Nationella riktlinjer vid försäljning av kommunalt ägda verksamheter

Fru talman! Teres Lindberg har frågat finansministern om han avser att vidta några åtgärder för att minska riskerna vid försäljning av kommunalt ägda verksamheter. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Inledningsvis skulle jag vilja understryka att jag anser att det är en självklarhet att kommuner ska hantera skattebetalarnas pengar på ett ansvarsfullt sätt. Jag förutsätter dessutom att kommunerna följer gällande lagar och rättspraxis. Regeringen har under en lång tid varit aktiv i frågor som gäller försäljning av kommunalt ägda verksamheter. År 2008 fick Statskontoret i uppdrag att analysera de principer som ska ligga till grund för prissättningen då verksamheter i kommuner eller landsting överlåts till personalen, så kallad avknoppning. Slutsatsen var att transparens, öppenhet och marknadsmässighet ska vara ledstjärnan och att kommunerna är skyldiga att agera så att i princip högsta pris uppnås. Om en försäljning har skett i enlighet med gällande lagar och rättspraxis avgörs ytterst av de nationella domstolarna och EU-domstolen. Redan 2010 slog Högsta förvaltningsdomstolen, dåvarande Regeringsrätten, fast att den princip som ska gälla vid avknoppning är att all egendom ska överlåtas till marknadsvärdet. Om försäljningen sker under marknadspris strider det mot kommunallagens förbud mot att lämna stöd till enskilda. I vissa fall kan försäljning till underpris även strida mot EU:s statsstödsregler. Genom domstolens avgörande anser jag att vi har fått tydliga riktlinjer om vad som ska gälla vid försäljning av kommunalt ägda verksamheter. Då Teres Lindberg, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Veronica Palm i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Förutsättningen för att över huvud taget kunna leda ett land är att vi har sunda statsfinanser och ordning och reda i den offentliga ekonomin. Det är viktigt. Men det handlar också om att ta ansvar för de skattepengar man trots allt plockar in. I det här landet betalar de flesta svenskar ungefär en tredjedel av sin bruttolön i skatt. Då förutsätter vi att de som ansvarar för dessa skattepengar också hanterar dem väl. För mig som socialdemokrat är ett av grundfundamenten för att kunna ta ut skatt och bygga välfärd att vi använder varenda skattekrona rätt. Därför blir jag riktigt upprörd - jag ska i talarstolen inte använda de fula ord som jag tänker på - när jag ser hur våra gemensamma skattepengar rinner ur välfärden. Jag har tre korta, konkreta exempel. Låt mig börja hemmavid där jag bor, i Vantörs hemtjänst i södra Stockholm. Vantörs hemtjänst såldes av Stadshusmoderaterna i Stockholm för 70 000 kronor. Det täckte knappt lokalerna. Året efter, efter ett år, gjorde företaget en vinst på 2,9 miljoner. Kulturkrabaten, ett nybildat företag, tog över fyra förskolor i Årsta för 635 000 kronor. På ett år hade företaget genererat en vinst på 3,2 miljoner. Landstingsmoderaterna i Stockholm är inte bättre de. De sålde vårdcentralen Serafen för 690 000 kronor. Efter ett år var vinsten 2,2 miljoner, och sedan såldes den vidare ganska omgående för 20 miljoner. På ett år hade man, om man räknar insatt kapital och vinst, gjort en vinst på nästan 19 ½ miljon. Det är inte att ta ansvar för skattebetalarnas pengar. Det är att slösa både med våra gemensamma pengar och med den trygghet som det innebär att ha en bra och fungerande välfärd. Det är en enorm kapitalöverföring. Jag förstår att det inte är så roligt att vara finansmarknadsminister med sådana kompisar i kommun och landsting som sumpar de gemensamma resurserna. Jag tolkar statsrådets svar som att regelverken räcker. Man följer utvecklingen, man har nu sett var regelverken ligger, och kommunallagen finns. För mig är det uppenbart att det inte räcker. Dagens regelverk räcker inte. Det behöver tas ett tydligare ansvar för att kunna värna skattebetalarnas pengar.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag naturligtvis delar såväl Teres Lindbergs som Veronica Palms uppfattning att kommuner och landsting inte har rätt att sälja kommunal egendom till underpris. För att försäljning av egendom ska fungera och ha legitimitet måste den givetvis överföras till marknadspris. Där vi kanske inte är överens är beträffande andra typer av slösaktighet med kommunala pengar, till exempel bygget av simhallar, gym, kaféer och så vidare. Jag är lika upprörd i de fallen. I det ena fallet ger Veronica Palm exempel på borgerligt styrda kommuner, i det andra fallet tror jag att övervikten snarare ligger på socialdemokratiskt styrda kommuner. Jag är lika upprörd i bägge fallen, vid alla typer av kommunal misshushållning med pengar. Som jag nämnde inledningsvis har regeringen 2008 gett Statskontoret i uppdrag att analysera de principer som ska ligga till grund för prissättningen då verksamheter i en kommun eller ett landsting överlåts till personalen. Statskontorets slutsats var att kommunerna och landstingen är skyldiga att agera så att bästa pris, eller i princip högsta pris, uppnås. Detta har också slagits fast i ett antal domar från 2009 och 2010. Dock har det uppmärksammats att det inte finns något hinder mot att en kommun verkställer beslut som har överklagats, även om den rättsliga prövningen inte är klar. I mars 2011 tillkännagav riksdagen att det behövs en ordning som så långt som möjligt förhindrar att ett beslut verkställs innan det vunnit laga kraft i det fall det finns risk för en återgång av beslut som för med sig civilrättslig bundenhet. För att få veta hur det ser ut i kommuner och landsting gav regeringen i augusti 2011 Statskontoret i uppdrag att undersöka verkställighet av icke lagakraftvunna beslut. Undersökningen omfattar perioden 2006-2011. Enligt Statskontorets rapport finns det skäl för lagstiftaren att tydliggöra att en bedömning i de enskilda fallen måste göras i de fall kommunala beslut verkställs innan de vunnit laga kraft. Regeringen har konstaterat att nuvarande regelverk innehåller en del otydligheter och att laglighetsprövningens ändamålsenlighet i vissa avseenden kan ifrågasättas. Därför har regeringen gett en utredare ett ytterligare uppdrag att se över bestämmelserna om laglighetsprövningen. Utredaren ska utreda om bestämmelserna är ändamålsenligt utformade eller om de behöver justeras ytterligare eller ändras i något avseende. Att regeringen inte gör någonting är inte sant. Jag håller inte med om att regeringen inte varit aktiv när det gäller att sprida budskapet att vara ansvarsfull med skattepengar.

Fru talman! Som statsråd och regering - och som moderat statsråd och moderatledd regering - har man väl ett ansvar för hur kollegerna ute i landet agerar. Därför krävs det två uppdrag. Det ena är det nationella, där jag nog vill säga att om man hade tyckt att det var allvarligt att 20 miljoner bara försvann från skattebetalarna skulle man kanske ha agerat lite snabbare. Jag kan tänka mig att räkna upp fler exempel. Vi har ju ofta bilden att Serafen är Stockholms landstingsmoderaters största misslyckade affär, men då har vi ännu inte sett slutnotan för nya Karolinska Sjukhuset. Den lär nog bli ännu högre, betydligt högre, alltså en dålig affär. De andra är att bedriva politik på alla nivåer. För mig är det uppenbart att jag inte vill plocka skattepengar av folk som sedan går till vinst i stället för till välfärd. Logiken här är konstig. Som moderat politiker säger man: Ja, vi har gärna höga skatter bara vi inte använder dem till välfärden, utan pengarna ska hellre gå till aktieutdelning eller vinstutdelning vid avknoppningar. Det logiska och det ansvariga vore att ha den skattesats som ger de resultat som man är intresserad av att de politiska besluten ska ge. Var den skattesatsen sedan ligger kommer vi nog aldrig att bli överens om, men man ska inte plocka ut onödigt mycket skatt av folk. Ska man välja att sänka skatten eller förbättra kvaliteten i välfärden? Jag vet vad jag skulle välja. Jag väljer att arbeta på alla nivåer. Mina kamrater i Stockholms stadshus har talat om alla de dåliga affärerna. Mina kamrater som möter landstingsmoderaterna i landstingshuset visar på alla de dåliga affärerna. Men man måste också ta ett ansvar på nationell nivå. Mitt svar är att det behövs någon form av investeringsskydd för offentligt kapital. Vi investerar gemensamt i förskolan i Årsta. Vi har gjort gemensamma investeringar under lång tid. Det är både ekonomiska investeringar men också produktinvesteringar och personalinvesteringar. Att sedan bara sälja ut det till ett underpris betyder att vi inte kan skydda det gemensamma. Det behövs någon form av investeringsskydd för offentligt kapital. Det skulle också vara en tydlig signal från denna politiska nivå: Nu får ni sluta att kasta era medborgares pengar i sjön, eller så får ni låta bli att plocka av dem så mycket skatt.

Fru talman! Jag är helt överens med Veronica Palm om att skattepengarna, vilken nivå man än har dem på, ska användas på bästa sätt. Naturligtvis ska alla typer av kommunal avknoppning eller kommunal försäljning, hur den än ser ut, ske till absolut högsta pris. Jag kan hålla med om att vi har ett ansvar på nationell nivå att se till att det blir en kultur i kommunerna som gör att detta inte uppkommer. På samma sätt har vi ett ansvar att se till att man inte bygger simhallar, kaféer och gym i olika kommuner för att även den vägen slösa bort kommuninvånarnas pengar. Vi måste se en helhet. Veronica Palm verkar ha intresse av att bara se ena halvan av problemet. Det är viktigt att agera mot allt slöseri av kommunala medel. Utgångspunkten ska vara att alla pengar ska användas för invånarnas bästa. Det ger också ramen för vilka ekonomiska beslut som kommunerna kan fatta. Vi har dock ett långtgående kommunalt självstyre i Sverige, vilket vi antagligen är överens om att vi ska värna. Det innebär att varje kommun ska ansvara för sin ekonomi och för att resurserna utnyttjas effektivt. Det betyder att kommunerna genom utfall i allmänna val själva ska prioritera ambitionsnivåer, vilka försäljningar som ska göras och vilken skattenivå man ska ha. Om en försäljning sker under marknadspris strider det mot kommunallagens förbud mot att lämna stöd till enskilda. I vissa fall kan försäljning till underpris även strida mot EU:s statsstödsregler. Frågan om en försäljning har skett i enlighet med gällande lagar eller praxis blir därför en fråga som avgörs ytterst av de nationella domstolarna och av EU-domstolen.

Fru talman! Vi är överens om att man inte ska slösa med skattepengar. Det handlar om vad vi har för ansvar som nationella politiker att se till att det inte görs i kommuner och landsting, så som det uppenbart görs. Jag har fortfarande inte nämnt de bostadsaffärer man har gjort där man har slumpat bort en hel del av det gemensamma beståndet och också sålt till ett underpris. Jag läste alldeles nyligen om en femrummare som köptes för 5 miljoner och gick ut på Blocket för 16 miljoner ganska direkt efter. Det vill jag inte betala skatt för. Jag är beredd att betala rätt mycket skatt men inte till kapitalöverföring på det sättet. Vad har vi för ansvar nationellt? Vi har lagstiftningsinstrumentet och vi har signalinstrumentet, och ibland är de samma. Det logiska vore att säga att vi självklart ska se om lagstiftningen fungerar och det räcker med det kommunala självstyret och de riktlinjer som finns i kommunallagen om att man inte får skänka bort till enskilda. Det är ganska uppenbart att det inte gör det, eftersom det pågår. Då är det för mig logiskt att man har någon form av investeringsskydd för att skydda medborgarnas gemensamma resurser mot politiker som av olika skäl vill slarva bort pengar. Det andra är signalen. Det är vad som gör det lite problematiskt. Här har vi en regering som har gjort rikets största kapitalaffär. Det var 2009 som Vattenfall köpte Neon för 97 miljarder kronor, nästan det dubbla mot det riktiga marknadsvärdet. Det är klart att den signalen ut till de moderata kommunstyrelseordförandena och landstingsstyrelseordförandena inte är riktigt klockren. Signalen är minst lika viktig för ansvaret för skattepengarna som lagstiftningen. Jag tror att vi behöver en lagskärpning och ett investeringsskydd för att se till att skattepengar avsedda till välfärd går till välfärd och inte till vinstuttag.

Fru talman! Nu är inte riktigt Nuon ämnet för dagen. Med tanke på att Veronica Palm tar upp den frågan vill jag ändå poängtera att man ska vara varsam med fakta och sanning. Stefan Löfven sade att 97 miljarder var borta. Nu säger Veronica Palm att hälften var borta. Det korrekta svaret enligt bolagets redovisning är att 15 miljarder är borta. Det är stor skillnad mellan siffrorna. Det räcker med 15 miljarder, som är en stor skillnad i värdet. Man behöver inte plussa på mer som man inte har täckning för. Såvitt jag vet finns det i dag inte indikationer på att kommuner överlåter egendom utan marknadsmässig värdering. Jag kan därför konstatera att de riktlinjer som bland annat har kommit fram genom både rättspraxis och Statskontorets rapport som var initierad av regeringen vad gäller försäljning till marknadspris följs av kommuner och landsting. Regelmässigt genomförs det en bredare värdering av verksamheter som kommunerna tidigare kritiserats för att de inte har gjort. Detta sker delvis på grund av de initiativ som regeringen har tagit. Det kan också konstateras att dagens regelverk innehåller verktyg för att hantera avknoppningar som har gått fel. Genom detta uppdrag att se över kommunallagen arbetar regeringen dessutom redan med att skapa förutsättningar för att förbättra dessa verktyg.