Minskade skatteintäkter för kommuner och landsting

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat finansministern om han avser att vidta ekonomiska åtgärder i syfte att motverka uppsägningar i kommuner och landsting. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Låt mig först påpeka att regeringen bedriver en ekonomisk politik baserad på sunda offentliga finanser med fokus på stärkta tillväxtmöjligheter, en varaktigt ökad sysselsättning och minskat utanförskap. Den här inriktningen på den ekonomiska politiken är giltig oavsett konjunkturläge. Reformerna som presenterades i budgetpropositionen rustar Sverige för framtiden samtidigt som de bidrar till att dämpa effekterna av den internationella konjunkturnedgången. Dessa reformpaket kommer kommunsektorn till del bland annat genom satsningar på jobb och företagande, en generell sänkning av arbetsgivaravgiften, sänkta arbetsgivaravgifter för unga och insatser inom välfärdsområdet. Till detta kan läggas att reformeringen av fastighetsskatten innebär att kommunerna får ökade intäkter från den kommunala fastighetsavgiften. Sammantaget ger detta ett tillskott till kommuner och landsting på i storleksordningen 30 miljarder kronor under åren 2009-2011. Det har nu gått ett tag sedan budgetpropositionen presenterades. Vi kan konstatera att den ekonomiska utvecklingen har försämrats betydligt snabbare än vad alla bedömare då trodde. Detta påverkar även förutsättningarna för kommuner och landsting genom att ökningen av skatteintäkterna blir svagare än tidigare beräknat. Det är dock inte en fråga om att skatteintäkterna kommer att minska. Regeringen följer utvecklingen noga. Finansministern presenterade i december en reviderad prognos för den svenska ekonomin. Nya bedömningar av den ekonomiska utvecklingen kommer att presenteras i den ekonomiska vårpropositionen. Jag kan dock inte föregripa detta arbete och kan därför inte nu ge något besked i denna fråga.

Herr talman! Tack för svaret, Mats Odell! Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, den gemensamma organisationen, redovisar i en prognos för 2009-2010 att skatteintäkterna minskar. De minskade skatteintäkterna är 3 miljarder lägre för 2009 och 8 miljarder lägre för 2010, jämfört med oktoberprognosen. Och enligt Sveriges Kommuner och Landsting motsvarar de minskade skatteintäkterna närmare 20 000 jobb i kommuner och i landsting 2010. Sveriges Kommuner och Landsting har upprepade gånger påtalat vikten av resurstillskott till sektorn. Bland annat har förbundet nyligen skrivit till finansministern och gett förslag om ökade statsbidrag. Jag ska citera ordföranden i Sveriges Kommuner och Landsting: "De stimulanspaket som regeringen föreslagit räcker inte för att stävja krisen. Vi måste se till att konjunkturnedgången inte blir längre och djupare än nödvändigt. Att ge kommuner och landsting extra pengar är ett effektivt sätt att motverka lågkonjunkturens effekter på sysselsättningen." Sysselsättningen får väl sammanfattas som en arbetslinje, antar jag. Sedan skriver han: "Och pengarna behövs nu." Detta är undertecknat av Anders Knape, ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting, tillika moderat politiker. I Örebro läns landsting uttrycker landstingsstyrelsens ordförande Marie-Louise Forsberg-Fransson något liknande. De har vidtagit åtgärder, säger hon, för att kunna hålla budgeten i balans. Men man måste faktiskt minska personal med ca 300 tjänster redan under 2009. Det handlar om att man inte får de extra tillskotten. Får man inte extra tillskott kan man inte bidra till att hålla sysselsättning och köpkraft uppe. Då blir det obegripligt med det här svaret från regeringen. Även om det inte är finansministern som svarar utan kommunministern - det antar jag Mats Odell är i det här fallet - förstår inte jag att man poängterar att det handlar om en arbetslinje. Allting man gör företräder en arbetslinje. Kommuner talar gång på gång om att de har stora problem. Karlskoga kommun som är en mellanstor kommun med 30 000 invånare har stora problem nu i den offentliga sektorn. Man behöver minska pengarna till den sociala välfärden. Man får dra ned på barnomsorgen, man får lägga ned skolor, och man pekar på att de kommunala intäkterna minskar. Karlskoga kommun har haft många varsel under den här hösten, och det här året har börjat på samma sätt. Likadant är det i Örebro kommun. Så ser det ut i många av Örebro läns kommuner. Det påverkar naturligtvis skatteintäkterna i de kommunerna och möjligheten att upprätthålla välfärden. Den här regeringen väljer i det läget att säga som man sade i går i partiledardebatten: Vi avvaktar. Vi avvaktar för att se vad som händer. Det går inte att avvakta nu om man vill säkerställa att vi har en väl fungerande vård, skola och omsorg. Då måste man agera. Jag tycker att det är jättetydligt. Ordföranden för Sveriges Kommuner och Landsting säger: Pengarna behövs nu. Det är underskrivet i slutet av förra året. Det publicerades i december. Man kan inte vara så mycket tydligare. Man kan inte vara så mycket mer uppkäftig. Man är faktiskt också ganska bekymrad när man skriver ett sådant brev och tar till de orden: Pengarna behövs nu. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att den här regeringen inte vill agera. Jag skulle gärna vilja veta vad man har för ansvar och varför man inte är beredd att agera nu.

Herr talman! Jag är till yrket vårdare. Jag har jobbat med utvecklingsstörda i många år. Jag kommer från en liten ort, också den i Örebro län, som heter Nora. Jag träffar relativt ofta arbetskamrater sedan tidigare och även fackliga kamrater som berättar om hur situationen är nu runt omkring i landet på deras arbetsplatser. Där tvingades man redan tidigare slita för två ibland, och nu ökar pressen ständigt. Timanställda och vikarier har redan fått sluta. Det är inget som syns i de siffror som presenteras från Arbetsförmedlingen. Men nu börjar också de många varslen komma. Vi kunde läsa i går i Stockholmstidningen City om att 900 jobb eventuellt kommer att försvinna på Karolinska. I dagens Nerikes Allehanda kunde vi läsa om att varsel hotar inom vården nästa år i Örebro läns landsting. Kritiken mot att regeringen inte gör någonting för att lindra den här situationen är stark inte bara från oss i oppositionen utan även från borgerliga politiker runt om i landet. Svenska Dagbladet skriver i dag att alliansen får intern kritik för passivitet. Krisdrabbade kommuner kräver hjälp. Karl-Evert Olsson som är kommunalråd i Sandviken säger att om man tittar på landstings- och kommunekonomin över landet syns det tydligt att det behövs mer pengar. Det borde vilken ansvarsfull regering som helst se, säger han. Vi kan också se i Dagens Samhälle i dag att många kommuner tvingas riva upp, göra om och justera ned de budgetar som man nyligen har fastställt. De enda som inte verkar förstå att förutsättningarna är annorlunda än när man lade fram budgetarna tidigare är den borgerliga regeringen. Jag tycker att det är ofattbart när Mats Odell säger i svaret att man har sänkt arbetsgivaravgifterna och att det har gett kommunerna pengar. Visst, så är det ju. Men vad han inte talar om är att de försämringar som har gjorts i sjukförsäkringar och a-kassan har gjort att kommunernas socialbidragskostnader har ökat. Det finns både plus och minus i de saker som regeringen har gjort när det gäller kommunerna. Framför allt måste ni öppna ögonen och se vad det är som har hänt sedan ni lade fram er budget förra året. Att bara stå och vänta och låta det ske det som händer just nu är verkligen ett slag i ansiktet på alla anställda. Jag kan också konstatera att det finns ett antal kommuner som redan sett sig tvingade att höja skatten. Min kommun är en av dem. Visserligen är det en ganska låg nivå på höjningen, men det kommer förmodligen inte att räcka för att undvika uppsägningar under nästa år. Vad vill kommunministern säga till alla de anställda runt om i landet som nu tvingas gå på knäna på grund av regeringens passivitet?

Herr talman! Jag vill också tacka statsrådet för svaret som belyser tillkortakommandet med resurser. Det är inte något som bara drabbar kommuner och landsting utan även staten i en finansiell global kris. Statsrådet ger i sitt svar tydligt besked att man har gjort saker som gynnar ekonomin i kommuner och landsting och även att man arbetar aktivt just för att möta den finansiella krisen. Det är kanske det viktigaste incitamentet för att skapa resurser. Interpellanten Eva-Lena Jansson och Lennart Axelsson tycks ha en guldgruva att ösa ur. Ingen annan statsbärande regering kan rimligtvis ha mer än den ansvarsfulla regering vi nu har. Jag vill ta upp en annan diskussion här i anslutning till önskemålet om att lägga ut resurser på kommuner och landsting. Nu när Socialdemokraterna har förenats med Vänstern som också påstår sig ta ett statsfinansiellt ansvar löser man helt enkelt sysselsättningsproblematiken genom att gå Vänstern till mötes och lägga ut 200 000 nya jobb i den offentliga sektorn. Därmed har man löst sysselsättningspolitiken. Jag ser inte att man har täckning för den kostnaden. Men nu ska ni samregera, påstår ni. Då får ni väl hitta en lösning. Det här hade varit att lösa det på ett elegant sätt när det gäller sysselsättningspolitiken. Men vad sysslar de människorna med? Vad gör de för skattemedlen? Vad bedriver de för servicetjänster i kommuner och landsting med de villkor som de arbetar under? Det är apparater som kanske inte fullt ut är effektiva. Jag känner inte så väl till kommunverksamheten. Jag tycker att den har fungerat bra, men inte där den interagerar med landstingen. Jag känner däremot väl till landstingsverksamheten. Jag kan försäkra att när den är driven i offentlig regi är den långt ifrån så effektiv som den borde vara. Det handlar inte om dem som arbetar i vården eller omsorgen. Det handlar om de nivåer av onödig administration som denna apparat har skaffat sig i sin närmast monopolliknande ställning att få bedriva vård utan att ha andra entreprenörer och konkurrenter. Jag vill därför också spela in i den här diskussionen att vi måste förstå att redan den 1 januari 2009 trädde en ny lag i kraft som heter lagen om valfrihet. Den är framtagen för att möta en större mångfald av utförare för att effektivisera skattekronan i kommuner och landsting. Detta är ett annat parallellt spår som Socialdemokraterna närmast har motverkat i alla sina regeringsår och därmed skapat denna ineffektivitet i den offentligdrivna välfärden som behöver en sund konkurrens av andra entreprenörer. Det är både för att ge en större mångfald arbetsgivare till arbetstagarna och för att konkurrensutsätta skattekronan för att få mest vård och omsorg för pengarna. Det är en lag som nu kommer att verka i kommuner och landsting och skapa just ett större utbyte av skattekronan i form av effekt. Det kommer också att leda till, är jag säker på, att olika medborgare kommer att få mer makt att välja den vård och omsorg de själva vill. Därmed kommer kraften i att behöva anställa folk att öka för att tillmötesgå de här kraven. Det här är strukturella förändringar som denna regering kan göra trots att vi går in i en av de allvarligaste globala finansiella kriserna som denna värld har sett under modern tid. Jag tycker inte att man ska underskatta värdet av denna palett av olika åtgärder vid sidan av att komma med ett enkelt budskap, att ta statskassan - som också har ansvar för att försörja andra områden än just det viktiga område vi diskuterar i dag - och vräka ut utan att ställa frågan: Kan ni effektivisera er själva? Behöver ni alla dessa onödiga nivåer av byråkrati? Inom sjukvården finns siffror som säger att man i offentligdriven vård har högst 25-30 procent patientrelaterad tid medan andra alternativ inte klarar ekonomin om man inte har minst 60, kanske 70 procent patient- och klientrelaterad tid. Denna typ av reformer är välkomna i ett läge där vi måste vända på varje skattekrona. Jag för gärna in det i debatten och tackar återigen alliansregeringen för att initiativen tas på många olika plan i stället för det enfaldiga i att bara vräka ut pengar på verksamheter där vi inte vet hur de effektivt kan användas.

Herr talman! Den globala finanskrisen är den här gången inte hemlagad. Den kommer utifrån och har tagit ett järngrepp över ekonomierna runt om på det här klotet och också drabbat Sverige, trots att vi har ett antal mycket goda år bakom oss. Det gäller också Sveriges kommuner och Sveriges landsting och den svenska staten. En klok hantering av statsfinanserna har lett till att vi har ett starkt utgångsläge. Det som nu händer är inte att skatteintäkterna minskar, utan det som händer är faktiskt att skatteunderlaget växer långsammare än kostnaderna. Skatteunderlaget ökar fortfarande. Det ökade under 2007 med 5,6 procent och 2008 med 5,3 procent. Det som nu förutspås är att det ska öka med 2,8 procent, men kostnaderna ökar som sagt fortare. Det är där problemet finns. Som kristdemokrat känner jag oerhört starkt, precis som interpellanten och alla andra, för att välfärden ute i våra kommuner och landsting ska fungera. Jag är inte beredd att medverka till att den hotas, och jag menar att den budget som regeringen lade fram i höstas är oerhört expansiv. Den allokerar nya resurser till kommuner och landsting. Det handlar alltså om sammantaget ytterligare resurser på ca 30 miljarder kronor 2009, 2010 och 2011. Nu kan det naturligtvis vara alldeles riktigt, vilket ofta framhålls, att kommunerna och landstingen är på väg in i ökande problem - precis som hela samhället. Företag varslar, företag säger upp på samma sätt som man har gjort i varje lågkonjunktur. Jag kan inte säga att vi har sett slutet på detta. Riskerna finns faktiskt på nedåtsidan. Risken är att det blir ännu värre framöver. Regeringen följer utvecklingen väldigt noggrant, och vi har också en beredskap att vidta åtgärder om vi anser att det behövs framöver.

Herr talman! När det gäller Finn Bengtssons synpunkter om vårdapparaten får han väl ta det med Anders Knape som företräder Sveriges Kommuner och Landsting. Om Anders Knape hade ansett att det bara handlade om att effektivisera verksamheten hade han nog sagt det. Men det har han inte gjort. Det är därför jag ställer frågan vad regeringen tänker göra. Jag trodde jag skulle få ett annat svar, men det fick jag inte. Svaret från regeringen är att man sitter still, man inväntar, man gör ingenting. Det man måste förstå är att det finns en tröghet i kommuner och landsting. De måste vidta åtgärder nu! I dag, i morgon, i nästa vecka måste man vidta åtgärder för att hålla sin budget. Får man inte pengar från staten så får man inte, och då hjälper det inte att Mats Odell och övriga regeringen sitter och tittar på och säger att de är oroliga och bekymrade och det är världsekonomin och hej och hå. Man har ett regeringsansvar här hemma i Sverige, och då gäller det att agera. Man kan, om man vill, prioritera och välja vad pengarna ska användas till. Mats Odell och övriga regeringen har valt att prioritera skattesänkningar för sådana som jag som tjänar 54 500 kronor i månaden. Det är en prioritering. Det finns många andra prioriteringar som vi skulle kunna diskutera. I regeringens eget finanspolitiska råd med Lars Calmfors i spetsen är man oerhört kritiska och säger att regeringen måste agera. Det är viktigt att agera nu och att göra saker, för görs inte saker nu får det negativa effekter. Den kris som redan finns i Sverige späs på. De varsel som pågår redan nu späs på. Som jag beskrev: I Örebro läns landsting har det lagts 2 671 varsel sedan september. Jag är inte uppdaterad i dag, men jag tror att det i dag har kommit ytterligare varsel. Det är klart att det får effekter på skatteintäkterna i hela länet och till slut i övriga Sverige. Nu får vi lägga till de varsel som kommuner och landsting får förbereda sig på. Jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt att vi har en regering som säger att de sitter och tittar på och väntar och kanske agerar - kanske nästa år. Inte vet jag, men det är märkligt att man inte är beredd att göra något nu. Man pratar om åtgärdspaletter. I går nämnde, tror jag, näringsministern en åtgärdskatalog. Men vi pratar om stimulanspaket och att det behövs mer pengar till kommuner och landsting. Det behövs inga kataloger; det behövs faktiskt pengar och resurser nu. Jag tycker inte att jag får någon tydlig beskrivning av vad det är regeringen gör som är så bra för kommuner och landsting, mer än att man inte gör någonting.

Herr talman! Ja, vad säger man om Finn Bengtssons inlägg? På något vis uppfattar jag det som att vårdpersonalen som nu har det jättetufft ute på våra offentliga arbetsplatser runt om i Sverige alltså ska nöja sig med att vänta på att alla deras arbetsplatser blir privatiserade. Det ska nämligen lösa allting. Det var ungefär det budskap Finn Bengtsson gav, enligt min mening. Jag har jättesvårt att se varför det skulle vara någon lösning över huvud taget. Det är ju personalkostnaderna som är de absolut högsta inom vården. Tittar man på andra kostnader kan man nog inte skära speciellt mycket. Det handlar alltså om personal, och ska man då lägga på en vinst ovanpå lönekostnaden lär inte situationen för de anställda bli bättre. Det är jag fullständigt övertygad om. Mats Odell pratade om att det här inte är en hemlagad kris. Nej - vi kan inte beskylla regeringen för hela den internationella finanskrisen. Men vad vi kan beskylla regeringen för är att inte göra någonting för att underlätta och lindra den kris som slår så hårt mot kommuner och landsting med de medel som man själv har. Han säger också att man har en beredskap för att vidta åtgärder om det behövs. Det jag hänvisade till i mitt förra inlägg är att nästan varenda en runt om i Sverige utom regeringen anser att den punkten nu är nådd. Det är nu det behövs. Vi kan inte sitta med armarna i kors och vänta på att verksamhet efter verksamhet ska tvingas dra ned på sådant som rimligen behövs, till exempel alla äldre runt omkring i landet som behöver ha hjälp varje dag. Det behövs!

Herr talman! Jag är glad att det är fler debattörer som har anmält sig. Jag vill bara notera till protokollet att detta är mitt sista inlägg, och därför ska jag försöka svara på de frågor som har ställts av Eva-Lena Jansson och Lennart Axelsson. Om man nu ska betala ut pengar till kommuner och landsting, som Eva-Lena Jansson och Lennart Axelsson så gärna vill och som jag är säker på att Mats Odell och jag också verkligen vill, är det väl bra att börja med att ha något att dela ut när intäkterna sjunker. Men de sjunker ju inte, säger vår minister. De ökar. Varför ökar de? Jo, tack vare att vi har en jobblinje som ser till att låg- och medelinkomsttagare får mer i plånboken när de arbetar och också att fler arbetar och betalar skatt. Den ekvationen har aldrig Socialdemokraterna kunnat lösa ut - att man har ökade skatteintäkter samtidigt som fler kommer i arbete. Det här är gynnsamt på minst tre plan. Det är därför man gör skattesänkningar, Eva-Lena Jansson. Det har ni aldrig förstått, och därför skulle ni ha ännu mindre att dela ut och i stället få göra skattehöjningar om ni skulle fördela detta till kommuner och landsting. Det tycker jag att våra medborgare ska känna till. När det gäller frågan om Anders Knape kan jag säga att kommun- och landstingsföreträdare naturligtvis ska äska medel, på samma sätt som departementen äskar medel gentemot Finansdepartementet. Det måste också ske med rimlighet så att statsfinanserna inte ruineras. Nu måste man vidta åtgärder, säger Eva-Lena Jansson. Då är min fråga: Varför har Socialdemokraterna med stöd i en vänsterkartell under alla år negligerat att effektivisera kommunal- och landstingsserviceverksamhet genom att motsätta sig den typ av lagändringar som lagen om valfrihetssystem innebär? Vi får en större mångfald och ett konkurrerande serviceutbud som kommer att ge större effektivitet för den skattekrona som ges ut. Detta är ju ett sätt att samtidigt skapa arbeten som också ger mer effektivitet när det gäller det de egentligen syftar till, nämligen att medborgarna får vård och omsorg av en kvalitet och en omfattning som de ännu inte har och som i mycket är en reminiscens av Socialdemokraternas tidigare tid vid makten. Det vill säga att man ger möjlighet att faktiskt effektuera bra arbeten och bra sysselsättning, men det betyder också att de som betalar pengarna får ut någonting för dem.

Herr talman! Det som skulle kunna vara relativt enkelt och verkligen träffsäkert för att minska effekterna av jobbkrisen är för denna regering oerhört svårt. Först 80 miljarder i skattesänkningar och sedan säger man: Sorry, det finns inga pengar till att klara sysselsättningen i kommuner och landsting. Ett rejält överskott i fjolårets räkenskaper för staten, men när det gäller att klara jobben i kommuner och landsting finns det inga pengar. Vi vet att arbetslösheten ökar bland kvinnor och ungdomar i vård och omsorg i mycket högre utsträckning än varselstatistiken visar. Mats Odells argument är att det inte finns pengar, medan Finn Bengtssons argument är att det behövs mer effektivitet. Vad är effektivitet vid vård i livets slutskede, är det dödshjälp? Vad är effektivitet i cancervården, i äldrevården, i barnsjukvården och så vidare? Det är ett oerhört cyniskt sätt att se på vård och omsorg att resonera i effektiviseringstermer. Alla vi som någonsin har varit verksamma i kommuner och landsting vet att det pågår ett effektiviseringsarbete varje dag, varje vecka i både kommuner och landsting. Det finns kommuner som har drabbats oerhört hårt av jobbkrisen. Arvika är en sådan. Arvika har räknat ned sina ekonomiska prognoser motsvarande en skattekrona. Man försöker att klara verksamheten, och kom inte och säg att man gör det utan att eftersträva effektivisering! Det som kunde vara enkelt och träffsäkert för att klara jobb när så många blir av med dem låter regeringen bli att göra. Jag kan bistå Mats Odell med flera tips om vad regeringen skulle kunna göra om viljan fanns. Man skulle kunna inrätta utbildningsvikariat så att fler fick möjlighet att skaffa sig formell kompetens, så att fler fick möjlighet att utbilda sig och andra kunde ta deras jobb under tiden. Man skulle kunna öka de generella statsbidragen så att kommuner och landsting kunde se en långsiktighet och slippa att säga upp vikarier och timanställda i en tid när jobben behövs som mest. Man skulle kunna rikta resurser till de kommuner som har drabbats hårdast av varsel och uppsägningar genom exempelvis riktade arbetsmarknadsutbildningar. Det skulle hjälpa Sandviken. Det skulle hjälpa Arvika, Olofström, Vindeln, Norsjö, Umeå och de andra kommunerna som ligger på tio-i-topp-listan och som också har borgerliga politiker som efterlyser en regering som agerar. Det enda vi nu ser är passivitet. Visa, Mats Odell, att det finns en arbetslinje hos regeringen! Sluta använda den globala ekonomin som en ursäkt för en helt obegriplig passivitet från regeringens sida!

Herr talman! Jag har vid ett antal tillfällen tagit upp frågan om kommunernas ekonomi med Mats Odell. I augusti ställde jag en interpellation, och sedan har vi vid ett antal tillfällen under hösten pratat om kommunernas ekonomi. Vid första tillfället var Mats Odell helt ovetande om att det över huvud taget skulle kunna bli någon försämrad ekonomi för kommunerna. För varje tillfälle som vi har debatterat har Mats Odell mjuknat något: Det kanske kan bli något sämre ekonomi. Han har till och med raljerat med mig och sagt att Monica Green ju har en kristallkula och kan se in i framtiden, men det kan inte jag. Kommunerna kommer inte att få sämre ekonomi. Sådana utfästelser har jag fått höra i den här kammaren. Nu har inte Mats Odell lyssnat på mig, men det skulle vara käckt om Mats Odell åtminstone tog till sig Lars Calmfors ord. Han säger att det är mycket bra att satsa på kommuner och landsting. Det är en mycket god investering eftersom kommuner och landsting använder pengarna rätt. Han kan också lyssna på SKL, som flera talare redan har påpekat, och Anders Knape. Han kan lyssna på hela Sveriges Kommuner och Landsting som säger att det behövs pengar nu. Han kan lyssna på Konjunkturinstitutets Mats Dillén som säger att det behöver satsas 7 miljarder omedelbart i kommuner och landsting. Inför nästa år behövs det 40 miljarder extra. Statsrådet kan lyssna på fackförbunden eller på de moderata kommunalråden, om det inte räcker med socialdemokratiska kommunalråd. Jan-Erik Wallin från Vara är en av dem i min valkrets som kräver extra anslag till kommunerna för att de över huvud taget ska klara sin kärnverksamhet. Varför lyssnar inte Mats Odell på ett samlat samhälle som ställer krav på resurser nu till kommunerna? Regeringen vägrar att ge långsiktiga besked. Utöver att inte vilja satsa i år med något extra paket vill man heller inte ge besked för 2010. Jag drar mig till minnes när Mats Odell var i opposition. Jag drar mig till minnes hur det lät från den dåvarande oppositionen om hur viktigt det var för kommunerna att kunna göra budgetar för en längre tid och inte bara få veta från år till år hur man skulle kunna planera sin verksamhet. Nu låter det annorlunda. Varför låter det annorlunda nu? Jag förstår inte varför Mats Odell inte kan tänka sig att se till att mildra lågkonjunkturens effekter med att satsa på en sådan viktig service som man ger till kommuninvånarna och landstingsinvånarna. Det behövs resurser nu för att klara välfärdens kärna. Varför satsar inte Mats Odell? Det kan hända att det är Anders Borg som stoppar. Men då får Mats Odell försöka att gaska upp sig och stå på sig mot Anders Borg och säga att det behövs satsning på kommuner och landsting nu. Moderaterna har ju hittills sett till att de hellre satsar på skattesänkningar. Den blå alliansen satsar 80 miljarder på skattesänkningar. Vi vet att det inte är regeringens fel att det är en internationell lågkonjunktur. Det har vi ju hört många gånger: Det är absolut inte vårt fel. Nej, men det är inte den internationella lågkonjunkturen som har drivit ut människor från a-kassan, som har stoppat investeringsstöden, som har slaktat komvux och som vägrar att ge kommunerna långsiktiga spelregler. Det är regeringen som har gjort det.

Herr talman! Mats Odell och regeringen har fått frågan vad regeringen kan göra för att förhindra att många kommuner och landsting tvingas skicka i väg personal och göra dem arbetslösa. Om man anstränger sig kan man se något positivt i Mats Odells svar. Det gäller den sista meningen i hans svar där han säger att han inte kan ge besked. Det är väl ganska positivt, trots allt. Det hade varit värre om Mats Odell hade sagt att kommuner och landsting inte ska ha några pengar. Men det säger han inte. Han säger att han inte kan ge besked. Det uppfattar jag som positivt. Den här regeringen har hittills sagt att de inte kan göra särskilt mycket åt den internationella lågkonjunkturen och därmed slagit ifrån sig frågan. Men de har tvingats och släpats fram för att göra någonting, först åt den internationella finanskrisen, och sedan har de tvingats att göra någon form av insats, som ännu inte har redovisats inför riksdagen men som offentliggjordes i december månad. De har tvingats och släpats fram för att göra någonting. Tanken är väl att vi i riksdagen ska hjälpa till att släpa fram regeringen till ytterligare en insats. Jag tolkar Mats Odell på ett positivt sätt. Han säger inte nej utan han säger att han inte kan ge besked. Det är klart att Mats Odell, regeringen, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt inte vill. Men de kommer om inte annat av sina egna att släpas fram till någon form av insats för kommuner och landsting. Det finns en logik som även den borgerliga regeringen kan ta till sig som säger att de inte kan göra någonting, inte skylla på världskonjunkturen, internationella faktorer och annat. Svenska kommuners och landstings ekonomi kan inte längre skyllas på den internationella kreditoron eller något annat. Vi kan konstatera att om svenska kommuner och landsting, som är oerhört arbetsintensiva, får mindre pengar i form av lägre skatteintäkter blir fler arbetslösa. Där kan regeringen inte skylla ifrån sig på någon annan när det gäller kommuner och landsting. Regeringen kan faktiskt på ett mycket bestämt område, just den kommunala sysselsättningen, vara med och påverka om det är fler eller färre. Om regeringen inte gör någonting har ju flera räknat ut att det blir minst 20 000 arbetslösa. Det är ½ procent av arbetskraften. Vem ska ha ansvaret för den halva procenten av arbetskraften som kunde ha sluppit arbetslöshet? Det är regeringens ansvar. Det kan Mats Odell inte prata bort och ta in någon internationell finansoro eller något annat och säga att det inte är regeringens fel. ½ procent är ½ procent. Men det kan bli 1 procent. De 20 000 kan bli 40 000. Hittills har det visat sig att Sveriges Kommuner och Landsting - de som beskrivs som stora kravställare - har tagit till i underkant. Om man jämför alla prognoser som gjordes under hösten var Sveriges Kommuner och Landsting ganska försiktiga. De är fortfarande ganska försiktiga. Det är inte utan att det är så att deras prognoser kanske visar sig är långt ifrån den verklighet som sedan kommer att inträffa, det vill säga att den halva procenten kan bli 1 procent. Det kan bli 40 000 som tvingas lämna sina jobb i kommuner och landsting. Då står regeringen där och säger att de inte kan ge besked. Men ni kommer att släpas fram till någon form av besked. Det är jag övertygad om. Sent och lite är regeringens bästa gren. Inga besked. Det är bra att ni inte säger nej, och ni kan åstadkomma någonting. När det väl åstadkommes något kommer vi att säga att det tyvärr är för sent och för lite, men det är någonting i varje fall.

Herr talman! Det är tilltalande att höra en positiv ton från Bosse Ringholm i dagens debatt. Denna globala finanskris slår blint över hela världen i dag. Företag drabbas liksom medborgare, familjer, kommuner och landsting. Det kommer inte att gå att kompensera för alla effekter av krisen. Det är omöjligt. Det som drabbas värst för närvarande är faktiskt statsfinanserna. Det är där vi ser den största effekten. Inkomsterna från höga bolagsskatter, höga reavinstskatter från försäljning av värdepapper, fastigheter och allt sådant minskar dramatiskt. De har avtagit och vänts till sin motsats i underskottsavdrag. Samtidigt exploderar kostnaderna. Självklart måste regeringen göra noggranna avvägningar och överblicka hela krisperioden innan vi satsar stora resurser. Vi har gjort stora insatser. Vi gjorde det redan i budgeten. Det är sammantaget ca 30 miljarder i nya resurser till kommuner och landsting fram till 2011. Nu har den nya vänsteralliansen - eller vad vi ska kalla den - en debattartikel i Dagens Nyheter. Det är där de presenterar sina budgetalternativ. Finansieringen är ökad upplåning. Det är fråga om 10 miljarder. Nu står Eva-Lena Jansson och säger att det talas om 40 miljarder. Det lättaste som finns är att begära nya miljarder. Vår uppgift är att ta ansvar för statens finanser, ansvar för kommunernas finanser, ansvar för landstingens finanser och ansvar för de enskilda medborgarna som finns i den verkliga välfärden, nämligen i kommuner och landsting. De står närmast människorna. Jag kommer inte att medverka till att vi utlämnar de svagaste, våra gamla, långvarigt sjuka, barnens skolgång och sådant. Vi kommer att slå vakt om dem. Ni kan vara helt övertygade om det.

Herr talman! Det är lätt att stå i talarstolen och säga mycket. Det som Mats Odell gav uttryck för syns inte i handling. Det går inte att stå här och säga att man älskar skola, vård och omsorg. Man måste göra något som betyder någonting konkret. Samtidigt kan jag tycka synd om Mats Odell. Jag tycker att det egentligen borde vara finansminister Anders Borg som står här och förklarar varför han är så snål mot Sveriges Kommuner och Landsting. Det är där man har bestämt att de pengar som vi förfogar över tillsammans via staten ska fördelas så att man sänker skatterna med många miljarder kronor. I stället ska de läggas ut på välavlönade människor som faktiskt har det ganska bra ställt, i stället för att tillsammans ta in skatterna och omfördela dem till välfärd. När regeringen gång på gång pratar om finanskrisen får man det att låta som att man inte kan göra någonting. Om man känner att man inte kan göra någonting är det väl bara att lämna över regeringsmakten till någon annan som är beredd att göra någonting. Det är klart att man kan agera kraftfullt. Jag tycker i alla fall att det borde vara viktigt att få reda på varför denna regering tycker att det är viktigare att kommun- och landstingsanställda ska gå på a-kassa i stället för att vara med och bidra till att göra nytta i vården. Varför är det viktigare? Vad är det för arbetslinje? Jag kan inte se någon arbetslinje i det. Pengarna behövs nu. Det är både jag och Anders Knape, moderat, helt överens om. Jag är överens med ganska många kommunpolitiker, och jag är överens med Vänsterpartiet. Jag tror att Miljöpartiet också är överens med oss. De enda som inte har förstått att Sveriges Kommuner och Landsting behöver pengar är den här regeringen. Det är otroligt märkligt.

Herr talman! Det går inte att kompensera för alla effekter, säger Mats Odell. Nej, men gör ändå det som går! I mitt tidigare inlägg gav jag tre konkreta tips på något som är oerhört enkelt och som kan genomföras nästa vecka. Inrätta utbildningsvikariat så att fler får möjlighet till en formell utbildning och andra kan ta deras jobb under tiden! Öka de generella statsbidragen till kommuner och landsting så att man slipper säga upp folk under denna period! Och rikta resurser till de kommuner som råkar allra värst ut i denna jobbkris! Vilka medborgare har den här regeringen tagit mest hänsyn till? Inte är det de arbetslösa eller kvinnorna och ungdomarna som jobbar i vård och omsorg på timtid eller deltid. Nej, det är vita relativt välbeställda heltidsarbetande män i välbärgade kommuner i storstäder. Vilka medborgare har den här regeringen tagit minst hänsyn till under den här perioden? Jo, de som allra bäst behöver samhällets stöd och samhällets solidaritet. Nu är ju samstämmigheten stor, som flera av talarna här i kväll har beskrivit. Från såväl regeringen och Globaliseringsrådets egna ekonomiska experter som fackliga organisationer och kraftfulla starka intresseorganisationer som Sveriges Kommuner och Landsting är man väldigt entydig i beskeden: Det behövs pengar för att klara sysselsättningen. Det skulle regeringen absolut kunna påverka om viljan fanns. Vi som sitter här i kväll konstaterar att regeringen inte har den viljan, och det är oerhört beklagligt.

Herr talman! Det handlar om välfärdens kärna. Det handlar om att våra barn ska ha en bra förskoleplats, att våra barn ska ha en bra skola, att det ska finnas lärare i skolan som kan ge en bra undervisning, att det ska finnas människor som kan ta hand om de äldre och att det ska finnas personal i vården som kan ta hand om sjuka människor. Det är välfärdens kärna det handlar om. Ska vi sätta välfärdens kärna på ruinens brant för att Mats Odell vägrar att ge besked till kommunerna? Det är tragiskt att höra en kommunminister som inte står upp för välfärdens kärna och att höra att det är viktigare med de skattesänkningar som man redan har valt att göra, som är 80 miljarder. Nu står Mats Odell här och säger: Ja, men det är så synd om staten, för vi drabbas värst i den internationella lågkonjunkturen och finanskrisen. Vi får minskade skatteintäkter. Ja, men ni har ju själva valt att sänka skatterna med 80 miljarder, att sänka inkomsterna till staten med 80 miljarder. Det är ert eget val. Det är inte regeringens fel att det är internationell finanskris, men ni har valt att dra ned på välfärdens kärna på det här sättet eftersom ni har låtit människor försvinna från a-kassan, låtit bli att avsätta extra stöd till att bygga, låtit bli att satsa på komvux och låtit bli att satsa på kommuner och landsting. Därför blir det nu neddragningar i välfärdens kärna. Det säger Sveriges Kommuner och Landsting. Det säger kommunalråd. Det säger de människor som är i behov av den service som de får. Det säger också de anställda - de vill inte bli av med sina jobb. Det gäller att ställa upp för kommuner och landsting nu, kommunministern.

Herr talman! Nej, Mats Odell, det är inte staten som drabbas mest och värst i dagens lågkonjunktur. Det är de arbetslösa, de enskilda människorna, som drabbas. Det är undersköterskan som kommer att få lämna sitt jobb i äldreomsorgen. Det är hennes medmänniskor, hennes patienter, hennes äldre på vårdhemmet som kommer att drabbas mest. Det är barnskötaren som får lämna sitt jobb på förskolan. Barngrupperna är lika stora eller blir ännu större, och det blir färre personal. Det är barnen som drabbas, och det är de arbetslösa som drabbas, Mats Odell. Detta vet regeringen naturligtvis, och ändå går regeringen in med öppna ögon och säger: Vi kan inte ge något besked till kommuner och landsting. Kommuner och landsting kan naturligtvis höja skatten, kan regeringen säga. Men jag har inte sett någon önskan om att höja skatten i majoriteten av Sveriges kommuner som är borgerligt styrda. Ett antal borgerligt styrda kommuner har tvingats höja skatten, och ännu fler kommer att tvingas höja skatten om det besked som regeringen har lämnat, att de inte kan lämna något besked, kommer att gälla i fortsättningen. Om det finns mer ansvarsfulla borgerliga politiker än de som finns i regeringen och i riksdagsmajoriteten här i kammaren kanske en och annan borgerlig kommun tvingas höja skatten till hösten för att i sina kommuner mildra effekterna av den ökade arbetslöshet som annars kommer som ett brev på posten i kommuner och landsting. Men regeringen vill väl inte att deras partivänner ute i landet ska höja skatten. Det är ju det som är regeringens råd till de borgerliga kommunalpolitikerna: Höj skatten, men något stöd från regeringen kommer ni inte att få under hösten i varje fall.

Herr talman! Det här med skatt är lite förbryllande. Här talas det om att vi har sänkt skatten så mycket, och det är hemskt. Det talas om att skatterna nu ska höjas, och då är det också hemskt. Vad har Socialdemokraterna för filosofi på det här området? Av de ca 61 miljarder som vi har sänkt inkomstskatterna med har ju Socialdemokraterna köpt hela sänkningen med ett års fördröjning, och det är 11 miljarder kvar i det sista steget. Det är tydligen inte kommunalskatterna som ska höjas, utan ni ska höja inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare. Man får inte riktigt klart för sig vad som gäller. Jag är medveten om att det kanske är svårt att svara på det här just nu, men det är lite förbryllande att man å ena sidan går emot inkomstskattesänkningar som har gjorts och å andra sidan är rädd för att det ska bli höjningar av inkomstskatten som går till kommunerna. Det är lite svårt att få ihop den ekvationen. Herr talman! Det har varit en intressant debatt. Jag ska inte gå in på de budgetalternativ som kan vänta om vänsteralliansen skulle få möjlighet att genomföra sin politik, men vi har räknat på Socialdemokraternas alternativ. Jag kan säga att det inte blir bättre, i alla fall med det som hittills har lagts fram, inklusive den budgethantering som det innebär att skriva en debattartikel på Dagens Nyheters debattsida. Den är inte finansierad. Den kommer i stort sett i kapp, kan man säga, de resurser som regeringen har lagt genom sina olika åtgärder. Ni är i stort sett i kapp med de nya 10 miljarderna. Så mycket kan vi konstatera. Det kommer fler debatter och fler diskussioner runt detta, och jag ser fram mot dem.