Kultur till barn och ungdom

Herr talman! Nikos Papadopoulos har frågat mig vad jag kommer att göra för att klargöra regeringens verkliga färdriktning vad gäller statens ansvar för kultur till barn och unga. Jag är helt överens med Nikos Papadopoulos om den stora betydelsen av att öka barns och ungdomars tillgång till kultur och eget skapande. Regeringen har i ord och handling varit tydlig med att barns och ungdomars rätt till kultur ska prioriteras. En tydlig linje löper från de förslag som regeringen lämnade i budgetpropositionen för 2007 till den nyligen avslutade första ansökningsomgången i satsningen Skapande skola. Från och med 2008 har 55 miljoner kronor avsatts för att stärka kulturen i skolan. Mer än hälften av landets kommuner har hittills och på kort tid ansökt om att få del av bidraget vilket visar på ett stort intresse från skolornas sida. Ansökningarna berör 146 000 barn. Genom att bygga vidare på det pågående kulturarbetet i skolorna och stärka samarbetet med kulturlivet kommer långt fler barn än i dag att kunna få tillgång till kultur för, med och av barn. Vi har inlett satsningen i de högre skolåren och kommer fortlöpande att analysera satsningens effekter. Det är min övertygelse att Skapande skola kommer att ge positiva effekter för kulturlivet landet runt. Såväl regionala och lokala kulturinstitutioner som den fria scenkonsten har mycket att bidra med i detta kulturella skolutvecklingsarbete. För att ytterligare tydliggöra betydelsen av barns och ungas delaktighet har alla statliga kulturinstitutioner sedan 2007 ett övergripande mål i sina styrdokument. Detta mål anger att ett barnperspektiv ska integreras i verksamheten, bland annat genom att barns och ungdomars möjligheter till inflytande och delaktighet ökar. Det är också betydelsefullt att nå ut med vårt kulturarv till den yngre generationen. Därför har alla unga upp till 19 år fri entré till de statliga museernas alla delar. Under mina resor runt om i landet har jag sett hur regionförbund och landsting men även kommuner och föreningar är djupt engagerade i sitt arbete med barn och kultur. En god växelverkan mellan den statliga, regionala och lokala nivån utifrån gemensamma mål och med en tydlig ansvarsfördelning har stor betydelse för hur väl barns rätt till kultur tillgodoses. Staten delfinansierar regionala kulturinstitutioner och regionala kulturkonsulenter och har också en samordnande roll vad gäller uppföljning och kunskapsuppbyggnad. Den nationella kulturstatistiken med inriktning mot barn och unga kommer därför att utvecklas under 2008 parallellt med ett strategiskt utvecklingsarbete som rör samverkan med den regionala och lokala nivån samt konsulentverksamheten. Det är glädjande att se hur intresset växer ute i landet för kulturfrågorna. Det vittnar inte minst Sveriges Kommuner och Landstings enkätundersökning om från förra året. Förutom rena nybyggnationer är det musik- och kulturskolorna som utvecklas, i flera fall genom ökad skolsamverkan. Under 2006 ökade de kommunala anslagen, och totalt 380 000 barn och ungdomar tog del av landets musik- och kulturskolors utbud, vilket är den högsta siffran någonsin. Det är därför något förvånande att Nikos Papadopoulos lämnar denna interpellation nu, trots att vi har en samsyn kring dessa frågor. För det är först nu, efter tolv år med en socialdemokratisk regering då visserligen en utredning tillsattes, som regeringen faktiskt har åstadkommit ett reellt skifte i kulturpolitiken för barn och ungdomar.

Herr talman! Jag vill tacka kulturministern för svaret på min interpellation. Kulturministern är förvånad över att jag har lämnat in interpellationen. Hon hänvisar till samsyn i många kulturfrågor. Visst håller jag med om att vi har samsyn på många saker inom regering och opposition när det gäller de uttalade ambitionerna om framför allt statens ansvar för kulturinsatser riktade till barn och ungdomar. Herr talman! Problemet är bara att dessa ord och ambitioner från regeringen inte motsvaras av handling. Vad vi ser är en successiv urholkning av anslagen till regionala teaterinstitutioner och kulturskolor i landet. Det pågår en successiv nedskärning av anslaget till kulturområdet. Det måste väl kulturministern också se. Herr talman! Om det nu är så allvarligt att kulturministern har en annan och ljusare bild av situationen för kulturen i landet måste hon rimligen betrakta Teaterförbundets skrivelse till statsministern som allmänt gnäll. Herr talman! Jag har två frågor till kulturministern. För det första: Är det så, kulturministern, att Teaterförbundets medlemmar genom sin skrivelse saknar all grund för sina krav? För det andra: Vi känner till att några andra länder, som Norge och Danmark, sedan en tid tillbaka har en helt annan strategi för hur de driver fram kulturskolorna i sina länder. Det står för en viss kvalitet och nivå på undervisningen i hela landet. Framför allt garanterar man alla elever tillgång till kulturskapande och kulturupplevelser, och naturligtvis i tidig ålder. Hur ser kulturministern på idén om en nationell strategi för kulturskolor i hela Sverige?

Herr talman! Jag vidhåller trots allt att jag är förvånad över interpellationen. Trots att det bara har gått ett och ett halvt år sedan den borgerliga regeringen tillträdde har det hänt mycket, inte minst när det gäller att stödja kulturen till barn och ungdomar. Det är en tydlig prioritering som redan nu har fått tydliga effekter i Kulturrådets anslagsgivning. Det handlar om våra olika organisationer, fria grupper och scenkonstinstitutioner. Även de skrivningar som finns i regleringsbreven när det handlar om att lyfta fram barn och unga visar detta. Jag skulle kunna räkna upp mycket mer innan vi kommer in på en del av det kommunala. Vi nämnde fri entré i regleringsbreven. Det gäller också stöd till de fria grupperna och Dans i skolan - ett program som utvecklas och blir alltmer populärt. Det handlar även om Skapande skola. Jag förstår inte hur det kommer sig att Nikos Papadopoulos skriver att detta inte har tagits emot väl och att det är ett fåtal skolor som skulle ha sökt. Det är ju i stort sett fler än hälften av landets kommuner som har sökt - dock inte så många friskolor som jag skulle ha önskat. Men det här är första omgången, och det kommer en ny omgång i höst. Ja, jag har en betydligt ljusare bild än vad Nikos Papadopoulos har. I det brev som kom från Teaterförbundet påtalar man bland annat problemet med pensionerna, vilket vi är väl medvetna om och också påtalade under vår tid i opposition. Vi har tillsatt en utredning, vilket regeringen fattade beslut om för ett par veckor sedan, som ska se över de här mycket svåra och komplexa tekniska frågorna till nästa år. Sedan ska förhoppningsvis en del av det här lösas. Det skedde inte under den förra regeringens tid, då det var ett lappande och lagande. Det är inte heller obekant för Nikos Papadopoulos. I brevet från Teaterförbundet tar man också upp svårigheten för många skolor att ha råd att anlita kulturskapare och fria grupper, vilket nu underlättas i allra högsta grad av stödet till Skapande skola. Jag är övertygad om att det kommer att få en stor betydelse för möjligheten att ta del av kultur hos de elever, det vill säga i sjuan, åttan och nian, som kanske mest av alla efterfrågar det nu. Det står väldigt tydligt i skollagen att barn och unga ska ha rätt till kulturupplevelser och till eget skapande. Därför är det ett stort bekymmer att det trots skrivningarna i skollagen ser så olika ut i landet. Vi vet att flickor är mer missnöjda än pojkar, att barn och unga i glesbygd är mer missnöjda än de som bor i storstad och att de barn som har någon form av funktionshinder inte heller har tillgång till kultur på samma sätt som andra. Det finns alltid mycket att göra - visst är det så. Men jag tycker inte att Nikos Papadopoulos kan säga att regeringen har låga ambitioner eller att ingenting har hänt. Tvärtom har det hänt väldigt mycket på ett och ett halvt år, och prioriteringen att stödja kultur till barn och unga är någonting som vi kommer att arbeta för under hela mandatperioden.

Herr talman! Det gläder mig att kulturministern känner till problematiken som finns i periferin och till och med inne i själva staden. Kulturministern nämner att regeringen "har åstadkommit ett reellt skifte i kulturpolitiken för barn och ungdomar". Så avslutar kulturministern sitt interpellationssvar. Det är inte bara på kulturpolitikens område som Moderaterna i den här regeringen har lyckats åstadkomma ett reellt skifte, utan det gäller också på många andra områden. Den stora frågan handlar inte om att det har skett ett skifte. Den handlar om vad skiftet har inneburit. På kulturpolitikens område har det inneburit mindre anslag från staten. Sedan gavs det ett besked till kommunerna att de måste ta ett större ansvar för den regionala kulturpolitiken. I de regioner där kommunerna leds av moderater har man sett att de har dragit ned mycket på kulturpengar och meddelat att marknaden ska ta sitt ansvar. Det är också ett besked som kulturministern ofta använder: Marknaden ska ta hand om kulturen. Herr talman! Vad tror kulturministern att vi får för samhälle när kulturskolan mer och mer kommer att drivas av marknadens villkor? Hur kan familjer med svag ekonomi, ensamstående föräldrar eller elever med nedsatt funktions- och rörelseförmåga klara sig? Kan ministern föreställa sig när en tioåring kommer hem till sin mamma och säger: Mamma, jag behöver 700 kronor för mina danslektioner i skolan! Det är utpekande och kränkande för många barn och föräldrar att behöva utsättas för detta. Herr talman! Min fråga till kulturministern är konkret: Kan kulturministern förklara för mig hur familjer med svag ekonomi ska kunna ge sina barn en kulturell utbildning när kostnaderna för de enskilda familjerna ständigt ökar?

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan. Ja, det är välkänt att många familjer har svårt att få ekonomin att gå ihop. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det i diskussioner med Nikos Papadopoulos och andra representanter för hans parti att det är därför som sänkta skatter är så viktigt. Sverige har ju en av de högsta beskattningarna av låg- och medelinkomsttagare av alla länder, och då blir det ett problem att exempelvis få pengar över till en efterlängtad kurs för en ung person. Om man då tittar på hur det ser ut visar det sig att det är många borgerliga kommuner som verkligen satsar på att bygga ut musik- och kulturskolan. Nacka är ett exempel, Simrishamn ett annat och Vara ett tredje. Jag vet också att Sollentuna kommun satsar på ett stort ungdomshus. Nog sker det väldigt mycket. Mindre anslag, säger Nikos Papadopoulos. Nej, det har inte blivit mindre anslag. Däremot måste det naturligtvis stå Kulturrådet fritt att göra omprioriteringar i sin bidragsgivning, vilket man också har gjort. Jag kan hänvisa till en utredning som både beställdes och lämnades under den socialdemokratiska regeringen, det vill säga Orkesterutredningen, där man ansåg att de regionala parterna måste ta ett större ansvar, exempelvis för den regionala länsmusiken. Den utredningen ingår också som ett underlag för Kulturutredningen, som ska se på hur samspelet ska se ut mellan stat, regioner och kommuner. Men det är ingenting som vi påverkar. Däremot kan jag konstatera att det trots allt är väldigt många kommuner som satsar betydligt mer på kultur nu. Det är glädjande besked om detta från SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Så sent som i går kunde vi läsa i Dagens Nyheter att 15 kommuner bara detta år satsar på att bygga ut stora kulturhus. Just kultur till barn och unga är någonting som man också lyfter fram i kommuner runt om i landet. Det är inte en fråga för Kulturdepartementet eller för staten att tala om hur kommunerna ska fördela anslagen till sina musik- och kulturskolor, men jag kan inte desto mindre konstatera att det är något som många prioriterar. Att det sedan är svårt att få pengarna att räcka är vi väl medvetna om, och det var ett skäl till att väljarna valde en annan regering 2006.

Herr talman! Kulturministern talar ofta om vikten av kultur för barn och unga, och jag har ingen som helst anledning att betvivla kulturministerns goda vilja i det avseendet. Men, herr talman, jag ser en verklighet i min kommun här i Stockholm, där jag bor, och jag ser en mycket mörkare bild än kulturministern. Jag ser vad som händer i kulturskolorna här i Stockholm. Här är det verkligen inte fråga om satsning utan nästan om utplåning. Det genomförde den moderatledda kommunledningen i Stockholm med öppna ögon och stor medvetenhet. Jag har i dagarna besökt flera skolor, bland annat Farsta kulturskola och Årsta kulturskola. Det är kulturskolor som har 1 500 elever, och de gör ett fantastiskt arbete. Insatserna är särskilt viktiga i kommundelar med många elever som har bakgrund i andra kulturer och där de ekonomiska resurserna hos föräldrarna inte är så stora. Där hjälper inte sänkta skatter så mycket. Det blir särskilt kännbart när man i Stockholm höjer terminsavgiften från 150 kronor till 450 kronor och från 250 kronor till 700 kronor. Det är kännbart för många. Kulturskolorna har fått färre lärare, och det innebär att de får större klasser. Det som kulturministern hänvisar till är helt fel. Alla de 55 miljoner kronorna går till högstadiet, men dessa pengar borde i stället gå till låg- och mellanstadiet. Man måste börja med de små barnen. Det är precis som när man odlar träd: Man måste vårda rötterna. Genom att hoppa över flera generationer klipper man av rötterna till barnets kulturella ursprung. Så får det inte vara. Herr talman! Min sista fråga till kulturministern är: Vad är meningen med att alla de 55 miljonerna går till grundskolans högstadium och inga pengar går till låg- och mellanstadiet?

Herr talman! Det är inte lätt att göra Nikos Papadopoulos nöjd. Helt fel, säger Nikos Papadopoulos. Då frågar jag mig: Varför gjorde inte Socialdemokraterna någonting? Ni hade majoritet i riksdagen och i Stockholms stad förra mandatperioden. Det hände ingenting. Jag tror inte alls att Madeleine Sjöstedt, som är folkpartistiskt kulturborgarråd i Stockholm, på något sätt skulle känna igen beskrivningen "utplåning", som är det uttryck som Nikos Papadopoulos använder. Jag kan glädja mig åt att man i Stockholms stad faktiskt har varit flitig med att söka pengar till verksamheten med Skapande skola. Jag kan också önska att vi på sikt får möjlighet att bygga ut Skapande skola till att omfatta hela grundskolan. Jag tycker att det här är väldigt viktigt. Men det är lite svårt att börja med en så stor reform som omfattar hela grundskolan bums. Vi måste dra erfarenheter av det vi gör. Då är det också viktigt att man gör det bra. I den norska modellen, som har inspirerat oss, började man med 14 eller 16 miljoner kronor. Det var starten. Vi börjar med 55 miljoner. Även om Nikos Papadopoulos inte har något ytterligare inlägg kvar skulle jag ändå vilja att vi får ett erkännande för att vi gör en betydligt större satsning än inspiratören Norge har gjort. Jag är också medveten om att det ser olika ut. Därför är det så viktigt att man gör en satsning på mer kultur i skolan och att den på sikt kan omfatta alla elever. Inte desto mindre står det faktiskt redan i dag i skollagen att alla barn har rätt till kulturupplevelser och eget skapande. Som jag sade i ett tidigare inlägg tycker jag att det är märkligt och ibland snudd på upprörande att det trots detta ser så olika ut över landet. Kulturen är avgörande för att vi ska kunna utvecklas till ansvarstagande medborgare.