Regionalt utvecklingsansvar för Västmanland

Herr talman! Agneta Luttropp har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att Västmanlands läns landsting ska omfattas av lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län och om inte varför. Det regionala utvecklingsansvaret omfattar vissa uppgifter i det regionala tillväxtarbetet samt att upprätta och fastställa länsplaner för regional transportinfrastruktur. Utvecklingsansvaret är fördelat på olika sätt i länen. Enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar har landstingen i Skåne, Hallands och Västra Götalands län sedan 2011 det regionala utvecklingsansvaret. I Gotlands län har Gotlands kommun, enligt samma lag, det regionala utvecklingsansvaret eftersom kommunen är en landstingsfri kommun. I Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Värmlands, Örebro, Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län har samverkansorgan det regionala utvecklingsansvaret. I övriga fyra län åligger detta ansvar länsstyrelsen. Västmanlands läns landsting har den 20 september 2013 lämnat en ansökan till regeringen om att Landstinget Västmanland från och med den 1 januari 2015 ska få överta det regionala utvecklingsansvaret enligt lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län och därmed också få ett direktvalt fullmäktige som ansvarar för de regionala utvecklingsfrågorna från 2015. Till regeringen har motsvarande ansökningar inkommit från landstingen i totalt nio län under 2012 och 2013. I det regionala tillväxtarbetet kan staten och den kommunala nivån anses ha delvis överlappande uppgifter. Länsstyrelsen har till uppgift att samordna andra statliga myndigheters insatser för regional tillväxt i länet. Samtidigt ska den aktör som har ansvar för det regionala utvecklingsprogrammet också ha direkta kontakter med berörda statliga myndigheter, näringsliv och organisationer som är nödvändiga för programmets framtagande och för att samordna insatser för genomförandet. Enligt budgetpropositionen 2014 avser regeringen därför att förtydliga vad som förväntas av länsstyrelserna ur ett tillväxtperspektiv. Utöver detta har det i beredningen av motsvarande ansökningar från andra län där länsstyrelsen i dag har det regionala utvecklingsansvaret framförts remissynpunkter som regeringen anser bör få betydelse i den fortsatta hanteringen. Regeringen fattade i går beslut om proposition 2013/14:46 Regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län och kommer att överlämna denna till riksdagen i närtid. Vidare fattade regeringen i går beslut om att avslå ansökningarna från landstingen i Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län om att få överta det regionala utvecklingsansvaret. Regeringen är inte beredd att i detta skede ändra kompetensfördelningen avseende det regionala utvecklingsansvaret mellan stat och regionala organ.

Herr talman! Jag tackar civilministern så väldigt mycket för svaret på min interpellation om varför Västmanland inte får överta det regionala utvecklingsansvaret i länet. Men jag förstår inte hela svaret. Varför har regeringen en så njugg inställning till Västmanland? Civilministern skrev en debattartikel om det här i september i år, och Västmanland mottog den med stor bestörtning eftersom underhandskontakterna inte alls hade visat någonting i den riktningen. Plötsligt fick man beskedet i tidningen, och det kändes inte bra, minst sagt. Därefter har en enig styrelse för Sveriges Kommuner och Landsting i oktober i år skrivit till regeringen om sin förvåning över artikeln och över beslutet. Jag delar SKL:s förvåning. Jag känner också en stor frustration över att man över huvud taget inte har tagit hänsyn till underifrånperspektivet - det finns inte med alls - om att vi vill ta ansvar för utvecklingsfrågorna snarare än att en statlig myndighet gör det. En enig riksdag tog 2010 beslut om att i regionfrågorna stödja initiativ om att bilda regioner som kommer underifrån. Hur ser det då ut i Västmanland? I Västmanland finns det tio kommuner. Alla tio kommunerna är eniga om det här. Alla partier är eniga om det här. Landstinget är enigt om det här. Vad mer kan man begära av ett underifrånperspektiv? Vad mer kan vi göra? Eller är det så att allt hänger på det remissvar som länsstyrelsen skrev till landstinget i Västmanland där man inte tycker så här? Vad handlar det om egentligen?

Herr talman! Jag vill verkligen inte att detta ska bli en fråga om den kommunala regionens lov, men det finns en del frågor i detta som jag tycker är intressanta och som man borde få svar på. Det är till exempel det som Agneta Luttropp tar upp här: Vad är det egentligen som ska krävas för att man ska få ett ja från regeringen och från statsrådet i den här frågan? Vad är det som ska krävas? Det finns tio kommuner i Västmanland, och samtliga tio har i kommunfullmäktige fattat beslut där alla i dessa kommunfullmäktigeförsamlingar har varit helt ense. Det finns ingen som har varit emot. Det finns ingen i Landstinget Västmanland som har varit emot. Det enda jag kan hitta i detta är det som statsrådet tidigare har uttryckt och det som han skrev om fungerande regioner i Sverige i en debattartikel i Dagens Nyheter för något år sedan: "Lokala politiker, medborgare, näringsliv och det civila samhället behöver gemensamt se fördelarna med en regionbildning och vara pådrivande i processen. Allt för att få så naturliga och så väl fungerande regioner som möjligt." Är det detta som krävs för att man ska få ett ja från regeringen och från statsrådet? I så fall är det mer som krävs för att få ett ja till att göra detta än vad Sverige gjorde i förhandlingarna för att gå med i EU. Det är en större process för att detta ska få en acceptans. Jag förstår inte vad det egentligen är. Om man gör ett jobb i sitt hemlän, gör sin läxa, ägnar tid och kraft åt att försöka få ihop länet och alla kommunerna i den här frågan får man på en DN Debatt-sida läsa: Nej, det blir inget. Ni får inte göra detta som ni har ägnat tid åt. Var någonstans har det framgått från regeringens sida att det inte spelar någon roll vad politiker och kommuner gör i Västmanlands län, då de ändå kommer att få ett nej? Lägg inte ned tid och kraft på den här frågan! Det borde ha varit det enda anständiga beskedet att skicka ut tidigare till Västmanlands län. Någonstans känner jag, herr talman, att statsrådet egentligen tycker att den process som har varit i Västmanlands län är rätt bra. Jag tror att han tycker att det är rätt utveckling som Västmanland skulle få med det här. Men jag är verkligen frågande till om detta är någonting som han har fått gehör för i regeringen. Det kanske är så att det är ett stort parti i regeringen som inte gillar den här utvecklingen och som helt enkelt har sagt att det inte ska bli någonting av det. Dina partivänner i Västmanlands län, både i kommunerna och i landstinget, har varit starkt pådrivande för detta och tycker att det är väldigt positivt. Så har det varit med alla de borgerliga partiernas företrädare. De är lika förvånade som oppositionen här är över detta. Min fråga till dig, Stefan Attefall, är: Vad är det egentligen som skulle krävas av oss? Är det så att detta från början har varit stängt? Beskedet från regeringen är ju att detta är en stängd dörr. Då undrar jag: Varför har man inte sagt detta från början: Lägg inte ned tid och kraft på att få ihop ert län i den här frågan! Det spelar ingen roll vad ni gör, för ni kommer ändå att få ett nej. Varför har ni inte sagt detta i så fall?

Herr talman! Jag tror att alla inser att processen kring regionfrågor och kring hur länen ska organisera sig har varit en lång resa i Sverige. Den började med att man på försök bildade Skåne och Västra Götaland som regionkommuner och de fick en annan roll än de tidigare gamla landstingen. Sedan har det varit mycket diskussioner både i enskilda ärenden och i samverkansdiskussioner om sammanläggningar av län och att bilda större regionkommuner. Det har varit en diskussion som har böljat fram och tillbaka med olika intensitet i olika delar av Sverige. Staten har successivt genom olika beslut möjliggjort mer av regionalt ansvarstagande exempelvis i de regionala utvecklingsfrågorna. Hallands län och Gotlands kommun har fått det ansvaret. Det har också bildats kommunala samverkansorgan eller regionförbund. Det började som en försöksverksamhet i Kalmar, om jag kommer ihåg rätt, och har sedan utvecklats på fler och fler ställen. Sedan jag kom med i regeringen har vi beviljat Jämtlands län den här möjligheten. Det var 2010 eller 2011, tror jag. Vi stod i ett läge där vi hade ett utredningsarbete från Mats Sjöstrand om länsstyrelsers sätt att organisera sig och hur statens myndigheter ska organisera sig ute i landet. Vi hade också ett antal ansökningar. Regeringen gjorde en rejäl genomgång av allt det materialet och försökte göra en samlad bedömning: Vad tycker vi är rimligt att göra i det här läget, och i vilken ordning ska vi ta de olika frågorna? Regeringen gjorde en samlad bedömning. Vi tittade på de län som hade ansökt om att få bli regionkommuner - alltså om att få lägga ansvaret för regionala utvecklingsfrågor på landstinget - och som hade kommunala samverkansorgan. Man upplever ganska samstämmigt att sådana organ inte är en bra och fungerande verksamhet. De är både sämre ur demokratisynpunkt och en verksamhet som på många håll och kanter har svårt att få effektivitet och bra funktion. Till dessa län säger vi: Det är helt okej. Bilda regioner, bilda landsting med ansvar för regionala utvecklingsfrågor i de fallen. Men i de tre län - Västmanlands län kom också in med sin ansökan mycket sent - som inte har gjort den här resan från stat till regionala organ är vi i dagens läge inte villiga att ändra kompetensfördelningen. Som jag också sade i svaret: Vi behöver titta närmare på hur rollfördelningen ska se ut mellan stat och regionala organ och på länsstyrelsens framtida roll i de här frågorna. Vi behöver göra en mer samlad bedömning innan vi diskuterar hur vi eventuellt går vidare. Vi vet också att det finns ambitioner hos många region-, läns- och kommunpolitiker att under nästa mandatperiod föra en vidare diskussion om exempelvis samarbete med angränsande län. Det var den samlade bedömning regeringen gjorde. Man skrev besked till 21 länsstyrelser och en massa anställda i staten men också till nio olika län och landsting som hade framfört ansökningar av olika slag. Vi valde att också kommunicera helhetstänkandet när det sedan ska fattas mängder av olika typer av beslut. Några kommer att gå till riksdagen, men många kommer att fattas inom regeringen. Det var därför vi valde att kommunicera detta i en samlad artikel på Dagens Nyheters debattsida. Vi har fattat några beslut. Vi fattade i går beslut om att gå till riksdagen med förslag om att Jönköping, Örebro och Gävleborg ska få bilda regionala samverkansorgan. Vi har också fattat beslut om att bereda vidare och komma tillbaka till riksdagen i fråga om de övriga länen men också om att avslå ansökningar från bland annat Västmanlands län av nämnda skäl.

Herr talman! Tack så mycket, Stefan Attefall, även om jag inte helt hittar svaret på mina frågor! I ministerns skriftliga svar kan jag dock se att Västmanlands beslut att inte bilda samordningsförbund var en riktig flopp. Det hade varit sjyst att få reda på att just det här med samordningsförbund var så att säga ingången till att få eget ansvar för utvecklingsfrågorna. Det hade varit bra om vi hade vetat det - då hade vi kanske agerat annorlunda innan det var för sent, som det nu känns som om det är. Att vi kom in sent med ansökan kan väl egentligen inte ha någon betydelse. Då skulle ni ha meddelat det också: Kom in med ansökan, men kom in med den långt innan ansökningstiden går ut. Jag tycker inte att det är någon orsak. Det sambandet har jag svårt att se. Ministern skriver också i sitt svar, och nu ber jag att få citera: Man ska "också ha direkta kontakter med berörda statliga myndigheter, näringsliv och organisationer som är nödvändiga för programmets framtagande och för att samordna insatser för genomförandet". Då kan jag inte låta bli att undra: Vad är det som gör att Västmanland inte klarar av det 18 andra län gör? Det har jag svårt att verkligen förstå. Vi har inte sämre förutsättningar för det här än något annat av de 18 länen. Det är den här bristen på logik jag har så svårt att förstå. Inte bara jag utan även länet har det eftersom vi är synnerligen eniga om det. Det jag naturligtvis också saknar i det här är det jag sade i mitt förra inlägg om underifrånperspektivet. Jag tycker inte att man kan ha mer underifrånperspektiv än vad vi har i vårt län. Då får vi som svar att vi inte har något samordningsförbund, och har man inte det kan man heller inte ta hand om det regionala utvecklingsansvaret - det som alltid vinner över underifrånperspektivet, som vi ändå var eniga om i riksdagen 2010. För mig är det här också väldigt mycket av en demokratifråga. Jag tycker att demokratin kommer väldigt starkt i gungning här. Det här är alltså någonting som vi fortfarande inte alls är nöjda med i länet. Det är precis som Lars Eriksson sade: Det här har länet och alla de tio kommunerna lagt ned otroligt mycket tid och samverkan på. Väldigt mycket arbete har lagts på det här, och det hade varit bra om vi från början hade vetat om förutsättningarna. De vet vi inte förrän nu när det är för sent. Vi kom in i tid med vår ansökan, men jag tycker att ni kommer in för sent med förutsättningarna.

Herr talman! Ja, statsrådet, jag förstår fortfarande inte vad som skulle krävas. Jag begriper inte det. Du säger att regeringen har gjort en samlad bedömning i frågan. Det kan man ju tycka. Det hade varit bra om regeringen hade gjort en samlad bedömning av vad som skulle krävas innan ansökningstiden gick ut i stället för att göra det efteråt. Sedan säger du att Västmanland har kommit in sent med sin ansökan. Var Västmanland för sent ute med sin ansökan, eller var man det inte? Lämnar man in ansökan i tid är den väl inlämnad enligt den ordning som ska gälla. Då ska väl inte det användas i riksdagen som ett argument för att man inte har skött sin ansökan på ett riktigt sätt. Jag är fullständigt övertygad om att Landstinget Västmanland har skickat in ansökan i tid - och i god tid. Om det förhåller sig på något annat sätt tycker jag att man ska säga det. Varför har man inte sagt tidigare att det bara är de som har haft kommunala samverkansorgan som får ett ja från regeringen? När kom man på detta? Det borde man ju i så fall ha känt till och kunnat kommunicera långt tidigare. Jag vet precis hur mycket tid och kraft som kommun- och landstingspolitiker i Västmanland har fått lägga ned på att samla länet och känna att alla informerade känner en trygghet i hela processen. Och när man väl får ihop allt detta får man på en debattsida i Dagens Nyheter veta: Nej, det blir ingenting. Det jobb ni har gjort gäller inte. Jag undrar fortfarande om det du uttryckte 2011 är det som gäller. "Lokala politiker, medborgare, näringsliv och det civila samhället behöver gemensamt se fördelarna med en regionbildning och vara pådrivande i processen." Är det detta som ska krävas? Det är för mig fortfarande ett otroligt mycket större underifrånarbete än vad som krävdes för en svensk ansökan till EU.

Herr talman! Jag vill först säga att jag självklart har stor respekt för det arbete som har lagts ned i bland annat Västmanland, Västernorrland och Norrbotten och också för att man upplever besvikelse och inte delar regeringens bedömning. Jag har full respekt för detta, och jag beklagar om man upplever att man har lagt ned arbete i onödan. Nu hoppas jag att mycket av det arbete man har gjort är sådant som ökar förutsättningarna för samverkan och samarbete också inom länet, oavsett hur de exakta beslutsstrukturerna ser ut. Nej, det finns inga exakta kriterier: Gör exakt så här; då händer exakt detta. Det har varit en ganska lång resa också runt om i landet. Västmanland och Sörmland förde mycket långtgående samtal om att gå in med en gemensam ansökan och göra en gemensam regionbildning. Det sprack på sista varvet. Det innebär också att staten och regeringen inte har haft överblick över vilka ansökningar vi exakt skulle få. Jag säger inte att Västmanlands ansökan kom för sent. Vi visste om att den var på väg, och därför kunde vi också beakta den i våra diskussioner, men den kom sist av alla och var den vi senast hade koll på. Men vi hade med den i diskussionerna och visste vad Västmanland var på väg att skicka in. Jag vill säga att alla ansökningar har haft ett underifrånperspektiv. Det har funnits en bred majoritet eller total enighet bakom alla ansökningar. Annars hade ingen av dem ens varit uppe för diskussion. Detta kriterium har dock aldrig sagts vara det enda kriteriet, utan det är en bedömningsfråga för regeringen hur man vill gå vidare med de här frågorna. Både i socialdemokratiska regeringar och i alliansregeringar har det varit en diskussion i olika faser. Vi vill heller inte sticka under stol med att alla partier har haft lite olika ingångar i den här frågan både i riksdagen och i olika regeringskonstellationer genom åren. Detta har varit en resa som inte har varit någon rak E4 utan en mer knagglig väg med en diskussion som har förts. Ett tag såg det ut som om vi skulle få ta ställning till ansökningar om att bilda större regioner på ett par ställen i Sverige, men plötsligt blev det i stället flera som kom med ansökningar om att få bilda regionala samverkansorgan inom de nuvarande länsstrukturerna. Personligen är jag som sagt mycket kritisk till de kommunala samverkansorganen. De är inte demokratiskt väl utformade, och jag tycker att de ofta har visat sig vara ett ganska ineffektivt sätt att arbeta. Personligen kommer jag inte att medverka till att fler sådana organ kommer till. Det är dock inget kriterium som har satts upp av regeringen att man måste ha bildat ett sådant organ. När vi såg att flera län hade sådana strukturer som man var missnöjd med - de fungerade inte väl ur vare sig demokratisynpunkt eller effektivitetssynpunkt - ville vi skapa bättre strukturer i de länen. Det innebär att vi nu kommer att gå från att ha Västra Götaland, Skåne, Halland och Gotland som regioner - landsting med ansvar för regionala utvecklingsfrågor - till att ha ytterligare sex regioner i Sverige. Vi har från regeringens sida också sagt att vi inte förespråkar att man över en natt ska gå över till samma lösning för hela landet, utan det får vara en mer asymmetrisk utveckling i de här frågorna - en förändring som sker steg för steg. Jag utgår från att Västmanland jobbar vidare med hur man vill utforma sitt ansvar för de regionala utvecklingsfrågorna och kommer tillbaka i diskussioner längre fram. Då får vi pröva det i det sammanhanget. Regeringens samlade bedömning här var att innan vi har tittat närmare på hur länsstyrelser och regionala organ ska samverka vill vi inte gå vidare med att ändra kompetensfördelningen mellan stat och regionala organ utan mer ställa upp där det redan fanns en ansvarsfördelning på regionerna.

Herr talman! Jag vill direkt svara på det ministern sade på slutet. Självklart kommer vi inte att ge upp. Det kan jag lova. Jag tycker att den debatt som vi har haft tydligt visar att vi är väldigt samstämmiga i länet. Jag tror inte att ministern tvivlar på den samstämmighet som faktiskt finns. Detta med kriterier tycker jag blir lite lustigt. Det finns ju kriterier. Det är ju tydligt i svaret och i det ministern säger. Samordning har ändå varit en vägledare eller en öppning för de allra flesta. Länsstyrelsens remiss finns också med i svaret. Att vi kom in sist har jag väldigt svårt att få med - någon måste ju komma sist, och nu råkar det vara vi. Det viktiga är att man kommer inom tiden, och jag tycker inte att det på något sätt ska påverka det hela. Statsrådet talar om att man har tagit hänsyn till underifrånperspektiv. Nu är Västmanland det enda av alla 21 län i Sverige där det råder full samstämmighet inom alla kommuner, i alla partier och i landstinget. Detta finns inte någon annanstans. Mer underifrånperspektiv än vi har i Västmanland går inte att uppnå. Jag tycker ändå att det blir oklart. Jag blir inte mer klok på anledningarna till att vi har fått nej än jag var innan den här debatten började. Tyvärr är det mitt svar. Men vi kommer att fortsätta. Här ger vi oss inte. Vi har stor enighet om detta, och vi tror på demokratin.

Herr talman! Jag beklagar att vi inte har kunnat tillfredsställa era önskemål, Agneta Luttropp. Jag hoppas och utgår från att ni jobbar vidare med att hitta bra former för samverkan inom länet. Oavsett om de materiella besluten hamnar på landstinget eller blir kvar på länsstyrelsen är jag helt övertygad om att ni tillsammans kommer att kunna samverka och hitta bra lösningar som utvecklar Västmanlands län. Det är det som är det substantiellt viktiga - att man får bra beslut i sak. De besluten kan man åstadkomma på lite olika sätt. I det här läget var regeringen inte beredd att flytta över ansvaret från staten till regionala organ, utan där ansvaret redan låg hos regionala organ ville man skapa förutsättningar för att lägga det på landstingen för att få en effektivare och mer demokratisk struktur. Vi behöver titta vidare på hur länsstyrelser och regionala organ, oavsett om de är samverkansorgan eller på landstinget, ska fungera. Här ser vi att det finns vissa överlappningar och otydligheter med den utveckling som varit. Detta kommer vi att jobba vidare med. Jag hoppas att de här diskussionerna fortsätter. Jag räknar med att det blir nya diskussioner ute i landet och självklart också i regering och riksdag under nästa mandatperiod. Det finns ingen rak väg i den här typen av frågor. Historien har visat att det går lite knaggligt framåt, men det tar sig framåt på olika sätt. Förhoppningsvis hittar vi lösningar som passar både staten och de regionala organen, och de kanske inte alltid ser exakt likadana ut i alla delar av Sverige.