Löneskillnader mellan kvinnor och män

Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen avser att införa EU:s lönetransparensdirektiv på ett sätt som innebär utökade möjligheter att komma åt löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Interpellanten har också frågat vilka initiativ jag och regeringen är beredda att ta för att bidra till att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Låt mig börja med att framhålla att regeringen prioriterar ekonomisk jämställdhet. Målet är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

Syftet med det så kallade lönetransparensdirektivet är att stärka tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete genom insyn i lönesättningen och efterlevnadsmekanismer.

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att analysera och bedöma svensk rätts förenlighet med direktivet. Utredaren ska med utgångspunkt i bland annat den svenska arbetsmarknadsmodellen ta ställning till och motivera vad som är nödvändigt för att direktivet ska genomföras i Sverige. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj 2024.

Arbetsmarknadens parter har mycket riktigt huvudansvaret för lönebildningen. Regeringen värnar den svenska lönebildningsmodellen och har stort förtroende för att parterna tar sitt ansvar.

Frågan om jämställda löner är kopplad till ekonomisk jämställdhet, och regeringen har det senaste året tagit initiativ till en lång rad olika myndighetsuppdrag i syfte att främja ekonomisk jämställdhet. I regleringsbreven för 2024 gavs uppdrag till flera myndigheter om allt från distansarbete efter covid-19-pandemin, kvinnors etablering på arbetsmarknaden och jämställdhet på bostadsmarknaden till analys av livsinkomster. Regeringen har även nyligen gett ett uppdrag till Tillväxtverket som, bland annat tillsammans med Jämställdhetsmyndigheten, ska genomföra insatser i syfte att förbättra förutsättningarna för kvinnors entreprenörskap, ägande och företagande.

Fru talman! Tack, jämställdhetsminister Paulina Brandberg, för att vi kan ha den här otroligt viktiga diskussionen här i dag!

Kvinnors livsinkomster i Sverige är i dag ungefär tre fjärdedelar av mäns. Oavsett hur man räknar landar man på att det handlar om miljontals kronor under ett liv. När man lägger ihop inkomsterna från arbete, näringsverksamhet, kapital och transfereringar ser man att det skiljer omkring 6 miljoner kronor i livsinkomst mellan kvinnor och män.

Detta är ett gap som beror på flera faktorer. En av dem är naturligtvis, allt annat lika, att kvinnor fortfarande har lägre inkomster från arbete än vad män har. Det skapar även ringar på vattnet, eftersom arbetsinkomsten också utgör grunden för många andra ersättningar som pension, föräldrapenning och sjukersättning. Faktum är att även en liten skillnad i lön kan få stora konsekvenser över tid, eftersom löneökningarna oftast sker procentuellt.

En annan delförklaring till att gapet blir så stort är att kapitalinkomsterna de senaste decennierna har vuxit betydligt snabbare än vad arbetsinkomsterna har gjort, vilket gynnar fler män.

Precis som ministern refererade till i samband med ett av uppdragen hon pekade på har också covidpandemin och den efterföljande ekonomiska krisen gjort att utvecklingen mot ekonomisk jämställdhet fått sig en riktig smäll. Många kvinnor förlorade ju under pandemin mer inkomst än män. Kvinnor har alltjämt högre sjukfrånvaro och ökat vabbande. Under covidpandemin var det också fler kvinnor som sades upp eller permitterades, och efter det har den ekonomiska krisen slagit hårt.

Faktum är att den takt som mäns och kvinnors livsinkomster närmar sig varandra i nu innebär att de inte blir jämställda förrän om 100 år. Det är en utveckling som står direkt i strid med ett av de jämställdhetspolitiska målen, nämligen det övergripande mål som talar om att män och kvinnor i Sverige ska ha samma möjligheter att forma sina egna liv och samhället. Det är också därför jag tycker att debatten vi har i dag är oerhört viktig.

Jämställdhetsministern är även biträdande arbetsmarknadsminister och har därmed brett ansvar för de här frågorna. Flera utredningar har tillsatts tidigare. Så sent som 2022 lämnade Kommissionen för jämställda livsinkomster sitt slutbetänkande. Jag skulle gärna vilja höra från jämställdhetsministern i mer specifika termer vilka ambitioner som finns och vad man vill genomföra på det här området. Vi är ju snart halvvägs in i mandatperioden.

Fru talman! Jag vill återigen tacka för debatten. Det är jätteviktigt att prata om ekonomisk jämställdhet, för det utgör en grundplatta i hela jämställdhetspolitiken. Vi vet att om man inte har en ekonomisk självständighet påverkar det jämställdheten i många andra avseenden. Vi kan till exempel knyta an till vår föregående debatt om våld i relationer. Är man ekonomiskt beroende av sin förövare är det väldigt svårt att lämna relationen. Detta är alltså en jätteviktig fråga.

Jag tycker också att det är positivt att interpellanten lyfte fram livsinkomster i sitt inlägg här till skillnad från i själva interpellationen där man fokuserade enbart på löneskillnader. Jag ser det som ett problem att vi historiskt har tittat på frågan om ekonomisk jämställdhet i ett alltför smalt perspektiv. Löneskillnader är det jätteviktigt att prata om, för självklart är det inte acceptabelt att vi har det lönegap vi har i Sverige. Men den ekonomiska jämställdheten är ett mycket bredare ämne än så.

Jag och flera liberala riksdagsledamöter har de senaste månaderna genomfört ett stort antal rundabordssamtal med fokus på kvinnors finansiella ägande. Under dessa samtal och seminarier har det framkommit uppgifter som för mig har varit rent av chockerande. En av dem är att det finns forskning som visar att när det gäller föräldrars sparande till sina barn sparar de mer, aggregerat, till sina söner än till sina döttrar. Den ekonomiska ojämställdheten börjar redan i blöjåldern. Det säger någonting om hur djupt rotat detta problem är. Vi kan alltså inte stirra oss blinda på frågan om löneskillnader. Vi måste höja blicken och titta på detta mycket bredare. Vi måste titta på sparandet och alla andra inkomster.

Det interpellanten inte nämner men som jag också tycker att vi måste sätta mycket mer fokus på är kvinnors entreprenörskap. Alla är inte löntagare. Alla vill inte vara löntagare. Det finns andra sätt att tjäna pengar. Även här ska det såklart råda jämställdhet. Det gör det inte. Vi vet att mindre än 1 procent av riskkapitalet går till företag som ägs och drivs av kvinnor.

När det gäller andelen företag med minst en anställd som drivs av kvinnor är Sverige näst sämst i EU, statistiskt sett. Det visar verkligen på att Sverige, som ofta ser sig som någon form av världsmästare i jämställdhet, har en hemläxa att göra. Vi har ett arbete att göra för att förtjäna det ryktet i jämställdhetsarbetets alla avseenden.

I nästa inlägg kommer jag att mer konkret gå in på vilka åtgärder regeringen vidtar med anledning av detta, men jag vill verkligen betona behovet av att bredda debatten till att omfatta livsinkomster och alla delar av den ekonomiska ojämställdheten.

Fru talman! Tack, jämställdhetsministern, för svaret! Det känns väldigt betryggande att även jämställdhetsministern har en bredare syn på den här frågan.

När jag tillträdde som socialförsäkringsminister 2014 var en av de första departementsskrivelserna jag tog fram en analys av hur det pensionsgap på 30 procent mellan kvinnor och män som vi har i Sverige de facto byggs upp under åren. Det analyserades var gapet uppstår och vad det beror på. Det var såklart en ganska komplex bild, precis som ministern säger, som handlar om kvinnors ekonomiska utsatthet från blöjåldern till pensionen. Den aggregerades i analysen.

En sak som jag också verkligen skulle vilja ta upp i sammanhanget är det ministern säger om vilken enorm skillnad det är på kvinnors och mäns kapitalinkomster i det här landet. Det var därför jag lyfte fram i mitt första anförande att detta är en betydande del av att kvinnor har lägre livsinkomster. Vi måste jobba på flera olika perspektiv samtidigt.

En sak som jag dock skulle vilja påpeka och som handlar om hur vi analyserar löneskillnader i det här landet är hur Medlingsinstitutet gör. Där skulle jag definitivt vilja säga att vi har ett statistiskt problem. När Medlingsinstitutet upprättar sin statistik i dag gör de om alla jobb till heltidsjobb i sina jämförelser. Och vilka är det som jobbar deltid? Jo, kvinnor. Det i sig gör att den statistiken blir fullständigt missvisande.

Medlingsinstitutet tar inte heller in de strukturella löneskillnaderna på arbetsmarknaden i sin statistik och analys. Det har vi påpekat och kritiserat under flera år. Det är ett medskick från mig som gammal fackordförande på kommunaltjänstemannasidan, som är ett kvinnodominerat område. Så länge man inte väger in såväl deltidsarbetet som det faktum att det finns strukturella löneskillnader på arbetsmarknaden i sina statistikunderlag är det inte klockan 16.12 som kvinnors lön tar slut, utan betydligt tidigare under dagen. Det kan ju vara ett tips när det gäller uppdrag till Medlingsinstitutet.

När det gäller de strukturella löneskillnaderna är det ett faktum, oavsett hur man tittar på arbetsmarknaden och oavsett vilken sektor eller bransch det handlar om, att de yrken som domineras av kvinnor är statistiskt lägre betalda över hela arbetsmarknaden.

Jag ser nu fram emot att ta del av ministerns tankar om det här men också vilka initiativ som förhoppningsvis kommer att kunna tas på området.

Fru talman! Jag lovade i mitt tidigare inlägg att jag skulle återkomma med konkreta åtgärder som regeringen vidtar, och det kommer jag nu att göra.

En av nyckelfrågorna i detta oavsett om vi pratar om löner, företagande, sjukpenning eller föräldrapenning är att adressera det obetalda hem- och hushållsarbetet. Vi vet att kvinnor i dag fortfarande tar mycket större ansvar för detta än män gör, och det påverkar kvinnor på väldigt många olika sätt. Det påverkar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Det påverkar kvinnors benägenhet att känna att man har möjlighet och tid att driva företag.

Det här påstår jag är något som gör att kvinnor måste ratta två heltidsjobb. Vi vet att sjukskrivningarna är mycket högre för kvinnor än de är för män, och det är inte så konstigt när de har flera olika bollar att hålla i luften samtidigt. Det är faktiskt inte bara en ekonomisk fråga utan också en hälsofråga inom jämställdhetsområdet.

Här ser vi nu över föräldraförsäkringen, bland annat genom att öka antalet dubbeldagar och möjligheten att överlåta föräldradagar till fler. Vi vill ge fler föräldrar verktyg att kombinera föräldraskap och arbetsliv. Detta menar jag är en viktig nyckel till ekonomisk jämställdhet.

Jag vill också särskilt prata om utrikes födda kvinnor. Bland dem som står allra längst från arbetsmarknaden och som är mest ekonomiskt utsatta ser vi en överrepresentation av just utrikes födda kvinnor. Vi behöver vidta riktade åtgärder för den gruppen.

Här jobbar regeringen på flera olika fronter. Bland annat har vi gett ett uppdrag att ta fram en myndighetsgemensam plan för att öka utrikes födda kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Det var ett regeringsbeslut som togs förra året.

Vi har en överenskommelse mellan regeringen och SKR om en gemensam satsning för att nå ut till utrikes födda kvinnor som besöker den öppna förskolan därför att vi ser att det är en plats där vi faktiskt kan nå dessa kvinnor.

Vi har också en omfattande politik för att minska segregationen och öka integreringen i det svenska samhället för att fler utrikes födda, inte minst utrikes födda kvinnor, ska kunna komma i arbete och bli en del av det svenska samhället i alla delar.

Utöver detta har vi åtgärder när det gäller kvinnors entreprenörskap. Alldeles nyligen, den 7 mars, fattade vi beslut om ett kraftfullt paket för att främja kvinnors företagande. Tillväxtverket tillsammans med Jämställdhetsmyndigheten och andra aktörer ska genomföra insatser som stimulerar unga kvinnors entreprenörskap och företagande och genomföra kunskapshöjande insatser för företagare och företagsfrämjande aktörer. Det är också ett jätteviktigt uppdrag inom detta område.

Vi har också i regleringsbrevet för 2024 gett ett uppdrag till Mynak att utreda hur ökat distansarbete har påverkat jämställdheten.

Detta är några exempel på åtgärder som regeringen vidtar för att komma åt den ekonomiska ojämställdheten inom flera olika områden.

Fru talman! Tack, jämställdhetsministern, för engagemanget på det här området!

Som ministern inledde med är det här kanske det mest centrala jämställdhetsområdet - ekonomisk frihet för Sveriges kvinnor att oavsett vilken bakgrund man har kunna styra sitt liv, välja att gå om man lever i en relation som inte fungerar, skilja sig och ta hand om sina barn. Det är alldeles för många kvinnor i det här landet som uppger som skäl för att man inte lämnar en dålig relation att man inte vet hur man ska kunna stå på egna ben ekonomiskt.

Jag nämnde för ministern i mitt förra inlägg den analys som vi gjorde av var pensionsgapet uppstår. När det gäller inkomstutveckling kan man konstatera att kvinnor i och för sig är på en något lägre nivå men att kvinnor och män ändå följs åt i en hyfsat likartad kurva fram till dess att de bildar familj. Där sker något. Där rasar kvinnors inkomster, och det beror på flera av de saker som ministern lyfte fram.

Jag brukar säga att arbetarklasskvinnor jobbar deltid redan innan de bildar familj eftersom de jobben många gånger är organiserade så, i deltider, medan tjänstemannakvinnor går ned på deltid efter att de har skaffat barn för att få det så kallade livspusslet att gå ihop och för att orka. Båda grupperna är på något sätt lika ofria.

Där ökar också kvinnors sjukskrivningar, och tappet som kvinnor gör när de bildar familj tar de aldrig igen.

Jag nämnde några åtgärder när jag stod här sist. Jag vill bara tipsa ministern om att 2022, strax före regeringsskiftet, lämnades slutbetänkandet från Kommissionen för jämställda livsinkomster. Där finns en del riktigt bra åtgärder. Titta på det!

Fru talman! Precis som interpellanten säger är ekonomisk frihet en helt grundläggande förutsättning för individens frihet att kunna styra sitt eget liv.

Jag nämnde i mitt förra inlägg några av de åtgärder som regeringen vidtar för att öka den ekonomiska jämställdheten. Jag kan lägga till att vi också i regleringsbreven för 2024 har gett ett nytt uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten att analysera bostadsmarknaden utifrån ett jämställdhetsperspektiv, för bostaden vet vi är något som påverkar ekonomin otroligt mycket. Om man inte har ekonomiska förutsättningar att skaffa ny bostad, hur kan man då ta sig ur exempelvis en våldsam relation eller en relation som man av någon annan anledning inte vill stanna kvar i?

Jag vill tacka interpellanten för debatten och för interpellantens engagemang i den här frågan. Regeringens arbete kommer att fortsätta med full kraft inom alla de områden som vi har belyst här i dag därför att detta som sagt är en grundplatta och en förutsättning för att vi ska kunna få ett mer jämställt samhälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.