Nationellt engagemang mot segregationen

Fru talman! Serkan Köse har frågat statsministern om statsministern kan utveckla sina uttalanden om vikten av att bryta segregationen och ange vilka konkreta åtgärder statsministern och regeringen planerar att genomföra för att uppnå detta. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det utanförskap som präglar delar av samhället påverkar oss alla. Särskilt drabbade är människor som lever i områden där utanförskapet är stort och vars liv, frihet och livschanser begränsas på grund av var de bor. Arbetet för att komma till rätta med utanförskapet kan inte enbart bedrivas i projektform utan behöver ske inom ordinarie strukturer. Det handlar exempelvis om insatser vad gäller skola, socialtjänst och arbetsmarknad samt för förbättrad integration och minskad kriminalitet och otrygghet. Låt mig redogöra för några av de satsningar som regeringen genomför för att trycka tillbaka utanförskapet.

För barn och unga i områden där utanförskapet är stort är skolan särskilt viktig. En bra skolgång stärker barns och ungas framtidsutsikter och är en av de viktigaste skyddsfaktorerna mot kriminalitet och utanförskap. I budgetpropositionen för 2024 har regeringen föreslagit resurser för att göra det mer attraktivt att arbeta på de mest krävande skolorna och ge skolor bättre förutsättningar att sätta in tidiga stödinsatser. Regeringen genomför också en stor statsbidragssatsning med syftet att öka tillgången till speciallärare i skolan och stärka möjligheten att inrätta särskilda undervisningsgrupper.

I somras trädde en ny lag om kommunernas ansvar för det brottsförebyggande arbetet i kraft, i syfte att skapa förutsättningar för ett strukturerat brottsförebyggande arbete i hela landet. Regeringen arbetar med en ny socialtjänstlag, för en mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst, som kommer att presenteras under 2024. Regeringen har också föreslagit en särskild bemanningssatsning för socialtjänsten. I budgetpropositionen för 2024 har regeringen därtill föreslagit en treårig satsning på brottsförebyggande insatser mot gängkriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varje individ behöver ta ett stort eget ansvar för sin egen försörjning och för sina barns uppfostran, skolgång och framtidsutsikter. Utanförskap till följd av en låg utbildningsnivå och svag anknytning till arbetsmarknaden är särskilt påtagligt i vissa områden. Övergångarna från arbetsmarknadspolitiken till reguljär utbildning behöver öka, särskilt bland arbetslösa med kort utbildning. Regeringen gör därför en omfattande satsning på regionalt yrkesvux. Regeringen vill också förstärka drivkrafterna till arbete, bland annat genom kommande förslag på bidragstak, aktivitetskrav för försörjningsstöd samt en ny modell för kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd.

Resurserna ska riktas till de områden som behöver dem mest. Genom att lyfta områden där utanförskapet är stort blir samhället starkare samtidigt som framtidsutsikterna och livschanserna för de individer som bor där stärks.

Fru talman! Även om frågan var riktad till statsministern vill jag tacka arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson för svaret.

Fru talman! Vi lever i ett underbart land med enorma möjligheter. Men i dag står vi inför svåra utmaningar. Det är ökande segregation och växande samhällsklyftor, vilka hotar sammanhållningen i vårt land. Därför är det djupt oroande att se den nuvarande regeringens passivitet och brist på åtgärder.

Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson har varit minister med ansvar för dessa frågor i mer än ett år, och ännu har vi inte sett några konkreta reformer för att bryta segregationen. Hittills är reformlistan tom, men jag hoppas att den kommer att förändras.

I stället var en av Johan Pehrsons första åtgärder som minister att lägga ned Delegationen mot segregation, Delmos. Det var en myndighet som spelade en nyckelroll i arbetet mot segregation. Statskontoret påpekade i en rapport att nedläggningen av Delmos har påverkat statens långsiktiga arbete mot segregation och försämrat samordningen.

Fru talman! För att effektivt bekämpa ojämlikhet och segregation krävs en politisk vilja, och det krävs också en tydlig vision. Detta inkluderar att adressera segregationen inom skolan, på arbetsmarknaden och på bostadsmarknaden.

Vi har i dag en skolsegregation som inte bara bidrar till ojämlikhet i utbildningsresultat utan också till en djupare samhällssplittring. Vi ser hur barn från olika socioekonomiska bakgrunder separeras inte bara geografiskt utan även i möjligheter och framtidsutsikter. För att ta itu med detta problem krävs en bättre omfördelning av resurser till våra mest utsatta skolor och förbättrad kvalitet på utbildning och stöd för både lärare och elever.

I arbetsmarknadspolitiken står vi inför utmaningen att integrera de mest utsatta i vårt samhälle, inklusive nyanlända och lågutbildade. Det är därför oroande, fru talman, att se den nedskärning på 2 miljarder kronor i den aktiva arbetsmarknadspolitiken som Johan Pehrson har presenterat. Det innebär mindre pengar till Arbetsförmedlingen och mindre pengar till arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Detta behöver omvärderas i ljuset av politikens långsiktiga effekter på samhällsintegrationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi ser också en växande boendesegregation som förstärker utanförskapet och leder till ojämlika levnadsvillkor och ökad kriminalitet. Denna utveckling gör bostadssegregationen till en brådskande fråga som kräver snabba och effektiva åtgärder.

Därför, återigen, är det anmärkningsvärt att den SD-ledda regeringen med Johan Pehrson inte presenterar några konkreta reformer och lösningar för att tackla denna utmaning. Även här är reformlistan tom.

Regeringens beslut att avskaffa investeringsstödet underminerar möjligheterna att bygga prisvärda och hållbara bostäder och, framför allt, att renovera miljonprogramsområden, vilket är avgörande för att minska segregationen i samhället men också för att främja ett mer inkluderande och mer jämlikt samhälle.

Vi måste investera i våra samhällsbyggare, det vill säga våra lärare, fältassistenter och idrottsföreningar, som spelar en central roll i arbetet mot segregation. De är avgörande, Johan Pehrson, för att inspirera och stärka våra unga. De ger hopp och framtidsutsikter till dem som annars skulle stå utanför. Vi måste ge samhällsbyggare de resurser som krävs, och vi behöver fortsätta att stödja dem i deras värdefulla arbete.

Avslutningsvis kan man konstatera att det behövs en omfattande plan med en stark politisk vilja och en klar vision för att effektivt bekämpa den växande segregationen i vårt land.

Har regeringen, Johan Pehrson, en långsiktig plan, en vision eller en politisk vilja att bryta segregationen? Och i så fall - vilka konkreta reformer ligger på bordet hos Johan Pehrson för att vi ska uppnå detta?

(Applåder)

Fru talman! Jag tänker börja i den änden att jag absolut tror på det jag har hört flera gånger när statsrådet, bland annat i dag, pratar om vikten av integration. Vi har även hört statsministern, som interpellationen riktade sig till, tala om sammanhållning och vikten av gemenskap.

Men det är bara ord. I handling ser vi förslag och utredningar som visar på den direkta motsatsen. Det handlar om angiverilagstiftning, där man utreder det precis motsatta. Det handlar om att misstänkliggöra människor och skapa en osäkerhet människor emellan. Vi har egentligen sett det hela tiden.

Dessutom kan vi prova på att zooma ut och se vad som har hänt under den tid på drygt ett år som vi har haft den här regeringen och dess regeringsunderlag. Det går ganska fort. Vi ser hur Sverigedemokraterna hetsar när koranerna bränns dag ut och dag in, som det var ett tag. Vi hörde oacceptabla och fruktansvärda uttalanden under Prideveckorna i somras, inte minst under Stockholm Pride. Nu i helgen hörde vi hur Åkesson hotar grundlagsstiftningen.

Jag undrar på riktigt hurdant det är för integrationsministern i en regering som vilar på det näst största partiet som regeringsunderlag i form av Sverigedemokraterna. De ägnar sin tid, dag in och dag ut, åt att splittra, hota och polarisera. När Johan Pehrson går till jobbet och ska arbeta med integration undrar jag vilka förutsättningar som finns för det.

Vi har under hösten sett hur både det inre och det yttre hotet i vårt land och i världen har ökat. Med tanke på det som hände nu senast har vi efter helgen läst hur terrorforskare varnar för hur allvarligt detta är. Det är på riktigt farligt med den här typen av hätsk stämning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är med detta underlag och med den beviljade handen som Johan Pehrson går till jobbet varje dag. Hur länge ska Johan Pehrson tolerera detta? Hur länge tycker man att det skulle fungera? Hur länge tänker integrationsministern tillåta Sverigedemokraterna att trappa upp tonläget och sitta kvar i Rosenbad? Är det inte dags att säga att det är nog nu och dags att säga att vi inte tillåter det här utrymmet för det här regeringsunderlaget?

Jag vet inte hur det känns för Johan Pehrson, men han kanske ändå kan yttra det i sitt inlägg. Hur känns det att gå till jobbet som integrationsminister med det här regeringsunderlaget?

Fru talman! Det känns bra. Det är väldigt viktigt att ta tag i Sveriges omfattande problem. Interpellationen handlar om segregation, bristen på integration och utanförskap.

Det gläder mig att Sofia Amloh och Serkan Köse har läst tidningarna i helgen. Jag har också läst tidningarna i helgen, fru talman. Där läser jag att Socialdemokraterna menar att allt de har gjort i både 10 och 20 år på det här området har varit fel. Man vill slänga allt man har gjort under 10-20 år i sopsäcken, för man har inte vågat. Man har inte vågat säga som det är vad gäller arbetslinjen, utbildningslinjen och språklinjen.

Eller var det bara en pressträff? Jag ser fram emot den dag då Socialdemokraterna ställer upp på språklinjen, utbildningslinjen och arbetslinjen och ser till att det finns både möjligheter och krav på individen. Man ska vara tydlig mot den fundamentalism som finns ute i olika former av verksamheter som gör att Skolinspektionen måste stänga ned dessa.

Vi har en lång väg att gå, men regeringen har lagt fram en budgetproposition där vi bland annat gör stora satsningar på rättsväsendet. Det är också någonting som dök upp vid pressträffen i den rapport där Socialdemokraterna har sagt att det de har gjort de senaste 10-20 åren inte har varit mycket att hänga i julgran. Men sent ska syndaren vakna! Jag ser fram emot era nya förslag som möter de problem som finns.

Att rusta upp rättsväsendet är kanske det viktigaste som finns för att skapa trygghet och respekt för de människor som i dag lever i miljöer där man är mycket socialt utsatt men också utsatt för brottslighet.

Vi satsar stort på det förebyggande arbetet. Jag har debatterat detta förut. Man kan summera satsningarna till 2,8 miljarder. Det är skolsociala team, uppsökandeverksamhet, hembesöksprogram för att stödja familjer tidigt, föräldraskapsstöd och satsningar på idrottsföreningar. Vi vidtar mängder av åtgärder för att fler ungdomar inte bara ska mötas av en skola med höga förväntningar utan också ges möjligheter om det är problem hemma. Om inte föräldrarna har kapacitet att ta sitt ansvar finns det andra insatser som görs. Ta till exempel det här med ny socialtjänstlag. Äntligen kommer det insatser som gör att man kan gripa in tidigare och framför allt utan föräldrarnas samtycke i alla lägen. Man ger mer kraft åt det så kallade mellantvånget.

Vi jobbar med medborgarskapet. Det ska vara tydligt att det krävs mer för att bli medborgare i Sverige, för medborgarskap i Sverige är någonting väldigt fint och något att vara rädd om. Vi kombinerar detta med språkkrav men också med en Sverigekurs, som kommer att innebära att man måste veta lite mer om Sverige och vilka värderingar vi har som kommer till uttryck i vår grundlag. Annars har man ju kommit till fel ställe. Det gäller att göra det väldigt tydligt för människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen säger också att det är rimligt att vi har en ganska stram migration. Och det sa också Socialdemokraterna på en presskonferens i går, i förrgår eller när det var. Men det har ni inte sagt under de senaste åren. Ni har ju ägnat tid ut och tid in åt att hela tiden facilitera en politik som ska tillfredsställa Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Men det har ju gått så där. Nu är ni kritiska.

Det kommer att ta tid att vända det här, men det går.

Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret, även om det inte riktigt var något svar på de frågor som jag ställde och inte heller på de frågor som Sofia Amloh ställde.

Det är också viktigt som oppositionspolitiker att ompröva sin egen politik. Det är därför som man i opposition kan utveckla den. Man politikutvecklar hela tiden.

Jag är glad över att mitt parti, till skillnad från Johan Pehrsons parti, ser över vår egen politik. Vi tittar på i vilka delar vi har misslyckats och i vilka delar vi kan förstärka och förbättra för att komma tillbaka. Så funkar politiken. Man omprövar sin egen politik hela tiden. Det är en pragmatisk inställning till utveckling i samhället, och det är väl också det som kännetecknar socialdemokratin.

Tillbaka till diskussionen om segregation. Jag instämmer i att det är en ganska komplex fråga som kräver noggrann analys. Vi behöver bottna i problemet och i de lösningar som ligger på bordet i dag.

Johan Pehrson nämnde väldigt många olika delar i sitt svar. Men när det gäller delarna utbildning, arbetsmarknad och bostad kan vi konstatera att statsrådet inte riktigt svarar på frågorna om de nedskärningar man gör på utbildningssidan, på bostadsområdet och inom arbetsmarknadspolitiken.

För att göra skillnad i kampen mot segregation krävs mer än bara goda intentioner. Det krävs konkreta strategier och handlingar. Under den förra socialdemokratiska regeringens tid tog vi några steg, fru talman, bland annat långsiktiga reformer för minskad segregation från 2015 och framåt. Det var vi som tog fram den strategin. Även om det fanns brister i genomförandet var det ett steg i rätt riktning.

Nuvarande regerings nedskärningar i välfärden skapar oro och riskerar att förvärra situationen ytterligare i redan utsatta områden. Det är oroväckande att se Johan Pehrsons budget, som prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare, samtidigt som välfärden är underfinansierad, vilket riskerar att fördjupa välfärdskrisen. Väldigt många kommuner sitter nu och tittar på hur de ska få ihop sina budgetar.

De generellt riktade statsbidragen från Johan Pehrson räcker inte till för att kompensera för den pågående kostnadskrisen inom välfärden. Detta visar återigen, Johan Pehrson, på behovet av stärkta resurser till våra skolor, fältassistenter och idrottsföreningar samt för att förbättra den aktiva arbetsmarknadspolitiken och hantera boendesegregationen. Investeringsstödet, Johan Pehrson, var viktigt. Men det har Johan Pehrson tagit bort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På Liberalernas hemsida kan man läsa följande: Segregation är ett av våra största samhällsproblem. Det är en grogrund för låga skolresultat, skjutningar och arbetslöshet. På regeringens hemsida kan man läsa att arbetet mot segregation handlar om att förbättra situationen i områden med socioekonomiska utmaningar och att motverka strukturella orsaker till segregationen genom att skapa jämlika och jämställda uppväxt- och levnadsvillkor samt goda livschanser för alla.

Fantastiskt! I allt detta instämmer jag till fullo, både det som Liberalerna har skrivit och det som regeringen har skrivit. Därför är det anmärkningsvärt, fru talman, och olyckligt att regeringen återigen minskar investeringarna i bostadsbyggande och resurserna till välfärden och till den aktiva arbetsmarknadspolitiken - för att nämna några exempel på saker som kan förvärra och cementera segregationen.

Fru talman! Med tanke på alla dessa utmaningar frågar jag återigen hur Johan Pehrson avser att adressera och motverka de djupt rotade orsakerna till segregation i vårt samhälle. Vad finns det på bordet, Johan Pehrson?

Fru talman! Jag har alltid varit väldigt noga med att säga att vi inte alltid har haft rätt, att vi inte har gjort allting rätt som Socialdemokraterna har stått för årtionde in och årtionde ut. Styrkan kanske ligger just i ambitionen och viljan i det som man står inför där och då, det som ligger på bordet och som man tror på blir rätt. Om det en dag visar sig att något beslut inte är rätt är det viktigt att ompröva det. Styrkan ligger i det.

Självreflektion är något som jag eftersöker hos Liberalerna. Det kan vara så att vi i politiken inte alltid vågar erkänna att allt inte har varit rätt just för att det kan komma att användas som ett politiskt slagträ. Jag tycker att det är olyckligt att vi inte kan välkomna en bättre debatt om detta. Just behovet av självreflektion vill jag adressera till Johan Pehrson och Liberalerna. Det är mycket hög tid för självreflektion hos integrationsministern och Liberalerna, för när ska syndaren vakna hos er? Jag hoppas att den inte gör det för sent.

Fru talman! Först vill jag säga till Serkan Köse att vi testade den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken. Den skulle leda till Europas lägsta arbetslöshet, men det blev en av de högsta. Då kan man tänka att man eventuellt ska göra någonting på ett annat sätt, att sätta fundamenta i centrum. Det kanske handlar väldigt mycket om företagsklimat.

Människor som är arbetslösa i dag kan ju bli anställda i ett företag om företagets investeringar i Sverige växer och ökar, om det finns bra tillgång till energi, till exempel, eller ett relevant skattesystem som inte hatar att det sker investeringar i Sverige. Det är en väldigt viktig början.

Det är helt korrekt att vi försöker skapa mer effektivitet i arbetsmarknadspolitiken. Vi vill se till att pengarna används på ett ansvarsfullt sätt. Vi fokuserar på vuxenutbildning, för vi vet ju alla att det finns en gigantisk språkskuld och utbildningsskuld hos människor i dag. Det måste vi möta på olika sätt och också ge människor möjlighet att ställa krav. Det har vi talat om här i kammaren, så det verkar ändå ha nått fram till Socialdemokraterna att vi har en annan linje. Om ni sedan tycker att den är bra eller inte är en annan sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan handlar det om skolan och att se till att ungdomar klarar skolan i dag. Det är helt avgörande att elever lär sig läsa, räkna och skriva. När det efter åtta år med Socialdemokraterna är 20 procent som är tio bast, går i fjärde klass och inte kan läsa är det klart att det är ett ganska svårt problem, för då har man svårt att också lära sig alla andra ämnen. Då är det svårt att hänga med, och då är det risk för att man hamnar i ett utanförskap, särskilt om familjen inte talar svenska hemma.

Detta måste mötas med satsningar på skolan. Det är därför man måste gå tillbaka till grunderna i den svenska skolan, tillbaka till det som skapar unga, tryggare, självständiga individer, nämligen att kunna läsa, räkna och skriva. Det är därför som vi plockar bort socialdemokratiska experiment med digitalisering och den skärmhysteri som flera socialdemokrater här i kammaren har vevat med genom åren.

Skolan är central. Den bästa arbetsmarknadspolitiken är en politik som gör att Sverige växer igen. Vi har ju en väldigt svår inflation, vilket var föremål för interpellationsdebatten före denna.

När det gäller välfärden försöker den här regeringen skydda dem som är mest utsatta i svåra tider, de som har det svårast att få maten att räcka till. Alltifrån studenter till människor som lever på försörjningsstöd, sjukpenning eller garantipension får en kraftig uppräkning, för vi vill skydda dem under denna svåra tid.

Samtidigt kan vi inte vara oansvariga i den ekonomiska politiken. Om vi inte bankar ut inflationen kommer det inte att bli några investeringar.

Det är inflationen och det höga ränteläget som gör att bostadsinvesteringarna inte kommer till. Oavsett om det gäller Norrbotten eller Västerbotten, om det gäller hela Mälardalen eller Stockholm ser vi att man inte kan räkna på kalkylerna eftersom man inte vet hur det ser ut. Det är det som är avgörande och inte socialdemokratiska bidrag till byggare. Men jag vet att detta är en gammal politik som ni har prövat, alltså att det ska ges statliga bidrag. Vi tror på en annan väg.

Ja, Sofia Amloh, vi har omprövat. Vi såg vart Socialdemokraterna var på väg och att vi talade för döva öron. Nu har ni så att säga tvättat öronen, och det gläder mig. Jag ska med stort intresse lyssna på en ny politik från Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag tackar Johan Pehrson för svaret. När det gäller diskussionen om Europas lägsta arbetslöshet kan vi ta den i nästa interpellationsdebatt.

Nu har vi lyssnat på Johan Pehrson i en halvtimme, och det står tydligt och klart att vi möter en minister som verkar leva efter mottot se inget, hör inget, säg inget. Det är en minister vars strategi tycks vara att om han inte erkänner problemen existerar de inte.

Johan Pehrson lyssnar kanske, men ofta tycks det vara ett eko av hans egen röst som upprepar tomma löften som har blivit hans signaturmelodi. Jag kan konstatera att det är en symfoni av missade möjligheter och bortslösade resurser som ekar i bakgrunden medan samhället ropar efter konkreta åtgärder, Johan Pehrson.

Frågan kvarstår: När kommer regeringen med Johan Pehrson i spetsen att ta av sina ögonbindlar, rensa öronen och börja lyssna på verklighetens röster? Eller är vi dömda att fortsätta bevittna detta teaterstycke där Johan Pehrson spelar huvudrollen som den osynlige åskådaren i sitt eget drama?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På Liberalernas hemsida står, som jag nämnde, allt man vill höra om samhällsproblem. Ni skriver om områden med begränsade livschanser, hög arbetslöshet, dåliga skolresultat, minskad trygghet och bristande förtroende för samhällets institutioner. Ni pekar på de problem som vi diskuterar - en enastående analys. Men hur översätter vi detta i konkret handling, Johan Pehrson?

I stället väljer han att samarbeta med ett parti som tvärtemot denna analys inte bidrar till lösningar på segregationen utan förstärker samhällets splittring genom att peka ut specifika grupper och underminera samhällets sammanhållning.

Jag är mer än villig att diskutera med Johan Pehrson om de djupa problemen med segregation och om hur vi ska komma fram till de lösningar som krävs. Men för att detta ska vara möjligt och ske måste Johan Pehrson och Liberalerna bestämma sig för på vilken sida av historien som de vill stå på.

Fru talman! Det talas om olika musikstycken här. Men den här dödsmetallen måste upphöra någon gång. Vi måste ha en musik som man kan ta till sig utan att behöva ha hörlurar på sig.

Vi är rätt övertygade om att språklinjen - alltså att vi pratar svenska i Sverige - utbildningslinjen och arbetslinjen är det korrekta tillsammans med en linje där man ser till att det kommer till nya arbeten. Det ger ökade skatteintäkter.

Jag kan ta Skellefteå kommun som exempel där det växer. Det kan växa ännu mer. Men de har alltså över 1 miljard i överskott, och där kan de satsa stora resurser på att bygga ut välfärden, satsa på skolan och så vidare.

Det finns ingen annan väg framåt än att Sverige blir ett land där investeringarna kommer till. Det är det absoluta fokuset.

Jag ska också säga någonting om Sverigekursen som är helt central. Och jag ser fram emot att Socialdemokraterna antingen kommer med tillägg eller säger att någonting ska bort. Men i Sverige måste man lära sig att vi har jämställdhet. Vi har rätten till religion, och vi har rätten från religion. Vi har yttrandefrihet. Folk får säga hur konstiga saker som helst om det inte är fråga om hets, förtal eller annat, som ni vet. Allt det som har byggt Sverige så starkt måste vi hålla i nu i en tid när vi är oroliga över att människor kommer hit och kanske har andra värderingar.

Man kan aldrig banka in några värderingar i andra människor. Men man kan genom Sverigekursen se till att de åtminstone vet vilka som gäller i Sverige. Denna Sverigekurs har vi saknat, och jag är glad över att den nu kommer till.

Liberalerna är helt säkra på att den svenska situationen går att vända. Men det kommer att ta tid. Men det finns ingen annan väg än språk, utbildning och arbete.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.