Iranska kvinnor

Interpellationsdebatt 2 april 2019

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 17 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig vad jag gör för människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh och andra fängslade kvinnor i Iran. Vidare har Amineh Kakabaveh frågat på vilket sätt Sverige kan stödja Nasrin Sotoudeh och andra kvinnliga människorättsförsvarare i landet. Hon har också frågat mig om jag avser att kalla upp Irans ambassadör för samtal om kvinnornas situation i Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Domen mot Nasrin Sotoudeh är ännu ett exempel på hur den iranska regimen inte respekterar rättsstatens principer. Utrikesdepartementet har därför i Stockholm tagit upp fallet Sotoudeh under samtal med seniora iranska företrädare på hög nivå, inklusive den iranske ambassadören. Den svenska hållningen har framförts på flera nivåer, inklusive högsta tjänstemannanivå, och detta skedde omgående efter att domen blev känd.

Jag har också offentligt sagt att jag står bakom EU:s uttalande i frågan. EU förväntar sig en omedelbar översyn av Nasrin Sotoudehs dom samt att Iran säkerställer skyddet för hennes rätt att överklaga domen. Yttrandefriheten och förenings- och församlingsfriheten är hörnstenar i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, som Iran är part i och förväntas efterleva.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är fortsatt mycket dålig. Sveriges position vad gäller respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är tydlig, och vi har upprepat kritiserat Iran för deras brister. Detta inkluderar tillämpning av dödsstraffet, som vi fördömer i alla dess former. Vi kommer fortsätta att ha en tydlig dialog med iranska företrädare om situationen i landet.

Diskriminering av kvinnor och flickor är exempel på frågor som regelbundet tas upp i vår dialog med Iran. Ett konkret resultat av dialogen är det bilaterala samförståndsavtalet om samarbete för ökat kvinnligt deltagande från februari 2017. Avtalet, som följs upp av Svenska institutet, omfattar såväl arbetsmarknaden som samhällslivet. Kvinnors ekonomiska egenmakt är en viktig del i arbetet med den feministiska utrikespolitiken.

Att skydda, främja och stödja ett brett spektrum av människorättsförsvarare är en annan tydlig prioritering i svensk utrikespolitik. Fängslandet av Nasrin Sotoudeh är bara det senaste av flera tecken på den negativa utvecklingen för människorättsförsvarare i Iran.

Genom vår ambassad i Teheran deltar vi i gemensamma EU-démarcher till det iranska utrikesdepartementet och rättsväsendet.


Anf. 18 Amineh Kakabaveh (V)

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för redogörelsen. Det gläder mig att utrikesministern har lyft frågan i olika sammanhang och också har kallat till sig den iranske ambassadören.

Nasrin Sotoudeh är inte ensam. I världens olika länder har kvinnor, advokater, journalister och människorättsaktivister höjt rösten. Det måste vi också göra. Jag gjorde det under statsministerns frågestund, och jag gör det också nu.

I Iran har kvinnorna i 40 år lidit under sharialagar och islamisk fundamentalistisk lagstiftning som osynliggör kvinnor. Kvinnornas kroppar ägs inte av dem själva utan av staten och lagarna.

Nasrin Sotoudehs brott är inget brott i egentlig mening. I en rättsstat, i en stat med lite mer mänskligt ansikte, kan man ta av sin slöja och äga sin egen kropp. Sotoudeh är anklagad för att ha tagit av sin slöja till exempel i fängelset, på grund av att hon företräder kvinnor som har tagit av slöjan. Hon har också lagt blommor på ställen där polisen aggressivt har arresterat kvinnor. Detta är Sotoudehs brott, enligt Irans lag. För det har hon fått först 5 års fängelse 2016 och sedan i början av mars i år ytterligare 33 år - sammanlagt 38 års fängelse och 148 piskrapp för att hon är människorättsadvokat och företräder kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta borde man fördöma öppet. Här borde inte bara en översyn göras; vi måste kräva omedelbar frigivning av Nasrin Sotoudeh!

Hon talade nyligen, har jag sett på Youtube, med sin son. Hon är mamma till två barn och har en familj. Det är så fruktansvärt att man inte kan hålla tillbaka tårarna när man ser en sådan människa bli symbol för den frihet som Irans folk, i synnerhet kvinnorna, har törstat efter i 40 år. Så länge har det rått slöjtvång i Iran.

Visst ska Sverige samtala. Visst ska Sverige kalla in ambassadören. Men Sverige har också en minister som varit på ambassaden och gratulerat Iran på årsdagen av 40 års blodbad, mördande av oppositionella och inte minst förtryck av kvinnor. Hur kan man gratulera en stat för detta?

Vi har också till exempel Ahmadreza Djalali, vars fru och två barn väntar på hans död här i Stockholm.

Sverige bör kräva av Iran att dessa personer ska friges. Förutom Nasrin Sotoudeh har vi i denna kammare lyft fram till exempel Ismail Bakhshi, en arbetaraktivist från Haft Tepeh, som fått sex års fängelse för att han kräver löner åt arbetarna.

Jag menar att Iran är helt desperat när det gäller de progressiva feministernas kamp. Man har inget annat kvar än att ge oacceptabla och omänskliga långa fängelsestraff och piskrapp åt Nasrin Sotoudeh och många andra. Jag hoppas att vi kan kräva hennes frigivning.


Anf. 20 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Det är en oroväckande utveckling i Iran. Amnesty International säger att detta är en av de värsta domarna på många år. Man kan tolka den som ett försök att tysta en oppositionell kraft.

Tyvärr står det inte rätt till med rättsväsendet i Iran. Jag tycker att det är extra allvarligt när man ger sig på en fredlig aktivist och människorättsförsvarare. Hennes "brott" är att hon har propagerat för kvinnors rätt att klä sig som de själva vill, vilket borde vara en självklarhet i alla världens länder. Hon har också propagerat mot dödsstraff, något som inte borde finnas i världen längre, och över huvud taget reagerat mot bristen på mänskliga rättigheter i Iran. Detta är alltså i allra högsta grad en politisk dom, och hon är en politisk fånge.

Det finns mycket man kan kritisera i Irans rättsväsen. Det handlar om människor som döms för brott de begått när de var minderåriga. Det handlar om offentliga avrättningar, något som känns helt främmande och fruktansvärt i vår tid. Det är hemskt att det någonsin har hänt, men att det händer i vår moderna tid är fasansfullt. Allt detta är oroväckande.

Man kan uppfatta den här domen som ett sätt att försöka sätta skräck i andra som kämpar för mänskliga rättigheter, vilket är mycket allvarligt. Det har också kommit reaktioner både från Sverige och från andra länder. Vi måste försöka trycka på.

Det började ju väldigt illa. En våldsam revolution i ett land brukar sällan sluta väl. Extremism i alla dess former är naturligtvis farligt, oavsett om man använder religion eller någonting annat som förevändning. En våldsam revolution, en diktatur och ett förtryck med religiös extremism är såklart ingen bra grund att stå på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Naturligtvis ska vi fördöma det som händer nu, men jag tror också att man får se det lite bredare. Donald Trump har nu en väldigt hård linje mot Iran när det gäller kärnenergiavtalet. I det fallet frågar jag mig om det är rätt väg att gå, om det verkligen bidrar till nedrustning. När det gäller exempelvis nedrustning och arbete för fred, grundläggande frågor som handlar om hela världens existens, tror jag att man måste samarbeta även med länder som tyvärr kränker demokrati och mänskliga rättigheter. Här tror jag tyvärr att Trumps beslut har bidragit i negativ riktning. Det blir en mer osäker värld.

Så länge man inte kan se några tecken på att ett land bryter mot en överenskommelse tycker jag inte att det finns anledning att säga upp den. I de frågor där det är möjligt behöver man ha en dialog även med länder som Iran.

När det gäller kränkningarna mot mänskliga rättigheter finns det naturligtvis ingenting annat att göra än att kraftigt fördöma dem. Vad det sedan leder till är en annan fråga, men jag tror att man får ha en balansgång där man kraftigt fördömer men samtidigt inte har en total isolering av landet. Risken är annars att det blir ännu mer förtryck, ännu mer isolering och ännu mer inriktning på att kränka mänskliga rättigheter. Dessutom är risken att man går ifrån det nedrustningsarbete som är så nödvändigt både för världens säkerhet och för de mänskliga rättigheterna. Men kränkningarna av mänskliga rättigheter måste vi självklart fördöma.


Anf. 21 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Fru talman! Sverige kräver även fortsättningsvis att Iran respekterar mänskliga rättigheter. Utöver bilaterala kontakter arbetar vi systematiskt och löpande med dessa frågor genom EU och FN och i kontakter med iranska företrädare. Domen mot Nasrin Sotoudeh är mycket upprörande, och så fort den blev känd tog UD upp fallet med seniora iranska företrädare på hög nivå, precis som jag sa, bland annat Irans ambassadör.

EU har ju sanktioner mot Iran avseende mänskliga rättigheter sedan 2011. Arbete pågår just nu med att förlänga dessa restriktiva åtgärder i form av frysning av tillgångar och ekonomiska resurser samt reserestriktioner mot personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran.

Sverige är också med i kärngruppen som i Genève lägger fram resolutionen för FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran. Det omfattande tillämpandet av dödsstraff, som vi har hört om här, inklusive dödsstraff för minderåriga, är mycket bekymmersamt. Sveriges och EU:s hållning när det gäller dödsstraffet är väl känd. Vi betraktar det som ett omänskligt, grymt och oåterkalleligt straff som strider mot de mänskliga rättigheterna. Vi fördömer dödsstraffets tillämpning i alla dess former. EU är en drivande aktör i arbetet för avskaffande av dödsstraff, och vi tar från vår sida en aktiv del i det arbetet.

Dessutom är möjligheten till facklig organisering och fackliga rättigheter väldigt dålig i Iran. Oberoende fackföreningar är inte tillåtna, och även här gäller att många fackliga och arbetsrättsliga aktivister är fängslade. Just den situationen togs upp också när statsministern var på besök i Iran i februari 2017.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Yttrandefriheten och förenings- och församlingsfriheten måste respekteras. Det tas bland annat upp i UD:s rapport om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer som publicerades i april 2017. Det är ännu ett exempel på hur vi arbetar med landrapporter. Vi lyfter även de här frågorna regelbundet med Iran.

Utöver det omfattande tillämpandet av dödsstraffet i Iran är användningen av tortyr också alarmerande. De rapporter om tortyr som till exempel fackliga företrädare utsätts för under fångenskap är alarmerande i allra högsta grad.

Vi kommer att fortsätta vårt arbete, och det kan komma att också omfatta att stärka sanktionsbestämmelserna gentemot Iran.


Anf. 22 Amineh Kakabaveh (V)

Fru talman! Tack, utrikesministern!

Javisst, Iran har skrivit under internationella konventioner, men man accepterar dem inte. I föregående debatt talade vi just om länder som kränker de mänskliga fri- och rättigheterna i sin lagstiftning. Särskilt kvinnorna var några av de första som utsattes vid Khomeinis övertagande då de inte fick gå "nakna" till sin arbetsplats - om man inte hade hijab var man alltså naken. Det är därför Nasrin Sotoudeh har fått så höga straff. Enligt islamisk lag, sharialag, har hon propagerat för prostitution och oordning, och man menar att landets säkerhet är i fara. Så pass ängslig är man för kvinnorättsaktivister! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det är faktiskt det här hon har blivit dömd för.

Sverige gör en hel del. Sverige har företag i Iran, och vi vet att facket - det sitter representanter här på läktaren från LO och Transport - gång på gång har skrivit skrivelser enligt ILO:s internationella kärnkonventioner och om respekt för fackliga rättigheter och respekt för bildande av oberoende fack. Men Iran har blundat.

Sverige borde kräva att arbetare i de företag som jobbar där ska ha samma rättigheter och samma fackliga förmåner och löneförmåner som arbetarna i LO och Kommunal eller Handels här i Sverige. Det borde vi kräva.

Jag vet att Sverige satsar mycket när det gäller kvinnors företagande. Jag har inget emot att man gör det, men problemet är att vi tyvärr bidrar med pengar, våra skattemedel, till neoliberala kvinnor som vicepresidenten och inte till kvinnor som Nasrin Sotoudeh. Jag hoppas att det blir Nasrin Sotoudeh och hennes systrar nästa gång och inte de som motarbetar dem. Alla kvinnor är inte feminister, det vet vi. Iran har en milis som heter Khahar Zainab, och det är de som bevakar och bevarar det här, precis som i Daish där kvinnorna föder barn för att bevara kalifatet. Vi måste erkänna det, och det är inget fel att göra det. Vicepresidenten och många andra kvinnor som i de här sammanhangen dyker upp är representanter för en stat där de själva stiftar sådana lagar, stöder lagarna och implementerar dem. Därför måste vi, menar jag, markera gentemot dem.

Javisst, Sverige stöder kvinnokampen, men kvinnokampen är inte vicepresidenten eller några företagare som är neoliberala kvinnor som helt enkelt vill bevara systemet. Vi vill att kvinnorättsaktivister, arbetsrättsaktivister och andra människor som vi här i talarstolen kräver ska friges ska få ta del av vårt bistånd, vår demokrati och vår humanitära hjälp. Det ska gälla dem också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad att Margot Wallström och regeringen har kallat upp Irans ambassadör. Det är dags att göra någonting på EU-nivå. Det vore väldigt bra om man kunde gå ihop och kräva frigivning av Nasrin Sotoudeh men också av Ahmadreza Djalali och arbetaraktivisten Ismail Bakhshi.


Anf. 23 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Jag läste i en rapport att kvinnor är i majoritet på de iranska universiteten. Det skulle man ju knappast kunna tro. Men det visar också på ett stort problem som landet har, för tittar man på arbetslivet ser man att det är väldigt mansdominerat och att kvinnors och flickors frihet är kraftigt beskuren. Det finns en grund att stå på, för både flickor och pojkar får utbildning, och majoriteten på universiteten är kvinnor. Men tänk vilket resursslöseri det är att man inte tar vara på de här kvinnornas kompetens i arbetslivet och att man förtrycker dem så grovt! De får inte bestämma över sitt eget liv och får inte ens bestämma hur de ska klä sig.

Det gläder mig att det ändå är ett sådant motstånd mot den här politiska domen, och det är naturligtvis inte den enda domen, men det är ett av de värsta exemplen på många år. Kvinnors rättigheter är faktiskt så grundläggande och viktiga och är en så viktig del av de mänskliga rättigheterna att vi protesterar, och det får konsekvenser - inte bara att Iran får höra omvärldens negativa reaktioner utan också att vi har sanktioner. Det handlar såklart inte bara om kvinnors rättigheter. Det handlar om de enorma kränkningar som finns över hela fältet när det gäller mänskliga rättigheter och barns rättigheter.

Det som är positivt är att det här fallet i alla fall har uppmärksammats. Att piskrapp förekommer i vår tid och att det är så många piskrapp som utdöms är så förfärligt och barbariskt, och samma sak är det med fängelsestraff på flera decennier för fredlig aktivism.

Det gläder mig mycket att regeringen fördömer det här, och jag tror att det är bra om man gör det också i hela EU, för då sätter man tryck på ett annat sätt.


Anf. 24 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Fru talman! Tack till både Amineh Kakabaveh och Hillevi Larsson för den här debatten!

Sveriges position när det gäller respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är, som tidigare har nämnts, tydlig. Vi kritiserar upprepat Iran för dess brister. Jag tror, som Hillevi Larsson just sa, att det är viktigt att rösterna hörs och att reaktionerna som uppstår runt om i världen uppmärksammas. Vi kommer i vår dialog med Iran att fortsätta att regelbundet ta upp frågor som rör diskriminering av kvinnor och flickor. Detsamma gäller tillämpningen av dödsstraffet, fackliga rättigheter och den bristande respekten för minoriteters mänskliga rättigheter i Iran.

Fängslandet av Nasrin Sotoudeh är upprörande och ett exempel på en negativ utveckling för människorättsförsvarare i Iran. Vi kommer i stället att fortsätta skydda, stödja och främja människorättsförsvarare i landet.

Den isoleringspolitik som riktades mot Iran i decennier ledde ju inte till några positiva framsteg när det gäller mänskliga rättigheter. Vi fortsätter på en väg framåt där dialog och möten ändå sätts i fokus. Men ibland kan det behöva kombineras med sanktioner av det slag som jag nämnde här. Det diskuteras fortsatt i EU-kretsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förändring kräver dialog, också med företrädare för länder som står långt ifrån oss i synen på mänskliga rättigheter. Vi kommer att vara tydliga med vad vi tycker om den här frågan och den här domen. Vi kommer att fortsätta att engagera oss för en utveckling mot respekt för mänskliga rättigheter i Iran.


Anf. 25 Amineh Kakabaveh (V)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för att du vill ta upp frågan om Nasrin Sotoudeh, mänskliga rättigheter i Iran och kvinnors situation i Europa och EU! Jag hoppas att man gör någonting gemensamt för att Nasrin Sotoudeh inte ska utsättas för 148 piskrapp och inte avtjäna 38 års fängelse på grund av att hon vill att kvinnor ska äga sina egna kroppar. Det är helt absurt och oacceptabelt att länder som Iran, Saudiarabien och andra som också är medlemmar i FN dyker upp i olika sammanhang på samma villkor utan att någon ens höjer ögonbrynen. Hur kan det vara möjligt att man hänger människor?

Jag själv var i Auschwitz förra veckan. Jag grät och mådde så illa under de tre dagar jag var där, för jag tänkte att exakt samma sak händer i mitt gamla hemland i dag. Jag kunde inte hejda mina tårar när jag tänkte på de unga politiker som jag själv känner.

Det är fruktansvärt att man i dag är emot kvinnor och mänskliga rättigheter i Iran. Därför måste vi använda allt som står i vår makt för att stoppa fängslande, mördande och avrättande av till exempel Ahmadreza, Ismail Bakhshi, Sotoudeh och tusentals andra människor som kämpar för mänskliga rättigheter och rätten att bestämma över sina egna kroppar.


Anf. 26 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Fru talman! Jag har stor respekt för det engagemang som Amineh Kakabaveh visar i alla de här frågorna.

Det är väldigt viktigt att det blir en stark röst från vår sida gentemot Iran och att vi säger att vi förespråkar en öppen dialog. Då måste vi också kunna framföra åsikter som går emot den ordning som just nu råder i Iran och att vi kräver att de respekterar mänskliga rättigheter.

Vi kommer att fortsätta driva de här frågorna också i EU och FN, för vi tror att om vi är många som arbetar gemensamt blir vi starkare.

Jag tackar för debatten. Det är viktigt att arbetet fortsätter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2018/19:130 Iranska kvinnor

av Amineh Kakabaveh (V)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

I 40 år har iranska och kurdiska kvinnor kämpat mot barbariets islamiska sharialagar i Iran. Kampen mot osynliggörandet av kvinnors och flickors kroppar har kostat många tusentals liv i Iran de senaste 40 åren. Kvinnor som protesterar mot könsapartheidregimen och den påtvingade slöjan hamnar i fängelse, torteras, våldtas eller avrättas.

Den iranska regimen måste vara fullständigt skräckslagen för de radikala feministiska kvinnor som vägrar att bära slöja. Den 5 mars nåddes jag av nyheten att människorättsaktivisten och advokaten Nasrin Sotoudeh, släpats inför rätta, det vill säga ställts inför en totalt korrumperad och kvinnofientlig så kallad revolutionsdomstol i Teheran och dömts till 34 års fängelse och 148 piskrapp.

De brott hon anklagas för består i att hon motsatt sig slöjtvånget, tagit av sig slöjan under sin vistelse i fängelset, försvarat kvinnor som fredligt protesterat mot tvånget att bära slöja, givit intervjuer i medier om den våldsamma behandlingen av kvinnor som protesterat mot slöjtvånget, placerat blommor på de platser där kvinnor på ett brutalt sätt arresterats med mera.

Dessa handlingar innebär, menar domstolen, att Nasrin Sotoudeh har uppmuntrat till korruption och prostitution, att hon öppet begått en syndfull handling... genom att visat sig offentligt utan hijab. Hon ska även ha skapat en grupp i syfte att hota den nationella säkerheten. Hon ska likaså ha begått den brottsliga handlingen att vara motståndare till dödstraff.

Anklagelserna kan tyckas absurda intill det löjeväckande, men den som känner den iranska regimen vet att den inte drar sig för att tillgripa och utföra ytterst grova våldshandlingar för att trycka ned kritiker och motståndare för att behålla makten.

Samtidigt som domen mot Nasrin Sotoudeh visar på regimens despotiska grymhet är den också ett tecken på desperation och svaghet när den tvingas ta till så absurt hårda straff för förseelser i form av en förändring i kvinnors sätt klä sig.

Det borde efter 40 år av förtryck som har varit särskilt hårt mot Irans kvinnor vara nog. Det borde vara nog för Sverige. Det borde vara nog för EU. Det borde vara nog för världens alla demokratiska krafter och dags att vidta åtgärder mot en så kvinnofientlig regim som den iranska.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

 

  1. Vad avser ministern att göra för att Nasrin Sotoudeh och hennes medsystrar omedelbart ska friges?
  2. Vad avser ministern att göra för att Sverige ska kunna ge sitt fulla stöd till kvinnor som Nasrin Sotoudeh och till andra kvinnor som för samma kamp som hon gör i Iran?
  3. Avser ministern att kalla upp Irans ambassadör för samtal om slöjtvånget och kvinnoförtrycket i Iran?