Regeringens EU-arbetsprogram och HBT-frågorna
Interpellationsdebatt 2 oktober 2007
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenCecilia Malmström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Malmström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBörje Vestlund (S)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Malmström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlf Holm (Mp)
- Hoppa till i videospelarenCecilia Malmström (Fp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 9
Anf. 15 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Ulf Holm har frågat mig varför regeringen inte har med HBT-frågorna i regeringens arbetsprogram för EU-frågor hösten 2007 samt vilka initiativ jag kommer att ta för att lyfta fram frågor kring homo-, bisexuella och transpersoner i EU. Jag skulle vilja svara så här:
I regeringens EU-program för hösten 2007 lyfter vi fram några av de sakfrågor som är aktuella på EU:s dagordning. Listan är förstås inte heltäckande, och regeringen driver aktivt svenska positioner på en rad andra områden. Jag kan därför försäkra Ulf Holm att detta innebär att regeringen under hösten 2007 också kommer att driva den svenska linjen i HBT-frågor i både EU och andra internationella sammanhang.
I stora delar av världen utsätts HBT-personer för brutalt förtryck. Det är naturligtvis oacceptabelt. Vi slog fast i 2006 års regeringsförklaring att det är angeläget att stärka FN-arbetet mot kränkningar och diskriminering av HBT-personer. Det gäller fortsatt. Kränkningar och fördomar mot HBT-personer förekommer tyvärr även i Europa. Lagstiftning eller praxis som innebär någon som helst diskriminering av homo- och bisexuella samt transpersoner är oacceptabelt och måste aktivt stävjas.
Under 2008 har kommissionen aviserat att den kommer att ta nya initiativ för att motverka diskriminering även utanför arbetsmarknaden. Inom EU är Sverige pådrivande för att utöka och stärka skyddet mot diskriminering. Den svenska regeringen anser att skyddet mot diskriminering med hänvisning till sexuell läggning bör omfatta så många samhällsområden som möjligt. Därför välkomnar vi det planerade initiativet för 2008.
Inom ramen för byrån för grundläggande rättigheter driver regeringen också att homofobi ska ingå i temaområdet intolerans som är obligatoriskt för byrån att arbeta med. Vidare är det vår linje att diskriminering på grund av sexuell läggning ska ingå som ett eget temaområde för byrån att arbeta med. Det har Ulf Holm och jag samtalat om tidigare. Dessutom kan jag nämna att EU-byrån under 2007 och 2008 arbetar med en komparativ studie över den rättsliga och sociala situationen avseende homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning i EU.
Vi måste naturligtvis visa vårt engagemang för HBT-personer inte bara genom deklarationer och i regeringsförklaringar utan också i konkret handling. Flera statsråd och statssekreterare i den nuvarande regeringen har på plats givit sitt stöd vid olika Pridefestivaler i Europa. Jag deltog själv i Pridefestivalen i Warszawa, och statsrådet Tobias Billström var i Riga på Pride.
Låt mig avslutningsvis understryka att Sverige aktivt driver linjen att situationen för HBT-personer ägnas fortsatt uppmärksamhet inom EU, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och i FN. Vi kommer att fortsätta att påtala övergrepp mot och diskriminering av personer på grund av sexuell läggning och könsidentitet varhelst det förekommer.
Anf. 16 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Jag tackar Cecilia Malmström för svaret. Vi var ganska många som jublade 2006 när statsminister Fredrik Reinfeldt läste upp avsnittet om HBT-personer. Jag tror att det var första gången i en regeringsförklaring som man tog upp HBT-frågorna. Hoppet var stort att man äntligen kommer att börja jobba ännu mer med det - vi har jobbat mycket med det - både i Sverige och i EU, FN och andra organ.
Men då blir besvikelsen så mycket större när det visar sig att det inte är mycket mer än prat i regeringsförklaringen 2006. I årets regeringsförklaring 2007 står det inte alls med, och nu upptäcker man i regeringens EU-arbete att det inte står ett ord om HBT-frågor, trots att du har sagt att det ska prioriteras upp och jobbas mycket aktivt med dessa frågor.
Då blir man besviken. Det måste Cecilia Malmström förstå. Vi är nu många som misstror regeringens ambitioner på HBT-området, just för att det bara är prat och ingen handling.
Det finns ganska mycket att göra på det här området. Vi vet båda att i andra delar av EU blir tyvärr HBT-personer attackerade dagligen. De vågar inte visa sin kärlek, möjligtvis på en Pridefestival men inte ens då är de säkra. Många gånger har det varit kravaller på Pridefestivalerna. Därför är det bra att statsrådet har varit där tillsammans med Tobias Billström, både i Riga och i Warszawa. Det tycker jag är väldigt bra.
Men vi måste arbeta mycket mer konkret med de här frågorna. Det skulle vara bra om regeringen lyfte fram detta som en prioriterad fråga i EU-arbetsprogrammet. Det står att syftet med EU-arbetsprogrammet är att redovisa några av de mest aktuella EU-frågorna. En av de mest aktuella frågorna i EU är ju mänskliga rättigheter, och dit hör HBT-frågorna. Om man ser att de kränks om och om igen i flera medlemsländer borde det ge en signal till regeringen att man ska lyfta upp de här frågorna. Men det görs inte.
Statsrådet har svarat att det är regeringens linje att diskriminering ska ingå som ett eget temaområde för byrån att arbeta med. Det handlar om byrån för grundläggande rättigheter som finns i Österrike. Det står dock inte att man gör det, vilka framgångar regeringen har eller i vilka sammanhang man lyfter upp det, utan man säger än en gång bara att det är ambitionen. Men vi måste börja se effekter av det.
Ministern nämner heller ingenting om att 2007 är det europeiska året för lika möjligheter för alla. Just det lyftes fram som en väldigt viktig ambitionsnivå i ett svar i en tidigare interpellationsdebatt kring HBT-frågorna. Vi har inte hört ett ord om eller sett något av detta! Inte en handling har vi sett i Sverige på det här området. Vad gör delegationen? Har man ordnat några EU-debatter i Sverige med anledning av HBT-frågorna? I svaret från statsrådet nämns inte längre någonting om denna delegation. Kanske är det ett erkännande av att det var ett misslyckande och att det var ett dåligt exempel på vad regeringen tänkte göra. Det har ju inte fått så stor effekt.
Det är slutligen jättebra att statsråd och ministrar visar engagemang för EU-frågorna genom att åka på Pridefestivaler och liknande. Men det är också viktigt att ministrar och statsråd agerar och driver frågorna även i de politiska församlingarna, på regeringssammanträden och på ministerrådsmöten i EU. Det är faktiskt det primära och det viktigaste en minister kan göra för folket i dessa frågor, och jag önskar att Cecilia Malmström skulle göra det något mer aktivt än just nu.
Anf. 17 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag vill också tacka för svaret. Tyvärr kan jag också instämma i vad Ulf Holm sade om det allmänna jublet - jag tror att alla i HBT-samhället var väldigt tacksamma för att regeringen tog upp detta i sin första regeringsförklaring. Därefter har det dock varit tämligen tyst från regeringens sida.
Vi har mötts av vänliga hejarop från regeringen när vi har tagit upp dessa frågor. Man har sagt att det är bra att man lyfter upp frågorna, till exempel när jag tog upp och debatterade frågan om Turkiet och fängslandet i Ankara av redaktören för den tidning som jag just nu inte kommer ihåg vad den heter. Det har naturligtvis varit positivt. När vi har diskuterat Pridefestivalen i Moskva med andra och med utrikesministern har det också varit positivt. Det har alltid varit positivt, och det har varit svårt att säga vad som egentligen har gått fel. I ett avseende har det ju uppenbarligen gått fel, eftersom vi har sett få konkreta handlingar. Vad har det gett? Nåväl - man har varit på Pridefestivalen i Riga, man har varit på Färöarna - det glömde faktiskt statsrådet - man har varit i Polen, och det är jättebra!
Men problemet är att det krävs någonting mer för att flytta fram positionerna. Att visa sitt stöd symboliskt genom att åka dit är väldigt viktigt, men man måste också flytta fram positionerna. Det skulle vi göra om det gällde andra sammanhang, andra ärenden, andra frågor.
Jag undrar över en sak när det gäller ministerns svar. Där sägs att frågan om sexuell läggning ska ingå i byråns arbete. Men finns det då inte en risk för att detta blir en liten fråga? Polen och Lettland och vissa länder som är på väg in, till exempel Turkiet, struntar fullständigt i frågan. Finns det då inte en risk för att denna fråga kommer så långt bak i prioriteringen att den faktiskt inte kommer med?
Det förvånar mig lite grann att man inte mer aktivt har försökt göra frågan större. Man tog ju med den i regeringsförklaringen, vilket var jättebra, men därefter har vi inte sett särskilt mycket konkret från regeringen i de här frågorna.
Min fråga är kort och gott: Vad har regeringen konkret gjort? Vi vet att man har varit på Pridefestivalerna. Det är att visa solidaritet men knappast politisk handling.
Anf. 18 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Jag kan naturligtvis dela den frustration som Ulf Holm och Börje Vestlund känner i att det händer för lite på dessa områden. Det gör det absolut. Det händer för lite, och vi kan göra mer. Det finns fortfarande så mycket diskriminering och så många människor i Europa som inte känner sig säkra i att kunna visa sin kärlek öppet. De blir utsatta för diskriminering och
hate speech
också av ledande politiker och opinionsbildare. Det gör mig otroligt frustrerad, och jag tror att vi är helt överens om det.
Det är dock lite olyckligt att man försöker förringa det vi gör. Vi kan säkert göra mer, och vi kommer att göra mer. Det nämndes inte i regeringsförklaringen, men det var massor av saker som inte nämndes där. Jag tror till och med att alliansfriheten föll bort. Det var ju inget politiskt ställningstagande utan statsministerns uttryck för att han ville koncentrera regeringsförklaringen till några få frågor. Det har han också har förklarat här i riksdagen. Det finns många frågor som man skulle vilja nämna, men utrymmet är begränsat.
Vi gör faktiskt ganska mycket, men det finns ingen trollformel som kan ändra detta på en kort stund. Vi har drivit mycket hårt att stadgan för de grundläggande rättigheterna i EU-fördraget ska vara bindande. Det är väldigt viktigt, inte minst att man med detta stärker möjligheten att använda diskrimineringsklausulerna med hänvisning till sexuell läggning. Vi driver på i byrån att homofobi ska vara en viktig fråga. När diskussionen om mandatet för byrån har diskuterats i Wien har Sverige föreslagit detta, både på politisk nivå och på tjänstemannanivå. Jag vet att man också arbetar med frågorna bland annat på uppmaning av Europaparlamentet, vilket vi naturligtvis välkomnar.
Vi jobbar via våra ambassader. Ambassaderna får direktiv hemifrån att jobba med dessa frågor. Det räcker ju inte med att ordna en konferens i Stockholm, utan det är viktigt att man kan jobba på plats i de länder där homofobin är utbredd. Vår personal på ambassaderna i till exempel Riga, Vilnius, Ankara, Istanbul och Warszawa jobbar med att stötta HBT-organisationer. De ordnar seminarier och försöker finansiera olika typer av evenemang för att konkret på plats visa sitt stöd. Därigenom agerar man på regeringens uppmaning.
Det europeiska rådet för lika möjligheter för alla ordnade en konferens i Göteborg strax innan sommaren där jag själv talade. Det var en ungdomskonferens med ungdomar från 30-40 olika länder. Jag tog upp HBT-frågorna i mitt tal där, och där var personer från hela världen. Man ska ha en avslutande konferens i Malmö, och jag hoppas att frågorna kommer att tas upp även där. Jag har ännu inte har sett något program.
RFSL har nu fått status som rådgivande organisation inom Ecosoc i FN:s NGO-råd, vilket vi har drivit mycket hårt via våra skickliga ambassadörer och tjänstemän i New York. Det är regeringens arbete. Vi driver frågorna i OSSE, vi stöttar Europarådet och Thomas Hammarberg när han jobbar med de här frågorna och när han står värd för organisationer där.
Vi försöker trycka på kandidatländerna. Vi tar upp det i relationerna med Turkiet, och jag har även varit i Kroatien och tagit upp HBT-frågan. Där har faktiskt HBT-situationen förbättrats något, inte minst för att flera av oss har tagit upp frågorna. Det är lättare att påverka kandidatländer eftersom man då kan ställa krav mera tydligt.
Jag vill heller inte förringa det faktum att jag själv och Tobias Billström har medverkat på festivalerna. Det var såvitt jag vet första gången någonsin som en utländsk minister gått i ett lands Pridetåg, och det ger naturligtvis stöd åt dem som går där. Men det visar också att detta är en viktig fråga för den svenska regeringen. Det ger eko i pressen i dessa länder och det läses av de nationella politikerna.
Vi gör alltså inte tillräckligt, vi kan göra väldigt mycket mer, men jag tycker ändå inte att man ska förringa det arbete som görs. Jag hoppas att vi tillsammans i riksdagen och regeringen kan lyfta upp de här frågorna, för då får vi en ännu större tyngd.
Anf. 19 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Cecilia Malmström sade att utrymmet är begränsat i regeringsförklaringen. Det är trist att det alltid är just HBT-frågor och mänskliga rättigheter som ska falla bort när utrymmet är begränsat. Jag tror inte att så många skulle ha sörjt om några meningar om ekonomisk tillväxt hade skurits i regeringsförklaringen och att man i stället lyft fram mänskliga rättigheter, där HBT-frågorna är en viktig del.
Jag förringar inte alls det intresse och det stöd som vissa statsråd ger till Pridefestivalerna. Det är jättebra! Det sänder en mycket viktig signal, och jag är väldigt glad över att ni har tagit dessa initiativ och åkt dit. Men det krävs också politisk handling. Om det tas upp i en regeringsförklaring sätts ändå frågan på den politiska dagordningen mycket tydligt. Det var därför många jublade när Fredrik Reinfeldt i sin regeringsförklaring 2006 just lyfte fram detta och ingav hopp.
Men hoppet har ni ju suddat bort, därför att ni tar bort frågorna från årets regeringsförklaring och lyfter inte fram att man ska prioritera dem i det första EU-arbetsprogram som jag har sett från den nya regeringen. Och det beklagar jag verkligen.
Sedan är det givetvis jättebra att Sverige driver på temaområdet i byrån för grundläggande rättigheter. Det är jättebra att man verkligen gör det. Jag förringar det inte alls.
Samtidigt kan jag konstatera att vi i våras, jag tror att det var i mars, hade en interpellationsdebatt där jag ansåg att Sverige borde driva på för en HBT-pakt men där Cecilia Malmström i halva sin argumentering sade att vi har en delegation för mänskliga rättigheter som ska jobba väldigt aktivt under Europeiska året för lika möjligheter för alla. Med lite tur kommer ministern ihåg i alla fall ett möte före sommaren och kanske ett som kommer före juluppehållet.
Är det insatsen man gör under ett helt år, två konferenser? Det är inte mycket att skryta över. Jag är glad att Cecilia Malmström har varit på den konferens som har varit och att hon där lyfte fram just HBT-frågorna. Det är jag jätteglad för. Men när det gäller att verka mer för de här frågorna finns mycket övrigt att önska.
Det som jag tycker att Sverige borde driva på för är just en sorts HBT-pakt. Historien är att Sverige två gånger tidigare i EU har presenterat sådana här pakter, en för jämställdhet och en ungdomspakt, just för att flytta upp frågorna på den politiskt högsta nivån, det vill säga till stats- och regeringscheferna. Där tror jag tyvärr inte att HBT-frågor diskuteras särskilt ofta. Genom att Sverige skulle lyfta upp den här frågan på den nivån skulle det sända en otrolig signal. Men det är kanske så att den här regeringen precis som den förra inte vågar prata om HBT-frågor på ministerrådsmöten eller med stats- och regeringscheferna. Det är kanske så, för hittills har vi inte sett någonting.
Vi skulle kunna ta initiativet. Jag erkänner att jag kanske inte kräver att det ska vara till toppmötet i december, för jag tror att det behövs en del fotarbete innan man lägger fram förslag om en sådan pakt. Men man skulle kunna sätta i gång, och vi skulle kunna utnyttja de möjligheter vi har att påverka de olika EU-länderna just för att lyfta fram de här frågorna. Det skulle sända ut en väldigt tydlig signal att Sverige jobbar för de mänskliga rättigheterna, jobbar för HBT-frågorna. Tyvärr sänds inte den signalen i dag.
Anf. 20 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Låt mig inledningsvis säga att jag är väldigt tacksam och jag tror att vi alla är tacksamma för de handlingar som faktiskt utförs. Men låt mig peka på några saker.
I just EU är kanske inte HBT-frågor i något större sammanhang en gemensamhetsfråga. Det är nog ingen tvekan om att det är på det sättet. Men det finns en annan EU-fråga som jag kan väldigt bra, och det är transporter. Trafiksäkerhet är inte heller någon gemensamhetsfråga i sig. Där har Sverige ändå gjort fantastiska insatser, både den förra regeringen och den nuvarande som fortsätter att på ungefär samma sätt driva de här frågorna väldigt aktivt för att få alla länder med sig åt ett visst håll. Det gäller flera olika frågor men kanske framför allt nykterhet i trafiken och några andra sådana frågor. Jag tycker att det är väldigt bra att vi har den kontinuiteten när det gäller de svenska ståndpunkterna.
Här har man väldigt få exempel på konkreta förslag. Ecosoc pekar ministern på. Det är riktigt, men det är inte så ofta man prövar nya medlemmar i Ecosoc. De senaste två tre gångerna, i alla fall två gånger är jag helt säker på, har också regeringen, oavsett politisk färg, stått bakom och arbetat på detta. Jag tycker att det är bra att man har fortsatt det ganska goda arbetet.
Det jag fortfarande saknar är konkreta saker, som vilka politiska förslag när det gäller HBT-frågor som man faktiskt har tagit upp i råden, för det är framför allt i ministerråden som regeringen kan vara med och påverka. Det är väl det som är problemet. Om de inte finns med i programmet, och ministern kan naturligtvis värja sig mot det, borde de i alla fall finnas med genom att man har lagt fram tydliga, konkreta politiska förslag. Men det finns det inte mycket av i den redovisning som ministern har gjort, vad jag kunde notera i alla fall.
Anf. 21 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Tack för den här väldigt viktiga debatten! Vi har ju fört den förut så vi har haft anledning att samtala om de här sakerna tidigare. Jag vill bara understryka det jag sade: Det fanns inte med i regeringsförklaringen men statsministern var mycket tydlig, både inför kammaren och sedan i sina kontakter med medierna. Det är mycket som inte står, men det som han sade i regeringsförklaringen den 6 oktober 2006 gäller fortfarande. Det betyder att vårt engagemang, vår uttryckliga vilja att lyfta upp HBT-frågorna är oförändrad. De finns med i den ledande regeringsförklaring som gäller för alliansens arbete under fyra år. Detta uttalande står statsministern och hela regeringen bakom.
Jag kan bara beklaga att Börje Vestlund och Ulf Holm inte tycker att vi gör tillräckligt och att det som jag ändå radade upp, som jag tyckte var några konkreta frågor, inte räckte. Nej, det gör det naturligtvis inte. Jag är den första att säga det. Vi måste göra mer. Vi måste hitta forum för att kunna driva de här frågorna.
När kommissionen nu kommer att lägga fram förslag på utökade initiativ för att motverka diskriminering utanför arbetsmarknaden, för det är där man har koncentrerat sig, kommer Sverige att lyfta fram HBT-frågorna. Det är så man arbetar inom EU. Det vet ju ni. Det finns förslag inom en gemensam rättsgrund och det är utifrån dem man påverkar. Jag vet inte exakt när det blir, om det blir i början av nästa år, men då ska vi driva att HBT-frågor som grund för diskriminering finns med också utanför arbetslivet. Jag vet att det här är en otroligt viktig fråga, och vi kommer att vara aktiva.
Pakten har Ulf Holm och jag samtalat om tidigare. Jag tycker att det är en trevlig idé. Jag tycker verkligen det. Jag är bara så rädd att det inte blir mer än just ord. Ulf Holm säger själv att det blir mycket ord kring detta. Man har en familjepakt som tyskarna har drivit igenom. Man har ungdomspakt och jämställdhetspakt. Man lyfter fram frågorna tillfälligtvis, men sedan landar de liksom ingenstans utan de finns bara med och man hänvisar till dem i protokollen.
Vi märker själva med jämställdhetsfrågorna, som vi precis har diskuterat på ett annat möte innan jag kom hit, att vi måste hitta andra former för att se till att de "mainstreamar", som det heter på nysvenska, alltså genomsyrar arbetet på ett annat sätt. Det räcker inte att ha en pakt. Jag är lite rädd att man på något sätt, och jag tror att jag sade det förra gången också, begraver frågorna där i stället för att jobba med dem kontinuerligt och se till att de genomströmmar hela lagstiftningsarbetet i kommissionen. Det är så vi i alla fall inledningsvis ska försöka att driva dem.
Sedan är det viktigt att stadgan kommer på plats. Då blir det ett förstärkt skydd. Det är väldigt viktigt när den implementeras och fördraget ratificeras så att man faktiskt får ett utökat skydd mot diskriminering med hänvisning till sexuell läggning. Och det kommer vi att verka för. Vi kan säkert göra mer, men jag tycker ändå inte att man ska förakta det arbete som vi gör.
Vi gör också en hel del på biståndsområdet där frågor om sexuell läggning finns med som en prioriterad uppgift. Jag är säker på att biståndsministern kan berätta mer om detta. Vi försöker att ha det på agendan på det stora politiska fältet inom alla frågor, i EU-samarbetet men också internationellt. Det är som sagt viktigt att den här debatten förs. Det är viktigt att ni fortsätter att påminna oss, men jag vill att ni ska veta att vi fortsätter att driva de här frågorna, ibland mera publikt, ibland mindre publikt. De finns ständigt på agendan, och vi försöker ta alla tillfällen i akt att lyfta in dem i de frågor där det kan vara relevant.
Anf. 22 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Interpellationen gällde, fast så får man inte ställa frågan, varför HBT-frågor inte finns med i EU-arbetsprogrammet och vilka initiativ ministern kommer att ta. Det är den fråga man får ställa i en interpellation. Och jag tycker inte att jag har fått ett riktigt svar på frågan varför HBT-frågor inte finns med i EU-arbetsprogrammet. Det handlar väl om prioriteringar.
Är det så att regeringen kollektivt tar beslut om detta får man bara försöka heja på Cecilia Malmström så att hon får ökat stöd inom regeringen så att det i nästa EU-arbetsprogram får stå med att man just ska lyfta fram HBT-frågorna. Jag tror ju själv att Cecilia Malmström personligen kan tänka sig att driva de här frågorna mycket tydligare. Uppenbarligen finns inte det stödet i regeringen. Det är därför man inte vågar lyfta fram dem.
Det är precis som vi har varit inne på tidigare, det kan vara känsligt i vissa regeringar att lyfta fram de här frågorna. Då är det alltid fråga om på vilket sätt man ska göra det. Man kan, som Cecilia Malmström säger, gå ambassadvägen och indirekt hålla konferenser i landet på ambassadens initiativ eller med ambassadens hjälp eller också kan man välja att lyfta fram dem på ministerrådsmöten. Båda sätten tror jag är bra.
Ett förslag som jag har lyft fram är en HBT-pakt. Man kan säga att argumentet mot det är att den kanske försvinner efter något år. Men i dag finns inte HBT-frågor alls på EU-agendan.
Hade man en HBT-pakt skulle det åtminstone komma upp under två år en diskussion om HBT-frågorna, vilket jag kan tycka kanske vore bättre än ingenting alls. Den frågan får vi återkomma till lite längre fram.
Jag vill i alla fall tacka Cecilia Malmström för de initiativ och de saker som hon har gjort hittills i HBT-frågorna och hoppas att vi kan få se ännu mer, för det behövs ännu mer initiativ i den här frågan så att Sverige kan driva den både i EU och i FN.
Anf. 23 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Jag har fortfarande, med all respekt, inte riktigt lärt mig regelverket. Jag trodde att mitt förra anförande var det sista, så jag har inte så mycket att tillägga.
Jag vill tacka Ulf Holm och Börje Vestlund för den här debatten och upprepa att även om det inte står i alla sammanhang finns frågan kvar. Det är inte bara jag som driver den utan också övriga statsråd. Vi kommer säkert att få anledning att återkomma till den här diskussionen i riksdagen, och vi kommer att, på de sätt som det är möjligt inom EU-samarbete och annat internationellt samarbete, fortsätta att driva de här frågorna.
Jag vill tacka så mycket för debatten.
den 20 september
Interpellation
2007/08:17 Regeringens EU-arbetsprogram och HBT-frågorna
av Ulf Holm (mp)
till statsrådet Cecilia Malmström (fp)
Den 2 augusti 2007 presenterade statsrådsberedningen regeringens EU-arbetsprogram för hösten 2007. I detta står: Sverige ska tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet och driva svenska prioriteringar på ett aktivt och effektivt sätt.
Arbetsprogrammet beskriver många politiska områden som ska lyftas fram av regeringen i EU-arbetet. För mig är inte det viktigaste att Sverige ska tillhöra kärnan i EU-arbetet utan det viktigaste är att regeringen driver rätt politiska frågor och detta med stor kraft.
Ett sådant politiskt område som jag och Miljöpartiet anser ska lyftas fram med kraft i EU är frågor som rör öppenhet och tolerans för homo‑, bisexuella och transpersoner, även om vi för den delen inte vill ge EU mer maktbefogenheter. Skälen till detta är uppenbara för alla som följer nyhetssändningar och medier. Vi ser en ökande homo- och transfobi som breder ut sig, och då särskilt i de nya EU-medlemsländerna.
Med stor förvåning kan jag dock konstatera att HBT-frågorna helt saknas i regeringens prioriteringar för EU-frågorna den närmaste tiden. Detta anser jag vara mycket olyckligt. Respekt för och skydd av mänskliga rättigheter är långt ifrån verklighet för många HBT-personer i EU-länderna. Många blir dagligen kränkta och misshandlade på grund av sin sexuella läggning eller identitet.
Exempel på nyheter som vi fått det senaste året både från andra EU-länder och länder i grannskapet är att vice premiärminister Roman Giertych i Polen ville ha ett förbud mot både aborter och det som han kallade homosexuell propaganda. Polens premiärminister tog tack och lov avstånd från uttalandena men skadan var redan skedd – jag är tyvärr övertygad om att dessa hatattacker mot HBT-personer uppmuntrar till hatbrott, såväl i Polen som i länder runt omkring. Vi ser också en situation där homo- och transfobi går hand i hand med rasism, främlingsfientlighet och fascism.
Inställningen till homo- och bisexuella samt transpersoner varierar över EU men fortfarande vågar få HBT-personer öppet och utan rädsla visa sin kärlek för sin man eller kvinna. Fortfarande är trygghet för HBT-personer något exklusivt, något som upplevs bland de närmaste, i det närmaste kvarteret eller på Pridefestivaler. I Polen och Lettland uttrycker, som nämnts ovan, företrädare för regeringarna öppet sin avsky och sitt hat mot HBT-personer. I Polen bestraffas personer som undervisar om homo- och bisexualitet samt transpersoner och avskedas av ansvarig minister. I Lettland förbjuder den lagstiftande församlingen äktenskap mellan samkönade och stryker uttryckligen formuleringar som ska skydda HBT-personer mot diskriminering i arbetslivet.
Det finns i dag ingen enhetlig definition av homo- och transfobiska brott i Europa eller EU. Det finns inte heller någon samstämmig definition av vilka aktiviteter som är homo- och transfobiska. Det saknas även statistik och samlad information över hur utbredd homo- och transfobi är i Europa. Vad som finns är de enskilda ländernas lagstiftningar, uppgifter i medierna och personliga upplevelser av enskilda och företrädare för olika organisationer.
Jag har tidigare i en interpellationsdebatt med EU-ministern och i en motion i riksdagen krävt att regeringen ska ta initiativ till en HBT-pakt i EU, vilket hon avvisat. Dock är ministern positiv och har lovat att HBT-frågorna står högt uppe på regeringens dagordning. Tyvärr visar det sig inte i regeringens nu antagna arbetsprogram, vilket jag beklagar.
Den övergripande frågan är givetvis varför regeringen inte har med HBT-frågorna i det antagna arbetsprogrammet. Inte minst är detta märkligt då det i regeringsförklaringen 2006 tydligt markerades att HBT-frågorna är av stor vikt, framför allt i kontakter med andra länder.
Jag vill mot bakgrund av det som framförts ovan fråga vilka initiativ statrådet kommer att ta för att lyfta fram frågor kring homo‑, bisexuella och transpersoner i EU.