Motverkande av svenskfientlighet i skolan

Fru talman! William Petzäll har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i syfte att skolan i sitt värdegrundsuppdrag även uppmärksammar och motverkar den fientlighet som svenska ungdomar utsätts för. Jag vill inledningsvis slå fast att skolan ska vara en trygg och säker plats för både elever och skolans personal. Alla former av våld, diskriminering och trakasserier oavsett bakgrund ska motarbetas med kraft. Inga elever ska diskrimineras oavsett om detta beror på kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller något annat. I diskrimineringslagen (2008:567) finns tydliga bestämmelser kring skolhuvudmannens skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier. Det är Diskrimineringsombudsmannen som är tillsynsmyndighet för diskrimineringslagen. Vidare har Statens skolverk i uppdrag att främja skolans värdegrundsarbete. Värdegrundsarbetet utgår från de värden som anges i skolväsendets läroplaner och som riksdagen har ställt sig bakom. Av läroplanerna framgår bland annat att främlingsfientlighet och intolerans måste mötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva åtgärder. Förutom diskrimineringsförbudet i diskrimineringslagen och det så kallade värdegrundsuppdraget har regeringen även gett Skolverket i uppdrag att stödja skolornas arbete mot diskriminering och annan kränkande behandling. Totalt avsattes 45 miljoner kronor till detta under åren 2006-2010. En ny satsning mot mobbning har aviserats i 2011 års budgetproposition, vilken avses pågå under åren 2012-2014. Alla elever har rätt till en trygg skolmiljö som ger dem möjlighet att utvecklas som individer.

Fru talman! Tack för svaret, Jan Björklund! Det är lite smått historiskt att det här ämnet diskuteras i dag. Det är trots allt första gången som vi över huvud taget lyfter upp svenskfientligheten i Sveriges riksdag. Till att börja med vill jag säga att den här svenskfientligheten kan ta sig flera uttryck, till exempel på arbetsmarknaden där svenskar diskrimineras till förmån för andra etniska grupper och inte minst bland våra folkvalda politiker där självföraktet och självförnekelsen inför allt som är svenskt är genomgående. Men den allvarligaste formen av svenskfientlighet är trots allt den som vi ska fokusera på i dag. Det rör de hot, det våld och de trakasserier som svenska ungdomar tvingas utstå på grund av att de just är svenskar. I det här sammanhanget har skolan en central roll att i sitt värdegrundsarbete motverka de här attityderna. Fru talman! Innan jag fortsätter vill jag klargöra att jag liksom Sverigedemokraterna givetvis anser att skolan har en viktig roll även när det gäller att motverka den fientlighet som personer med utländsk bakgrund utsätts för. Men där har skolan redan gjort och gör stora insatser. Tyvärr har etablissemangspartierna haft en skrämmande nonchalant inställning till problemet med svenskfientlighet och inte sällan varit snabba med att avfärda det som rent trams. Det är kanske huvudförklaringen till varför den fientlighet som svenskar utsätts för aldrig lyfts fram i något sammanhang. Den här bilden bekräftas också av att det inte finns en enda publikation från Skolverket eller någon lokal läroplan där det, såvitt jag kunnat läsa, går att finna någon skrivning som ger uttryck för att även svenskar kan drabbas av rasism. I en dokumentär som sändes i Utbildningsradion fick man följa några svenska ungdomar från en invandrartät skola i Södertälje. De här ungdomarna satte fingret på det problem som den här interpellationen tar upp. Där uppgav man att om en invandrare gapade glåpord åt en svensk - ord som jag inte kommer att nämna i den här kammaren - togs inte det på lika stort allvar som när en svensk sade något kränkande till en invandrare. Det sistnämnda kan till och med leda till hets mot folkgrupp. Det är en lagstiftning som inte ens omfattar svenskar men som gäller alla andra etniska grupper. Jag menar att detta tydligt signalerar att man trots allt värderar människor utifrån deras etniska bakgrund och gör en tydlig särskiljning. Därför tycker jag att allt det här pratet om likabehandling och människors lika värde blir lite paradoxalt, i alla fall när ni övriga partier pratar om det. Det här gör givetvis att många svenska ungdomar upplever det som en stor orättvisa när den fientlighet som riktas mot dem inte tas på lika stort allvar som den fientlighet som riktas mot invandrare. Det exempel som jag tog upp är långt ifrån det enda. Jag vet inte hur många skolbesök jag har gjort, men det är långt över 200. Där har jag mött samma frustration från svenska elever. Jag har ett annat exempel från Karlskrona för några år sedan. Där fick man anlita ett vaktbolag eftersom man inte kunde hålla ordning på situationen med invandrargäng som drog runt och kallade unga svenska tjejer för både det ena och det andra. Det är uppenbart att skolan gör en värderingsskillnad när det kommer till vem som utsätts för fientlighet på grund av sin etniska bakgrund. Den som är svensk kan inte räkna med samma stöd och uppbackning som den med invandrarbakgrund. Fru talman! Björklund ger här i dag svaret att det även kommer att vara så framöver. Jag vill ställa en följdfråga. Om det är så, som det verkar av Björklunds svar, att det för svenska ungdomar räcker med några vackra skrivningar i några vackra dokument för att motverka den här fientligheten, hur kommer det sig att det inte räcker också för landets invandrargrupper? Varför ska staten sanktionera att miljontals kronor används för att iscensätta antirasistkampanjer? Det blir en tydlig skillnad här. För svenska ungdomar ska det räcka med några skrivningar i några dokument, men för invandrargrupper ska man iscensätta kampanjer som kostar miljontals kronor. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på den här frågan: Varför räcker det inte med de här dokumenten för landets invandrarungdomar?

Fru talman! Som William Petzäll var inne på är detta ett väldigt angeläget ämne. Förekomsten av svenskfientlighet i vårt samhälle i dag är tyvärr väldigt utbredd. Jag har personliga erfarenheter av det från min egen skolgång. Mina vänner kan vittna om samma sak. I den senaste valkampanjen inför valet 2010 besökte jag själv ett antal skolor. Totalt sett besökte vårt ungdomsförbund SDU säkert över 100 skolor, om inte fler, i valkampanjen. Nästan alla kan vittna om de problem som vi tar upp här i dag där invandrare förnedrar svenskar och dominerar svenskar på olika sätt. En studie av Petra Åkesson som gjordes för några år sedan visade också på den här svenskfientligheten. Hon djupintervjuade ungdomar som förnedrar svenskar för att de gillar att förnedra svenskar. Höjden av lycka var, enligt dem, att svensken skulle kyssa deras fötter. I en studie från Brottsförebyggande rådet från år 2000 där man undersökte ungdomar som rånade ungdomar visade det sig att invandrarungdomar rånade svenskar. Det var en etniskt motiverade brottslighet mot svenskar för att de var svenskar. Det är självklart att de här värderingarna spiller över. Det sker inte bara i skolan utan även utanför, vilket Sydsvenskans artikel för bara några dagar sedan kunde vittna om. Där kunde man läsa om några invandrarungdomar som jagade ett medelålders par bara för skojs skull. Orsakerna till att det ser ut så på våra skolor kan man diskutera, men jag skulle tro att svenskar generellt sett är fredliga till sin natur och vill undvika konflikt. Det är en mycket bra egenskap att ha i ett samhälle. Det borgar för ett fredligt samhälle, och det fungerar om alla andra har samma inställning. Tyvärr har inte alla andra samma inställning i dag, utan det finns vissa grupper, framför allt i våra skolor, som har en väldigt aggressiv ton och förnedrande och nedvärderande syn på det svenska och på svenska ungdomar som de anser är mesiga, mindre värda eller någonting sådant. Det är ett mycket utbrett fenomen. Vi fick aldrig något svar i utbildningsministerns första inlägg. Förnekar utbildningsministern förekomsten och framför allt utbredningen av svenskfientligheten i vårt samhälle och i våra skolor i dag?

Fru talman! Jan Björklund! Jag ska berätta en självupplevd händelse från valrörelsen 2010. Jag arbetade åt Sverigedemokraterna med att rekrytera personer som ville ställa upp i kommunvalen i Jämtland och Härjedalen samt i Västernorrlands län. Jag åkte runt och träffade olika människor. Bland annat stötte jag på en kvinna som hade flyttat upp från en kranskommun till Stockholm. Hon hade bosatt sig i en glesbygdskommun, hyrt ett hus långt ute i glesbygden utan allmänna kommunikationer, utan möjlighet till egen försörjning, utan möjlighet att få ett arbete. Det hade hon gjort av en enda anledning, att ta sina döttrar från den skola de gått i. Hon beskrev hur döttrarna utsattes för dagliga trakasserier, sexuella trakasserier, och hur även familjen utsattes för trakasserier. Skolan hjälpte dem inte, och inte heller hade kommunen något stöd att erbjuda. Hon var lågavlönad, hade inga möjligheter att köpa sig en lägenhet innanför tullarna i Stockholm, ingen möjlighet att finna en lägenhet någon annanstans i Stockholmsområdet heller. Hon såg ingen annan utväg än att lämna Stockholmsområdet och bosätta sig i Norrlands inland, utan möjlighet till egen försörjning, för att ta sina döttrar från denna situation. Döttrarna hade gjort allt för att anpassa sig. De hade färgat håret, börjat prata slang, försökt att smälta in i omgivningen i den skola de gick i. Skolan de gick i låg i ett av regeringens misslyckade mångkulturella områden, ett utanförskapsområde där huvuddelen av eleverna, för att inte säga alla andra, i döttrarnas klass kom från andra delar av världen. De fick inte det stöd de behövde. Skolan ställde inte upp. Kommunen ställde inte upp. Regeringen har inte ställt upp. Jag har därför några frågor till Jan Björklund. Tror utbildningsministern och regeringen ens att dessa problem existerar? Det är min första fråga, och den vill jag ha svar på. Min andra fråga till utbildningsministern är: Vad tror utbildningsministern det beror på att Sverigedemokraterna fick så stort stöd i det skolval som genomfördes 2010? I många skolor var det till och med det största partiet. Min tredje fråga är: Vad är utbildningsministern och regeringen beredd att göra för att motverka svenskfientligheten i de svenska skolorna?

Fru talman! Genomgående för de tre talarna är att de beskriver mobbning, kränkningar, trakasserier som förekommer. Jag känner inte till de exakta historierna som det berättas om, men att det förekommer mobbning i svensk skola är glasklart. Det förekommer trakasserier och det förekommer diskriminering. Detta förekommer. Det är min och regeringens uppfattning. En av de tydligaste och skarpaste linjerna vi driver i utbildningspolitiken är att vi måste få mer och bättre trygghet i skolan, bättre ordning och reda och säkerhet. Vi måste värna varje enskild elev i den svenska skolan. Dit hör ett mer aktivt vuxenansvar i skolan. Det är de vuxna som verkar i skolan som ihop med föräldrar och kringliggande samhälle måste upprätthålla normer, värderingar och attityder så att ungdomar som växer upp beter sig hyfsat mot varandra. Ni i Sverigedemokraterna försöker göra detta till en etnisk fråga. Drivkraften för hela ert parti är att alla problem ska kunna placeras in i en etnisk dimension. Sanningen är att det inte är grupper som är ansvariga. Det är inte en viss nationalitet som är ansvarig för mobbning. Det är individer som är ansvariga. Individer som utför mobbning måste man naturligtvis ta i örat från skolans sida. Man ska förebygga, agera när det inträffar och givetvis även använda sig av sanktioner när det är lämpligt och behövs. Det gäller skolan, och om det är allvarligt ska också rättsväsendet blandas in. Detta är glasklart från min sida. Det är dock inte glasklart i varenda skola i Sverige, och en av de uppgifter som jag dagligen kämpar med är att återupprätta mer av ordning, trygghet, studiedisciplin. I slutändan handlar det om att enskilda elever ska gå i skolan, kunna verka och till och med trivas där. Det spelar ingen roll vad man har för hudfärg, nationalitet eller bakgrund. I varje debatt försöker ni få det till att det är invandrarnas fel, men det är inte så. Det är individer som är ansvariga. Antingen man har sin bakgrund i Sverige eller i något annat land är det individer som är ansvariga, inte grupper. Dra inte alla över en kam på det sätt som ni ständigt gör! Vi har lagar på plats, menar jag. Lagar finns som säger att skolan har skyldighet att förebygga. Lagarna talar om vad som är rätt och fel i fråga om diskriminering och kränkning. Och vi har också tillsynsmyndigheter. Till slut är det dock vuxna ute i skolväsendet samt föräldrar som måste ta ansvar. Det räcker inte med paragrafer, utan alla människor som varje dag verkar i miljöer där det finns ungdomar, såsom skolan, måste ta ansvar. Det är en hög prioritet från regeringens sida att öka insikten om detta, att öka ansvarstagandet. Oavsett om det gäller en skola i ett traditionellt svenskt område eller i ett utanförskapsområde handlar det om det. Försök därför inte skuldbelägga alla invandrare på det sätt ni gör! Det handlar om att individer är ansvariga oavsett bakgrund. Det handlar om att från samhällets sida förebygga det, att uppmärksamma det, att ta tag i det där det inträffar men inte att skuldbelägga grupper.

Fru talman! Björklund säger att vi försöker kategorisera människor i ett "vi" och ett "de". Jag menar att ingenting kunde vara mer fel. Den här frågan handlar i grunden om att få till stånd en likabehandling, att elever behandlas lika. Det betyder att den fientlighet som riktas mot invandrare från svenskar och den fientlighet som riktas från invandrare mot svenskar ska värderas lika och tas på lika stort allvar. Man ska från skolans sida tydligt visa att oavsett vem som drabbas av rasism ska det betraktas som lika allvarligt. Men så är det uppenbarligen inte. Kan skolministern nämna en enda kampanj där man har uppmärksammat att det även finns en rasism riktad mot svenskar? Kan skolministern nämna en enda skolplan där det står att läsa att även svenska ungdomar kan utsättas för rasism? Jag har inte sett någonting sådant, och jag har letat ordentligt. Ingen har pekat ut den enskilda invandraren som problemet, men det är tydligt att det finns ett mönster inom skolan där invandrarungdomar systematiskt trakasserar svenska skolelever. Till exempel får killar höra glåpord som "svennejävel", tjejer blir tafsade på rumpan och kallade för "svennehora" och de får mat kastade på sig i matsalen, som i fallet med skolan i Södertälje. Jag har fortfarande inte fått svar på min fråga om det räcker med enbart några ord i några läroplaner för att motverka den fientlighet som svenskar utsätts för. Varför räcker det då inte för landets invandrarungdomar? Hur kommer det sig att staten satsar miljontals skattekronor för att motverka den fientligheten men inte när det kommer till den som svenskar utsätts för?

Fru talman! Jan Björklund sade att detta inte har med den etniska dimensionen att göra. Det stämmer att det är individer som utför mobbningen, att det är individer som utövar våld och vad det nu är. Det är också mot den enskilde, som i det här fallet, det ska vidtas åtgärder, inte mot en grupp. Därmed är det ingen generalisering. Man måste dock vara naiv om man inte tror eller ser mönstret på våra skolor, att det ofta är invandrargrupper, dessutom vissa specifika invandrargrupper, som utför våldet. Jag är den förste att beklaga att det ser ut så, men tyvärr är det så verkligheten ser ut. Det är någonting vi måste förhålla oss till. Om man ser på mönstret i dessa grupper förstår man också att det handlar om kulturella skillnader. Det är värderingsskillnader som gör att invandrare till exempel ofta förnedrar svenska tjejer för att de tycker att de är smutsiga och inte känner någon respekt för dem i våra skolor. Det är värderingar som de tagit med sig eller som de fått när de växt upp i Sverige, i den kulturella atmosfär de lever i. Den svenska regeringen uppmanar dem dessutom, tyvärr, att leva i den när man uppmanar dem att behålla sina kulturella särdrag och rättigheter. Därmed växer de upp i ett parallellt samhälle. Då får man också dessa värderingar, och dem tar man med sig till skolan. Tyvärr blir många svenska ungdomar - kvinnor och även killar - utsatta för de här övergreppen. Det är en verklighet man måste förhålla sig till. Värderingar styr hur människor agerar mot andra människor, och dessa värderingar måste man komma till rätta med. Det Jan Björklund sade i sitt senaste inlägg var något upplyftande. Han sade att detta ska uppmärksammas. Frågan är: Kommer Jan Björklund att sätta i gång en kampanj för att uppmärksamma svenskfientligheten på våra skolor?

Fru talman! Nej, jag skuldbelägger inte alla invandrare. Jag drar inte alla invandrare över en kam. Jag skuldbelägger utbildningsministern och den svenska regeringen. Det är ni som är ansvariga för att ingenting görs åt problemen. Jag har fortfarande inte fått svar på frågan om Jan Björklund tror på att det existerar rasism och främlingsfientlighet mot svenskar i de svenska skolorna. Jag har fortfarande inte fått svar på vad utbildningsministern tror att det beror på att Sverigedemokraterna var så stora i skolvalen 2010, just i skolvalen, till och med störst i vissa skolor. Vad tror du att det beror på att de svenska eleverna vänder sig till vårt parti? Jag har heller fortfarande inte fått svar på vad utbildningsministern och den svenska regeringen är beredd att göra för att motverka svenskfientligheten i de svenska skolorna. Jag håller med om att det görs mycket för att motverka främlingsfientlighet mot invandrare. Det är bra; det ska göras. Men ser inte utbildningsministern vad som sker i de svenska skolorna? Tycker utbildningsministern att det är normalt att en mamma blir tvungen att flytta från en av Stockholms kranskommuner med sina två tonårsdöttrar till den norrländska glesbygden för att gömma sig och ta bort sina barn från en skadlig miljö? Skolan ställer inte upp, kommunen ställer inte upp och framför allt ställer den svenska regeringen och Sveriges utbildningsminister inte upp. Är det normalt? Jag tycker inte att det är normalt. Jag tycker att det är en skam. Främlingsfientlighet och rasism är lika allvarligt, lika förödande och lika avskyvärt vem det än drabbar och vem som än utför dådet. Glöm inte det!

Fru talman! Jag får många frågor från alla tre, men tiden är kort. Jag börjar med de frågor som huvudinterpellanten ställer, så får jag bemöta resten i mån av tid. Frågan som Petzäll ställer till mig nu är: Räcker det med vackra ord i läroplanen? Nej, det gör det inte. Det är precis därför vi vidtar mängder av andra åtgärder. Då säger ni: Varför vidtar ni bara åtgärder som riktas mot svenskar för att de ska bli toleranta mot invandrare? Varför gör ni inte tvärtom? Men såvitt jag kan erinra mig finns det ingen satsning som Utbildningsdepartementet gör eller som vi gör i skolan som går att sätta in i en sådan beskrivning. Vi riktar oss till alla skolor, till alla individer och till alla ungdomar. Vi har kränkningar i skolan. Vi har mobbning i skolan. Vi har i utanförskapsområden oftast större problem i skolorna än vi har i andra skolor. Det är naturligtvis utanförskapet som är själva orsaken. Utanförskapet har ofta förklaringar i hög arbetslöshet, som i sin tur har förklaringar i att man inte kan svenska språket tillräckligt bra och så vidare. Regeringen vidtar mängder av åtgärder för att på olika sätt möta det. När kränkningar uppstår måste man ta tag i det, ofta ganska tydligt. Ibland sker det inte tillräckligt tydligt. Det är det vi jobbar med från regeringens sida. Men vi måste också möta med integrationspolitiken. Där blir jag orolig när jag hör Sverigedemokraterna. Ni har förslag på förslag i denna riksdag för att skrota den svenska integrationspolitiken. Hur ska vi då få in de människor som bor i utanförskapsområdena i det svenska samhället? Hur ska de kunna få jobb? Hur ska vi någonsin kunna lösa problemen om vi inte har en aktiv integrationspolitik? Då säger ni: Låt oss ta in färre invandrare! Men även med er politik skulle det finnas ett antal invandrare. Vi har de här problemen i utanförskapsområdena, och vi måste lösa dem med integrationspolitik. Den vill ni skrota, vilket kommer att förvärra problemen. Vi måste naturligtvis möta de utmaningar som utanförskapsområdena har på en lång rad olika punkter. Det räcker inte med vackra ord i en läroplan vare sig i skolor i Rosengård eller i skolor någon annanstans. Det krävs ett aktivt vuxenansvar och ett aktivt ingripande. Det krävs förebyggande åtgärder och tydliga regler och paragrafer i lagar så att man har befogenheter att ingripa, ibland ganska tufft, när det inträffar saker. Det gäller oavsett om eleverna är svenskar eller har sina rötter i något annat land. Det är inte den etniska dimensionen som är det centrala i detta, även om det alltid är så för er i alla frågor.

Fru talman! Beträffande vår inställning i integrationspolitiken och hur det smittar av sig på skolan: Man kan titta på de integrationspolitiska satsningar som har gjorts de senaste 30 åren och kolla på facit. Hur ser situationen ut i dag? Jo, utanförskapet har växt bland invandrare och det är hög kriminalitet bland invandrare. Trots alla dessa miljardsatsningar står vi fortfarande och stampar på samma sida. Det kan inte bli mer uppenbart att den inriktning som både ni och socialistiska regeringar har haft är helt fel. Däremot kan vi se ett betydligt positivare resultat där vår politik mer eller mindre är regeringspolitik, som i vårt föregångsland Danmark. För att återgå till skolan: Björklund pratar om att man gör satsningar för att motverka mobbning. Men när blev mobbning likställd med rasism? Rasism är egentligen ett problem för sig. Precis som mina partikolleger varit inne på bygger rasism mot svenskar på en samhällsströmning där man inte har någon respekt för majoritetsbefolkningen, där invandrargäng drar omkring och kallar svenskar för oerhört kränkande saker, helt utan att detta uppmärksammas. Skulle jag däremot säga liknande saker till en person med invandrarbakgrund hade jag förmodligen blivit fälld för hets mot folkgrupp. Men ni har en lagstiftning som ni inte har gjort någonting åt och som omfattar samtliga etniska grupper med undantag för just svenskar. Det är ni som skiljer på människor utifrån deras etniska ursprung, inte vi sverigedemokrater. Jag tog upp den här frågan för att jag vill skapa en mer likvärdig skola, där elever behandlas lika och där fientligheten mot svenskar tas på lika stort allvar som den fientlighet som invandrare får utstå. Men jag får tyvärr konstatera att de svenska ungdomarna efter den här debatten inte kommer att få se några kampanjer till stöd för dem, som invandrarna får. Jag tycker att det är oerhört beklagligt.

Fru talman! Grova kränkningar är precis lika otillåtna oavsett vem som genomför dem. Petzäll försöker driva linjen att vi anser att det är okej om invandrare kränker svenskar, men inte okej om motsatsen råder. Det där är helt fel. Det är helt oacceptabelt med kränkningar, oavsett vem som begår dem. Så är vår lagstiftning uppbyggd, så är våra kampanjer uppbyggda och så är den svenska läroplanen uppbyggd. Det är inte tillåtet. Det är individer, inte grupper, som begår dessa brott. Oavsett om personen har invandrarbakgrund eller bakgrund från Sverige är det fel. Är det brottsligt är det lika brottsligt oavsett vem som gör det. Detta är ett fundament. Jag är liberal. Det är individer som bär ansvar, inte grupper, inte kollektiv. Om någon beter sig illa är det inte gruppen som är ansvarig för det. Det är den individen som ska ställas till ansvar. Försök inte skuldbelägga alla invandrare för de problem vi har i det svenska samhället!