Malmporten

Fru talman! Mattias Ottosson har frågat mig om jag och regeringen kommer att vidta några åtgärder för att snabba på projektet Malmporten.

Projekt Malmporten syftar till att öka kapaciteten, tillgängligheten samt säkerheten i farlederna till Luleå hamn. Sjöfartsverket och Luleå Hamn AB samverkar för att genomföra åtgärderna i Malmporten i sin helhet. Sjöfartsverket ansvarar för insatserna i de statliga farlederna fram till hamnen. Luleå Hamn AB ansvarar för initiativen inom hamnområdet.

De statliga åtgärderna finansieras via den nationella planen för transportinfrastruktur 2022-2033.

Regeringen gav den 30 mars 2023 Trafikverket i uppdrag att beskriva aktuell status och aktuellt planeringsläge för vissa åtgärder i den nationella planen. Det handlade om de insatser som har betydelse för att åtgärda eventuella brister och flaskhalsar som kan uppstå i transportsystemet med anledning av de större företagsetableringarna och företagsexpansionerna som pågår i Norrbottens och Västerbottens län. Trafikverket fick också i uppdrag att redogöra för möjligheten att tidigarelägga de nämnda åtgärderna för att så tidigt som möjligt få till stånd önskvärda effekter. Regeringen har alltså redan vidtagit åtgärder för att undersöka om projektet kan snabbas på.

Trafikverkets redovisning inkom till regeringen den 15 september 2023. Angående Malmporten skriver Trafikverket i sin redovisning att det inte finns några förutsättningar att ytterligare tidigarelägga åtgärderna, eftersom de planeras att genomföras i närtid.

Fru talman! Basindustrin är viktig för Sverige. Jag tycker att det är viktigt med Klarna, Spotify och alla moderna företag som har vuxit fram och erbjuder olika tjänster, men i grunden är det basindustrin som bygger Sverige och svensk ekonomi. Malmen och skogen är oerhört viktiga. Det ska man ta vara på. Det är glädjande att ta del av det som sker i norr nu där de verksamheterna utvecklas på ett positivt sätt.

Jag har vid ett flertal tillfällen besökt Norrbotten och tittat på de planer som finns. LKAB, SSAB och Vattenfall jobbar med Hybrit och H2 Green Steel i Boden, där det håller på att utvecklas. Jag passerade också länsgränsen till Västerbotten och besökte Skellefteå där det inte bara planeras utan faktiskt sker nu. Det är oerhört mycket.

Staten har ett stort ansvar i det här. En del av det är naturligtvis att infrastrukturen fungerar, så att planerna kan bli verklighet och svensk industri kan ställa om, vara konkurrenskraftig och skapa tillväxt framöver.

Vi har sett att det varit problem. Det har varit urspårningar på Malmbanan och utmaningar där på både norska och svenska sidan. Det handlar om att få E4:an att fungera och om de kopplingar som behöver göras till Luleå hamn. Det handlar också om att få persontrafiken mellan Luleå och Boden att fungera på ett bra sätt, kanske med dubbelspår.

Vad gäller Luleå hamn är det viktigt att få landförbindelserna att fungera, men det gäller även att få inseglingsrännan, farleden, både fördjupad och breddad. Det låter naturligtvis bra att statsrådet säger att planerna ligger fast och att det rullar på.

Det som oroar mig är att Sjöfartsverkets upphandling skulle ha varit klar innan årsskiftet men fick avbrytas. Man gjorde ett omtag och jobbar nu vidare med att få det här på plats. Det bekymrar mig, för januari och februari har gått och vi är inne i mars. Våren kommer, men vi har inte detta på plats. Om tidsplanen ska hålla behöver muddringen och breddningen av inseglingsrännan komma igång i sommar. Av kända skäl är det svårt att göra den typen av arbeten under vinterhalvåret i Bottenviken. Det är bra att det finns i planen. Det är bra att regeringen har agerat. Men nu verkar det stå lite still. Då måste regeringen också agera för att detta ska rulla på. Går det att skynda på det på något sätt, så att vi inte får en försening? Det är viktigt att det här finns på plats. Planen är ju att det ska göra det 2028.

Det är ingen liten ökning av anlöp till Luleå hamn som man planerar. I dag har Luleå hamn ungefär 700 anlöp per år. År 2030 räknar man med att ha 2 000 anlöp. Det är mer än en fördubbling. Man står inför en utmaning att klara av det. Jag törs inte ens räkna på hur många ton det handlar om som ska passera in och ut. Det är viktigt för svensk industri och sjöfart att det fungerar. Känner statsrådet samma oro som jag över att detta kan försenas och inte komma på plats i tid?

Fru talman! Jag vill först understryka betydelsen och behovet av den satsning som ska göras. Den är förstås högprioriterad att få på plats så fort som möjligt i Luleå hamn. Det var just därför som regeringen för ett år sedan gav Trafikverket i uppdrag att bland annat se om det går att skynda på detta mycket viktiga projekt ytterligare.

Projektet Malmporten kommer att bidra till effektivare och miljövänligare sjötransporter. Godskapaciteten väntas sommartid öka med hela 300 procent. Transporterna och bränslekostnaderna estimeras minska med upp till 40 procent per fraktat ton gods. Detta är ett bra och tydligt exempel på att ökad kapacitet och industrins fantastiska möjligheter att förmera resurser och skapa jobb och tillväxt i hela landet, inte minst den här delen av landet, går hand i hand med ett effektivt och fungerande hållbarhetsarbete där utsläppen också minskar. Det är en fantastisk möjlighet för Sverige.

Som kristdemokrat, som arbetar för att hela Sverige ska fungera, ser jag förstås möjligheterna i detta. Men som det uppdrag regeringen gav till Trafikverket illustrerar upplevde vi också att det behöver gå snabbare. Vi fick redovisningen i september, och i den står det att eftersom detta ligger så långt fram i planen går den delen inte att skynda på mer.

Det rullar inte bara på. Sjöfartsverket har i uppdrag att se över olika möjligheter att starta arbetena så fort som möjligt. Sjöfartsverket menar att regeringen har fattat nödvändiga beslut och att medel finns avsatta för projektet. Målsättningen är att genomföra förberedande arbeten redan i sommar, alltså 2024. Det är förstås angeläget att följa detta, men de åtgärder som ledamoten efterfrågar att regeringen vidtar vidtog vi redan för ett år sedan när vi gav Trafikverket i uppdrag att se vad som kunde göras för att skynda på detta. Jag delar till hundra procent bedömningen att Luleå hamn och Malmporten är mycket viktiga och att det finns en stor potential i sjöfarten som del i ett hållbart, tillgängligt och fungerande transportsystem.

Ledamoten tog upp ytterligare åtgärder, men eftersom interpellationen framför allt handlade om Luleå hamn vill jag uppehålla mig vid just sjöfarten de sista sekunderna av det här anförandet. Det finns stor potential i hela transportsystemet. Man ska inte ställa olika trafikslag mot varandra utan räkna med sjöfarten, järnvägen, fordonstrafiken på väg och även luftfarten och se hur man kan göra för att få bästa möjliga nytta i hela systemet, öka tillgängligheten och kapaciteten och också se till att lyckas med de högt uppsatta målen för omställningen av transportsektorn och att minska utsläppen.

Svaret på frågan är att vi har vidtagit de åtgärder som ledamoten efterfrågar och att vi förstås följer detta noga för att se till att nödvändiga investeringar kommer på plats så snabbt som möjligt.

Fru talman! Jag är glad över att statsrådet och regeringen delar uppfattningen om att svensk industri är viktig och om investeringarna i Norrbotten. Men jag kan också förstå den oro som finns på företagen, i ledningen och bland de anställda, för hur det ska gå. För dem är ju det här stora miljardinvesteringar och ett risktagande. Det tycker jag är strongt. Det är en bra väg framåt för Sverige. Men jag kan förstå deras oro när infrastrukturen inte riktigt håller.

Jag vill inte heller ställa olika transportsätt mot varandra, för de hänger ihop. Jag tror att det är oerhört viktigt. Nu kanske väg, järnväg och sjöfart är de viktigaste i norr i och med att det handlar om andra tyngder där, men det finns såklart även arbetskraft och specialkompetens som ska flygas in. Jag tror att det är oerhört viktigt att det hänger ihop.

Jag förstår också oron över de problem som finns, till exempel urspårningen på Malmbanan. Den skapar jätteproblem för LKAB. Det var inte bara en urspårning utan två. Just nu står alltså trafiken mot Narvik still, och det har den gjort under lång tid.

Kapaciteten finns inte riktigt än i dag att gå söderut mot Luleå hamn. Vi hoppas naturligtvis att den ska finnas. Det handlar också om kopplingen med Norrbotniabanan. Där skulle vi behöva få upp tempot rätt så rejält för att få den på plats. De överklaganden som ligger behöver hanteras så fort som möjligt av regeringen så att projektet kan fortsätta.

Sedan har vi det som har med sjöfarten och inseglingsrännan att göra. Sjöfarten i norr har fler problem. Det är mycket is. Man brottas med det problemet. Den här vintern har det varit en kraftig isvinter. Sjöfartsverket har signalerat att kapaciteten inte räcker till. I plan ligger två nya isbrytare, men det handlar också om en tredje. Man har hyrt in, och man funderar på att köpa begagnade.

Det är allvarligt för svensk industri. I tisdags nåddes jag av beskedet att man ställer in isbrytningen till Kalix. Det är klart att det är ett jätteproblem för Billeruds Karlsborgsfabrik att inte kunna ha sjötransporterna.

Redan i dag är det allvarligt. Det är viktigt att de olika insatserna kommer på plats. Breddningen och fördjupningen av inseglingsrännan till Luleå hamn skulle ge större kapacitet och skulle också kunna avlasta andra hamnar.

Där är jag kanske inte riktigt nöjd med det svar jag får från regeringen. Det är jättebra att det ligger i plan, och det är jättebra att regeringen har skrivit en debattartikel i DI där man säger att man vill titta på de insatser som ska göras i Norrland och det som har kommit.

Men det räcker inte bara med att skriva debattartiklar och att ge uppdrag till Trafikverket. Det måste också någonstans fattas beslut så att man känner att det nu kommer att hända saker. Jag känner i varje fall en oro när upphandlingen skulle vara klar innan årsskiftet och det nu är vår men den inte är klar.

Vi har inte fått något besked. Kommer det inte igång kommer det att bli försenat. Det kommer att sätta ytterligare press på industrin och de industrijobb som finns i norr och som är så viktiga för Sverige och svensk utveckling framöver.

Fru talman! Jag ska försöka att beröra de olika områden som ledamoten var inne på i sitt uppföljande inlägg.

Det är väl inte så att den mängd malm som vi har i vårt land kommer att fraktas via elflyg i framtiden. Jag fick faktiskt frågan när vi hade en nyhetspresentation om satsningen på flyg skulle innebära att vi inte skulle satsa på järnväg. Jag kommer inte exakt ihåg i vilket sammanhang det var. Jag svarade att jag inte ser framför mig att järnmalmen kommer att gå med elflyg.

Det kanske handlar om, som Mattias Ottosson var inne på, att man kan flyga in kompetens. Vi har exempelvis ett nära samarbete mellan Sverige och Finland. Om man i dag ska flyga från Vasa till Umeå behöver man flyga ned till Helsingfors, över till Stockholm och upp till Umeå. Luftfarten spelar en viktig roll, men de trafikslagen står inte emot varandra. Frågan kanske indikerar att det har varit lite för mycket om att olika trafikslag står emot varandra. Det är jag glad över att vi gemensamt kan ändra på.

Det handlar om att optimera transportsystemet som helhet. Där finns det stora behov. Det är jag den första att understryka. Malmbanan har vissa av dem. Det är en av delarna i det arbete som vi har uppdragit åt Trafikverket att skynda på.

Vad kan man göra för att tidigarelägga viktiga investeringar på Malmbanan som finns i nationell plan och som kan komma på plats tidigare? Det handlar om mötesspår för att öka kapaciteten. Vi har även gett Trafikverket i uppdrag att titta på alternativ finansiering för att till exempel få på plats dubbelspår Luleå-Boden.

Det handlar inte bara om debattartiklar, långt ifrån. Det handlar om konkreta uppdrag till Trafikverket mellan planrevideringarna så att vi kan hålla tempot högt. Den ordnade process som vi har för infrastrukturplanering bygger i stor utsträckning på det instrument som är upparbetat sedan lång tid tillbaka.

Det är omfattande processer där man har ett brett insamlande av underlag. Inriktningsunderlaget är ett sådant underlag. Remisserna från olika regioner är flera andra. Det arbetet är nu igång.

Parallellt med detta har vi tagit de här stegen just för att vi ser behovet att skynda på nödvändiga och viktiga infrastrukturinvesteringar inte minst i de norra delarna av landet för att möjliggöra de gröna industrisatsningar som görs i de delarna av landet.

Mattias Ottosson lyfter fram frågan om isbrytarna och den kalla vintern. Det är också angeläget. Det här får stora konsekvenser. Det är förstås angeläget att vi har en robust och hållbar isbrytarflotta. Det är viktigt inte minst ur ett säkerhetsperspektiv.

Alla de frågor vi diskuterar kan man egentligen lägga ett viktigt säkerhetsperspektiv på. Då belyses behovet ytterligare att förstärka infrastruktur för att klara av våra åtaganden som Natomedlem.

Detta arbete har pågått ett tag på mitt departement i samarbete med Försvarsdepartementet och Försvarsmakten. Det ligger också med i uppdraget till Trafikverket när det tar fram det första steget för nationell plan i inriktningsunderlaget att totalförsvarets behov ska vara med på ritbordet.

Det kommer att finnas mycket att återkomma till. Vi kommer att lägga fram en infrastrukturproposition som kommer att ligga på riksdagens bord i höst för riksdagen att behandla. Dessförinnan ser jag fram emot god dialog med regioner i landet.

Jag ska till Boden på måndag. Jag har besökt flera av de platser som Mattias Ottosson lyfter fram. Jag kan bara hålla med när det gäller de behov som finns men också den optimism och framtidstro som finns tack vare fantastiska investeringar. Det skapar jobb och tillväxt för att hela Sverige ska blomstra, och där är infrastrukturen central.

Fru talman! Det gläder mig att vi är överens om att det är viktigt. Det som kanske oroar mig lite mer är tempot och hur vi jobbar med frågan.

Det handlar om de stora investeringar som svensk industri gör, men även de investeringar som kommuner i området och regioner gör. Det är miljardinvesteringar också för deras del. Man ska inte skoja om pengar. I statens kassa är inte 1 miljard mycket. I Luleå är naturligtvis 1 miljard väldigt mycket, och 1 miljard är alltid mycket. Man ska ha respekt för det och det arbete som sker.

Vi kan tala länge om hur viktigt det är att transportsätten samverkar och att vi kan hitta den typen av synergier så att vi kan få de mest effektiva transportkedjorna. Men jag återkommer lite till att det har varit en oro.

Jag ser fram emot att det kommer en infrastrukturproposition. Jag kommer säkerligen inte att hålla med om allt, och vi kommer att ha en dialog om det. Det är långa processer.

Det som är problemet just nu är att det inte riktigt fungerar i Luleå i och med att upphandlingen inte kommer på plats. Jag känner en väldig oro för att det inte ska fungera.

Det är klart att LKAB, SSAB, Vattenfall, Hybrit, H2 Green Steel, och allt vad de allihop heter, nu jobbar med investeringarna. Det är viktigt att det kommer igång så att de kan frakta.

För H2 Green Steel i Boden är frakten in till Luleå oerhört viktig för att deras satsning ska kunna komma igång. Om det blir försenat och farleden inte blir klar kan det äventyra allt.

Det finns andra länder som är intresserade av den här typen av investeringar och som nu jobbar stenhårt. Det är viktigt att inte det faktum att vi är sena från statens sida gör att investeringarna kommer att flytta till andra länder och att det inte kommer att bli svenska jobb och svensk tillväxt av det.

Fru talman! Jag håller med ledamoten om att det är viktigt att vi ser till att lyckas med de investeringar som görs, så att företagen stannar i Sverige och etablerar sig här. Här är infrastrukturen viktig. Det är också viktigt ur ett försvarsperspektiv. Där blir infrastrukturen antigen en möjliggörare eller en flaskhals.

I det specifika fall som ledamoten tar upp om Malmporten har regeringen redan för ett år sedan vidtagit åtgärder och uppdragit till Trafikverket att redovisa om det finns åtgärder som kan göras för att skynda på det. Trafikverket kom fram till att man inte kan fatta beslut eftersom det redan är så långt fram i plan. Då kommer vi till nästa steg. Det är det som Mattias Ottoson känner en oro för.

Fru talman! Det ankommer inte på ett enskilt statsråd att kommentera pågående upphandlingar. Men Sjöfartsverket har i uppdrag att se över olika möjligheter att starta arbetena så snart som möjligt. Man beräknar att göra det redan i sommar 2024.

Vi kommer förstås att följa detta, och jag misstänker att Mattias Ottosson också kommer att göra det. Vi är överens om att det här är en angelägen satsning och att den behöver komma på plats så snabbt som möjligt.

Med detta vill jag tacka ledamoten för engagemanget och för den väckta interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.