Landshövding i Kalmar län

Fru talman! Krister Örnfjäder har frågat mig vilka mina avsikter är med Kalmar län vad gäller en egen länsstyrelse i framtiden. Krister Örnfjäder har i detta sammanhang också frågat mig om det är tillfälligheter som har gjort att det har gått sju månader utan att en ny landshövding har tillsatts och att Länsstyrelsen i Kalmar län inte är en av de länsstyrelser som verksamhet bör koncentreras till enligt förslagen i regeringens proposition Ändring av viss länsstyrelseverksamhet (prop. 2011/12:31). Jag vill inleda med att beklaga att utnämningen av en ny landshövding och chef för Länsstyrelsen i Kalmar län har dragit ut på tiden. Detta har dock inget att göra med frågan om en framtida länsstyrelse i Kalmar län, och regeringen har för avsikt att så snart som möjligt besluta om anställning av en ny landshövding. Förslagen i propositionen Ändring av viss länsstyrelseverksamhet rör samtliga länsstyrelser. Att Länsstyrelsen i Kalmar län inte är en av de sju länsstyrelser som verksamheten föreslås omfördelas till innebär inte något ställningstagande vare sig i frågan om en framtida länsstyrelse i Kalmar län eller i organisationen av länsstyrelserna i övrigt. De verksamheter som föreslås koncentreras till ett mindre antal länsstyrelser är av mycket begränsad omfattning. Regeringen har i den aktuella propositionen och i budgetpropositionen för 2012 (prop. 2011/12:1) påpekat att förändringar av länsstyrelseorganisationen genomförs kontinuerligt genom att verksamheter flyttas till och från länsstyrelserna. Ibland kan det finnas skäl att genomföra verksamhetsflyttar till en länsstyrelse eller fler beroende på verksamhetens karaktär. Den flexibla verksamhetsfördelningen mellan länsstyrelserna tar sin utgångspunkt i att säkerställa en väl fungerande rättssäkerhet och att åstadkomma en högre effektivitet samt en mer rationell användning av resurser, såväl ekonomiska som personella. Detta innebär bland annat att eventuell framtida omfördelning av verksamhet mellan länsstyrelserna eller flytt av verksamhet till länsstyrelserna kan ske till andra länsstyrelser än de sju som föreslagits i propositionen Ändring av viss länsstyrelseverksamhet . När det gäller den framtida länsstyrelseorganisationen genomför regeringens särskilde utredare Mats Sjöstrand för närvarande en översyn av den statliga regionala förvaltningen. Översynen omfattar bland annat länsstyrelseorganisationen. Mats Sjöstrand kommer att lägga fram sina förslag i december 2012. Det är för närvarande oklart hur förslagen närmare kommer att se ut, och det går därför inte att förutse på vilket sätt enskilda länsstyrelser kan komma att beröras.

Fru talman! I april månad 2011 gick den tidigare landshövdingen Sven Lindgrens förordnande ut. Den 28 september 2011 lämnade Lena Hallengren in en skriftlig fråga till statsrådet Stefan Attefall. Frågan utmynnade i följande frågeställning: Vilka åtgärder ämnar statsrådet Attefall vidta för att Kalmar län snarast ska få en landshövding? Statsrådet lämnade ett svar den 5 oktober där han försäkrar att frågan om utnämningen av en ny landshövding i Kalmar län är prioriterad och att han snarast möjligt avsåg att slutföra rekryteringen. Nu har ytterligare två månader passerat utan att en ny landshövding har presenterats. Det innebär sju, snart åtta, månader utan landshövding i Kalmar län som ska leda arbetet. Jag ställde då frågan om detta var en tillfällighet. Samtidigt har det till riksdagen inkommit en proposition från regeringen som statsrådet Stefan Attefall har undertecknat. Denna proposition har titeln Ändring av viss länsstyrelseverksamhet . Propositionen handlar om att en viss länsstyrelseverksamhet bör koncentreras till ett mindre antal länsstyrelser. Ett antal länsstyrelser - närmare sju - har pekats ut. Ingen av dem är Kalmar län. Jag frågade då: Är det en tillfällighet? Nu har vi fått ett svar från statsrådet där han säger att dessa saker inte hör ihop. Men vad han inte svarar på är vad man i slutändan har för avsikt med Kalmar län och dess länsstyrelse i detta fall. Jag kan ta ett exempel. När Stockholm tyvärr förlorade sin landshövding tog det ett antal veckor att få fram en ersättare. När det gäller Kalmar har det gått snart åtta månader. Jag tycker att det finns skäl att fråga om det är en tillfällighet eller om det finns en tanke med detta. Om statsrådet anser att frågan är prioriterad, och så är det tydligen, och för två månader sedan ansåg att han skulle slutföra rekryteringen snarast, och det sedan går två månader utan leverans blir man milt sagt fundersam. Det måste finnas en orsak. Är det brist på kandidater? Jag har inte sett någon annonsering. Innan man gick till val 2006 sade man att när det gäller denna typ av tjänster skulle man gå ut och söka kandidater. Jag har alltså inte sett någon sådan annonsering. Jag antar då att regeringen använder den här typen av befattningar som ett medel för att nå olika mål. Jag ifrågasätter inte det. Jag undrar bara: Varför drar det ut på tiden? I det svar som jag nu har fått av statsrådet finns det inget svar på det, mer än att statsrådet ännu en gång säger sig vilja lösa det här snarast möjligt. Vad är problemet?

Fru talman! Jesper Andersson Cruus, Göran Eriksson Ulfsparre, Carl Gyllenpistol, Adam De la Gardie, Ivar Persson i Skabersjö och Sven Lindgren har alla varit landshövdingar i Kalmar län. Den första, Jesper Andersson Cruus, innehade posten under åren 1634-1637. Den senare, Sven Lindgren, började sitt uppdrag 2002 och avtackades som landshövding i april i år, 2011. Drygt 50 landshövdingar har nonstop huserat i länet under de senaste 400 åren. Men i april satte den borgerliga regeringen punkt för den trenden. Sedan dess har länsrådet Fiskesjö fått hoppa in som tillförordnad landshövding. Sedan dess har de regionala diskussionerna återigen gått varma kring varför Kalmar län förfördelas när det gäller regeringens uppmärksamhet. Sedan dess har residenset vid Lilla Torget i Kalmar stått tomt. När jag gick förbi det vackra huset sent i går kväll såg det mörkt och ensligt ut. Endast några ynkliga ljusstakestackare lyste i ett par fönster på första våningen. Det är ytterst sorgligt, fru talman. Egentligen kan jag tycka att det är märkligt att en debatt kring en landshövdingetillsättning i Kalmar län ens ska behöva komma till stånd i Sveriges riksdag. Statsrådet gjorde ett tappert försök att vrida bort fokus från den viktiga landshövdingediskussionen i sitt interpellationssvar och valde i stället att i stort sett helt koncentrera sig på den framtida länsstyrelsens utformning. Men, fru talman, jag anser att själva kärnfrågan i dagens debatt är: Varför har Kalmar län inte längre någon landshövding? Det borde vara en självklarhet att en ny landshövding flyttar in sina pinaler på residenset så fort den förra flyttar ut, särskilt när regeringen i god tid, närmare bestämt de senaste tre åren, känt till att den förre landshövdingens mandat skulle löpa ut 2011. Men här står vi i dag, och anledningen till det är enkel och högeligen beklaglig, eller snarare högerligen beklaglig. Det är högerregeringen som inte har tillsatt någon ny landshövding, och vi socialdemokratiska riksdagsledamöter från Kalmar län undrar varför.

Fru talman! Jag kommer från Östergötland, och jag kan lugna de höjda och delvis uppretade rösterna från Kalmar län i fråga om tidsutdräkten för att få en ny landshövding. Vi gick igenom den här processen i Östergötland för något år sedan. Jag kan försäkra er att vi kände likadant, men vi blev desto gladare just för att regeringen tog tid på sig och ersatte Björn Eriksson med Elisabeth Nilsson. Det var ett alldeles förträffligt val. Under den övergångstiden handlade det inte så mycket om släckta ljus på slottet. Det handlade mycket mer om att ha dugliga länsråd som hanterade mellanfasen, tiden mellan landshövdingarna. Syvende och sist - i den frågan tycker jag att det är allra viktigast att regeringen får tid på sig, så att man får en riktigt bra landshövding. Det var vad man lyckades med i Östergötland. Jag förmodar att man gör detsamma i Kalmar län. Sedan ska jag gå över till den betydligt allvarligare frågan i interpellationen, som handlar om Koncentrationsutredningen och senare en koncentrationsproposition. Där tycker jag att det lite grann från Krister Örnfjäders håll andas surt sade räven: Varför får vi ingenting i Kalmar? Vi måste trots allt lyssna till det som sägs i statsrådets kloka svar om hur man måste överväga att effektivisera och rättssäkra processen för länsstyrelsens många viktiga uppdrag. Det är faktiskt på det viset att vi 2007 hade en särskild utredare som lämnade sitt betänkande i slutet av det året. Peder Törnvall, generaldirektören, kom i en omfattande analys fram till hur man skulle förhålla sig till just koncentration av länsstyrelseverksamheter. Man skulle kunna säga att det här bygger på en tankemodell där man bland annat tittar på faktorer i länsstyrelsernas arbete som är länsoberoende - de måste alltså inte finnas i alla 21 länsstyrelser. Det handlar om en ökad rättssäkerhet genom att få en enhetlig praxis och att det är lättare att hantera med färre enheter än med fler enheter. Det handlar om ärenden med låg volym. Det är ofta komplexa ärenden där det krävs särskild sakkunskap. Vissa länsstyrelser är enligt utredaren bättre än andra på detta. Sådana länsstyrelser som redan har en omfattande verksamhet inom ett fält har en större erfarenhet av att hantera den typen av ärenden, enligt en praxis och kanske enligt komplexitet. De kan då ha en viss fördel av att hantera ärendet. Sist nämnde utredaren också de geografiska skälen för att flytta en myndighet, dock inte för att det skulle vara lika geografi över landet. Det handlade till exempel om ett fall där det gällde att uppdra åt länsstyrelsen att bedöma lämpligheten att köra taxi. Egentligen var Stockholms länsstyrelse lämpligast, men detta gavs till Skåne län, för man hade rätt mycket beviljanden av taxikörningar som skulle gå mellan Danmark och Sverige. Det är ett exempel på geografiska skäl. Fru talman! Man kan säga att det finns ytterligare en sak i utredarens förslag till regeringen som regeringen i allt väsentligt har tagit fasta på. Det gäller om man ska ha en så kallad flexibel koncentration eller en konsekvent koncentration. En flexibel koncentration som man tänker sig är att det ska vara utifrån varje verksamhets karaktär. Risken är då att man får ett utspritt lapptäcke på varje länsstyrelse. Därför avråder utredaren från detta. En flexibel koncentration enligt rättviseprincipen, det vill säga att varje ärende delas ut efter hand som det kommer in, leder också till en så kallad asymmetri, enligt utredaren, och risk för att man får dålig kompetens. Därför förordas konsekvent koncentration. Då har man funderat på om man ska ha en enda länsstyrelse eller om man ska ha sju, som det nu finns förslag om. Man har i all sin vishet, tycker jag, valt sju länsstyrelser som har alla de goda ingredienser som jag nämnde i inledningen av mitt inlägg kring varför det är så viktigt att inte sprida ut uppgifter. Man kan inte i första hand värna länsstyrelser. Man måste i första hand värna länets medborgare. Det är de som har rätt att få en rättssäker och effektiv bedömning.

Fru talman! Jag kan försäkra Krister Örnfjäder och Désirée Liljevall att det kommer att bli fler landshövdingar i Kalmar än de 50 som varit. Det kommer att lysa i residenset. Jag vill också understryka att det finns en chef för länsstyrelsen i Kalmar. Det är länsrådet som är tillförordnad landshövding. I den meningen finns det en chef som fungerar. Men jag beklagar självklart att vi ännu inte har löst landshövdingefrågan. Det har inte varit vare sig min eller regeringens avsikt att det skulle dra ut på tiden, men ett antal olyckliga och oturliga omständligheter har lett till att det har blivit försenat. Vi jobbar hårt med att lösa frågan, och jag försäkrar er att vi kommer att få fler än de 50 som hittills har varit landshövdingar i Kalmar att flytta in i residenset. Jag vill betona att det inte finns något samband mellan den diskussionen och propositionen om koncentration av viss länsstyrelseverksamhet. Jag vill också understryka att regeringen har reformerat utnämningspolitiken. Men vi har också varit tydliga med att säga att när det gäller just landshövdingeämbetet anser vi inte att det bör hanteras på samma sätt som andra generaldirektörstillsättningar. Det beror på att vi bedömer att landshövdingeämbetet är en annan typ av tjänst. Man har ett länsråd som är mer operativt ansvarig för den direkta löpande verksamheten. Landshövdingen har en roll att vara ett slags chef över myndigheten men också en aktör i ett län. De kanske också spelar lite olika roller i olika län. Det engagemang som ni visar för landshövdingefrågorna i Kalmar län är ett bra exempel på det stora engagemang som finns, särskilt om man kommer utanför exempelvis storstadsområdena. Det finns ett oerhört stort engagemang kring landshövdingeämbetet. Det är någonting mycket positivt, men det ställs också speciella krav på att vara landshövding i de delarna av Sverige. Vi söker alltså efter en bra lösning på landshövdingefrågan, och vi jobbar för högtryck för att lösa den så snart som möjligt. När det gäller koncentration av viss länsstyrelseverksamhet omfattas inte Kalmar av koncentrationen i det här fallet, utan vi samlar ett antal i arbetstid mindre krävande juridiska tjänster på ett färre antal orter, detta för att få en kritisk massa men också för att vi har fått kritik från exempelvis Riksrevisionen för att tillsynen av överförmyndarverksamheten inte har fungerat tillfredsställande. Ett sätt att lösa den kritiken är bland annat att göra den här typen av åtgärder. Det är överförmyndarverksamhet, tillsyn av begravningsombud och en rad sådana i arbetstid mindre omfattande tjänster som koncentreras på färre enheter. Sedan kan vi också notera att i budgetpropositionen ser vi till att Kalmar exempelvis får mer resurser för att kunna öka och förbättra sitt arbete med beredskap i händelse av incidenter i kärnkraftverk. Det är en åtgärd som stärker länsstyrelserna i Kalmar, Hallands och Uppsala län. Där har man kärnkraftsverksamhet, och vi har utifrån de övningar vi har genomfört dragit slutsatsen att vi behöver förstärka på vissa punkter. Det gör vi, och det skapar också ökade resurser till Kalmar läns länsstyrelse. Den här propositionen har som sagt inget samband med tillsättningen av landshövding i Kalmar län. Vi för över verksamhet på andra områden också och har exempelvis skapat en havsmyndighet av delar av det nu nedlagda gamla Fiskeriverket och också delar av Naturvårdsverkets enheter. En del av verksamheterna ute i landet, till exempel penningtvättstillsyn, förs över till tre länsstyrelser. Det pågår olika typer av aktiviteter för att samla verksamhet där de kan göra bra insatser och där vi kan få en effektiv hantering av skattebetalarnas pengar men också en rättssäker tillämpning. Det är viktigt att fortlöpande göra dessa överväganden.

Fru talman! Nu har vi kommit så långt att vi har fått reda på att det handlar om olyckliga omständigheter. Vi får lite information undan för undan. Jag vill dock börja med att bemöta Finn Bengtsson. Om det nu är så att man inte upplevde frånvaron av en landshövding i Östergötland på något särskilt sätt så må det vara hänt. Men vi i Kalmar län upplever att för oss är det något negativt. Vi förutsätter att oavsett om personen anställs snabbt eller om det går långsamt så är det alltid en kompetent person som kommer dit. Vi har ett kompetent länsråd, men vi upplever också att hon, för det är en hon i det här fallet, har fullt upp med sina ordinarie arbetsuppgifter. Nu ska hon göra två personers arbetsuppgifter, vilket vi upplever som olyckligt. Vi vill ha full kompetens och full bemanning så att de arbetsuppgifter som länsstyrelsen är ålagd att göra också kan göras på bästa möjliga sätt. När det sedan kommer till situationen i Kalmar län borde det inte vara obekant för någon i det här huset att Kalmar län tillhör de län som har det minsta antalet statsanställda. Vi i Kalmar län är alltså måna om varje arbetstillfälle som kan beredas från staten och även från företag. Vi behöver dem! Därför lägger vi märke även till små förändringar inom ramen för de statliga arbetstillfällen som försvinner från Kalmar län. Det kanske inte är jättedramatiskt, men vi lägger i alla fall märke till det, för när man tar någonting från något som redan är litet känns det relativt stort. Om det nu är så som statsrådet säger, att det flyttas verksamheter både till och från, ser vi gärna att det flyttas lite till oss. Från oss är vi allt för vana vid. Jag är tacksam för att regeringen placerar resurser som är specifika för kärnkraftverken till de län som har kärnkraftverk. Det verkar rimligt. Där finns det ett större behov och en större kompetens. Det köper jag alltså, men om det är andra saker på gång vill vi gärna se lite mer om det nu är möjligt. Vi skulle bli mycket lugnare, måste jag också erkänna, om vi i en sådan här situation när vi saknar landshövdingen såg att vi fick mer. Vi tror också att om vi får en landshövding så kommer han eller hon att hjälpa oss i det här arbetet och tala om vilka kompetenser som behövs. Vi behöver en landshövding som är med och utvecklar den länsstyrelse som vi redan har och som, utifrån vår situation, kan visa för regeringen hur vi har det, vilka behov som finns och vad vi är kapabla att bidra med. Vi känner oss inte i underläge på något sätt, men vi känner att vi hamnar i bakvatten när vi inte får de personer och de företrädare som vi anser oss ha behov av. Nu sade statsrådet att han jobbar för högtryck. Jag skulle gärna vilja se att detta högtryck också medförde solsken över Kalmar län i form av en landshövding och gärna fler statliga arbetstillfällen.

Fru talman! Statsrådet Attefall, ansvarig för landshövdingetillsättningen, har lämnat den ena bortförklaringen efter den andra till varför ingen ny landshövding i Kalmar län har sett dagens ljus. Vid ett litet axplock av dessa svepskäl kan nämnas att sommaren kom i vägen och att en tidskrävande budgetprocess satte käppar i hjulet. Statsrådet fortsätter i riksdagens kammare i dag att med en dåres envishet hävda att frågan är prioriterad och att regeringen jobbar för högtryck för att lösa frågan. Men man behöver inte vara någon Einstein för att räkna ut att det gör regeringen inte alls, för då hade frågan redan varit löst - punkt. Från kristdemokratiskt håll muttras det om det orättvisa i att klaga på det kristdemokratiska statsrådet när det i själva verket, enligt dem, är den moderata statsministern som förhindrar tillsättningen. Men vad som än ligger till grund för denna senfärdiga hantering, dessa olyckliga omständigheter, kvarstår statsrådet Attefalls ansvar för en fråga som borde ha fått en lösning för länge sedan. För några veckor sedan kom de senaste befolkningssiffrorna för landet. För Kalmar läns del ser det ohyggligt dystert ut. Kalmar län är södra Sveriges svar på Norrland med i stort sett bara röda siffror i protokollet. Den typen av fakta, om något, borde få regeringen att vakna till och agera snabbt för sydöstra Smålands och Ölands räkning. Men nu skriver vi december. Första snön lyser vit på fur och gran. Snön lyser vit på taken. Vi har fortfarande ingen landshövding i Kalmar län. Uppenbarligen, fru talman, är det endast tomten som är nyktert vaken.

Fru talman! Det tidvis högstämda tonläget i den här interpellationsdebatten från Socialdemokraterna i Kalmar kan möjligtvis bero på att man har en konspirationsteori som går ut på att regeringen försakar möjligheten att tillsätta en landshövding. Dessutom är man inte delaktig i Koncentrationsutredningen på det sättet man hade önskat, eller koncentrationspropositionen baserad på Koncentrationsutredningen, ska jag säga för korrekthetens skull. Fru talman! Jag kan försäkra att det inte är så, trots att jag inte sitter i Regeringskansliet. Erfarenheterna från Östergötland har varit väldigt goda. Vi har haft mycket diskussioner. Jag sitter i länsstyrelsens insynsråd kring hur länsstyrelser runt om i landet arbetar och ser värdet av koncentrationer av verksamheten i linje med det som utredaren har föreslagit. Här är det väldigt viktigt att påpeka, och jag nämnde det i mitt förra inlägg, att utredaren alltså har ett antal kriterier för hur man väljer ut var en viss verksamhet ska koncentreras så att den sprids på ett rimligt antal länsstyrelser där kompetensen är tillräckligt stor för att detta ska kunna garantera den bästa, mest rättssäkra och mest kostnadseffektiva process för samhället och för medborgarna. Problemet är att det har kommit in en motion i samband med regeringens avgivande av den koncentrationsproposition som alltså baserar sig på utredarens, som jag tycker, omdömesgilla förslag. I den säger de socialdemokraterna precis samma sak som de från Kalmar län, vilket gör mig mer bekymrad. Jag förstår den affekt man kan ha i ett läge där man väntar på en landshövding. Men de här socialdemokraterna väntar uppenbarligen inte på en landshövding utan tycker precis som socialdemokraterna i kammaren att man framför allt ska se till att länsstyrelserna har det bra och har sina arbetsuppgifter, inte hur medborgarna i landet bäst betjänas av rättssäkra och kostnadseffektiva hanteringsprocesser. Det är beklagligt att man intar en så traditionell position i användningen av skattemedel hos socialdemokratin.

Fru talman! Det är trevligt med lite julpoesi så här strax före jul. Désirée Liljevall säger att vi borde ha fått en lösning på den här frågan för länge sedan. Jag håller med. Jag beklagar att vi inte fått en lösning. På den punkten är vi överens. Som sagt jobbar jag och regeringen hårt för att finna en så snabb lösning som möjligt på detta. Men ibland tar saker och ting längre tid än man tror. En tröst i bedrövelsen, förutom det exempel som Finn Bengtsson tar upp om Östergötland, där det också drog ut på tiden, är att storstadslänet Västra Götaland för ett antal år sedan också var utan landshövding under en längre tid innan Lars Bäckström kom dit. Det finns tyvärr exempel där liknande situationer har inträffat, men i regioner som är betydligt större än Kalmar län. Det finns ingen anledning att tro att det finns någon riktad illvilja mot Kalmar län. När det gäller diskussionen om att koncentrera statlig verksamhet inte bara från Kalmar utan till Kalmar nämnde jag exemplet med förstärkning av resurser till kärnkraftsberedskap. Det finns också andra frågor som diskuteras som jag tror kan uppfattas som att det kommer resurser till Kalmar. Det här är en diskussion som förs utifrån olika sakfrågor. Det viktiga är inte vem som får vad - det vill jag gärna understryka. Det viktiga är att vi får en rättssäker och ekonomiskt effektiv hantering av medborgarnas frågor och problem och företagens behov. Exempelvis: Ska vi få en bra tillsyn av överförmyndarverksamheten, vilket Riksrevisionen har kritiserat regeringen och riksdagen för att vi inte haft, måste vi se till att vi koncentrerar verksamhet, så att det finns en kompetens kring hur man ska hantera dessa frågor. Det sker i den här propositionen, och det finns en rad olika områden som personellt inte tar så mycket resurser, men där man måste vara några stycken, så att man kan bygga upp en kompetens och ha inte bara en person utan några stycken som hanterar frågorna och har kompetens. Då behöver man ibland samla verksamheterna på ett mindre antal ställen. Det grundar sig som Finn Bengtsson påpekade på en utredning som har remissbehandlats. Vi har i stora drag följt den utredningens förslag. På andra områden pågår som sagt diskussioner i andra led. Länsstyrelserna själva har också omfördelat viss verksamhet sinsemellan, exempelvis ekonomiadministration, it-lösningar och sådana saker, som de själva har bestämt att fördela. Vi behöver ha rättssäkerhet och en ekonomiskt effektiv hantering av frågor. Därför måste vi också ibland koncentrera olika verksamheter, så att inte alla håller på med allt. Vad gäller antalet tjänster är det en oerhört begränsad överflyttning som sker från Kalmar till andra länsstyrelser. På andra områden tilldelas Kalmar resurser. Jag nämnde kärnkraften. Det finns andra områden som diskuteras just nu. Vi beklagar att vi inte har löst landshövdingefrågan i Kalmar län. Jag kan försäkra alla aktiva i den här debatten att jag gör allt för att lösa den frågan så snart det är möjligt.

Fru talman! Nej, Finn Bengtsson, det är ingen konspirationsteori. Jag frågade om det var en tillfällighet. Jag tycker inte att man ska tolka interpellationer. Det räcker med att man håller sig till de frågeställningar som dyker upp. Sedan får statsrådet möjlighet att besvara dem. Det finns ingen konspirationsteori. Jag hoppas att det heller inte finns någon anledning till att det skulle finnas någon. Däremot finns det en faktisk situation som vi vill ha en lösning på. Om de två sakerna råkar sammanfalla är det olyckligt. Men det skulle kunna vara så att det finns ett sätt som man arbetar emot och som vi inte känner till. Om det är så att man tänker invänta ett tillfälle där man har för avsikt att minska antalet länsstyrelser finns det också ett skäl till att man inte tillsätter folk. Om det finns en sådan strategi finns det också skäl till att man flyttar arbetsuppgifter. Det är precis på samma sätt man resonerar när man tittar på ett sådant här förslag. Man kan använda orden "rättssäkerhet" och "ekonomiskt säkerställt". Staten kanske anser sig kunna spara pengar på det sättet. Det kan finnas en sådan strategi. Jag tycker inte att det är speciellt konstigt, men i så fall vore det bra att få veta det. Nu har vi fått svaret att det är tillfälligheter. Men då vill jag än en gång bara hävda att om man vill säkerställa detta och få till en rättssäkerhet lovar jag att man kan få det även i Kalmar län. Genom att flytta arbetstillfällen dit kan man också få de andra behoven tillgodosedda.

Fru talman! Hur statens organisation på länsnivå och länsstyrelsens framtida utformning långsiktigt ska lösas utreds av Mats Sjöstrand. Han blir klar nästa höst. Därefter blir det en sedvanlig remissomgång och breda diskussioner, där jag hoppas att vi också kan skapa en bred partipolitisk enighet om de långsiktiga spelreglerna för statens regionala närvaro och verksamhet. Exakt hur det ska sluta och hur det ska utformas är för tidigt att säga. Vi vet inte vad Mats Sjöstrand kommer fram till. Vi vet inte heller vad beredningsprocessen efter det kommer fram till. De olika diskussionerna om koncentration av viss länsstyrelseverksamhet påverkas inte av detta. Dem måste vi hantera löpande; frågornas karaktär kräver detta. Vi vet som sagt inte hur den slutliga lösningen kommer att se ut efter Mats Sjöstrands utredning och de förslag han kommer med. Därför kan vi inte låta den påverka oss. Vi vet inte vad det ska bli. Det kan dra ut på tiden och bli olika ambitionsnivåer. Som sagt måste vi också kunna hitta en bred överenskommelse i den typen av frågor för att det ska vara långsiktigt hållbart. Det är därför det inte finns färdiga mallar som man försöker stoppa in allting i. Jag kan avfärda alla sådana spekulationer. Jag vill tacka för det engagemang som visas i denna fråga. Jag kommer själv ursprungligen från Västerbottens län och känner igen denna typ av engagemang kring landshövdingerollen. Landshövdingen spelar en viktig roll som en koordinator som kan skapa diskussionsforum och samlingspunkter för möten både över myndighetsgränser och över partipolitiska gränser. Därför är det viktigt att lösa landshövdingefrågan. Vi har som sagt en tillförordnad chef, men det är självklart att vi inte har full kapacitet och full fart på länsstyrelseverksamheten när vi inte har en landshövding på plats. Därför är det så viktigt att vi löser detta. Jag kan försäkra er om att jag gör allt jag kan för att vi ska lösa den här frågan så snabbt som möjligt.