Nationell primärvårdsreform

Fru talman! Acko Ankarberg Johansson har frågat mig hur jag och regeringen kommer att genomföra riksdagens beslut om en nationell primärvårdsreform.

Jag välkomnar ett brett engagemang för den nära vården. Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna är inom ramen för januariavtalet överens om att en primärvårdsreform ska genomföras.

Den utredning som Acko Ankarberg Johansson nämner har arbetat med primärvårdsfrågan sedan 2017. Regeringen utsåg då Anna Nergårdh som särskild utredare med uppdrag att stödja landstingen och berörda myndigheter och organisationer i arbetet med att samordnat utveckla en modern, jämlik, tillgänglig och effektiv hälso- och sjukvård med fokus på primärvården.

Uppdraget är också att utarbeta en nationell plan där primärvården är utgångspunkten för en ökad närhet till patienten. I planen ska det redovisas vad som krävs för en nationellt samordnad förändring och vilka utmaningar som finns. En tidsplan för det fortsatta förändringsarbetet ska också redovisas, och den ska vara förankrad hos berörda aktörer.

Regeringen har under 2017 och 2018 gett utredningen två tilläggsdirektiv som bland annat handlar om bättre samverkan och samordning mellan huvudmän inom vård och omsorg. En slutredovisning lämnas senast i mars 2020.

Utredningens andra delbetänkande redovisades i somras. Betänkandet redovisar inte bara läget, behoven och möjligheterna, som Acko Ankarberg Johansson nämner, utan även exempelvis förslag till ett nationellt utformat primärvårdsuppdrag och förslag om kompetensförsörjning och förtydligande av patientens rätt till fast läkarkontakt om patienten så önskar. Remissvaren analyseras i Regeringskansliet.

Det är angeläget att på bästa sätt stödja kommuner och landsting i omställningsarbetet mot en god och nära vård. Regeringen avser att återkomma när satsningen på området är utformad.

Fru talman! Jag vill tacka socialministern för svaret. Att det finns ett brett politiskt stöd för en primärvårdsreform är klarlagt.

Regeringen tänker återkomma - gott så. Men det duger inte att upprepa god och nära vård. Vi måste ta konkreta steg åt det hållet. Det finns en risk att vi utlovar god och nära vård men inte fattar några beslut och inte tillför pengar till regionerna utan bara hoppas att det ska bli så. Kvar står besvikna människor som förväntat sig en förändring och besvikna medarbetare som konstaterar att det var vackert men inte blev mer. I stället är det som vanligt, och bristerna fortsätter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Patienterna och vårdens medarbetare förväntar sig en förändring nu - en reform som förändrar nuvarande situation. I dag har vi statligt beslutade vårdgarantier, men vi är för dåligt bemannade för att kunna genomföra detta på bästa sätt i hela landet. Vi har kompetensbrist, vilket gör att den som behöver vård får vänta längre än vad som är rimligt. De som arbetar i vården får en allt sämre arbetssituation.

Allt detta vänds inte på ett år, inte heller på en mandatperiod. Det kommer att ta längre tid än så att genomföra denna stora reform. Men vi behöver i närtid fatta nödvändiga beslut om primärvårdens uppdrag och tillföra statliga pengar så att regionerna kan få fler fast anställda medarbetare och påbörja förändringen.

Vad är då en god och nära vård, och varför är den viktig? När man inte mår bra, när man är sjuk, ska hälso- och sjukvården finnas där. Det är på något vis välfärdens kärna att vi förmår leverera den vård människor behöver. Är jag akut sjuk ska jag omedelbart uppsöka akutmottagningen. Men för alla andra tillfällen, som är fler, behöver vi en vård som har hög tillgänglighet och rätt kompetens och som finns i närheten för patienterna på ett eller annat sätt.

Primärvården har haft det uppdraget under lång tid men har ändå inte lyckats bli den breda basen. Man har fortfarande någonstans mellan 17 och 18 procent av de samlade resurserna i hälso- och sjukvården. Detta påverkar ju.

Ska vi kunna åstadkomma denna förändring måste vi klara av att göra en rejäl strukturförändring. Men vi kan inte börja med att ta pengar från slutenvården, utan vi måste, menar jag, tillföra statliga pengar till primärvården för att kunna börja bygga upp den och göra den bredare och bättre. Det är därför riksdagen har beslutat om 1,5 miljarder mer redan i år för denna uppbyggnad och 3 miljarder åren därefter.

Fru talman! Jag undrar när socialministern tänker presentera hur pengarna ska användas och förstås om de kommer vården till del i år. Hur tänker regeringen hantera riksdagens beslut?

En annan viktig sak är vilka byggstenar man använder för att få en god och nära vård. Jag menar att ett teambaserat arbetssätt, där patienter får hjälp med allt de behöver hjälp med oavsett vilken kompetens det handlar om, är viktigt. Helhetssynen är en av de viktiga byggstenarna.

En annan del är att man ska ha rätt till en fast läkarkontakt och att det ska finnas ett tak för antalet patienter. Det är viktigt både för läkaren och för andra funktioner i primärvården att man vet hur många patienter man har ansvar för. Ska man klara kontinuiteten och därmed uppnå kvalitet är antalet patienter viktigt.

Min andra fråga till socialministern, fru talman, är därför: Kommer regeringen att lägga fram förslag för riksdagen om fast läkarkontakt och listtak för särskilda funktioner i primärvården, eller blir förhoppningen att regionerna ska lösa detta själva?

Fru talman! Tack igen, Acko Ankarberg Johansson, för en väldigt viktig interpellation, även om en del av det vi säger kanske, om man ska vara lite krass, är välkänt med tanke på att en utredning faktiskt tillsattes av den förra regeringen redan 2017. Det andra delbetänkandet har redan kommit. Det har varit på remiss och analyseras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också tydligt i januariavtalet mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna att vi avser att återkomma med en primärvårdsreform. Där nämns tydligt en fast läkarkontakt och perspektivet tillgänglig vård, också med hänsyn tagen till glesbygden. Dessa frågor är alltså synnerligen angelägna.

Exakt när vi återkommer kan jag inte svara på i dag. Vi måste naturligtvis analysera eftersom det är så komplext, omfattande och angeläget som Acko Ankarberg Johansson beskriver. Men vi har för avsikt att återkomma när det gäller hela primärvårdsreformen.

När vi diskuterar resurser och hur de nyttjas i regionerna utgår jag från att Acko Ankarberg Johansson också tar den dialogen med sina partiföreträdare som är med och styr i många regioner och landsting, likaväl som jag gör det. I min roll som socialminister har jag naturligtvis för avsikt att framöver föra många och nära dialoger och diskussioner inför kommande överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting. Vi har ett delat ansvar, men vi kommer inte ifrån att huvudansvaret ligger hos vårdgivaren - hos regionerna - när det gäller hur deras resursfördelning ser ut.

Hur resurstillskotten ser ut kommer vi också att återkomma till i samband med vårändringsbudget och vårproposition, och naturligtvis också i kommande budgetproposition. Med all respekt för de beslut som riksdagen fattar, men att gång på gång jämföra en budgetreservation med övergångsregeringens budget tycker jag ändå är på gränsen till lite oseriöst. Acko Ankarberg Johansson är ju väl medveten om att detta är de överenskommelser som gällde inför att övergångsregeringen lade fram sin budget, nämligen att man bara skulle förlänga de insatser som gjordes under 2018. Det fanns inte utrymme för att ta nya politiska initiativ.

De initiativ som vi avser att ta kommer i kommande budgetar. De innehåller förstås resurser som ska komma välfärden och vården till del. Genomför man omfattande primärvårdsreformer är det klart att man också finansierar dem.

Fru talman! Riksdagens beslut är det som gäller, naturligtvis. Jag försökte inte prata bort det. Men jag ville säga att den budget som lades fram behöver konkretiseras, och detta kommer regeringen att återkomma med i samband med vårändringsbudget och vårproposition. Hade vi haft en regering på plats redan i höstas hade det varit mer konkreta och väl genomarbetade förslag som hade kunnat gälla från årsskiftet. Det var precis detta som blev konsekvensen när det inte fanns någon regering på plats.

En övergångsregering kan ju inte göra en genomarbetad budget med politiska ambitioner och viljeinriktning. I stället var det en budgetreservation från M och KD som med hjälp av SD vann riksdagens stöd. Detta innebär att de konkreta beskeden måste komma i samband med ändringsbudgeten. Detta säger jag för att vara riktigt tydlig. Men naturligtvis kommer det resurstillskott till regioner, landsting och kommuner.

Just kommunerna vill jag gärna ta upp i samband med att vi diskuterar primärvård. Det finns, tycker jag, en märklig syn på vem som har ansvaret för primärvården. Man tycks mena att det alltid är regionerna som ska ha det, om man inte tycker att staten ska stå för finansiering och så vidare. Jag tycker att vi missar kommunerna där. Vi kan väl ta ett gemensamt ansvar för att också föra in dem i den här diskussionen?

Jag funderar mycket på hur man ska göra det. Vi har ju 21 regioner som man kan föra dialog med och teckna överenskommelser med, men hur hanterar vi 290 kommuner, som bedriver en oerhört viktig verksamhet? Vi vet att i princip hälften av primärvården är riktad till gruppen äldre. Där är det kommunernas resurser som används. Detta behöver man fundera på om man vill ha verklig förändring.

Resurser till primärvården - till både regioner och kommuner, hoppas jag - kommer att spela en roll. Nu pågår en utredning som tillsattes 2017. Ett delbetänkande har redan kommit, beretts och analyserats i Regeringskansliet. Till dem som lyssnar på debatten men inte är politiker vill jag säga att detta betyder att vi håller på att jobba med detta. Nu har vi många förslag. Det är goda förslag. Jag förstår på Acko Ankarberg Johansson och andra företrädare för andra partier i riksdagen att det finns ett stort stöd för de slutsatser som Anna Nergårdh har kommit fram till. Det gäller för oss att se till att detta omsätts i en proposition så att riksdagen kan fatta beslut. Exakt hur den propositionen kommer att se ut kan jag inte svara på. Exakt när den kommer kan jag inte heller svara på, men vi har redan kommit långt. Det känns förstås bra för mig som socialminister sedan en månad att ett så gediget grundarbete har gjorts av mina företrädare och att vi också har samarbetet i januariavtalet till stöd för att detta ska bli verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan kommer definitivt att återkomma, inte bara för diskussion utan också för beslut.

Fru talman! Det är gott att höra att det kommer förslag i en proposition. Men detta fanns inte med på propositionslistan som vi fick del av i förra veckan. Då är det intressant att få veta när regeringen beräknar att den ska komma.

De förslag regeringen lägger fram kommer att vara viktiga för hur regionerna planerar sin verksamhet, vilka resurser de har och inte minst den omställning som måste börja. Den kommer att ta tid, men den måste börja nu. Det måste vara handfasta beslut, så att man vet vad man har att rätta sig efter.

Jag tar också gärna upp detta som ministern lyfte fram när det gäller kommunernas arbete med hälso- och sjukvårdsinsatser, inte minst för äldre. De är mycket angelägna.

I dag hamnar undersköterskor på särskilda boenden alltför ofta i en ensam situation där de inte har tillräckligt med stöd. Det är för få sjuksköterskor som kan stödja i den arbetssituationen. Det enda som återstår blir då transport till sjukhuset, där man får hjälp när det sviktar för den äldre. Vi behöver förmodligen fylla på med mer vårdpersonal som har hälso- och sjukvårdskompetens också i äldreomsorgen för att man ska klara av det uppdrag man har.

Jag tror att vi har haft för lite av hälso- och sjukvårdsinsatser i äldreomsorgen. Det är detta som gör att det blir en ganska svår situation för många på särskilda boenden och även i hemtjänsten.

Vi kan diskutera hur detta ska göras och varifrån resurserna kommer, men jag välkomnar att socialministern på detta sätt lyfter fram det. Det handlar om en grupp som behöver mycket sjukvård, men när de väl kommer till akutmottagningen triageras de i de flesta fall inte som de mest akut sjuka. De behöver vård men får ibland vänta.

I Socialstyrelsens undersökningar kan man se att det oftast är de äldre som får vänta längst på akuten. Det är en korrekt triagering - det vill säga bedömning - som görs, men detta visar att man skulle behöva följa upp med mycket mer hälso- och sjukvårdsinsatser, fast kanske på en annan nivå, för att ge de äldre vad de behöver.

Tack för att socialministern tar upp detta! Jag ser fram emot en proposition om en god och nära vård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Om jag inte minns fel är brytdatumet i mars när det gäller det som står på propositionslistan. Inom de närmaste veckorna finns ingen primärvårdsreform färdig, men det betyder inte att det behöver dröja så länge. Vi återkommer med detta så fort den är väl genomarbetad och redo för beslut i riksdagen.

Låt mig också säga att det är bra att vi kommer in på gruppen äldre. Det är ju en grupp som inte alltid är i fokus för den politiska debatten trots att den borde vara i fokus för både hälso- och sjukvård och omsorg.

Ett av de förslag som finns i januariavtalet handlar om fast omsorgskontakt, vilket också är viktigt. Många gånger är det ett uttryck för oro för sin egen hälsa eller för att ens anhöriga är oroliga för ens hälsa att man befinner sig på akutmottagningen. Det är egentligen inte där man vill vara, utan man vill hitta ett annat sätt att känna trygghet. Jag tror att fast omsorgskontakt kan vara en väg att gå.

När vi diskuterar primärvård och hälso- och sjukvård måste vi också tala om helheten, hur vi förebygger och ser till att behoven inte ökar exponentiellt på det sätt man annars ser framför sig. Det kommer att vara svårt att matcha behoven av personalförstärkning i äldreomsorg och sjukvård med bara en ökning av antalet anställda. Vi måste också se till att människor i mindre utsträckning behöver söka vård på akutmottagningar och inom primärvården. Vi måste hitta sätt att förebygga bättre än vi har lyckats med hittills.

Men det är klart att resurstillskotten kommer att vara betydelsefulla. Vi bör i alla partier fundera över hur vi prioriterar bland de resurser som finns, så att de kommer de människor till del som behöver dem mest, alltså människor som är sjuka eller i stort behov av hälso- och sjukvård.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.