Mer resurser till Samhall

Herr talman! Jag vill igen tacka Hans Linde för att han tagit upp frågan i denna interpellation och också tidigare i frågor från riksdagen. Jag tror att han delar min uppfattning att det är bättre nu när vi har gemensamma synpunkter på den HBT-plan som finns. Den är en bra början. Den kan göras ännu skarpare. Vi ska inte hasta igenom den i Regeringskansliet, utan inte minst inom ramen för utrikesutskottets arbete föra en bra diskussion om hur vi ytterligare kan skärpa verktygen, så att vi kan vara en föregångare. Vad gäller SRHR-frågorna hoppas jag på fortsatt stöd från Vänsterpartiet, en blåslampa. Jag hoppas också att vi kan diskutera detta i dess helhet och tillsammans hjälpas åt att sprida uppfattningar om demokrati, att vi är banerförare för att få undan totalitära stater, att vi kan hjälpas åt att skapa förutsättningar för utveckling genom att det blir säkerhet i länder. Jag har konstaterat att det är i de totalitära regimerna som HBT-personers och kvinnors rättigheter kränks som mest. Därför är det viktigt att hela vår utrikespolitik, i synnerhet utvecklingspolitiken, som jag ser som den viktigaste delen, kan väva in alla dessa aspekter och därmed tillåta oss att ha som en måttstock hur männen och kvinnorna mår i länderna och hur deras grundläggande rättigheter respekteras. Därmed kan vi också titta på inte minst SRHR-indikatorer som det yttersta måttet. Det är viktigt att vi kan stå upp för frihet och demokrati. Det tror jag är det absolut bästa sättet att verka för att alla människor ska kunna utnyttja de mänskliga rättigheterna fullt ut.

Herr talman! Torbjörn Björlund har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att regeringen ska tillstyrka mer resurser till Samhall för 2008. Jag vill först påpeka att neddragningen av Samhall initierades under den tidigare regeringen. Neddragningen var en följd av den omstrukturering som skedde i den svenska industrin. Denna ledde till minskat antal arbetstillfällen och ökad undersysselsättning i Samhall. Mot bakgrund av denna problematik och efter förslag av Samhallutredningen och Lönebidragsutredningen infördes nya insatser, bland annat trygghetsanställningar, som är alternativa arbeten till arbeten i Samhall. Regeringen har i 2007 års ekonomiska vårproposition föreslagit att Samhall ska ta en större roll i arbetet för att integrera de funktionshindrade som hamnat i utanförskap. Därför föreslår regeringen i propositionen att öka anslaget till Samhall med 104 miljoner kronor, vilket motsvarar ca 500 anställda eller en höjning av sysselsättningskravet från 23,4 till 24 miljoner arbetstimmar. Regeringen beräknar vidare i 2007 års ekonomiska vårproposition att anslaget tillförs 558 miljoner kronor 2008 för att öka sysselsättningskravet med motsvarande ca 1 000 platser i Samhall. Regeringen återkommer i budgetpropositionen för 2008 om den exakta fördelningen av dessa medel. Torbjörn Björlund har fel när han säger att Samhall i sitt budgetunderlag kräver en sysselsättningsnivå runt 25 miljoner arbetstimmar för att bolaget ska finnas i hela landet. Samhall framhåller i sitt budgetunderlag att förutsättningarna för att Samhall ska fullgöra sitt uppdrag att finnas i hela landet är att "minst innevarande års volym arbetstimmar om 23,4 miljoner upprätthålls". De i vårpropositionen för 2007 aviserade volymerna hos Samhall ligger alltså över det som Samhall begär i sitt budgetunderlag. Jag bedömer att Samhall därmed kommer att ha nödvändiga förutsättningar för att finnas i hela landet.

Herr talman! Torbjörn Björlund har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att regeringen ska tillstyrka mer resurser till Samhall för 2008. Jag vill först påpeka att neddragningen av Samhall initierades under den tidigare regeringen. Neddragningen var en följd av den omstrukturering som skedde i den svenska industrin. Denna ledde till minskat antal arbetstillfällen och ökad undersysselsättning i Samhall. Mot bakgrund av denna problematik och efter förslag av Samhallutredningen och Lönebidragsutredningen infördes nya insatser, bland annat trygghetsanställningar, som är alternativa arbeten till arbeten i Samhall. Regeringen har i 2007 års ekonomiska vårproposition föreslagit att Samhall ska ta en större roll i arbetet för att integrera de funktionshindrade som hamnat i utanförskap. Därför föreslår regeringen i propositionen att öka anslaget till Samhall med 104 miljoner kronor, vilket motsvarar ca 500 anställda eller en höjning av sysselsättningskravet från 23,4 till 24 miljoner arbetstimmar. Regeringen beräknar vidare i 2007 års ekonomiska vårproposition att anslaget tillförs 558 miljoner kronor 2008 för att öka sysselsättningskravet med motsvarande ca 1 000 platser i Samhall. Regeringen återkommer i budgetpropositionen för 2008 om den exakta fördelningen av dessa medel. Torbjörn Björlund har fel när han säger att Samhall i sitt budgetunderlag kräver en sysselsättningsnivå runt 25 miljoner arbetstimmar för att bolaget ska finnas i hela landet. Samhall framhåller i sitt budgetunderlag att förutsättningarna för att Samhall ska fullgöra sitt uppdrag att finnas i hela landet är att "minst innevarande års volym arbetstimmar om 23,4 miljoner upprätthålls". De i vårpropositionen för 2007 aviserade volymerna hos Samhall ligger alltså över det som Samhall begär i sitt budgetunderlag. Jag bedömer att Samhall därmed kommer att ha nödvändiga förutsättningar för att finnas i hela landet.

Herr talman! Jag tackar för svaret från statsrådet, men är inte riktigt nöjd ändå. Det är inte min uppgift att vara det heller. Jag kommer att försöka förklara hur jag ser på saken och på svaret. Först och främst är frågan om det som läggs till i vårpropositionen och det som kommer i tilläggsbudgeten räcker till. Jag förväntar mig inte att det kommer att räcka till. Vi har ett dilemma i dag. Vi har dragit ned på Samhall, som har problem med att fylla sin uppgift i dag. Det behövs mer pengar för att de över huvud taget ska kunna fylla sin uppgift. Jag satt för någon månad sedan och pratade med Birgitta Böhlin, som är vd för Samhall. Hon uttryckte en oro för att de pengar som är avsatta inte ska räcka till i alla fall. 23,4 miljoner timmar är ett slags nedre smärtgräns för att det ska fungera över huvud taget. Bedömningen är att man måste ha åtminstone 24,4 miljoner, kanske 25. I vår proposition lägger vi till så att det räcker till 25 miljoner timmar. Det är för att säkerställa att Samhall finns i hela landet och att det finns tillräckligt med medel för att ta emot de människor som behöver hjälp att komma in i Samhalls verksamhet och även slussas ut vidare i arbetslivet. Tyvärr får jag känslan att regeringen ägnar sig åt sifferexercis. Regeringen försöker med ekonomiska medel hitta gränser och med något slags statistik visa att det den gör blir bra. På det sättet döljer man att man gör för lite. Man måste komma ihåg att Samhall har en väldigt specifik uppgift. De ska ta hand om människor som har extra stora behov och se till att de kan slussas ut i arbetslivet och få arbete. Samhalls uppgift är inte primärt att göra vinst eller att skapa stora pengar och inkomster, utan att skapa arbete och meningsfull sysselsättning för dem som inte kommer in, för dem som står längst ut. Regeringen pratar om utanförskap. De här människorna befinner sig i utanförskap och måste ha hjälp. Om man inte löser det, om människorna inte kommer in i Samhalls verksamhet, är frågan om Samhall fyller sin uppgift. Jag menar att de då inte gör det. De medel som i dag finns avsatta och de som kommer att avsättas tror jag ändå inte räcker till för dem som ska in i verksamheten. Det kommer att finnas större behov som inte kommer att kunna tillgodoses. Regeringen pratar också om att man ska skapa incitament för att se till att människor kommer in i arbete. Ger man inte tillräckliga medel för att ta in de här människorna i Samhalls verksamhet till att börja med kommer inte dessa incitament att finnas för dem. Det finns många andra signaler som gör att i alla fall jag är orolig för att det inte kommer att fungera. Det kommer att skapas ett utanförskap igen. En interpellant visade tidigare i dag siffror på att utanförskapet nu är större än före valet. Hur de siffrorna ser ut behöver man kanske inte kommentera, men signalerna finns där. Regeringen berömmer sig för att bry sig om de människor som står längst bort från arbetsmarknaden, dem som står i utanförskap. Men om man inte gör tillräckligt mycket för att få in dem i Samhalls verksamhet, som är första steget in, om man inte ger tillräckliga medel för att Samhall ska klara av den uppgiften, då blir det inte rätt. Då blir det fel. De pengar som arbetsmarknadsministern nämner i sitt svar är inte tillräckliga. Det måste till mer pengar. Vår bedömning är att det behövs minst 25 miljoner timmar för att Samhall ska fylla sin uppgift.

Herr talman! Låt mig först säga att jag naturligtvis delar Torbjörn Björlunds grunduppfattning, som uttrycks i interpellationen. Samhall har en mycket betydelsefull roll på arbetsmarknaden. De fyller, som Torbjörn Björlund säger, en viktig funktion för att hjälpa dem som verkligen behöver vår hjälp att få lägre trösklar in på arbetsmarknaden och som annars inte hade haft en möjlighet att vara med. Jag är själv väldigt engagerad i Samhalls verksamhet. Jag har varit och besökt den flera gånger. Jag tycker att de gör ett fantastiskt bra jobb. Det måste alltid vara bättre att hitta en möjlighet att vara med genom Samhall eller på annat sätt med lönebidrag eller olika skyddande anställningar för den som verkligen behöver den typen av hjälp. Där delar jag absolut Torbjörn Björlunds grunduppfattning. Grundfrågan är om pengarna räcker till. Är det nog? Det första jag kan säga är att vi har ökat anslaget. Vad vi föreslår i vårpropositionen är en satsning för fler funktionshindrade i arbete genom att öka anslaget successivt med 123 miljoner kronor innevarande år och med 435 miljoner, 210 miljoner respektive 179 miljoner kronor för åren 2008, 2009 och 2010. Exakt hur fördelningen mellan lönebidrag och andra insatser ska se ut håller vi på att jobba med just nu. Vi ska återkomma om det i budgetpropositionen för år 2008. Sammantaget beräknas antalet platser med lönebidrag hos Samhall, utvecklingsanställningar, trygghetsanställningar och offentligt skyddade anställningar successivt öka med ungefär 2 500 platser genom satsningen till en sammanlagd kostnad på 946 miljoner kronor år 2010. Exakt hur stor ökningen blir beror lite grann på fördelningen av de olika insatserna. Klart är dock att lönebidragen under andra halvåret i år ökar med ungefär 300. Antalet platser i Samhall ökar med 450 platser eller 600 000 arbetstimmar. Jag är beredd att diskutera detta i sitt stora sammanhang för att se att vi når en bra balans. Grunduppfattningen och grundinställningen är att det är en vettig verksamhet och ett bra sätt att få in personer på arbetsmarknaden som annars skulle stå utanför. Nu befinner vi oss i ett arbetsmarknadspolitiskt läge som är väldigt gott. Det sprutar på som tåget, om jag får tillåta mig att uttrycka mig på det sättet i kammaren. Vi ser samtidigt hur arbetslösheten sjunker, sysselsättningen ökar och utanförskapet minskar. Men det kommer ändå alltid, hur gott arbetsmarknadsläget än är, att finnas en grupp människor som har väldigt svårt att ta sig in. Personer med olika typer av funktionshinder hör till den gruppen. Torbjörn Björlund ska där inte känna något bristande engagemang från min sida. Där kan vi säkert i stället ha en debatt om nivåer. Det här är ett första steg. Jag är beredd att fortsätta att titta över detta och se vad som behöver göras i väldigt konstruktiv anda. Det är oerhört viktigt att vi inte lämnar någon bakom oss.

Herr talman! Jag tvivlar inte på att statsrådet har ett stort engagemang för de här frågorna. Det är jag övertygad om. Men bedömningen av hur utvecklingen ser ut för Samhalls del är tveksam. Jag var på besök på anläggningen i Emmaboda för ett halvår sedan. Jag träffade alla anställda som fanns där, både de som jobbade i verksamheten och de som jobbade med människorna där. Det finns en stor oro. Detta är människor som behöver extra stöd. De känner oro för saker som att ta sig till sitt jobb på ett bra sätt och att inte ha för långt till jobbet. De behöver någon gång kanske få det lugnt på jobbet. De har sådana funktionshinder att de behöver ha det stödet. Det finns i dag en tendens och risk i jakten på att få många övergångar, det vill säga att få människor vidare från Samhall ut till arbetslivet - det kan ske med lönebidrag eller inte - att man går för fort fram. Frågan om lönebidrag är också en specifik sak. En del av anslaget är till för att jobba med Samhall och funktionshindrade. Fördelningen mellan Samhall och lönebidrag kan man diskutera i sig. Samhall har uppgiften att arbeta med dessa människor, till exempel i Emmaboda. De uttryckte en väldigt stor oro för sin situation. Man förändrar Samhall och tar kanske bort verksamhet. Det gör man naturligtvis för att spara pengar men också för att förändra utifrån den arbetsmarknad som finns i dag. Det blir mindre varor och fler tjänster. Det gör att dessa människor inte får det stöd de behöver ha. En sådan sak som att resa från Emmaboda till Nybro, där man har en annan anläggning, är för en del ett oöverstigligt hinder. Det är inte Samhalls uppgift att spara pengar. De ska se till att dessa människor får en bra verksamhet. Dessutom finns det i dag i varje fall i Emmabodaexemplet lokalt en efterfrågan på de varor och tjänster som man gör i Emmaboda. Att då på något sätt flytta verksamheten till Nybro för att sedan skicka ut varorna igen är inte speciellt smart. Man måste ha något slags tanke i detta. Vad är den primära uppgiften för Samhall? Är det att tjäna pengar eller att se till att människor har en bra sysselsättning och får hjälp ut i arbetslivet på ett bra sätt? Man måste ta den här stora oron på allra största allvar. Det är inte bara här. Jag har haft kontakter med Norrland och ett par andra ställen. Man uttrycker samma oro för att förändringen man gör går för fort och blir fel. Man lämnar människor bakom sig. Man måste ha tillräckliga resurser för att ta hand om den allra sista gruppen funktionshindrade, som kanske inte kan slussas ut i arbetslivet normalt utan behöver ha verksamheten stadigvarande på sin hemort så att de har någonting att göra och en sysselsättning. Klarar Samhall inte av det så klarar de inte av sin uppgift att finnas i hela landet och skapa arbetstillfällen för dem som behöver extra hjälp och extra resurser för att på något sätt komma till. Människor kan kanske slussas ut i någon verksamhet i samhället som har behov av lönebidragsanställda eller där de som funktionshindrade kan fungera som en vanlig anställd. Det är det primära i verksamheten att se till det.

Herr talman! Jag ska passa på att tacka Torbjörn Björlund för interpellationsdebatten. Det ger också tillfälle att stilla en del av oron. Vårpropositionens förslag innebär trots allt att vi ökar anslaget med nära 1 miljard till år 2010 till det samlade området för att hjälpa den här målgruppen tillbaka till en anställning. På det sättet tror jag att man kan lugna dem som är verksamma inom Samhall på olika sätt och vis. När det gäller exemplet från Emmaboda och Nybro förstår jag naturligtvis oron. Det är förstås Samhall självt som fattar beslut om sin organisation. Det kan jag inte kommentera annat än genom att säga att det med det arbete vi gör genom propositionen inte finns grund för den oro som Torbjörn Björlund vädrar. Det är klart att detta måste följas ganska noga framöver. Vi måste se att vi når det resultat vi gemensamt vill uppnå så att de som verkligen är i behov av vår gemensamma hjälp också får det. Den tyske professorn Hans-Werner Sinn var här för inte så hemskt länge sedan och höll ett föredrag i samband med globaliseringsrådet. Jag ska försöka sammanfatta det han sade. En av de saker han sade var: Det är bättre att betala människor för att jobba än för att inte jobba. I någon mening är det en väldigt bra utgångspunkt. När det gäller personer som har behov av hjälp och stöd för att över huvud taget ha en möjlighet att ta sig in måste vi vara beredda att göra någonting. Ambitionsnivån är det inget fel på. Jag är beredd att följa detta område nogsamt och gärna föra diskussioner också framgent med Torbjörn Björlund för att se att vi hamnar rätt.

Herr talman! Jag kommer att fortsätta att jaga arbetsmarknadsministern i den här frågan. Det lovar jag. Jag kommer inte att släppa den. Det finns signaler i övrigt som också är lite oroväckande. Jag fick en tidskrift som heter Intra där man beskriver en situation i Lidköpings kommun där man har LSS-verksamhet. Där är man orolig för att det söker sig fler funktionshindrade till LSS-verksamhet för att de inte får plats. Samhall kan inte ta emot dem, och det finns inte utrymme för dem. Det är också en utveckling. Det påverkas av att man ser till att utrymme finns i Samhall så att LSS-verksamhet i kommunerna inte överbelastas. Det hänger ihop. Det finns olika samband som påverkar. Det som regeringen gör arbetsmarknadspolitiskt påverkar det. Det gäller allt vi har kritiserat som regeringen gör med a-kassa och allt sådant. Nu tar man timeout i Ams med utbyggnad. Allt det kommer att påverka i flera steg. Man lastar över problem på andra. När Samhall inte räcker till måste vi ta de signalerna på allvar. Det måste vi göra någonting åt. Vi måste se till att resurserna hamnar rätt så att människor som har en möjlighet kan fungera i Samhalls verksamhet. De söker sig inte till någon annan verksamhet, eftersom de inte har något alternativ. De vill ha någonting att göra. De behöver ha en arbetsuppgift och känna att de tillhör samhället på något sätt. Vi har talat om socialbidrag och sådant när det gäller a-kassan och försäkringssystemen. Lägger man över det på andra är det fel. Människor får fel signaler. Man måste tänka om och göra om fördelningen av pengar så att man får människor att hamna på rätt plats. Det är definitivt någonting som regeringen behöver göra för att klara av sitt åtagande och leva upp till sin retorik om att människor inte ska vara i utanförskap. Dessa människor kan inte ta vilka jobb som helst. Jobb som är anpassade för funktionshindrade måste finnas med. Det är Samhalls uppgift. Jag hoppas verkligen att regeringen tar det på allvar och fortsätter att jobba med den frågan.