Önskade effekter av olika stöd till bostadsbyggande

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Leif Nysmed har frågat mig vad jag avsåg med mitt uttalande gällande de effekter av byggsubventioner som man inte har nått. Leif Nysmed refererar till uttalanden jag har gjort på sociala medier, där jag kommenterar det besvärliga läget för bostadsbyggandet och presenterar hur regeringen anser att vi ska komma ur den nuvarande situationen.

Det finns två skäl till att regeringen inte ser produktionsstöd som ett effektivt sätt att öka bostadsbyggandet. Det första skälet är att produktionsstöd till större eller mindre del går till bostäder som hade byggts även utan stöd, vilket inte är god användning av skattemedel. Det andra skälet är att det finns risk för att de villkor som staten ställer upp för produktionsstödet kommer att styra vad som byggs snarare än att efterfrågan på bostadsmarknaden styr. Det innebär risker för dålig resursanvändning när sådant som byggs på längre sikt inte visar sig vara det som bostadsmarknaden efterfrågat.

Hur stor andel av ett produktionsstöd som går till sådant som annars skulle ha byggts varierar förstås med stödets inriktning. När Boverket utvärderade de då aktuella produktionsstöden 2005 varierade slutsatserna mellan att stöden helt saknade effekt till att två tredjedelar av det som byggts var ett tillskott som annars inte hade kommit till, beroende på stödform och upplåtelseform. För de senast aktuella investeringsstöden finns konsultrapporter som pekar på att mycket av det som byggts hade byggts även utan stöd.

När det gäller den andra effekten - att risken blir att byggandet styrs av stöden snarare än efterfrågan - är delar av de sista årgångarna av miljonprogrammet liksom det alltför omfattande bostadsbyggandet på mindre orter i slutet av 1980-talet tydliga exempel.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.

Tyvärr missar statsrådet att svara på min fråga. Jag frågade inte vad statsrådets och regeringens personliga värderingar är i detta, utan jag frågade vilka effekter investeringsstödet inte har lett till men som man har önskat. Jag undrar vad det var man ville ha investeringsstödet till när det infördes, inte vad andra önskade att det skulle gå till.

Målet med investeringsstödet var exempelvis att bygga fler hyresrätter och bostäder för studerande. Den effekten uppnåddes. Över 50 000 lägenheter byggdes.

Ett annat mål var att bostäder skulle ha relativt lägre boendekostnader. Den effekten uppnåddes. En trea på 70 kvadratmeter blev ungefär 2 000 kronor billigare, enligt en rapport från Tyréns som var beställd av Hyresgästföreningen. Effekten att bostäderna skulle ha en lägre energianvändning än vad som gäller för övrig nyproduktion uppnåddes också. Att då påstå att de önskade effekterna inte uppnåtts är ju direkt felaktigt.

Statsrådet säger i svaret på interpellationen att det första skälet till att man är emot produktionsstöd - i sociala medier talar han om byggsubventioner och olika stöd generellt - är att det går till bostäder som hade byggts även utan stöd, vilket inte är god användning av skattemedel. Ja, det kan man tycka. Men det var ju en stor del som annars inte hade byggts, ungefär 30 000 bostäder enligt Tyréns utredning. Dessutom byggdes alla 50 000 till en lägre kostnad, vilket var effekten som vi ville ha för att fler människor skulle kunna efterfråga bostäderna. Och det var inte enbart människor med låg inkomst som skulle ha rätten till dem, för vi har eller har i alla fall haft en generell bostadspolitik i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det inte är god användning av skattemedel att skjuta till skattemedel när det skulle ha byggts även utan stöd kan man ställa sig frågan om statsrådet är emot ränteavdraget. Många av de hus och bostadsrätter som byggs kommer att byggas även utan ränteavdrag. Är statsrådet emot ränteavdragen? Är det också dålig hushållning med skattemedel?

Den andra saken som han lyfter fram är att produktionsstödet snarare än efterfrågan kommer att styra vad som byggs på bostadsmarknaden. Till viss del kanske det kommer att bli en viss förskjutning. Men det är utifrån behov, för vi har väl ändå en önskan om att klara av bostadsförsörjningen i landet?

Om man bara ska gå efter efterfrågan på bostäder kommer det att bli väldigt många människor som inte klarar av att efterfråga en bostad. Det som är problemet i dag är att bostäderna är för dyra, både de hyrda och de ägda. Det är därför som det inte byggs. Man får ju inte betalt för det man producerar. Därför har vi de här katastrofsiffrorna.

Min fråga är: Om bara efterfrågan ska styra bostadsbyggandet, var ska då de som inte har råd att efterfråga bostäderna bo? Och hur ser statsrådet på behovet av 67 000 nya bostäder om året, som Boverket har räknat fram? Hur ska vi lösa det?

Fru talman! Leif Nysmed har ställt en interpellation till statsrådet gällande investeringsstödet och dess effekter.

Vi sverigedemokrater har alltid motsatt oss detta investeringsstöd, eftersom det belastar statsbudgeten med en enormt stor summa. Det sista stödet som Socialdemokraterna lade fram innehöll 4 miljarder kronor. Utöver det fanns ett bemyndigande, alltså ett framtida åtagande, att betala ut stödet i framtiden för det byggande som kommer av möjligheten att få del av stödet; här var summan 9 miljarder kronor. Det är alltså enorma summor i statsbudgeten som vi talar om.

Frågan är vad vi får för effekt av detta. Om man tittar på de siffror som Boverket levererat gällande bostadsbyggandet under den förra regeringen ser man att Socialdemokraterna har bidragit till att bygga på underskottet av bostäder. Enligt Boverkets rapport har man byggt upp ett underskott på 175 600 bostäder. Man har alltså inte bidragit till att minska bostadsbristen i Sverige utan snarare ökat den, trots detta investeringsstöd som man menar skulle ha haft sådana enorma effekter och trots att vi har haft en låg ränta, i stort sett nollränta, och en låg inflation. Trots detta, fru talman, lyckades man inte uppnå de mål som Boverket satt upp, utan man skapade ett underskott till de framtida generationerna på bostadsmarknaden. Socialdemokraternas bostadspolitik har alltså försvårat möjligheten att komma in på bostadsmarknaden.

Detta investeringsstöd, fru talman, har snarare skapat negativa effekter och styrt det utbud som bostadsbyggarna har tagit fram. Det begränsar företagens möjligheter att fritt utforma bostäderna om de samtidigt känner att de vill ta del av investeringsstödet. Det skapar förväntningar inom byggbranschen på att man ska få stöd från staten när det gäller byggande, och det är inte ett bra sätt att skapa innovativa lösningar för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som behövs är framförhållning och långsiktighet inom bostadspolitiken. Bostäder byggs inte på två år. Det tar väldigt lång tid att bygga bostäder. Då behövs långsiktiga förutsättningar, och det är det som Sverigedemokraterna och regeringen jobbar med i dag.

Vi behöver förenkla byggreglerna och korta ledtiderna. Vi behöver skapa förutsättningar att komma in på den ägda marknaden och nyttja beståndet bättre än vad den tidigare regeringen gjorde. Vi behöver jobba med att ta fram ett kommande förslag till förändringar av amorteringskravet och framför allt skapa bättre konkurrens inom bostadsbyggandet för att människor ska ha råd att efterfråga de bostäder som byggs.

Med detta, fru talman, vill jag säga att det är ganska talande vad investeringsstödet i verkligheten har bidragit till och vad den socialdemokratiska regeringen har överlämnat till kommande generationer.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på Leif Nysmeds angelägna interpellation! Jag tänkte försöka förtydliga och upprepa Leif Nysmeds viktiga fråga. Även jag är mycket nyfiken på att höra statsrådet resonera kring skillnaden mellan människors efterfrågan, det vill säga deras betalningsförmåga och deras önskan, och människors behov av bostad. Bostadsministern får gärna utveckla hur han ser på den här distinktionen och om skillnaden mellan efterfrågan och behov på något sätt påverkar vilken politik som behöver föras för att efterfrågan och behov ska mötas.

Roger Hedlund, Sverigedemokraterna, deltar också i denna debatt. Han talar om enorma summor och syftar på det tidigare investeringsstöd för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå och studentbostäder som nu är under avveckling. Vi talar om 4 miljarder under ett enskilt år. Om jag minns rätt uppgår budgetposten 2024 till 3,7 miljarder för detta stöd, som alltså är under avveckling, och det blir någon liten skärv under 2025.

4 miljarder motsvarar ungefär hälften av rutavdraget i svenska statens finanser. Satsningen på sänkt drivmedelsskatt är mångdubbelt större. Skattesänkningar för höginkomsttagare under tidigare budgetår är mångdubbelt större. 4 miljarder låter som mycket pengar och är mycket pengar, men i statens budget är det knappast enorma summor, Roger Hedlund!

Sedan hävdar Roger Hedlund att detta investeringsstöd, som fanns och fortfarande faktiskt finns men är under avveckling, på något mystiskt sätt skulle ha bidragit till det underskott på bostäder som finns i Sverige.

Att det finns ett underskott på bostäder är helt klart. Boverket konstaterar det. Stödet har också enligt alla utvärderingar lett till att det byggdes fler bostäder i Sverige än vad som annars skulle ha blivit fallet. Men enligt Roger Hedlund har investeringsstödet alltså på något sätt bidragit till att förvärra underskottet på bostäder. Det är mycket märkligt.

Roger Hedlund talar också om behovet av innovation och även ökad konkurrens i byggsektorn. Vi socialdemokrater delar den uppfattningen. Ett sätt att främja innovation är att staten med olika typer av stöd sätter villkor som stimulerar till innovativa försök och sätter igång innovationsprocesser. Det är en hållning som vi numera har gott om stöd för också från den ekonomiska forskningen om innovationsprocesser, fru talman. Det är ofta viktigt att staten är med initialt och ser till att innovation i olika sektorer kommer igång. Detta hoppas jag att också statsrådet tar till sig och överväger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Slutligen har vi detta med konkurrens. Ja, var är förslagen, blir frågan till statsrådet och till Roger Hedlund. Var är förslagen på hur vi ökar konkurrensen, i den mån det finns brister där?

Fru talman! Jag hade en punkt kvar. Roger Hedlund, Sverigedemokraterna, betonar att bostäder inte byggs på två år. Nej, det är riktigt. Det är längre tider än så - kanske sju åtta år från första tanken tills något står färdigt. Just därför är det så viktigt under dramatiska tapp som det vi har sett nu och dem som vi har sett i tidigare krissituationer att staten kliver fram och delar risken och ser till att byggandet inte tillåts totalkollapsa. Det är den verklighet vi lever med.

Fru talman! Tack till ledamöterna för engagemanget i frågan! Jag ska försöka svara på några av frågorna från ledamöterna. Låt mig börja med den första, som handlar om effekterna och om hur mycket pengar som har betalats ut till bostäder som ändå skulle ha byggts. Enligt en utvärdering av investeringsstödet som Tyréns gjorde åt Hyresgästföreningen - jag tror att det är den utvärdering som Leif Nysmed hänvisar till - skulle omkring fyra av tio bostäder ha byggts även utan stödet, vilket innebär att cirka 10 miljarder kronor av det som betalats ut har gått till bostäder som ändå skulle ha byggts. Det kan knappast sägas vara särskilt välanvända skattepengar.

Man kan förstås relativisera detta. Det tycker jag att vi har sett prov på här i kammaren i eftermiddag, men man behöver sätta de 10 miljarderna i ett sammanhang. Det är inte lite pengar. Reformutrymmet i budgetpropositionen för 2024 är 40 miljarder kronor. Det är pengar som behöver gå till välfärden, till skolan och till vården. De behöver gå till att bygga ut försvaret och rättsväsendet. Det finns många andra behov att tillgodose i stället för att strössla pengar på bostäder som ändå skulle ha byggts, fru talman.

När det gäller frågan om ränteavdragen menar jag att Leif Nysmed jämför äpplen med päron. Jag är inte emot ränteavdragen.

När det gäller detta med efterfrågan kontra behov, som Leif Nysmed och Markus Kallifatides är inne på, vet jag inte om jag ska tolka det som att de förespråkar något som skulle likna planekonomi. Självklart är efterfrågan viktig. Det handlar om att fler ska kunna efterfråga en bostad. En mycket stor del av förklaringen till nedgången på bostadsmarknaden just nu är att efterfrågan viker så kraftigt att personer inte har råd att efterfråga en bostad och att de som har råd ändå avvaktar till följd av den osäkra tid som vi lever i.

Här vidtar regeringen flera åtgärder. Vi har tillsatt en utredning som ser över de makrobaserade tillsynsåtgärderna vad gäller det skärpta amorteringskravet och bolånetaket. Vi har tillsatt en utredning som tittar på hyrköpsmodeller, där det finns framgångsrika exempel från andra länder. Där kan man köpa halva bostaden och så att säga betala av den andra halvan. Det sänker förstås kravet på kapitalinsats vid första köptillfället och gör det möjligt för fler att efterfråga en bostad. Vi har tillsatt en utredning om ägarlägenheter.

Det handlar också om det breda arbetet med att korta ledtider. Vi har blivit smärtsamt påminda om att tid är pengar, och pengar är inte gratis. Att minska ledtiderna sänker också kostnader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta står inte i motsats till arbetet med behoven av bostäder. Regeringen har remitterat en promemoria för att skapa bättre förutsättningar på bostadsmarknaden. Bland annat föreslås ett antal förtydliganden i lagen om kommuners bostadsförsörjningsansvar.

I promemorian föreslås att det ska bli obligatoriskt för kommuner att under vissa förutsättningar tillhandahålla hyresgarantier till barnfamiljer. Syftet är att underlätta för barnfamiljer som saknar egen bostad att få tillträde till en sådan. Vidare föreslås även att kommunala bostadsförmedlingar ska få förmedla bostäder som reserverats utifrån olika behov och erbjuda förturer utan att det påverkar möjligheten att ta ut köavgift av de sökande. Det bygger på en utredning som den förra regeringen presenterade och som den här regeringen nu har remitterat.

Fru talman! Statsrådet talar om att investeringsstödet är pengar till bostäder som ändå skulle ha byggts. Jag försökte bemöta det redan i mitt första inlägg. Ja, bostäderna skulle ha byggts men till en högre kostnad. En högre kostnad gör att färre kan efterfråga dem.

Det fanns en effekt som vi ville uppnå, och det var att fler skulle kunna efterfråga bostäder. Jag tycker att resonemanget är konstigt egentligen. Samtidigt som det är helt okej att subventionera det ägda boendet på olika sätt är det fel att subventionera det hyrda.

Det är för mig obegripligt. Vi gör ingen skillnad på ägt eller hyrt, utan vi vill ha en mix av bostäder som människor kan efterfråga utifrån olika situationer. Det är det som är det viktiga.

Vi tittar nu på framtiden. Det är flera som har tagit fram underlag för hur efterfrågan kommer att se ut de kommande åren. En tydlig rapport är från Veidekke. Den har rubriken Sju svåra år. Det är flera banker, bland annat Handelsbanken, som har lyft fram detta. Boverket lyfte också fram att vi har sju svåra år framför oss. Då kan man inte bara sitta och säga: Nej, det är enbart efterfrågan som ska styra. Då måste man fundera på hur man kan få igång hjulen så att det kan byggas något. Vi kan ju inte bara tänka att människor inte har någonstans att bo på grund av att de inte har råd att efterfråga. Någonstans måste även politiken orka ta sitt ansvar i tuffa tider.

Man kan tro att allting vänder per automatik. Ja, vi kan låtsas att det skulle göra det. Men det är otroligt många företag som redan i dag går i konkurs och som då inte kommer att finnas när vi ska starta upp. Det är rekordhög arbetslöshet. Denna arbetskraft kommer inte att stå och vänta två tre år på att få komma tillbaka med tanke på att man dessutom ska försämra de ekonomiska förhållandena i a-kassan. Då kan dessa personer absolut inte överleva på a-kassan tills det vänder på något sätt. De söker sig då till andra branscher, och då finns inte arbetskraften kvar.

Detta är en ganska skrämmande och väldigt kortsiktig politik från regeringen. Man ser liksom inte effekterna av den. Jag tycker nog att regeringen och statsrådet borde fundera lite grann och läsa lite i rapporterna, speciellt i Sju svåra år. Underrubriken handlar om att regeringen saknar ett ekonomiskt program för bostadsbyggandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ställer mig frågan: Om det här investeringsstödet är så fantastiskt, var är det i dag? Det är en kostsam reform som den tidigare regeringen genomförde och som fick konsekvenser för andra områden som har stora behov.

Fru talman! Markus Kallifatides ställde i sitt inlägg i interpellationsdebatten en fråga till mig om huruvida detta är en stor summa eller inte, och han jämförde det med regeringens och Sverigedemokraternas satsningar på att sänka drivmedelsskatten och inkomstskatten och på rot- och rutavdrag.

Jag kan mena att förutsättningen för att man ska kunna ha en hyrd bostad kanske är att man har egna medel. Då kan det till exempel handla om inkomstskatt och sänkta drivmedelsskatter. Det ska inte vara så att vi skickar det enskilda bidraget till en specifik bostad, utan det ska skickas till personer som är i behov av att komma in på bostadsmarknaden.

Fru talman! Markus Kallifatides ställde också en fråga kring investeringsbidraget. Hur har det påverkat underskottet? Jag menar att regeringens politik på det bostadspolitiska området kopplat till det migrationspolitiska området gjorde att vi fick det resultat som Boverket presenterar i sin rapport: ett stort underskott. Det är ett uppbyggt fortsatt underskott där man inte har minskat behovet av bostäder på bostadsmarknaden. Man har ökat behovet genom den dåligt förda migrationspolitiken och bostadspolitiken från den socialdemokratiska regeringen.

Fru talman! Jag uppfattade ett något grovhugget svar från statsrådet på frågan om efterfrågan kontra behov.

Vi har bostadsbidrag i Sverige. Vi har haft ett investeringsstöd. Vi har statliga kreditgarantier. Vi har statliga hyresgarantier. Statsrådet betonade att man nu har remitterat förslag om olika typer av obligatorier när det gäller att tillhandahålla kommunala hyresgarantier, liksom förslag om utökade möjligheter till olika slags sociala förturer. Vi har markanvisningar och markanvisningspolitik.

Innebär detta att vi har planekonomi? Nej, jag tycker inte det. Det innebär att vi har någon form av reglerad marknad i de flesta sektorer i vårt samhälle. Det hoppas jag och många socialdemokrater med mig att vi ska fortsätta ha.

Frågan är: Vilka ramar sätter vi upp politiskt för marknadskrafter i olika sektorer? Det är tydligt att Roger Hedlund och Sverigedemokraterna har en mycket kritisk inställning till stöd till produktion av nya bostäder med lägre hyresnivå eller med särskilda profiler, till exempel studentbostäder. Det är man mycket kritisk till. Vi socialdemokrater lägger konsekvent fram förslag om att vi också ska jobba på utbudssidan i fråga om bostadsbyggandet och stimulera nyproduktion av just den typ av bostäder som vi saknar.

Där finns det en skiljelinje. Det är bra att den är tydlig. Vi står fast vid vår politik.

Jag passar på att tacka statsrådet för möjligheten att delta i detta samtal. Vi ses snart igen.

Fru talman! Leif Nysmed lyfter upp kompetensförsörjningen. Det är förstås viktigt att säkra den så gott man kan. Jag vet att det är många företagare som nu gör allt de kan för att hålla kvar personal. De har en väldigt tuff situation just nu, vilket vi alla ser. Vi delar den bilden. Inflationen, de höga räntorna och den vikande konjunkturen är de omvärldsfaktorer som påverkar bostadsbyggandet mycket dramatiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att se vad man kan dra för lärdomar av 90-talskrisen och även finanskrisen, där man tappade viktig kompetens i byggsektorn. Det är kompetens som behövs inte bara för att man ska klara av att bygga bostäder. Bostäder är väldigt viktiga, men byggsektorn är även central i många andra delar. Den är central för att vi ska lyckas med den omställning som sker och behöver ske och den utveckling som sker med nyindustrialisering. Det handlar också om andra möjligheter som finns men som förstås förutsätter att det finns kompetent personal i byggsektorn som kan göra arbetet. Detta är något som regeringen förstås följer mycket noga. Jag hade ett angeläget samtal i går med parterna i byggbranschen om just detta.

Sedan gäller det frågan om efterfrågan kontra behov. Ja, ibland kan det bli lite korta minuter i dessa debatter, fru talman. Men jag hoppas inte att ledamöterna uppfattar mig som grovhuggen.

Det finns förstås stor anledning att ha bostadsbidrag. Regeringen har förstärkt det tillfälliga och riktade bostadsbidraget för barnfamiljer och också förlängt det med anledning av den tuffa situation som vi nu har, som drabbar dem som har de allra minsta marginalerna och de barn som växer upp i familjer som lever under dessa förhållanden. Det är förstås en prioritet för regeringen att se vad vi kan göra. Det är därför vi inte bara har förlängt den tidigare regeringens riktade bostadsbidrag utan också förstärkt det substantiellt.

När det gäller andra åtgärder finns det både behov och efterfrågan. Det finns andra strukturella problem som har att göra med ökade produktions- och finansieringskostnader, inte minst i de norra delarna av landet. Där är behoven stora och efterfrågan hög, men det är ändå svårt att få till byggnation av bostäder. Där har regeringen en samordnare som har tagit fram förslag. Peter Larsson har på regeringens uppdrag i mycket nära dialog med kommuner och aktörer i de norra delarna av landet gjort ett mycket förtjänstfullt arbete och också presenterat tre åtgärder i sin första delrapport, som regeringen nu bereder. Det handlar om kreditgarantier och om att använda Norrlandsfonden, till exempel. Det är förslag där inte efterfrågan och behoven står i motsats till varandra. Det är en hög efterfrågan, och det finns behov. Men de höga produktions- och finansieringskostnaderna är ett hinder för bostadsbyggande. Det är förstås viktigt och angeläget att arbeta med frågor för att se till att vi får en bättre fungerande bostadsmarknad.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att statsrådets påstående i hans sociala medier inte stämde och att de effekter som avsågs med investeringsstödet faktiskt har uppfyllts. Sedan kan man önska annat av olika politiska anledningar, och där är vi oense.

Det man gärna lyfter upp när vi pratar om hyreslägenheter och personer som bor i sådana är att det inte ska vara några generella stöd, utan det är enskilda personer som borde få stöden. Nu är det höjda bostadsbidraget för barnfamiljer förlängt fram till sommaren, och jag hoppas att regeringen tittar på en förlängning även efter den 1 juli i det här fallet. Deras situation har ju inte blivit bättre då med tanke på de hyreshöjningar som sker under våren och som är bland de högsta på 20 eller 30 år. Där bör man alltså återkomma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man nu är så emot generella bidrag för dem som bor i hyresbostäder borde man även återkomma med ett förslag om ett breddat bostadsbidrag, om man tycker att det är ett effektivare sätt. Kanske borde man också fundera på det individuella stödet till alla som har äganderätt, för både mina och statsrådets inkomster är nog höga nog för att vi ska klara att betala för våra bostäder utan ränteavdrag.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanten och deltagande ledamöter för debatten. Jag misstänker att vi kommer att fortsätta i nästa avsnitt av interpellationsdebatter i kammaren, som möjligen sänds i tv någonstans.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.