Regeringens handelspolitik och mänskliga rättigheter

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att regeringen inte ska medverka i handelsresor med företag vars produkter kan komma att användas så att mänskliga rättigheter kränks. Som handelsminister är en av mina viktigaste uppgifter att främja svensk export, bland annat genom att resa tillsammans med företagsdelegationer till olika länder runt om i världen. Syftet med dessa resor är bland annat att agera dörröppnare för företagen och lösa upp handelspolitiska knutar, men även att föra en dialog kring mänskliga rättigheter och andra viktiga frågor med såväl företagare som politiker. Jag förväntar mig att de företag som deltar på resorna agerar i enlighet med erkända normer och principer för mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter, hållbar utveckling och anti-korruption. Såväl regeringen som Exportrådet uppmuntrar svenska företag att tillämpa OECD:s riktlinjer för multinationella företag, samt FN:s Global Compact. Det gör vi eftersom vi anser att socialt och miljömässigt ansvar är viktiga verktyg för att stärka konkurrenskraften och bygga internationellt förtroende. En grundläggande förutsättning för att handeln med ett visst land ska tillåtas är att det inte föreligger några sanktioner från EU eller FN. Ett ytterligare krav är att erforderliga tillstånd när så är aktuellt erhållits från relevanta myndigheter, framför allt Inspektionen för strategiska produkter. Det är givetvis inte aktuellt för mig att främja exporten av produkter eller tjänster som inte får exporteras från Sverige eller produkter som med stor sannolikhet riskerar att bli till verktyg för dem som kränker mänskliga rättigheter eller internationell rätt. Det förekommer allvarliga kränkningar av inte minst flyktingars mänskliga rättigheter i Libyen, som Eva-Lena Jansson specifikt nämner. Jag kan emellertid konstatera att varken FN, EU eller Sverige har några sanktioner riktade mot Libyen och att det därför inte finns några legala möjligheter att stoppa handeln med landet givet att erforderliga tillstånd kunnat inhämtas. Jag vill även nämna att Rymdbolaget i ett pressmeddelande redan den 3 februari meddelade att de inte har någon affär med Libyen. De konstaterade samtidigt att deras havsövervakningssystem är framtaget för miljöövervakning, fiskekontroll och sjöräddning, samt att det har sålts till ett flertal länder, bland annat Estland, Finland, Indien, Kanada, Norge, Polen och Portugal.

Herr talman! Jag tackar handelsminister Ewa Björling för svaret. Bakgrunden till min interpellation är det faktum att SVT-programmet Korrespondenterna uppmärksammade att det statliga företaget Rymdbolaget tillsammans med handelsminister Ewa Björling besökt Libyen i syfte att till de libyska myndigheterna sälja ett system för flygburen övervakning. I programmet framgår att övervakningssystemet ska användas för att spana efter flyktingar. Det är sedan tidigare känt att Libyen inte ställt sig bakom FN:s flyktingkonvention och att landet har ett avtal med Italien om att tvinga tillbaka flyktingar som tar sig över havet. I regeringens handelspolitiska deklaration 2008 kan man läsa följande: Många svenska företag hör till världens bästa på att ta socialt ansvar som delvis handlar om arbetsmiljö, arbetsvillkor, miljöhänsyn och anti-korruption. För mig som minister handlar detta i grunden om respekten för och efterlevnaden av mänskliga rättigheter. I konfliktområden är det än mer viktigt men samtidigt svårare för företagen att ta socialt och miljömässigt ansvar. Regeringen uppmuntrar företag att följa OECD:s riktlinjer för multinationella företag och respektera principerna i Global Compact oavsett var i världen de verkar. Det är viktigt att företagarna själva känner ett ägarskap och driver dessa frågor. Därav min fråga till Ewa Björling, för det här är inte vilket bolag som helst. Det är ett statligt bolag som har ägardirektiv från regeringens sida. I svaret från handelsministern säger ministern: "Det är givetvis inte aktuellt för mig att främja exporten av produkter eller tjänster som inte får exporteras från Sverige eller produkter som med stor sannolikhet riskerar att bli till verktyg för dem som kränker mänskliga rättigheter eller internationell rätt." Vad som framkom i programmet, herr talman, var att Rymdbolagets Björn Ohlsson säger: Vi ska hjälpa er att hålla efter flyktingsituationen utmed gränserna och ute på Medelhavet. Det innebär alltså att stoppa de människor som vill ta sig till Europa via havet och därmed kränka mänskliga rättigheter, det vill säga FN:s resolution om alla människors möjlighet att söka asyl. Då blir min fråga: Hur kan handelsministern ha deltagit på den här resan, som aktivt var ett försök att kränka mänskliga rättigheter? Vi vet hur situationen är för de människor i Libyen som försöker fly. Enligt handelsministerns egna ord förekommer det fruktansvärda kränkningar av flyktingar när det gäller mänskliga rättigheter i Libyen. Ändå medverkar den svenska regeringen och handelsministern till att försöka sälja detta. Det är därför jag har ställt frågan, herr talman. Jag är inte riktigt säker på att jag har fått svar på frågan. Om man nu har medverkat till handelsresor tidigare med företag vars produkter kan komma att användas så att mänskliga rättigheter kränks, hur tänker man då sätta stopp för det? Kommer man att göra en ordentlig kontroll nästa gång? Herr talman! Jag hoppas få ett lite mer utförligt svar från handelsministern.

Herr talman! Låt mig först instämma i den bild som Eva-Lena Jansson målar upp när det gäller kränkningar av flyktingars rättigheter. Det är fruktansvärt var det än sker i världen. Det är därför som det är viktigt att vi finns ute i världen för att påvisa goda regler och verka genom CSR, som svenska företag gör. Låt mig fortsätta med att säga att jag tycker att det är viktigt att svenska företag finns representerade även på svåra marknader, inte minst eftersom det kan bidra positivt till utvecklingen i landet genom att vi får större insyn, det ger bredare kontaktytor och bättre förekomst av positiva exempel på hur företag kan och bör bete sig. Vi ska inte handla med allt och med alla, men frågan om vad som är en lämplig produkt eller tjänst att sälja till en särskild aktör är inte alltid helt enkel att svara på. Det är viktigt att komma ihåg. Många produkter kan användas för såväl bra som dåliga syften. Ett mobiltelefonsystem kan användas av en förtryckande regim för att kartlägga och trakassera oppositionella, men det kan också användas för att organisera och stärka krafter som kämpar för demokrati och MR. Det kan användas för att sprida information om vad som händer i landet till omvärlden och för att ta emot underrättelser från andra delar av världen. Demokratiförespråkare i Kina har exempelvis vittnat om hur just bättre kommunikationsmöjligheter, som bland annat möjliggjorts av svenska företag, har gjort deras förmåga att verka väldigt mycket effektivare. På motsvarande sätt förhåller det sig med en rad produkter. De är inte goda eller onda i sig, vare sig moraliska eller omoraliska. Och att handel rent allmänt tenderar att gynna utvecklingen mot en större respekt för mänskliga rättigheter är något som även ledande forskare kan bekräfta. Örjan Sjöberg, professor i ekonomisk geografi vid Handelshögskolan i Stockholm, har till exempel konstaterat att handeln i allmänhet skapar ett mycket större utrymme för människor i deras egen vardag att fatta beslut - någonting som han beskrivit som ett möjligt första steg på vägen mot demokrati. Länder som handlar med andra bygger upp kontaktnät och kommunikationskanaler som går utöver det rent ekonomiska samarbetet. Det gör, återigen, att insynen i landet ökar och att befolkningens möjligheter att ta till vara influenser från omvärlden förbättras. Länder som också vill stå sig i den internationella konkurrensen kan i förlängningen inte låta bli att ta hänsyn till den bild som finns i omvärlden av det egna landet, om inte annat så av rent affärsmässiga skäl. Frihandelsvänliga länder utvecklas dessutom bättre ekonomiskt jämfört med slutna länder. Och historien lär oss att det här förbättrar förutsättningarna för att människor ska resa krav på demokratiska reformer och mänskliga fri- och rättigheter. I det här specifika fallet föreligger det nu inte någon affär. Det är ju en rent hypotetisk fråga. Jag vill ställa frågan: På vilket sätt vill vänsterpartierna verka för ökad respekt för mänskliga rättigheter i svåra länder? Vill ni ha handel eller vill ni ha bojkott?

Herr talman! Jag ställde frågan utifrån en faktisk situation, att Sveriges regering aktivt har följt med ett statligt bolag i syfte att sälja övervakningssystem till staten Libyen. Libyen har ett avtal med Italien om att hindra människor från att ta sig från den ena kusten till den andra, något som har kritiserats av FN:s flyktingorgan UNHCR. Dessutom har Amnesty kritiserat hur flyktingar behandlas i Libyen. Att då hänvisa till att det inte blir någon affär, herr talman, tycker jag med förlov sagt är något märkligt. Syftet var ju att Rymdbolaget skulle göra en affär, och handelsministern var med som dörröppnare. Från bolagets sida säger man: Vi kan hjälpa er att hålla efter flyktingsituationen utmed gränserna ute på Medelhavet. Och handelsministern säger att det är ett civilt övervakningssystem och att Sverige är med och bidrar till ett bra övervakningssystem. Då blir det svårt att inte se att det här skulle användas i Libyen just för att kränka mänskliga rättigheter. Man behöver inte vara någon Einstein för att förstå att om en stat som Libyen, som har det här avtalet med Italien och dessutom kränker mänskliga rättigheter och har fått kritik för hur man behandlar flyktingar, nu aktivt söker ett företag som kan sälja övervakningssystem blir syftet uppenbart för alla. Då blir min fråga: Hur kan regeringen ha varit med och ens medverkat till det här? Vad regeringen säger nu via handelsministern, herr talman, är att vi får se, att det kan bli liknande handelsresor igen. Jag har i alla fall inte förstått att det finns någon motsättning här. Hon tar upp telekommunikationer som ett exempel, men det kan ju lika gärna vara så att man åker för att sälja nya signalspaningssystem i andra länder, och då blir syftet verkligen att övervaka. Herr talman! Visserligen hade handelsministern en lång utläggning om hur viktig handelspolitik är, och handelspolitik är viktig. Men det är lika viktigt att stat och statliga bolag respekterar mänskliga rättigheter och inte aktivt ägnar sig åt affärer i syfte att faktiskt kränka andra människors mänskliga rättigheter. Herr talman! Jag är lite besviken på handelsministern. Jag hade hoppats att hon här och nu i kammaren för oss skulle redovisa hur hon tänker gå till väga för att säkerställa att hon inte följer med på den här typen av resor i fortsättningen. Jag fick inte något riktigt konkret svar, så handelsministern får en chans till, herr talman.

Herr talman! Som handelsminister är en av mina viktigaste uppgifter att främja svensk export tillsammans med att visa på en tydlig handelspolitisk linje från Sverige vid internationella handelsförhandlingar, och nu talar vi svensk export. Då ingår det att resa tillsammans med företagsdelegationer till olika länder. Jag möter hundratals företag årligen på den här typen av resor, och naturligtvis recenserar jag inte varje enskild produkt eller tjänst som de säljer, även om jag givetvis försöker hålla mig så informerad som möjligt. Det viktiga här är fortfarande att svenska företag, oavsett om de är statliga eller privata, arbetar enligt de riktlinjer som vi har och att de arbetar aktivt med Corporate Social Responsibility, som står på fyra ben. Det handlar om antikorruption, det handlar om miljöhänsyn, det handlar om arbetstagarens rättigheter och det handlar om mänskliga rättigheter. Det gör våra svenska företag. De är bland de bästa i världen på detta. Dessutom är vi väldigt aktiva i FN:s Global Compact. Vi följer också den lagstiftning som finns i Sverige när det handlar om utförsel av produkter. Vi har ett system när det handlar om försvarsmaterielprodukter. Vi har ett annat system när det handlar om produkter för dubbel användning. Allt det här sker väl kontrollerat via Inspektionen för strategiska produkter. I Exportkontrollrådet finns också har representanter för alla riksdagspartier. Och besluten fattas av myndigheten om en produkt är lämplig att föra ut eller inte. Naturligtvis tar man då också hänsyn till frågan om mänskliga rättigheter. Vi följer om det finns sanktioner från EU eller från FN. I det här specifika fallet finns inte några sanktioner. Jag tycker att det är väldigt viktigt att svenska företag finns på svåra marknader, för det är då vi kan göra skillnad. Och jag vill återigen upprepa frågan som jag ställde till Eva-Lena Jansson: Hur tänker vänsterpartierna när det gäller att kunna göra skillnad för människor i länder där det förekommer allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter? Det finns en rad sådana länder i dag. Ska vi bedriva handel med dem eller ska vi idka bojkott?

Herr talman! När det gäller de frågor som Ewa Björling ställer är det naturligtvis viktigt att hon läser våra utrikespolitiska dokument. Där kan hon se hur vi ställer oss till handelspolitik och så vidare. Om hon dessutom hade varit i kammaren i onsdags hade hon kunnat debattera vår handelspolitik och synen på handelspolitik. Ewa Björling var inte här i onsdags, annars hade hon haft möjlighet att debattera just den frågan. Herr talman! Jag väljer att uppehålla mig vid min interpellation. Sverige har antagit FN-konventionen om mänskliga rättigheter och har därmed förbundit sig att följa den. Då blir min fråga till handelsministern igen: Är det i enlighet med regeringens politik att följa med ett statligt bolag eller något annat bolag vars produkter har ett syfte att kränka mänskliga rättigheter? Det var nämligen väldigt tydligt när det gällde Rymdbolaget. Man skulle sälja någonting som skulle användas för att övervaka och förhindra flyktingar att söka asyl, det vill säga bryta mot FN-konventionen om mänskliga rättigheter. Var det en bra idé att följa med på en sådan resa? Det vore bra om statsrådet svarade på den frågan här, därför att den argumentation som handelsministern nu har använt här i talarstolen, herr talman, kan jag inte tolka på något annat sätt än att hon tyckte att det var en bra resa, att det var i enlighet med regeringens politik och att det var en bra idé att följa med Rymdbolaget för att försöka sälja detta övervakningssystem. Då är det väl bra om man redan här och nu redogör för att man tyckte att det var ett bra initiativ och en bra resa, även om det inte blev någon affär. Jag skulle gärna vilja ha svar på de konkreta frågorna, herr talman.

Herr talman! Det existerar fortfarande inte någon affär, och jag skrev redan i mitt skriftliga svar att Rymdbolaget har gått ut med ett meddelande om detta. Det är att springa händelserna lite grann i förväg att stå och diskutera någonting som är helt hypotetiskt. Jag tycker att vi ska försöka förhålla oss till mer generella termer, för det är egentligen det som det handlar om. Ska vi finnas i den här typen av länder med våra företag? Ska vi ha företagsresor till länder där det sker kränkningar av mänskliga rättigheter eller inte? Det är egentligen det som grundproblemet handlar om. Jag är övertygad om att det är viktigt för svenska företag att finnas i den här typen av länder. Det finns studier som visar att det är mycket bättre med handel än bojkott. Handel kan öppna upp och göra skillnad. Våra svenska företag är goda förebilder i den här typen av länder, inte minst för människor som blir lokalanställda i landet i fråga om vi väljer att starta ett företag där. Flera svenska företag i svåra länder är goda exempel på hur man kan göra skillnad och hur man behandlar människor med respekt för mänskliga rättigheter.