konkurrens för lägre matpriser

Herr talman! Martin Andreasson har med hänvis- ning till regleringen i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, frågat jordbruksministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att minska kommunernas möjlig- heter att stoppa nyetableringar av livsmedelshandel. Arbetet i regeringen är så fördelat att det ankommer på mig att besvara frågan. Enligt plan- och bygglagen är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Vid prövning av frågor enligt PBL ska både allmänna och enskilda intressen beaktas. Enligt PBL ska det bland annat finnas lämpliga platser för att anordna en rimlig samhällsservice och kommersi- ell service inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse. Kommunernas möjligheter att vid planläggning precisera handelsändamålet i en detaljplan har föränd- rats vid två tillfällen under 1990-talet. Det har skett genom lagändringar som trädde i kraft den 1 april 1992 respektive den 1 januari 1997. Inför den senare ändringen, då möjlighet att i detaljplan närmare regle- ra handelsändamålet i huvudsak återinfördes, uttalade regeringen bland annat att ökad konkurrens inom handeln utgör ett naturligt inslag i vad som torde avses med en lämplig samhällsutveckling. Regering- en angav vidare att intresset av en effektiv konkurrens självfallet ska beaktas även i fortsättningen. Under senare år har betydelsen av en hållbar sam- hällsutveckling betonats alltmer. Det innebär bland annat att markanvändningsplanering och bebyggelse- utveckling måste präglas av en helhetssyn där lång- siktig hållbarhet vävs samman och bedöms utifrån ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella as- pekter. Av betydelse i det här sammanhanget är bland annat miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen Svenska miljömål (bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36) ska den fysiska planeringen och sam- hällsbyggandet senast 2010 grundas på program och strategier för bland annat hur ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur kan åstad- kommas så att bilanvändningen kan minska där alter- nativ finns och förutsättningarna för miljöanpassade och resurssnåla transporter förbättras. Vidare har konkurrensförhållandena och den höga prisnivån inom handeln i Sverige uppmärksammats under senare år. Regeringen konstaterar i propositio- nen Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald (prop. 1999/2000:140) bland annat att konkurrensen i Sverige inom detaljhandeln, och särskilt på dagligva- ruområdet, är svag och att prisskillnaderna inom detaljhandeln mellan olika regioner är stora. En av de viktigaste faktorerna som bestämmer konkurrenssituationen är möjligheterna för en aktör att etablera sig på en marknad. Kommunernas plane- ring och tillämpning av plan- och bygglagen kan därför ha betydelse för den konkurrens som etableras regionalt och lokalt. Regeringen har den 27 juni 2002 beslutat tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med upp- drag att se över plan- och bygglagstiftningen samt att lämna förslag till de lagändringar som behövs (dir. 2002:97). Mot bakgrund av den diskussion som har förts angående just konkurrensen säger man bland annat i direktiven till kommittén att kommittén ska analysera hur konkurrensaspekterna beaktas vid den fysiska planeringen samt pröva om och hur planeringen kan ge bättre förutsättningar för ökad konkurrens inom bland annat handeln och byggsektorn. Kommittén ska enligt direktiven lämna sitt slutbetänkande senast den 31 december 2004. En översyn av plan- och bygglagen har alltså in- letts. De frågeställningar som Martin Andreasson har tagit upp i interpellationen kommer att behandlas inom ramen för den nu pågående översynen.

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret från miljöministern. "Förslagen bedöms inte förorsaka några kostnader för det allmänna eller för enskilda." Så sade regering- en i 1996 års proposition om att ta bort de konkur- rensbefrämjande bestämmelserna ur plan- och bygg- lagen. Bestämmelsen hade införts 1992 under den borgerliga regeringen, men sedan 1997 nämns kon- kurrensintresset inte i plan- och bygglagens bestäm- melse om handelsändamål i detaljplan. Herr talman! Varje år köper svenska konsumenter mat i livsmedelsbutiker för minst 130 miljarder kro- nor. Ett flertal studier har gjorts av den svenska pris- nivån i jämförelse med andra länder. Enligt Eurosta- tundersökningen år 2000 var den svenska maten 18 % dyrare. Konkurrensverkets analyser pekar på att un- gefär halva den merkostnaden kan förklaras utifrån skillnader i inkomstnivå, skatter, växelkursföränd- ringar med mera. Den andra hälften förklaras till största delen med bristen på konkurrens. I reda pengar betyder det att den dåliga konkur- rensen tvingar svenska konsumenter att varje år be- tala 10 miljarder kronor för mycket för maten. Det blir nästan 200 miljoner i veckan eller, om man så vill, ungefär 400 000 kr bara under den tid som den här debatten kan beräknas pågå. Bakom detta sakernas tillstånd finns förstås inte en ensam förklaring. Några viktiga faktorer ska dock lyftas fram. Till att börja med har vi en extrem koncentration i dagligvaruhandeln. Det finns visserligen många bu- tikskedjor med olika namn: ICA Supermarket, Hem- köp, Coop Forum, Kvantum, Spar, Gröna Konsum, Maxi, Vivo, Rimi, Tempo, Willys, Matex och HP. Men alla de kedjor jag nämnde tillhör något av de tre stora blocken: ICA, Axfood och KF, som tillsammans har lagt under sig nästan 90 % av marknaden. Detta skulle kunna avhjälpas om nya aktörer hade lätt att komma in på marknaden. Men det är inte fal- let. Det är här som dagens plan- och bygglag har blivit en bov i dramat, inte minst på grund av dess tillämpning som skapar svårigheter för nya aktörer att få tillgång till butikslägen. "Förslagen bedöms inte förorsaka några kostnader för det allmänna eller för enskilda." Jo, herr talman, när regeringen år 1997 tonade ned behovet av kon- kurrens i livsmedelshandeln ledde detta verkligen till merkostnader för oss alla. När nu en kommitté ska göra en översyn är det oundvikligt att granskningen av reglerna för handel- sändamålet i detaljplanen sker inom ramen för det arbetet. Men det är först om drygt två år som kom- mittén ska lämna sitt slutbetänkande. Vi i Folkpartiet liberalerna menar att konsumenternas behov av ökad konkurrens för lägre matpriser är så pass brännande att det inte är rimligt att förslagen ska behöva bli liggande till dess. Från Folkpartiets sida vill vi gå fortare fram. Regeringen har redan gett kommittén i uppdrag att redovisa vissa delbetänkanden under 2003. Folkparti- et anser att regeringen också bör beställa ett delbetän- kande om konkurrensfrågorna. Detta är en fråga som brådskar. Ju tidigare lagförslag för att öka konkurren- sen, desto bättre. För varje dag som går fortsätter Sveriges konsumenter att förlora pengar. Min följdfråga till miljöministern blir därför: Är miljöministern beredd att lämna tilläggsdirektiv till kommittén om en översyn av plan- och bygglagstift- ningen om att så tidigt som möjligt, helst under 2003, lägga fram ett delbetänkande med förslag om att förtydliga konkurrensintresset i plan- och bygglagen?

Herr talman! Det är viktigt att ha ett gott underlag när man fattar beslut. Därför är det bra att Konkur- rensverket har gjort en lång rad analyser. Dock vill jag här förtydliga resultaten av Konkurrensverkets analyser. Konkurrensverket har inte visat att hälften av prisskillnaden faktiskt avgörs av bristande konkurrens i Sverige. Man har kunnat visa att det är en ganska liten del som utgörs av detta, men man antar att en betydligt större del utgörs av bristande konkurrens. Man har efter denna undersökning av de svenska matpriserna i jämförelse med de europeiska gått vida- re med fördjupade analyser av kommunernas betydel- se när det gäller PBL och med regionala analyser för att se vilka faktorer som faktiskt påverkar prisnivån. Konkurrensverket har då konstaterat en tendens till att kommuner som styr detaljhandelsetablering enligt PBL har något mindre butiksyta. Det är ett mycket svagt samband. Man har inte heller kunnat finna några tydliga samband mellan företagskoncent- ration och regional prisnivå. Man har t.ex. inte kunnat förklara med hjälp av konkurrenssituationen varför priserna i Västsverige är så pass mycket lägre. Man ser däremot att andra faktorer kan ha större betydelse än själva företagskoncentrationen, t.ex. förekomsten av en lågprisbutik, butikernas läge och även butiker- nas storlek. Det finns tecken på att mindre butiker och sådana som inte tillhör stora kedjor - något som in- terpellanten var inne på - kan spela roll för prisbild- ningen. Det kan ha en större betydelse för prisbild- ningen än den övergripande konkurrenssituationen. Man kan således konstatera att om man noga går igenom Konkurrensverkets rapporter är det mycket problematiskt att finna entydiga förklaringar till vari- ationer i prisnivå i Sverige. Därför ska man också vara försiktig med att dra entydiga slutsatser när det gäller kommunernas betydelse och tillämpningen av PBL. Vad som hände 1997 är att möjligheten att i hu- vudsak precisera handelsändamålet återinfördes, det vill säga för kommunerna att säga "här ska det vara livsmedel" eller "här ska det inte vara livsmedel". Min bedömning är att med den bakgrund vi nu har med Konkurrensverkets analyser är det inte entydigt att möjligheterna för butiker eller entreprenörer att var som helst kunna etablera handel och att kommu- nerna inte kan styra om det ska vara handel eller inte, inte självklart skulle förbättra konkurrenssituationen. Det kan vara så, men vi behöver utreda detta lite bättre. Vi måste också komma ihåg att konkurrenssitua- tionen är en viktig del som ska beaktas enligt PBL. Kommunerna kan behöva styra ännu hårdare, just för att se till att etableringen av butikernas lägen sker på ett sätt som gör att det blir konkurrens, att det blir en lämplig typ av butiker. Kommunen måste också ta hänsyn till en lång rad andra förhållanden som har att göra med olika kon- sumentgruppers behov av butiker, behovet av trygga bostadsområden, transportförhållandena i städerna och så vidare. Det som präglar kommunernas hante- ring av detta och en god handelspolicy är att vid bu- tiksetableringar göra en noggrann analys av alla rele- vanta förhållanden. Däri ingår konkurrensförhållan- den. Jag vill än en gång betona att regeringen gjorde klart vid förändringen 1997 att konkurrensförhållan- den självklart ska beaktas. Nu ska utredningen, mot bakgrund av den kun- skap vi har, titta på frågorna. Det är min förhoppning att Konkurrensverket också går vidare med analysen av prisnivåerna i Sverige så att vår kunskap ökar om vad som faktiskt spelar roll för prisnivån. Då ska vi också vidta de åtgärder vi tror är lämpliga.

Herr talman! Miljöministern och jag är överens. Miljöministern talar sig varm för att få frågan utredd och belyst inom ramen för utredningen. På den punkten råder ingen oenighet. Vi inser att det är rim- ligt att göra bedömningen av konkurrensfrågorna inom ramen för den allmänna översynen av plan- och bygglagen. Jag frågade om regeringen är beredd att se till att kommittén går fortare fram med dessa frågor efter- som vi menar att det är oerhört betydelsefullt för svenska konsumenter att få till stånd en bättre kon- kurrens som pressar matpriserna. Vi vet alla att de som drabbas hårdast av den dåliga konkurrensen är de hushåll som har en svag ekonomi, det vill säga de hushåll som har svårast att få pengarna att räcka till slutet av månaden. Miljöministerns senaste inlägg väcker en del frå- gor om man från regeringens sida anser att dagens plan- och bygglagstiftning i grund och botten är bra när det gäller konkurrensförhållanden. Tycker man att det inte finns några problem med kommunernas till- lämpning av lagen? Det finns inte någon entydig ensam orsak som förklarar det relativt höga prisläget, men jag tycker mig se en tendens att förklara proble- men med den bristande konkurrensen. Många affärsidkare kan vittna om att när de för- söker öppna en ny mataffär, att slå sig in på en lokal marknad, oavsett om de representerar en annan kedja eller en lokal uppstickare, är det oerhört svårt att få ett sådant planärende handlagt på ett sätt som gör att det går att etablera sig. Denna erfarenhet har mindre butikskedjor, utländska aktörer och lokala uppsticka- re. Samtidigt är det bara genom en öppnare marknad, där nya aktörer kommer fram och där nya affärsidka- re kan prova sina idéer, som det kan uppstå konkur- rens. Som alla vet, och som miljöministern var inne på, behövs inte bara matbutiker av visst slag. Renod- lade lågprisbutiker har sin nisch, externt belägna stormarknader har en annan nisch, de centralare be- lägna butikerna, lanthandlarna och butikerna i eller nära bostadsområdena har sina nischer. Konkurrens pressar priser och skapar mångfald. Här vill jag höja ett varningens finger när det gäl- ler en övertro på möjligheterna att planera fram lämpliga lägen för butiker. Verkligheten är sådan att de entreprenörer som är beredda att starta butiker kan ibland hitta lägen som planerarna inte hade tänkt sig. Jag har ett aktuellt exempel från Piteå som jag kan återkomma till i nästa inlägg. Min fråga kvarstår. Jag fick faktiskt inte svar på den. Jag ber därför att få ett förtydligande på den punkten. Är miljöministern beredd att ge tilläggsdi- rektiv om att låta kommittén gå fortare fram i frågan? Med anledning av miljöministerns senaste inlägg vill jag också fråga om miljöministern anser att dagens plan- och bygglag är fullt tillräcklig och har en på alla sätt bra tillämpning när det gäller konkurrensförhål- landena i detaljhandeln.

Herr talman! När det gäller frågan om tilläggsdi- rektiv och i vad mån vi kan gå fortare framåt kan jag säga att det här är en mycket omfattande utredning där konkurrensaspekterna utgör en del. Kommittén kommer själv att lägga fram förslag till tidsplan i december där kommittén kommer att strukturera sitt arbete. Jag är inte beredd att föregå kommittén. Det är min bedömning att kommittén bör lägga upp sitt arbete självständigt. Vi får då ta ställning till den tidsplan som ligger och på vilket sätt olika delar ska avrapporteras. Anser jag att plan- och bygglagen i dag fungerar bra? Det finns anledning att se på hur kommunerna tillämpar plan- och bygglagen. Vi vet från studier som har gjorts att det kan vara problematiskt för entreprenörer att kommunicera med kommuner, att det är lättare för stora kedjor med etablerade kontak- ter, som känner till hur det går till med planprocessen, att etablera sig på marknaden än vad det kan vara för nya entreprenörer. Det finns självklart problem, och det är problem som regeringen har lyft fram. Både Ulrica Messing och Leif Pagrotsky har diskuterat frågorna, bland annat i våras i samband med diskus- sionerna om Lidls etablering i Sverige. Frågan om detta föranleder förändringar i själva lagstiftningen - formuleringarna i lagen - är något som kommittén ska titta på. Ska vi betona konkurrensaspekterna tydligare? I dag finns inte ordet konkurrens nämnt, men det finns inbegripet i alla de överväganden som ska göras. Här får vi ta ställning till om det behöver förtydligas. Min personliga uppfattning är att det kan behöva förtydli- gas, men det behövs också fler riktlinjer och stöd för kommunerna när det gäller hur man på ett bra sätt beaktar konkurrensintresset. Här har vi våra myndig- heter, som också kan vara behjälpliga med råd och stöd i sådana här frågor. Jag tänker då på Boverket, som är en utmärkt aktör på det här området när det gäller att stötta kommunerna. Jag vill dock konstatera att Martin Andreasson tycks mena att planering i sig är problematisk och att en entreprenör ska få lägga sin butik där han själv tycker att det är bäst. Det finns ju alltid en öppning för dialog mellan medborgare och entreprenörer och kommunen när det gäller detaljplaneläggning och ansökan om bygglov och annat. Men i grunden har vi ett kommunalt planmonopol i Sverige. Vi har en ordning där vi tillsammans regle- rar användningen av mark och vatten. Här har det, åtminstone hittills, rått en stor enighet om att det här är en ordning som kan behövas, att vi tillsammans i demokratisk ordning behöver styra markanvändning- en. Det förvånar mig att Martin Andreasson inte alls är inne på alla de andra överväganden som våra kommunalpolitiker måste göra när man etablerar handel. Det handlar då inte bara om prisnivån utan om en mängd andra frågor, som till exempel trafiksi- tuation och service till andra medborgargrupper. Detta måste också tas in. Jag vill än en gång betona att så länge vi verkligen inte vet att konkurrenssituationen påverkas påtagligt av just PBL och när vi fortfarande inte heller kan säga exakt vad det beror på att vi har olika priser i olika delar av Sverige ska vi ha en viss försiktighet också i de politiska åtgärderna.

Herr talman! Steget från att tala för ökad konkur- rens i livsmedelshandeln till att ifrågasätta det kom- munala planmonopolet kan tyckas något långt. Jag hoppas att det framgick av mina inlägg att detta helt enkelt handlar om att jag känner en oro utifrån de rapporter som har kommit, inte minst det som berät- tas från olika håll i landet om hur plan- och byggla- gen tillämpas. Jag ska ta det exempel som jag nämnde tidigare för att visa att det inte är så enkelt att räkna ut på förhand var en livsmedelshandel kommer att hamna. Exemplet är från Piteå, där en tidigare industriidkare i ett industriområde lade ned sin verksamhet som låg en bit utanför stadskärnan. Han öppnade en dagligva- rubutik i samma lokal, och så småningom utvidgade han det till livsmedelshandel - för övrigt en mycket uppskattad lågprisbutik, som ett tag har varit den största på orten när det gäller matförsäljning. Men fortfarande, efter nästan 20 år och en mycket lång dragkamp med den lokala förvaltningen, är inte han- delsändamålet inskrivet i detaljplanen. Däremot har man beviljat bygglov, så det är helt i sin ordning att butiken ligger där. Men det har varit en svår väg dit. Jag tackar för beskedet att miljöministern är be- redd att pröva om konkurrensintresset ska förtydligas. Detta hur lagen ska utformas är någonting som ofta ligger inom ramen för utredningens uppdrag. Jag hoppas att ministern trots allt efter december, när kommittén har redovisat sin arbetsplan, är beredd att på nytt pröva frågan om tilläggsdirektiv. Den bristan- de konkurrensen och behovet av ökande konkurrens för lägre matpriser är en brådskande fråga för Sveri- ges konsumenter. Med de orden vill jag tacka miljöministern för den här debatten.

Herr talman! Jag vill tacka för dessa slutord. Jag vill än en gång betona att jag, precis som jag har uttryckt tidigare, delar interpellantens oro för bristan- de konkurrens. Det är en självklarhet att vi överväger frågan om hur konkurrensen ska föras in - annars hade vi inte alls tagit in detta i direktivet. Eftersom interpellanten nämnde ett exempel kan jag nämna ett annat. Föreställ er att vem som helst varsomhelst kan etablera en hur stor butik som helst. Vi har i dag en lång rad ärenden i Sverige där många medborgare känner stor oro för att etablering av stora butiker kan leda till att det blir nedläggning av en lång rad landsbygdsbutiker, att den levande lands- bygden förstörs. Detta kan få effekter långt utöver den egna kommunen. Det finns alltså en lång rad aspekter som måste vägas in. Det är säkert så även i fallet i Piteå, men det är svårt att ta ställning till ett enskilt fall när man inte vet hur de kommunala politikerna har resonerat. En grundhållning från vår sida är att vi ska visa respekt för kommunernas planmonopol och kommu- nernas sätt att hantera dessa frågor så långt möjligt. Vi ska nu se till att vi också får en plan- och bygglag- stiftning som på ett bra sätt stöttar kommunerna i det här arbetet.