Insyn och effektivitet i bistånd som kanaliseras genom Exportrådet

Herr talman! Jacob Risberg har frågat mig om jag tagit initiativ till en analys om biståndet blir effektivare än i dag om man inte längre ska mäta insatserna som går via Exportrådet mot biståndets mål och om jag i så fall kan redogöra för resultatet. Han har också frågat på vilket vis insynen ökar och hur det följer offentlighetsprincipen när affärssekretess ska råda.

Jag vill börja redan i antagandet som föregår de båda frågorna och vill där särskilt framhålla att det är ett missförstånd att de biståndsfinansierade uppdragen till Business Sweden, Sveriges export- och investeringsråd, inte skulle redovisas mot biståndets mål eller skulle undantas från vanliga transparensregler för biståndet. Tvärtom åtföljs uppdraget till Business Sweden av samma höga krav på transparens och effektivitet som gäller för övriga delar av biståndsramen, som för övrigt i år uppgår till totalt 56 miljarder kronor.

Jag vill också understryka att uppdraget till Business Sweden är en viktig del i regeringens nya inriktning för utvecklingssamarbetet för att stärka synergierna med främjandet och handelspolitiken. Regeringen vill därmed stärka Sveriges samlade bidrag till att uppnå de globala målen för hållbar utveckling i Agenda 2030 och Parisavtalets klimatmål. Det handlar om att regeringen för budgetåret 2024 beslutat att kanalisera 65 miljoner kronor - en mycket liten del av det samlade svenska biståndsanslaget - via Business Sweden för att hjälpa svenska företag att bidra till biståndets mål och till grön och digital omställning i låg- och medelinkomstländer.

I anslagsbrevet har regeringen ställt krav på att Business Sweden ska vara öppet och transparent med den verksamhet som bedrivs med biståndsmedel. Detta ska bland annat ske genom redovisning i statistikdatabasen Openaid och statistikredovisning till OECD:s biståndskommitté, Dac.

Regeringens krav på återrapportering av uppdragets genomförande och resultat mot biståndsmålen framgår även i riktlinjebrev till Business Sweden som beslutades av regeringen den 22 februari 2024. Där anges att återrapporteringen till Utrikesdepartementet senast den 1 mars 2025 ska inkludera en redogörelse för hur medel från utgiftsområde 7 har använts samt hur dessa insatser bidragit till att uppnå det svenska utvecklingssamarbetets mål, det vill säga att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom, samt till de globala utvecklingsmålen och målen i Parisavtalet.

Där anges även att rapporteringen ska visa vilka delmål i Agenda 2030 som uppnåtts samt övergripande indikera insatsernas bidrag till ökad svensk projektexport till låg- och medelinkomstländernas gröna och digitala omställning samt dess bidrag till global klimatnytta.

Sammanfattningsvis råder det ingen tvekan: Svenskt bistånd ska präglas av transparens och effektivitet. Insatserna via Business Sweden ska mätas mot biståndets mål, och regeringen har villkorat medelstilldelningen med krav på öppenhet och transparens. Svenska skattebetalare har rätt till insyn och ska kunna vara förvissade om att de skattemedel som läggs på biståndet gör skillnad.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för att han är här och svarar på den här interpellationen i dag.

Statsrådet har än en gång varit tydlig med målet för reformagendan: ökad transparens och ökad effektivitet. Låt oss därför börja med att titta på frågan om effektivitet. Ett effektivt bistånd torde vara ett bistånd som styr mot biståndets mål: att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Ett effektivt bistånd innebär att svenska skattepengar hjälper fler människor till egenmakt och välstånd. Jag hoppas att vi är överens på den punkten.

Trots det har regeringen i ett ändringsbeslut av regleringsbrevet till export- och investeringsrådet strukit hänvisningen till att redovisa resultatet enligt biståndsmålet. För all del, biståndsmålet nämns i riktlinjerna som skickades ut i februari, precis som statsrådet påpekade, men varför ströks det i ändringsbeslutet av regleringsbrevet bara två månader senare? Varför säger biståndsministern en sak i sitt svar till mig, men en annan sak i ändringsbeslutet? Är det effektiv styrning, anser statsrådet?

Herr talman! Då har vi frågan om transparens inom biståndet. Statsrådet har tidigare kritiserat att biståndet som kanaliseras via civilsamhället inte faller under offentlighetsprincipen och att detta är problematiskt då vi som medborgare inte kan följa vart skattepengarna går.

Låt mig då först upplysa statsrådet om att offentlighetsprincipen gäller för biståndsfinansieringen via civilsamhället. Det går att begära ut handlingar. Det går att begära ut organisationernas årsberättelser.

Samtidigt uppdaterar statsrådet regleringsbrevet med en hänvisning till att affärssekretess ska beaktas i exportrådets verksamhet. På vilket sätt ökar transparensen av att kanalisera bistånd via privata företag med affärssekretess? På vilket sätt blir det mer tydligt för skattebetalarna hur våra skattepengar används om affärssekretess ska råda om hur kronorna spenderats?

Herr talman! Regeringens regleringsbrev till Sveriges export- och investeringsråd innebär att man inför dubbla måttstockar i samma system.

Biståndet som kanaliseras via Sida och civilsamhället ska mätas mot biståndsmålet. Det ska ställas högre krav på transparens i återrapporteringen. Business Sweden behöver inte redovisa resultatet enligt biståndsmålet. Resultatet ska redovisas, men det tillåts hänvisa till sekretess i sin redovisning.

Detta nya system förefaller både godtyckligt och orättvist. Jag skulle gärna vilja höra statsrådet förklara hur exportrådets särställning ska kunna leda till ökad insyn och effektivitet i svenskt bistånd.

Herr talman! Tack, Jacob Risberg, för interpellationen!

Jag välkomnar Miljöpartiets något nyfunna intresse för transparens i biståndet. Det är bra om vi kan få fler partier att stå bakom den viktiga principen att det är otroligt viktigt att svenska skattebetalare alltid känner att svenskt bistånd gör skillnad, att det finns en spårbarhet och att det finns en mätbarhet i insatser.

Detta arbete har gått lite upp och ned de senaste åren. Den tidigare alliansregeringen lade väldigt stor vikt vid det och utvecklade Openaid-databasen. Det är ett viktigt instrument och en mekanism för att som enskild skattebetalare och medborgare kunna följa hur biståndsmedel används.

Det är ett arbete som kanske inte har varit helt prioriterat de senaste åren. Vi kan se att transparensen i svenskt bistånd enligt oberoende bedömare faktiskt har sjunkit under den rödgröna regeringen. Det är klart att det är problematiskt.

Nu tar vi nya tag om detta. Det är därför som vi så regelbundet återrapporterar i olika dokument, även om vi gärna begränsar antalet mål. De har som Jacob Risberg vet varit väldigt många i biståndet. Det har varit en oerhörd spretighet som även det har fått kritik från oberoende bedömare. Så mycket är prioriterat att man kan ställa sig frågan: Vad är egentligen prioriterat? Det i sin tur bidrar till bristande effektivitet.

Vi för in tydliga mål om just transparens och öppenhet. Detta är ett pågående arbete. Vi är inte klara. Det är kanske lite tidigt att utvärdera det än. Mer kommer att följa. Eftersom jag får detaljerade frågor här vill jag dock upprepa det som jag har skrivit i mitt svar.

Ändringen av regleringsbrevet som gjordes i april ger en begränsad bild av situationen och Business Swedens uppdrag och återrapporteringskrav. Det är precis det som jag sa i mitt svar. För att få en helhetsbild av kraven på Business Sweden när det gäller just transparens och spårbarhet måste man läsa regleringsbrevet i sin helhet tillsammans med riktlinjerna för Business Swedens verksamhet. De beslutades av regeringen den 22 februari.

Man får se att det är en helhet. När vi får den typen av återrapportering ska vi återkomma till det och om den behöver utvecklas. Jag utesluter inte det. Vi har höga ambitioner för transparensarbetet i hela biståndspolitiken. Just det som Jacob Risberg lyfter fram gäller 65 miljoner av totalt 56 miljarder. Jag önskar att vi hade kunnat få lika många interpellationer om transparensen för de övriga lite drygt 55 miljarderna. Men de kanske kommer, vad vet jag.

Låt oss tillsammans se till att öka transparensen och spårbarheten i biståndsmedlen. Nu tar vi nya tag för att göra just det. Skattebetalarna ska kunna vara förvissade om att skattemedel som läggs på biståndet faktiskt gör skillnad.

Herr talman! Tack för det något luddiga svaret.

Först och främst vill jag säga att Miljöpartiet alltid har varit för en ökad transparens i biståndet. Det går alltid att hitta sätt att effektivisera det. Samtidigt brukar Sverige alltid hamna i topp bland de mätningar som OECD Dac gör både vad gäller effektivitet och transparens inom biståndet, oavsett vilka uppgifter som statsrådet verkar sitta på.

I grunden kan handel vara bra för utveckling och vara en viktig del av Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Det håller jag med om. Att Business Sweden kan hjälpa företag att bidra till ekonomisk utveckling och till grön och digital omställning i låg- och medelinkomstländer är i sig självklart och absolut inget vi vänder oss emot, tvärtom.

Men biståndet finns till för att hjälpa de mest behövande ur hunger, fattigdom och förtryck. Där hoppas jag att vi är överens, oavsett vilka andra mål som statsrådet verkar tycka att det finns inom biståndet sedan den rödgröna regeringen. Det finns inte till för att gynna svenska företag eller europeiska exportföretag.

Dac-reglerna slår väldigt tydligt fast att utveckling, inte exportfrämjande, måste vara huvudsyftet med en insats för att det ska få räknas som bistånd. När OECD:s biståndskommittés utvärderingsgrupp besökte Sverige förra året och gjorde en halvtidsöversyn på sina granskningar av svenskt bistånd skrev den en rapport med en rad rekommendationer, som jag hoppas att statsrådet har tagit till sig.

OECD:s utvärderingar brukar vara den viktigaste referensen om analys av kvalitet på medlemsländernas bistånds- och utvecklingspolitik. En av de tydliga rekommendationerna som halvtidsöversynen gav var att inte finansiera exportstöd med bistånd då det bedöms att inte vara effektivt.

Vidare har Riksrevisionen nyligen konstaterat att styrningen av Business Sweden har flera brister. Jag citerar från deras rapport: "Det senare visar sig till exempel i att det saknas tillräckliga kontroll- och uppföljningsmekanismer."

Denna organisation, utan erfarenhet av att tidigare jobba med bistånd, får nu anslag ur biståndsbudgeten och samtidigt tvetydiga budskap från Utrikesdepartementet om hur den ska resultatrapportera inom ett för den helt nytt fält, och affärssekretess får råda.

Samtidigt läggs Sidas biståndsverksamhet via civilsamhället kraftigt om, med kort varsel och utan ordentlig förankring. Jag frågar därför statsrådet igen: Är detta verkligen effektivt och transparent?

Hur kan det vara mer effektivt att ge biståndsmedel till en organisation utan erfarenhet av hur det kan hanteras och rapporteras än till de civilsamhällesorganisationer med decennier av erfarenhet i länderna som berörs?

Med tanke på vad statsrådet säger om att det bara är en liten del av regleringsbrevet undrar jag: När ska affärssekretessen råda om den inte gäller allting? Vilka saker är det som inte Business Sweden behöver rapportera utifrån biståndets mål?

Herr talman! Det var skönt att Jacob Risberg ändå säger att man är för handel och att det kan vara bra ibland. Men det är inget kraftfullt tal om just att vi behöver mer av handel med utvecklingsländerna.

Jag skulle kanske rekommendera Jacob Risberg att lyssna till vad många utvecklingsländer själva säger. Den allra starkaste efterfrågan på mer av handel med svenska företag, investeringar, entreprenörskap och innovation kommer inte från kammaren, utan den kommer från utvecklingsländerna själva.

De vill kunna stå på egna ben. De vill få tillgång till mer av privat kapital och mer av investeringar. Väldigt många av utvecklingsländerna, som under decennier har fått väldigt stora summor av svenskt bistånd, fortsätter att vara lika fattiga nu som tidigare. Det är ett faktum att det ser ut på det sättet.

Då kan man göra som den tidigare rödgröna regeringen, och det verkar som att de rödgröna fortfarande i dag säger att man ska göra precis som man alltid har gjort. Man ska se till att det är vattentäta skott mellan bistånd och handel. Det ska inte få vara någon sammanblandning över huvud taget.

Biståndet är någonting som man ska ge. Sedan är det bra med det, även om man inte når sina mål och de resultat som man hoppas få. Eller så kan man göra som vi säger, pådrivet av många utvecklingsländer. Låt oss se om vi kan vara moderna här.

Kan vi hitta synergier mellan bistånd och handel? Kan vi använda delar av biståndet? Jag vill påpeka att vi här talar om 65 miljoner av 56 miljarder, något som Miljöpartiet verkar ha så stora problem med. Kan vi använda dem för att få igång mer av handeln mellan våra länder?

Jag var i Berlin i måndags och tisdags och lyssnade på president Zelenskyj. Han lyfte explicit fram detta. De behöver mer vapen. Det behöver de för att vinna kriget. Men han pekade också explicit på: Kom till oss med era företag. Låt oss se om vi kan hitta samarbeten. Annars kommer vi inte att vinna det här kriget.

Det är också en form av att bygga motståndskraft. Men det är inte bara i Ukraina. Jag var nyligen i Zambia och fick precis samma önskemål. Det fanns ett väldigt stort intresse för att hitta den här typen av samarbeten.

Jag vill också bara påpeka att inga medel från Business Sweden betalas ut till enskilda företag. Syftet med medlen är att stötta svenska företag, som ofta ligger långt framme inom Dac-fähiga sektorer. Det kan vara grön omställning. Det kan vara energiinfrastruktur. Det kan vara digitalisering etcetera. De ska få en större möjlighet att nå ut till låg- och medelinkomstländer. De bidrar därmed, låt oss komma ihåg det, Jacob Risberg, till grön och digital omställning.

Vi har helt olika ingångsvärden i det här. Regeringen ser att svenska företag som är engagerade och som ligger väldigt långt framme i utvecklingen kan spela en viktig roll, och det ser utvecklingsländerna också. Jag kan bara beklaga att andra inte verkar se det.

Jag noterade att Miljöpartiet på sin hemsida skriver att man vill använda biståndet till att påskynda utfasningen av fossil energi och möjliggöra att investeringar i förnybart också når de allra fattigaste. Det tycker jag är en alldeles utmärkt ambition. Frågan är väl bara hur det ska gå till om inte svenska företag som ligger i framkant vad gäller grön omställning är delaktiga i det. Det går ju inte! Då blir det bara ord på ett papper. Det blir bara en pamflett, men vi når inte resultat.

Sedan kan sekretess ändå behöva gälla ibland för att det inte ska bli en orimlig konkurrenssituation. Så har det varit tidigare, även under rödgröna regeringar. Det är inte full transparens i hela biståndet, och offentlighetsprincipen gäller inte enskilda biståndsorganisationer när det till exempel handlar om mejl. Då får man i stället gå till årsredovisningarna. Det är klart att det finns begränsningar, men låt oss inte låtsas som att det här är någonting nytt och att det bara skulle gälla Business Sweden.

Jag ser gärna att vi ökar transparensen i hela det svenska biståndet. Låt mig få återkomma om hur vi kan göra det.

Herr talman! Jag tror att vi i grunden är överens om att handeln kan bidra till detta. Men det handlar om frågan att man inte ska mäta effektiviteten gentemot biståndets mål. Det måste ju ändå vara det som är grundidén med biståndet. Det låter lite grann som att statsrådet inte riktigt litar på OECD-Dac i de här frågorna när de säger att det här inte är effektivt.

Regeringen påtalar ständigt behovet av ökad transparens i biståndet. Men när det gäller biståndspengar via Business Sweden ska uppgifter hållas hemliga. Det är helt fel väg att gå. Samtidigt kritiserar statsrådet gång på gång civilsamhällets hantering av biståndet, och Sida har därför fått ett särskilt uppdrag att göra om systemet.

Instruktionerna från departementet till Sida säger att alla aktörer som ska få stöd via den särskilda strategin om stöd måste söka om för sin verksamhet enligt nya format, något som just nu pågår. Det faktum att regeringen vill göra om systemet och öppna upp för fler organisationer är en sak. Det är en annan sak hur det görs.

Sidas avtal omfattar 17 svenska aktörer och närmare 2 000 organisationer och program i över 90 länder. Det är lokala organisationer som verkar under extremt svåra villkor i länder som Honduras, Sydsudan, Myanmar och Demokratiska republiken Kongo som helt utan förvarning får beskedet att kontrakten med svenska staten inte kommer att gälla.

Regeringens sätt att riva upp avtal har också lett till internationella protester. Förfaringssättet strider mot överenskommelser inom OECD:s utvecklingssamarbete om hur samarbete med civilsamhället ska gå till. Trots att regeringen i Tidöavtalet utlovade att prioritera stöd till civilsamhället agerar regeringen nu på ett sätt som gör skada.

Regeringens hantering av biståndet fortsätter att chocka och förfära. Om det fortsätter så här finns det goda skäl att tro att vi ses i kammaren snart igen, stadsrådet Forssell, för det finns som sagt 55 miljarder till att diskutera.

Herr talman! Låt mig återvända till den fråga som ställdes kring Business Sweden. Det är en affärsmodell som är lite unik, får man säga. Det stämmer som Jacob Risberg säger; det kom en granskning för ett tag sedan som gav både ris och ros.

Man har granskat material från flera år tillbaka i tiden, och tyngdpunkten är på rödgröna regeringars tid. Jag håller med om att rapporten ger anledning till att fundera en del över effektiviteten. Vi har från regeringens sida lämnat ett svar på hur vi tänker gå vidare med detta. Svaret behandlades i tisdags i den här kammaren utan debatt eller kommentarer från Miljöpartiet eller något annat parti. Där kan Jacob Risberg läsa mer om hur vi tänker agera kring detta.

Vi är som regering fullt inriktade på att öka transparensen i biståndet, som alltså har minskat de senaste åren. Det är därför vi nu försöker trycka tydligt på detta i alla strategier. Det är en viktig principfråga. I det här ligger naturligtvis också kvalitetsaspekter, och för att kunna mäta kvalitet måste biståndet vara just transparent.

Vi tar nya tag. Vi ser till att hitta synergier mellan bistånd och handel, precis det som utvecklingsländerna själva hela tiden efterlyser. Det får inte bara bli tomma ord på ett papper. Vi ska få fler svenska världsledande företag inom Dac-fähiga sektorer - grön omställning, energiinfrastruktur och digitalisering för att bara nämna några - att etablera sig i utvecklingsländerna så att vi kan bryta den fattigdom och det lidande som har fortsatt i många av de här länderna i generation efter generation.

Transparensdelen kring de 56 miljonerna får vi säkert anledning att återkomma till. Kanske blir det också interpellationer från Jacob Risberg om de övriga 56 miljarderna och hur vi kan öka transparensen i dem. Jag hoppas att han tycker att det är lika viktigt, för det kan väl inte vara transparens som gäller bara när det handlar om Business Sweden.

Med detta vill jag önska Jacob Risberg en riktigt trevlig helg och tacka för interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.