Kvalitet i högre utbildning

Herr talman! Magdalena Streijffert har frågat mig dels om jag avser att föreslå ett nytt resurstilldelningssystem, dels vad jag anser om att studenter arbetar vid sidan av studierna. Våra universitet och högskolor ska erbjuda internationellt framstående utbildning med hög kvalitet. Ett centralt instrument för att nå detta mål är bland annat tilldelningen av resurser. Det finns en risk att dagens resurstilldelningssystem uppmuntrar till en betoning av kvantitet framför kvalitet. Högskoleverket har i utvärderingar av ämnen och program i flera fall skrivit om brister i kvaliteten på grund av bland annat resurstilldelningssystemet, särskilt när det gäller humaniora och samhällsvetenskap. Därför inriktar regeringen, till skillnad från den förra regeringen, sina satsningar på kvalitetsförstärkningar i stället för på en ökning av antalet studenter. Ett första steg togs i budgetpropositionen respektive i högskolornas regleringsbrev för 2007 genom att sammanlagt 255 miljoner kronor fördes över från tidigare planerade satsningar på flera platser till en kvalitetssatsning för humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi. Min uppfattning är att ett nytt resurstilldelningssystem bör vara konstruerat på ett sådant sätt att kvaliteten i utbildningen främjas. Redan den föregående regeringen tillsatte en särskild utredare för att se över resurstilldelningen till grundutbildningen. Resursutredningen har i tilläggsdirektiv fått ett vidgat uppdrag att föreslå ett reformerat resurstilldelningssystem även för forskning och utbildning på forskarnivå. Utredaren ska rapportera sitt uppdrag senast den 1 oktober 2007. Jag ser fram mot att ta del av utredningen och hoppas att den kan ge underlag för en förändring av hela den nuvarande strukturen för fördelning av resurser till universitet och högskolor i syfte att skapa större långsiktighet för lärosätena och på ett tydligare sätt koppla ihop resurser och kvalitet. När det gäller studiefinansieringssystemet är studiemedlen avsedda att i princip täcka rimliga kostnader för uppehälle och bostad samt andra nödvändiga utgifter såsom läromedel. Eftersom studiemedel endast lämnas under studietid finns möjligheter att till exempel under ferier arbeta och tjäna pengar. Att det finns goda ekonomiska och studiesociala förutsättningar är nödvändigt för att en student ska kunna bedriva sina studier framgångsrikt. Regeringen har aviserat sin avsikt att se över de studiesociala förutsättningarna för studenter. Hur detta ska ske bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka Lars Leijonborg för hans svar. Vi kan båda vara överens om att det är viktigt att Sveriges universitet och högskolor ska erbjuda internationellt framstående utbildning med hög kvalitet. En stor ideologisk skillnad mellan oss är att vi socialdemokrater vill erbjuda fler människor möjligheten att läsa vidare. Men det visar sig också att vi inte riktigt är överens om frågan om kvalitet i högre utbildning. Det är vad vi ska diskutera i dag. Det är bra att den kvalitetssatsning som vi socialdemokrater har gjort ligger kvar och också att den fokuseras till de ämnen som behöver det mest. Under valrörelsen lovade alliansen att de pengar som vi socialdemokrater satsade på nya platser skulle ni lägga på kvalitet. Det är något som inte syns i den budgetproposition som ni har lagt fram. Frågan om kvalitet i högre utbildning handlar inte bara om resurser. Det handlar också om hur de fördelas och vilka möjligheter som studenterna har att lägga ned tid på sin utbildning. Jag tänkte börja med att diskutera den aktuella frågan om studenternas ekonomiska förutsättningar för att kunna klara sina studier och lägga ned mer tid på dem. Under frågestunden den 30 november här i kammaren fick jag möjlighet att ställa en fråga till finansminister Anders Borg. I valrörelsen lovade nämligen alliansen att höja studiemedlet för landets studenter. Beloppet varierade, men budskapet var tydligt: studiemedlet skulle höjas. Anders Borg gav mig följande svar: "Det är nyttigt för studenter att pröva olika yrken. Det är nyttigt för sammanhållningen i vår samhällsstruktur att även studenter försörjer sig själva under studietiden. Det finns säkert undantag från det, men i grund och botten måste vårt samhälle bygga på att människor arbetar, även studenter som läser på högskola." Även Fredrik Reinfeldt, Sveriges statsminister, svarade på frågan om studiemedelshöjning i söndagens Agenda i tv på liknande sätt: Det blir ingen höjning. I stället ska studenterna studera och ha ett jobb vid sidan av. Studenterna behöver helt enkelt lägga ned mer kraft och tid för att få ett extraarbete, enligt statsministern. Studier är eller ska vara en heltidssysselsättning. Många i dag har det väldigt svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Många klarar inte av att leva på sitt studiemedel. Det är glädjande att det finns en mångfald inom högskolan där var femte student har en arbetarbakgrund, en tredjedel av studenterna är över 30 år och en fjärdedel av studenterna har barn. Det gör också att alla inte har möjlighet att arbeta vid sidan av. Enligt studentbarometern förra året, där drygt 9 000 studenter svarade, visade det sig att redan i dag jobbar hälften extra. En fjärdedel av dessa anser att extrajobbet går ut över studierna. Detta påverkar i sin tur kvaliteten på utbildningen, eftersom studenterna måste lägga ned alltför mycket tid på extrajobb för att få till hyran i stället för sin utbildning. Det är extrajobb som väldigt sällan har något att göra med den utbildning man läser. Det är ofta arbete inom hemtjänsten, som kassabiträde eller liknande. SFS, Sveriges förenade studentkårer, och Sveriges rektorer ger samma bild. Bättre ekonomi för studenterna leder till bättre kvalitet i utbildningen. Herr talman! Om utbildningsministern menar allvar med att höja kvaliteten i högre utbildning måste också studiemedlet höjas så att alla studenter får en möjlighet att också studera heltid. I svaret skriver utbildningsministern att de studiesociala förutsättningarna för studenterna ska ses över, något som bereds i Regeringskansliet. Tidigare har utbildningsministern aviserat att det kommer en studiemedelshöjning någon gång under mandatperioden. Men det verkar som att utbildningsministern har fått ge vika för finansministerns och statsministerns åsikter. Håller utbildningsministern med om att högskolestudier ska vara en heltidssysselsättning för att man ska få bra studieresultat och en hög kvalitet i högre utbildning? Hur kommer i så fall utbildningsministern att arbeta för att detta ska bli verklighet?

Herr talman! Det sker i år en satsning på kvalitet i högskolan. I budgetarbetet i höstas åstadkoms det beloppet genom att en planerad platsexpansion ställdes in. Jag anser att vi har fullföljt det vi sade före valet. Det är naturligtvis inte en princip för evigheten att andelen svenskar som läser i högre utbildning nu är optimal. Jag kan i ett längre perspektiv mycket väl tänka mig att det uppstår behov av en större andel högskoleutbildade. Men jag uppfattar att det finns ett mycket starkt stöd för att det som mest behövs i högskolan just nu är högre kvalitet i stället för fler studenter. För överskådlig tid har vi gjort det vägvalet. När det gäller att studera och arbeta samtidigt är det min uppfattning att varje student måste få träffa det valet själv, men när vi bestämmer studiemedlens storlek måste naturligtvis utgångspunkten vara att man ska kunna leva på studiemedlen. Man ska kunna ägna sig åt heltidsstudier och få det finansierat med hjälp av studiemedlen. När vi arbetade med alliansens valmanifest var allianspartierna överens om att det är möjligt att höja studiemedlen ytterligare under mandatperioden. De höjdes förra året en gång. Vi räknar med att kunna göra ytterligare en höjning. Vår statsminister hade väldigt stor tur under sin studietid. Han fick ett arbete som innebar att han satt i en reception där egentligen ingen passerade. Han hade alltså mycket goda möjligheter att plugga på arbetstid. Det har lett honom till att argumentera för att det bör vara möjligt att kombinera studier och arbete på ett framgångsrikt sätt. Alla har inte riktigt lika stor tur. Det finns också möjligen ännu mer krävande studier än de som vår statsminister bedrev. Jag tror också att vår statsminister håller med mig om att studiemedlen bör vara av sådan storlek att de medger heltidsstudier utan extraarbete. Det är inte så att vi planerar att sänka studiemedlen för att på det sättet driva ut människor i arbete. Jag kan dock slutligen hålla med om att det kan finnas argument för att kombinera studier och arbete, men min uppfattning är att varje student bör fatta det beslutet själv.

Herr talman! Det är väldigt intressant att utbildningsminister Lars Leijonborg och jag är mer överens i vissa frågor än utbildningsministern och statsministern. Det är alldeles självklart att om landets studenter inte har möjlighet att lägga ned tillräckligt med tid på sina studier försämras också studieresultaten och kvaliteten inom högre utbildning urholkas. Vi får väl hoppas att Anders Borg och Fredrik Reinfeldt lyssnar även på denna debatt och att det kanske blir en ändring i regeringens politik i denna fråga. Som jag tidigare sade är det inte bara pengarna till studenterna som är viktiga för kvaliteten, utan också det system som bestämmer hur resurserna till Sveriges universitet och högskolor fördelas. Det har fått det sexiga namnet "resurstilldelningssystemet", och det ska jag inte anklaga utbildningsministern för. Men det var den borgerliga regeringen i början av 90-talet som beslutade om systemet. I dag premierar det kvantitet i stället för kvalitet, precis som utbildningsministern säger i sitt svar. Resurstilldelningssystemet utgår från antalet studenter som läser på högskolan och om de klarar sina poäng. Detta har tyvärr lett till en negativ konkurrenssituation, där lärosäten tävlar mot varandra för att på så vis locka studenter till just sitt lärosäte. Samtidigt tenderar lärare att sänka kraven på studenterna för att fler ska klara sig igenom och för att lärosätena ska få sina pengar. Detta är inget som man kan lasta lärare eller lärosäten för, utan det är ett systemfel. Vi är alla överens om att det måste förändras. Under förra mandatperioden tillsattes en utredning i denna fråga; den gjordes av Pia Sandvik Wiklund och gick ut på remiss. I våras gick remisstiden ut. Vi anser att det är viktigt att regeringen snarast föreslår ett nytt system, uppbyggt för att främja kvalitet inom högre utbildning och för att skapa en större långsiktighet hos lärosätena. Det är därför tråkigt att höra i utbildningsministerns svar att regeringen inväntar hur utredningen om resurstilldelningen ska se ut för forskningen och för utbildning på forskarnivå. Denna del är naturligtvis också viktig, men de här två systemen är väldigt olika, och vi behöver inte vänta in den delen för att kunna föreslå ett nytt system för grundutbildningen. Jag tror att vi kan vara rörande överens om att denna förändring måste ske och också med vilken inriktning det nya systemet ska vara uppbyggt. Detta måste komma inom en snar framtid. Det har gjorts en utredning i frågan - den har varit ute på remiss - och nu måste regeringen lägga fram ett förslag till riksdagen. Många av de problem som finns på lärosätena med kvalitet i högre utbildning har med detta system att göra. Anser inte utbildningsministern att det var en så viktig förändring och så viktig fråga att han tycker att vi kan vänta ytterligare ett antal år innan detta system förändras?

Herr talman! Man ska inte hamna i ett dike där man säger att arbete vid sidan av studierna försämrar studieresultatet. Det är inte självklart att det finns ett sådant absolut samband. Det vore en förödande fördömelse av tiotusentals ungdomar i Sverige som faktiskt kombinerar studier och extraarbete på ett rätt framgångsrikt sätt. Att skicka signalen att vi avråder studenter från att arbeta extra tycker jag vore fel. Vi har landat på att vi med förtroende kan överlåta till varje student att avgöra om de ska jobba vid sidan om. Men när vi avväger studiemedlens storlek ska vi inte förutsätta att någon vill och har möjlighet att arbeta vid sidan om. Det mesta i det här samhället kan skyllas på Socialdemokraterna, men just resurstilldelningssystemet tillkom under den förra, borgerliga regeringen. Det är dock inte riktigt så illa för min del som det kan tyckas, för sanningen är att Socialdemokraterna regerade i tolv år, mellan den senaste borgerliga regeringen och den nuvarande, och inte gjorde någonting åt resurstilldelningssystemet. Men vi är nu överens om, vad jag förstår, att det som nu gäller inte är särskilt lyckat. Jag tycker mig också förstå att Socialdemokraterna inte tycker att det utredningsförslag som kom häromåret är riktigt perfekt det heller. Den slutsats som vi har kommit till är att vi hoppas att den nu sittande utredaren, Dan Brändström, ska kunna ge oss förslag till ett bättre system. Det är av det skälet som vi inte har kunnat sätta ned foten i denna fråga än. Jag håller med om att ordet är osexigt, men tyvärr, höll jag på att säga, är det väldigt viktigt. Det optimala systemet bör uppmuntra dels kvalitet, dels en rimlig genomströmning. Man måste erkänna att den förändring som Per Unckel drev igenom i början på 90-talet tog sikte på ett problem som man då identifierade, nämligen att studierna tog för lång tid, att man borde stimulera högskolorna att se till att studenterna tog examen fortare. Men det blev inte optimalt. Det har blivit för mycket av utbildningsfabrik. Det är uppenbart att lärosätena prioriterar att kunna redovisa att många försvinner ut ur systemet, så att man på det sättet får del av den delen av anslaget, framför att se till studietiden används på ett sådant sätt att studenterna verkligen lär sig mycket. Men jag är optimistisk. Jag tror att det ska gå att hitta ett bättre system och att jag ska kunna lägga fram ett sådant förslag till riksdagen, kanske under nästa år.

Herr talman! Jag vill först säga, som jag sade i ett tidigare inlägg, att den enkätundersökning som Sveriges förenade studentkårer har gjort, en studentbarometer, visar på att många studenter känner att de försummar sina studier på grund av att de jobbar extra. Även annan forskning visar att ett arbete vid sidan av naturligtvis kan vara förödande för studieresultatet. Alla har, precis som du sade tidigare, inte samma tur som statsminister Fredrik Reinfeldt, som hade ett extra jobb där han kunde plugga under tiden. När det gäller resurstilldelningssystemen såg den socialdemokratiska regeringen också det problem som fanns. Just därför tillsatte man en utredning, och det gick ut på remiss. Nu väntar vi på att det ska komma ett bättre förslag. Nu är det ju inte vi som sitter i majoriteten längre, utan det är Folkpartiet, Lars Leijonborg, och alliansen som har makten och som också måste visa på handlingskraft. Jag ska avslutningsvis tacka utbildningsminister Lars Leijonborg för denna debatt. Den är viktig, och jag hoppas att detta kommer att diskuteras ännu mer. Om Sverige ska kunna konkurrera på den globala marknaden måste vi satsa på utbildning, forskning och utveckling. För det behöver vi ger fler möjligheten att ta del av utbildning men det behövs också att den utbildning och forskning som ges håller hög internationell nivå. När det gäller studenternas ekonomiska och studiesociala förutsättningar hoppas jag, tillsammans med Sveriges studenter och lärosäten, att utbildningsministern lyckas ändra finansministerns och statsministerns åsikt i denna fråga och att vi får en höjning av studiemedlet under mandatperioden. I det önskar jag utbildningsminister Lars Leijonborg lycka till.

Herr talman! Jag har diskuterat denna fråga, om studiemedlens storlek, dels med allianspartiledarna när vi förhandlade om vårt gemensamma valmanifest, dels mellan fyra ögon med finansministern. Regeringens besked är att vår bedömning är att det är möjligt och önskvärt att höja studiemedlen under denna mandatperiod. Det är det besked som gäller från regeringen. Jag håller med om att resurstilldelningssystemet är viktigt. Vi jobbar med frågan intensivt och räknar med att kunna sätta ned foten och komma med ett förslag till riksdagen så småningom.