag ställning på bostadsmarknaden. Det handlar främst om bristen på hyreslägenheter men även om krav på referenser och inkomst för att bli accepterad som hyresgäst. Boverket rapporterar dock lättnader från de större hyresvärdarna vad gäller inkomstkrav på blivande hyresgäster. Regeringen har genomfört den största bostadspolitiska satsningen på länge, däribland ett investeringsstöd för fler hyresbostäder och studentbostäder med rimliga hyror. Bostäderna ska förmedlas enligt öppna och transparenta principer där hyresvärdarna endast får ställa rimliga krav på bostadssökandens ekonomi.

Det handlar också om att regeringen har stärkt förutsättningarna för dem som har minst marginaler i samhället och som löper störst risk att hamna utanför bostadsmarknaden, till exempel genom höjt underhållsstöd. Att förbättra situationen för familjer med låg ekonomisk standard är en viktig uppgift för regeringen, där den ekonomiska familjepolitiken och arbetsmarknads- och utbildningspolitiken står i fokus. På så sätt arbetar vi också förebyggande mot hemlöshet.

För att motverka utvecklingen av den akuta hemlösheten har regeringen beslutat om 25 miljoner kronor årligen 2018-2021 i riktat statsbidrag till kommuner med många hemlösa kvinnor och män. Kommunen bestämmer hur medlen används bäst och om de går till verksamhet i egen regi eller till andra aktörer som möter hemlösa kvinnor och män och familjer, till exempel frivilligorganisationer.

En fungerande ekonomisk familjepolitik och arbetsmarknadspolitik samtidigt som det byggs allt fler bostäder med rimliga hyror är långsiktiga åtgärder som tillsammans bromsar utvecklingen att hemlöshet drabbar familjer. Hemlöshet är ett komplext problem och kräver samverkan från många samhällsaktörer.


Anf. 2 Jenny Petersson (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Precis som statsrådet Åsa Regnér säger är hemlöshet ett allvarligt samhällsproblem, framför allt när barn är inblandade. Dessa barn drabbas väldigt hårt.

Som jag skrev i min interpellation kan vi aldrig acceptera hemlöshet i Sverige, framför allt inte hemlösa barn. Det är med stor sorg och oro som jag och vi alla kan se att antalet barn som blir hemlösa eller som tvingas att leva i hemlöshet och flytta runt mellan olika boenden tyvärr ökar i Sverige.

Stat, kommun och enskilda vuxna har givetvis ett stort ansvar. Flyttar man runt mellan olika osäkra boenden kan det vara många barn som tvingas bo på ett trångt utrymme.

Vi pratar om bostadsförsörjning. Här kan varken jag eller Åsa Regnér säga vad kommunerna ska göra, men de kan absolut arbeta mer med vilka som prioriteras och bostadsbyggande, vilket Åsa Regnér var inne på, och med socialtjänsten och hur man arbetar i socialtjänsten; jag kommer att återkomma till det. Här har vi ett ansvar och här kan vi göra mer när det gäller arbetssätt och förändringar i lagstiftningen.

Barnperspektivet sätter fokus på barnen. All forskning och alla studier visar att barn som växer upp i dessa osäkra boenden, som får flytta mellan olika ställen och som får bo i trånga utrymmen upplever ett utanförskap beroende på att de flyttar runt. Kontakter rivs upp, och de halkar efter sina kompisar, om de nu lyckas att skaffa sådana. De hamnar i ett utanförskap i den bemärkelsen att de tvingas att ljuga om sitt boende för människor i omgivningen.

Dessa barn kan bo kortvarigt på ett ställe och kanske inte ens får berätta var man bor. De halkar efter i skolan. Det har förts en aktuell debatt om mässling. Barn med kortvarigt boende kan inte ens gå till en och samma BVC när det gäller stöd och vaccinering.

Barnen kan få sömnsvårigheter, och den psykiska ohälsan bland dessa barn ökar. Det finns, som sagt, studier och forskning som visar detta.

Som sagt, det är med stor oro och sorg som jag ser att antalet barn som växer upp i hemlöshet ökar.

I sitt svar nämner Åsa Regnér socialtjänsten och att den har en jätteviktig roll. Det tycker jag också. Här finns mycket mer vi kan göra. Jag tror definitivt att det är bra med kunskapsstöd och att man förebygger avhysningarna. Ser Åsa Regnér att det behöver göras några förändringar i lagstiftningen på området när det gäller socialtjänstens arbete?


Anf. 3 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Åsa Regnér har redovisat regeringens politik på området, och den är helt avgörande när det gäller både bostadspolitiken och familjepolitiken liksom arbetet för att utjämna klyftor och hjälpa fattiga barnfamiljer. Jag vill lyfta ytterligare en fråga, nämligen EBO, eget boende.

Regeringen har aviserat en förändring av den lagen. Eget boende innebär att nyanlända flyktingar själva kan välja var de vill bo. På många sätt har detta fungerat bra. Det blir lättare att integreras om man exempelvis bor med en familj som redan har rötter i landet. Problemet uppstår när det råder väldigt stor bostadsbrist.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan ta ett exempel från min egen hemkommun, Malmö. Kommunen har ingen kontroll över vilka som flyttar till Malmö, eftersom man själv väljer om och till vem man vill flytta. Ofta tror man att man bara tillfälligtvis bor inneboende hos en annan familj, men många gånger blir det väldigt länge då bostadsbristen är så stor. Det blir problem för inte minst barnen i dessa familjer, för det blir trångbott om två familjer ska bo i en lägenhet. Det blir svårt för barnen att få studiero och kunna göra sina läxor. Många problem är kopplade till detta.

Därför har vi länge efterlyst en förändring, och nu har regeringen aviserat att man ska titta mer på den sociala situationen för dem som kommer via eget boende. Man måste se till att levnadsförhållandena blir rimliga. Detta kommer att presenteras av Mottagandeutredningen, vars förslag beräknas bli presenterat i mars. Jag ser fram emot detta, för jag tycker att det är viktigt att bekämpa hemlösheten bland barn.

Vi har inte bara problemet med trångboddhet. När det inte fungerar att vara inneboende under väldigt lång tid kan man gå till kommunens socialtjänst. Då blir det socialtjänstens uppdrag att hitta bostäder. När bostadsbristen är enorm blir det en mycket tuff uppgift.

Malmö har många hemlösa barn. Samtidigt vill jag ändå framhålla Malmö som exempel på en kommun som är bra på att bekämpa hemlösheten. Vad gäller vräkningar av barn har man i Malmö ett unikt arbete. När en barnfamilj riskerar vräkning går detta direkt till socialtjänsten. På så vis lyckas man förhindra vräkningar av barnfamiljer, så att inte antalet hemlösa barn blir ännu fler. Det är ju dessutom ett trauma att förlora sin bostad genom vräkning. Man borde kunna sprida det här sättet att arbeta genom att involvera socialtjänsten så tidigt som möjligt till resten av landet.

Den vanligaste orsaken till en vräkning, inte minst när det gäller barnfamiljer, är hyresskulder. Det behöver inte handla om en stor skuld, utan den kan vara ganska liten. I samarbete med socialtjänsten kan man oftast lösa situationen och förhindra en vräkning. Det är en metod som fungerar för att förhindra vräkningar av barnfamiljer.

Bostadsbyggandet är avgörande. I Malmö ökade befolkningen mellan 2016 och 2017 med 6 200 personer, vilket är en stor ökning. Många av dessa är barnfamiljer och av dem är många nyanlända. Då finns det ett behov av boende. Samtidigt påbörjades byggandet av 4 000 nya bostäder, varav en hel del kommer att bli bostäder till rimliga hyror. Malmö gör alltså väldigt mycket. Men vi behöver få hjälp genom att andra kommuner tar sitt ansvar, inte minst när det gäller att ta emot nyanlända.


Anf. 4 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Fru talman! Tack för interpellationen och inläggen i denna viktiga debatt!

Det som i första hand behövs på både lång och kort sikt är naturligtvis bostäder. Det gäller både byggande och tillgång till de byggda bostäderna. De måste vara tillgängliga ekonomiskt och geografiskt för de familjer som i det här fallet är i behov av dem. Regeringen har därför på olika sätt stimulerat byggande - det byggs mer i Sverige just nu än på flera decennier - med särskild inriktning på hyresbostäder, så att fler helt enkelt ska ha råd med dem. Detta behövs alltså.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det krävs förstås också att föräldrarna till dessa barn kan försörja sig och sina barn. Vi vet att majoriteten av dem som anger att de är hemlösa har försörjningsstöd som huvudsaklig inkomstkälla. Försörjningsstöd ska ju fungera som den sista utvägen ekonomiskt sett. Men man blir naturligtvis mer självständig och får ett mer stabilt liv både ekonomiskt och socialt om man har en inkomst från arbete.

Det är därför glädjande att arbetsmarknaden nu går bättre än på väldigt länge och att arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningen bland både kvinnor och män är högre än på länge. Arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor med utländsk bakgrund är dessutom lika högt som bland kvinnor i EU i genomsnitt.

Vi måste dock arbeta ännu mer för att även de familjer som vi talar om nu ska kunna komma närmare arbetsmarknaden. Då behövs vuxenutbildning, vilket min kollega Anna Ekström på olika vis arbetar mycket med. Det krävs också att exempelvis socialtjänsten ser både män och kvinnor som försörjare när man jobbar med försörjningsstöd. Man måste pröva möjligheterna för både män och kvinnor att få arbete i förhållande till försörjningsstödet, och inte på något sätt anta att en man ska vara den huvudsakliga försörjaren. Därför har vi skapat ett sådant uppdrag. Även Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att föra just kvinnor, oavsett bakgrund, närmare arbetsmarknaden.

Jag fick frågan om det behövs någon ny lagstiftning. Jag antar att Jenny Petersson menar socialtjänstlagen. Vi ser över hela socialtjänstlagen. Jag vill inte säga att det är vad som i första hand behövs, utan det som främst behövs är tillgång till bostäder som människor har råd att betala för samt en betalningsförmåga, som man framför allt får genom eget arbete.

Det är även viktigt att barnfamiljer får en bättre ekonomi. Den här regeringen har, ofta tillsammans med Vänsterpartiet, tagit flera initiativ för att stärka barnfamiljers ekonomi här och nu. Dessa återkommer jag gärna till.


Anf. 5 Jenny Petersson (M)

Fru talman! Jag tänker inte säga så himla mycket om vad regeringen och bostadsministern gör för att underlätta för byggandet i kommunerna, för det är en helt annan debatt. Jag konstaterar dock att SKL gör olika undersökningar, och då har kommuner uppgett att det som hindrar dem från att bygga fler bostäder inte är mer eller mindre medel från regeringen utan snarare de brister som finns i de lagar och regler som gäller bostadsbyggande. Det är där hindren finns.

Bostadsministern och regeringen har inte gjort något på området, eller det går åtminstone väldigt långsamt. Men jag lämnar problemet med bostäder och bostadsbyggandet och ägnar mig i stället åt de frågor som jag hade. Det handlade som sagt om hemlösa och hemlösa barn, vilka tyvärr ökar i antal i Sverige, och det är en oroande utveckling.

En grupp som löper stor risk att växa upp i fattigdom är de hemlösa barnen. Många ensamstående mammor och också många utlandsfödda föräldrar lever i hemlöshet och tvingas flytta runt till osäkra boenden.

Bland annat tar Rädda Barnen upp detta i sin rapport En plats att kalla hemma. Konsekvenserna blir som sagt stora för barnen. Man kommer efter i skolan. Man kommer efter med kompisar. Alla rutiner som vi är många som tar för givna kommer man helt enkelt efter med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ställde en fråga om huruvida man gjorde någon analys av socialtjänstens arbete i frågan. Statsrådet säger att man kollar över detta i en stor utredning, eller vad man ska kalla det. Man kollar över själva socialtjänsten och socialtjänstens lagar. Då får vi hoppas att det kommer olika förslag när det gäller att komma åt det här med hemlöshet och barn som lever i hemlöshet. Det gäller också att man fokuserar på socialtjänsten och hur man arbetar till exempel när det gäller omhändertagande av barn som lever i hemlöshet.

Jag vill också lyfta fram en annan sak i denna debatt. Det är oroande att siffrorna går åt fel håll, men det finns olika exempel ute i vårt land. I dag är det helt enkelt upp till kommunerna hur de vill arbeta med de här frågorna. Jag tycker att det är tråkigt att vi inte tar ett större nationellt ansvar när vi ser att hemlösheten ökar i landet i stort. Hillevi Larsson berättade hur det ser ut i Malmö, som hon kommer från. Åker man några mil norrut kommer man till Helsingborg. Där går trenden åt andra hållet - hemlösheten minskar. Man har där en stödboendeform som man kallar Bostad först, och man jobbar på ett helt annat sätt. I dag är det alltså upp till kommunerna i Sverige hur de ska arbeta med detta. Jag tycker att det är beklagligt att vi inte tar ett större ansvar på nationell nivå, framför allt när det gäller de lagar och regler som vi ansvarar för beträffande socialtjänsten.


Anf. 6 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Den här debatten handlar om hemlösa barn. Det vi har sett i Malmö är att hemlösheten totalt sett inte har ökat utan till och med har minskat, trots att det är en enorm befolkningstillväxt i Malmö. Det har gått från 1 510 till 1 488 hemlösa. Det som är oroande är att det är fler barnfamiljer och fler nyanlända bland de hemlösa nu. Den sociala hemlösheten, det vill säga hemlöshet på grund av missbruk eller psykisk sjukdom, är som förut och har inte ökat. Men den ekonomiska hemlösheten har ökat. Där är det enda problemet egentligen att man inte har råd med en bostad eller inte släpps in på bostadsmarknaden. Det hänger också samman med bostadsbristen. Barnfamiljer med dålig ekonomi och nyanlända har väldigt svårt att komma in. Men det är inte så att hemlösheten ökar i Malmö totalt sett, trots befolkningstillväxten.

Bostad först är en väldigt bra modell. Den handlar om att hjälpa människor som är i social hemlöshet på grund av till exempel psykisk sjukdom eller missbruk. Där har vi haft 20 lägenheter i Malmö, och det har fungerat väldigt bra. I princip alla har kunnat fortsätta att bo i dessa lägenheter för att till slut få dem som permanentbostäder. Nu bygger vi ut den modellen till 60 lägenheter. Det har varit en väldigt framgångsrik modell. Men vi måste jobba på alla fronter - inte bara med den sociala hemlösheten utan med den totala hemlösheten.

Sedan är det här inte ett isolerat problem, utan det har såklart med andra frågor att göra. Jobbpolitiken är helt avgörande. Där jobbar regeringen väldigt bra. Vi har fått väldigt bra resultat, inte minst när det gäller människor med invandrarbakgrund. Det handlar också om jämställdhetspolitik, aktiv bostadspolitik och politik för att utjämna klyftorna. Regeringen har helt rätt strategi, och vi fortsätter att kämpa.


Anf. 7 Statsrådet Åsa Regnér (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag anser att regeringen tar ansvar för de här frågorna. Det gäller bland annat kartläggningen från den myndighet regeringen har till förfogande för att genomföra sitt arbete med de här frågorna, nämligen Socialstyrelsen. Kartläggningen är till för att få en bild som man också kan reagera på. Men vi har inte väntat på den, utan vi har gjort en hel del för att stärka barnfamiljers situation, både allmänt och specifikt. Vi har höjt barnbidraget, och höjningen träder i kraft den 1 mars i år. Försörjningsstödet har höjts. Vi har genomdrivit olika förstärkningar inom bostadsbidraget. Vi har höjt flerbarnstillägget för det tredje barnet. Under mandatperioden höjs underhållsstödet med 300 kronor, och nu 2018 höjs det dessutom för barn som är 15 år och äldre. Vi har höjt föräldrapenningen på grundnivå för föräldrar med de lägsta inkomsterna. Vi ska även se över bostadsbidrag och underhållsstöd med särskilt avseende på den fördelningsekonomiska profilen. Vi har dessutom höjt riksnormen.

Det här är åtgärder som stärker barnfamiljers ekonomi här och nu. Vi har också till exempel bidrag till glasögon och olika stöd till sommarlovsaktiviteter. Dessa ska nå även familjerna med den tuffaste ekonomiska situationen och deras barn. Det är sådant man gör här och nu. Men sedan är det förstås så att det måste finnas tillgång till bostäder som man kan betala för samt en betalningsförmåga. Det är oerhört viktigt - socialpolitiskt, samhällsekonomiskt och jämställdhetspolitiskt - att både kvinnor och män förvärvsarbetar, som jag var inne på tidigare. Då är det vår uppgift att se till att människor är så väl rustade de bara kan vara för att ta de jobb som står till buds.

Jag hade för drygt en vecka sedan glädjen att inviga den nya Jämställdhetsmyndigheten i Angered. Under dagen kunde jag ta del av ett samarbete som verkligen verkar bra. Vi besökte olika verksamheter i Angered och kunde bland annat se den samverkan som finns mellan förskola, öppen förskola, socialtjänst, barnavårdscentral och mödravårdscentral. I den här stadsdelen har man ofta väldigt bra kontakt med barnen, till och med innan de föds, och ett pågående samtal med föräldrar om vad de behöver, vad barnen behöver och vad föräldrarna anser att de skulle må bäst av under barnens uppväxt. Det här har gett goda resultat i stadsdelen. Vi vet också att man genom uppsökande mödravård som har kontakt med andra myndigheter ofta får resultat som en mer stabil social situation och större förtroende såväl mellan människor som mellan människor och myndigheter.

Jag tror helt enkelt att man behöver göra många saker samtidigt. När det gäller socialtjänsten som sådan är det en sak med socialtjänstlagen, som jag nämnde. Men även till exempel den sociala barn- och ungdomsvården har varit föremål för mitt väldigt stora intresse och engagemang. Detta har vi också haft debatter om tidigare. Vi har bland annat förstärkt denna viktiga del av socialtjänsten med i sammanhanget stora resurser till bemanning, så att man har förmåga att möta barn i den situation de befinner sig i.


Anf. 8 Jenny Petersson (M)

Fru talman! Jag delar statsrådet Åsa Regnérs bedömning att bostäder är viktiga, att jobben är viktiga och att jämställdhet mellan män och kvinnor är viktigt, även när det gäller den här frågan. Det är viktiga parametrar. Jag kan även konstatera att det finns en skiljelinje i svensk politik mellan vad vi moderater vill och vad regeringen gör. Jag tycker att Sverige kan betydligt mer även i de här frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag backar bandet och fokuserar på det min interpellation handlar om, nämligen hemlöshet och socialtjänstens ansvar. Åsa Regnér sa i sitt interpellationssvar att Socialstyrelsen har gjort en kartläggning av hemlöshet och att denna kartläggning presenterades i december 2017. Åsa Regnér har senare i debatten sagt att man ska agera och reagera på det här. Kort och gott blir min fråga: Hur ska statsrådet och regeringen agera och reagera på kartläggningen, och vilka konkreta åtgärder kommer framöver med anledning av denna?


Anf. 9 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Fru talman! Det kom till sista inlägget innan vi kanske började tala om vad vi möjligen inte ser helt lika på. Mitt svar på frågan är helt enkelt att man inte behöver vänta på en sådan kartläggning för att agera. Därför har vi agerat från början.

Situationen som många befinner sig i framgår i kartläggningen. En relativt stor grupp i gruppen har inte andra skäl att få insatser från socialtjänsten eller behov av det. Det beror på den ekonomiska situationen i sig. Den har att göra med situationen på arbetsmarknaden och bostäder.

Jag konstaterar att bostadsbyggandet verkligen inte tog fart under den tidigare borgerliga regeringen. Likaså omvandlades många hyresrätter till bostadsrätter, vilket gjorde att många med svag ekonomi hade svårt att få en bostad.

Jag menar därför att bostadsbyggande är viktigt. Det gäller också tillgång till arbete och en socialtjänst som är effektiv och duktig och ser barns behov. Det är framför allt vad det handlar om i sig.

Man kan till exempel konstatera att vräkningar av barnfamiljer har minskat. Det är jag förstås väldig glad över. Men sedan måste också socialtjänsten samarbeta med andra aktörer. Det är väldigt komplexa frågor.

Man har sociala kontrakt. Men socialtjänsten har heller inte särskilt lätt att skaka fram bostäder eftersom läget ser ut som det gör. Det är svårt för mig att föra en sådan här debatt utan att tala om tillgången till bostäder i stort i samhället. Därför har vi också satsat väldigt mycket på det.

Men alla aktörer måste också göra vad de kan här och nu runt det enskilda barnet och hans eller hennes familj. I den riktningen jobbar vi också.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2017/18:265 Hemlösa barn

av Jenny Petersson (M)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

Det är ovärdigt att barn i landet Sverige saknar ett hem och möjlighet till en trygg uppväxt. Det är ett stort svek mot en mycket utsatt grupp barn. Så sent som förra veckan presenterade Stockholms Stadsmission sin årliga hemlöshetsrapport. I den varnas för en framtid där allt fler människor står utan bostad och där barnfamiljer i framför allt storstadsregionerna inte har tillgång till boende.

Rädda Barnen slår fast i en rapport från maj 2017 att minst 5 390 barn är hemlösa, bara i landets större kommuner. Störst risk att hamna i hemlöshet löper barn med ensamstående föräldrar och barn till utlandsfödda. Den enorma oro och osäkerhet det innebär att inte ha något hem spiller över på barnen, som inte får tillgång till en trygg uppväxt, vilket alla barn i Sverige ska ha rätt till.

Enligt Stadsmissionens rapport levde 1 070 barn i hemlöshet i Malmö i oktober 2017, vilket är en ökning med 17 procent från föregående år. I Stockholm uppges siffran 718 barn, vilket är en ökning med 83 hemlösa barn jämfört med 2015. I Göteborg ökade antalet bostadslösa barnfamiljer med 8 procent mellan 2015 och 2016, enligt rapporten.

Jag har tidigare ställt en fråga till ansvarigt statsråd Åsa Regnér om vad regeringen kommer att göra för att bryta den negativa utvecklingen med hemlösa barn i Sverige. Som svar fick jag att regeringen utreder och skriver rapporter – samtidigt som allt fler barn lever i hemlöshet. Vi kan inte acceptera att barn i Sverige inte har ett hem. Det är oacceptabelt att inte fler insatser från samhällets sida sker eller ger effekt.

Enligt Åsa Regnérs svar ska Länsstyrelsen Skåne lämna en samlad slutrapport i januari 2018. Positivt är att antalet vräkningar har haft en tydligt nedåtgående trend under de senaste 25 åren. Dessa barn har inte tid att vänta på rapporter och kartläggningar.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:

 

1. Vad kommer statsrådet att vida för konkreta åtgärder för att bromsa den negativa utveckling som just nu sker, där allt fler barn blir hemlösa?

2. Vad är statsrådets analys av socialtjänstens arbete i fråga om omhändertagandet av hemlösa barn, och borde fler hjälpinsatser från socialtjänstens håll ske?

3. I väntan på utredningar och rapporter, vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att insatserna ska öka för de hemlösa barnen?