Regeringens bostadspolitiska rivningspolitik

Herr talman! Carina Moberg har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att förmå kommunerna att genomföra regeringens bostadspolitiska rivningspolitik. Låt mig först och främst göra ett klarläggande: Regeringen har ingen bostadspolitisk rivningspolitik. Kristdemokraterna har däremot lanserat ett tiopunktsprogram som går ut på att hjälpa och stödja kommunerna i deras arbete för en förbättrad miljö. En av dessa punkter är en rekommendation till kommunerna att inventera allmännyttans bestånd i syfte att upptäcka onödiga energiläckage. Om man då skulle upptäcka att det skulle vara både miljömässigt och kostnadsmässigt fördelaktigt att riva ett hus och i stället bygga nytt tycker jag att det är ganska naturligt om kommunen skulle överväga detta alternativ. Men det är naturligtvis beslut som de allmännyttiga bostadsföretagen och kommunerna själva måste ta. Att föreslå åtgärder som kan förbättra boendemiljön, minska energiläckage och energikostnader och leda till nya och moderna bostäder till hyresgästerna kan knappas kallas ett skuldbeläggande. Snarare bör skuldfrågan riktas åt ett annat håll. "Miljonprogrammens miljöproblem kan åtgärdas - om den politiska viljan finns", säger Carina Moberg i ett inlägg på Socialdemokraternas hemsida. Frågan är var den politiska viljan fanns under de många år som Socialdemokraterna hade regeringsmakten. Att många av miljonprogrammens flerbostadshus står inför upprustningsbehov för miljardbelopp, något som de allmännyttiga bolagen nu har att bära, kan vi tacka tidigare s-ledda regeringars bostadspolitik för. Socialdemokraterna säger att de vill satsa 15 miljarder på att rusta upp miljonprogrammen under 2010-2016. Det kommer att bli mycket intressant att ta del av en närmare specifikation av hur denna satsning ska finansieras och hur pengarna ska användas. Arbetet för en förbättrad miljö ligger högt upp på regeringens agenda, och regeringen välkomnar naturligtvis även initiativ från andra aktörer som går ut på att förbättra miljön. Vi kan bara se det som positivt att enskilda partier, organisationer, kommuner, företag och medborgare engagerar sig för att förbättra vår gemensamma miljö. Från regeringens sida sker naturligtvis också satsningar. Exempelvis satsar regeringen 1 miljard kronor inom klimatområdet för perioden 2008-2010. Av dessa medel ska 340 miljoner kronor gå till en satsning på hållbara städer med syftet att stimulera stadsbyggnadsprojekt som bidrar till en förbättrad miljö och minskad klimatpåverkan. Vi har också Bygga-bo-dialogen som är ett resultat av en överenskommelse mellan företag, kommuner och regeringen för utveckling mot en hållbar bygg- och fastighetssektor med fokus på framförallt förbättrad energi- och resursanvändning. Det pågår även en energieffektiviseringsutredning som ska lämna sitt slutbetänkande senast den 31 oktober i år. Utredningen förväntas bland annat komma med förslag som avser att öka energieffektiviseringen i bostäder och lokaler. Det finns också olika stöd för installation av energieffektiva åtgärder samt för konvertering till mer energieffektiva uppvärmningssystem i lokaler och bostadshus. Avslutningsvis kan man konstatera att den förra regeringen lämnade efter sig en bostadsmarknad som kännetecknades av obalanser, bostadsbrist, utanförskap och enorma upprustningsbehov av miljonprogramsområdena. Regeringen lägger nu grunden för en bostadspolitik med de boende i centrum där valfrihet, trygghet och goda bostadsförhållanden är centrala begrepp och som ska bidra till stabilisering av dessa områden så att de utvecklas till områden där människor kan känna trygghet, trivsel och gemenskap.

Herr talman! Jag tackar bostadsministern för svaret - ett ovanligt polemiskt svar för att komma från regeringen, även för att komma från Mats Odell. Jag vet inte om Mats Odell är nöjd med den rubrik som sattes på den debattartikel som fick mig att anmäla den här frågan för debatt här i kammaren. "Miljonprogrammets hus bör rivas av miljöskäl", löd den. Problemet är egentligen inte att ni vill riva utan hur ni i olika sammanhang framställer och behandlar allmännyttan och hur ni har valt att slå in på en väg bort från en bostadspolitik med sociala ambitioner. Detta är bara ytterligare ett bevis på er uppgivenhet. Sälj ut, riv bort eller gör vad som helst för att bli av med problemen! Ni har förändrat de bostadspolitiska målen. Ni har avskaffat allt statligt stöd till bostadsbyggande, såväl till nyproduktion som till ombyggnation. Och framför allt har ni hela tiden skyllt och skyller alltjämt på den socialdemokratiska regeringen som avgick för drygt ett och ett halvt år sedan. Det håller inte längre, Mats Odell! Dagens problem är dina problem, och du måste hitta dina lösningar. Några kosmetiska utspel då och då räcker inte. Människor är inte dumma. Jag förstår inte logiken i borgerlig bostadspolitik: Riv gammalt och bygg nytt! Vi vet alla hur det ser ut när det gäller nybyggda hyresrätter i dag. Det blev så dyrt att det inte byggs några alls sedan investeringsstöden togs bort. Det som först och främst fick mig att reagera på Kristdemokraternas och regeringens nya rivningspolitik är dock de okunniga och fördomsfulla utgångspunkterna. Artikeln handlar visserligen om klimatsmarta kommuner, men är ni ute efter energieffektivisering i de kommunala bolagens bestånd är det obegripligt varför insatserna ska begränsas till den del som byggdes under 1960- och 1970-talen och utgörs av flerbostadshus. Om ni är ute efter energieffektivisering i rekordårens bostadsbestånd måste jag säga att era utgångspunkter tar avstamp mer i fördomar än i fakta. Boverket skriver i sin rapport Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer från 2005 att flerbostadshusen byggda under 60- och 70-talen inte är mycket sämre när det gäller åtgång av energi för uppvärmning än dagens flerbostadshus. Det är snarare tvärtom. Det innebär inte att de äldre husen är tillräckligt bra ur energisynpunkt utan snarare att många av de nybyggda flerbostadshusen är alltför dåliga. De småhus som byggdes under samma period är ett större problem, säger Boverket i samma rapport. Man skriver att till skillnad från vad som gäller flerbostadshus har energieffektiviteten ökat markant över åren i nybyggda hus. Det borde alltså finnas en potential för förbättringar av energieffektiviteten i rekordårens småhusbebyggelse. När de byggdes hade 75 procent av småhusen direktverkande el för uppvärmning. Sedan dess har många konverterats till andra uppvärmningssätt, men i Boverkets rapport från 2005 anges att 31 procent fortfarande har direktverkande el. Dagens siffra är kanske ungefär 20 procent. Här finns alltså potential, och ni skär ned i stöden. Vart vill jag då egentligen komma med detta resonemang? Jo, jag tycker att det anmärkningsvärda är att också i klimatfrågan ska tydligen miljonprogrammet och allmännyttan utmålas som det stora problemet. Ur klimatsynpunkt borde Kristdemokraterna och regeringen snarare föreslå en rivning av något tiotusental villor. Är det ett förslag vi kommer att få se från regeringen, Mats Odell? Mats Odell beskriver i sitt interpellationssvar vilka satsningar regeringen står bakom, däribland den så kallade klimatmiljarden - en tummetott på 340 miljoner som ska jämföras med vår helhetssatsning för att skapa fler attraktiva bostadsområden. Vi anser att det i nuläget måste till en miljardsatsning för miljonprogrammet.

Herr talman! Jag måste först säga att jag blir ganska förvånad över att statsrådet Odell använder så mycket av sin tid åt att försöka fördela skuld på gamla regeringar, och inte ens det verkar räcka, utan han menar att också oppositionens brister gör att sakernas tillstånd inte är så bra som de borde. Det är klart: Har man inte mycket mer att komma med än ett par hundra miljoner i denna jättefråga får man väl försöka vända intresset åt något annat håll. Det var väl detta vi fick bevittna. Men, herr talman, frågan om energiförbrukningen i våra bostäder är alltför allvarlig för att gömmas i partipolitiska angrepp från det ansvariga statsrådet. Vi har inte sett Klimatberedningens slutförslag ännu, men vi vet ungefär vilka krav på sänkningar av koldioxidutsläppen som måste till, och vi vet att det huvudsakligen kommer att belasta trafiken och våra bostäder. När det gäller de nivåer som vi kommer att röra oss med när vi ska försöka omsätta de beting vi kommer att ha för framtiden är det inte vanlig energibesparing vi pratar om. Det handlar om mycket större åtgärder. Då är det så här, statsrådet, att det finns ett öppet fönster ungefär 10-15 år framåt när en fjärdedel av landets bostäder ska byggas om, inte för att de är dåliga men för att åldern tar ut sin rätt och för att de tekniska systemen behöver bytas. Det är stamrenoveringar. Det är en lång rad andra saker som ska göras. I samband med det kommer naturligtvis också en hel del energieffektiviseringar på köpet. Det är bra. Och fastighetsägare som har rejäla muskler kommer säkert att investera extra i energisnål teknik som kan betala sig på längre sikt. Men jag menar att staten måste in här och ta till vara detta öppna fönster, detta tillfälle, när en sådan stor del av vårt bostadsbestånd ska byggas om, när byggbodarna kommer att stå på plats, när infrastrukturen för ombyggnaden är där. Det handlar om ett partnerskap mellan staten och fastighetsägarna för att klara av klimatmålen och för att sänka koldioxidutsläppen. Där menar jag att det för statens del handlar om finansiering av sådant som man inte kan räkna hem med kända fakta och på kort sikt, men det handlar framför allt om insatser i forskning och utveckling, så att vi inte gör nya misstag, att vi inte gör om 80-talets misstag och bygger täta hus. Det handlar kanske inte så mycket om det som Mats Odell pratar om, stora svulstiga visioner. Vad vi behöver är hands on och byggmetoder. Hur gör vi för att sänka koldioxidutsläppen? Hur får vi ned energiförbrukningen i den stora massan av bostäder som redan är byggda? Det är det som är utmaningen, och där kan inte staten lämna walk over, som Mats Odell nu gör. Sabo har tagit initiativ till en energiutmaning. Ett stort antal av medlemsföretagen förbinder sig att minska utsläppen med 20 procent till 2016. Den här utmaningen kommer att lämnas över till statsrådet Olofsson på torsdag och riktar sig också till andra fastighetsägare. Men min fråga här i dag till statsrådet Odell är: Antar Mats Odell utmaningen? Det handlar om att staten aktiverar sig och ser till att vara en part när en fjärdedel av landets bostäder ska byggas om, så att vi verkligen kan nå klimatmålen.

Herr talman! Utöver ombildning av allmännyttan i rasande takt vill Kristdemokraterna och Mats Odell starta en massrivning av allmännyttans flerbostadshus från 60- och 70-talen. Det är en drastisk lösning som jag anser ytterligare minskar och försvagar hyresrätten som upplåtelseform. I stället för att bemöta behoven på bostadsmarknaden i form av att bygga fler hyresrätter - det är den upplåtelseform som efterfrågas mest, inte minst av ungdomar och studenter - och i stället för att rusta och renovera befintligt bestånd så att landet får bättre och energisnålare bostäder vill Kristdemokraterna starta en rivning av allmännyttans flerbostadshus. Som bekant byggdes det färre hyresrätter under år 2007 än år 2006. De kommuner som har borgerlig majoritet fortsätter med ombildning - det sker framför allt i Stockholm. Hur blir det om kommunerna börjar riva delar av allmännyttans flerbostadshus? Vem kommer att ansvara för att bygga nya bostäder som ersätter dem som rivs? Kommer människor att ha råd att bo i eventuella nyproducerade hyresrätter? Eller blir de hänvisade till framtidens sociala bostäder? Hur utvecklar man hyresrätten som upplåtelseform när man har sålt eller rivit halva allmännyttan? Vem ska se till att de som står utanför bostadsmarknaden har någonstans att bo? Regeringen pratar varmt om ungdomar, men ungdomar som stod utanför bostadsmarknaden står fortfarande utanför. Med rivningar slår man flera flugor i en smäll, sade Göran Hägglund nyligen. Någon måste ta bostadsförsörjningsansvaret. Hur ska det byggas nytt, framför allt nya hyresrätter, när regeringen har tagit bort både investeringsstödet och stimulansstödet?

Herr talman! Man kan väl ändå lägga fast att vi är väldigt överens om att det handlar om bostäderna och transporterna om Sverige ska klara klimatutmaningen och de krav som finns på att få ned koldioxidutsläppen, precis som har nämnts här. Jag tror att det nu var ett krav på 17 procents sänkning. Det är utanför den handlande sektorn, så det är egentligen bara de här två sektorerna kvar som det är lite storlek på. Jag tycker att det är en intressant interpellation och en något tillspetsad frågeställning. Men det är väl bra att man har en sådan. Den är i alla fall tydlig. Men det blir en märklig debatt när vi hamnar i det läget att vi diskuterar att man ska sälja ut och riva allmännyttan. Det känns som att man slår lite över målet när man använder den typen av begrepp. Sedan lägger jag märke till att interpellationen verkar vara riktad till Kristdemokraterna, men slutsatsen är att det är regeringens rivningspolitik. Den har i alla fall jag aldrig hört talas om. Jag tror inte heller att statsrådet någon gång har tänkt sig att det ska vara på det sättet. Det är väl kanske en rimlig slutsats att man i vissa lägen får ta ställning till om ett hus ska rivas. Det rivs ju hus hela tiden. Så har det varit i alla tider - man tycker att de är uttjänta. Det är en debatt för sig, men det är inte det som egentligen är huvuddebatten. Herr talman! Jag skulle faktiskt vilja passa på att vara lite positiv och nämna att det händer saker. Det är inte så att hela allmännyttan i Sverige står förlamad och väntar på några 15 miljarder efter 2010. Jag skulle dock vilja påstå att den typen av utfästelser, 15 miljarder i framtiden, är precis den typ av utfästelser som gör att det blir en stagnation. Vi har haft en bostadspolitik där byggsektorn och bostadssektorn har stått och väntat och undrat: Vilket bidrag kommer härnäst? Man måste naturligtvis hålla fast vid den långsiktiga strategin, att man ska ha långsiktiga spelregler i det hela. Jag vill då nämna ett allmännyttigt bostadsbolag i Alingsås som faktiskt jobbar med de här frågorna och tar tag i dem. Där finns det definitivt ingen hjälplöshet, och vi pratar just om de hus som har nämnts. Det är naturligtvis bra hus. De flesta husen är faktiskt väldigt bra. De var bra när de byggdes, men de var naturligtvis inte energieffektiva på det sätt som vi diskuterar i dagens läge. Men de har långt framskridna planer och ser det som fullt möjligt att renovera dessa hus upp till passivhusnivå. Det gör de inte för att de förväntar sig att staten ska gå in och ge några bidrag, utan det är så pass lönsamt att göra det i och med de ekonomiska styrmedel som energiprisutvecklingen har. Det är klart att det är en väldigt stor drivkraft i många kommuner. Jag tror att det här sättet att tänka, att allmännyttans bolag på något vis skulle vara hjälplösa bolag, är helt fel. Sedan måste naturligtvis staten ta sitt ansvar. Man kan då, herr talman, säga att 340 miljoner inte känns som så mycket. Men samtidigt är det just 340 miljoner för att utveckla system och tankegångar för att det ska bli rätt. Det är de facto så att vi måste vara väldigt måna om att den nybyggnation som nu tillkommer byggs energieffektivt utifrån dagens normer. Då är det här med passivhusnivån kanske någonting som man faktiskt måste tänka över, om inte det till slut ska bli normen. Jag tycker att vi har ett väldigt bra sätt att tänka i dag när det gäller normerna för energi. Vi har gått över till funktionskrav i stället. Vi talar de facto inte om hur man ska bygga, utan vi kräver att det ska vara 110 kilowattimmar per kvadratmeter och år - det ligger väl på det nu. Den siffran måste naturligtvis ned med tiden. Det finns, som sagt, också mycket positiva saker som pågår i landet kring detta.

Herr talman! Jag tycker inte att Carina Moberg ska vara så väldigt förvånad över att som man ropar får man svar. Det är ett polemiskt svar, men frågan är också ganska vinklad: Vilka initiativ avser ministern att ta för att förmå kommunerna att genomföra regeringens nya bostadspolitiska rivningspolitik? Jag råder lika lite som Carina Moberg över Dagens Nyheters rubriksättning, ej heller över den rubriksättning som Carina Moberg har på sina interpellationer, eller som kammarkansliet numera antar att ha som rubriker på interpellationer. Det var en striktare hållning, tycker jag, förra mandatperioden när det gällde att formulera sådant. Nu går det bra tydligen. Det här kan vi inte riktigt lägga till grund för en seriös debatt. Jag välkomnar de inslag som finns i debatten när vi nu börjar komma ned till lite mer realpolitik. Jag tycker särskilt Leif Jakobsson var inne på en väldigt intressant tanke som vi håller på med, ett partnerskap mellan olika parter för att åstadkomma något när det gäller de stora gemensamma utmaningarna runt omkring. Det är sådant som vi arbetar med nu. Jag välkomnar alla att vara med i det arbetet, att försöka hitta konstruktiva lösningar på hur vi tar hand om de stora bostadsbestånden som tillkom under en tid när det skedde en snabb industrialisering och urbanisering. Man gjorde så gott man kunde när de tillkom. Det är jag helt övertygad om. Nu har vi en stor utmaning som vi får försöka hjälpas åt med. Det måste till miljardsatsningar på miljonprogrammen, säger Carina Moberg. Det är rätt. Men det måste också till det som vi nu har i Utredningen om allmännyttans villkor. Vi skriver bort möjligheten att införa social housing . Vi vill inte ens utreda den möjligheten. Vi vill hitta en modell där vi kan behålla allmännyttan som något som är öppet för alla. Det är ett viktigt fundament för det fortsatta arbetet med detta. Jag tycker att Ameer Sachet lite har fastnat i rubrikernas värld. Nu har regeringen en rivningspolitik. Det är utgångspunkten för Ameer Sachets inlägg. Den finns inte. Den finns hos rubriksättarna på Dagens Nyheters debattsida. Jag kan rekommendera Ameer Sachet att försöka få in en debattartikel utan att det finns en väldigt kraftfull, skruvad rubrik. Den gör inte ens debattören själv. Den skruvas till av debattredaktören. Inte alltid har den täckning i den artikel som har levererats till redaktionen.

Herr talman! Bostadsministern använde en ganska stor del av sitt skrivna svar, och var även inne på det här i sitt andra anförande, till att beskriva regeringens satsningar. Lars Tysklind faller in i berömmet. Det är ändå så att programmet Hållbara städer i stort sett motsvarar det klimatinvesteringsprogram som redan fanns och finansieras genom att regeringen lägger ned det programmet och drar in andra miljöanslag. Någon klimatmiljard är det verkligen inte tal om. 340 miljoner till Hållbara städer under hela mandatperioden är en nykonstruktion som vi starkt ifrågasätter när man samtidigt avslutar de fungerande klimatinvesteringsprogrammen redan nästa år. Det är inte heller någon satsning på omställning av allmännyttan. Hållbara städer ska finansiera alla klimatinvesteringar. Då är 340 miljoner inget att komma med. Vi har som jämförelse årliga klimatsatsningar på nära 2 ½ miljard kronor. Jag tycker att det tidigare förslaget - inte det som Leif Jakobsson har pratat om här men som också är mycket lovvärt - från Sabo om räntefria lån är klart intressant att titta närmare på. Oljekommissionens förslag om att ge renoveringsstöd alternativt skattenedsättning till fastighetsägare i de här områdena som vill vara med och arbeta i särskilda program för energieffektivisering är något som borde tas till vara. Men till det har Maud Olofsson redan sagt nej. Allmännyttan ska inte få något stöd till omställning av bostäder. Vi socialdemokrater kommer, Mats Odell, mycket riktigt att formulera en kraftfull satsning till förmån för rejäla lyft av hela bostadsområden. Det är utöver den bostadspolitik som vi redan har och som vi har beskrivit i vår partimotion och i många andra sammanhang. Det här ska ske tillsammans med kommuner och näringsliv. Vi är inne på tankarna kring partnersamarbete. Absolut. Det är så det arbetet måste göras. Du ska få ta del av det här, Mats Odell, när tiden är kommen. Men du får ge dig till tåls ännu en stund. Vad gäller egentligen? Vari ligger skillnaden mellan regeringens politik och Socialdemokraternas politik i dagsläget? Det handlar om att jämföra en osäker del av 340 miljoner med 15 miljarder. Där ligger skillnaden mellan regeringen och oss i ambitionsnivå för våra miljonprogramsområden. Våra 15 miljarder ska självklart inte satsas enbart på energiomställningen. Men om man satsar på renovering av bostäder och på att skapa fler attraktiva bostadsområden, precis som Leif Jakobsson tidigare har varit inne på, med allt vad det innebär handlar det om en helhetslösning där olika fastigheter kräver olika insatser och där problemlösningen också kommer att se olika ut. Jag tror att alla vinner på att låta kommunerna utnyttja sina verktyg för att på varje ort och plats tillsammans med de boende - det är oerhört viktigt - göra det här på ett sätt som blir bra för alla. Mats Odell kom själv in på den sittande utredningen om allmännyttan. En så utskälld utredning tror jag inte att jag har följt på väldigt lång tid. Det är ingen som tycker att de två alternativen, som nu har läckt ut på olika sätt, är bra. Jag kan passa på att fråga Mats Odell - jag fick nämligen inget svar på min skriftliga fråga: Ska du tillåta utredningen att titta på ett tredje alternativ som Sveriges Kommuner och Landsting skulle kunna tänka sig var bra med den moderata ordföranden Anders Knape i spetsen? Jag kan bara konstatera att det var en bra rubrik på den aktuella debattartikeln. Den beskriver på ett bra sätt skillnaderna mellan oss socialdemokrater och regeringen. För oss handlar det om att satsa. För er handlar det om att riva.

Herr talman! Det sägs att det inte finns någon rök utan eld. Statsrådet får diskutera rubriksättning och allt annat, men man väljer ett program och skriver att man kan rekommendera kommuner att riva hus. Tysklind försöker att släta över det hela med att det här om huset inte längre går att använda. Då blir det en självklarhet. Då kanske Kristdemokraterna också ska skriva i sitt program att om gräset är för högt är det dags att klippa det, eller någon annan sådan självklarhet om det skulle vara på det viset. Men det kanske inte är det som är bostadspolitik. Det är alldeles riktigt, Lars Tysklind. Det händer väldigt mycket. Jag nämnde energiutmaningen som Sabo har antagit. Vi ska vara väldigt glada i det här landet för att en stor del av hyresrätten faktiskt finns i bolag som inte bara tittar på att leverera vinst till ägaren utan också kan ta sig an samhälleliga uppgifter. Det är därför Sabo har kunnat gå först och säga att de ska sänka sin energiförbrukning med 20 procent. Mycket av det kan man göra inom ramen för en klok och långsiktig fastighetsekonomi. Men min poäng är att vi måste ett steg längre för att klara klimatutmaningarna. Då kan man inte längre bara ställa de kraven på de enskilda fastighetsägarna, privata eller kommunala spelar ingen roll. Då måste faktiskt staten ta en del av det ansvaret. När det gäller tekniken för det, räntefria lån eller hur det nu ska gå till, får vi se. Men vi har en politik för att kunna ta vara på det här fönstret. För att göra saken ännu mer utmanande har vi också kraven på tillgänglighet. Vår åldrande befolkning ska kunna bo kvar i de här områdena. Jag menar att det är ett gemensamt ansvar för fastighetsägare och samhälle att se till att under de 10-15 år vi bygger om en fjärdedel av landets bostäder det blir möjligt att göra tillgängligheten bättre, sätta in hissar och allt annat som behövs.

Herr talman! Jag anser fortfarande att det är fel tajmning när det gäller sådana förslag om rivningspolitik. Antalet lediga hyresrätter minskar. Inte sedan 1992 har det funnits färre lediga lägenheter i Sverige. Det är vår uppgift som politiker att skapa rätt förutsättningar för ändamålet, nämligen att det byggs fler hyresrätter i landet. Konsekvensen av den förda politiken blir att människor som inte har råd att köpa eller hyra en bostad till höga kostnader kanske får hålla sig till sociala bostäder i framtiden här i landet. Vi måste bygga hyresrätter, framför allt för ungdomarna, annars kommer de att bli den nya underklassen i Sverige. Vi ska strida för att utveckla hyresrätten, inte riva den. Den är en viktig framgångsfaktor för tillgängligheten och rörligheten på arbetsmarknaden. Den svenska modellen är bättre ur integrationssynpunkt i jämförelse med många andra EU-länder där det redan finns social housing . Antalet hyresrätter har minskat i snabb takt, framför allt i de stora städerna. Tidigare har det främst handlat om privata hyresfastigheter där lägenheter ombildats. I Stockholm har hyresrätterna minskat från 61 procent till 49 procent de senaste 15 åren. Min fråga till statsrådet är: Hur vill statsrådet tackla bostadsbristen och minskningen av antalet hyresrätter?

Herr talman! Vi diskuterar egentligen två saker nu. Nybyggnation och att ha rätt upplåtelseformer har vi diskuterat i många sammanhang, och jag är som sagt var helt övertygad om att man måste hålla fast vid en strategi med långsiktiga och stabila spelregler. Det kommer att lösa frågan på sikt så att det till slut blir den enskilda bostadskonsumenten som får välja upplåtelseform. Vi diskuterar allmännyttan, men naturligtvis bryr sig klimatet inte så mycket om varifrån koldioxiden kommer. Det gäller ju hela bostadsbeståndet, vilket har nämnts några gånger här också. Jag vill bara ta upp en sak till: Vi kan slåss om det handlar om miljoner eller miljarder, men i dagsläget är det de facto så att om man går till branschen och hör med dem som bygger väldigt energieffektiva hus säger de ungefär så här: Vi begriper inte varför andra inte gör det. Det är ju lönsamt. Det är lönsamt att renovera energieffektivt. De kan inte dra någon annan slutsats än att det egentligen är kunskap som måste fram. En satsning på hållbara städer kan faktiskt vara en väldigt bra väg för att lyfta fram den typen av kunskap. Det är inte alls ett sätt att släta över något annat, utan det är bara att konstatera att ska vi nu gå in i en fas när vi ska bygga energieffektiva hus så behövs kunskap. Det finns en inneboende rädsla att man inte får misslyckas och göra fel och få tillbaka något slags mögelhustänkande och sådant. Det finns system av typen passivhus som kräver en väldigt exakt teknik, och den tekniken måste branschen naturligtvis skaffa kunskap om så att man kan använda den. Jag tror alltså att detta är en av de absolut viktigaste punkterna: att få kunskap i branschen och se den långsiktiga lönsamheten i att faktiskt renovera energieffektivt.

Herr talman! När det gäller partnerskap för att hitta lösningar på utmaningarna i miljonprogrammet är det någonting som BKN på mitt uppdrag nu håller på att titta på. När det kommer fram ska vi självklart diskutera det. Det ser jag fram emot. Det ska bli intressant. Energieffektiviseringar och andra åtgärder i dessa hus hade inte varit så lyckade om vi hade haft kvar det gamla fastighetsskattesystemet där sådana åtgärder bara ökade beskattningen ytterligare. Nu har vi alltså sänkt beskattningen i flerbostadsbeståndet med upp emot 3 miljarder kronor och tagit bort den typ av mekanismer som gjorde att energisatsningar och annat ledde till ökad beskattning. Det måste man ändå notera. Nu talar Carina Moberg om "våra 15 miljarder". Det tycker jag är ganska djärvt med tanke på att det ni ska satsa är 5 miljarder. Sedan ska kommunerna satsa 5 miljarder, och näringslivet ska satsa ytterligare 5 miljarder. Om jag minns rätt är det i er motion i dag 500 miljoner 2010. Att kalla det för "våra 15 miljarder" tycker jag är att vara ganska djärv i sin beskrivning av äganderätten. Leif Jakobsson säger att staten måste ta sitt ansvar, och så talar han om hissar. Ja, Leif Jakobsson, det fanns ett hissbidrag under den socialdemokratiska regeringsperioden. Jag har för mig att det var 30 miljoner. Räckte det till 30 hissar? Jag tror knappast det. När vi talar om att staten ska ta sitt ansvar i den delen krävs väldigt mycket resurser. Låt oss gemensamt fundera på hur vi ska kunna hantera den frågan framöver. Ameer Sachet är inne på att vi måste bygga hyresrätter till ungdomar, annars kommer de att vara fattiga. Problemet är dock att nyproducerade hyresrätter, även med de produktionssubventioner som fanns, blev otroligt dyra för unga människor. Unga människor köper inte heller en ny bil när de köper sin första bil. Jag tror att vi behöver få en så pass ökad produktion av bostäder att vi får flyttkedjor som gör att unga människor kan flytta in i billigare bostäder än en nyproducerad hyresrätt, i varje fall om man just kommit ut på arbetsmarknaden. Flyttar man till ett jobb någonstans ska också flyttkedjorna fungera. Det handlar inte enbart om nyproducerade hyresrätter, utan vi behöver öka mångfalden. Därför är ägarlägenheter också ett sätt att i slutändan bidra till att unga människor får bättre förutsättningar att få fotfäste på bostadsmarknaden. Hyresrätten är ingalunda död. Den har i dag ett väldigt starkt stöd hos regeringen. Vi vill utveckla hyresrätten. Det finns i dag 1,7 miljoner hyresrätter i Sverige i flerbostadsbeståndet, av totalt 2,4 miljoner. 70 procent av bostäderna i flerbostadsbeståndet är alltså hyresrätter. Vi kan också konstatera att hyresrätter i dag byggs där bostadsmarknaden fungerar väl. Där hyresgästerna är beredda att betala och matchar fastighetsägarens kostnader byggs hyresrätter. Där hyresgäster vill betala mer än vad taket tillåter byggs bostadsrätter. Det handlar alltså om att få ordning på bostadsmarknadens funktionssätt om vi ska kunna utveckla hyresrätten. Malmö är ett mycket bra exempel där hyresgäströrelsen och det kommunala fastighetsbolaget MKB har hittat en Malmömodell som gör att lägesfaktorn och andra faktorer har slagit igenom. Detta har lett till ökad produktion och bättre möjligheter också för de boende.

Herr talman! Det är utifrån regeringens samlade bostadspolitik som jag reflekterar över det kristdemokratiska utspelet. Jag vet att de som i dag hyr sina lägenheter många gånger känner en stor osäkerhet över vad som ska komma att hända med deras hem, inte minst i Stockholmsregionen där det pågår en aggressiv utförsäljningspolitik där man med alla medel försöker få människor att ombilda sina hyreslägenheter till bostadsrätter. Att i det läget välja att gå ut i en debatt som inte kan tolkas på något annat sätt än som en ny rivningspolitik, om inte av hus så av den sociala bostadspolitiken, bidrar inte till det bostadsministern säger sig vilja uppnå, nämligen trygga människor i goda bostadsområden där de kan utvecklas och få delta demokratiskt och så vidare. Jag får inte ihop den borgerliga regeringens bostadspolitik! Förra veckan var jag på besök i Göteborg. Jag kan verkligen rekommendera bostadsministern att själv ta sig dit och gärna besöka ett bostadsområde som heter Gårdsten. Där fick vi höra om och se de så kallade solhusen och inglasningen av balkonger i energibesparande syfte. I dagarna har man för övrigt sökt bygglov för att bygga ett eget vindkraftverk. Det pågår olika saker, Lars Tysklind. Jag håller med dig om det. Alingsåshem är ofta det som vi lyfter upp. Men det pågår också andra projekt och initiativ på andra håll. Jag vill bara att det ska gå snabbare. Det är nu vi måste göra det. Staten har ett ansvar för att se till att det går tillräckligt snabbt. Det behövs någon form av investeringsstöd och någon form av gemensamt samarbete där också staten tar sitt ansvar. Staten får även se till att skjuta till ekonomiska medel för detta. Det är ett måste om vi vill nå resultat fort. Det måste vi göra.

Herr talman! Det har varit en bra och intressant debatt. Vi är nog ganska överens om att det behövs åtgärder. Vi behöver hjälpas åt för att åtgärda de brister som finns i beståndet. Vi kan också vara överens om att det har lämnats därhän alldeles för länge. Vi behöver nu av olika skäl ta ett helhetsgrepp och inte minst av energi- och klimatskäl. Men det behövs också för att skapa miljöer där människor känner att de vill bo kvar och att de trivs. Det är väldigt roligt att vi från olika partier har olika utgångspunkter för hur vi vill jobba med detta. Jag har uppdragit åt BKN att titta på olika modeller för att kunna hitta partnerskap. Jag ser fram emot att i civilutskottet få redovisa detta och att vi kan hitta förhoppningsvis breda majoriteter där vi tillsammans kan ta ansvar för den väldigt viktiga del av vårt bostadsbestånd som miljonprogrammen utgör.