Infrastrukturen i Kalmar län

Fru talman! Tomas Kronståhl har frågat mig om jag och regeringen på något sätt kommer att prioritera infrastrukturåtgärder och behov som finns i Kalmar län.

En väl fungerande infrastruktur är viktig för att säkerställa en långsiktigt hållbar transportförsörjning för såväl medborgarna som näringslivet i hela landet. För regeringen är det därför prioriterat att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt. Regeringen prioriterar upprustning av befintlig järnväg. Satsningar på järnvägen bör i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik.

Regeringen har påbörjat arbetet mot en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att inkomma med ett inriktningsunderlag för en ny planperiod. Detta uppdrag redovisades den 15 januari och bereds nu inom Regeringskansliet. Underlaget kommer ligga till grund för en infrastrukturproposition med nya ekonomiska ramar och inriktning för en ny plan.

Efter att riksdagen har beslutat om propositionen, inklusive hur stor den tolvåriga ekonomiska planeringsramen ska vara, kommer regeringen att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny nationell plan för perioden 2026-2037. Det är först i denna del av processen som konkreta projekt och åtgärder utreds och analyseras.

Behoven inom infrastrukturen är stora, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder. Det är viktigt att det görs i en ordnad process med ett tillräckligt underlag.

Förra månaden bjöd jag in till och deltog på remissmöten om Trafikverkets inriktningsunderlag. Företrädare för Region Kalmar medverkade och talade inom ramen för samarbetet i Regionsamverkan Sydsverige. I arbetet för en ny nationell plan är det värdefullt att ta del av konkreta behov, synpunkter och inspel från aktörer i olika delar av landet.

Fru talman! Tack, minister Andreas Carlson, för svaret. Även om jag kanske inte är helt nöjd med svaret är det dock ett svar.

Min fråga gäller den mycket bekymmersamma situationen vad det gäller möjligheterna för godstransporter och även persontrafik på både väg och järnväg i Kalmar län i allmänhet och norra Kalmar län i synnerhet.

Jag vill börja med och kommer att uppehålla mig ganska mycket vid godstrafiken och persontrafiken på järnvägarna Stångådalsbanan och Tjustbanan, som standardmässigt är i ett riktigt uselt skick. Där skulle vara bra om fokus här för staten ligger på att renovera och modernisera dessa banor för att uppnå betydligt kortare restid och högre standard.

Det gäller också att möjliggöra för fler att kunna pendla över länsgränser och vidare ut på stambanan till olika resmål runt om i landet. Detta är en väldigt viktig fråga inte minst när det gäller att försöka hålla ihop hela detta land.

Skicket i dag med bland annat gamla träsliprar, ingen trädsäkring och diesellok innebär en mycket begränsad hastighet samt att banorna inte håller för godstrafik och inte heller särskilt ofta för persontrafik. Det får till påföljd att det är väldigt många inställda tåg.

Regeringen har i sin deklaration avbrutit flera stora satsningar på ny infrastruktur, och har i samband med det aviserat att en del av dessa indragna resurser nu ska gå till att rusta upp befintlig infrastruktur. Vi i Kalmar län har nu starka önskemål och förhoppningar om att man kommer att rusta upp både väg och järnväg.

Det vi nu tyvärr ser är att Trafikverket i sin planering för ett nytt stationsläge för den nya Ostlänkens angöring i Linköping inte har något stationsläge planerat för Stångådals- och Tjustbanan.

Fru talman! Trafikverket har i sitt utredningsförslag placerat ett stationsläge för dessa banor i Tannerfors, alltså flera kilometer ifrån den planerade centralstationen.

Min fråga blir: Är det ministerns och regeringens mening och tanke att gå vidare och verkställa detta förslag? Det skulle troligtvis innebära den definitiva döden för dessa banor. Detta har även framförts av flera ansvariga politiker från samtliga partier, både från regionen och kommunerna som är berörda av dessa banor.

Vi har många industrier och företag, både små och medelstora, i mellersta och norra Kalmar län som är i stort behov av både gods- och persontransporter på både väg och järnväg. I dag fungerar knappast något av detta, i alla fall inte järnvägen. Endast vägarna står då till buds för godstransporter. Även där finns det stora brister, inte minst på riksväg 35 - och detta i en region där underhåll och satsningar på infrastruktur har lyst med sin frånvaro under väldigt lång tid, ända sedan Ölandsbron byggdes.

Min nästa fråga till statsrådet är därför väldigt viktig. Kommer denna regering och ministern att säkerställa att uppdraget till Trafikverket om en ny centralstation i Linköping för Ostlänken även kommer att innehålla en ny angöring och ett stationsläge för Stångådals- och Tjustbanan vid samma station? Eller kommer ministern att låta Trafikverket fullfölja denna ödesdigra planering där man som följd av sitt förslag av stationsläge kommer att bidra till att avsluta pendlings- och godstransportmöjligheter på järnväg över dessa länsgränser, troligtvis för evigt?

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka ledamoten för engagemanget för infrastruktur och specifikt infrastrukturen i Kalmar län, i det här fallet. Behoven är stora i hela landet, och det finns mycket riktigt behov som dem som ledamoten här räknar upp. De liknar ju många av de behov som finns i stora delar av landet.

När regeringen har slagit fast vår prioritering att hela Sverige ska fungera är det viktigt att man gör de prioriteringar som behövs för att stärka infrastrukturen, och framför allt att man stärker underhållet av infrastrukturen och gör reinvesteringar och vidtar åtgärder som ser till att vi får ut mer av den infrastruktur vi redan har.

Transporterna och infrastrukturen lägger grunden både till den gröna omställningen och till vår beredskapsförmåga, som behöver stärkas med tanke på det säkerhetspolitiska läge som vi är i. Vi behöver alltså mer av transporter, och de ska kunna ske på ett tillförlitligt sätt med en hög grad av framkomlighet och hållbarhet.

Gods och arbetspendling är det som regeringen prioriterar i upprustningen av infrastrukturen. Jag noterar att ledamoten nämner, också i den skrivna interpellation som jag svarar på här i dag, fru talman, att regeringen har erbjudit flera stora satsningar på ny infrastruktur.

Det vi framför allt har gjort är att avbryta planerna på nya stambanor för höghastighetståg och de centrala delar som var planerade i den tidigare nationella planen mellan Borås och Linköping och ned till Hässleholm. Det var den förra regeringen som fattade beslut om detta, och det var en viktig åtgärd som vår regering vidtog när vi avbröt planeringen för detta.

Riksrevisionen har granskat beslutet och kommit fram till att detta minskar inteckningarna i kommande nationella planer med hela 163 miljarder kronor. Det här är viktigt med tanke på att behoven är mycket stora. Bara underhållsskulden på järnvägssidan uppgår till 91 miljarder kronor. Regeringen tar ansvar för att vi ska kunna rusta upp infrastrukturen, ta hand om den infrastruktur vi har och förstärka den där det behövs innan vi gör utfästelser om mycket stora och dyra investeringar som riskerar att tränga ut andra viktiga åtgärder.

Vilka åtgärder som vi kommer fatta beslut om återstår att se. Vi har ännu inte lagt fram propositionen till Sveriges riksdag, utan den kommer att komma under hösten. Därefter, fru talman, kommer regeringen, som jag sa i mitt svar, att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag på en ny nationell plan. Därefter kommer regeringen att fatta beslut.

Det är så planarbetet och infrastrukturplaneringen ser ut i Sverige. När ledamoten här noterar att han inte är helt nöjd med svaret, fru talman, riktas därför den besvikelsen snarare mot den förra regeringen och den nuvarande nationella plan som ledamotens eget parti var med och tog fram.

Jag kan garantera att vi inte kommer att ha råd med alla satsningar som behövs, för behoven är mycket större än de åtgärder som vi kommer att kunna inrymma i ram. Mycket är ändå redan intecknat, med tanke på att det finns stora projekt som inte är finansierade som fanns med och var aviserade i den förra nationella planen.

Desto viktigare är det därför att ta detta i ett sammanhang, och jag uppskattar Region Kalmar län som har gått ihop med flera andra regioner och pekar på vilka åtgärder som man gemensamt ser behöver prioriteras. Där är vi överens: Behoven är stora, och prioriteringarna kommer att vara nödvändiga.

Men jag hoppas och tror att ledamoten förstår att jag i dagens debatt i kammaren inte kan peka ut några enskilda projekt. Det är för tidigt i den process vi är inne i.

Fru talman! Det känns ännu mer angeläget att vi har denna debatt och diskussion i dag så att vi verkligen tydliggör vilka behoven är. Det blir väldigt tydligt.

Det känns extra angeläget att i någon form av närtid få svar på den fråga som jag redan har ställt då det verkligen påverkar mycket av kommunernas och regionens övriga planering och satsningar för framtiden. Det är helt avgörande hur detta kommer att se ut.

Fru talman! Jag har även tagit del av utredningen som Trafikverket fick i uppdrag 2022. Det handlar om huruvida Tjust- och Stångådalsbanan har haft någon betydelse för den regionala utvecklingen.

I utredningen slår Pär-Erik Westin fast att det av de nio kommuner som finns längs med de båda banorna endast är Linköping och Kalmar som har haft en positiv befolkningsutveckling från mitten av 90-talet fram till i dag. Med tanke på banornas skick, fru talman, skulle det ha förvånat mig väldigt mycket om svaret på en sådan utredning hade varit ett annat. Kalmar och Linköping har i dag ganska goda förbindelser. Linköping har goda förbindelser med Stockholm. I Kalmar tar man aldrig Stångådalsbanan som ett alternativ till Linköping, utan man åker på en annan järnväg där det går betydligt fortare. Man har alltså olika alternativ, men de övriga sju kommunerna har egentligen inga andra alternativ.

Frågan som jag och säkert många med mig ställer sig är om en utredning med det här syftet kan få något annat svar än det svar som vi har fått, med tanke på det skick som de här banorna har. Det är alltså inte förvånande.

Syftet med en sådan här utredning borde väl ha varit att belysa vilken regional påverkan en rejäl upprustning med helsvetsad räls och elektrifierade banor som på allvar kan konkurrera med exempelvis biltrafiken, både vad gäller tid, punktlighet och turtäthet, skulle ha för den regionala utvecklingen.

Min övertygelse är, fru talman, att den regionala nyttan skulle bli väldigt stor, för att inte säga avgörande, om riktiga satsningar på Tjust- och Stångådalsbanan verkligen gjordes. Men att bara hålla banorna vid liv i nuvarande skick bidrar självklart inte till någon regional utveckling, utan snarare till en fortsatt regional avveckling. Det gäller i alla fall dessa kommuner i norra Kalmar län, som skulle ha enormt stor nytta av snabbare förbindelser med Linköping och därmed med övriga landet.

Vi kan ta några exempel och jämföra med andra regionala järnvägar som det har satsats på i form av trädsäkring, helsvetsad räls och elektrifiering. Blekinge kustbana är ett exempel, där resandet har ökat tiofalt efter satsningen. Det gäller även den regionala banan mellan Ystad och Simrishamn, fru talman, som har ökat lika mycket.

Detta är satsningar som har gjorts och som ur ett samhällsperspektiv är väldigt billiga. Det är betydligt billigare att rusta järnvägar som redan finns i förhållande till den stora nytta det innebär för både kommuners och regioners möjligheter till utveckling. Men det gynnar självklart även miljö och klimat när fler resor blir fossilfria.

Vi kan ta ett exempel. Kostnaden för att rusta upp en befintlig järnväg är cirka 200 miljoner för en mil. Det kan låta dyrt, men vi kan jämföra med att bygga en ny järnväg, exempelvis på Ostlänken. Den kostnaden beräknas vara 5,7 miljarder per mil, vilket är horribelt mycket dyrare. Då är frågan: Är det inte klokt att satsa även på regionala banor?

Fru talman! Jag hoppades på viss förståelse för att jag inte kan föregripa den process som innebär att regeringen binder ram, med beslut i riksdagen, i den proposition som vi kommer att lämna under hösten. Därefter ger vi Trafikverket i uppdrag att ta fram förslag på nationell plan. Det känner ledamoten väl till.

Notera dock vad jag sa, fru talman, redan i andra stycket i svaret: "För regeringen är det därför prioriterat att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt. Regeringen prioriterar upprustning av befintlig järnväg. Satsningar på järnvägen bör i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik."

Detta kommer att vara vägledande för de uppdrag vi ger till Trafikverket. Jag ser fram emot att få återkomma i nästa steg av planrevideringen.

Jag kan förstå den frustration som finns eftersom behoven är så stora. När det gäller Stångådalsbanan och Tjustbanan finns ju dock dessa med som namngivna objekt i Kalmar län i nu gällande nationell plan. Trafikverket uppger att myndigheten under 2024 startar upp ett separat planeringsarbete för Stångådals- och Tjustbanans anslutning i Linköping, som kommer att pågå fram till 2026. I arbetet med järnvägsplanen bjuder Trafikverket kontinuerligt in dem som är särskilt berörda att bidra med kunskap och synpunkter.

Låt mig också tillägga, fru talman, att Trafikverkets arbete med den fysiska planeringen i det här fallet styrs av lagen om byggande av järnväg.

Fru talman! Det är bra att vi har en diskussion och kan konstatera hur läget ser ut. Jag måste medge det: Jag är frustrerad, och det har inte hänt på väldigt länge. Vi har nu en situation där vi ser att flera kommuner längs med de här stråken i Östergötland och i Kalmar län, som Västervik, Vimmerby, Kisa och Åtvidaberg, skulle ha stora möjligheter att bli tillväxtkommuner om man hade bättre infrastruktur. Det är anledningen till att vi verkligen vill ta denna diskussion och få till dessa satsningar.

Jag har grottat ned mig lite i detta med anledning av att det känns väldigt angeläget. När det gäller satsningar på infrastruktur i den regionala pott som staten delar ut till samtliga regioner i landet kan jag konstatera att Kalmar län alltid ligger nästan sämst till. Ända sedan vi byggde Ölandsbron har vi legat bland de tre sista regionerna.

Genomsnittet som går till infrastruktursatsningar i landet ligger på cirka 30 000 kronor per invånare - förutom i Stockholmsregionen och de större städerna, som ligger betydligt högre. I Kalmar län ligger vi på cirka 9 000 kronor per invånare i vår regionala pott.

Vad det innebär, fru talman, är att om vi vid något tillfälle skulle få genomsnittet av vad alla regioner får skulle det räcka för att rusta upp dessa banor med både trädsäkring, elektrifiering och helsvetsade banor. Det skulle göra att vi faktiskt fick en ärlig chans att satsa på en regional utveckling som kan bidra till att hela landet håller samman.

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för debatten. Jag vill också understryka det jag sa om att vårt beslut om att avbryta nya stambanor för höghastighetståg minskade inteckningen av befintliga planer för lång tid med 163 miljarder kronor. Det är klart att vi annars hade haft en annan debatt i dag. Vi hade haft sämre förutsättningar att prioritera viktiga åtgärder i Kalmar län och i andra delar av landet om inte regeringen hade tagit det beslutet. Jag uppfattar att vi nog kan vara överens om det i kammaren i dag, och det uppskattar jag i så fall.

Det finns också en annan viktig del som vi behöver ta ansvar för nu. På slutet av den förra planprocessen halverade den förra regeringen utbyggnaden av ERTMS, det digitala signalsystem som Trafikverket säger är mycket systemkritiskt och som också Riksrevisionen har granskat. Här valde den förra regeringen att halvera de föreslagna medlen och lägga pengarna på andra projekt.

Med den plan som nu ligger kommer detta system att vara utbyggt till 2070. Det gamla system vi har är från 1970. Det här kommer inte att fungera. Det är en viktig del som vi nu behöver ta ansvar för.

Här är jag också glad att Region Kalmar län tillstyrker Trafikverkets resonemang om ett snabbt och genomgående införande av ERTMS för hela landets järnvägssystem. Man pekar också på Stångådals- och Tjustbanan och att det förbereds för ett delvist införande av ERTMS. Det har gjorts en bristutredning.

Det handlar alltså om stora behov i hela landet, också i Kalmar län. Det är därför de prioriteringar och den inriktning vi nu har slagit fast är viktiga för att möjliggöra en upprustning. Detta har varit eftersatt under lång tid, inte minst underhållet, och det kommer att behöva göras prioriteringar. Därför är jag glad över det engagemang som ledamoten visar i de här angelägna frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.