Långsiktig och hållbar socialförsäkring

Interpellationsdebatt 9 juni 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 18

Anf. 107 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Fru talman! Ronny Olander har frågat mig om det är min avsikt att en framtida sjukförsäkring ska utgå från de avgörande förändringar i sjukförsäkringen som regeringen genomfört under mandatperioden. Den 29 april i år beslutade regeringen om direktiv till den parlamentariskt sammansatta kommittén som har getts i uppdrag att se över samt överväga förändringar som kan leda till en mer hållbar sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Ronny Olander framför bland annat att framtidens socialförsäkringar måste vara utformade så att de omfattar alla, att arbetslinjen ska gälla, att människan ska vara i centrum, att de ska vara solidariskt finansierade, att det ska finnas en bred riskutjämning och att de ska vara generella samt obligatoriska. Ronny Olanders uppfattning är att denna ansats och syn på en framtida sjukförsäkring saknas i direktiven. Jag delar inte Ronny Olanders uppfattning, eftersom direktiven uppfyller Ronny Olanders önskemål. Det är bara att läsa s. 13 i direktiven. När alliansregeringen tillträdde i oktober 2006 hade 557 000 personer sjuk- eller aktivitetsersättning. Detta var ett resultat av en oavbruten uppgång sedan mitten av 1990-talet. Att tidigt hamna i ett utanförskap innebär för individen att denne successivt halkar efter i standardutveckling, samtidigt som det medför stora samhälleliga kostnader. Det som gör det stora utanförskapet särskilt tragiskt är att många människor som försörjs via sjukersättningen uppger att de skulle kunna utföra arbete om de fick tillräckligt bra förutsättningar för det. Regeringens politik har syftat och syftar till att minska detta stora utanförskap. Det ska ske genom att sjukskrivningsprocessen förbättras så att människors förmåga tas till vara och så att de som redan hamnat i utanförskap ska få stöd och hjälp att komma tillbaka i arbete. Min utgångspunkt har i första hand varit den enskildes behov. Insatser måste göras betydligt tidigare än vad som hittills skett. Regeringens reformer innebär sammantaget ett tidigare och mer effektivt stöd till den enskilde. Min bedömning är att antalet personer i utanförskap minskar som en följd av detta. Regeringen kommer givetvis att mycket noga följa dessa reformer för att försäkra sig om att regeringens målsättning om att få fler människor i arbete uppnås. Att kommittén i sitt arbete ska ta sin utgångspunkt i de reformer som genomförts, det vill säga nuvarande lagstiftning, anser jag därför som självklart.

Anf. 108 Ronny Olander (S)

Fru talman! Jag börjar med att tacka för det svar som ministern har givit. Det var kanske inte riktigt den ansats som jag hade önskat skulle återfinnas i själva svaret. Man kan också säga att vi har gått i väntans tider länge; ministern har själv sagt detta. Jag är väl medveten om att det inte är världens lättaste uppgift att vara socialförsäkringsminister i en regering. Oftast är man klämd mellan statsministerns vilja och finansministern, och man har en stor budget att ansvara för. Jag vill ändå peka på att detta är sista chansen före valet att sätta i gång en utredning. Det står i nr 34 2009 i Riksdag & Departement som beskriver den ordning som har rått innan vi nu, några månader före valet, får utredningen på bordet. Nu ska det nomineras människor till den. Jag har sagt detta i debatter tidigare: Kom nu inte i sista stund före valet och kasta fram denna utredning, som är så oerhört viktig och central! Jag säger inte att den är något annat. I valrörelsen får vi sedan höra på varenda valmöte från Alliansens sida att vi tittar på detta tillsammans. Jag hör redan hur resonemanget går. Det är taktiskt rätt från er sida att bara kasta upp det på det viset. År 2004 sade den dåvarande statsministern Göran Persson till Bo Könberg, en av många arkitekter bakom pensionssystemet, att man borde försöka titta på socialförsäkrings- och trygghetssystemen tillsammans. Han fick då svaret: Ja, vi tillsätter Anna Hedborg. Denna utredning ska vara förutsättningen för kommande översyn av socialförsäkringar och även leda till en folkbildande debatt om dagens och framtidens socialförsäkringar. Det var det första steget. Nästa steg var en parlamentarisk utredning för en reformerad socialförsäkring. Ni kom till makten 2006. Ni skriver i tre regeringsförklaringar under påföljande år att ni ska tillsätta utredningen. Men, som också står att läsa i Riksdag & Departement, säger självaste statsministern att ibland när man går in med något i en utredning innebär det att det blir små eller inga förändringar under en längre tid. Så säger alltså Fredrik Reinfeldt. Ni gör så. Ni väljer det. År 2006 blev det ingenting. Nästa gång var det 2007, då Cristina Husmark Pehrsson sade att vi måste få med alla aspekter. I början av 2008 uppgav politiska tjänstemän på Socialdepartementet att direktiven hade hamnat långt ned på prioriteringslistan - allt enligt Riksdag & Departement nr 34 2009. Efter sommaren 2008 sade finansminister Anders Borg: Nu ska vi ha med den allmänna a-kassan också, om det ska utredas ytterligare en gång. Hur pass seriöst tror ni att vi kan uppfatta detta? Ni vann över oss med 58 000 röster. Ni har sju fler mandat än vi har i den här riksdagen. Inte vid något tillfälle under den här mandatperioden har alliansriksdagsledamöterna på andra sidan med Gunnar Axén i spetsen på något sätt velat diskutera de här viktiga frågorna. Det går till på det sättet att vi skriver våra motioner, och så yrkar man avslag på andra sidan. Det finns ingen dialog och det sker ingen kommunikation. Jag har varit med i 16 år i riksdagen, och jag har suttit i timtal tidigare i samma utskott med andra människor och debatterat. Det är viktigt att befolkningen i Sverige över tid kan känna trygghet i olika omställningar. Det gäller också a-kassan, ministern, som ni nu har fört in här. Den är fullständigt söndertrasad. 500 000 människor har lämnat a-kassesystemet, för ni sovlar på avgifterna så pass kraftigt.

Anf. 109 Gunnar Axén (M)

Fru talman! Ronny Olander efterlyser i sin interpellation en långsiktig och hållbar socialförsäkring. Precis som Ronny själv sade i sitt inlägg här alldeles nyss har han suttit i riksdagen i 16 år. Redan för tio år sedan fanns det ledande sakkunniga socialdemokrater som varnade för utvecklingen inom sjukförsäkringen och att den skulle hota hela den svenska välfärden. Det var alltså för över tio år sedan som det varnades för detta. Ändå gjorde man inte mycket mer än att införa en obligatorisk prövning för förtidspension efter ett års sjukskrivning. När vi tog över hade Sverige världens högsta sjukfrånvaro samtidigt som vi hade en av världens friskaste befolkningar. Det är en ekvation som inte går ihop; det säger sig självt. Man lät bara utvecklingen fortgå långt efter det att en del hade insett att det inte var hållbart och att utvecklingen hotade välfärden. Därför tog vi ansvar och såg till att människor inte längre glöms och göms i långa, passiva sjukskrivningar utan får hjälp att gå från utanförskap till arbetsgemenskap. Jag kan återge vad Ronny Olander skriver i sin interpellation, för jag skulle kunna skriva under på det själv. I mångt och mycket är det precis det som gäller för dagens sjukförsäkring. Uppgiften för den nya parlamentariska utredningen, skriver Ronny Olander, måste vara att utforma framtidens socialförsäkringar som omfattar alla. Jag upprepar: framtidens socialförsäkringar som omfattar alla och är byggda på principen om arbetslinjen, människan i centrum och solidarisk finansiering. De ska ge skydd mot alltför stora inkomstbortfall och ha en bred riskutjämning. Socialförsäkringarna ska vara generella av fördelningspolitiska skäl och obligatoriska med fokus på arbetslinjen. Det nya systemet ska vara långsiktigt och finansiellt stabilt och bygga på att personen är försäkrad i befintligt skick. Jag kan skriva under på detta också. Jag tycker att det skulle vara riktigt bra om socialförsäkringarna var obligatoriska, precis som Ronny Olander efterlyser i sin interpellation. Men sedan kommer det märkliga. Ronny Olander vill göra ett undantag: Arbetslöshetsförsäkringen ska inte vara obligatorisk. Den ska vara frivillig. Och varför då? Vad är motivet för att arbetslöshetsförsäkringen ska vara frivillig? Om man läser vidare i Ronny Olanders interpellation framgår det att arbetslöshetsförsäkringen ska vara frivillig därför att om den görs obligatorisk försvagar man fackföreningarna. Men snälla ni! Argumentet är alltså att arbetslöshetsförsäkringen inte ska vara obligatorisk eftersom man då försvagar fackföreningarna. Jag måste ställa mig frågan: Vem är arbetslöshetsförsäkringen till för? Är den till för fackföreningarna eller för dem som arbetar och riskerar att bli arbetslösa och ska kunna känna en trygghet i att ha en inkomst om de blir av med jobbet? För mig är det självklart att alla som arbetar och som blir av med jobbet eller riskerar att bli av med jobbet ska veta att de har en inkomstförsäkring som de tryggt kan lita på. Men se det gäller inte i Ronny Olanders värld! Då riskerar man ju att riskera fackföreningarna, och Ronny Olander tycker att fackföreningarna är viktigare än den enskildes ekonomiska trygghet i händelse av arbetslöshet. Den ekvationen får jag inte att gå ihop.

Anf. 110 Lars-Arne Staxäng (M)

Fru talman! Ronny Olander ställer en viktig interpellation. Jag kan hålla med om många av de slutsatser han tar upp i sin interpellation - dock inte alla. Han talar bland annat om arbetslinjen och människan i centrum. Det låter nästan som Alliansens valmanifest. Jag skulle inte kunna formulera det bättre själv. Men sedan, efter en lång inledning, kommer han till sin fråga. Då är det svårt att följa hans linje. Vill han ge adekvata direktiv till Socialförsäkringsutredningen? Eller är hans punkt kritiken mot Alliansens arbetsmarknadspolitik? Det går faktiskt att tolka det så. Vad vill Olander med denna fråga? Precis som Axén sade tar han upp de olika a-kassorna. Vad är det för sammanblandning i Socialförsäkringsutredningen han vill göra? Vill han införa över 20 olika sjukförsäkringskassor som ska vara knutna till fackföreningsrörelsen för att förstärka fackföreningsrörelsen? Man kan faktiskt tolka det så. Men nu tror jag inte att Olander menar det så. Jag tycker att det är mycket bra att man nu har tillsatt den här parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Jag tycker att det är viktigt. Det är viktigt att man långsiktigt kan utreda underlaget för en stabil socialförsäkring som bildar en brygga mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för dessa människor. Jag tycker att det är bra för Sverige. Det är det vi behöver.

Anf. 111 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Det är en viktig grundsten i välfärdsbygget att ha fungerande socialförsäkringar. För mig som socialliberal känns det väldigt självklart att ett kapitalistiskt välfärdssamhälle ska innehålla en trygghet för medborgarna mot sjukdom och oväntade händelser och jämna ut risker och olika förutsättningar mellan generationer och grupper. Det är viktigt att försäkringarna är obligatoriska och att de inte gör skillnad på människors olika förutsättningar. I motsats till privata socialförsäkringar ska de försäkra en människa mot ohälsa oavsett de fysiska förutsättningarna. Ett viktigt inslag i dem är att de ska skydda mot inkomstbortfall. Vi i Folkpartiet har genomgående under 1900-talet och nu under 2000-talet tyckt att en större del av befolkningen ska ha en rejäl del av sin inkomst försäkrad. Vi tycker att runt 80 procent av inkomsten ska vara försäkrad genom en allmän, offentlig socialförsäkring. Trots lite olika utgångspunkter i det praktiska genomförandet har, som vi har hört flera gånger i dag, de fyra allianspartierna genomfört en väl genomtänkt och fungerande socialförsäkringspolitik under den här perioden. Vi har verkligen visat att vi, trots en del skilda åsikter från början, har lyckats hitta väldigt bra gemensamma förslag. Det har vi bland annat visat genom det vi har debatterat i dag, nämligen en reformering av sjukförsäkringen. Där har fortfarande de flesta en ersättning på runt 80 procent. Där har vi fått en rehabiliteringskedja och bättre uppföljning och aktivitet från olika aktörer. Det har inneburit att fler har kunnat gå tillbaka till arbetet. Det har också inneburit kortare sjukskrivningar, färre sjukskrivningstimmar och färre förtidspensionärer. Då borde det också gå att diskutera långsiktiga lösningar även över blockgränserna, trots att Socialdemokraterna i dag, liksom den övriga oppositionen, uppenbarligen vill fortsätta i samma spår. I dag har vi hört upprepad kritik mot alla förändringar. Trots att vi nu, delvis med facit i hand, ser att förhållandena för många sjuka människor har blivit bättre hör vi bara att Socialdemokraterna vill säga nej och riva upp de reformerna. Vi har inte hört några förslag på vad de skulle genomföra i stället. Jag tror ändå att det är möjligt att vi sätter oss ned som vi gjorde med den stora pensionsreformen. Där samarbetar de fyra allianspartierna och Socialdemokraterna bra. Jag tror att vi ska kunna diskutera sådana frågor som hur en långsiktig finansiering ska åstadkommas och även hur andra försäkringar än sjukförsäkringen ska utformas. Jag sällar mig till dem som blir väldigt förvånade över att det enda konkreta som Ronny Olander säger att han inte kan tänka sig att gå med på är arbetslöshetsförsäkringen. Jag förstår inte det. Om själva idén med en allmän socialförsäkring är att den ska vara obligatorisk och att alla ska omfattas oavsett risk att råka illa ut borde det väl gälla arbetslöshetsförsäkringen också. Jag tycker att det vore synd om Socialdemokraterna, liksom Ronny Olander, är låsta vid att inte ens kunna diskutera en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Anf. 112 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Nu har socialförsäkringsministern tagit fram direktiv till en ny socialförsäkringsutredning. Bakgrunden är faktiskt den att den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredare som tog fram direktiv till en utredning, och den ville man inte tillsätta. Under resans gång har vi varje år väckt en motion i socialförsäkringsutskottet om att den ska tillsättas. Vi som kommer ihåg det och har varit med hela mandatperioden vet dessutom att statsministern själv i sin första regeringsdeklaration sade att han skulle tillsätta en socialförsäkringsutredning eftersom det var så viktigt med breda överenskommelser. Jag vet att vi diskuterade det här moratoriet en jul, och man förstod egentligen inte vad det var. Då sade man att det skulle komma en socialförsäkringsutredning. Det sade Solveig Zander, och jag tror att socialförsäkringsministern också indirekt lovade oppositionen det. Det var strax före jul. Vi har bett att få ett tillkännagivande om detta. Det har avslagits av majoriteten, och man har sagt att den kommer nu. Och nu kom den tre eller fyra månader före valet. Nu säger man att man vill ha in namn. Det är bra. Men min kritik är att om man vill att någon ska samarbeta, fru socialförsäkringsminister, om man vill ha breda överenskommelser såsom vi ville ha om pensionsuppgörelsen när vi hade regeringsmakten, vore det klädsamt om man frågade oss vad vi vill ska ingå och samtalade med oss om detta. I stället pinnar man bara på och säger så här: Nu har jag gjort alla dessa förändringar. Nu har jag satt ned foten. Nu vill jag att vi diskuterar hur detta har varit eller hur det ska se ut i framtiden. Vad är det för demokrati? Jag tycker också att det är väldigt talande för alliansregeringen. Inte någon gång på dessa fyra år har Alliansen sträckt ut handen till oss i socialförsäkringsutskottet. Och ändå säger man nu några månader före valet att man vill ha breda överenskommelser. Är det inte talande? Man vill inte det. Man vill inte ens svara på Veronica Palms frågor. Vad är det för samtal i en demokrati? Det är väldigt viktigt att man har samförstånd om man ska utreda något. Man måste åtminstone veta vad den ena parten vill ha utrett. Det är viktigt att man sätter sig ned och samtalar. Ulf Nilsson raljerar över att Ronny Olander inte vill ha en obligatorisk a-kassa i socialförsäkringssystemet. Nu var ni på Arbetsförmedlingen, och ni vet att det finns en obligatorisk a-kassa. Det lovade ni att utreda. Det har inte kommit ett enda förslag. Ni klarade inte av det under perioden. Det finns en låg arbetslöshetskassa, precis som Centern vill ha, som heter Alfakassan. Den har inte ändrat namn under er period. Ni har ju ändrat namnet på många saker. Ni kanske har ändrat namnet på detta också. Förut fick man en summa från den om man hade jobbat i sex månader, men den är låg. Sedan har man en arbetslöshetskassa som man betalar in till själv. Där har ni försämrat villkoren för arbetarna men icke för företagare. Det är en tydlig klasspolitik. Det är bra att ni sträcker ut handen och vill att vi ska samarbeta med er. Men hade det inte varit klädsamt att fråga vad vi skulle vilja ha med i den här utredningen? Om man sträcker ut handen gör man väl det lika villkor. Nej, under hela den här mandatperioden har ni aldrig sträckt ut handen. Det bådar inte gott för framtiden, varken för enskilda, för företag eller för Sverige.

Anf. 113 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Jag välkomnar återigen utredningen om trygghetsförsäkringarna, och jag uppfattar verkligen att det är en öppen hand, Siw Wittgren-Ahl. Utredningen ska diskuteras, och jag uppfattar att det är ni som stänger igen. Det är därför jag vill ställa en fråga till Ronny Olander som jag tycker har ställt en intressant och tankeväckande interpellation. Jag delar Gunnar Axéns analys här om det som Ronny Olander framför om framtidens socialförsäkringar, och jag ställer mig också bakom det. De ska omfatta alla, de ska vara generella och de ska vara obligatoriska. Så är det vad gäller sjukförsäkringen. Så är det vad gäller den allmänna folkpensionen, och så tolkar jag faktiskt att Ronny Olander även vill ha det vad gäller arbetslöshetsförsäkringen. Det skulle jag i så fall välkomna väldigt varmt. Alla som söker arbete och står till arbetsmarknadens förfogande borde omfattas av en allmän och generell arbetslöshetsförsäkring. Jag har hittills uppfattat att Socialdemokraterna stänger dörren och säger: Ni som har kvalat in i Alfakassa eller någon annan a-kassa - då måste man ha haft jobb i sex månader och betalat ett par tusenlappar - omfattas av en trygghet på 12 000-20 000 per månad år efter år. Det är flera hundra tusen kronor. Med de flera hundra tusen ungdomar som däremot inte kommer in i arbetslöshetsförsäkringen hänvisas till inkomstprövade socialbidrag på 5 000-6 000 kronor per månad. Det här är en fruktansvärd orättvisa. Det är en fullständigt orimlig ordning enligt min uppfattning. Gunnar Axén sade också att motivet för detta, som ju Socialdemokraterna inte hymlar med, är att det ska vara väldiga skattebelopp in i arbetslöshetsförsäkringen och så låga avgifter att folk går med, och det ska gärna vara i de fackliga a-kassorna de går med. Även borgerligt sinnade människor ska gå med i fackliga a-kassor, och de ska göra det i de fack som i stor utsträckning använder sin tid till att starkt kritisera den borgerliga regeringen och att starkt subventionera och stötta det socialdemokratiska partiet. Jag tycker inte att det motivet räcker. I dag går 20 statliga miljarder in i a-kassorna. De rödgröna har sagt att de vill öka beloppet till 26 miljarder. De vill sänka egenavgiften till 80 kronor, alltså till under tusenlappen per år. Egenavgiften kommer att vara 5-10 procent, och så säger man: Du som hade ett jobb under sex månader en gång i tiden och har betalat en tusenlapp eller två ska få 12 000-20 000 kronor år efter år, medan du som inte fick den möjligheten ska stå utanför och inte få någonting alls från staten. Möjligen kan du, om du inte är tillsammans med någon som har en inkomst, få behovsprövat socialbidrag. Det här är förfärligt och det är upprörande. Därför gladde jag mig åt Ronny Olanders interpellation och de mycket tydliga formuleringarna om att framtidens socialförsäkringar ska vara generella, allmänna och obligatoriska. Om Ronny Olander och Socialdemokraterna kunde öppna för en diskussion kring detta i den kommande utredningen om trygghetssystemen skulle ingen vara gladare än jag. Det är en ohållbar ordning, och skulle ert förslag om att öka skattemiljarderna in och minska ersättningen vinna gehör blir det ännu orimligare att det är som det är. (Applåder)

Anf. 114 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Fru talman! Ronny Olander frågar mig: Är det statsrådets avsikt att den framtida sjukförsäkringen ska utgå från de avgörande förändringar i sjukförsäkringen som regeringen genomfört under mandatperioden? Svaret på den frågan är ja. Eller är det Ronny Olanders mening att vi ska ta i beaktande de regler som fanns 2006? Det är väl ganska självklart att vi får utgå från dagens situation. Vi har ändå kommit en ganska god bit på vägen, och jag tror inte att vi ska utgå från 2006. Den utredningen hade behövt ta många år. Det är många som har efterlyst Socialförsäkringsutredningen. Hade Socialdemokraterna bara gjort det man sade 2005, nämligen tillsatt den parlamentariska utredningen som den här riksdagen beslutade om hade vi varit framme. Men vad ni gjorde var att tillsätta en förstudie. Och den, mina vänner, var väldigt alarmerande. Anna Hedborg talar i sin utredning om att det är som att gå ned i ett svart hål av väntan att vara långtidssjukskriven och att sjukförsäkringen används som en parkeringsplats för sådant i samhället som den inte var avsedd för. Rehabiliteringen lyste med sin frånvaro, och företagshälsovården fick jag be Anna Hedborg att fortsätta utreda, för den lyste också med sin frånvaro. Sjukförsäkringen har till och med använts, skriver hon, som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ibland undrar jag om ni har läst er egen utredning. Ni har kanske läst men inte förstått. Våra reformer bygger faktiskt på mycket av det som Anna Hedborg och den av er tillsatta förstudien kom fram till. Men ni har skygglapparna på och säger att ni inte var med på den tiden, och det var inte bra då, och så går ni fort vidare till nästa diskussion. Men hade ni gjort det denna riksdag beslutade om, nämligen tillsatt en utredning då när det blev bestämt hade vi varit framme. Men ni presenterade er sjukförsäkringsutredning som var så alarmerande att man inte kunde sitta stillatigande. Vi tog de resultat som Anna Hedborg kom fram till på väldigt stort allvar. Vi hade att hantera en sjukförsäkring i fullständigt fritt fall, de högsta ohälsotalen i världen och en fullständig oförmåga hos den förra regeringen att göra någonting åt detta. I mina snälla stunder tänker jag ibland att ni nog förstod hur hemskt det var för människor som satt och väntade på ett telefonsamtal som aldrig kom, på en rehabilitering som aldrig infann sig eller hjälp från en företagshälsovård som inte hade muskler. Ni kanske förstod, men ni hade tydligen inte förmåga att göra någonting åt detta. För när er egen utredning är på plats och visar på just detta går ni i opposition mot den och kritiserar oss för att vi har åstadkommit det som ni kanske har velat göra men inte vågat. (Applåder)

Anf. 115 Ronny Olander (S)

Fru talman! Det är inget nytt att regeringens olika representanter och Alliansen och skyller på alla andra. Man undrar om det är ni som har suttit och regerat, för ni skyller på oppositionen och ifrågasätter varför vi inte tillsatte utredningen. Den var klar 2006. Det var bara att trycka på knappen och köra på, och tydligen var förstudien så pass bra att den dög omedelbart till det. Jag förvånar mig över rehabiliteringen och alla de här olika modellerna som jag har räknat upp tidigare. Arbetslivsinstitutet med 400 forskare gjorde ni er av med. Företagshälsovården, vad blev det av den? Det blev ingenting. Arbetsmiljöverket fick 30 procent mindre i anslag. Vad innebär det för det förebyggande arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna, skyddsombuden och så vidare? Gunnar Axén har kommit på en ramsa om dem som har glömts och gömts som han kör nu. Det var precis det som vi gjorde, nämligen tog fatt i den diskussionen och såg till att ingen skulle glömmas och gömmas. Vi halverar sjuktalen, och det blir inga nya förtids- och aktivitetsersättningar, det vill jag säga väldigt tydligt och klart, och det gör jag också. Det var tio år sedan, och det är precis i den tidsaspekten vi har jobbat. Men ni som nu har synpunkter på min skrivning som enskild riksdagsledamot har ju älskat kollektivavtalen och den svenska modellen. I den svenska modellen ska vi ha starka arbetsmarknadsparter. Vi ska ha starka arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer. Det är det som har fört oss fram till den position som vi befinner oss i i dag. Likadant är det när det gäller helheten. På 28 sidor i direktiven står det mycket om kontroll. Det handlar om kontroll av den enskilde och den enskildes ansvar. Jag har försökt läsa igenom alla de här 28 sidorna, och där finns bara någon mening om arbetsgivarens ansvar. Men arbetsgivaren har ansvar för dem som är anställda hos honom eller henne och har också att jobba förebyggande, att driva arbetsmiljöarbetet och att ha hand om rehabiliteringen. På de här 28 sidorna står det också om en annan aktör, precis som ni skrev i budgetpropositionen. Vem är den där andra aktören? Jo, det är även på detta område Försäkringskassan som hanterar 450 miljarder kronor. Även här kan man läsa och förstå när det pratas om en annan aktör att det också ska ut till försäljning. Privatiseringen och avknoppningen som har skett på Arbetsförmedlingens sida som sker nu på försäkringssidan. Man börjar med arbetsskadeförsäkringen. Den ska ut antingen till arbetsmarknadens parter som inte vill ha den - vare sig LO eller TCO vill se den sammansatt med sjukförsäkringen - eller till annan aktör. Vem är den där andre aktören? Till sist vill jag vända mig till Staffan Danielsson från Centerpartiet. Ni kör nu detta med fackföreningar och arbetsmarknadens parter, i det här fallet arbetstagarorganisationen, och "fuck facket forever" som Centerns ungdomsförbund håller på med. Man ska ändra LAS och ändra förutsättningar. Alla i Alliansen kör nu med halva ungdomslöner. Man bygger upp hela resonemanget på olika sätt. Jag bara konstaterar följande. Regeringens olika representanter skyller på alla andra och tar inget eget ansvar. I fråga om matpriserna har man skyllt på Ica- och Domushandlarna. Anders Borg har skyllt på bankerna, biståndsministern på biståndet, Fredrik Reinfeldt på oppositionen och bidragstagare. Ni använder ett sätt att uttrycka er som är väldigt nedsättande för människor som ingår i olika försäkringssystem. Littorin har skyllt på skitår och Borg på väderleksarbetslöshet.

Anf. 116 Gunnar Axén (M)

Fru talman! Jag uppfattar Ronny Olander på det sättet att han tycker att det är viktigt att man är med i a-kassan. Men det är samtidigt viktigt att inte alla är med i a-kassan, för om alla är med i a-kassan försvagas fackförbunden. Bara för ett par dagar sedan gick A-kassornas samorganisation ut i ett pressmeddelande och bedyrade att de inte hade någon koppling till fackförbunden. Men ändå har Ronny Olander som bärande argument för att inte ha en obligatorisk och solidarisk a-kassa att det skulle försvaga fackförbunden, trots att A-kassornas samorganisation säger att de inte har någon koppling till fackförbunden. Man får inte riktigt detta att gå ihop. Man får det inte heller riktigt att gå ihop när Ronny Olander säger att han vill att många ska vara med i a-kassan men inte alla. Det ska vara solidariskt, obligatoriskt och gemensamt finansierat, men inte för alla. A-kassan ska vara frivillig, för om den omfattar alla riskerar man att försvaga fackförbunden. Varför nu arbetslöshetsförsäkringen skulle vara till för fackförbunden och inte för de anställda som skulle behöva känna en inkomsttrygghet? Ronny Olander tycker att det är viktigare med fackförbund, och han gör det till priset av att människor kommer att tvingas att gå till kommunerna och söka försörjningsstöd när de blir arbetslösa därför att de inte omfattas av en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Människor kommer att gå dit och söka försörjningsstöd därför att Ronny Olander tycker att det är viktigare med fackförbund än att alla människor omfattas av en a-kassa, av en arbetslöshetsförsäkring. Det är märkligt. Detta är förmodligen mitt sista inlägg i riksdagen den här mandatperioden, och då vill jag passa på att rikta ett varmt tack till all personal här i riksdagen med hög kompetens och hög servicenivå. Vi får ett fantastiskt stöd från er alla. Jag vill också rikta ett tack till alliansvänner och oppositionen för gott kamratskap, gott samarbete och friska debatter.

Anf. 117 Lars-Arne Staxäng (M)

Fru talman! Oavsett om vi har uppfattningen att vi ska fortsätta med ordinarie a-kassor eller införa en statlig obligatorisk a-kassa är det viktigt att vi är överens om att ha en generell socialförsäkringspolitik som gäller alla människor. Kritiken från den socialdemokratiska oppositionen ramlar ihop när det just gäller Socialförsäkringsutredningen. Hade vi, såsom Socialdemokraterna velat, först efter att de kom i opposition - kom ihåg det! - infört den utredningen och väntat på att utredningen skulle komma med en massa resultat kanske vi fortfarande hade haft världens högsta sjukförsäkringsstatistik. Vi har halverat den under mandatperioden. Äntligen är vi på rätt väg. Antalet sjukskrivna och förtidspensionerade är halverat. Vi var tvungna att ta till detta. Nu inför vi en parlamentarisk socialförsäkringsutredning i god tid före nästa val. Detta är bra. Det var helt nödvändigt. Det är att planera för framtiden.

Anf. 118 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Diskussionen upprepas. Vi får återigen höra från Ronny Olander att inga förändringar och inga reformer av sjukförsäkringssystemet borde ha gjorts i Sverige, trots de långa sjukskrivningarna, de många förtidspensioneringarna och de många människor som aldrig kom tillbaka till arbetsmarknaden och arbetslivet. Det hade varit intressant att bara i en liten bisats höra vilka förändringar Socialdemokraterna hade velat göra av sjukförsäkringen för att komma till rätta med de oerhörda problem med långa sjukskrivningar som människor led av år 2006. De förändringar alliansregeringen genomförde skedde i enlighet med mycket av de diskussioner som fördes 2005 och 2006. Socialdemokraternas egen utredning har nämnts, tillsatt av deras regering, där Anna Hedborg talade om tidsgränser och aktivitet i sjukskrivningsprocessen. Även LO hade en rapport som talade om tidsgränser. Men allt om hur eländig situationen var har Socialdemokraterna glömt nu. Vi har här talat om obligatoriska försäkringar. Ronny Olander skriver själv att socialförsäkringarna ska vara solidariska och ge skydd mot stora inkomstbortfall, bred riskutjämning och obligatoriska. Då blir frågan återigen: Varför ska just arbetslöshetsförsäkringen inte vara obligatorisk? Varför ska barn till föräldrar som av olika skäl har struntat i att betala in a-kasseavgift drabbas av att familjen får svår fattigdom på grund av ofrivillig arbetslöshet? Om frågan är så enkel att det på något sätt bara skulle försvåra för fackföreningarna att få medlemmar är det tråkigt. Jag är övertygad om att vi behöver fackföreningar i Sverige och att de kan få medlemmar på annat sätt än genom att skrämma folk när det gäller trygghetsfrågor.

Anf. 119 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Jag får tacka för en belysande debatt när det gäller Folkpartiet, som har gått från ett socialliberalt samhälle till ett kapitalistiskt välfärdssamhälle. Det är rätt talande. Jag har aldrig varit med om en regering vars företrädare och riksdagsledamöter aldrig tar ansvar för det de har gjort. Ni menar att det inte är ert fel att folk har varit sjuka, att det inte är ert fel att det är arbetslöshet, utan det beror på det vi gjorde för fyra, åtta eller tolv år sedan. Att ni har haft regeringsmakten i fyra år låtsas ni inte om. Jag har aldrig varit med om så ansvarslösa människor - "nej, det är inte mitt fel". Har ni ingen självkritik? Har ni inget ansvar, det som ni vill att de arbetslösa och sjuka ska ha? Det var talande när Ulf Nilsson nämnde den förälder som är ofrivilligt arbetslös. Tänk att vi tror att människor är ofrivilligt arbetslösa! Vi tror att människor vill arbeta. Vi tror att alla vill ha arbete. Men ert skattesystem har gjort att den människa som har 14 000 i lön och är arbetslös betalar, med era mått mätt, 12 000 kronor mer om året i skatt. Det är inte nog med att ni har sänkt ersättningsnivåerna. Ni har också försvårat för människor att vara med i a-kassan. Därtill får de inget jobbavdrag. Men de har lika hög hyra som alla vi andra. Därtill tar man ungefär 12 000 om året från sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer som tjänar 14 000. Det säger ni ingenting om. Ni tillskriver Ronny Olander en makt som jag trodde att ni hade. Jag trodde att det var ni som hade regeringsmakten, inte vi. Ni kanske inte har fattat det, men vi miste makten för fyra år sedan. Det är därför vi står här och pratar med er och försöker få er att prata med oss om att göra något bra gemensamt. Nej, då gömmer man huvudet i sanden som strutsar. Jag hoppas att vi ses i valdebatten. Men om ni inte tar av er hörselskydden då vet jag inte hur dialogen kommer att vara i framtiden. Det verkar inte som att ni vill ta ansvar. Det verkar inte som att ni vill ha makten. Det verkar som att ni vill skylla på oppositionen i alla lägen. Tänk om det hade varit så att vi hade haft makten! Då hade det varit enklare för oss att gå till anfall på er.

Anf. 120 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Jo, Ronny Olander, det är bra med kollektivavtal. Jag tycker att det är bra med starka fack, politiskt oberoende fack. Men de ska vara starka av egen kraft, inte genom att människor hålls nere och förvägras medlemskap i arbetslöshetsförsäkringen om de inte har haft jobb eller om de inte har kommit in. Jan Edling, LO, har i en intressant bok redovisat samma uppfattning. Centerpartiets ungdomsförbund tar i sin desperation över orättvisorna för ungdomar på arbetsmarknaden och i arbetslivsförsäkringen i ordentligt. De upptäcker att Socialdemokraterna och fackförbunden slåss mot de svaga och ofta mot ungdomarna, till exempel i de här frågorna och till exempel vad gäller lagen om anställningsskydd, som inte får ruckas en millimeter. Jag förstår centerungdomarnas desperation. Visst kunde de kanske ha uttryckt sig mer diplomatiskt, men de upprörs över ungdomars diskriminering på arbetsmarknaden. Den upprördheten finns tyvärr inte hos Socialdemokraterna eller Ronny Olander. Ni försvarar i stället orättvisorna och jobbar för att de ska vara kvar. Jag tycker att det är beklämmande. Tydligen har Arbetslöshetskassornas samorganisation annonserat att Alfa-kassan är oberoende. Det var Göran Persson-regeringen som införde en fristående och oberoende a-kassa, Alfa-kassan. Huvudman för den är märkligt nog Arbetslöshetskassornas samorganisation. Ordförandeskapet har nyligen växlat från Metalls representant till Kommunals. Oberoende - jo, pyttsan! (Applåder)

Anf. 121 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Fru talman! Jag ska säga något upplysningsvis. Jag hör att Ronny Olander har läst direktiven mycket noggrant. Då tror jag nog att han upplever att ett stort antal av punkterna där är hämtade från delar som ni vill diskutera. Fem av sju punkter, har jag sett här, som finns i direktiven är punkter som också Socialdemokraterna har lagt fram. Sedan börjar Ronny Olander - jag hoppas att det är en felsägning - dra in Ica och affärer och pratar om att vi skulle skylla på dem. Vi är tvärtom rädda om företagen. Vi är rädda om dem som vill driva företag. Vi vill göra det enklare för företag att anställa. Vi vill att det ska löna sig att arbeta. Jag hoppas inte att Vänstern får sådant inflytande i den regeringen, i så fall, att man vill privatisera det privata näringslivet. Siw Wittgren-Ahl pratar om ekonomi för utsatta. Då förstår jag inte varför ni särskilde BTP för förtidspensionerade, varför ni sänkte BTP, bostadstillägget, för förtidspensionerade och höjde det för ålderspensionärer. Nu har vi återställt detta, och det är jag väldigt glad åt att kunna presentera. Mig veterligen har det aldrig funnits någon regering tidigare som har sänkt skatten för pensionärerna, som vi har gjort. Vi har sänkt skatten med 10 ½ miljard kronor för pensionärer. Jag har aldrig någonsin - rätta mig gärna - sett en socialdemokratisk regering som har sänkt skatten för landets pensionärer. Det har denna regering gjort med 10 ½ miljard. Där slår vi er allt på fingrarna. Sedan hade Ronny Olander en liten felsägning till. Det gäller vad som har hänt med företagshälsovården. Det har kanske missats i budgeten, men vi har satsat 500 miljoner i år. Vi försökte gå vägen om landstingen, men det fanns landsting som inte var så intresserade av att teckna avtal med företagshälsovården. Då sade vi: Då går vi raka vägen till företagshälsovården i stället. De har fått pengar för arbetsplatsnära sjukvård, för att vara coacher, som ni kanske också vill avskaffa, för att kunna vara en länk mellan sjukvården och arbetsplatsen och så vidare. Vi tycker nämligen att arbetsmiljön är väldigt viktig, och företagshälsovården ska värna sin kärnverksamhet. Däremot kan jag inte riktigt förstå en sak. Under alla år som jag satt i riksdagen och vi försökte få till företagshälsovård sade Socialdemokraterna nej. Jag är också gammal företagssköterska, så jag har följt det här väldigt noga. Ni ville inte ha företagshälsovård. Ronny Olander vet också hur vi kämpade för detta. Ni röstade hela tiden ned våra förslag och våra motioner. När det gäller rehabilitering och rehabiliteringsgarantin tänker jag göra allt för att fortsätta på den banan och se till att vi värnar insatser. Även om det är landstinget som har ansvar för den medicinska rehabiliteringen får staten stötta upp, inte minst när det gäller diagnoser som rör kvinnors ohälsa. De har fått en betydligt sämre rehabilitering tidigare än nu. En läkare sade till och med till mig: Tidigare fick män mediciner och kvinnor sjukskrivning. Därför har vi också ett övertag när det gäller kvinnor och deras sjukskrivning och förtidspensionering. Jag tänker fortsätta med detta. Jag tänker också fortsätta med att stödja rehabiliteringen i olika former. Förutom kultur på recept och kanske rehabilitering på hästrygg har vi grön rehabilitering som jag tror väldigt intensivt på. Jag vet att Ronny Olander är intresserad av koloniträdgårdar. Åtminstone där skulle vi då kunna enas.

Anf. 122 Ronny Olander (S)

Fru talman! Den här debatten, där man diskuterar ett 28-sidorsdirektiv, är inte helt lätt. Men jag vill bara säga en sak när det gäller företagshälsovården och hur viktigt det är med medicinsk, teknisk och psykosocial verksamhet. Ni tog bort Arbetslivsinstitutet med 400 forskare som ni nu ska försöka återknyta till den här utredningen. Det behövs verkligen. Sedan undrar jag, eftersom jag inte har mer tid, om referensgruppen. Den ska bestå av arbetsmarknadens parter. Varför får de inte ingå i huvudgruppen? De skickas alltså med en referensgrupp och kopplas till detta. Det kan man ju också fråga, och ni får väl se vad de svarar på det. Vad gäller ungdomsarbetslösheten vill jag bara hänvisa till vad vi har sagt tidigare. Vi städar upp efter er varje gång - 1976, 1982, 1991, 1994, 2006, 2010. Varje gång det är en borgerlig regering är det hög arbetslöshet och negativ tillväxt, och så lånar man till statsfinanserna. Hur ska man kunna trolla med det i längden? Jag vill rekommendera er som inte riktigt förstår det här med den svenska modellen, lönebildningen, ansvar för arbetsmarknadens parter, fackförbund, fristående kassor, företagarnas a-kassor och så vidare att läsa på i den delen. Sedan var det ingenting som hade hindrat att vi hade satt oss ned 2006, när förstudien var färdig, för att diskutera de här viktiga frågorna. Ni hade ändå kunnat handla, och ni hade kanske också fått vissa impulser från oss som ni hade kunnat ha nytta av. Jag beklagar det. Ni pratar mycket. När vi har makten har vi en förvärvsfrekvens på 77 procent för män, 75 procent för kvinnor, 60 procent för dem som inte har bott så länge i landet och 50 procent för funktionshindrade grupper. Vi är världens mest arbetsamma människor. Men ni har framställt oss som bidragstagare, och jag tänker på fusk- och missbrukshistorierna och allt det. Jag får både beröm och skäll, och det ingår väl i debatten. Min tid är nu ute. Detta kanske är min sista debatt. Jag vill bara instämma i vad Siw Wittgren-Ahl sade tidigare. Men tack, för min del, för 16 år i den här fantastiska riksdagen! Det har varit många härliga och fina dueller och debatter. Jag tackar all personal som ser till att vi kan stå här och funka på ett bra sätt. I övrigt hänvisar jag till vad du sade, Siv. Det var mycket bra sagt.

Anf. 123 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Fru talman! Vi har haft en finanskris i världen. Jag tror inte att Sveriges problem har varit av inhemsk karaktär. Vi fick ärva de inhemska problemen i början av 90-talet. Det finns många böcker som vittnar om hur det såg ut då, men jag tänker inte gå in på det nu. Jag vill bara påpeka att Sverige, mitt i denna finanskris, har lyckats bättre än de flesta andra länder. IMF och Finanspolitiska rådet, allihop, ger Sverige högsta betyg. Jag kan förstå att det är lite svårt att hitta argument för detta för Socialdemokraterna. Men vad jag vill säga till Ronny Olander är också att vi dessutom, under denna finanspolitiska kris, har betalat av på statsskulden. Sedan har jag bara några korta kommentarer. Jag vet att Gunnar Axén har varit inne på detta. När jag läser interpellationen läser jag just det som har varit uppe förut. Det gjorde också att jag hajade till lite grann. Inför Socialförsäkringsutredningen skriver Ronny Olander att en obligatorisk a-kassa försvagar fackföreningarna. Min kommentar är väl att det nu är en fråga för utredningen och för arbetsmarknadens parter och för den parlamentariska utredningen, som nu är tillsatt, att diskutera. Min ingång måste i första hand vara att stärka människors möjlighet till trygghet, inte i första hand att fokusera på fackföreningarna. Socialförsäkringsutredningen ska titta på trygghetssystemen. Det är a-kassan, sjukförsäkringen och försörjningsstödet och hur de arbetar tillsammans. Jag hoppas att utredningens fokus kommer att vara människan. Jag vill också önska lycka till. Och hälsa hem till Skåne!

Anf. 124 Cristina Husmark Pehrsso (M)

Fru talman! Göte Wahlström har frågat mig vad jag i egenskap av ansvarig minister för det nordiska samarbetet avser att göra för att återskapa förtroendet för den nordiska och tillika svenska modellen för att man åter ska kunna se ett globalt vinnarkoncept utveckla bland annat Sverige i framtiden. Den nordiska modellen där parterna på arbetsmarknaden gemensamt sluter avtal medan det offentliga tillhandahåller ett skyddsnät med ett omfattande välfärdssystem har som gemensam ansats att ge medborgarna i Norden en grundtrygghet. Som all ekonomisk och social verksamhet måste den anpassas för att möta nya krav som ställs på Sverige i en omvärld som ständigt ändras. En förutsättning för den nordiska modellen är att regeringen fortsätter att föra en ansvarsfull ekonomisk politik. En viktig del i att värna välfärden har varit att minska ohälsan genom att prioritera rehabilitering och reformera sjukskrivningsprocessen. Genom det nordiska samarbetet värnar vi gemensamt den nordiska modellen och verkar för att stärka de nordiska ländernas utveckling och konkurrenskraft i en globaliserad värld. Vid möte med Globaliseringsforum 2010 i förra månaden lyfte de nordiska statsministrarna fram grön tillväxt som ett samarbetsområde i det nordiska globaliseringsarbetet. Statsministrarna kom också överens om att utarbeta rekommendationer för ett stärkt nordiskt samarbete inom elområdet för att bland annat kunna hantera ökade mängder förnybar energi. Forskningssamarbete och det nordiska toppforskningsinitiativet är ett resultat av statsministerinitiativ vid tidigare möten med Globaliseringsforum. För att förbättra den sociala tryggheten för gränsarbetare är regeringen djupt engagerad i att ta bort onödiga gränshinder och göra det möjligt för människor att röra sig över gränserna med bibehållen social trygghet. Detta gör vi både inom det europeiska samarbetet genom Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2004 och inom det nordiska samarbetet med en ny version av den nordiska konventionen för social trygghet. En parlamentarisk kommitté ska senast den 15 november 2011 redovisa en analys av hur försäkringssystemen fungerar för personer som bor och arbetar eller studerar i olika nordiska länder, vilka möjligheter som finns och vilka konsekvenser det skulle medföra att göra anpassningar i förhållande till ländernas system. Regeringen har anslagit medel till informations- och rådgivningscentrum i Öresund, Värmland och Nordkalotten för att ge information om vilka regler som gäller när man arbetar i ett annat land. Regeringen har även gjort det möjligt att arbeta eller studera i våra grannländer med bibehållen rätt till sjukersättning. Den nordiska modellens exakta utformning har inte varit konstant genom decennierna och kommer inte heller att så vara framöver. Såväl förhållandena på arbetsmarknaden som välfärdssystemet har genom åren anpassats för att kunna möta de utmaningar som uppstår. Från regeringens sida råder det inget tvivel om att den svenska modellen även fortsättningsvis ska värnas. Förutsättningarna för vår framtida välfärd bottnar i att Sverige har en flexibel och väl fungerande arbetsmarknad som förmår att anpassas till de föränderliga krav som omvärlden ställer.

den 21 maj

Interpellation

2009/10:457 Långsiktig och hållbar socialförsäkring

av Ronny Olander (s)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

I slutet av april beslöt regeringen att tillsätta en parlamentarisk socialförsäkringsutredning som ska se över sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, aktivitetsstöd och det ekonomiska biståndet. Vidare ska utredningen se över samarbetet mellan olika myndigheter samt en flexiblare ersättning i likhet med de förtidspensionerade i dag. Kommittén ska bland annat undersöka ett fördjupat samarbete mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, samt hur gränsreglerna bör fungera framöver. Utredningen leds av Ulf Kristoffersson, m, som är socialborgarråd i Stockholm. Resultatet ska redovisas i sin helhet senast den 15 maj 2013.

Det har länge funnits ett behov av att se över socialförsäkringarna. Därför tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen en förstudie med uppgift att arbeta fram underlag inför en kommande parlamentarisk utredning. Men den moderatledda regeringen har under mandatperioden genomfört avgörande förändringar i sjukförsäkringen utan att först utreda konsekvenserna. En ny stor grupp av försäkringslösa i trygghetssystemen har vuxit fram.

Det kommer att vara ett mödosamt och långsiktigt arbete att åter bygga upp en försäkring värdig ett välfärdssamhälle. Det gör behovet än större av en genomgripande och bred utredning för att få till stånd en långsiktigt hållbar och modern sjukförsäkring som är anpassad till människor i dagens arbetsliv.

Det är nödvändigt att satsa på förebyggande folkhälsoarbete, stärka företagshälsovården och förbättra rehabiliteringen samt att reformera arbetsskadeförsäkringen. Inte minst är det viktigt att betona arbetsgivarnas ansvar när det gäller arbetsmiljöfrågorna och rehabiliteringen. Dessutom är det utomordentligt viktigt att stärka de offentliga trygghetssystemen som alla kan ta del av.

Uppgiften måste vara att utforma framtidens socialförsäkringar som omfattar alla och är byggda på principerna om arbetslinjen, människan i centrum, solidarisk finansiering, ge skydd mot alltför stora inkomstbortfall och ha en bred riskutjämning. Socialförsäkringarna ska vara generella – av fördelningspolitiska skäl – och obligatoriska med fokus på arbetslinjen. Det nya systemet ska vara långsiktigt och finansiellt stabilt och bygga på att personen är försäkrad i befintligt skick.

Men denna ansats och syn på en framtida sjukförsäkring saknas i direktiven till den nu tillsatta parlamentariska utredningen.

Regeringen väljer nu att även ta in frågan om arbetslöshetsförsäkringen, ekonomiskt bistånd med mera i den här utredningen. Regeringen har förstört a-kassan och trängt ut en halv miljon människor. En framtida arbetslöshetsförsäkring handlar om i första hand att skapa en a-kassa där så många som möjligt omfattas och som ger trygghet och möjlighet till omställning. All forskning är entydig – obligatorisk a-kassa försvagar fackföreningarna, vilket därmed försämrar möjligheten till en stabil arbetsmarknad och lönebildning.

Min fråga till statsrådet är därför:

Är det statsrådets avsikter att en framtida sjukförsäkring ska utgå från de avgörande förändringar i sjukförsäkringen som regeringen genomfört under mandatperioden?