Rätten till telefon i hela Sverige

Interpellationsdebatt 16 november 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 12

Anf. 24 Anna-Karin Hatt (C)

Herr talman! Peter Hultqvist har frågat statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd vilka åtgärder hon avser att vidta för att de som förlorar sina fasta abonnemang ges ett fungerande alternativ och att de som är mantalsskrivna på en adress även i praktiken garanteras telefon. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. En viktig utgångspunkt är att telefoni tillhandahålls av marknadens aktörer. Staten har dock ett ansvar i de situationer där de kommersiella krafterna inte räcker till. I sådana fall ska PTS efter en prövning ålägga en lämplig operatör att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, enligt lagen om elektronisk kommunikation. Myndigheten har också möjlighet att i vissa fall upphandla telefonitjänst till de hushåll som ändå inte har tillgång till telefoni, vilket också har skett under 2010. Regleringen är teknikneutral, vilket innebär att operatören kan tillhandahålla tjänsten till exempel via koppartråd eller trådlösa nät så länge den tillhandahålls till ett överkomligt pris. Detta innebär alltså att användarna inte har rätt att kräva en viss teknisk lösning. Användaren måste dessutom vara stadigvarande bosatt på adressen för att omfattas av reglerna. Det är de regler som gällt sedan 2003 då lagen om elektronisk kommunikation tillkom. Under de senaste åren har stora teknikskiften skett. Bland annat har Telia Sonera beslutat att montera ner delar av det föråldrade fasta telenätet successivt och ersätta detta med mobila lösningar. Företaget har försäkrat att de hushåll och företag som kan komma att påverkas ska erbjudas alternativa lösningar för telefoni från Telia Sonera. I många fall kommer det även att finnas täckning med andra operatörer. Vidare har PTS ett regeringsuppdrag att upphandla telefonitjänster som ytterligare stöd och därigenom försäkra oss om att ingen som tidigare har haft telefoni ska bli utan. Statens huvudsakliga uppgift är att se till att marknaden fungerar effektivt och att det i hela landet finns goda förutsättningar för att driva verksamhet. Vi ska komma ihåg att en av de viktigaste förutsättningarna för det är en väl fungerande konkurrens. Det finns flera exempel på hur konkurrensen sporrat operatörerna till att ytterligare bygga ut sina nät, utöver de täckningskrav som operatörerna ålagts av Post- och telestyrelsen, för att därigenom öka sina konkurrensfördelar. Låt oss lyfta fram det förhållandet att täckningen i landet är mycket god och peka på det positiva i att alla samlade åtgärder har lett till att vi har täckning med mobilnät som i dag omfattar 99 procent av Sveriges befolkning. Det är en mycket hög siffra för ett så glesbefolkat land som Sverige. Men jag kommer inte att slå mig till ro med detta, utan kommer hela tiden att sträva efter att alla delar av landet både ska ha tillgång till och också använda sig av de tekniska möjligheter som ett informationssamhälle erbjuder.

Anf. 25 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Först får jag börja med att gratulera ministern till sitt nya uppdrag som en av de tre ministrar som i olika varianter ansvarar för regionala tillväxtfrågor i Sverige. Det jag tänker ta upp är en historia som sträcker sig tillbaka till den tid då Åsa Torstensson hade ansvar för dessa frågor. Det gäller en man som heter Lennart Karlsson i Ulriksberg i Ludvika kommun. Den 24 april 2009 meddelar Telia Sonera att hans telefonabonnemang sägs upp. Han erbjuds i stället Telia Fastmobil. Det beskrivs enligt de handlingar som han då får som en mer driftsäker lösning med högre kvalitet. Lennart Karlsson accepterar erbjudandet, och det bekräftas också i ett brev från Telia Sonera. Den 19 juni samma år skickar Telia Sonera en formell uppsägning av Lennart Karlssons fasta telefon. Samtidigt meddelar man följande, vilket blir lite konstigt: Vi kan inte erbjuda dig Telia Fastmobil. Detta skriver man trots erbjudandet som han tidigare har tackat ja till. Man skriver: Vid täckningskontroll har vi konstaterat att det inte finns tillräcklig täckning där du bor för att använda Telia Fastmobil. Det uppstår naturligtvis en viss frustration kring detta. Lennart Karlsson tar kontakt med Telia och Post- och telestyrelsen, men faktaförhållandet blir att han saknar telefon i Ulriksberg från den sista september. Vi har det grundläget att Telia har erbjudit en tjänst som inte fungerar, och när den inte fungerar lämnar man abonnenten åt sitt eget öde. Det tycker jag är orimligt. Detta har tagits upp med bland annat Åsa Torstensson och andra. Beskedet är att om man inte är skriven på en adress eller har den som fast bostad har man inte rätt till telefon. Problemet är bara att Lennart Karlsson är skriven på den här adressen. Han bor där under större delen av året. Men trots detta är det fortfarande nej när det gäller hans rätt till telefon. Detta är märkligt. Det måste vara något fel i uppföljningen från regeringens sida när det uppstår den här typen av fall. Det är inte så att Lennart Karlsson är ensam om det i det här landet. Det problemet finns i olika delar av Sverige. Det finns i Norrbotten, i Sörmland, i södra Sverige och på lite olika orter. Det handlar om 70 000 fasta abonnemang som ska avvecklas under sju åtta års tid. Det är en stor operation. Det är väl så att man inte riktigt har kontroll över det som händer och effekterna. Men exemplet Lennart Karlsson blir något absurt. Han erbjuds en tjänst och tackar ja till tjänsten, och sedan existerar inte tjänsten. Därefter får han reda på att han ska vara skriven på adressen. När han är skriven på adressen får han också då nej. Min logiska fråga i sammanhanget blir: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att lagen ska gälla även i praktiken?

Anf. 26 Isak From (S)

Herr talman! Eftersom det är första gången vi träffas vill också jag ta tillfället i akt och gratulera statsrådet till utnämningen. Det är en principiellt mycket viktig interpellation som debatteras här, eftersom det rör människors förutsättningar för fri rörlighet och möjligheter att bo och verka i hela landet. När fast telefoni försvinner, är inte det oreglerad avveckling av glesbygden, eller kan det vara en möjlighet till utveckling? Det beror på hur man faktiskt agerar. Över 500 000 hushåll i Sverige kommer att bli av med den fasta telefonen de närmaste åren. Det gäller bland annat Svartnäs och Frautjälen, byar i Västerbotten i min kommun, som kommer att drabbas och har drabbats alldeles nyligen. Telia drar ned delar av det fasta telefonnätet. Orsaken är att bolaget tycker att det är alldeles för dyrt att underhålla gamla stolplinjer där det är glest mellan kunderna. Totalt kommer hushåll i över 200 kommuner att drabbas under de närmaste fem åren. Det råder inga tvivel om detta. Vem har då gett detta uppdrag att kapa ledningarna utan samråd med berörda kommuner? Vad händer med de äldre som behöver trygghetslarm? Har den borgerliga regeringen grepp om avrustningen av glesbygden, eller sitter man som vanligt med händerna i byxfickorna och är förvånad? Vi har nu hört statsministerns regeringsförklaring, och nu förväntar vi oss nya tag. Vi socialdemokrater anser att staten måste ta det övergripande ansvaret för drift av och investeringar i vägar, järnvägar, flygplatser, post och IT och genom sitt ägande av Telia även till möjligheterna till telefoni. En väl utbyggd, fungerande telefoni- och postinfrastruktur i hela landet är nödvändig av många skäl. Den behövs för att man ska kunna utveckla telemedicin och kunna utveckla företag men också för att nya företag ska kunna startas. Även fritidssektorn och besöksnäringen är viktiga. Här kan också nämnas distansutbildningen, folkhälsoperspektivet och den fria rörligheten. Nu ser vi ytterligare ett område där regeringen har misskött sitt uppdrag. Sedan ett par år tillbaka erbjuder delstatliga Telia Sonera enbart fastmobil som försök i Norrlands inland och i Småland trots vetskap om bristfällig täckning. Såväl kunder som statliga Post- och telestyrelsen har konstaterat att denna tjänst inte uppfyller lagens krav på god funktion, kvalitet och säkerhet. Herr talman! I min kommun har vi en positiv händelse, men det där har nu naggats i kanten. Det är nämligen så att väg 971 mellan Norsjö och Bastuträsk byggs om. Efter väldigt många års påtryckningar från både kommun och transportnäring bygger Transportverket om vägen. Men döm om vår förvåning när Telia samtidigt tar tillfället i akt och plockar ned befintligt telenät utan att ersätta det med något nytt! Det handlar om en sträcka på en och en halv mil där befintligt nät plockas ned. Här har inget samråd skett med kommunen. Eftersom det gäller en del av befintlig växel behövs inget samråd, utan då räcker det med att skicka ett brev till kommunen där man talar om hur man kommer att göra. Brev skickas också till berörda där det står: Ni kommer att få erbjudande om fastmobil. Så får det inte gå till! Vad tänker statsrådet göra åt detta?

Anf. 27 Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Grattis till statsrådsuppdraget, Anna-Karin Hatt! Jag hör att ministern har en ambition att göra något när det gäller den problematik som finns. Men kanske går det inte att förlita sig på det regelverk och den lagstiftning som i dag finns. Jag tror inte att lagstiftningen är tillräcklig. Verkligheten ser annorlunda ut i vår glesbygd. Vi har här hört Peter Hultqvist och Isak From peka på några exempel. Själv har jag fått färska exempel från en by utanför Boden. Jag tänker på Niemisel-Degersel. Ett företag som sedan många år jobbar med Internethandel har fått sitt abonnemang uppsagt. I princip måste man lägga ned verksamheten. Det handlar om fem personer. I samma by har kopparledningen tidigare under året tagits bort så man måste förlita sig på en mobiltelefoni som inte fungerar. En sak är att ha täckning till 99 procent. En helt annan sak är om det finns en tillgänglighet. Det finns också exempel från i somras i Pajala kommun och delar av Kiruna. Jag upplevde själv problemen eftersom jag mycket var på besök där. Under åtta veckors tid var mobiltelefoninätet i stort sett utslaget. Ambulans kunde inte tillkallas. Trygghetslarm för de gamla fungerade inte. Företag kunde inte genomföra betalningsservice. Jag tror att det behövs en översyn av lagen om elektronisk kommunikation. Vi kan inte förlita oss på marknadskrafterna. Visserligen finns det ett uppdrag för Post- och telestyrelsen. Där det inte råder konkurrens ska upphandling ske. Men det fungerar inte. Du kan få så kallad täckning, men sedan fungerar det inte med tillgängligheten. Jag är övertygad om att det om mobiltelefontäckningen här i riksdagen eller utanför i staden Stockholm plötsligt försvinner inte dröjer länge förrän den är tillbaka. Vi som finns här har service, sjukhus och Försäkringskassan nära. Här finns det också bank. Men i glesbygden är det många gånger mycket långt till nämnda service. Där är man faktiskt betydligt mer beroende av att ha nämnda kommunikation än vi är som finns i tätorter. Sådan är situationen för väldigt många runt om i vår glesbygd. Här behövs det krafttag. Jag hoppas, herr talman, att det nya statsrådet verkligen tar tag i detta och lyssnar. Kom gärna ut i landet och upplev hur det är! I måndags fem minuter i sex hoppade jag i Karungi på en buss till Pajala och vidare till Vittangi. Jag hade min fantastiska riksdagsdator med mig. Ibland fungerade den. Ibland dog den. Likadant var det med mobiltelefonen. På långa sträckor fungerade den över huvud taget inte. Sådan är alltså verkligheten i vår glesbygd.

Anf. 28 Anna-Karin Hatt (C)

Herr talman! Jag är född och uppvuxen på en väldigt liten ort i Hallands inland, på gränsen till Småland - en glesbygds- och landsbygdskommun - så jag vet vad det innebär att vara beroende av fungerande kommunikationer vare sig det är elektronisk eller det är fysisk kommunikation. Varje gång jag är hemma och hälsar på min familj som bor där kan jag konstatera att det tas steg framåt. På platser där jag tidigare inte kunde använda mobiltelefoni kan jag nu göra det. Jag är glad över att Peter Hultqvist har noterat att regeringen tar frågor som rör regional tillväxt, utveckling och landsbygdsutveckling på så stort allvar att man låter tre statsråd ägna sig åt dessa frågor. Min utgångspunkt är att hela Sverige ska ha tillgång till goda elektroniska kommunikationer. Det gäller då telefoni, mobiltelefoni och bredband. Att ha tillgång till bra elektroniska kommunikationer är helt avgörande för att hela Sverige ska kunna växa. I Sverige har vi på det här området väldigt högt satta mål som är beslutade av regeringen och som i klokskap beslutats av er i riksdagen, nämligen om att hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av mobila samhällstjänster när det gäller Försäkringskassan, Skatteverket och så vidare, av service via bredband. Som IT-minister tror jag på ett samhälle präglat av teknisk utveckling och innovation. Vad gäller Telia Soneras arbete med teknikskiftet i delar av landet är det mitt intryck att det går ansvarsfullt till. Det är en utveckling som PTS väldigt noga följer och där Näringsdepartementet sedan lång tid tillbaka har en dialog med Telia Sonera. Men eftersom abonnenterna enligt lagen faktiskt inte kan kräva en viss teknik, inte kan kräva fast telefoni, kommer trådlös teknik på många håll att ersätta ålderdomliga kopparledningsförbindelser som nu har tjänat ut. Bakgrunden till denna utveckling är att stolplinjerna från 1940-talet har blivit alldeles för gamla och alldeles för dyra att underhålla. Telia Sonera, som är ett kommersiellt bolag, verkar på en konkurrensutsatt marknad och planerar att dra in ett stort antal av dessa; därom råder inget tvivel. Enligt PTS bedömningar kommer merparten av alla abonnenter att fortsatt kunna få tillgång till telefonitjänster genom trådlösa tjänster. Telia Sonera har lovat att de inte kommer att stänga ned någon anslutning till någon stadigvarande boende eller till något näringsställe om deras mobilnät saknar täckning. Självklart kommer jag med det engagemang jag har att väldigt noga följa den utvecklingen. Men i botten har vi också ett regelverk som är framtaget och beslutat under en då sittande socialdemokratisk regering. Enligt lagen om elektronisk kommunikation har, som ni väl vet, alla hushåll i Sverige rätt att till överkomligt pris ha tillgång till telefoni. Det ska vi i första hand åstadkomma genom marknadens försorg. Det är först om det visar sig att marknaden inte fungerar som staten ska gå in och som vi har en skyldighet att agera. Då kan Post- och telestyrelsen gå in och utse någon eller några operatörer som är skyldiga att tillhandahålla telefonitjänst och att, om det blir oskäligt kostsamt, göra det genom upphandling. Förutom marknadens krafter finns alltså andra mekanismer och instrument från statligt håll som vi kan använda om det skulle visa sig behövas.

Anf. 29 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Det är vällovligt att många ministrar ägnar sig åt regional tillväxt, men det är en sak att tillsätta ministrar och en annan sak att analysera det arbete som utförs. Framför allt är det en helt annan sak att se resultaten i praktiken. Det jag känner i många debatter som har bäring på regional utveckling, i det här fallet rätten till telefon, är att det på något vis finns en officiell verklighet och en riktig verklighet. Dessa två går inte alltid ihop. De stolta talen i Sveriges riksdag och andra sammanhang brukar i konfrontation med verkligheten bli till sanningar med mycket stark modifikation. Jag tog i mitt första inlägg upp Lennart Karlssons fall där Telia, som enligt ministern sköter detta på ett bra sätt, har lovat att inte stänga ned om det är så att det inte finns något alternativ. Vi ser att Telia erbjuder fastmobil. Sedan konstaterar de att det inte finns täckning och lämnar personen i fråga åt sitt eget öde. Efter det säger de att det inte blev någonting eftersom han inte var fast skriven på adressen. När personen sedan är skriven på adressen och har den som fast bostad blir det i alla fall ingenting. Vad är detta för någonting? Min fråga var: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att gällande lagstiftning ska fungera även i praktiken? Jag tycker att det är en mycket relevant fråga med anledning av Lennart Karlssons fall. Detta går inte till på ett så idylliskt sätt som det ministern beskriver. Vi har exempel från både Isak From och Sven-Erik Bucht, som har berättat hur det har gått till i deras hembygder. Detta handlar inte om att jag eller någon annan försvarar en teknik som är föråldrad, utan det handlar helt enkelt om att man när man försämrar eller tar bort någonting ska ersätta det med något som fungerar. På många håll fungerar inte detta i dag. Några andra frågor man måste ta upp är att den fasta telefonin många gånger är billigare än mobiltelefoner. Detta måste möjliggöras till samma kostnad. Larmfrågan för pensionärer måste också lösas. Det är en illusion att vi skulle ha någon sorts fungerande täckning för 99 procent av befolkningen. Det är bara att ta bilen och åka runt i län som Jämtland, Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Dalarna, Gävleborg och Värmland; det är rätt enkelt att konstatera att täckningen i praktiken har stora brister. På vissa ställen får man leta upp tillfälliga punkter där det möjligen finns någon sorts täckning, och står man inte exakt stilla där och pratar upphör telefonsamtalet. Det finns alltså stora brister, och att 99 procent av befolkningen skulle ha täckning är en sanning med mycket stark modifikation. Det är lätt att använda denna typ av statistik, men det är en annan sak att se hur det fungerar i praktiken. Dålig mobiltäckning gör att glesbygden i många stycken är sårbar, och det krävs statliga insatser och en annan styrning för att man även i praktiken ska kunna säkerställa den ambitionsnivå som finns när det gäller rätten till telekommunikationer i hela landet. Mina frågor är, återigen: Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att detta ska gälla även i praktiken i fall som Lennart Karlssons? Hur tänker regeringen, med kraft så att det leder till resultat och inte bara är ord, följa upp operatörerna och framför allt Post- och telestyrelsens verksamhet?

Anf. 30 Isak From (S)

Herr talman! Vi socialdemokrater är för att man använder ny, modern teknik, men vi tycker också att det är jätteviktigt hur man genomför övergången mellan de olika systemen. Vi anser att det allra minsta man kan begära är en samrådsplikt mellan berörda myndigheter för att minimera effekterna för den enskilde. Hemma hos mig hade detta förmodligen kunnat lösas på ett för brukarna tillfredsställande sätt om ett tidigt samråd hade genomförts. Det är ett rent hederlighetskrav. Det har inte hänt. Det är naturligtvis oacceptabelt att delstatliga Telia Sonera monterar ned väl fungerande telenät och erbjuder en tjänst som inte uppfyller lagkravet. Vi funderar på vad som händer med den äldre befolkningen, som kanske behöver trygghetslarm eller som redan hade ett. Ska kommunerna gissa vilken sorts trygghetslarm som ska tillhandahållas? Det är inte delstatliga Telias uppdrag att tillhandahålla trygghetslarm, utan i dagsläget är det kommunernas skyldighet. Jag undrar om det är statsrådets åsikt att kommunen ska gissa och bekosta flera olika system för trygghetslarm. På vilka villkor ska det vara möjligt att som glesbygdsbo, gammal eller ung, bo kvar? Det är många som ställs inför frågan om de ens kan bo kvar i sina hem när de blivit gamla eftersom det plötsligt saknas ett system som tidigare fanns. Det handlar även om någonting annat. Vårt område är ett relativt nyligen anlagt fritidshusområde där flera har investerat många dyra pengar, uppemot 25 000 kronor, för att installera en fast telefon - och nu får man mobil.

Anf. 31 Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Vi ska inte skälla på den nya infrastrukturministern. Hon har inte gjort något fel - hon har precis börjat. Vi hör att hon har en ambition att ta tag i detta. Jag tror dock inte att vi kan förlita oss på marknadskrafterna. Vi hörde att ministern själv har erfarenhet av exempel långt söderut. Jag har även farit ännu längre söderut. Jag har vänner och bekanta nere i nordöstra Skåne. Där är jag ganska ofta, och de har jätteproblem med detta. Det finns alltså i vår glesbygd över hela landet. Om marknaden får styra detta tror jag att vi aldrig kommer att komma till rätta med problemet. Det är ändå så att det, när vi släpper ut de gemensamma licenser vi äger, är massor av företag som slåss om att få dem. Det gäller framför allt i storstadsområden, för det är där pengarna finns. Det är därför man snabbt åtgärdar när det blir fel, för förlusterna blir så stora. Jag tror att vi kanske borde utnyttja det faktum att det från företagen finns intresse av att få licenser för mobilnät i de tättbebyggda områdena. Nyttja det, och tvinga dem att ta ett ansvar också för de glesa områdena! Annars måste samhället gå in med stora pengar. Det finns en potential att nyttja detta läge som man egentligen inte har tänkt på. PTS har inte uppdraget att hantera detta, men det kan styras via lagstiftning och regelverk.

Anf. 32 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Det är trevligt att se statsrådet här. Välkommen hit! Jag kommer nedifrån Tingsryd i Kronobergs län, och vi har haft denna problematik en längre tid. Den har faktiskt funnits så länge jag har suttit i riksdagen, även under förra mandatperioden, och ett tag dessförinnan. Jag ser en problematik i att vi har en teknik som faktiskt inte har varit mogen under den tid vi har haft problemen. Telia har gjort sina försök, och fastmobil har varit ett av försöken. Vi har många gånger känt oss som försökskaniner nere hos oss. Andra operatörer har lyst med sin frånvaro, så det har inte funnits några andra som har kunnat ta vid heller. Hos oss låg ledningarna och stolparna nere, och på andra håll i landet håller de på att ruttna. Att situationen är besvärlig förstår vi alltså. Det man olyckligt nog ändå förväntar sig med alla förslag på lösningar är att man ska klara mycket mer än vad en telefonförbindelse egentligen klarar av och vad den gamla LEK-lagen ställde för krav. De flesta förväntar sig att kunna använda modern teknik oavsett var de befinner sig i landet. Det kan man i tättbebyggda områden, men det är svårare på landsbygd. I det sammanhanget vill jag i stället passa på att berömma regeringen för de framsynta insatser man gör för fiberutbyggnad på landsbygden. Här jobbas det med landbygdsutvecklingsbidrag och med kanalisationsstöd. Hemma i vårt län har vi haft fyra år på oss att bekymra oss över hur framtiden ska se ut. Det är otroligt många som satsar på det oavsett ålder och bostad. Man känner att det här är framtidens melodi, och det höjer värdet på fastigheten. Även om man kanske själv inte är en datoranvändare vill man åt telefon- och tv-uppkopplingen. Datorn är en del i det hela. Det jag hoppas få svar på från regeringen handlar om fortsatta pengar i framtida lösningar. Jag ser gärna att kanalisationsstödet och landsbygdsutvecklingsbidraget för fiber, som vi nu använder oss av men som håller på att ta slut i varje fall i vårt län därför att efterfrågan är så oerhört stor, kommer att fyllas på ytterligare.

Anf. 33 Anna-Karin Hatt (C)

Herr talman! Jag förstår inte riktigt vad Peter Hultqvist menar när han tar upp det faktum att det finns tre ministrar med ansvar för landsbygdsutveckling och regional utveckling i regeringen. Men det är inte alldeles lätt just nu att förstå vad socialdemokratin menar över huvud taget. När det gäller det exempel som Peter Hultqvist tar upp är en följd av avgränsningen av lagen om elektronisk kommunikation att man måste vara stadigvarande bosatt och folkbokförd på en viss adress när omställningen sker. Enligt den information som jag har fått från PTS var den abonnent som Peter Hultqvist refererar till vid tillfället för uppsägningen inte folkbokförd på fastigheten. Att han har valt att folkbokföra sig där vid ett senare tillfälle hör inte till saken. Hade han varit folkbokförd på adressen hade Telia Sonera varit skyldigt att erbjuda honom en ersättningstjänst. Det innebär alltså att som jag ser det fungerar gällande lagstiftning i det här fallet i praktiken, och det finns därför inte någon särskild anledning att vidta någon åtgärd med anledning av det fallet. När det gäller prisbilden har väldigt mycket hänt de senaste åren. Priserna på mobiltelefoni har successivt och stadigt sjunkit. Enligt den senaste telepriskoll som PTS har tagit fram finns det i många fall i dagsläget ingen kostnadsskillnad alls mellan fast telefoni och mobiltelefoni. Beträffande trygghetslarmen kan jag försäkra Isak From om att jag är mycket angelägen om att de ska fungera, och det har regeringen varit länge. Just därför har vi givit i uppdrag till Socialstyrelsen och Hjälpmedelsinstitutet att ta fram vägledningar för kommunerna så att de kan få råd i vad som är viktigt att tänka på när trygghetslarm utformas, vad man behöver tänka på i situationer då Telia Sonera monterar ned kopparnätet och trygghetslarmen bygger på fast telefoni och vad man behöver tänka på vid utformningen av ersättningen till det. Man kan inte lita på marknadskrafterna, säger Sven-Erik Bucht. Jag skulle säga precis tvärtom i Sveriges fall. Vi är ett glest befolkat land med en väldigt stor yta, men tack vare att vi har varit duktiga på att utforma goda licensvillkor och ordnat skönhetstävlingar har vi fått en täckning i Sverige som andra länder bara kan drömma om.

Anf. 34 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Det var ett mycket intressant svar av ministern. Det innebär att det är fullt acceptabelt att erbjuda Lennart Karlsson Telia Fastmobil och marknadsföra det som en mer driftsäker lösning med högre kvalitet. När han har accepterat denna lösning säger man: Vi kan inte erbjuda dig Telia Fastmobil, för vid täckningskontrollen har vi konstaterat att det inte finns tillräcklig täckning där du bor. Den typen av hantering blir i det här skenet acceptabel även om det sunda förnuftet egentligen säger någonting annat. Vi ser alltså att vi har problem över hela landet. Att klara ut Lennart Karlssons telefonproblem är förmodligen förknippat med en mindre insats. Det är säkert inte särskilt dyrt. Det handlar nog om att installera en utomhusantenn eller liknande. Ett företag som uppträder på det sättet borde kunna ordna det. Är lagstiftningen inte, trots att Lennart Karlsson är skriven på den adressen, tillräcklig kan man fundera på om det inte är dags att se över lagstiftningen. Vi har över hela landet exempel på människor som hamnar mellan stolarna och som tycker sig vara byråkratiskt omänskligt hanterade. De ser att det sker en nedrustning på det här området. Jag tycker att de många exemplen från verkligheten, som är mycket enkla att vidimera genom att man själv gör sig en tur i Glesbygdssverige, visar att den här frågan inte är väl skött och att till och med regeringen gömmer sig bakom lite väl luftiga formuleringar och har en tro på att det löser sig av sig självt och att aktörerna agerar mer änglalikt än vad de i verkligheten gör. Sedan kan man fråga sig varför anslaget för upphandling av sådan här telefoni i sådana här fall till PTS har minskat.

Anf. 35 Anna-Karin Hatt (C)

Herr talman! Jag får tacka Peter Hultqvist och andra debattörer för att de har deltagit i min första interpellationsdebatt. Det är en högtid att få komma hit. Lagen om elektroniska kommunikationer är teknikneutral, och det är min bestämda uppfattning att den även framöver ska vara teknikneutral. Jag tror inte att vare sig jag som IT-minister eller Peter Hultqvist, som i och för sig är en erfaren riksdagsledamot, är duktigast på att avgöra vilken teknik som vi ska använda i olika delar av landet för att på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt faktiskt få god täckning. Jag uppehåller mig gärna en liten stund vid det som jag slutade mitt förra inlägg med. Sverige har extremt unika utmaningar i den meningen att vi är ett stort land som är glest befolkat, och ska vi kunna få en god täckning krävs det att vi arbetar på ett annat sätt än vad man kan göra i andra länder där människor bor mycket tätare än här. Där har PTS och de tidigare regeringarna varit väldigt framsynta och arbetat på ett smart sätt. Låt mig ta utvecklingen av 3G-näten som exempel där utdelningen skedde för kanske ett tiotal år sedan. Då ordnade man en skönhetstävling där resten av Europa valde att sälja licenserna dyrt. Det ledde till att Sverige kunde få en mobiltäckning som var helt fantastisk tack vare att vi lät marknadskrafterna tävla om att erbjuda den bästa täckningen till konsumenterna. Men det finns glesare bebyggda områden där marknadskrafterna inte räcker till, och just därför finns det ett uppdrag för PTS att se till att handla upp telefoni om marknaden inte klarar av att erbjuda stadigvarande eller näringsställen bra lösningar. Just därför finns det, som Peter Hultqvist väl känner till, ett anslag som PTS förfogar över och där vi avsätter medel varje år för att se till att det fungerar.

den 22 oktober

Interpellation

2010/11:19 Rätten till telefon i hela Sverige

av Peter Hultqvist (S)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Förra infrastrukturministern Åsa Torstensson (C) har i flera interpellationsdebatter klargjort rätten till telefoni i hela landet. Trots detta har det visat sig att i anslutning till att Telia avvecklar sitt fasta kopparnät erbjuds inte alltid fungerande ersättning.

Ibland har det motiverats med att tidigare innehavare av fast telefoni inte varit mantalsskrivna där de förlorat sin telefon. Nu finns exempel på att personer som skrivit sig på den aktuella adressen även fortsättningsvis nekats fungerande ersättning.

Min fråga till statsrådet är:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de som förlorar sina fasta abonnemang ges ett fungerande alternativ och att de som är mantalsskrivna på en adress även i praktiken garanteras telefon?