Kronofogdemyndigheten

Fru talman! Britta Rådström har frågat mig vilka omständigheter och fakta jag har baserat anslaget till Kronofogdemyndigheten på. Hon har också frågat mig vilka arbetsuppgifter på Kronofogdemyndigheten jag menar bör prioriteras ned när personal sägs upp samtidigt som ärendemängden ökar. Britta Rådström har slutligen frågat om jag avser att ta något initiativ till ändring i budgetförslaget för 2009 så att uppsägningar kan undvikas eller om ställningstagandet måste vänta tills tilläggsbudgeten kommer i vår. Frågan om nivån på Kronofogdemyndighetens anslag hanterades inom ramen för den ordinarie budgetprocessen och baserades på myndighetens budgetunderlag. I budgetpropositionen för 2009 anges inriktningen för Kronofogdemyndighetens verksamhet. Regeringens förvaltningspolitik bygger på att myndigheterna i största möjliga utsträckning själva ska avgöra var och hur deras resurser ska användas. Det ankommer därför inte på regeringen att bestämma hur Kronofogdemyndigheten ska organisera sin verksamhet för att nå uppställda mål. Kronofogdemyndigheten har uppgett att orsaken till att de hamnat i en kritisk ekonomisk situation är att kostnaden för IT och administration blivit betydligt dyrare än vad man räknat med. Myndigheten samverkar i detta avseende med Skatteverket. Kronofogdemyndigheten och Skatteverket har tillsammans identifierat ett flertal åtgärder som redan i dagsläget har genomförts eller ska genomföras för att förbättra den gemensamma funktionen. Jag utgår från att myndigheterna har kontroll över situationen. Jag avser inte i dagsläget att ta något initiativ till ändring i budgetförslaget för 2009.

Fru talman! Tack för svaret, som jag fick av ministern, även om man kan betrakta det som ett icke-svar! Det här hade man ju kunnat räkna ut. Jag tror inte att en debatt om Kronofogdemyndigheten fångar så många åhörare, men det är icke desto mindre viktigt för dem som arbetar inom myndigheten. Jag ställde tre ganska konkreta frågor till finansministern i min interpellation. Svaret hörde vi nyss, att det är IT som har dragit upp kostnaderna och att ministern inte vill tala om hur resurserna ska användas eller ha någon viljeinriktning. Regeringens intentioner, som man pratade om före valet, var bland annat inom det här området att bekämpa brott och svartarbete. Vad har hänt med det? Jo, i våras tillsköt man extra pengar till Tullverket efter en ganska lång och hård debatt. I skatteutskottet sade den borgerliga majoriteten nej till det förslag vi socialdemokrater hade om extra medel till Tullverket. Två dagar efteråt lovade finansministern extra pengar. I den debatt som gällde Kronofogdemyndighetens åtskiljande från Skatteverket varnade vi för de ekonomiska konsekvenserna. Vi förordade en lösning som tillgodosåg alla rimliga krav på partsneutralitet och självständighet för Kronofogdemyndigheten samtidigt som resurserna för administrativt arbete kunde minskas till förmån för operativ verksamhet genom viss samverkan med Skatteverket. Finansministern och den borgerliga majoriteten i riksdagen valde den dyrare lösningen, och nu kommer inte arbetsuppgifter som åligger Kronofogdemyndigheten att bli utförda i rimlig tid, eftersom människor sagts upp. Oron och rädslan för att sägas upp gör också att människor fungerar sämre i sitt arbete. Regeringens politik skapar en allmän oro i statsförvaltningen som inte är bra för verksamheten. Fackförbundet ST inom Kronofogdemyndigheten har skickat brev till finans- och skatteutskottet och till finansministern där man ber att regeringen ska skjuta till de 60 extra miljoner kronor som krävs för att det lagda varslet, som var på 150 anställda, inte ska verkställas. Nu har förhandlingar skett, och 125 av de anställda inom myndigheten får gå från verket. Detta sker samtidigt som arbetsuppgifterna har ökat, inte minst via den nya skuldsaneringslagen och ökade betalningsförelägganden. Det är tragiskt för dem som får sluta men också för myndigheten, som blir av med medarbetare som arbetat länge inom verket och har en enorm kompetens. Jag frågar återigen: Är Kronofogdemyndigheten en viktig myndighet enligt finansministern? Och är regeringen villig att tillskjuta extra resurser för att hindra uppsägningarna? Genom att regeringen inte följer med i vad som sker i de statliga verken kommer hela tiden ekonomiska problem som en överraskning. Det var Tullverket i våras och i höst kronofogden. Enligt regeringens tidigare beräkningar skulle kostnaderna för en separation från Skatteverket ligga på mellan 15 och 20 miljoner kronor. Notan slutade på ca 60 miljoner, precis det vi varnade för. Jag vill inte säga: Vad var det jag sade i den debatten, som rörde detta? Men jag har tydligen sagt det nu.

Fru talman! Jag får tacka mina meddebattörer för interpellationen och svaret. Jag tror att det är en ganska viktig fråga som vi debatterar här på kvällskvisten. Vi kan konstatera att det fanns ett annat förslag till lösning när det gäller Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. Men nu har skiljandet mellan Skatteverket och Kronofogdemyndigheten verkställts. Då har vi att utgå från det naturligtvis och försöka lösa de problem som har uppstått. När de första varslen kom i höstas ställde jag en fråga direkt till finansministern. Jag fick då bland annat svaret att finansministern noga skulle följa frågan och utvecklingen. Efter det har skatteutskottet hanterat frågan i debatt om ramar för utgiftsområde 3 som hanterar Kronofogdemyndigheten. En utskottsmajoritet konstaterar i det betänkandet att anslaget är väl avvägt för Kronofogdemyndighetens verksamhet. Det kan förvåna lite grann mot bakgrund av att ca 125 personer nu står inför en befarad uppsägning. Vi har ställt ganska tuffa krav på Kronofogdemyndigheten från riksdagens sida, att driva in skulder och upprätthålla en god betalningsförmåga. Vi ställer också krav på att de ska ha ett bra, brett förebyggande arbete för att kunna nå de målsättningar som finns uppställda i budgetpropositionen. Min fråga till finansministern blir: Tycker finansministern också att det här anslaget är väl avvägt för att kronofogden ska kunna fullgöra sin verksamhet? Man kan inte i fortsättningen ha den volym och den verksamhet som man har haft hittills med tanke på att människor har varslats om uppsägning. Tror finansministern att kronofogden framgent kommer att klara de mål som vi har ställt upp och som regeringen själv har ställt upp i budgetpropositionen med den framtid som nu målas ut för Kronofogdemyndigheten?

Fru talman! Det är naturligtvis utmärkt att Britta Rådström och Marie Engström för upp diskussionen om Kronofogdemyndigheten. Vi lever i besvärliga tider. Det är alldeles uppenbart att varje människa som råkar ut för en omläggning av en verksamhet där det handlar om neddragningar upplever det som djupt besvärligt personligen och naturligtvis upplever att de omställningar som följer är både plågsamma och besvärliga. Det ska man ha stor respekt för. Samtidigt är vi satta att gemensamt förvalta statens olika myndigheter. Det betyder att vi väldigt noggrant måste pröva kostnader och utgifter och sambanden bakom de utvecklingar vi ser i myndigheterna. Det hör till saken att i de underlag som lämnades in i samband med myndigheternas äskanden och de dialoger som har förts med myndigheten har inte den här kostnadsökningen förutsetts. Det handlar om att kostnaderna för verksamhetsstöd som det heter, det vill säga administrationskostnader och IT-utveckling, har blivit påtagligt högre än vad man har räknat med. Varför är det viktigt att noggrant pröva detta? Vi har en stor och omfattande offentlig förvaltning i Sverige. Många av de myndigheterna har mycket viktiga funktioner. Det gäller allt från försvar till universitet, skatteverk och kronofogdemyndighet. Det kan inte vara så att varje gång en myndighet får underskott eller bekymmer med sin verksamhet säger man att det måste bero på bristande anslag. Det kan inte vara så att alla våra myndigheter alltid sköter sin verksamhet väl. Detta måste provas noggrant. Det måste provtryckas om man ska ta argumenten på allvar. Är det något i samhällsutvecklingen? Är det något i myndighetens uppgifter som har bidragit till att man har de här bekymren? Och vill vi i sådana fall tillföra medel? Eller har det varit bristande ekonomistyrning, bristande ekonomisk kontroll, bristande noggrannhet i handläggandet av det ekonomiska ansvar man har? Jag vill inte dra någon slutsats om Kronofogdemyndigheten. Vi måste nogsamt få pröva detta. Det ska naturligtvis göras i den sedvanliga budgetprocessen. Jag känner en viss oro för att skatteutskott, finansutskott och finansdepartement hamnar i sitsen att våra egna myndigheter, de som ligger oss närmast, blir något som vi ser mer till, värnar mer om, vurmar mer för än andra myndigheter. Så får det inte vara i en statsförvaltning. Finansdepartementet måste behandla alla myndigheter lika. Det kan inte vara så att Skatteverket, Kronofogdemyndigheten eller tullen har en särskild fil in i de offentliga finanserna. De ska prövas på samma noggranna sätt som andra viktiga myndigheter. Därför ska vi noga följa utvecklingen. Vi ska naturligtvis ha en nära dialog med myndigheten, pröva orsakerna till varför underskott har uppkommit i verksamheten och diskutera på vilket sätt man ska skapa en långsiktig uthållig stabilitet i budgeten. När Sveriges riksdag klubbar budgeten ska de myndigheter vi har följa det. Det är inte acceptabelt att infrastrukturprojekt, militära materielprojekt eller andra verksamheter avviker från budgeten. Budgeten är normen för verksamheten, och verksamheten ska bedrivas så att man uppfyller budgeten. Det är väldigt viktigt. Därför ska naturligtvis också myndigheter som skatteverk, tull och sådant som ligger under finansdepartement, skatteutskott och finansutskott prövas med samma noggrannhet som alla andra myndigheter.

Fru talman! Det är klart att alla myndigheter ska granskas. Men ibland funderar man när myndigheter som kronofogden, tull och Skatteverket som räknas höra till skatteutskottet inte granskas speciellt av skatteutskottets majoritet. Det viktigaste den här mandatperioden har tydligen varit att sänka skatter hela tiden. Det är absolut det viktigaste målet. Då blir det inga tillskott till myndigheterna. När finansministern i maj 2007 i propositionen En fristående kronofogdemyndighet föreslog en snabb och slutgiltig administrativ separation från Skatteverket varnade vi socialdemokrater ett antal gånger för de ekonomiska konsekvenserna. Vi förordade en lösning som tillgodosåg alla rimliga krav på självständighet och partsneutralitet för Kronofogdemyndigheten samtidigt som resurserna för administrativt arbete kunde minskas till förmån för operativ verksamhet genom en viss samverkan med Skatteverket. Finansministern och den borgerliga riksdagsmajoriteten valde dock en dyrare lösning. Nu har arbetsuppgifter för Kronofogdemyndigheten inte blivit utförda inom rimlig tid, eftersom människor sägs upp. Medarbetare i uppsägning - jag säger det åter igen - fungerar givetvis sämre än trygga medarbetare. Regeringens politik skapar en allmän oro i statsförvaltningen som inte är bra för någon verksamhet. De ökade kostnaderna har inneburit att Kronofogdemyndigheten har varslat först 150 och sagt upp 125 nu för att få ekonomin i balans. Det är en liten myndighet till antalet personer. Myndigheten har totalt 2 500 anställda medarbetare. Antalet anställda minskar med drygt 6 procent. Mer än var tjugonde medarbetare får gå. Det kommer att få allvarliga konsekvenser för såväl enskilda kontor som verksamheten som helhet. Det är en förlust av kompetens som är svår att bygga upp under kort tid. Man har dessutom stoppat alla nyanställningar. Det kan knappast ha varit regeringens avsikt att myndigheten skulle tvingas säga upp personal och försämra servicen. Jag hoppas i alla fall att det inte har varit det.

Fru talman! Det är självklart att alla myndigheter ska prövas likvärdigt. Det kan inte vara så att någon har en fil där de går före någon annan. Jag hoppas verkligen inte att det är på det sättet, finansministern, och det tror jag väl inte heller. Men det är självklart att vi som jobbar med skattefrågorna och har ansvar för utgiftsområde 3 också tar upp de myndigheter som ligger under det utgiftsområdet. Det är en självklarhet. Ansvaret för ekonomistyrning, ekonomisk kontroll och så vidare ligger självklart hos myndigheten i dess verksamhet. Det ska vi inte peta i. Men vi har ansvar för att myndigheter har så mycket resurser så att de kan få de verktyg de behöver för att nå de mål som vi fattar beslut om här i riksdagen. Det är vår uppgift, och det är det som är kärnan i den interpellation som Britta Rådström har skrivit: Finns det möjlighet för Kronofogdemyndigheten i dag att leva upp till de förväntningar vi ställer på dem utifrån den ekonomiska situation de har hamnat i och som uppenbarligen också uppstod ganska oförutsett, vad jag förstår? Jag ställde denna fråga även i mitt förra anförande: Tycker finansministern, precis som utskottsmajoriteten i skatteutskottet, att det anslag man fått till Kronofogdemyndigheten är väl avvägt för det ansvar man har och den verksamhet man har ansvar för?

Fru talman! Jag har stor förståelse för Britta Rådströms och Marie Engströms utgångspunkt. Vi har naturligtvis alltid att värna om våra medmänniskor. Det måste vara den grundläggande utgångspunkten för vårt sätt att förhålla oss till människor, och det är alldeles uppenbart att för varje människa som förlorar sitt arbete, oavsett om det sker i samband med en internationell konjunktur, en nödvändig strukturomvandling, för att man har haft bristande kostnadskontroll eller för att arbetsuppgifterna på annat sätt har försvunnit är det naturligtvis oerhört plågsamt. Därför ska vi ha en god ordning på svensk arbetsmarknad. Det är därför vi ska ha fackliga organisationer. Det är därför vi ska ha förhandlingar. Det är därför vi ska ha trygghetssystem. Det är därför vi ska stötta människor i svåra situationer. Det tror jag att alla som i sin närhet har människor som har genomgått detta känner stor respekt för, och det ska vi naturligtvis också göra för de medarbetare som lämnar våra offentliga myndigheter. Vi har i dag en relativt god ordning i vår offentliga förvaltning. Jag tycker ofta, när jag möter mina europeiska kolleger och vi jämför våra papper, att svensk verksamhet i offentlig sektor bedrivs med god kvalitet till rimliga kostnader med en hög grad av service till medborgarna och med en god grad av öppenhet i verksamheten. Detta har vi bland annat för att vi har ett relativt stramt system för de offentliga verksamheterna med pris- och löneomräkning, lokalkostnader och hyror satta på ett sätt som återspeglar kostnadsstrukturen. Det är naturligtvis alltid kontroversiellt och som finansminister behöver jag sällan umgås någon längre stund med generaldirektörer eller andra offentliga myndighetsföreträdare innan de berättar om att just deras verksamhet borde undantas från både löneomräkning och lokalkostnader. Jag vill understryka att för mig har detta inte det minsta att göra med sänkta skatter eller någon allmänt njugg inställning till offentlig verksamhet. Det är klart att vi ska ha en bra offentlig verksamhet i Sverige. Det är vi alldeles överens om. Det är alldeles självklart att vi ska ha kronofogdar och skatteverk, och medborgarna ska ha en god service. Om detta tror jag inte att vi har någon grundläggande ideologisk konflikt. Vi behöver bra, välfungerande statlig och kommunal förvaltning. Men det faktum att en verksamhet är viktig och att man vurmar för den får inte betyda att man släpper på noggrannheten i kontrollen av verksamheten. Varje ökad kostnad måste nogsamt provtryckas. Är kostnadsökningarna motiverade utifrån grundläggande faktorer, ett ökat behov eller något annat som man finner rimligt, ja, då får man tillföra medel. Om det har berott på bristande kostnads- eller verksamhetskontroll måste man naturligtvis fundera på om det är sådana åtgärder som ska vidtas. Jag vill inte sätta ned foten med en rungande duns och säga att jag vet exakt hur det förhåller sig med Kronofogdemyndigheten. Jag får underlag från mina medarbetare, och jag tittar på dem. Vi har en löpande dialog med myndigheten. Som det nu ser ut var inte detta en förutsedd kostnad, utan verksamhetsdelen, det så kallade verksamhetsstödet, administrationen och IT-systemutvecklingen har blivit dyrare än väntat. Om vi ska ha respekt för en god offentlig verksamhet tror jag att det är väldigt viktigt att vi alltid håller noga ordning på kronor och ören så att vi vet att pengarna används till exakt det de ska användas till. Det tycker jag gäller särskilt för verksamheter man själv har ett ansvar för. Man ska alltid försöka städa framför sin egen trappa innan man börjar städa i andras trappor. Därför tycker jag att det åligger finansutskottet, skatteutskottet och Finansdepartementet att vara särskilt försiktiga med de myndigheter vi ansvarar för, samtidigt som vi naturligtvis både när det gäller Tullverket, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten ska ge goda förutsättningar att driva verksamheterna utifrån de mål riksdagen fastställer.

Fru talman! Jag håller med finansministern om att vi ska ha ordning och reda bland våra olika myndigheter så att det fungerar. När det gäller Kronofogdemyndigheten utvecklade vi under våren 2007 vår syn på myndighetens verksamhet i samband med att myndigheten skulle bli fristående från Skatteverket. Vi tyckte att Kronofogdemyndigheten skulle kunna arbeta helt självständigt och behålla partsneutraliteten i det exekutiva arbetet samtidigt som detta lät sig förenas med en knytning till Skatteverket i strategiska frågor, stöd när det gäller IT-verksamhet och administrativa stödfunktioner. Det fanns också en kostnadsaspekt. Myndigheten själv beräknade merkostnaderna för att bli helt fria från Skatteverket till ungefär 17,5 miljoner. Regeringen räknade med ett lägre belopp för detta. Vi hävdade att det var fel att öka de administrativa kostnaderna för Kronofogdemyndigheten genom att släppa knytningen till Skatteverket. Våra farhågor bekräftades ju. Det vet vi nu med facit i hand. Det fattas ungefär 60 miljoner. Det här har också fackförbundet ST inom Kronofogdemyndigheten anmärkt på. Jag undrar, eftersom finansministern också har fått brev från ST, vilket svar de har fått. Brevet kom i slutet av oktober, och jag kan förstå om finansministern får många brev där man vill veta vad som händer. Man menar att vid frikopplingen från Skatteverket uppstod kostnader som myndigheten tidigare inte hade identifierat. Det är därför man har begärt att regeringen ska skjuta till de 60 miljoner kronor som krävs för att det varsel som är lagt ska dras tillbaka. Har ST inom Kronofogdemyndigheten fått något svar?

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag delar Britta Rådströms utgångspunkter på tre punkter. För det första ska vi naturligtvis hålla god ordning på de offentliga finanserna. Det är ett ansvar för oss alla som politiker. Vi har den dubbla rollen att värna våra verksamheter samtidigt som vi också företräder skattebetalarna. För det andra ska vi se till att de som jobbar i våra myndigheter och verksamheter har bra villkor. När det är nödvändigt att göra personalneddragningar ska man vara medveten om att det både är besvärligt och att vi har skäl att stötta dem. I detta ska vi naturligtvis se en tydlig funktion för de fackliga organisationerna. Staten ska vara ett föredöme. Vi ska agera så bra och handskas med människor på ett så bra sätt med så mycket omtanke som det går givet situationen. Därför spelar självklart de fackliga organisationernas synpunkter en viktig roll i den här typen av omställningsprocesser. För det tredje delar jag också Britta Rådströms vurm för Kronofogdemyndigheten. Det är en mycket viktig myndighet. När människor hamnar i besvärliga situationer i livet, vilket jag tror att vi alla har vänner och bekanta som har gjort, är det viktigt att de kan få ett korrekt bemötande och hjälp från Kronofogdemyndigheten att reda ut situationen. Därför spelar Kronofogdemyndigheten en viktig roll för människor. Jag vill gärna säga att vi noggrant ska följa utvecklingen därför att vi måste kontrollera vad kostnadsorsakerna är. Det låg inte i myndighetens äskande en bedömning att man skulle hamna i den här situationen. Sedan är det naturligtvis så att vi provtrycker omställningskostnader för Kronofogdemyndigheten precis som för andra. Vi är nog inte det första finansdepartement som så att säga har ifrågasatt myndigheternas uppgifter i deras äskanden. Jag ska noga följa den här utvecklingen och se till att vi kan få reda på vad vi har för orsaker till det hela. Sedan får vi naturligtvis gå igenom myndighetens äskande när det väl kommer. Jag tackar så mycket för denna debatt.