Anf. 76 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Alla vet hur historien egentligen ser ut. Tomas Bodström vann den interna debatten inom s över Ulrica Messing. Då gjorde Socialdemokraterna
exit
från varje seriöst försök att nå en bred överenskommelse. Man hade tidigare en tiopunktslista med krav på hur lagen skulle se för att man skulle kunna acceptera den. Jag påstår att dessa i allt väsentligt nu är tillgodosedda. Luciano får gärna förhålla sig till den frågan och hur det egentligen ser ut med det. Likväl står Socialdemokraterna vid sidan av. Tala om bristande ansvar för landet!
Om Lucianos definition av regeringsoduglighet är att regeringen får igenom sina propositioner i riksdagen är det en nysvensk uppfinning, kan jag säga, för att definiera det begreppet.
Han har fel i sin beskrivning av beredningen. Det var visst en remiss. Han har fel i var han placerar ansvaret. Jag kan ta på mig ansvaret för mycket, men inte för beredningsprocesser som inträffade något år innan jag tillträdde som försvarsminister. Det var min företrädare Mikael Odenberg som skötte den hanteringen, han var då försvarsminister. Däremot är jag ansvarig framåt, och då kan jag försäkra Luciano om att han kommer att få se en alldeles utmärkt beredningsprocess med möjligheter för remissinstanser och andra att säga vad de tycker innan kompletteringspropositionen läggs fram i riksdagen.
Dessutom vill jag uppmana Luciano att läsa en artikel i Ny Teknik den 7 oktober, där ISA konstaterar att uppgörelsen, det vill säga alliansuppgörelsen, förbättrar deras möjligheter att locka investerare från utlandet. Man konstaterar från ISA:s sida att företagen vill ha svart på vitt vilka regler som gäller. Investeringsbeslut kommer inte att fattas förrän lagen är klubbad, men det är det klubbslaget som Luciano vill gå emot och förlänga osäkerheten. ISA konstaterar slutligen att det man mest av allt ogillar är osäkerhet. Och det är precis den osäkerhet som Luciano så enträget arbetar för att återföra IT-företagen i.
Nu finns det en tydlig och säkrad majoritet, inte bara för lagen som antogs den 18 juni, för den är ju klar, utan dessutom en säkrad majoritet för kompletteringspropositionen med de ca 15 åtgärder som är till för att stärka den personliga integriteten som vi kommer att föra fram. Men så är det, att oavsett hur bra förslagen är, oavsett hur god balansen blir mellan effektiviteten i underrättelseinhämtningen och den personliga integriteten ska Socialdemokraterna rösta nej, och lagen ska rivas upp. Om det ska komma en ny lag över huvud taget vet ingen. Hur en sådan i så fall ska se ut vet ingen. Vi vet inte heller om det ska finnas något integritetsskydd över huvud taget, för man ska riva upp de 30 punkter på vilka signalspaningen har stärkts vad gäller den personliga integriteten. Vi vet inte med vem man skulle återkomma med ett nytt lagförslag, därför att alla oppositionspartierna tycker olika.
Detta återspeglar sig också i Socialdemokraternas budget. Där nämns inte FRA-frågan över huvud taget. De accepterar alltså regeringens anslagsökning för FRA helt och fullt, samtidigt som Miljöpartiet, deras nyfunna vän och bundsförvant, lägger fram en besparing på 120 miljoner på FRA nästa år därför att man motsätter sig FRA-lagen. Vänstern gör sin besparing, men Socialdemokraterna accepterar alltså regeringens budgetering vad gäller just FRA.
Nu vet vi att man ska riva upp men inte vad som kommer i stället. Det företagen också får som tydligt besked från Luciano är att osäkerheten ska förlängas. Det är det tillstånd som Socialdemokraterna vill hålla dem i.
Vi har en konstruktiv uppgörelse, Luciano, i alliansen, och kan på punkt efter punkt redovisa hur lagen nu kommer att kompletteras. Ni har faktiskt ingenting. Ni har inte haft någon motion under behandlingen i riksdagen. Ni har inte haft ett yrkande i utskottet. Ni har inte haft någon reservation i behandlingen i utskottet. Det enda ni har åstadkommit är att ni röstat nej i kammaren och sedan fortsatt osäkerhet.