Ökade utbetalningar av försörjningsstöd

Herr talman! Peter Hultqvist har frågat statsrådet Odell vilka åtgärder han avser att vidta för att åtgärda den ökning av utbetalning av kommunalt försörjningsstöd som redovisas i budgetpropositionens prognoser. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Låt mig inledningsvis säga att när alliansregeringen tillträdde befann sig över en miljon helårspersoner i utanförskap. Detta antal har hittills minskat med ca 125 000 sedan 2006. Den mest centrala uppgiften för regeringen är att få fler i arbete och att minska utanförskapet. För att åstadkomma detta har regeringen genomfört stora nödvändiga reformer inom arbetsmarknadspolitiken och sjukförsäkringen. Antalet personer som erhåller ersättningar från olika trygghetssystem kommer därmed enligt regeringens bedömningar i budgetpropositionen att sammantaget minska med ca 218 000 personer under mandatperioden, trots en försvagad konjunktur. Mycket glädjande är att antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning fortsätter att minska, som en följd av regeringens reformer inom sjukförsäkringen. I första hand beror det på att fler personer kommer i arbete. Den sammantagna bilden är således mycket positiv, men regeringen är samtidigt medveten om att antalet personer med ekonomiskt bistånd kan komma att öka något under de närmaste åren. För att motverka detta, när konjunkturen försvagas, har regeringen en beredskap för att stimulera efterfrågan på personer som står långt från arbetsmarknaden. Det är viktigt att regeringen vid utformandet av insatser tar hänsyn till de mest utsattas situation. Regeringens integrationsstrategi som presenteras i anslutning till budgetpropositionen för 2009 syftar till att stärka nyanländas arbetsmarknadsetablering och därmed minska behovet av ekonomiskt bistånd. Dessutom har regeringen nyligen lämnat ett förslag på ytterligare sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar. Regeringen kommer noga att bevaka utvecklingen av antalet personer med ekonomiskt bistånd och vid behov överväga ytterligare åtgärder för att motverka en ökning av biståndsmottagandet.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Min fråga till ministern handlar om vilka åtgärder regeringen tänker vidta med anledning av prognosen att socialbidragsutbetalningarna kommer att öka. I regeringens egna prognoser bekräftas att det är så här. Men det står undanskymt. I stort sett göms det här bort i budgetpropositionen. Här har jag ett papper, s. 198 i volym ett i budgetpropositionen, som är oerhört omfattande och stor. På en enda rad berörs problemet. Det står: "Antalet individer med ekonomiskt bistånd ökar något under perioden 2008-2011." På det här papperet finns också en tabell, där det står: "Helårsekvivalenter i vissa försörjningssystem". Raden "Ekonomiskt bistånd" handlar om socialbidragstagare, på helårsbasis. Det är bara att räkna in alla personer. I den raden står det 77 för år 2007, 78 för 2008, 81 för 2009, 85 för 2010 och 86 för 2011. Det är något komplicerat att tyda vad detta är, men det motsvarar på helårsbasis, när man har lagt ihop alla hel-, del- och halveffekter, 77 000 personer som får försörjningsstöd år 2007 och 86 000 år 2011. Det handlar alltså om en ökning med mer än 10 procent. Det betecknas som att det ökar något. Jag tycker att det är att tona ned detta. När det ägnas sådan sparsam uppmärksamhet i hela det omfattande budgetmaterialet handlar det om att dölja det, om att utforma det så att det knappast ska märkas. I över hälften av kommunerna har vi ökade utgifter på socialbidragssidan. De åtgärder som presenteras i budgetpropositionen har ingen effekt på den här utvecklingen, eftersom regeringens olika förslag redan är inräknade i grunderna för det här. Det är det som regeringens egen prognos bygger på. Det som döljer sig bakom siffrorna är bland annat försämrad a-kassa och försämrad sjukförsäkring. Det kommer också att bli så att Försäkringskassans allt hårdare linje och rehabiliteringskedjans effekter märks. Vi ser nu en tendens, bland annat i kommunerna, till att människor som har varit sjuka länge och som ska prövas mot annat jobb inom organisationen i första steget nu varslas om uppsägning. Den utvecklingen är illavarslande. Det här innebär att regeringens så kallade arbetslinje för många blir en socialbidragslinje. Detta visar att politiken inte fungerar. När man nu säger att man ska bevaka utvecklingen noga är det i och för sig en vällovlig ambition. Men det är inte så fruktansvärt konkret när det gäller åtgärder. Eftersom prognosen finns i regeringens eget material, även om den står undanskymd, borde man redan i budgetpropositionen och redan nu agera betydligt kraftfullare. Jag tycker naturligtvis också att det är vällovligt att man ska titta på hur man ska stimulera efterfrågan på personer som står långt från arbetsmarknaden. Men det är också vagt och föga konkret. Är sanningen om det här att ni egentligen inte vet hur ni ska göra för att möta problemen med ökade socialbidragsutbetalningar?

Herr talman! Det gläder mig att Peter Hultqvist läser budgeten noga. Allt som står där är synligt och öppet. Inget är till för att döljas. Jag hoppas också att Peter Hultqvist läste sista raden i denna tabell och uppfattade de glada nyheterna. Jag har lärt mig att det är viktigt att titta på sista raden när man läser tabeller. Där kan man tydligt se att antalet personer i olika försörjningssystem sammantaget minskar, trots att vi har räknat med en något försämrad konjunktur. Jag hoppas att Peter Hultqvist precis som jag är glad över att bedömningen är att 218 000 personer fler än när vi övertog regeringsmakten kommer att ha möjlighet att försörja sig själva i stället för att bli försörjda på bidrag. Det är en fantastisk framgång, och jag hoppas att Peter Hultqvist tycker detsamma. Om vi tittar lite närmare i tiden, på det som har hänt allra senast, kan vi se att när det gäller det andra kvartalet 2008 ökar det utbetalade ekonomiska biståndet med 1 procent inklusive introduktionsersättningarna. Tar vi bort utbetalningarna till flyktingarna, som ökade med 7 procent, minskade det med 0,6 procent jämfört med 2007. Detta innebär att de ökade siffrorna delvis beror på att vi har haft ett bra flyktingmottagande och att vi har haft många flyktingar som kommit till oss. Jag förutsätter att Peter Hultqvist inte tänker diskutera att vi för att få ned siffrorna skulle minska våra ambitioner när det gäller att ta emot flyktingar. Det är en del av statistiken. Vi befinner oss i en finanskris. Vi befinner oss på väg mot en lågkonjunktur. Det är naturligtvis omöjligt att säga exakt hur den slutar. Men det vi har gjort i budgeten har tagit sikte på att vi ska gå mot en sämre konjunktur. Det innebär att vi har rustat oss väl. Det är därför vi tydliggör i siffrorna för ekonomiskt bistånd att fler kan bli beroende av ekonomiskt bistånd under en period när jobben minskar något. Den budget ni har lagt, där ni inte godkänner jobbskatteavdraget, kommer att leda till 60 000 färre jobb i Sverige. En del av dem som förlorar jobbet kan förväntas behöva ekonomiskt bistånd. Jag tycker att det är en väldigt alarmerande budget Socialdemokraterna har lagt fram. Den skulle få ganska stora återverkningar, både för de enskilda människor som förlorar sitt jobb och genom den dramatiska höjning av det ekonomiska biståndet som skulle bli fallet.

Herr talman! Ministern ägnar en del kraft åt att beskriva regeringens politik och dess effekter när det gäller statistiken kring det så kallade utanförskapet. Problemet med de beräkningarna är att de skiljer sig åt från tid till annan. Man kan nästan fundera på om de formuleras och komponeras så att de passar syftet för dagen. I valrörelsen beskrev man, bland annat i tidningen Ekonomisk Debatt, utanförskapet i termer av så kallad bred arbetslöshet. Den skulle då uppgå till 17 procent. Då ingick öppet arbetslösa, sjuka, heltidsstuderande, pensionerade, hemarbetande, arbetssökande, värnpliktiga med flera. Räknar man enligt den modellen var det 922 100 personer i så kallad bred arbetslöshet i oktober 2006. I april 2008 var det 927 100 personer. Det är alltså en ökning med 5 000 personer, om man ska använda valrörelsemodellen från alliansen. Förutom att jag tycker att detta beräkningsunderlag var oseriöst redan från början kan jag konstatera att allianspolitiken inte håller vad den lovat. Nu har man ändrat beräkningsmodellerna. Först kom Schlingmann, Moderaternas partisekreterare, med en beräkning där man slog ihop siffror från SCB, Försäkringskassan och Ams. Då påstod man att utanförskapet hade minskat med 164 000 personer under det första regeringsåret. Sedan kom Borg med Finansdepartementets modell, som bygger på helårsekvivalenter, som är det ord man använder. Enligt den modellen var minskningen 145 000 första året. Man kan fråga sig vad det är som stämmer av allt detta. Nu har äldre- och folkhälsoministern en analys på att det handlar om 125 000 personer på två år. Jag tror att man behöver gå hem och se över beräkningarna och fundera över vad som egentligen är sanningen i statistiken. Mitt intryck är att man blandar och ger och hoppar på statistiska tuvor. Sedan kommer man till realfakta som man aldrig kommer undan oavsett hur man dribblar med statistiken. Det är sådant som socialbidragsutgifter. Det kommer med automatik i kommunerna och är siffror som man aldrig kommer runt. Jag vill första veta: När tänker ni reda ut statistiken så att vi vet vad som egentligen gäller? Är det valrörelsemodellen, Schlingmanns och Borgs modell eller är det Maria Larssons beräkningsmodeller som gäller i sammanhanget? Jag har tagit del av en utredning som kom från Dalarnas forskningsråd här i veckan. Den visar mycket tydligt socialbidragsutvecklingen. Det är en jämförelse av sex av 15 kommuner i länet. Man har tittat på kvartal ett år 2007 respektive kvartal ett år 2008. Där ser man att socialbidragen ökar i gruppen arbetssökande med a-kassa och arbetssökande utan a-kassa. Sedan ökar det också tydligt när det gäller människor i olika former av rehabilitering. Att socialbidragen ökar i gruppen arbetssökande med och utan a-kassa är väldigt intressant med tanke på att man har försämrat regelverken för arbetslöshetsersättningen. Resultatet av det är bland annat att många har lämnat arbetslöshetskassan. Regeringens politik som var en så kallad arbetslinje i propagandan uppfattar jag i praktiken som en socialbidragslinje för många människor.

Herr talman! Låt mig först säga att helårsekvivalenter är ett något märkligt ord. Det är människor som vi talar om. Begreppen blir ibland väldigt konstiga när vi använder den här typen av begreppsbeskrivning och begreppsbildning. Om vi ändå är överens om att använda oss av det begreppet innebär det om vi tittar på statistiken att vi hade en topp för ekonomiskt bistånd år 1997 på 138 000. Sedan föll beroendet av ekonomiskt bistånd till 80 000 ekvivalenter. År 2007 var det 76 700. Det är den lägsta nivå som har varit sedan år 1992, det vill säga innan 90-talskrisen inträffade. När arbetslösheten ökar vet vi att det är normalt att socialbidragsberoendet också ökar. Vi har kalkylerat med en viss ökning de närmaste åren. Ändå beräknas det ekonomiska biståndet fortsatt ligga på en historiskt sett låg nivå. Låt oss konstatera det. Samtidigt vill jag lämna en liten reservation. Vi har haft extrema omständigheter den senaste tiden med en finanskris som inte någon av oss hade kunnat förutse omfattningen av. Det innebär att den budget som vi lade fram är en budget som är alldeles rätt i rätt tid. Den skapar ett utbud av jobbmöjligheter och kan minska effekterna på det ekonomiska biståndet. Det är stora lokala variationer. Jag har inga siffror med mig från Dalarna. Men jag vet till exempel att i Malmö, Stockholm och Göteborg har kostnaderna minskat totalt medan de har ökat i till exempel orter som Södertälje, Norrköping och Trollhättan. Det ser olika ut över landet. När det gäller sambandet med a-kassan har vi sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare. Det har medfört ett större utrymme också för att bekosta a-kassan. Vi har också sänkt den enskildes kostnader för a-kassan, så utrymmet finns. I den studie som Försäkringskassan har genomfört börjar de allra flesta som fått nej efter en prövning av sjukpenning att arbeta igen eller anmäler sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Det är bara 3 procent av dem som får ekonomiskt bistånd. Det är ganska tydliga siffror på att regeringens politik är väl genomtänkt, får avsedd effekt och är alldeles rätt i de tider av finanskris och sämre konjunktur som vi nu är i.

Herr talman! Sanningen är den att budgeten gjordes innan finanskrisen. Effekten av finanskrisen ligger inte med i budgetarbetet över huvud taget, skulle jag kunna tänka mig. När ministern säger att budgeten kan leda till att socialbidragen skulle kunna tänkas minska konstaterar jag att det i regeringens egen prognos i budgeten indikerar en ökning på över 10 procent. De åtgärder man beräknas vidta för att påverka socialbidragen är alltså redan inräknade i underlaget för budgeten. På den punkten har nog ministern ett felaktigt argument. Ministern säger att man har vidtagit förbättringar när det gäller a-kassan och att det i någon mening skulle påverka. Det är en uppfattning jag över huvud taget inte delar. Man lägger dit 50 kronor för att minska avgiftsnivån till a-kassan. Det är alltså en sjättedels återställare det handlar om. Det är ett alldeles för litet belopp för att det ska påverka i någon nämnvärd mening. Jag pekade i mitt förra anförande på rapporten från Dalarnas forskningsråd. Jag tror inte alls att den är särskilt unik. Det gäller första kvartalet år 2007 och första kvartalet år 2008. De grupper vi ser i de sex undersökta kommunerna är arbetssökande med a-kassa och arbetssökande utan a-kassa. Det är där vi ser ökningen av socialbidragen. Det gäller också gruppen människor som är i rehabåtgärder. Det är grundläggande fakta som mycket tydligt visar att det man har gjort med a-kassan har haft praktiskt effekt på socialbidragen. Jag vidhåller att arbetslinjen i praktiken blev socialbidragslinjen. Jag vill också understryka att det skedde en markant nedgång i antalet socialbidragstagare under den förra regeringsperioden.

Herr talman! Budgeten lades fram före finanskrisen. Men jag tror inte att vi hade kunnat lägga fram en bättre budget i dagsläget. Den svarar väl upp mot de behov vi fortfarande kan se är giltiga för den närmaste framtiden. Jag sade dessutom inte att det ekonomiska biståndet minskade totalt. Jag sade att det finns en liten ökning, och det är normalt i tider av lågkonjunktur. De siffror jag hänvisade till handlade om andra kvartalet. Frågan har inte besvarats av Socialdemokraterna: Hur beräknar ni utvecklingen av ekonomiskt bistånd med tanke på att den politik som ni har lagt fast i er budget innebär 60 000 färre jobb i Sverige? Det fanns inte en tillstymmelse till svar om detta, vilket hade varit väldigt intressant att få belyst. Min bedömning är att det också kommer att leda till ett ökat behov av ekonomiskt bistånd till väldigt många fler människor som skulle mista sitt jobb på grund av er politik. Jag återgår till den första tabellen som var utgångspunkten för debatten. Uppgifterna i tabellen visar att det totala antalet helårspersoner beräknas minska kraftigt fram till år 2011. Det är ett fantastiskt resultat. Det går ned hela tiden. Resultatet av regeringens regerande under fyra år är 218 000 färre personer i utanförskap. Det måste väl ändå betraktas som en framgång också av Socialdemokraterna att människor kan återvända från ett utanförskap till ett arbete och skapa en egen försörjning. Därtill syftar regeringens politik, och där har regeringens politik också varit framgångsrik.