Mälarbanan

Herr talman! Pia Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag har för avsikt att vidta för att öka kapaciteten på Mälarbanan i syfte att optimera effekten av Citybanan. Utbyggnaden av Mälarbanan är ett av de objekt som regeringen har prioriterat i den trafikslagsövergripande nationella planen för utveckling av transportsystemet för perioden 2010-2021. I Citybaneavtalet anges att staten åtar sig att så snabbt som möjligt, med hänsyn tagen till planerings-, projekterings- och tillståndsprocessen, bygga två nya spår på hela sträckan Barkarby-Kallhäll. Vidare anges i avtalet att staten åtar sig att bygga två spår på hela sträckan Tomteboda-Barkarby. I regeringens beslut om fastställelse av en trafikslagsövergripande nationell plan för utveckling av transportinfrastrukturen konstaterar regeringen att Mälarbanans sträckning genom Sundbyberg utreds. Det finns i nuläget inga slutliga förslag på hur den delen ska realiseras. För delen Barkarby-Kallhäll har den fastställda järnvägsplanen nyligen överklagats till regeringen. Ärendet bereds nu inom Regeringskansliet.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Jag hade dock förväntat mig ett något mer framåtsyftande och rent av uttömmande svar på frågan om vilka åtgärder ministern tänker vidta för att öka kapaciteten på Mälarbanan, just i syfte att optimera effekten av Citybanan. I stället för klara politiska besked radas ett antal konstateranden upp om Citybaneavtalet. Men vad har regeringen de facto för avsikt att göra och när? Ministern säger förvisso att utbyggnaden av Mälarbanan är ett prioriterat projekt för perioden 2010-2021. Men vad innebär det konkret? Kommer Mälarbanan att få ytterligare två spår längs hela den 20 kilometer långa sträckan mellan Tomteboda och Kallhäll, eller begränsas utbyggnaden enbart till att gälla Kallhäll-Barkarby? Mälarbanan, som sträcker sig från Stockholm via Enköping och Västerås till Örebro, är i dag en av de tyngst belastade järnvägssträckorna i landet. Spårkapaciteten är maximalt utnyttjad under högtrafik. Alla tågtyper med olika hastigheter och olika uppehållsmönster trängs på de här två spåren. Det finns helt enkelt inte utrymme för ytterligare trafik trots att efterfrågan hela tiden ökar. I stället brottas Mälarbanan med ständiga förseningar, vilket givetvis är helt oacceptabelt ur både ett näringslivsperspektiv och ett resenärsperspektiv. Herr talman! Mälarregionen är en oerhört dynamisk region som växer så det knakar. Om 20 år beräknas befolkningen ha ökat med 600 000 invånare, vilket motsvarar två Malmö. I takt med att befolkningen växer ökar också trycket på en effektiv och utbyggd tågtrafik. Jag vill att Mälarregionen ska fortsätta att växa, fortsätta att skapa tillväxt och fortsätta att vara dynamisk med många nya spännande jobb, men då måste järnvägskapaciteten längs Mälarbanan byggas ut så att inte fortsatta möjligheter till arbetspendling och godstransporter stryps. Den 6 kilometer långa Citybanetunneln, som nu håller på att byggas för fullt här i Stockholm och som förväntas stå klar 2017, kommer att medföra en kapacitetsförbättring - ja. Pendeltågstrafiken flyttas under jord, vilket skapar utrymme för mer gods- och persontrafik ovan jord, det vill säga på de två spår som i dag finns in till Stockholms central. Men för att Citybanan ska kunna komma till full nytta för resenärer och näringsliv här i Mälarregionen och för att man ska kunna möta den ökade efterfrågan på tågtrafik in mot Stockholm och öka punktligheten behöver Mälarbanan byggas ut till fyra spår längs hela sträckan Tomteboda-Kallhäll. Det räcker inte med enbart en utbyggnad mellan Barkarby och Kallhäll. Mälarbanans inre del kommer fortfarande att vara en begränsning för att köra fler tåg med ökad punktlighet. Herr talman! Jag menar att det är oerhört väsentligt att utgå från en systemsyn när man beslutar om olika järnvägsobjekt. För att optimera Citybanans kapacitet måste flaskhalsar längs Mälarbanan elimineras, och det arbetet bör gå hand i hand med detta. Ministern har än så länge inte lämnat något klart besked, som sagt. Det oroar mig och många andra. Vi socialdemokrater lägger i vårt budgetförslag fram 10 miljarder för att tidigarelägga kapacitetshöjande åtgärder, som till exempel det här fyrspåret. Jag vill veta när ministern kommer att sätta ned fötterna och bestämma sig. Hur länge kommer det att dröja?

Herr talman! Det är en angelägen interpellation för många människor som Pia Nilsson har ställt. Jag vill ta mig friheten, vilket även Pia Nilsson gjorde, att vidga debatten en smula, inte minst som vald för den här regionen, liksom statsrådet är. Hela diskussionen om trafiken på Mälarbanan bygger på en mycket väsentlig förutsättning, nämligen att vi för några år sedan äntligen kunde komma fram till beslut om att bygga Citybanan. Annars hade vi haft kvar den situation, herr talman, som vi haft sedan 1897 med bara två spår ovan jord söderut från Stockholm. Jag vill påstå att det som inträffar nu i stort sett är den största händelsen på trafikområdet i Stockholm sedan 1897. Och det kommer att bli färdigt om några år. Jag ser att Börje Vestlund från Socialdemokraterna sitter här i salen. Han har under många år också debatterat de här frågorna och, liksom jag, något fåfängt noterat att det har varit svårt att få förståelse för att frågan om spårväg genom Stockholm är av utomordentlig vikt för hela Sverige. Det är inte bara en Stockholmsfråga. Den här interpellationen och många andra i den här riktningen är ett bra bevis på det. Äntligen kan man hoppas på att andra kompletterande investeringar ska få fullt genomslag så att Mälarregionen, från Nyköping, som herr talmannen känner väl till, upp till Gävle, Uppsala, Västerås och Eskilstuna, blir ett enda sammanhängande arbetsplatsområde. Det har det inte kunnat bli tidigare i och med att vi har haft så mycket förseningar. Det har varit för osäkert, helt enkelt. Vilken lärdom ska man dra av att vi nu har sett möjligheten att Citybanan gör Stockholmsregionen till det administrativa centrum och det arbetscentrum som varje land behöver? Jo, vi kan inte fortsätta att bortse från vikten av att kommunikationerna till och från och inom storstadsregionen fungerar väl, som vi gjorde under många olika regeringar under många decennier. Tyvärr har det blivit eftersatt, särskilt på det spårbundna området. Och, herr talman, jag erinrar mig att jag, för att nu använda något som jag själv kommer ihåg, redan i mitten av 80-talet eller i början av 90-talet i olika partimotioner diskuterade frågan om utbyggnad av spårbunden trafik i Stockholm som en lösning. Vi såg att Stockholmsregionen och länet på den tiden ökade med ungefär 15 000 invånare per år. Nu är vi uppe i 30 000. Detta kommer att ställa extrema krav. Om vi inte ska få väldigt många fler köer, där folk sitter av sina arbetstimmar, måste vi fortsätta att bygga ut den spårbundna trafiken i Stockholm. Jag tycker att Pia Nilsson i allt väsentligt har rätt. Jag går inte in på just den frågan. Men det gäller att se till att hela Stockholm fungerar. På det sättet vill jag tacka alla som har medverkat till att Citybanan kom till, för den kommer att göra att alla, till och med de från Södertälje, lättare kommer att kunna ta sig till och från Stockholm, och det är viktigt.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret till Pia Nilsson! Jag skulle även vilja säga tack till Gunnar Andrén. Det var ett intressant inlägg. Vi ser att vi nu har fått med ytterligare en blåslampa i kampen mot regeringen när det gäller att försöka få fram ytterligare spårkapacitet i Stockholm. Jag tackar Gunnar Andrén för att han ansluter sig till oss i den frågan. Sedan gäller det vad jag känner för den här frågan, som bor i den här regionen. När man tittar tillbaka på frågan kan man säga att det har varit en fantastisk utveckling av tågtrafiken i Mälardalen. Jag minns när man invigde stationen i Västerås för ett antal år sedan. Då sade flera politiska företrädare att det var ett jättelikt skrytbygge som skulle stå tomt och inte användas, för den här kapaciteten skulle man aldrig nå. Infrastrukturministern vet att alla prognoser om tågtrafiken i Mälardalen har överträffats många gånger om. Därför är jag lite ledsen när jag läser svaret från ministern. Det är en mycket relevant fråga som Pia Nilsson ställer. Vad tänker regeringen göra för att skynda på detta? Kapacitetsbristen är redan nu uppenbar på spåren in till Stockholm. Och den blir än mer uppenbar i takt med att själva Citybanan byggs. Jag tänker på den del som ligger inne i stan och under jord och som, så att säga, underlättar pendeltågtrafiken. Då blir de andra problemen än mer uppenbara. Det blir flaskhalsar. Jag ser i svaret egentligen bara en redovisning av ungefär det vi visste förut, det som man har sagt här. Det finns liksom inget ytterligare besked från regeringen. Det här oroar mycket av det skälet att det senast i går när jag åkte med sista tåget från Västerås, där jag var på ett möte, var trafikstörningar redan när klockan började närma sig elva på kvällen. Fjärrtågen krockar med pendeltågen innan man når in till Stockholm, på andra sidan Sundbyberg. Man får sitta som i ett mjölktåg för att komma in till stan. Därför oroar det oerhört mycket när vi ser de prognoser som pekar på att pendlingen ökar och att folk rör sig mer. Det blir ännu viktigare att kunna ta sig fram, och kapacitetsbehovet är inte tillfredsställt med den plan som finns. Jag tror egentligen inte att infrastrukturministern i grunden har någon annan syn på saken, utan här gäller det att komma till skott och ta ett kliv framåt och bli tydligare med hur man gör för att åstadkomma det som behövs i en snabbare takt än vad som har redovisats nu. Det står här och är allom känt att för sträckningen förbi Sundbyberg finns det olika alternativ. Som vi har sett handlar det om ifall den ska grävas ned eller om den ska dras ut till den andra spårbildningen som kommer från Uppsala. Detta utreds för tillfället. Till sist skulle jag vilja ställa en fråga till infrastrukturministern: När beräknas denna utredning vara klar så att man kan fatta ett beslut? Man behöver veta vilken väg man ska välja i frågan så att man kan komma till skott, för det är stor risk att när man väl är klar med detta kommer också det att överklagas och gå till regeringen för beslut. Vi vet hur det fungerar. Det är därför väldigt viktigt att utredningen blir klar så att man kan ta det första beslutet. Då hinner man med också med överklaganden så att byggnationen kan komma i gång i tid. Det är min sista fråga. Jag önskar att infrastrukturministern kan vara lite tydligare i de här frågorna och visa lite mer ambition. Vad vill infrastrukturministern med det här? Vad är ambitionen för att kunna komma till rätta med problemen? Känn lite mer känsla i den här frågan, infrastrukturministern.

Herr talman! När jag ändå befinner mig i kammaren och vi diskuterar en fråga som är så viktig för Stockholmsregionen kan jag inte låta bli att delta. Uppenbarligen behövs det inte många minuter som statsråd för att lära sig den sköna konsten att skriva ett helt interpellationssvar utan att svara på en enda fråga. Det får vi konstatera att statsrådet har lyckats alldeles utmärkt med i denna interpellation. Hon redogör nämligen inte för någonting när det gäller hur man ska få fart på det här. Jag kommer ihåg att jag under min period i trafikutskottet 2002-2006 var med vid en gemensam uppvaktning hos dåvarande infrastrukturminister Ulrica Messing. Man hade bett särskilt om att vi skulle peka ut något infrastrukturprojekt som var viktigt för en viss region men som inte låg i regionen. Så gott som alla utom de sydligaste och nordligaste delarna av Sverige pekade ut just Citybanan i Stockholm som viktig för att järnvägstrafiken skulle fungera i landet. Jag tror att vi har en ganska gemensam uppfattning från norr till söder att detta är en förutsättning för att vi ska få en fungerande järnvägstrafik i hela vårt land, inte minst för att kollektivtrafiken med pendeltågen i Stockholm ska kunna fortsätta utvecklas och byggas ut. Men för detta krävs inte enbart Citybanan och sedan är det slut, för om det inte händer något mer är risken vansinnigt stor att varken Mälardalen, Dalarna, de delar som går till norra och södra Sverige eller Svealandsbanan har någon särskild nytta av Citybanan. Därför är det relevant att ställa frågan om vad man ska göra senare just nu när Citybanan börjar ta fart och vi kan se när den kommer att vara färdig. Det är det här som är bekymret: att man inte kan ge tydliga och klara besked om vad som kommer att hända efteråt så att talmannen från Nyköping, jag från Stockholm och Pia Nilsson och Sven-Erik Österberg från Västerås och Sala faktiskt kan känna oss trygga. Vet vi att det här kommer att lösa sig i framtiden kan vi kanske leva med förseningar redan tidigt på morgonen och väldigt sent på kvällen. Men då måste besked komma från regeringen. Då kan man inte säga att det bereds inom regeringen, och sedan händer det inte så mycket mer. Nu var det i och för sig ett överklagande, men det är ändå mycket ett konstaterande att det här har man gjort, men man säger inte vad man vill göra. Det är det jag vill veta: Vad vill regeringen göra för att få fart på det här så att inte den vackra, dyra och fantastiska Citybanan byggs färdigt, och sedan har man ingen nytta av den för trafiken norrut, västerut och söderut?

Herr talman! Jag delar i och för sig väldigt mycket av det som har framförts, för är det någonting som har varit viktigt inte bara för Stockholmsregionen utan för hela Mälardalen och även fler regioner är det hur och på vilket sätt vi kommer åt Sveriges värsta flaskhals. Med detta som grund togs det första spadtaget för Citybanan, ett initiativ som har medfinansierats av ett stort antal kommuner runt omkring. Vi lärde oss av erfarenheten från Svealandsbanan som går på andra sidan Mälaren. När den kom i gång var den redan för trång. Den var redan full. Man skulle ha kunnat göra mer. Mälarbanan som täcker upp en stor del på den norra sidan av Mälaren är ett otroligt viktigt arbetspendlingsstråk. Det jag konstaterade när jag kom med i regeringen för ett år sedan, när vi precis hade fattat beslut om infrastrukturplanen där Citybanan finns med och där man från regionen har prioriterat vilka objekt som behöver komma med, var att även när vi kommer fram till 2021 och allt är byggt kommer vi fortfarande att ha sårbarhet, kapacitetsproblem och flaskhalsar. Just av den anledningen fick Trafikverket uppdraget att se på hur och på vilket sätt vi kan öka kapaciteten i järnvägssystemet. Till detta kopplades också ett perspektiv som jag tror är särskilt viktigt i storstadsregionerna och framför allt i Mälardalen. Trafikanalys fick uppdraget att se över just arbetspendling. Med det här som grund har framför allt Trafikverket i sin första delrapport som kom i oktober särskilt lyft fram spåren som går mellan Tomteboda, Huvudsta, Duvbo och Barkarby för att kunna tidigarelägga dem i planen, och det är egentligen utifrån syftet att kunna utnyttja Citybanans fulla kapacitet när den väl kommer på plats. Det finns inte med i planen att detta ska påbörjas 2012 eller 2013, utan det låg efter planperioden. Därför har vi snarare tittat på om det kan flyttas in, vad det kommer att kosta och framför allt när man kan flytta in det. Det finns även en annan del som är viktig och som vi också har perspektiv på, och det är just den här knäcken i Tomtebodaområdet. Sven-Erik Österberg var inne på det. Vi har de fyra spåren som går ut från Centralen och som ska betjäna Arlandabanans möjligheter till ökad kapacitet. Så har vi Ostkustbanan som går vidare upp emot Uppsala och som också sitter och väntar. Där de här möts blir det värre. Och så ska vi ha Mälarbanan. Jag tycker att i den process som trots allt pågår måste vi ha respekt för de diskussioner som pågår i Sundbyberg när det gäller överdäckningen, var sträckan ska gå när spåret går genom staden. Den diskussionen pågår i dialog med Trafikverket. Den andra delen handlar även om Solna. Jag har själv varit där ute och tittat, för där spåren ska komma fram finns i dag redan befintliga flerfamiljshus och företagslokaler. Det handlar alltså om ganska stora ingrepp, och med stor sannolikhet kommer vi säkert att få överklaganden där också. Processen är dock redan i gång, i dialog. Tanken och syftet är ju att ha Kapacitetsutredningen med som grund, just för att vi inte ska ha flaskhalsar, just för att vi ska ha fokus på bättre arbetspendling och framför allt måna om människors tid, när jag hösten 2012 kommer att göra en kompletterande infrastrukturproposition. Även om man har 10 miljarder extra för 2012 skulle man inte kunna använda dem under 2012. Jag tänker på vad som kommer åren därefter, och det tror jag egentligen också att Pia Nilsson gör.

Herr talman! Jag vill att Mälardalen ska fortsätta att växa och fortsätta att spraka av dynamik. Jag vill att nya och spännande jobb ska etableras i vår region - jobb som skapar ny tillväxt. Ökad tillväxt ställer krav på utbyggd och effektiv infrastruktur. Därför behöver järnvägskapaciteten längs Mälarbanan öka, och därför är investeringen i fyrspår längs hela sträckan Tomteboda-Kallhäll på Mälarbanan så viktig. Det mesta pekar på att vi nu närmar oss en lågkonjunktur med betydligt lägre tillväxt. De svenska bnp-hjulen kommer sannolikt att snurra i betydligt långsammare takt de kommande åren. Eurokrisen kommer att göra avtryck även i den svenska ekonomin. Då kan man tycka att det vore klokt att ligga lågt med kostsamma infrastrukturinvesteringar. Men när ekonomin bromsar och tillväxten krymper är de politiska prioriteringarna viktigare än någonsin. Då måste vi beslutsfattare våga tänka strategiskt och långsiktigt och investera oss in i framtiden. Att avstå, herr talman, från att investera i infrastruktur kostar också. Rapporten Vad kostar det att vänta? presenterades nyligen. Där konstaterar man att om man väntar 13 år med att bygga ut kapaciteten på Mälarbanan går samhället och medborgarna miste om 13 ½ miljard. Rapporten slår fast att kostnaden för att senarelägga investeringen alltså överstiger byggkostnaden. Jag noterar att infrastrukturministern ännu inte har lagt fram någon proposition om en effektivare planering av vägar och järnvägar. En enig transportinfrastrukturkommitté, som jag själv ingick i, lade fram ett betänkande för drygt ett år sedan. Där finns konkreta förslag om hur planeringsprocessen kan effektiviseras med upp till två år, vilket innebär att planeringskostnaderna för staten kan minska med 200 miljoner kronor per år och den samhällsekonomiska nyttan bli ungefär 1,35 miljarder för de planerade objekten fram till 2021. Detta är en ansenlig summa pengar. Men någon proposition har inte Catharina Elmsäter-Svärd ännu lagt fram. För varje år som går kostar det pengar. Det kostar samhället miljarder. Det är pengar som i stället kan användas till strategiska järnvägsobjekt. Herr talman! Politik är att vilja, och politik är att välja. Jag som socialdemokrat vill skapa förutsättningar för vår viktiga Mälardalsregion att växa. Därför väljer vi att investera i objektet Tomteboda-Kallhäll. Det är strategiskt, hållbart och det kommer att skapa fortsatt tillväxt för regionen. Det är möjligt att ministern också vill det, men det går inte att utläsa någon politisk ambition av svaren. Det är möjligt att utredningar pågår, men det kan vara intressant att få svar på den fråga Sven-Erik Österberg ställde, nämligen hur det går och hur lång tid tunnelalternativet i Sundbyberg ska utredas. Klara besked har så här långt uteblivit. Jag hoppas att ministern blir lite tydligare i sitt nästa inlägg.

Herr talman! Ett välkänt uttryck är att hela Sverige ska leva. Det gläder mig att detta numera också tycks omfatta Stockholm. Det har under lång tid varit svårt att förstå att uttrycket Hela Sverige ska leva avser allt utom Stockholm. Jag har varit med i många debatter, herr talman, om infrastrukturfrågor i Stockholmsregionen, och jag har väl aldrig upplevt en så positiv stämning till att också Stockholm betyder något för hur övriga Sverige fungerar. Sven-Erik Österberg var lite inne på att mucka gräl. Det vill jag inte ställa upp på. Jag tror att det råder största enighet. När det gäller finansieringen är det viktigt att inte skriva julklappslistor. Det är möjligt att Sven-Erik Österberg har 10 miljarder extra. Dock får han inte räkna in krogmomsen. I gårdagens debatter, herr talman, använde de socialdemokratiska debattörerna de pengarna två tre gånger om till skolan. Det går inte att använda samma pengar hur många gånger som helst. Allra viktigast är att ha en finansiering som håller så att man inte hamnar i samma situation som för några år sedan med väg 73. Där fanns pengar ända till 5 kilometer före slutet. Det blir värdelöst med en sådan väg. Problemet var det Åsa Torstensson för fem år sedan råkade ut för, nämligen att det var många gropar och hål i den finansieringsplan som Socialdemokraterna lämnade efter sig. Björn Rosengren hade varit duktig på att åka land och rike runt, i huvudsak i flygplan, och lova spår här och där och vägar på ännu fler ställen, men tyvärr fanns inga pengar. Detta har dock rättats till. Jag tror att tillkomsten av Citybanan ändå är det nav som mycket framöver kommer att kretsa runt. Vi ser därför fram emot en bättre fungerande kollektivtrafik i hela Sverige. Hela Sverige ska leva - även Stockholm.

Herr talman! Jag vet inte hur Gunnar Andrén definierar "mucka gräl". Jag konstaterade att Gunnar Andrén anslöt sig till vår sida genom att han vill ha mer infrastruktur och mer till Stockholm - det ska fungera bättre i Stockholm. Jag konstaterade att han hade ungefär samma åsikter i frågan, nämligen att komma fortare fram. Det är en vänlig inbjudan att konstatera att Gunnar Andrén faktiskt brinner för frågan. Det kallar inte jag att mucka gräl. Precis som Pia Nilsson sade ställde jag en direkt fråga till infrastrukturministern. När beräknas utredningen om Sundbyberg vara klar så att det går att komma in i en beslutsprocess? Det är avgörande för hela projektet. Jag har stor respekt för att infrastrukturministern säger att det här inte är en lätt fråga. Spåren ska fram på platser där människor bor och där det finns verksamheter. Desto större skäl att lägga ned mer energi och än mer empati i frågan. Det är precis som jag har sagt tidigare, och som Pia Nilsson har understrukit, nämligen att vi ser hur behovet av infrastruktur och att människor kan förflytta sig i Mälardalen ökar ständigt. Det finns en stor irritation i dag över att minsta lilla trafikstörning, väderlek och så vidare, tidtabeller kan inte hållas och systemen spårar ur, skapar stora problem i tågtrafiken. Tåg får ställas in, och tåg blir försenade. Människor blir irriterade på arbetsplatser därför att vissa inte kommer fram i tid till möten. Det är grundproblemet i dag. Tågtrafiken får i var mans mun ett sämre rykte än vad den är värd eftersom den är ett förträffligt sätt att ta sig fram i hårt trafikerade områden. Då är det viktigt att den fungerar. När kan man tänka sig att utredningen om Sundbyberg blir klar så att man kan komma in i en beslutsprocess? Det är viktigt. I övrigt tackar jag för de svar infrastrukturministern har gett.

Herr talman! Vad konstigt det här är. Jag har hållit på med infrastrukturfrågor i denna region länge och jag har aldrig hört Sundbyberg diskuteras i planeringen förrän de senaste två tre åren. Det blir underligt. Tvärtom har politikerna där piskat på mest av alla för att skynda på med utbyggnaden av sträckan Tomteboda-Kallhäll. Jag är förvånad över att detta har blivit en så stor fråga i denna process. Men vi får väl ha respekt för den kommunen. Det har varit en offentlig debatt om Moderaternas historieförfalskning. Jag tänker inte ta upp den frågan här eftersom den inte hör hemma här. Men det måste finnas en fråga i historieförfalskningen som man måste ägna sig åt på alla folkpartimöten, nämligen att det inte har dragits en enda millimeter järnväg genom Stockholm sedan 1897. Det var ett enkelspår som drogs 1897. Denna historieförfalskning kan man inte upprepa från talarstolen år ut och år in, Gunnar Andrén. Den fråga som måste ställas i debatten är vad regeringen tänker göra konkret, inte bara överväganden fram och tillbaka. Det måste ske något. Det blir lite grann som Gunnar Andrén sade, nämligen att det blir finansiering av något infrastrukturprojekt men sedan kan projektet inte slutföras eftersom det inte går att komma vidare. Då blir det konstigt. Det gäller även Citybanan, som vi alla är så stolta över att vi äntligen kanske kan se. Det behöver inte bli efter min pensionsdag som vi får åka på Citybanan utan faktiskt några år innan.

Herr talman! Egentligen brukar jag jobba efter devisen mindre snack och mer verkstad. Här efterfrågas att jag ska säga mer. Samtidigt måste jag, trots vad Börje Vestlund tidigare sade, förhålla mig till att när just jag säger någonting får det ett värde. Jag kan tycka att det är rimligt, men det innebär också att jag kanske ännu mer måste tänka på när jag kan säga exakt vad. Jag har starkt fokus på att de järnvägar som vi har i landet som helhet, men också i våra storstäder där de flesta människor arbetspendlar, ska vara robusta och tillförlitliga. Man ska kunna ta tåget utan att vara stressad för att man kanske inte kommer fram. Det fungerar inte i dag. I de trafikprognoser som fanns med i det tidigare underlaget beräknades hur trafikrörelserna skulle se ut framåt 2020, och vi vet att vi är där redan i dag. Det är just därför som jag har varit angelägen om att se till att vi tar fram Kapacitetsutredningen och tittar trafikslagsövergripande. Det är också därför vi har skyndat på Trafikverket att redovisa sitt uppdrag, och det kommer i april nästa år, så att vi kan ta ett beslut om en kompletterande infrastrukturproposition till hösten. Den uppmärksamme noterade att förutom de 500 miljarder som regeringen fattade beslut om i mars 2010 kompletterade vi budgeten för 2012/13 med 3,6 miljarder ytterligare för järnvägen. Man såg då att det inte fanns något för 2014. Nej, men den infrastrukturproposition som kommer till hösten ska också ha en uppgift. Det är en del. Pia Nilsson nämnde Bo Bylunds utredning om att effektivisera planförutsättningarna. Tyvärr, kan jag ibland känna, har det funnits ett behov av att ha med även Billingers medfinansieringsutredning, för det finns saker som hänger samman. Men vi har aviserat att propositionen om ett effektivare plansystem kommer i mars 2012. Jag kan tycka att det hade varit bättre att den redan funnits på plats, men vi kunde inte ta bara den ena delen utan det måste hänga ihop. Herr talman! Jag tycker att debatten blir lite konstig. Men jag känner verkligen hur ni upplever behovet av att arbetspendlingen och tågen ska fungera i hela Mälardalen. Jag har ingen annan uppfattning. Det är problematiskt, i och med att när arbetet gjordes med vilka objekt som skulle in i planen för 2010-2021 och när det beslutet fattades fanns inte de spår som vi pratar om i dag på den sidan om 2021, utan de låg längre fram. Då kunde man ha sagt: Okej, men då väntar vi i tolv år med armarna i kors och gör ingenting. Men det är precis tvärtom. Jag har satt i gång den här diskussionen och plockat fram underlagen. Trafikverket jobbar, inte minst i dialog med Sundbyberg. Man kan tycka vad man vill om när den diskussionen kom i gång, men den är i full gång. Däremot kan jag tyvärr inte i dag svara på din fråga, Sven-Erik Österberg, om exakt datum när utredningen är klar. Det hänger väldigt mycket ihop med vad de säger i sina fullmäktigediskussioner. Men dialogen finns med Trafikverket. Jag har som min förhoppning att det finns färdigt under nästa år så att vi kan ha med det när vi får in det slutliga underlaget från Trafikverket, för att sedan jobba vidare med den kompletterande infrastrukturpropositionen till hösten. Vi kan i alla fall inte börja bygga dessa spår nästa år. Men avsikten, som redan har redovisats från Trafikverket, är att tidigarelägga dem så att de kommer in i den här planperioden och hänger samman med Citybanans färdigställande.

Herr talman! Mindre snack och mer verkstad - det var intressant att infrastrukturministern lyfte fram det i sitt senaste inlägg. Det är väl just det vi har efterlyst: mindre snack och mer verkstad, eller mer spår. Det var inte länge sedan vi fattade ett beslut om en åtgärdsplan och planering för investeringarna. Det gick väl ett år innan infrastrukturministern tog initiativ till Kapacitetsutredningen, som Trafikverket nu jobbar med. Det är alltså ytterligare en utredning, i princip utifrån samma direktiv som förra infrastrukturministern Åsa Torstensson hade, nämligen att identifiera flaskhalsar och se till att öka kapaciteten. Det var alltså inte så mycket verkstad - det var mer snack här igen. När jag tar upp detta med att effektivisera väg och järnväg, det förslag som Transportinfrastrukturkommittén lade fram, hänvisar ministern nu till att det ska samköras med Billingers medfinansieringsutredning, utan att för den skull förklara varför. Men vi vet att den här regeringen gärna klamrar sig fast vid medfinansieringen. Citybanan har till exempel Västmanlands län medfinansierat med 572 miljoner. Då fanns det också löften om att höja kapaciteten längs Mälarbanan. Nu verkar ministern nöjd med att Trafikverkets utredare har flyttat fram delen Barkarby-Kallhäll i planeringen. Men det behövs mer. Och då är min fråga till infrastrukturministern: Är du nöjd med den delen? Har regeringen ambitionen att se till att bygga fyrspår längs hela sträckan Tomteboda-Kallhäll? Det är först då Citybanans kapacitet kan optimeras. Jag har inte fått svar på det, och jag tycker att det är väldigt tråkigt. Frågan kvarstår: Kommer det att bli fyrspår längs hela den sträckan?

Herr talman! När det gäller just infrastruktur och när jag träffar i stort sett hela landets olika regionala och lokala företrädare finns det en enormt stark önskan och längtan efter mer infrastruktur. Jag kan förstå det. Dessutom vill man ha långsiktighet, och man vill veta vad som händer över lång tid. Sedan har det dykt upp en annan faktor: Vi är också beroende av att ha en ökad flexibilitet när det händer saker i vår omvärld som vi själva inte styr över. Så var det till exempel när åtgärdsplanen, som Pia Nilsson nämnde, hade tagits och vi såg effekterna av en lågkonjunktur, en ekonomisk finansiell kris, som inte fanns med i förutsättningarna i planeringsarbetet inför infrastrukturpropositionen 2008. Det var plötsligt en helt annan förutsättning uppe i Norrbotten och i Bergslagen för hela gruvindustrin, där vi nu har fått anpassa oss med flexibilitet. Det är en viktig faktor som vi måste möta. När Pia Nilsson frågar mig om jag är nöjd kan jag vara väldigt tydlig: Nöjd - det är ett begrepp som jag själv aldrig använder. Hon säger lite insinuant att jag skulle vara nöjd med att Trafikverket har flyttat fram en del. Jag har uttryckligen bett Trafikverket att ge förslag på vad som behöver göras, men framför allt när man kan göra det, för att öka kapaciteten i järnvägen. Jag har bett dem att titta på de områden där de särskilda flaskhalsarna finns. Utifrån den aspekten kan jag tycka att det är bra att de har valt just sträckorna kring Tomteboda, Kallhäll och Barkarby, för de påverkar människors möjlighet att arbetspendla otroligt mycket. Låt mig då också få ta de formella vägarna, eftersom jag inte här kan vare sig budgetförhandla eller komma med budgetpåverkande förslag utöver det som vi redan har fattat beslut om, och ta det i den proposition som jag lägger fram hösten nästa år.