Ministerråd för infrastruktur

Interpellationsdebatt 26 april 2022

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 15 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Kjell-Arne Ottosson har ställt flera frågor till mig om ett ministerråd för infrastruktur inom Nordiska ministerrådet.

Gränsöverskridande transporter har stor betydelse för både tillväxt och tillgänglighet i våra respektive länder. Det är viktigt att den gränsöverskridande infrastrukturen mellan våra länder gör det attraktivt att bo och arbeta över landsgränserna och också gör det möjligt att på ett mer hållbart sätt resa och transportera varor mellan våra länder.

Som jag också nämnt tidigare har vi nordiska transportministrar ett gott samarbete. Vi möts i en rad olika sammanhang, bilateralt och i gemensamma projekt. Jag vill fortsätta att värna det goda informella samarbetet och ser inte behov av att inrätta ett särskilt ministerråd för transportinfrastrukturen.


Anf. 16 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Den 3 mars ställde jag en skriftlig fråga till infrastrukturministern om varför Sveriges regering inte följer Nordiska rådets rekommendation om att införa bland annat ministerråd för transport.

Frågan formulerades: Vilket är hindret som gör att Sverige inte har hörsammat Nordiska rådets beslut? I sitt svar skrev infrastrukturministern: "Vi nordiska transportministrar har ett gott samarbete. Vi möts i en rad olika sammanhang, bilateralt och i gemensamma projekt. Jag vill fortsätta att värna det goda informella samarbetet och ser inte behov av att inrätta ett särskilt ministerråd för transportinfrastruktur". Det är väldigt likalydande det svar som ministern kom med här och nu.

Jag har fortfarande inte fått svar på min skriftliga fråga som jag ställde den 3 mars eller den fråga som vi nu har en interpellationsdebatt om. Vilka är hindren? Att man i dag har ett gott informellt samarbete är inte ett hinder för att göra det ännu bättre. Så har i varje fall jag tolkat det. Det här är någonting som kan göras bättre.

I Nordiska rådets protokoll från 2018 kan vi läsa vad som sägs från utskottet för tillväxt och utveckling i Norden, där man har behandlat nordisk transportpolitik.

Det är flera punkter, men jag läser en av punkterna där Nordiska rådet rekommenderar de nordiska regeringarna "att återupprätta ett ministerråd för transportfrågor, med huvudfokus på tillväxtfrämjande och grön omställning, d.v.s. hur befordrande av personer och gods kan främjas på nordisk nivå, hur omställningen från väg till järnväg och sjöfart kan befrämjas, samt digitaliseringen av och sammankopplingen av trafikslagen och de tekniska lösningarna i och mellan länderna. Ministerrådet kunde vara ett ad-hoc-ministerråd för en begränsad period, varefter nyttan av det formaliserade samarbetat kunde utvärderas inför en eventuell fortsättning".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den rekommendationen stod alla partier, alla partigrupper, alla självstyrande områden och alla länder i Nordiska rådet bakom. Det var total enhällighet bakom rekommendationen. Ändå väljer Sverige att som ett av två länder, om jag uppfattar det rätt, ställa sig utanför det. Man vill inte införa det.

Om man ser på det departement som Tomas Eneroth själv leder, Infrastrukturdepartementet, står det på regeringens hemsida att det ansvarar för frågor som rör transporter och infrastruktur, digitalisering och it. Det är precis det som ett ministerråd för infrastruktur ska ha hand om.

Även om det nu inte är ministern som beslutar om vilka departement som vi ska ha utan statsministern så har vi här någonting som den socialdemokratiska regeringen tycker är bra i Sverige. Men det är tydligen inte bra på nordisk nivå eftersom man inte vill ha detsamma där.

Fru talman! Jag vill ställa frågan för tredje gången: Vilka är hindren för att Tomas Eneroth och den svenska regeringen inte vill hörsamma rekommendationen från Nordiska rådet?


Anf. 17 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för engagemanget! Det är viktigt. För mig har det varit väldigt viktigt, inte minst under tiden efter en pandemi där flera länder - inte Sverige, men andra länder i Norden - stängde sina gränser, att säkerställa att vi har en väl fungerande arbetsmarknad mellan våra länder och transporter som gör det möjligt.

Vi har ett flertal pågående projekt. Vi behöver bara nämna Helsingborg-Helsingör, Stockholm-Oslo, Göteborg-Oslo, Meråker- och Mittbanan eller för den delen Ofotenbanan för att inte tala om Haparanda-Torneå. Där har Sverige även under pandemin verkat för öppna gränser och möjlighet till rörlighet så att vi ska kunna ha fungerande gemensamma arbetsmarknader.

Vi har ett väl fungerande samarbete mellan de nordiska ministrarna där vi bilateralt löser ut frågor. Bornholmstrafiken är ett bra exempel på det. Vi pratar också tillsammans om förutsättningarna och utmaningarna. Det gäller inte minst nu senast när det handlat om konsekvenser av den ryska invasionen av Ukraina.

Det är någonting helt annat att inrätta en formell struktur, vilket det skulle innebära med ett nordiskt ministerråd som har att hantera de olika ländernas transportplaner.

Jag har arbetat hårt för att vi ska påskynda våra planprocesser, för att vi ska ha snabba beslutsvägar och för att vi ska en ökad samverkan med näringsliv, kommuner och regioner för att snabbare kunna rulla ut de starka önskemål som finns om mer infrastruktursatsningar.

Till skillnad från när Kjell-Arne Ottossons parti var i regeringsställning, då man krävde infrastruktursatsningar som kompensation för företagsnedläggningar, vill nu alla ha mer infrastruktursatsningar för att det är så stark tillväxt. Det är nya batterifabriker och nya industriinvesteringar. Det är snarare så att de flesta säger: Kan det gå lite fortare? Vi arbetar hårt med att ha snabbare planprocesser. Vi tillskjuter medel från Trafikverket till länsstyrelserna för att där påskynda planprocesser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det är viktigt att vi ser till att ha ett högt tempo i den omställning som behöver göras, och jag ser att vi har ett väl fungerande samarbete. Jag ser inte heller i detta läge nyttan av att bygga en ny struktur som på nordisk nivå formellt ska hantera gemensamma planer för transportinfrastrukturpolitiken.

Jag kan konstatera att det är en hållning som inte bara den här regeringen har haft, utan den har alla tidigare svenska regeringar haft - även de borgerliga - eftersom vi hellre värnar ett väl fungerande samarbete så som det är i dag mellan våra regeringar.


Anf. 18 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Vad gäller mobiliteten under pandemin skulle jag kunna stå här och prata hur länge som helst, för den har jag verkligen stenkoll på som boende hundra meter från den norska gränsen. Jag har sett vad de gränsstängningarna betydde. Det visar på värdet av att vi har en mobilitet mellan våra nordiska länder. Dock blir det kanske två lite skilda saker. Här handlar det om ett formaliserat samarbete om just infrastruktur, och där var det andra frågor som låg högre på agendan.

När Nordiska rådet kommer med en rekommendation ska ministerrådet svara på den. Svaret från ministerrådet kom 2018, och det är väldigt lika det svar som Eneroth ger här i dag. Det som dock står med i svaret och som Eneroth inte har nämnt nu är att man helt vill fokusera på EU-politik. Det var grejen då. Alla länder i Nordiska rådet är ju inte med EU. Men ju starkare vi nordiska länder blir som en gemensam part, desto bättre förutsättningar har vi när det gäller att agera gentemot EU och övriga länder. Vi är någonstans - det beror lite grann på - mellan den tionde och den tolfte största ekonomin i världen om vi slår ihop de nordiska ländernas ekonomier.

Som jag sa i mitt tidigare inlägg var alla partigrupper och alla partier rörande eniga om detta 2018. Den 24 januari kom ett medlemsförslag till Nordiska rådet. Det är skrivet på norska, men eftersom det är ett citat förutsätter jag att man får lov att läsa upp det även om vi ska prata svenska i kammaren, vilket en del brukar ge mig lite gliringar för: "Den sosialdemokratiske gruppen viser till enstemmige vedtak fra sesjonen i Akureyri i 2018 . om å opprette et ministerråd for transport. Gruppen registrerer at det til dags dato ikke har vært vilje hos regjeringene til å etterkomme Nordisk Råd sitt vedtak selv om dette har blitt etterlyst gjentatte ganger."

Här är det alltså Tomas Eneroths egen partigrupp som efterlyser detta på nytt eftersom man inte har sett resultat. Det här är alltså från i år. Därför valde jag att i min interpellation ställa frågan utöver det här med hindren, som jag fortfarande inte har fått svar på: Har Tomas Eneroth, i och med att hans egen partigrupp nu har kommit med ett nytt medlemsförslag, och regeringen ändrat sig? Är ni därmed för att införa ett ministerråd för transport? Trots detta är man tydligen inte det, så jag noterar att riksdagsgruppen och regeringen inte pratar med varandra om detta.

Tomas Eneroth nämnde dessutom flera projekt som var på gång. Ett av de projekt som han inte nämnde är Fehmarn Bält och det arbete man har där genom att göra en korridor från Norge genom Sverige och Danmark och ned till Tyskland. Det är ett gigantiskt infrastrukturprojekt, och de efterlyser en gemensam plattform bland de nordiska länderna för att genomföra det här. De vill ha en gemensam plattform som de kan vända sig till och bolla emot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har flera andra sådana stora projekt som önskar detta, och det är alltså näringslivet som önskar det. En sak som är rätt intressant är att Island, Grönland och Färöarna, alltså länder som vi inte har biltrafik eller tågtrafik till från oss, verkligen vill ha igenom det här. De ser värdet av att få detta ministerråd trots att vi inte ens har den möjligheten till mobilitet till dessa länder.


Anf. 19 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman och Kjell-Arne Ottosson! Jag uppskattar att till exempel Fehmarn Bält tas upp. Det är sant att när Fehmarn Bält byggs i ett samarbete mellan Tyskland och Danmark innebär det att trafiken över Öresundsbron sannolikt kommer att öka dramatiskt.

I dag ska den trafiken tas emot av en E6:a som är begränsad och av Södra stambanan. Det är skälet till att vi vill bygga en ny stambana mellan Lund och Hässleholm. Det är Kristdemokraterna emot. Ni vill begränsa den möjligheten. Ni lägger 50 miljarder kronor mindre på ny infrastruktur och säger att det inte behövs pengar till detta trots att det är en grundläggande förutsättning för den trafikökning investeringen i Fehmarn Bält kan innebära.

Det hade varit intressant att höra om Kjell-Arne Ottosson har någon annan uppfattning, för det är så jag ser att nordiskt samarbete och samarbete mellan länder ska fungera. Man följer varandras trafikinvesteringar, och man ser vilka konsekvenser det får. Då spelar det ingen roll hur högtidligt man än talar om nordiskt samarbete när man i realiteten från Kristdemokraternas sida säger nej till att möta upp de investeringar som nu görs på den danska sidan för en ökad infrastrukturpolitik.

Det är lite grann det som är utgångspunkten. Här behövs action. Här behövs handling. Vi gör det med en nationell plan på närmare 900 miljarder i infrastrukturinvesteringar. Det är mer investeringar i ny infrastruktur, inte minst för att knyta ihop vårt land men också för att öka förutsättningarna för förbindelser med våra grannländer. Där har dessvärre Kristdemokraterna valt att lägga 50 miljarder mindre på ny infrastruktur.

Med all respekt för det nordiska engagemanget - helt avgörande är vad man faktiskt gör i verkligheten. Vi har ett väl fungerande nordiskt samarbete. Vi ser till att vi möter upp de investeringar som görs. På samma sätt som vi i Sverige elektrifierade Mittbanan ända upp till bron över Stora Helvetet har jag sett positiva tecken på att man i Norge nu också är beredd att börja elektrifiera Meråkerbanan, som går vidare ända upp till Trondheim. Där var vi i Sverige före, men i Norge väntade man lite med att göra denna följdinvestering. Jag tycker att det är positivt att vi nu får signaler om att Norge vill förstärka den svensk-norska infrastrukturen. Det är så nordiskt samarbete ska fungera.


Anf. 20 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr ålderspresident! Jag får påminna Tomas Eneroth om att det inte är Kristdemokraterna som beslutar om huruvida vi bildar ett ministerråd för infrastruktur. Det är faktiskt regeringen som äger den frågan. Det är ministern själv, så det kan han inte belasta någon annan med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller pengar satsar vi mindre därför att vi ser höghastighetstågen som en rejäl gökunge som kommer att ta så mycket pengar från all annan investering. Vi noterar hur vi ligger efter på underhåll i dag på våra befintliga järnvägar och på våra vägar som behöver så otroligt mycket mer pengar.

Även om vi investerar mer i järnväg når inte järnvägen ut överallt. Det är det vägarna som gör. I stället för att nu satsa pengar på vägarna väljer man från Trafikverkets sida att sänka hastigheterna, för man har inte pengar till underhåll. Då sänker man alltså hastigheter, och det är verkligen fel väg att gå om man vill ha ökad mobilitet.

Eneroth efterlyser action. Jajamän, det är bara att säga ja till ett ministerråd för infrastruktur så får du ännu mer action i det hela! Det är återigen regeringen som måste visa action, för det är regeringen som äger frågan. Vi som enskilt parti i Nordiska rådet och i Sveriges riksdag äger inte frågan.

Slutligen måste jag ändå fråga om ministern tror på nordiskt samarbete. Vi har sagt att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region fram till 2030. Om vi ska bli det måste vi visa action här och nu. För precis som Eneroth var inne på har pandemin verkligen visat att vi nu är oerhört långt därifrån. Vi har en lång väg att gå. Just för att förbättra mobiliteten med all infrastruktur - märk väl, det är inte bara transporter på vägar och järnvägar; det är all infrastruktur - måste vi ge den ett lyft. Det gör vi genom att formalisera samarbetet.

Tror ministern på ett bra nordiskt samarbete?


Anf. 21 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Herr ålderspresident! Svaret på den frågan är otvetydigt ja - självklart.

Vi har ett bra fungerande samarbete mellan de nordiska länderna. Vi har också redan särskilda ministrar som har det ansvaret. Vi har nordiska samarbetsministrar som knyter ihop det nordiska samarbetet. Det fungerar väl.

Jag förstår att frågan blir jobbig för Kjell-Arne Ottosson. I verkligheten vill ju Kristdemokraterna försämra möjligheterna till fungerande transporter mellan våra nordiska länder i och med att de säger nej till Lund-Hässleholm och nya stambanor nere i Skåne som möter upp investeringarna som görs i Fehmarn Bält eftersom Öresundsbron annars riskerar att bli överlastad, på samma sätt som vi möter upp med Göteborg-Borås eller utredning av hela Stockholm-Oslo-banan.

När vi nu går från ord till handling och investerar närmare 900 miljarder i infrastruktur blir det ett bekymmer när Kristdemokraterna säger att de vill lägga 50 miljarder mindre på infrastruktur. Detta är pengar som satsas för att faktiskt möta upp de transportbehov som finns i hela Norden.

Vår utgångspunkt är, precis som för tidigare regeringar - även regeringar där Kristdemokraterna ingått - att vi har ett väl fungerande nordiskt samarbete. Vi ser inte nu behovet av att inrätta ett särskilt nordiskt transportministerråd. Snarare handlar det om att vi fortsätter att utbyta information och har snabba beslutsprocesser. Vi behöver nämligen bygga mer för att klara klimatkraven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mer spårbunden trafik, ökad elektrifiering, ökade investeringar - det är så vi möter framtiden. Det gör vi genom att stärka hela Norden som region och hela Norden som arbetsmarknad.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2021/22:428 Ministerråd för infrastruktur

av Kjell-Arne Ottosson (KD)

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

 

Den 3 mars ställde jag en skriftlig fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth kring varför Sveriges regering inte följer Nordiska rådets rekommendation om att införa ett ministerråd för transport.

Frågan formulerades enligt följande: Vilket är hindret som gör att Sverige hittills inte hörsammat Nordiska rådets enhälliga beslut om att inrätta ett ministerråd för infrastruktur, och vad ska till för att regeringen ska ändra sin ståndpunkt?

I det skriftliga svar som kom från ministern den 9 mars fanns inga svar som faktiskt svarar på frågorna, utan ministern avstyrde det hela med följande svar: Vi nordiska transportministrar har ett gott samarbete. Vi möts i en rad olika sammanhang, bilateralt och i gemensamma projekt. Jag vill fortsätta att värna det goda informella samarbetet och ser inte behov av att inrätta ett särskilt ministerråd för transportinfrastruktur.

Jag vill även den här gången påpeka att det är ett enigt nordiskt råd som står bakom rekommendationen. Alla partier, alla partigrupper, alla självstyrande områden och alla nationer står bakom den. Ändå väljer den svenska regeringen att gå emot Nordiska rådets beslut.

Vid Nordiska rådets möte i Malmö den 21–22 mars 2022 behandlades ännu ett medlemsförslag om att inrätta ett ministerråd för infrastruktur med ansvar för transport och digitalisering, den här gången från ministerns egen partigrupp, den socialdemokratiska gruppen i Nordiska rådet.

Att man har ett gott informellt samarbete just nu kan inte vara ett argument som håller för att gå emot ett enigt nordiskt råd. Jag vill därför, med hopp om att få konkreta svar, på nytt fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

 

  1. Vilka är hindren som gör att Sverige hittills inte hörsammat Nordiska rådets enhälliga beslut om att inrätta ett ministerråd för infrastruktur?
  2. Har ministern nu ändrat sin ståndpunkt i frågan, då hans egen partigrupp på nytt lämnat in ett medlemsförslag om att inrätta ett ministerråd för transport och digitalisering, och avser ministern i så fall att ta några initiativ i frågan?