Mobiltäckning i hela landet och sårbarheten

Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att skynda på utbyggnaden av mobiltäckning i hela landet. Hon har också frågat vad jag avser att göra för att minska samhällets sårbarhet i takt med digitaliseringen enligt de rekommendationer som gavs i SOU 2007:60. Som Monica Green mycket riktigt pekar på i sin interpellation har Sverige länge legat i framkant vad gäller såväl bredbandsutbyggnad som mobiltäckning. Post- och telestyrelsens, PTS, bredbandskartläggning 2010 visar att 44 procent av alla hushåll och företag i Sverige har tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund. Det kan konstateras att det är de trådlösa teknikerna som bidrar till en mycket god tillgång till bredband i Sverige, vilket är rimligt med hänsyn till Sveriges topografi och demografi. De områden i landet där minst en operatör uppger det möjligt att leverera bredband via sina trådlösa nät omfattade totalt 99,98 procent av befolkningen och 99,96 procent av arbetsställena i oktober 2010. Sammantaget har vi en mycket bra utgångspunkt. Men jag är den första att instämma i Monica Greens uppfattning att vår ökade användning av mobila tjänster gör att vi som användare har allt högre förväntningar på att det ska finnas tillgång till mobilnät - överallt och när som helst. Regeringens politik bygger på en väl fungerande marknad och att det är marknadskrafterna i första hand som ska tillgodose användarnas behov av bra och prisvärda tjänster. Jag är av den bestämda uppfattningen att statens huvudsakliga roll ska vara att se till att marknaden fungerar effektivt och att förutsättningar för att driva verksamhet är goda i hela landet. Den viktigaste förutsättningen är en fungerande konkurrens. De lagändringar som nyligen införts i lagen om elektronisk kommunikation väntas sammantaget leda till en än bättre fungerande marknad och främja konkurrensen ytterligare till nytta för användarna. Härtill kommer också PTS tilldelning av tillstånd i 800-megahertzbandet att spela en viktig roll. Ett av frekvensblocken inom tillståndet är förknippat med villkor om täckningskrav och utbyggnad upp till ett belopp av 300 miljoner kronor. Täckningskravet ska i hög grad säkerställa att hushåll och fasta verksamhetsställen som i dag saknar tillgång till 1 megabit per sekund ska erhålla det genom tillståndshavaren, Net 4 Mobility, det vill säga Telenor och Tele 2. Enligt villkoren ska 25 procent av dem som saknar bredband få det senast vid utgången av 2012. År 2013 ska 75 procent vara täckt, och senast vid utgången av 2014 ska samtliga hushåll och arbetsställen som saknar bredband täckas av tillståndshavaren. Vad gäller Monica Greens andra fråga om vilka åtgärder som jag avser att vidta för att minska samhällets sårbarhet när det gäller elektroniska kommunikationer kan jag konstatera att mycket redan görs. Detta är dock ett område vars behov ständigt måste omprövas eftersom vi blir alltmer beroende av väl fungerande och säkra elektroniska kommunikationer. En fundamental utgångspunkt i allt detta är dock att ansvars- och närhetsprincipen gäller, såväl i det dagliga arbetet som i kris. Det innebär, som jag redogjorde för vid en tidigare interpellationsdebatt i maj i år, att den som har ett ansvar för en verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar även under krissituationer och att det i första hand är de som är närmast en händelse som har ett ansvar för att vidta åtgärder. Lagen är tydlig i detta avseende - grundregeln är att det är tele- och internetbolagen som ska se till att näten fungerar och är säkra. Inte desto mindre arbetar PTS aktivt med frågan och utför kontinuerligt ett arbete som syftar till att öka robustheten i näten. Myndigheten är drivande i arbetet med att skapa och delta i samarbeten mellan el- och telekomsektorn och mellan privata och offentliga aktörer. Utöver de åtgärder som PTS vidtar och som jag beskrev i maj, som omfattar bland annat arbetet med Ledningskollen.se, samfinansiering av robusthetsåtgärder, krisledningsövningarna Telö, allmänna råd om hur operatörerna kan uppnå god funktion och teknisk säkerhet med flera åtgärder, vill jag gärna peka på ytterligare några åtgärder som myndigheten vidtar. Inför årets risk- och sårbarhetsanalys avseende sektorn gör PTS en särskild analys över mobila näts förmåga att motstå olika typer av svåra påfrestningar. PTS har även tillsammans med en operatör påbörjat en utredning över hur höga vattenflöden kan komma att drabba operatörens nät. Prioriterat för utredningen är Sveriges tre största städer. Nästa krisledningsövning, Telö 11, som kommer att genomföras i höst utgår från ett scenario där ett dammbrott i Ljusnan leder till att elektronisk kommunikation utsätts för stora påfrestningar. Därtill publicerade PTS före midsommar en vägledning riktad till organisationer för anskaffning av robust elektronisk kommunikation. Men det är inte bara PTS som arbetar med dessa frågor. Fungerande kommunikationer är även en viktig del inom krishanteringsområdet. Det är vitalt att kunna kommunicera med berörda aktörer vid en inträffad händelse och att kunna informera allmänheten. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har ett ansvar att bland annat arbeta förebyggande för att stärka samhällets krisberedskapsförmåga. MSB driver samverkansområdet teknisk infrastruktur där telekommunikation ingår som ett viktigt område. Myndigheten driver också olika former av privat-offentlig samverkan och har ett sammanhållande ansvar för nationella samverkansövningar. Ett exempel på en sådan övning är Nisö 2010, som bland annat tog upp frågor om tillgänglighet och säkerhet i kommunikationer. Sammantaget sker alltså en mängd åtgärder i dag, och stora delar av de klimatrelaterade frågor som utredningen SOU 2007:60 pekar på kan hanteras inom ramen för PTS och operatörernas gemensamma robusthetsarbete. Men det här är naturligtvis ett kontinuerligt arbete, och jag kan försäkra Monica Green att jag följer utvecklingen noga både vad gäller tillgången till elektroniska kommunikationer och vad gäller sårbarheten i näten. Jag är heller inte främmande för att vidta åtgärder om sådana skulle visa sig behövas. I nuläget ser jag dock inte några sådana behov.

Herr talman! Tack för svaret! Vad kan Osby och Skurup i Skåne ha gemensamt med Mörbylånga på Öland och Bjurslöv med Kvarnåsen i Norsjö kommun? Vad kan Karlanda i Årjäng, Gemträsk i Boden, Edsvära utanför Vara, Bäck utanför Töreboda och Istrum ha gemensamt? Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst. Det är orter och små bygder som inte har fungerande mobiltelefontäckning. Jag får fler och fler exempel på att det inte fungerar. Jag är helt säker på att it-ministern också får de exemplen - annars vore det oerhört märkligt. Människor kontaktar oss politiker och berättar att det inte fungerar, att de har kontaktat respektive operatör och är missnöjda med sin operatör som har sagt att marknaden ska fixa det men att den inte gör det. Då vänder de sig till oss politiker och frågar: Vad kan ni göra? Ja, vi ska hänvisa till marknaden, till att PTS följer frågan och till att man tittar på hur bra täckningen är i hela landet. Ändå är människor inte nöjda. Vi kan förstås säga till dessa människor att vi är bäst i världen, eller åtminstone har varit bäst i världen, och det är vackert så. Men det nöjer sig inte människor med nu för tiden. Utvecklingen har ju gått framåt. Om de skulle nöja med sig med hur det var tidigare, före mobiltelefontäckningen, kan man också säga att de levde gott innan de hade kylskåp, datorer, tv eller tvättmaskin. Men utvecklingen har gått framåt, och vi vill att alla ska ha del av den nya tekniken, inte bara de i storstäderna. Nu när gränssnittet förändras, alltså i takt med att våra terminaler - mobiler, plattor eller smarta telefoner - flyter samman med våra datorer och tv-apparater, gäller det att vi har bra nät och ett mobilt nät. Eftersom gränssnittet förändras är bredbandsutbyggnaden också viktig - jag vet att Anna-Karin Hatt var inne på det. Det är viktigt eftersom det hör ihop, eftersom det mobila nätet hör ihop med bredbandsutbyggnaden. Ingen av oss tror ju att mobiltelefonringningen går ända fram, utan det går till närmaste stolpe och sedan ett lämpligt nät. Det är klart att det hänger samman. Men gränssnittet förändras i takt med att vi nu får andra tjänster. Eftersom vi har så många olika exempel på att det inte fungerar ute i landet kan vi inte känna oss nöjda med hur det ser ut. Då måste vi göra mer. Vi kan naturligtvis vända oss till PTS, för jag vet att PTS är en gedigen, noggrann och seriös myndighet som följer utvecklingen. Men även de stöter på patrull, för även de ser på kartor som inte stämmer med verkligheten. Vi hör talas om ortsbor som säger att det står på kartan att de har fungerande mobilnät men att det inte fungerar i verkligheten. Om verkligheten inte stämmer med kartan är det nog bättre att rätta till verkligheten än att hänvisa till kartan. Inom LRF är man väldigt oroad, eftersom det inträffar många olyckor för lantarbetare. De vill ha ett fungerande mobilnät. Det har vi inte i Sverige i dag, trots att Anna-Karin Hatt säger att vi är ett av de bästa länderna i världen.

Herr talman! Det är viktiga frågeställningar som Monica Green tar upp i dag i interpellationen. Det är inte första gången som de frågorna kommer upp här i kammaren. Jag har själv ställt skriftliga frågor till statsrådet, och jag har redan förra året deltagit i en interpellationsdebatt i de här frågorna. Att statsrådet säger att hon noggrant följer och kommer att följa dessa frågor är bra. Men jag blir mycket orolig när statsrådet återigen säger: Detta är något som marknaden löser - regeringen tror på marknaden, och marknaden kommer att lösa detta. Det finns andra exempel där man har sagt att politiken ska hålla fingrarna borta och att marknaden ska lösa det hela. Jag tänker på finansmarknaden. Men när den kraschade, då blev politiken och skattebetalarna tvungna att gå in. Jag känner lite grann att det kanske är det som håller på att ske även inom det här området. Därför känner jag oro för statsrådets svar. Jag har själv denna sommar blivit kontaktad vid ett flertal tillfällen av gråtande äldre människor som inte kommer i kontakt med äldrevården eller sjukvården och hört om ambulanser som inte har kunnat tillkallas, människor som inte har kunnat betala sina räkningar, till och med att äldre människor har blivit tvångsförflyttade för att trygghetslarmet inte fungerade och att företag inte har kunnat ta emot betalningar. Detta är oacceptabelt år 2011 i ett modernt land som Sverige. Det finns en lag om elektronisk kommunikation, LEK. Den handlar om att man ska kunna tillhandahålla nät och tjänster. Den handlar också om att man ska kunna uppfylla rimliga krav på funktion och teknisk säkerhet. Men så är inte fallet i stora delar av vårt land i dag. Därför, fru statsråd, tror jag inte att det räcker att följa utvecklingen. Det behövs mer hands on från politiken. Marknaden klarar inte av detta. Det har vi sett bevis på i över ett år. Det kanske till och med behövs en förändring och ett förtydligande i lagen om elektronisk kommunikation.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag måste dock säga att svaret gör mig lite bekymrad. Om det finns ett problem och man har en ansvarig person som ska hantera problemet och den personen beskriver att problemet är löst till 99,98 procent, då blir jag bekymrad, för då inser jag att den ansvariga kommer att lägga väldigt lite kraft på att lösa problemet. Om det trådlösa nätet omfattar 99,98 procent av befolkningen har man väl egentligen nått så långt som man bara kan komma? Då är det väl möjligen de som befinner sig i jordkällaren, i någon kulvert under riksdagen eller någon annanstans som inte nås av det trådlösa nätet. Men i verkligheten är det tyvärr så som Monica Green beskriver i sitt anförande: väldigt många människor har inte tillgång till det trådlösa nätet, vare sig för att tala i telefon eller surfa på nätet. Det må väl vara hänt att det är på det sättet. Men om vi då har en ansvarig minister som inte ser och förstår problemet kommer alla de människor som bor i glesbygden och tillhör landsbygdsbefolkningen och kanske har sitt arbete förlagt ute i glesbygd i kläm. De är oerhört angelägna om att detta ska fungera. Det är viktigt för näringen och viktigt för säkerheten, som Sven-Erik Bucht var inne på. Men de kan alltså inte se fram emot att det blir någon lösning på detta - eftersom problemet är löst till 99,98 procent. Sven-Erik Bucht kommer från en viss del av landet, den norra delen av vårt avlånga land, och beskriver bekymmer där. Jag bor i den södra delen av landet, centralt i Västergötland strax utanför Falköping och har ingen mobiltäckning i mitt hem. Jag har ingen möjlighet att använda min tjänstetelefon, som riksdagen tillhandahåller. Från riksdagen sade man att riksdagsledamöterna inte längre behöver ha några fasta dataabonnemang eftersom det kommer att skötas via det mobila. Men jag har ingen tillgång till mobilt dataabonnemang där jag bor i västra Götaland, 10 mil öster om Göteborg och 150 mil söder om Sven-Erik Buchts hemtrakter. Att just jag och Sven-Erik skulle tillhöra de 0,02 procent som inte har tillgång till det trådlösa nätet låter lite märkligt. Jag vet att mina grannar naturligtvis hör till samma kategori som jag. Siffran 99,98 procent är Saddam Hussein-liknande. Det var vad Saddam Hussein brukade få i valen, men det var ingen som trodde på det, när sådana siffror lanserades. Det är inte heller någon som tror på de här siffrorna. Det måste ministern ta till sig på något sätt. Det andra som gör mig orolig med svaret är att ministern först vägrar att inse problemet, men om det möjligen skulle finnas ett problem för 0,02 procent hänvisar ministern till marknaden - att en väl fungerande marknad och marknadskrafterna ska ta hand om detta. Men marknaden själv - branschen - gick ut i gårdagens tidning med en svidande kritik och pratade om dålig konkurrens. Post- och telestyrelsen får kritik för att spelreglerna på den svenska marknaden är oförutsägbara. Marknaden fungerar alltså inte. Och det är marknadens aktörer själva som säger det! Det är ingen kritik av marknadskrafterna i sig, utan det är aktörerna själva som säger att regeringen ser till att marknaden är oförutsägbar, och därför kan den inte fungera. Regeringen löser inte sin uppgift, tar inte sitt ansvar och ser inte problemet. Det gör mig oerhört bekymrad, herr talman.

Herr talman! Monica Green konstaterade i sitt anförande att utvecklingen går framåt. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på i den här angelägna diskussionen. Sverige har sammantaget fått allt bättre täckning för varje år när det gäller de mobila näten. Vi får större och större ytor som täcks av de mobila näten och högre och högre kapacitet - nät som klarar mer avancerade tjänster som kräver mer bandbredd. Det är i grunden bra. Målet är att hela Sverige ska ha tillgång till bra elektroniska kommunikationer. Det behöver både företag och privatpersoner. Tittar vi på hur det har sett ut historiskt kan vi konstatera att Telias GSM-nät år 2003 täckte drygt 70 procent av befolkningen. I dag täcks 99 procent av befolkningen och ca 90 procent av landets yta. Det är ingen liten sak i ett så glesbefolkat, vidsträckt land som Sverige. 3G-näten byggs ut successivt sedan år 2000 och har i dag mellan 98 och 99 procents befolkningstäckning, och yttäckningen ligger på runt 40 procent. År 2004 beräknades att det dåvarande analoga NMT-nätet hade 80 procents täckning av hela landet. År 2005 förvärvade NMAB tillstånd i 450-megahertzbandet i en auktion efter det att Telias analoga NMT-teknik hade fasats ut. Den nuvarande operatören Net 1 har ett täckningskrav på 80 procent av ytan i varje enskilt län men täcker de facto mer än 90 procent av landet. Kontentan av detta är att den goda täckning som fanns redan på NMT-tiden har bibehållits och dessutom ersatts med modern digital teknik med möjlighet även till mobilt bredband. Sven-Erik Bucht säger att jag har sagt att detta ska lösas bara med marknadskrafterna. Men det är inte vad jag säger i mitt svar, utan jag säger att det i första hand ska lösas genom marknadskrafterna. Vi från politiken har ett ansvar. Vi sätter upp spelregler för hur marknadsaktörerna kan agera. Vi har i våras här i riksdagen antagit justeringar i lagen om elektronisk kommunikation som kommer att förbättra konkurrenssituationen. I mars i år genomförde PTS en kombination av skönhetstävling och auktion, när man auktionerade ut tillstånden i det gamla 800-megahertzbandet. Och det dröjer inte särskilt länge innan operatörerna kan använda de tillstånd som har delats ut just i det bandet för att kunna sända och erbjuda mobilt bredband i delar av landet som hittills har varit rena vita fläckar. I ett av tillståndsvillkoren finns det också tydliga krav, vilket jag angav i mitt svar, när det gäller hur man steg för steg ska kunna förse konsumenter, som i dagsläget över huvud taget inte kan använda sig av mobilt bredband, med detta. Det sker stegvis under 2012, 2013 och 2014. Det är otroligt viktigt att människor kan använda sig av bra elektroniska kommunikationer för att hela Sverige ska kunna leva. Just därför är det så centralt att vi från Sveriges håll - jag har uppfattat att det hittills har varit en bred politisk enighet om det - faktiskt har arbetat med att sätta upp bra villkor och att sätta tryck på operatörerna, så att de ser till att bygga ut sina nät. Sedan har vi i Sverige den situationen att de som i dag innehar tillståndsvillkor faktiskt uppnår och överträffar de täckningsvillkor som vi har satt upp från statsmakternas sida, av det enkla skälet att de ser att det finns ett kommersiellt intresse och en konkurrenskraft i att erbjuda bra täckning i alla delar av landet. Sedan är det viktigt att konstatera att vi ska se till att ha täckning för så många människor som möjligt i Sverige, så att de har tillgång till mobiltelefoni i sina hem och på sina boställen. Men vi kommer inte att kunna täcka in varenda kvadratcentimeter av Sverige, ytor där människor inte bor. Det kommer nämligen inte att vara samhällsekonomiskt försvarbart.

Herr talman! Jag börjar tro att täckningsvillkoren inte räcker längre, eftersom tjänsterna kräver mer och mer kapacitet. Vi kräver att det ska finnas höga hastigheter i båda riktningarna. Annars kan man inte surfa. Man kan inte tala i telefonen. Man kan inte ha bildtelefoni. Man kan inte ha allt det som vi fortsättningsvis kräver. Dessutom blir nätet överbelastat när tjänsterna blir bättre och bättre. Då måste man förändra täckningsvillkoren. Om nu täckningsvillkoren bara gäller där vi bor kan jag säga att vi har många andra platser i landet där vi är . Vi förflyttar oss. Vi är någon annanstans. Det är ju det som är lite av grejen med en mobiltelefon, att man inte bara ska ha den i hemmet utan att man faktiskt också ska kunna vara någon annanstans. Vi har väldigt många fläckar i landet där det inte fungerar. Okej, man kan inte ställa krav på marknaden, säger Anna-Karin Hatt. Det är inte samhällsekonomiskt lönsamt om vi ska ställa krav även när det gäller Mörbylånga på Öland eller platser där människor är på semester. Om vi befinner oss på många andra platser än dem där vi bor borde vi också kunna ställa krav på att tjänsterna ska fungera där. LRF är ett ypperligt exempel. LRF i Skaraborg pratade med mig senast i dag om de här oroande fläckarna, som finns på landsbygden både i Edsvära utanför Vara och i Bäck utanför Töreboda. Men LRF är inte de enda. Skogsarbetarna är andra som är på andra ställen. Men också räddningstjänsten och räddningspersonal befinner sig på andra ställen än där människor bor. Därför måste vi förändra kraven på marknaden i takt med att tjänsterna blir bättre. Vi kan inte hålla fast vid det gamla, utan vi måste se att utvecklingen går framåt. Jag var inne på PTS tidigare. Det var i samband med teknikskiften och att människor är oroliga i och med det. Då säger PTS på sin egen hemsida att det finns områden där konsumenter upplever problem med tekniken, med avbrott i tjänsten och med information från telebolagen. På PTS säger de själva att det inte har fungerat överallt. Om det nu är brister på många håll och människor upplever de här bristerna tycker jag att vi ska flytta fram kraven från politikernas håll. Vi ska vara i framkant, inte springa efter marknaden och rätta till de här felen, utan vi ska fortsätta att ställa krav. Vi ska kunna se till att människor i glesbygd har bra telefoni, bra mobiltelefoni och bra täckning. Man ska kunna känna sig säker. Det handlar om att man har trygghetslarm. Och i framtiden hoppas vi mycket på telemedicin och att vi ska kunna hjälpa människor i hemmet. Hemtjänsten kommer att få stor nytta av de nya telefonerna i takt med att tjänsterna utvecklas. Då måste också nätet fungera. Vi måste också veta att det inte blir överbelastat, att inte nätet plötsligt går ned bara för att väldigt många befinner sig på ett ställe där de inte har varit tidigare - då fungerar inte tjänsterna. Den osäkerheten ska vi inte behöva ha. Vi måste flytta fram positionerna. Vi måste se till att vi i Sverige blir ännu bättre än vad vi är nu.

Herr talman! Tillgänglighet är en sak. Funktion är en helt annan sak. Det är det som saknas. Det är som att ha en affär där det inte finns några bröd på hyllorna att köpa. Så fungerar det i dag i stora delar när det gäller de här kommunikationstjänsterna. Konkurrens - det finns inte Ica, Åhléns och Hemköp och vad de nu heter. Det finns oftast bara en i de här områdena, Telia. Statsrådet har i ett skriftligt svar också hänvisat till att det är 2,2 miljoner stolpar och att många av dem är i dåligt skick och måste bytas ut. Jag förstår att de måste bytas ut, och jag bejakar också ny teknik. De här stolparna har inte blåst omkull. Det har inte hänt någon olycka. Man monterar ned utan att ersätta med en teknik, så människor kommer inte ens i kontakt med sjukvården. Det här är ett allvarligt problem. Statsrådet hänvisar till den lagstiftningsförändring som det har tagits beslut om i riksdagen. Men med facit i hand kan man se att det inte fungerar. Marknaden löser inte problemet, och politiken vill inte ha hands on. Kanske måste vi förändra vår lagstiftning.

Herr talman! Målet är att hela Sverige ska ha tillgång till den mobila tekniken, som statsrådet säger i sitt svar. 99,98 procent har tillgång, säger statsrådet i sitt svar. Sedan säger statsrådet att så många som möjligt ska ha tillgång men att vi inte kommer att klara av att täcka in allt och alla ytor. Då blir den självklara frågan från mig: Är 99,98 procent den nivå där man har nått statsrådets mål? Det är nämligen här bekymret uppstår. Jag delar statsrådets uppfattning att en definition på när man har nått målet aldrig kommer att vara 100 procent. Vi kommer aldrig att täcka varje skrymsle och vrå i det här landet. Eftersom jag delar statsrådets uppfattning på den punkten är jag oerhört bekymrad om statsrådet lever i villfarelsen att vi har nått 99,98 procents täckning, för då står statsrådet här och indirekt säger: Vi ska inte bygga ut en millimeter till, för det är inte försvarbart. Verkligheten för oss som befinner oss på landsbygden, som bor och lever och verkar på landsbygden, är att vi inte har täckning. Det här är alltså inte sant. Det här är glädjekalkyler. Det är glädjesiffror. Det här känner inte folk i min vardag till. Har man inte täckning i sitt hem, så har man inte det. Säger statsrådet att det finns någon karta som visar att den täckningen finns gäller inte den, för det är alltid verkligheten som gäller. Men min fråga är, med utgångspunkt från resonemanget att vi inte kommer att täcka in alla ytor: Är statsrådet nöjd med dagens situation där man har täckt in 99,98 procent?

Herr talman! Vi kan börja med Monica Greens anförande. Man kan konstatera att du lyfter fram frågan om överbelastning. Hur operatörerna väljer att bygga sina nät och hur de gör sin nätplanering är en fråga som inte är vår, politiskt, att avgöra, utan det är en fråga som operatörerna måste ta ansvar för själva. Det som lagen ställer krav på är att operatörerna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att verksamheten uppfyller rimliga krav på driftsäkerhet. Det är ingen garanti för att det inte kommer att uppstå några driftstörningar, till exempel till följd av extremt stor trafik i ett område, översvämningar, långvariga elbortfall, hög kapacitet i näten eller andra påfrestningar. Själva karaktären på ett mobilnät är att det alltid har en kapacitetsbegränsning. Därför är det orealistiskt att ställa som krav att nätets funktion aldrig ska få påverkas av extrema påfrestningar. När det gäller LRF, skogsarbetarna och deras engagemang för att öka yttäckningen i Sverige är jag den första att bejaka det. Det är just därför som regeringen med tillfredsställelse noterar den process som PTS genomförde i mars när man valde att auktionera ut tillstånden i 800-megahertzbandet och förknippa det med ett villkor att bygga ut täckning i delar av landet som i dagsläget över huvud taget inte har täckning. Det kommer att betyda mycket för den skogsarbetare som sitter i sin skogsmaskin och i dagsläget har mycket svårt att ladda ned en karta och nästa arbetsinstruktion eller för den delen att komma i kontakt med någon om något allvarligt händer i skogen. Sven-Erik Buchts fråga handlade mer om Telia Soneras pågående projekt när det gäller stolplinjerna. Man kan konstatera att det under 2010 har funnits områden där det har varit problem. Det har jag också noterat. Det finns i Överkalix, Ursen och Sörviken. Under 2011 fick PTS också kännedom om bland annat byar i Strömsunds kommun där abonnenter har kunnat beskriva långa avbrott till följd av problem i mobilnätet. PTS har varit tydlig med att man har följt upp problemen för att se till att Telia Sonera vidtar olika slags åtgärder för att komma till rätta med dessa problem. Enligt den senaste uppföljningsrapporten som PTS har gjort förefaller teknikskiftet att fungera väl över lag. Men det finns enstaka områden där konsumenter upplever problem med tekniken och avbrott i tjänsten. Det kan vara brus, avbrutna samtal och klipp i samtal. De upplever också problem med den information som de har fått från operatörerna. Det är viktigt att berörda kunder får information i tid. Det är därför viktigt att PTS säger att man kommer att fortsatt ha en mycket tät uppföljning med Telia Sonera och andra operatörer för att bevaka att de arbetar proaktivt och att de faktiskt löser de problem som uppstår utmed vägen. Detta är ett mycket stort projekt som uppenbart är svårt att genomföra utan att det uppstår problem. Men det viktiga är att man följer problemen och att man åtgärdar dem när de uppstår. Patrik Björck säger att jag har sagt att vi inte ska bygga ut alls. Tvärtom säger jag att vi kontinuerligt ska arbeta för att höja kapaciteten i näten och att vi faktiskt ställer krav på marknadens aktörer att successivt bygga ut näten. Det var det som jag redogjorde för i mitt tidigare anförande, nämligen att vi steg för steg år efter år har sett hur näten byggs ut och hur kapaciteten ökar. Målet är ännu inte nått. Vi ska ha tillgång till bredband i världsklass. Vi ska ha bra elektroniska kommunikationer i hela landet. Det är ett mål som vi kommer att behöva jobba vidare med steg för steg.

Herr talman! Detta är mitt sista inlägg, men jag tror att vi hade kunnat fortsätta mycket längre eftersom jag märker att vi har lite olika syn på hur det ser ut i Sverige i dag. Anna-Karin Hatt har en helt annan bild än vad vi andra som debatterar här i dag har om många orter ute i glesbygden och på andra ställen där detta inte fungerar. Anna-Karin Hatt säger sig lita på att marknaden klarar detta. Men vi ser verkligheten på ett helt annat sätt, nämligen att det inte fungerar. Det är klart att man inte kan garantera att nätet ska fungera precis jämt, vilket Anna-Karin Hatt påstod att jag hade sagt här förut. Jag är mycket medveten om att det kan bli överbelastning, åskväder eller en naturkatastrof. Men det kan ändå inte vara försvarbart som det är i dag att människor inte kan lita på nätet. Skogsarbetare vet inte om de kan åka ut i skogen och använda sig av den nya tekniken. Lantarbetare kan inte kontakta anhöriga om det skulle hända någonting. Och äldre människor ute i glesbygden kan inte få kontakt med någon. Man måste kunna lita på att det fungerar. Vi har tyckt att det var så bra när det gäller mobiltelefoner, bredband och så vidare att vi har redundans i näten och att vi bygger på ett robust sätt så att det finns en annan väg om en lina klipps av någon annanstans. Vi får då inte vara så sårbara att det är ett nålsöga som blir helt avgörande så att halva delen av landet kan klippas av. Vi måste se till att vi har nät som hela tiden täcker upp om det skulle sluta fungera någonstans. Det är inte tillfredsställande i dag. Sverige ska fortsätta på den inslagna väg som Socialdemokraterna satte upp när vi sade att vi skulle vara den ledande it-nationen. Det har den borgerliga regeringen försökt göra. Men vi ser nu allvarliga brister, och vi ser saker som kan bromsa in investeringar hos marknaden. PTS upptäcker också allvarliga brister ute hos människor. Detta är inte bra, Anna-Karin Hatt.

Herr talman! Sverige är ett extremt glesbefolkat land. Det vet alla som har deltagit i denna debatt. Trots att vi i dagsläget har en mobiltäckning som faktiskt ligger nära 100 procent av alla hushåll och arbetsställen vet vi att det finns obebyggda ytor av vårt land som ännu inte är täckta av några mobilnät. Men vi ser alltjämt hur näten steg för steg förtätas, både i tätorter och på landsbygden, och det är otroligt viktigt att vi fortsätter att arbeta med detta. Monica Green säger i sitt slutanförande att vi måste kunna lita på att näten fungerar. Det är klart att i en värld där alltmer av vår kommunikation sker i elektronisk form och i mobil form är det otroligt viktigt att vi kan lita på att vi faktiskt har nät som är robusta och säkra. Det är just därför som vi ställer tydliga krav i lagen om elektroniska kommunikationer på att de som använder näten, de operatörer som verkar på den svenska marknaden, har ett ansvar för att se till att robustheten faktiskt fungerar. Därtill har jag i denna debatt redogjort för ett antal åtgärder som både PTS och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap vidtar för att ytterligare förstärka arbetet. I den interpellationsdebatt som Monica Green och jag hade i våras om denna fråga lyfte jag också fram att vi har tagit fram en handledning för de kommuner som nu står inför att upphandla sina trygghetslarm för att de ska få hjälp med de teknikskiften som nu sker, så att äldre kan känna sig trygga med att trygghetslarmen fungerar ifall någonting händer hemma i bostaden på kvällen eller natten. Sverige är helt beroende av att ha bra elektroniska kommunikationer. Det är just därför som regeringen varje dag arbetar med att Sverige ska ha elektroniska kommunikationer i världsklass och att hela Sverige steg för steg ska få tillgång också till bredband i världsklass.