Korruption inom biståndet

Interpellationsdebatt 14 januari 2020

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 49 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Magdalena Schröder har med anledning av förekomsten av ett flertal korruptionsfall inom utvecklingssamarbetet frågat mig och regeringen om vilka åtgärder som regeringen kommer att vidta för att säkerställa att de skattemedel som går till biståndet, både bilateralt och multilateralt, inte försvinner i korruption.

Korruption kan och ska aldrig accepteras. Att fortsätta bekämpa korruption är en central del i arbetet för att minska fattigdomen och uppnå de globala målen för hållbar utveckling i Agenda 2030. Det är en fråga som jag och regeringen prioriterar högt.

Regeringen ställer i genomförandet av biståndet krav på god kontroll och åtgärder mot korruption i multilaterala organisationer liksom i andra typer av bistånd. Sverige och Sida för en tät dialog med sina samarbetspartner och följer löpande upp biståndet med fältbesök, revisioner och utvärderingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen kommer under 2020 att fortsätta stärka Sidas resurser för att effektivt bekämpa korruption. Under detta år kommer Sida därigenom att kunna utöka antalet controllrar i verksamheten, både i fält och i Stockholm.

Sidas korruptionspolicy är att alltid förebygga, aldrig acceptera, alltid agera, alltid rapportera och alltid informera vid misstankar om korruption. Sidas medarbetare och samarbetsorganisationer är skyldiga att rapportera in misstankar om korruption till Sidas särskilda korruptionsutredare. Sida ser kontinuerligt över sina egna processer baserat på resultat från uppföljning av verksamheten och i takt med att verksamheten förändras.

Genom att frågorna ges ytterligare resurser och fokus är det inte osannolikt att fler korruptionsfall kommer att uppdagas. Biståndet verkar i samhällen där korruptionen många gånger är systematisk, men det är också där biståndet behövs som mest.


Anf. 50 Magdalena Schröder (M)

Fru talman! Tack, Peter Eriksson, för svaret!

Jag tvivlar inte en sekund på vare sig Peter Erikssons, Sidas eller för den delen hela biståndsbranschens vilja att motverka korruption.

Sida hänvisar på sin egen hemsida till ny forskning som visar att korruption har mer allvarliga och långtgående konsekvenser än vad man tidigare trott. Allra mest drabbas fattiga människor.

Trots att Peter Eriksson i svaret låter oss veta att mycket görs visar verkligheten att det inte är tillräckligt.

Den senaste tiden har det, som biståndsministern nämnde, rapporterats om en rad korruptionsskandaler inom biståndsvärlden. Nyligen rapporterade Sveriges Radio att 7 procent av allt bistånd inom hälsosektorn tros försvinna i korruption och mutor. Innan dess har det rapporterats om att biståndsorganisationer i Afghanistan tvingas betala skatt till talibaner för att få bedriva verksamhet i de talibanstyrda områdena. Ledningen för Unrwa har anklagats för vänskapskorruption och för att ha spenderat pengar på ett flertal lyxresor.

Peter Eriksson nämnde Sidas antikorruptionsregel - att alltid förebygga, aldrig acceptera, alltid informera. Man måste ställa sig frågan om det är tillräckligt.

I november 2018 rapporterades det om organisationen ICTSD, vilken fått närmare 200 miljoner kronor i bistånd genom Sida. Enligt en utredning som gjordes av brittiska myndigheter var vanskötseln av organisationens ekonomi så grov att den gränsade till brott. Sida valde då att avsluta samarbetet med organisationen men avstod från att göra en polisanmälan och återkräva de skattemedel som redan betalats ut.

Det här exemplet är anmärkningsvärt, både för att det inte var Sida självt utan brittiska myndigheter som upptäckte oegentligheterna och för att Sida valde att agera som man gjorde och inte återkräva de pengar som redan betalats ut. Det här skadar förtroendet för statsförvaltningen i allmänhet och såklart för Sida och biståndsbranschen i synnerhet.

Fru talman! Jag måste lyfta fram det självklara: Om man gör som man alltid har gjort, ja, då blir det också som det alltid har blivit. Därför önskar jag fråga Peter Eriksson om han ser några systemfel inom biståndet som försämrar resultat och försvårar långsiktighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns exempelvis forskning som visar att personal på Sida känner press på sig att få iväg pengar i slutet av året för att nå enprocentsmålet, vilket naturligtvis inte är ett önskvärt sätt att känna inför skattebetalarnas pengar.

Ser biståndsministern exempelvis en problematik med den budgeteringsprincip som vi har för biståndet i dag? Ser han att enprocentsmålet skapar ryckighet och press att göra av med "rätt" summa pengar, vilket såklart kan leda till både mer riskfyllda och mindre bra projekt?


Anf. 51 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Jo, jag förstår att syftet med interpellationen egentligen är att försöka tala om att biståndet får för mycket pengar. Det var kanske det som det egentligen handlade om.

Om vi för diskussionen om biståndet bredare och mer allmänt tycker jag att en viktig sak, inte bara när det gäller korruption utan också i den offentliga debatten, är att vara noggrann. I de frågor som Magdalena Schröder tar upp här är det en hel del felaktigheter. Hon säger till exempel att 7 procent av allt bistånd inom hälsosektorn försvinner i korruption och mutor och att Sveriges Radio har rapporterat om det.

Det är mycket värre än så. Det är WHO som har kommit med en rapport som visar att 7 procent av all finansiering av hela hälsosektorn i hela världen är korruption, bedrägerier och annat. Det är en helt annan, mycket större fråga än en fråga om bistånd.

Jag kan tänka mig att i de länder där vi verkar där internationellt bistånd ges, där kan andelen vara ännu större än så eftersom det handlar om länder som ofta inte fungerar, där enskilda människor tar över helt och hållet och där korruptionen i många fall dominerar stort.

Korruption är ett gift som förstör oerhört mycket av möjligheterna för vanliga människor, för fattiga människor, att över huvud taget fungera och leva ett anständigt liv. Den stora frågan när det gäller korruption i världen är att vi ska kunna få samhällen som fungerar, växer och utvecklas.

Det är också det som är huvudfokus för mig - att svenskt bistånd ska bidra till att minska riskerna för och problemen med korruption i världen när vi jobbar i såväl Östeuropa och Afrika som i Latinamerika och på andra ställen. Våra system och metoderna vi jobbar med ska utvecklas och bli bättre på att motverka korruption, och i den satsning på demokrati som vi nu driver hårt ska korruptionsfrågorna vara centrala.

Några andra uppgifter är felaktiga åt ett annat håll, till exempel detta att biståndsorganisationer i Afghanistan betalar skatt till talibaner. Det kan nog hända, men vi ser inga tecken på att någon svensk biståndsorganisation skulle betala skatt till talibaner. Allt pekar på att det inte är så. Sak, som är den stora svenska biståndsorganisationen i Afghanistan, hävdar att man aldrig betalat någon skatt till talibaner. De har fått sådana krav på sig i något enstaka fall, men då har de lagt ned verksamheten och sedan kunnat återstarta den när befolkningen har krävt att de ska komma tillbaka.

När det gäller den afrikanska utvecklingsfonden och de problem som var där var det ju Sida självt som genom sin revision upptäckte felen.

När det gäller den andra hållbarhetsorganisationen som Magdalena Schröder hänvisar till har Sida faktiskt ställt krav på återbetalning.

Jag tycker att dessa fall visar att det fungerar. När man upptäcker något ställer man rimliga krav för att det ska fungera.


Anf. 52 Magdalena Schröder (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan inte tolka Peter Erikssons svar på något annat sätt än att han inte ser behovet av systemreformer för biståndet. Jag beklagar det.

Utöver det uppenbara faktum att korruption inom biståndet leder till att skattebetalarnas pengar inte går till det de är avsedda för finns relativt ont om forskning kring hur korruption påverkar biståndsgivandet. Jag bad riksdagens utredningstjänst att titta närmare på korruptionen inom biståndet. De har bland annat hänvisat till den tyske ekonomiprofessorn Georg Cremer, som är en av dem som har fördjupat sig i ämnet. I boken Corruption & Development Aid analyserar han hur korruption påverkar.

En av slutsatserna i den boken är att i länder där korruptionen är hög och där regeringens politik inte är inriktad på fattigdomsbekämpning riskerar biståndet att hålla denna regering under armarna och ge utrymme för att fortsätta en icke utvecklingsfrämjande politik. Att motverka korruption är alltså nödvändigt för att biståndet ska kunna göra det som det är avsett för, nämligen lyfta människor ur fattigdom och förtryck.

Fru talman! I stället för att ta ansvar för de korruptionsskandaler som har skett - jag hänvisar bland annat till uppgifter från Sveriges Radio - och välkomna en saklig debatt om hur vi kan göra biståndet bättre med mer resultat och mindre korruption säger Peter Eriksson att jag kommer med felaktigheter och har bland annat vädjat till medierna om en "bättre" bevakning av biståndet.

Under en av riksdagens frågestunder i november anklagade dessutom Peter Eriksson en journalist på Expressen för att ha en politisk agenda med sitt granskande reportage om biståndet till Afghanistan. Under frågestunden sa Peter Eriksson: "De svepande argument som kommer fram i artikeln om detta och som Moderaterna nu vidarebefordrar handlar i stället om en kampanj för att underminera tilltron till biståndet. Det är min bestämda uppfattning."

Min kollega Hans Wallmark har ställt en skriftlig fråga till Peter Eriksson om hans uttalande om "bättre" mediebevakning av biståndet men hade i går när jag senast kollade fortfarande inte fått svar.

Fru talman! Jag ger gärna biståndsministern möjlighet att förklara vad han menade med sitt uttalande om att det behövs en "bättre" bevakning av biståndet och en större uppslutning bakom den politiska idén om ett utgiftsmål för biståndet om 1 procent av bni. Hur ska det här ske i ljuset av den tillkännagivna demokratioffensiven?


Anf. 53 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Jag tycker att Magdalena Schröder borde vara ganska nöjd med att vi nu driver antikorruptionsarbete mycket hårdare än någon regering har gjort tidigare och att vi nu satsar mycket mer resurser på att stärka detta arbete. Sida har fått 175 miljoner mer i årets budget just för att kunna anställa folk och ha bättre metoder och verktyg för att minska riskerna för korruption, både i sitt eget arbete och också för att minska korruptionen i de länder där vi arbetar och medverkar.

Jag tror att skälet till att Magdalena Schröder inte alls är nöjd med att vi nu lyfter fram och driver det här mer också i demokratisatsningen är att detta inte handlar om saken i sig. Det handlar i stället om Moderaternas kampanj för att minska biståndet och använda pengarna till helt andra saker, till exempel skattesänkningar för oss som har det gott ställt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är ett problem om man vill använda biståndspengar för helt andra ändamål, när vi behöver pengarna till det internationella solidaritetsarbetet. Antalet flyktingar i världen är större än någonsin tidigare. Vi har många krig och konflikter runt om i världen. Klimatfrågorna kräver mer, och vi satsar också mer på det området än tidigare.

Därför hoppas jag att Moderaterna också är beredda att ändra sig och inte vara så inåtvända som de tycks ha blivit den senaste tiden utan se världen i större utsträckning. Se omvärlden och inse att vi långsiktigt vinner på satsningar på solidaritet i omvärlden! Man ska inte bara försöka att blunda och titta bort när otäcka saker händer.


Anf. 54 Magdalena Schröder (M)

Fru talman! Jag har full respekt för att Peter Eriksson och Miljöpartiet vill lägga mer pengar på biståndet. Moderaterna vill lägga lite mindre pengar på biståndet till förmån för andra saker, exempelvis rättsväsendet. Sveriges budget är inte oändlig, och vi prioriterar olika.

Vad gäller just den exakta summan pengar vi ska lägga på biståndet kan vi vara överens om att vi inte är överens. Men vi borde vara helt överens om att de pengar vi faktiskt lägger på biståndet ska gå till rätt saker. Där ska vi ha kontroll. Där ska vi ha inflytande. De pengar vi lägger på biståndet ska inte försvinna i korruption. Att korruptionsskandalerna har varit så många vittnar om att kontrollen inte har varit tillräcklig. Det är inte acceptabelt.

Peter Eriksson borde välkomna en debatt om hur biståndet kan göras bättre. De senaste rapporterna om korruptionsskandaler visar med all tydlighet på behovet av ett mer fokuserat bistånd. Forskningen om att anställda på Sida känner ett utbetalningstryck visar på behovet av reformer för att ändra den situationen.

Fru talman! Peter Eriksson har flera gånger sagt att han prioriterar den här frågan högt. Det räcker inte. Peter Eriksson måste också ta politiskt ansvar och leverera de reformer som krävs för förändring.


Anf. 55 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Jag hoppas också att oppositionen ser när vi gör stora och viktiga förändringar som inte har gjorts av tidigare regeringar och att man också erkänner att vi driver antikorruptionsarbetet mer och bättre än vad man gjort tidigare. Om man ser det vi gör just nu kan vi bli överens.

Jag har inget emot att vi diskuterar korruptionsfrågor. Jag tycker att det är väldigt viktigt. Det här är en av de stora och viktiga frågorna i världen över huvud taget, och ska biståndet nå fram till de fattigaste människorna måste vi också se till att korruptionen minskar i de länder där vi verkar. Det är det som är det stora motståndet överallt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2019/20:186 Korruption inom biståndet

av Magdalena Schröder (M)

till Statsrådet Peter Eriksson (MP)

 

Den senaste tiden har det rapporterats om en rad korruptionsskandaler inom biståndsvärlden. Nyligen rapporterade Sveriges Radio att 7 procent av allt bistånd inom hälsosektorn tros försvinna i korruption och mutor. Innan dess har det rapporterats om att biståndsorganisationer i Afghanistan tvingas betala skatt till talibaner för att få bedriva verksamhet i de talibanstyrda områdena. Ledningen för Unrwa har anklagats för vänskapskorruption och för att ha spenderat pengar på flertalet lyxresor.

Dessförinnan kunde vi läsa om utvecklingsfonden African Enterprise Challenge Fund, AECF. Våren 2019 rapporterades då om vänskapskorruption, enormt höga löner och bonussystem. I november 2018 rapporterades det om organisationen ICTSD, vilken fått närmare 200 miljoner kronor i bistånd genom Sida. Enligt en utredning som gjordes av brittiska myndigheter var vanskötseln av organisationens ekonomi så grov att den gränsade till brott. Sida valde då att avsluta samarbetet med organisationen men avstod från att göra en polisanmälan och att återkräva de skattemedel som redan betalats ut.

Regeringen har ansvar för att säkerställa att svenska skattemedel används ändamålsenligt. Rapporter om oegentligheter och korruptionsskandaler vittnar om att insynen och kontrollen över hur de skattemedel som går till biståndet används är otillräcklig.

Med anledning av detta önskar jag fråga statsrådet Peter Eriksson:

 

Hur kommer statsrådet att säkerställa att skattemedel som går till biståndet, både bilateralt och multilateralt, inte försvinner i korruption?