läkemedelslistor

Fru talman! Cecilia Wikström har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att Socialstyrelsen ska kunna ställa mer bestämda krav på läkemedels- genomgångar i äldrevården samt om jag avser att arbeta för åtgärder som kan råda bot på svårigheterna att upprätta läkemedelslistor för användning inom äldrevården. Inledningsvis vill jag säga att det är ett välkänt faktum att äldre och personer i särskilda boenden ofta har en omfattande läkemedelsbehandling och kan stå på ett stort antal läkemedel. I en del fall är det oklart varför läkemedlen har satts in och ibland är det olika läkare som har ordinerat läkemedlen. Att behandlas med många olika läkemedel kan innebära en risk för interaktioner mellan läkemedlen som kan vara skadli- ga för patienten. Ett sätt att försöka komma till rätta med problemet med en felaktig läkemedelsanvändning hos äldre är att arbeta med aktiva genomgångar av patienters läkemedelsanvändning. Samlad dokumentation om patienters läkemedelsbehandling är också värdefulla instrument när det gäller patienter som behandlas med flera olika läkemedel. Att patienter av olika anledningar behandlas med för många läkemedel som dessutom i vissa fall interagerar negativt eller tar ut varandras effekt är ett problem ur patientsynpunkt som är av största vikt att motverka. Erfarenheterna av multidisciplinärt samarbete mellan läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal inom kommunala boen- den, primärvård och apotek rörande läkemedels- genomgångar bedöms som mycket positiva och bör uppmuntras och intensifieras. Sjukvårdshuvudmän- nen är enligt hälso- och sjukvårdslagen skyldiga att bedriva hälso- och sjukvård så att den uppfyller kra- ven på god vård på lika villkor. Det åligger således sjukvårdshuvudmännen att vid behov genomföra läkemedelsgenomgångar. Ett ytterligare verktyg för ökad patientsäkerhet är användningen av dosdispenserade läkemedel. Dos- dispensering innebär att patienten erhåller sina läke- medel i påsar eller brickor för det enskilda intag- ningstillfället i stället för att erhålla separata läkeme- delsförpackningar. Användningen av dosdispenserade läkemedel medför att patienten får ett överskådligt system som är lättare att klara av på egen hand. Detta medför en ökad följsamhet till ordinationen vilket kan resultera i färre läkemedelsrelaterade problem. Dos- dispenserade läkemedel förskrivs främst till personer i kommunernas särskilda boendeformer. Vidare kan jag nämna att Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att utveckla indikatorer som kan användas för att mäta och följa upp kvaliteten i läkemedelsanvändningen hos äldre. Socialstyrelsen ska lämna sin rapport senast den 31 december 2003. Utgångspunkten är att indikatorerna ska kunna an- vändas lokalt för uppföljningar av kvaliteten i läke- medelsanvändningen. Slutligen vill jag säga att jag delar Cecilia Wik- ströms uppfattning att en godtagbar läkemedelsan- vändning självklart är rätt läkemedel, till rätt patient vid rätt tidpunkt etcetera och att information om pati- entens hela läkemedelsanvändning i förskrivnings- ögonblicket skulle vara ett väsentligt stöd, särskilt ur folkhälsosynpunkt. I fokus står framför allt patientsä- kerheten och kvaliteten i hälso- och sjukvården. Re- geringen tillsatte bland annat med anledning härav i maj 2002 en särskild utredare med uppgift att göra en bred analys av nuvarande förhållanden i fråga om behov och möjligheter till medicinsk och ekonomisk uppföljning inom läkemedelsområdet och lämna förslag till ett förbättrat system för detta. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den sista maj 2003, alltså bara om någon vecka. När utredaren väl har lämnat sitt betänkande kommer förslagen att beredas inom Regeringskansliet i vanlig ordning.

Fru talman! Jag vill rikta ett tack till socialminis- tern för svaret. Det här är viktiga frågor som vi verk- ligen måste följa upp kontinuerligt, både från reger- ingens sida och från oppositionens. Studier har visat att mellan 10 % och 25 % av alla patienter över 65 år som skrivs in vid medicinkliniker lider av komplikationer av läkemedelsanvändning. Detta vållar givetvis stort och onödigt lidande för den enskilda patienten. Dessutom uppgår kostnaderna för sjukvården till miljardbelopp. Därför krävs det väl- digt kraftfulla insatser för att förhindra att gamla människor blir sjukare av att ordinerade läkemedel används felaktigt eller inte används alls. Jag tycker att det vore rimligt att regeringen stäl- ler krav på Socialstyrelsen att införa systematiska läkemedelsgenomgångar där apotekare, läkare, sjuk- sköterskor och undersköterskor tillsammans sitter ned och går igenom vilka mediciner den enskilda patien- ten har för att förhindra att läkemedel överdoseras eller underdoseras med en väldigt sjuk patient som följd. Det är nu tre år sedan en avhandling visade vad man kan vinna för patientens del, men också ekono- miskt, genom att införa den här typen av läkemedels- genomgångar eller ronder där team jobbar med frå- gan. Men den här kunskapen tas inte till vara på ett adekvat sätt, fru talman. Det händer helt enkelt ing- enting i de särskilda boenden som finns för gamla runtom i landet därför att varken landsting eller kommun känner ett ansvar i frågan. I det läget, när kommunen och landstinget brister, menar jag att det är regeringen sak att följa upp att sådana här läkeme- delsgenomgångar systematiskt införs och blir rutin. Det är enkelt för socialministern att göra detta. Det är bara att ge Socialstyrelsen ett tydligt uppdrag och kräva att man kommer till rätta med det här pro- blemet och att man därefter återrapportera vilka re- sultat man har åstadkommit. Sjukvårdshuvudmännen har ett ansvar som de inte tar. Kommunerna är medskyldiga när det gäller att inte ta till vara den kunskap som framkommit om hur man kan åstadkomma en bättre läkemedelshantering. Så till det här med utredningar. Jag har tagit reda på, fru talman, att det aldrig i Regeringskansliet har pågått så många icke avslutade utredningar som nu i maj 2003. Den socialdemokratiska regeringen utreder och utreder sådant som borde omsättas i konkret handling. Jag undrar: Varför, socialministern?

Fru talman! Jag ska omedelbart svara på den sista frågan: Vi utreder därför att vi tar problemen på all- var. Det vore betänkligt ifall riksdagen bestämde sig exempelvis för att utan utredning upprätta ett läke- medelsregister. Anledningen till att man inte har gjort det är respekt för patientens integritet. Det har varit en stor fråga genom åren om man verkligen ska upp- rätta ett register över vilka läkemedel patienten har använt. Man har sagt att det inte bara är en fråga för relationerna mellan läkare och patienter utan faktiskt också för den enskilde patienten. När jag går till en läkare ska inte denne eller nå- gon annan i sjukvården kunna gå tillbaka och se vilka problem jag hade för 10 eller 15 år sedan. Det är en ytterst viktig fråga för integriteten. När vi förra året tillsatte en utredning som kom- mer att presentera sitt förslag om en vecka handlade det således om att försöka gå igenom hur man klarar den enskildes integritet och ändå får kunskap om hurdan läkemedelssituationen är. Jag kan föreställa mig att vi kommer att få ett förslag som innebär att man kan upprätta ett sådant här register men att det är patienten som ska avgöra vem som ska få information om det. I mötet med läkaren är det alltså patienten som bestämmer att läkaren ska få tillgång till detta register. Anledningen till att det görs många utredningar är alltså helt enkelt att vi tar frågorna på allvar och ser alla deras komplikationer. Hade vi bara beslutat om ett läkemedelsregister rakt av i riksdagen, utan utred- ning, hade det det ju varit risk för att vi inte hade reflekterat över hur ett register tar hänsyn till integri- teten. Nu får vi ett förslag. Vi har inte sett hur det ser ut, men det skulle inte överraska mig ifall det blir ett förslag som innebär att vi får en form av läkemedels- lista eller läkemedelsregister som är patientbaserat och som gör det möjligt att genomföra mer förnuftiga läkemedelsgenomgångar. Det är inte sant, som Cecilia Wikström säger, att det inte händer någonting. Det görs väldigt mycket när det gäller att gå igenom patienternas läkemedels- förskrivning. Det händer väldigt mycket ute i primär- vården. Man gör med stöd av Socialstyrelsen allvarli- ga försök just att få ett grepp om hur man skrivit ut läkemedel, men det som har saknats har varit en or- dentlig kunskap om hur många läkemedel den enskil- de patienten har. Det har varit många läkare som skrivit ut läkemedlen. Man vet att väldigt många i enskilt boende som har bara hemtjänst eller motsva- rande går på ett antal läkemedel. Nu kan det skapas förutsättningar för en sådan kunskap, och när vi har fått det kan vi få det här att fungera så som det är önskvärt. Men det har varit brist på kunskaper och brist på system, och nu finns det förutsättningar att göra någonting detta. Det händer således mycket. Socialstyrelsen arbe- tar med detta. Det behövs inga nya direktiv för Soci- alstyrelsen, för den har redan som uppdrag att stödja kommuner och landsting i detta pågående arbete.

Fru talman! I det svar som jag har fått av social- ministern står det: "Det åligger således sjukvårdshu- vudmännen att vid behov genomföra läkemedels- genomgångar." Vid behov! Behovet är skriande. De studier som är gjorda i Stockholm och i Norrbotten visar på nödvändigheten av att införa de här läkeme- delsgenomgångarna som rutin i äldreomsorgen. Kan- ske kan man som ett andra steg så småningom införa läkemedelslistor. Vad gäller läkemedelslistor har myndigheten Da- tainspektionen menat att det med dagens lagstiftning blir svårt att genomföra sådana listor. Jag efterlyser fortfarande hur socialministern tänker åtgärda detta lagstiftningsproblem. Avser regeringen att helt enkelt återkomma med lagförslag, eller hur tänker man gå vidare med detta? Läkemedelsgenomgångar är en sak, och det borde vara enkelt att genomföra sådana. Läkemedelslistor är en lite svårare uppgift. Det krävs verkligen att man tittar på dem ur alla synvinklar. Läkemedelslistan behöver inte vara ett obligatorium för att ge betydan- de fördelar utan man kan förutsätta att den kan vara frivillig. Gamla människor som inte själva kan svara för sig kan kanske ha anhöriga eller andra som på något sätt kan ge sitt samtycke till att en sådan lista upprättas. Det här är dock ett knepigt problem, och jag vid- håller att det finns kunskap på området. Det har lagts fram forskningsrapporter och avhandlingar som man väl kan ta på allvar. Man ska inte behöva dra sådana här ärenden i långbänk på det sätt som har skett. Jag vidhåller det, fru talman.

Fru talman! Det är riktigt att som Cecilia Wik- ström gör dela upp frågan i läkemedelsregister och läkemedelsgenomgångar. Läkemedelsgenomgångar görs ute i äldreomsorgen i dag på ett helt annat och mera medvetet sätt än tidigare med stöd från Social- styrelsen. Formuleringen att de ska ske vid behov är väl en självklarhet. Det finns väl ingen anledning att genomföra läkemedelsgenomgångar när det inte finns något behov av sådana. Det är väl självklart att det är när någon har blivit förskriven flera läkemedel som man ska gå igenom hur dessa reagerar mot varandra. För de äldre som inte har mer än ett läkemedel eller kanske inte något läkemedel alls - det finns faktiskt också sådana - behöver man ju inte göra en läkeme- delsgenomgång. Vad det handlar om är helt enkelt att införa detta som regel i äldreomsorgen och se till att vi får en bättre kontroll på läkemedelsförskrivningen. Men för att detta ska fungera behövs det ökad kunskap, och utredarens uppgift är att se över vilken lagstiftning som behövs och att ge svar på frågan: Står kravet på ett register för detta i konflikt med datalagens krav på integritet? Det är detta som har varit utredningens uppgift. Jag ser fram emot att ta del av utredningens förslag och kommer så snart utredaren är färdig och efter det att vi har haft en nödvändig remissomgång att lägga fram förslag till Sveriges riksdag.

Fru talman! Jag tycker att det är skickligt av soci- alministern att säga att det åligger Socialstyrelsen att vid behov se till att man gör sådana här genomgångar, men det är faktiskt så att dessa genomgångar inte görs. Det är det som gör mig så upprörd. Varken kommuner eller landsting ser i de fall där de är hu- vudmän till att på ett systematiskt sätt införa den här typen av verksamheter. Det är precis i det avseendet som man i rapporterna från Stockholm och från Norr- botten har visat att det brister. Det finns inga rutiner för detta. Jag tycker att det borde vara en enkel sak för socialministern att ge Socialstyrelsen i uppdrag att skapa en rutin för detta. Att läkemedelslistor är en knepigare problematik är vi överens om, men detta enkla borde vara en mycket liten sak att genast åstadkomma.

Fru talman! Socialstyrelsen har det här uppdraget, och jag utgår från att Socialstyrelsen hanterar det uppdraget korrekt. Det är naturligtvis alldeles riktigt att det säkert saknas läkemedelsgenomgångar här och var. De sköts inte lika bra på alla ställen, men det händer väldigt mycket på det här området. Utveck- lingen är snabbt på väg mot att detta blir rutin inom äldreomsorgen, och det är det som är det viktiga. Detta sker på Socialstyrelsens initiativ. Det är inte sant, som Cecilia Wikström påpekade i sitt första inlägg, att det inte sker någonting. Det sker ganska mycket. Det räcker att tala med läkarna ute i äldreomsorgen för att bli klar över att de har detta som mål. Det blir inte bättre för att Cecilia Wikström och jag här fem gånger säger att det är viktigt att man gör läkemedelsgenomgångar. Det kan bara ske ge- nom att Socialstyrelsen i dialog med sjukvårdshu- vudmännen utvecklar den metoden, och det sker. Vad som har saknats har varit en ordentlig kun- skap, och det kommer förslag också på den punkten. Här flyttas alltså dessbättre positionerna verkligen fram.