Militärt samarbete med Israel

Herr talman! Yvonne Ruwaida har frågat mig hur jag avser att agera för att Sverige och andra länder ska avbryta allt militärt samarbete med Israel. Yvonne Ruwaida ställer också frågan hur jag avser att tydliggöra för Israel att en militär övning med Israel inte är acceptabel så länge Israels ockupationspolitik pågår. Låt mig först påminna om att frågan om militärt samarbete med Israel redan behandlats i ett antal interpellationsdebatter det senaste året. Försvarsminister Leni Björklund besvarade en sådan interpellation så sent som i januari i år. Mitt svar i dag kommer inte att skilja sig från försvarsministerns. Vårt materielsamarbete med Israel begränsar sig till viss svensk import av försvarsmateriel. Importen utgår från de behov det svenska försvaret har för att kunna genomföra sina uppgifter. Sverige köper inte materiel från ett land som är föremål för internationella sanktioner eller embargon, eller där en nationell svensk sanktion om handelsrestriktioner är beslutad. Israel är inte föremål för någon sådan åtgärd. Export av krigsmateriel till Israel är inte förenlig med de svenska riktlinjerna och har inte medgivits sedan 1950-talets början. Denna bedömning av Israel som exportdestination kvarstår tills vidare. Försvarsministern har i tidigare interpellationsdebatter även förklarat bakgrunden till beslutet att placera en försvarsattaché i Tel Aviv. Det grundar sig på regeringens mångåriga engagemang i Mellanösternfrågor. Det är vidare kopplat till den del av den säkerhetspolitiska omvärldsbevakningen som kräver militär kompetens. Det har alltså inte med materielsamarbete att göra. Herr talman! Regeringens syn på fredsprocessen i Mellanöstern, på parternas ansvar och på Israels roll i de ockuperade områdena är väl känd och har också tidigare diskuterats här i riksdagen. Vi vill se en fredlig lösning med två stater - Israel och en palestinsk stat - inom säkra och erkända gränser. Vi lägger stor vikt vid dialog med företrädare för den israeliska regeringen. Samtidigt tvekar vi inte att kritisera ageranden som står i strid med internationell rätt. Det gäller till exempel byggandet av separationsbarriären på ockuperad palestinsk mark. Det handlar också om att uppmärksamma Israels skyldighet att på ockuperat område tillgodose befolkningens grundläggande humanitära behov. Regeringen kommer att fortsätta framföra sina tydliga krav på Israel att respektera internationell rätt och mänskliga rättigheter. Samtidigt vill jag framhålla att en bojkott av Israel, som Yvonne Ruwaida förespråkar, enligt regeringens syn inte skulle bidra till att återuppväcka fredsprocessen och uppnå den tvåstatslösning vi alla vill se. Slutligen vill jag klargöra att regeringens beslut om svenskt deltagande i internationella övningar är föremål för bedömning från fall till fall. Det handlar om ett samlat övervägande av svenska försvars- och utrikespolitiska intressen. Det främsta syftet med övningsverksamheten är att förbereda för samverkan i fredsfrämjande insatser. När det gäller den aktuella flygövningen i Italien ledde denna bedömning till att Sverige inte deltog. Det ska dock inte tolkas som att det är uteslutet att den svenska försvarsmakten kan delta i en övning där även Israel ingår.

Herr talman! När det gäller frågan om import och export har den senaste socialdemokratiska kongressen tagit ett beslut om att samma moraliska principer ska gälla för import som för export av försvarsmateriel. Av det svar jag har fått av utrikesministern här kan jag inte se att man från regeringens sida har valt att följa den socialdemokratiska kongressens beslut, och det är något som jag önskar att man skulle vilja göra. Vad är det man stöder när man importerar israelisk försvarsmateriel? Man stöder den israeliska militära industrin. Israel Military Industries, IMI, är ett israeliskt statligt bolag. Det är ett bolag som har haft väldigt dålig ekonomi. Det är ett bolag som bara förra året fick ett väldigt stort ekonomiskt stöd av den israeliska staten, som hela tiden har behövt skjuta till pengar i det här bolaget. När Sverige eller andra länder köper varor från det här bolaget stöttar man den israeliska militära ockupationsmakten. Att vara en militär ockupationsmakt, vilket strider mot folkrätten, kostar pengar. Vi stöder alltså den militära ockupationen. Det är något som jag tycker strider mot det socialdemokratiska kongressbeslutet, mot PGU, Politik för Global Utveckling, och mot respekten för mänskliga rättigheter. Det strider också mot den svenska synen att folkrätten är väldigt viktig och ska försvaras av Sverige. Jag undrar hur man anser att import av israelisk försvarsmateriel är förenlig med PGU, med respekten för mänskliga rättigheter, med att Sverige driver att internationell rätt ska följas och med att man säger att man inte stöder den militära ockupationsmakten. Jag anser att det är väldigt bra att man till exempel säger att man ska avväpna Hamas. Men det blir motstridigt: Vi ska avväpna Hamas, men vi stöder den militära ockupationsmakten genom att köpa vapen. Jag har också fått uppgifter om att Sverige lånar ut försvarsmateriel till Israel. Det är ännu allvarligare än att importera. Det är som en sorts export, fast man lånar ut i stället för att sälja. Jag skulle vilja ha svar på frågan om det stämmer. Jag skulle också vilja ha ett förtydligande, för man kan alltid tolka texter på olika sätt. När det gäller den militära försvarsattachén i Tel Aviv vill jag fråga om den personen garanterat inte på något sätt jobbar med det militära samarbete som finns mellan Sverige och Israel, på inget sätt är involverad i utlåning av svensk försvarsmateriel till Israel, på inget sätt är ansvarig för importen av israelisk försvarsmateriel. Jag läste i dag i en tidning som heter Defence Weekly väldigt oroväckande uppgifter om att man från Ryssland, USA och Frankrike nu stöttar uppbyggandet av en militär styrka under Abbas. Man ska militärt lämna över vapen till den här styrkan, som ska bestå av 1 500 personer och som ska lyda direkt under presidenten. Det här är väldigt oroväckande uppgifter. Jag tycker att det är konstigt när människorna humanitärt lider - inte kan ha jobb, inte kan leva vanliga liv - att USA, Ryssland och Frankrike väljer att stötta uppbyggandet av en ny militär styrka på de palestinska områdena. Vad anser utrikesministern om det?

Herr talman! Herr statsråd! Konflikten i Mellanöstern är djupt allvarlig, och självfallet har allvarliga missgrepp skett från båda sidor genom decennierna. Både israelerna och palestinierna befinner sig i en utsatt och svår situation. Staten Israel bildades efter andra världskriget, bland annat efter Nazitysklands fruktansvärda folkmord på judar. Många palestinier och arabländer har aldrig accepterat staten Israel. Irans president Ahmadinejad förnekar folkmordet på judar. Det är enligt honom en myt. Han anser att Israel måste utplånas från kartan. Iran satsar på kärnkraft och närmar sig ett möjligt kärnvapeninnehav. För regeringens samarbetsparti och möjliga regeringspartner är analysen enkel i det här läget. Vad jag förstår är det det här som Yvonne Ruwaida kräver: att Sverige och världens alla länder omedelbart ska avbryta sitt militära samarbete med Israel. Man riktigt hör hur president Ahmadinejad applåderar där borta i Teheran.

Herr talman! Först några ord till Yvonne Ruwaida i importfrågan. Det är en komplicerad fråga. Den berör inte bara förhållandena till Israel i detta speciella avseende. Den rör också grundläggande handelspolitiska principer. Apropå folkrätt och internationell rätt är det viktigt att Sverige följer det regelverk som är utvecklat på det handelspolitiska området. Det innebär att vi genom åren traditionellt har inskränkt handel i de fall där det finns internationellt etablerade sanktioner eller internationellt etablerade embargon. Här handlar det om en avvägning mellan politiska intressen som kommer fram i debatten. Det är också rätt mycket på spel. Vi skulle få en ganska brokig karta av världshandel om olika bilaterala förhållanden skulle innebära en inskränkning av handel. Det är en besvärlig avvägning som måste göras i det avseendet. Vår uppfattning är att inskränkningar av importen utan att det finns internationella sanktioner och embargon inte är en lämplig väg att gå. När det gäller frågan om utlåning av materiel har jag ingen kunskap. Det är en fråga som kanske bör ställas till försvarsministern och Försvarsmakten. Vi får återkomma. Jag har ingen information om utlåning av materiel. Försvarsministern har besvarat frågan om försvarsattachéfunktionen i januari och då klarlagt att försvarsattachéfunktionen inte har någon koppling till materielfrågor. Den är för omvärldsbedömning. Detta område är tyvärr ett område som präglas av kriser, krig och konflikt. Det finns anledning att följa det på nära håll. Den frågan och om dess detaljer bör också ställas till försvarsministern och Försvarsmakten. Vi får nog anledning att återkomma. När det gäller stöd till militär styrka har jag också bara sett pressuppgifter. Jag vågar inte uttala mig om det i detalj förrän jag har bekräftat att de pressuppgifter som vi har sett stämmer. Yvonne Ruwaida vet att det som sker är att det just nu pågår en maktkamp mellan Fatah och Hamas. Det har till och med tagit sig uttryck i våldsamheter. Jag hoppas att man kan komma till lösningar eftersom det kommer att drabba det palestinska folket. Jag hoppas att säkerhetsfunktionen i området upprätthålls i samverkan och harmoni mellan dessa två fraktioner. Det är en besvärlig situation nu med en Hamasvald och Hamasledd regering och en presidentfunktion som har hand om förhandlingarna till omvärlden och som har egna säkerhetsstyrkor. Det är en oerhört komplicerad situation. Jag hoppas att den löses på sådant sätt att inte motsättningarna ökar i området. Den frågan anser jag vara helt skild från det oerhört stora behov där Sverige och EU är djupt engagerade, nämligen av att få till stånd en mekanism så att bistånd kan komma in till området. Det anser jag att vi behöver prioritera. Det är den frågan vi koncentrerar oss på. Till Staffan Danielsson vill jag säga att Sverige och jag personligen självklart tar starkt avstånd ifrån de uttalanden som har gjorts av Irans president om Israel. Det är ett helt förkastligt synsätt, som på intet sätt bidrar till att minska de motsättningar som redan är stora i området. Det har också komplicerat diskussionen när det gäller Irans ambitioner på kärnkraftsområdet, som jag hoppas att det är - många fruktar att det har anknytning till kärnvapenområdet. Vår inställning i den frågan är glasklar. Alla länder i regionen måste erkänna Israels rätt till existens.

Herr talman! Den diskussion som utrikesministern förde när det gäller import av försvarsmateriel och hänsyn till handelspolitik kanske man borde ha fört på den socialdemokratiska kongressen. Det är ändå där som man fastslog att import och export ska ledas av samma moraliska principer. När det gäller exporten är det naturligtvis en begränsning av den fria handeln. Den har man av tydliga elementära skäl. Det handlar om respekten för mänskliga rättigheter, respekten för internationell rätt och att Israel är i krig. Då ska vi inte exportera vapen. Det verkar däremot inte gälla för importen. Jag finner inte logiken i det. Den diskussionen borde, som jag sade, ha förts på den socialdemokratiska kongressen. Jag vill ändå hävda att när man importerar vapen från det israeliska IMI innebär det att man ekonomiskt stöder den militära ockupationen. Att vara militär ockupationsmakt kostar pengar. Sverige stöder ju inte den militära ockupationen. Det är viktigt att man inte med svenska pengar stöder militär, vare sig på den israeliska eller på den palestinska sidan. Jag tror att det är väldigt negativt att stödja vapen till de olika delarna. När det gäller tidningsuppgifterna om att man från Ryssland, USA och Frankrike skulle ge den nya styrka som ska bildas med 1 500 personer vapen, ammunition och utrustning är det lite besynnerligt. Man har diskuterat mekanismen för humanitärt bistånd. Man har inte kommit fram när det gäller det. Folk lever i en fruktansvärt katastrofal situation på de palestinska områdena på grund av den bojkott som man har valt att genomföra. Samtidigt försöker man stödja en militär enhet. Det tycker jag är kontraproduktivt. Jag tycker att det är bättre att satsa på att människorna kan få mat, gå i skola och ha jobb. Jag tror att det har en bättre stabiliserande effekt än den här insatsen. Det är fortfarande tidningsuppgifter, men jag tror ändå att det är utrikesministerns uppgift att gräva vidare i det. Ni kommer ju att träffas nästa helg i EU-sammanhang och diskutera den här frågan. Det är bra att man då har kollat upp vad det här innebär. Jag har ju varit på de palestinska områdena varje år. För tio år sedan jobbade många i den civila sektorn. Det var väldigt få som var poliser och militärer. I dag jobbar väldigt få i den civila sektorn. Andelen människor som jobbar inom polisen och det militära har ökat. Det jag ser är en utveckling som jag har sett i en del andra fattiga länder där man har färre som jobbar med vanliga jobb och fler som har sin försörjning som polis eller militär. Det är väldigt destabiliserande. Jag är väldigt orolig för den utvecklingen och tycker att den är negativ. Eftersom centerpartisten gjorde ett angrepp på mig vill jag betona att jag är för fred och internationell rätt och för en palestinsk och en israelisk stat, en tvåstatslösning i enlighet med FN-konventionerna. Att då anse att man från svensk sida inte ska stödja den militära ockupationsmakten genom att stödja militärindustrin tycker jag är ett angeläget och lämpligt krav.

Herr talman! Jag tycker att det är glädjande att höra några delar av utrikesministerns svar; andra delar ser jag mindre positivt på. Jag var på en Palestinadebatt för någon vecka sedan som Palestinagruppen hade anordnat. Där fick vi frågan: Vad anser ni om det vapenmilitära samarbetet med Israel? Moderaterna var det enda parti som svarade att vi tycker att det ska fortsätta. Socialdemokraternas representant ville inte svara. Det var väldigt luddigt. Därför är jag glad för det tydliga svaret från utrikesministern. Däremot håller jag inte med om att det var rätt att avbryta den här flygövningen. Där är vi oense. Till Yvonne Ruwaida måste jag ändå få säga att det är en väldigt stor skillnad mellan Hamas och Israel. Låt mig än en gång tydligt framföra, vilket jag har gjort så många gånger förut i kammaren, att Hamas är en terrororganisation som nu styr de palestinska områdena. Jag var på en säkerhetspolitisk konferens i Israel och var också i Palestina på valdagen och såg Hamas vinna. Vi måste absolut ha full respekt för att Hamas vann eftersom det är så det är i en demokrati. Men att utifrån det bara säga att det är en besvärlig situation tycker jag inte att man kan göra. Det är en förfärlig situation som vi nu befinner oss i, samtidigt som vi ändå måste respektera detta. Jag slogs också av hur frisk debatt det faktiskt var i Israel. Det är verkligen ett bevis på en levande demokrati därför att man från vänster till höger kunde uttrycka väldigt många olika åsikter på ett friskt sätt, något som jag tycker att det skulle vara mer av här i Sveriges riksdag. Jag vill därför säga att vi inte ska bojkotta Israel, utan vi ska fortsätta med vapensamarbetet. Utrikesministern var också inne på handelspolitiska principer. Då skulle jag vilja påpeka vikten av att vi också ska samarbeta inom ett helt annat område, nämligen det som handlar om att Israel är väldigt duktigt på att skapa innovationsföretag. Enligt ett nytt index som FN:s handelsorganisation Unctad har upprättat ligger Sverige etta i världen på att ta patent på nya uppfinningar, det vill säga goda forskare som kommer med nya idéer. Men sedan är vi nästan sämst på att omsätta dem i verkligheten till nya mindre företag. Där är i stället Israel bäst i världen. Det är ett samarbete som jag tycker att vi skulle utöka, och inte bojkotta Israel.

Herr talman! Jag gläder mig åt Yvonne Ruwaidas starka intresse av att stödja socialdemokratiska kongressbeslut, och jag ser fram emot hennes stöd i en rad andra frågor som den socialdemokratiska kongressen har enats om. I den här frågan får vi fortsätta denna diskussion på det frimodiga sätt som sker inom det socialdemokratiska partiet. I detta avseende tror jag att man ska skilja på import och export. Först och främst vill jag säga att det är en mycket begränsad import som det handlar om i några speciella sektorer som är av intresse för svenskt försvar. Detta har jag förstått av försvarsministern och hennes kolleger. När det gäller exporten är det ett annat regelkomplex som kommer in, och om detta har Sveriges riksdag enats, nämligen riktlinjerna för vår export av krigsmateriel och försvarsmateriel, där inte minst risken för konflikt spelat in och som lett till att ingen export har skett till detta område under mer än 50 års tid. Här finns alltså ett regelverk som är etablerat av Sveriges riksdag och som vi under stor enighet har kommit fram till. Jag ser därför inte denna motsättning. Beträffande frågan om den militära uppladdningen på området är det självklart så att om dessa uppgifter stämmer är det en olycklig fördelning av resurser. Vad som behövs i palestinska områden är bistånd på det humanitära området, tillgång till hälsoservice och utbildning av barnen i skolorna. Om inte detta sker har vi en politisk urladdning på gång som är oerhört farlig. Därför vill jag säga att från de samtal som jag har haft på utrikesministernivå vid de två senaste mötena i EU har detta varit huvudfrågan. Benita Ferrero-Waldner och hennes kolleger arbetar intensivt med detta nu i kontakt med Världsbanken och med parterna. Vi hoppas att vi ska få en mekanism på plats snarast. Jag anser att den frågan bör prioriteras. Det är en uppfattning som Sverige kommer att driva även i fortsatta samtal.

Herr talman! Jag tycker också att frågan om humanitärt bistånd behöver prioriteras. Men det som också behöver prioriteras är frågan om att häva ockupationen och att man hittar en lösning på den frågan och att man kommer till rätta med alla brott mot internationell rätt som till exempel handlar om att man river palestiniernas hus, att man har kollektiva bestraffningar, att man genomför illegala avrättningar, att man omöjliggör ett värdigt liv för människorna och att man beslagtar palestiniernas skattepengar. Det behöver man också komma till rätta med. Och här behövs det ett tryck utifrån. De ockuperade palestinierna är nämligen i underläge jämfört med ockupationsmakten. När det gäller Hamas vill jag ändå påpeka en sak. Det är mycket tjat om att Hamas är på terrorlistan, och det blir i väldigt mycket en förevändning. I kampen och kriget mot terrorism är det väldigt mycket som blir förevändningar för ageranden. Hamas har upprätthållit en vapenvila, och det är någonting som är väldigt viktigt. Jag skulle vilja fråga utrikesministern om han anser att det har någon betydelse att Hamas som organisation har upprätthållit en vapenvila och att det ändå behöver påverka den syn som man har på Hamas. Ska en organisation som inte använder vapen och som har en vapenvila behandlas som en organisation som utför terroristaktioner? Organisationen har ändå tagit ett väldigt viktigt steg, och det tycker jag att man också ska belöna den för. Det gjorde man i Irland med framgång. Jag tycker att man lite grann måste belöna när sådana här organisationer tar denna typ av steg. Vi vet alla att Hamas är en väldigt stor organisation som består av väldigt många olika delar, och den militära fraktionen har varit en mycket liten del av dess verksamhet. De har fått stöd på grund av andra saker men också på grund av att man har misslyckats i fredsprocessen. Jag skulle vilja veta hur man fortsättningsvis kan förena frågan om import av försvarsmateriel med frågan om respekt för mänskliga rättigheter och ett svenskt försvarande av internationell rätt.

Herr talman! Självklart ska humanitärt bistånd prioriteras. Det är jätteviktigt. Jag hoppas verkligen att vi gemensamt med EU kommer fram till en godtagbar lösning för att den fattiga palestinska befolkningen ska få bistånd. Jag måste vända mig till Yvonne Ruwaida. Jag blir riktigt upprörd när jag hör uttrycket: tjatande om Hamas. Jag kommer att fortsätta att tjata om Hamas så länge de inte tar totalt avstånd från terror och erkänner Israels rätt att existera. Det finns inget annat alternativ. I deras stadgar sägs nämligen fortfarande att man ska utplåna Israel. På deras hemsida börjar det med en flagga där man bränner upp Israel. Det kan jag inte respektera, och jag tycker inte att det är respektabelt av en regering att bete sig på det sättet. Jag tycker fortfarande att det är väldigt allvarligt. Jag tror att de flesta demokratier skulle tycka det om de hade sådana organisationer som sina närmaste grannar som de blir hotade av.

Herr talman! Till Ewa Björling vill jag säga det som jag inte hann i mitt förra inlägg, nämligen att vi har ett samarbete om forskning och innovation mellan Sverige och Israel genom svenska Vinnova och det israeliska centret för forskning, Matimop. Det finns där ett viktigt projekt som utvecklas. Till Yvonne Ruwaida vill jag säga att det är oerhört viktigt att den falang som finns inom Hamas och som jag tror inser att den kurs som man har varit inne på är en farlig kurs får ökad förståelse inom Hamas. Jag vet inte hur realistiska förväntningarna är. Jag läste med stort intresse det brev från fängelserna i Israel där också Hamas ingick och där man faktiskt rör sig i riktning mot ett erkännande av 1967 års gränser och därmed ett erkännande av Israel. Jag hoppas att denna tendens fortsätter eftersom det naturligtvis är olyckligt om denna regering som är vald av en majoritet av palestinierna står för en så extrem politik. Det är oerhört viktigt att vi står fast vid dessa tre krav och att vi tydligt visar detta. Om nu dessa mer moderata element inom Hamas, om man kan kalla dem så, kommer fram till att pragmatismen måste öka nu när man innehar ansvaret för regeringsmakten är de naturligtvis välkomna. Allt bör göras för detta. Däremot tycker jag inte att man ska behöva vara så tacksam för att självmordsattacker inte pågår. Det ska vara fullständigt självklart att detta icke får ske. Oskyldiga människor får bara inte slaktas. Sedan gäller det de övriga elementen i Yvonne Ruwaidas fråga. I den tidigare diskussionen, som jag vet att Yvonne Ruwaida deltog i, togs det upp att det fanns en rad aspekter som Sverige framför när det gäller krav på Israel. De omfattar inte minst att den palestinska befolkningen inte ska drabbas av begränsningar i rörelsefrihet. Det gäller muren, och det gäller naturligtvis också sådana grundläggande frågor som bosättningspolitiken. Jag vill hänvisa till mitt tidigare svar i morse på den frågan.