Översyn av preskriptionstiden

Interpellationsdebatt 16 december 2008

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Christina Axelsson har frågat integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni vilka krav som kunderna kan ställa på elleverantörernas information och huruvida hon avser att vidta åtgärder så att efterfakturering inte kan ske upp till tio år bakåt i tiden. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan. Jag anser att vi ska ställa mycket höga krav på elbranschen att informera sina kunder. Grundläggande informationsbehov regleras, till exempel kundens rätt till jämförpriser, förbrukningsuppgifter eller information till grund för byte av elhandelsföretag. Sådan information är viktig för att kunderna ska kunna agera på elmarknaden. Konsumentverket och Energimarknadsinspektionen har också en viktig uppgift i att bevaka att dessa regler följs, och branschen måste ta sitt ansvar för informationsfrågorna och skapa förståelse för hur elmarknaden fungerar. Som kunder måste vi också utnyttja vår kundmakt och byta till ett annat elhandelsföretag om vi är missnöjda med tjänsten eller kvaliteten på informationen vi får. Jag tycker att det är otillfredsställande och oprofessionellt att det förekommer eftersläpande fakturering. Bolagen måste ta sitt ansvar för att mäta förbrukningen i tid liksom att hitta lämpliga former för avbetalning när detta behövs. När det gäller preskriptionstid är min inställning däremot att elfordringar bör ha samma preskriptionstid som gäller för fordringar i allmänhet, i dag tio respektive tre år. För att åtgärda bland annat problemet med efterfakturering ska från och med den 1 juli 2009 elmätare läsas av minst en gång i månaden och inte som i dag minst en gång per år. Jag vill också nämna att Energieffektiviseringsutredningen, som redovisade sitt slutbetänkande i november i år, har lämnat ett lagförslag som går ut på att debitering av el i normalfallet ska ske utifrån faktiskt uppmätt elanvändning. Utredningens förslag är för närvarande föremål för remissbehandling. Sammantaget bedömer jag att det saknas behov av översyn av preskriptionsreglerna.

Anf. 2 Christina Axelsson (S)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Anledningen till att jag ställde denna interpellation var det som uppmärksammades i medierna om att ungefär 1 000 elabonnenter på grund av ett datakommunikationsproblem hade blivit drabbade så att elbolaget tog betalt bara för distributionen och inte för förbrukningen. Detta var alltså ett fel som man upptäckte hos det stora företaget som levererade el. Bolaget gjorde sedan en genomgång av detta, och privatpersonerna har en kundgaranti, men kundgarantin gäller inte företag. Företagarna blev därför hårt drabbade. Ett företag som slogs upp ganska stort i en av Stockholms mest lästa tidningar fick en räkning på över 200 000 kronor. Då hade elbolaget ändå varit generöst och bara tagit med de fyra senaste åren, även om det i lagen sägs att man kan ta de tio senaste åren. Det var detta som föranledde mig att skriva denna interpellation. Jag tycker att det är viktigt att vi får belyst vilka rättigheter som stora företag har gentemot små, i detta fall att kräva dem på pengar. Ministern svarar här att vi som kunder - också företagare är kunder - måste utnyttja vår kundmakt och byta till ett annat elhandelsföretag. Det låter ju bra. Men man kanske inte vet vad det är man betalar, utan man får varje månad en räkning och betalar. Man gör sina kalkyler, och man sätter priser utifrån de kostnader som man kalkylerar med. Sedan visar det sig efter flera år att det var fel, och man får en så hög räkning i efterhand. Även om det stora elhandelsföretaget säger till detta företag att det kan betala detta på 12 månader handlar det om väldigt mycket pengar - 200 000 på 12 månader. Jag undrar därför vad ministern kan göra åt detta, och vad vi kan göra för att se över den lagstiftning som finns, så att småföretagare inte drabbas på detta sätt. Jag läste faktiskt preskriptionslagen, som bygger på en lag från 1862 som ändrades 1980. Det står: På regeringens vägnar Thorbjörn Fälldin. Det var 1980 som lagen ändrades och det infördes en preskriptionstid för privatpersoner på tre år. Men är det inte dags att vi faktiskt ser över denna lagstiftning också vad gäller småföretagare för att se hur detta används mellan stora företag och små företag?

Anf. 3 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Jag tycker att Christina Axelsson tar upp en viktig fråga i sin interpellation. Det är också därför som jag försöker svara så korrekt som det bara går. Jag känner verkligen med dessa företag eftersom jag inte tycker att det är acceptabelt att elföretag beter sig på detta sätt. Det vittnar inte om en särskilt god ordning om man måste efterdebitera på det sätt som man gör. Jag förstår fuller väl vad som drabbar de enskilda företagen. Precis som Christina Axelsson säger har de utgått från dessa kostnader när de har satt priser på sina produkter. Att i efterhand göra någonting åt det är omöjligt för den enskilde företagaren. Jag tycker alltså inte att detta är acceptabelt. Jag vet inte vilket företag det handlar om. Men vi har fört en dialog med elföretagen om just dessa saker för att det ska bli en bättre ordning från deras sida. Detta är inte särskilt god reklam för dem. Det som jag försöker beskriva är att vi nu förändrar detta genom att det ska ske månadsvis avläsning. Då kan man som kund följa sin egen förbrukning. Det är lite grann det som är poängen. Många säger att de inte förstår avläsningen och att de inte förstår fakturan. Det är ett bekymmer som vi har diskuterat med elbolagen, eftersom kunderna måste förstå prissättningen, fakturan och hur man läser av. Med en månadsvis avläsning finns det möjligheter för både kunden och företaget att jämföra de uppgifter som finns här. Det innebär också att man som kund hela tiden kan ha kontroll på detta. Jag tror att det är viktigare att vi siktar in oss på den delen och de förslag som Energieffektiviseringsutredningen har lagt fram för att ytterligare säkra detta än att tala om preskriptionstider. Preskriptionstiden är aktuell just i detta fall, men genom att vi åtgärdar det som egentligen är grundproblemet ska detta inte behöva vara ett problem framöver. Det är där som jag tror att vi måste vidta åtgärder, och det gör vi också.

Anf. 4 Christina Axelsson (S)

Fru talman! Det är bra att man säger att man rättar till detta för framtiden. Det är viktigt att man gör, och jag är tacksam för att det kommer att ske. Jag tror säkert att både privatpersoner och småföretagare kommer att vara väldigt tacksamma för det. Frågan kvarstår ändå, för det här kan hända också på andra områden. Det kan gälla andra tjänster som vi prenumererar på. Just för att allt är så uppsplittrat kan det vara svårt att förstå. Det kan också vara svårt att se vad jag verkligen betalar för, särskilt som man från det stora företagets sida, från leverantörens sida, säger: Det är jag som har gjort fel. Vi har i vår datakommunikation inte gjort rätt gentemot vår kund. Skulle man kunna hävda god tro - förvisso en annan lagstiftning men ändå? Ibland när en vara eller en prenumeration säljs till ett visst pris kan köparen hävda att om ett pris sagts - även om det sagts av misstag - kan köparen få varan till det priset när man tror att det gäller. Skulle man i just det här specifika fallet, för att gå tillbaka, kunna hävda god tro? Och skulle man kunna använda begreppet god tro när det gäller dem som nu drabbats så hårt? Eller skulle någon annan typ av lagstiftning kunna användas? Det går ju inte att ta ut högre priser på det man redan har sålt - priser som bygger på de kalkyler som gjorts utifrån de uppgifter som lämnats av det elföretag som valts. Därför tycker jag att man från samhällets sida borde kunna gå in och säga: Det här är fel, så ni får ändra på detta. Skulle man alltså kunna hävda principen om god tro?

Anf. 5 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Den månatliga avläsningen kommer att gälla från den 1 juli 2009, så det är redan åtgärdat. Den juridiska delen av detta är inte mitt specialistområde - för att nu uttrycka det så - utan det är snarare justitieministern som i så fall ska besvara den typen av frågor. Men rent allmänt kan jag säga att tvister i konsumentförhållandet kan prövas hos Allmänna reklamationsnämnden. Fakturor som överstiger 2 000 kronor kan prövas av Allmänna reklamationsnämnden. Nämndens prövning är gratis, så där finns en möjlighet. Det jag kan svara på är det som gäller elsidan och energisidan och hur man betraktar detta. Det pågår en förbättring - det ska jag också säga. Det har funnits ett kund- och konsumenttryck på elbolagen, vilket gjort att fakturorna har blivit bättre. Det har blivit en bättre kontakt med kunderna och så vidare. Jag tror att det är viktigt att hävda att kunderna med egna val faktiskt kan påverka hur de här företagen agerar. Man måste markera när man är missnöjd med en elleverantör. Det kan man göra genom att byta till en annan leverantör, genom att klaga eller genom att föra en offentlig debatt. På det sättet är den här debatten väldigt viktig. Jag för min del vill ha ett system som gör det möjligt för kunder att själva ha kontroll över elförbrukningen både av kostnadsskäl och av energieffektiviseringsskäl. Ju mer du vet om hur mycket du förbrukar, desto större möjligheter har du att påverka din egen förbrukning. För att ta mitt ansvarsområde kan jag säga att jag tycker att vi åtgärdar problemen. Om det sedan gäller allmän preskriptionstid och att man ska fundera på det är mitt råd att ställa en sådan fråga till justitieministern.

Anf. 6 Christina Axelsson (S)

Fru talman! Jag får tacka för det. Men för att som kund kunna använda sin kundmakt - det var därför jag ställde min interpellation till Nyamko Sabuni; jag trodde att kundrelationer föll under hennes kompetensområde - är det, tror jag, oerhört viktigt att få all den information som behövs för att kunna göra egna kalkyler över hur mycket en vara faktiskt kostar. Om man inte får det kan man inte bara, tycker jag, gå efter preskriptionslagen när företagarna kommer. Återigen vill jag hävda det, för jag är orolig för att sådana här saker händer igen. Även om det är en avläsning månadsvis av elförbrukningen är jag rädd för att det kan uppstå situationer där mindre företag på grund av de stora företagens makt, om jag får säga så, hamnar i underläge. Det kan vara annat än just eldistributionen som gör att de mindre företagen kan hamna i underläge. Därför tror jag att det är viktigt att också titta på preskriptionslagstiftningen utifrån ett småföretagarperspektiv. Jag skulle vilja uppmana ministern att läsa igenom preskriptionslagen och att se över om det inte går att göra det. Jag vet att det finns en utredning om återkrav - om man har fått för mycket i bostadsbidrag och sådant. Det skulle nog också behövas en utredning om preskriptionstidslagen just med tanke på småföretagarna och deras villkor.

Anf. 7 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Jag vill återigen tacka för att vi får ha den här diskussionen. Christina Axelsson tar upp en sak som verkligen är ett bekymmer. Det är framför allt småföretagen som drabbas i det här sammanhanget. De stora företagen kan klara den här delen, så det gäller de små företagen. Låt mig också få upplysa om att i en proposition år 2005 behandlade den förra regeringen frågan om sänkt preskriptionsgräns. Man fann då att man inte var beredd att ändra preskriptionsgränsen, så den frågan är rätt nyligen prövad. Man sade: Det finns inget bärande motiv till att konsumenter av el behöver skyddas från processer och bevisföring om förbrukning eller överföring i högre utsträckning än konsumenter av andra nyttigheter. Det var den prövning som den förra regeringen gjorde. Vi har inte haft anledning att ändra där. Jag har inriktat mig på att öka möjligheterna för kunderna och konsumenterna att ha en större makt över förbrukningen och över hur man mäter. Då kan man ha en bättre kontroll. Sedan kommer vi att ha Effektiviseringsutredningens förslag att behandla. Det förslaget ska ju nu ut på remiss, så också det kommer in i den här processen. Vi gör allt vi kan för att försöka förstärka det som Christina Axelsson vill komma åt, nämligen detta med kundernas och konsumenternas önskemål och behovet av att ha kontroll över allt detta. Dessutom vill jag återigen säga att det på en väl fungerande elmarknad inte är okej att vi har företag som inte förmår att mäta ordentligt. Jag tycker inte att det är okej att ha en kundrelation som gör att sådana här efterkrav kommer. Jag hoppas verkligen att det aktuella elföretaget tar sig en funderare över hur man framöver ska hantera detta.

den 26 november

Interpellation

2008/09:161 Översyn av preskriptionstiden

av Christina Axelsson (s)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Lagom till jul har närmare 1 000 elabonnenter fått en otrevlig julklapp på grund av att deras elbolag missat att fakturera elkostnader under en lång tid. I en del fall, som rör företagare, går efterfaktureringen så långt tillbaka i tiden som tre fyra år. Ett exempel är att en liten familjerestaurang i Stockholm debiteras över 200 000 kronor för att elföretaget missat att fakturera korrekt. Dessa kostnader innebär att företaget kan hamna på obestånd.

Lagstiftningen om preskriptionstid ger elföretaget rätt att kräva en abonnent på ersättning så långt tillbaka som tio år om det gäller en näringsidkare; för privata el-konsumenter gäller tre år.

Frågan är hur långt tillbaka ett företag ska ha rätt gå när det gäller fakturering, och är det rimligt att ett företag ska kunna komma med krav på konsumenter på grund av att leverantören inte har kontroll på sin egen fakturering?

Att bolagen har olika kundgarantier löser inte den enskilde företagarens problem, och det finns heller inte några generella riktlinjer. Tyvärr är det inte första gången det uppmärksammas att konsumenter blir fakturerade i efterhand av elbolagen. Jag anser mot den bakgrunden att lagstiftningen behöver ses över. Eftersom vi i dag har många elleverantörer är frågan generell.

Mina frågor till statsrådet är:

Vilka krav, enligt statsrådets ställningstagande, kan kunderna ställa på elleverantörernas information?

Avser statsrådet att vidta åtgärder så att efterfakturering inte kan ske upp till tio år bakåt i tiden?