Resorna mellan Bryssel och Strasbourg i EU-parlamentet

Fru talman! Monica Green har frågat mig om regeringen avser att driva frågan om att Europaparlamentet självt ska få avgöra var det ska ha sitt säte. Med anledning av det vill jag hänvisa till det svar jag gav till Ulf Holm förra veckan, den 11 maj, på interpellation 2006/07:506. Enligt EU:s fördrag ska Europaparlamentet ha sitt säte i Strasbourg, där plenarsessioner regelmässigt hålls varje månad. Ytterligare plenarsessioner hålls i Bryssel, där också parlamentets utskott sammanträder. Det är inte en bra lösning att Europaparlamentet har sitt säte på en plats men under längre tider sammanträder även på en annan. Den nuvarande ordningen är kostsam, opraktisk och inte minst negativ för bilden av EU. Vi skulle gärna se en utveckling där denna ordning förenklas eller avskaffas. Tyvärr verkar det i dagsläget vara uteslutet att de 27 medlemsstaterna på kort sikt skulle kunna enas om att Europaparlamentet alltid ska sammanträda i Bryssel. Det gäller även i fråga om förutsättningarna att nå en överenskommelse om att Europaparlamentet självt ska få avgöra var dess säte ska finnas. Europaparlamentet måste också självt tydligt indikera att det vill bestämma över sitt eget säte.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Jag är dock lite förvånad över att Cecilia Malmström nu är så kort i sitt svar och inte alls längre är så engagerad i den här frågan som hon var när hon var EU-parlamentariker. Hon hänvisar till ett svar som hon gett Ulf Holm. Därför tänkte jag att jag nog hade missat en längre förklaring till varför frågan inte drivs så aktivt. När man läser protokollet ser man emellertid att Cecilia Malmström även då var väldigt kort i sitt svar och inte längre tror att det är möjligt att förändra. I stället finner hon sig i det nuvarande läget på ett helt annat sätt än vad jag sett henne göra tidigare. Jag uppskattade det engagemang som Cecilia Malmström hade som EU-parlamentariker. Hon drog i gång ett stort arbete för att förändra de flyttkaruseller som pågår och som kostar oerhört mycket pengar - 1,8 miljarder. Man förlorar också mycket tid på grund av resorna, och det finns dubbla uppsättningar av byggnaderna. Det hela är onödigt och byråkratiskt. Det är inte bra för miljön och minskar dessutom trovärdigheten för EU över huvud taget. Därför vore det jättebra om en EU-minister i ett av medlemsländerna aktivt drev frågan. Jag vill här och nu framföra ett krav om att både Fredrik Reinfeldt och Cecilia Malmström tar upp frågan i samband med toppmötet den 21-22 juni så att vi kan få en förändring i det nya fördraget. Det är nu det är möjligt att ändra fördraget, och det är nu dessa frågor ska diskuteras. Även om Cecilia Malmström tycker att frågan är oöverskådlig och målet känns nästan ouppnåeligt är det ändå märkligt att redan på förhand ta ut förlusten. Det är väl bättre att försöka påverka nu när hon är i regeringsställning och kan försöka hitta likasinnade som vill driva frågan i de 27 medlemsländerna. Även om frågan inte går igenom på toppmötet i Berlin om en månad finns det naturligtvis möjligheter att jobba informellt. Man kan söka kontakt med olika regeringsledamöter i andra länder, sådana som skulle vilja driva frågan, och man kan försöka skapa ett nätverk av regeringsledamöter mellan de 27 medlemsländerna så att de till slut inser det omöjliga i att låta flyttkarusellen fortsätta. Därför hade jag förväntat mig ett mer engagerat svar och även mer optimism från Cecilia Malmströms sida. Jag hade inte förväntat mig en så negativ hållning till att kunna påverka EU. Jag tror nämligen att både Cecilia Malmström och jag har uppfattningen att samverkan mellan länderna i grunden är något positivt och att EU i grunden är bra. Och då ska man ta bort det som är dåligt. Vi kan förändra EU om vi vill. Det är därför vi är med i EU. Dessa resor är ett aber, sådant som vi borde kunna förändra, och frågan borde drivas redan nu. Jag förväntar mig att ministern tar upp den på toppmötet om en månad.

Fru talman! Jag hade en debatt med EU-ministern den 11 maj om ungefär samma sak. Då hade jag inriktningen att man utifrån ett miljöperspektiv borde kunna ifrågasätta pendlandet. Det gäller inte bara kostnaden på 2 extra miljarder utan också utsläppet av mycket extra koldioxid eftersom man måste förflytta sig så pass mycket. Det handlar om att flytta både personer och material. Dessutom står parlamentet i Strasbourg oftast tomt. I den interpellationsdebatten hänvisade EU-ministern till att det inte var läge att driva frågan. Hon sade ordagrant: "I dag har vi inte det stödet, och därför finns det för tillfället inte möjlighet att driva detta." Men eftersom det är en fördragsfråga, alla länder måste vara överens, borde det vara ganska självklart att driva den just under en regeringskonferens. Det vägrar uppenbarligen Cecilia Malmström. Däremot skriver Cecilia Malmström inför väljarna - vilket jag inte visste då - följande i Göteborgs-Posten, tre dagar innan hon gav det officiella svaret i interpellationsdebatten: "Slutligen vill jag också nämna Europaparlamentets pendlande mellan Bryssel och Strasbourg som en åtgärd som inte bara är dyr utan också skadar EU:s anseende. En ändring kräver ändring i EU:s grundfördrag, men budgetöversynen är en lämplig plats att diskutera frågan eftersom det är så mycket pengar inblandade." Jag tycker, fru talman, att det är konstigt att EU-ministern inte gav detta svar i den tidigare interpellationsdebatten, alltså att hon hade för avsikt att driva frågan i samband med budgetöverenskommelsen. Hon ger inte det svaret i denna interpellationsdebatt heller utan endast inför väljarna i en debattartikel. Hon har således insikten att det krävs en fördragsändring men tänker inte driva kravet om en sådan ändring utan ska ha in den i en budgetdebatt. Då är frågan: Vad är strategin från regeringens sida? Om man ska driva frågan och försöka få till stånd en ändring av pendlandet mellan Bryssel och Strasbourg krävs en fördragsändring, och då är regeringskonferensen den plats där beslutet måste tas. Hur kommer det sig att man ska ta upp denna diskussion i samband med budgetöverenskommelsen? Ministern menar alltså att EU:s finansministrar ska gå in och skära ned på pengarna till EU-parlamentet så att de därmed inte kan åka till Strasbourg utan tvingas stanna kvar i Bryssel? Ja, det är ju en variant. Den är offensiv, men då tycker jag att ministern i interpellationsdebatten också borde ange att det är hennes syfte med den här frågan. Det är viktigt att vi får klarhet i detta. Om vi ställde frågan här i riksdagen tror jag att vi skulle få ett enhälligt stöd. Jag tror att alla i riksdagen skulle rösta för att ge EU-ministern uppdrag att sondera och försöka få till stånd en ändring i fördraget på denna punkt, så att vi kan få slut på pendlandet mellan Strasbourg och Bryssel. Jag hoppas verkligen att EU-ministern också tar den chansen i stället för att vela och inte riktigt veta vilket ben hon ska stå på. Cecilia! Du var tydlig som EU-parlamentariker. Du har argumenten. Du har vårt stöd i riksdagen. Tala med de andra ministrarna! Ta upp detta på regeringskonferensen och försök få igenom en ändring i fördraget!

Fru talman! Jag tyckte att vi hade en ganska lång debatt den 11 maj om detta. Jag hoppas att Monica Green i alla fall har några fler argument. Det var också därför jag var så kortfattad i svaret; jag hänvisade till att det var ungefär samma fråga. Monica Green och Ulf Holm kan vara fullkomligt övertygade om mitt engagemang i frågan och min övertygelse om att detta pendlande är orimligt av alla de skäl som ni har nämnt. Den är fortfarande lika stark. Jag tycker att detta är väldigt olyckligt. Det bidrar till en dålig bild av EU-samarbetet och kostar mycket pengar. Det finns en miljöaspekt och en mängd olika problem i detta. Men som ni och jag vet är det en fråga som kräver en fördragsändring, vilket gör att den är svårare att driva än många andra frågor. Som riksdagsledamot eller Europaparlamentariker har man just uppgiften att försöka få upp frågor på bordet, att försöka skapa en debatt. Jag lyckades i den egenskapen ganska bra med detta i och med insamlingen. Nästa steg är naturligtvis att försöka gå vidare och implementera detta. Som minister har man möjligheter att göra det, men på ett något annorlunda sätt. Det finns i dag inte en enda regering i hela EU som vill driva frågan på toppmötet. Ska man ändra i en fördragsfråga måste man hitta allierade. Man behöver inte hitta 26 allierade omedelbart, men man måste veta att det finns flera personer som vill lyfta fram detta. Det är inte så i dag. Monica Green kan vara övertygad om att jag talar om frågan med mina kolleger, även om jag inte gör det via medier. Det finns ingen som vill driva den. "Regeringskonferensen" är ingen regeringskonferens ännu. Det som kommer att hända kan leda till ett mandat för en regeringskonferens. Vi vet inte riktigt. Så det är ingen regeringskonferens ännu; den kommer senare i sommar och i höst. Sverige tillhör, tillsammans med ungefär 22 andra, de länder som har sagt att de vill ändra så litet som möjligt i fördraget. Vi slår vakt om det konstitutionella fördrag som fanns. Om man säger så kan man inte föra fram nya frågor med särskilt stor trovärdighet. Det har heller i princip ingen av de länder som står bakom fördraget gjort. Därför blir det väldigt svårt att driva det. En ytterligare dimension i detta är att Europaparlamentet självt inte tydligt har sagt med majoritet att man vill bestämma om sitt säte. Jag vet det. Jag har varit engagerad i frågan och har fortfarande mycket nära kontakt med Europaparlamentets arbetsgrupp i frågan. Jag vet att det finns olika meningar. Det vet Ulf Holm också. Det förekommer olika meningsyttringar där, och Europaparlamentets majoritet har inte kunnat formulera detta. Det skulle naturligtvis underlätta mycket i arbetet om man gjorde det. Jag tror tyvärr att frågan inte kan drivas på toppmötet i juni. Jag tyckte att Ulf och jag var överens om att det är hederligast att säga som det är. Jag kommer inte att driva frågan. Det finns ingen möjlighet att göra det. Så småningom kommer det kanske att finnas möjlighet till det. En variant skulle kunna vara att diskutera frågan i det långsiktiga budgetöversynsarbete som kommer att påbörjas om ett tag. Detta har också en stark ekonomisk aspekt. Monica Green ställde frågan om jag ska driva att Europaparlamentet självt ska få bestämma över sitt säte. Det är väldigt svårt att göra det i dagsläget, svårt att finna allierade. Jag ser inga förutsättningar. Jag vet att det inte är det svaret Monica Green vill ha, men jag vill ändå vara ärlig. Jag ser inga förutsättningar för att göra det på toppmötet i juni.

Fru talman! Det var ett defensivt svar. Det var verkligen tråkigt att se en engagerad EU-parlamentariker falla ned i något slags dvala och inte vilja driva en fråga. Det känns väldigt tråkigt, eftersom jag har sett ditt engagemang och vet att du kan argumenten. Du vet vad det kostar och känner till byråkratin. Du har själv prövat på de där resorna och hört de frågor som människor ställer om varför EU håller på med en sådan flyttkarusell varje månad. Det förvånar mig att Cecilia Malmström i det läget faller platt för något slags överhet, eller vad det nu kan vara som hon inte vill stöta sig med. Cecilia Malmström säger att det inte finns någon regering som vill driva frågan. Men vad vill då den svenska regeringen? Vill inte den svenska regeringen driva frågan? Är du ensam i regeringen om att tycka att denna flyttkarusell, som kostar 1,8 miljarder, är en byråkratisk apparat som förstör miljön? Tycker inte den svenska regeringen att detta borde drivas? Det finns inte en enda regering som vill det, säger Cecilia Malmström - inte den svenska heller, alltså? När jag sade att man ska försöka skaffa sig allierade tänkte jag mig inte att Cecilia Malmström ska gå på regeringscheferna i de 27 medlemsländerna. Man ska försöka hitta allierade på andra nivåer, ledamöter och andra människor att diskutera, argumentera och driva frågan med. Det var det jag menade med tipset om att bygga nätverk. Det är ingen mening med att gå på med storsläggan direkt och få nej från regeringscheferna, men man måste börja nysta någonstans. Den defensiva tron att detta inte går att förändra tycker jag är tråkig. Vi är politiker för att vi vet att politik är att vilja - att vilja förändra någonting, att vilja göra någonting bättre. EU har en lång historia. Det finns historiska skäl till att det en gång i tiden skapades tre säten. De var säkert beaktansvärda på den tiden, men det har hänt otroligt mycket sedan dess. Det måste gå att diskutera även den här frågan. Allting är möjligt. Jag tycker att det är trist att vi har en EU-minister som inte längre ser möjligheterna att driva en så här viktig fråga. Det är också en symbolfråga för många människor. Cecilia Malmström sade att det inte ska vara någon regeringskonferens i Berlin den 21-22 juni, men det är i alla fall ett toppmöte. Jag menar att det finns alla möjligheter för både Cecilia Malmström och Fredrik Reinfeldt att ta upp frågan där och hitta allierade. Det är nu när fördraget ska göras om som man ska lyfta fram frågan. Det är bättre att lyfta fram frågan och diskutera den än att kasta in handduken och tro att man inte får med sig några. Jag har en fråga som det är möjligt att Cecilia Malmström kan svara på. Är Europaparlamentet det enda parlament i världen som inte får bestämma över var dess eget säte ska finnas? I så fall borde vi agera nu och börja förändra, för politik är möjligt.

Fru talman! Det är många frågor som hänger i luften här. Jag är fortfarande lite osäker på vad den entusiastiska före detta EU-parlamentarikern Cecilia Malmström egentligen tänker göra. Hon verkar något trött och defensiv redan. Före detta EU-parlamentarikern Cecilia Malmström har drivit kravet med engagemang, men nu märker jag en viss trötthet. Du vet inte riktigt var du ska stå. Det kommer att vara ett EU-toppmöte i juni, då man ska diskutera ett eventuellt fördrag och hur man ska hantera det. Det borde vara lämpligt att då lyfta fram frågan om EU-parlamentets säte ska vara i Bryssel eller Strasbourg eller om man ska fortsätta att pendla. Argumenten borde Cecilia Malmström känna till, men man kan nu också lägga till den miljörapport som den gröna gruppen i EU-parlamentet tagit fram och som borde ligga i linje med vad EU-toppmötet sade i mars: att man ville minska koldioxidutsläppen. Det borde vara naturligt att kunna lyfta in den på ett snyggt sätt. Det borde Cecilia Malmström klara. Jag har fortfarande inte fått något svar på min fråga om det som Cecilia Malmström skrev inför väljarna i Göteborgs-Posten, där hon hänvisade till någon sorts budgetöversyn. Jag har inte fått något svar på det. Men det kanske bara var inför väljarna. Är det så - det jag har frågat tidigare - att EU-ministern driver en sak på EU-toppmötena och en annan sak i riksdagen? Nu verkar det också vara så att det är en sak som gäller inför väljarna och något helt annat här. Jag tycker att det är lite tråkigt. I interpellationsdebatten den 11 maj fick jag inte veta att detta var på gång, även om hon hade skrivit det i tidningarna tre dagar tidigare. Minnet är kort. Jag tycker att EU-ministern ska lyfta fram frågan så snart som möjligt och sondera terrängen och inte ge upp efter sju månader som EU-minister. Det vore beklagligt.

Fru talman! Jag är rörd över omtanken om min hälsa. Jag kan försäkra både Monica Green och Ulf Holm att jag känner mig väldigt entusiastisk och pigg på mitt fortfarande nya jobb och mycket engagerad i möjligheterna att förändra och påverka EU. Stödet för frågan om Europaparlamentets säte har ju inte direkt varit överväldigande, vare sig hos Socialdemokraterna eller hos Miljöpartiet tidigare i historien, så jag är glad över att det finns en bred enighet i detta nu. Precis som Monica Green säger finns det historiska skäl till att det är som det är med pendlandet. Vi kan beklaga det, men det finns ett historiskt skäl som jag tycker att vi som svenskar också kan respektera. Det handlar ju om den symbol som Strasbourg utgör när det gäller freden mellan Frankrike och Tyskland. Just därför är frågan känslig i flera länder, och just därför står det i fördraget. Då är frågan om man ska bilda opinion och göra stora utfästelser i en fråga, när man vet att man faktiskt inte kan påverka. Ja, det kan man göra. Det finns absolut en tid för sådant. Men när frågan ställs om man ska driva den på just detta möte, där man vet att man kommer att vara ensam om att driva frågan och därigenom kanske skada den inför framtiden, då tycker jag att det är klokare att välja en just för tillfället mer defensiv linje. Monica Green och Ulf Holm vet hur man påverkar EU. Det är genom att bilda allianser med likasinnade och tillsammans ta fram förslag. När man inte har allierade vid en viss tidpunkt kan man naturligtvis göra symboliska utfästelser, men det leder inte till några resultat. Då är det bättre att avvakta lite, samla stöd och arbeta lite mer i det tysta för att sedan lyfta fram frågan. Det finns inga förutsättningar för att driva den här frågan på toppmötet i juni. Då kommer man att försöka enas om att göra en revidering av det konstitutionella fördrag som är framlagt och se vad som kan räddas. Den här frågan finns inte på dagordningen. Ingen annan regering vill heller sätta den där, och därför är det helt enkelt ingen idé. Frågans vikt och dignitet gör att tiden talar för den, och jag tror att vi kommer att hitta en lösning så småningom. Vi sitter inte alls och rullar tummarna, men det finns inga förutsättningar för att driva det här och nu. Därför är det bättre att vara uppriktig och ärlig mot riksdagen. Vi går också in i en period av budgetöversyn, vilket Ulf Holm hänvisade till. Vi har några år på oss, där vi ska diskutera hur EU:s medel ska användas på bästa sätt. Det kan vi göra ganska förutsättningslöst, eftersom de reella förändringarna inte kommer förrän om några år. Det här är helt klart en fråga som då skulle kunna lyftas fram och diskuteras i ett större perspektiv. Denna budgetöversyn har ännu inte börjat. Kommissionen ska presentera ett tankepapper till sommaren, och sedan kommer den svenska regeringen att ta en aktiv del i samtalen. Artikeln i övrigt handlar ju om budgeten, och så fanns det en passus som Ulf Holm läste upp. Det borde jag kanske ha hänvisat till i debatten. Det är alltså inte fråga om att ha gett upp, det är inte fråga om att ha tappat sugen, utan det är fråga om att välja sina tillfällen och sina krig. Det här är inte ett tillfälle att driva denna fråga.

Herr talman! Det var inte så roligt att höra denna defensiva linje från den tidigare entusiastiska EU-ministern som ville tillhöra kärnan och som ville göra så mycket med EU. Nu säger hon redan före ett möte att det inte är någon idé att driva frågan eftersom man inte får igenom den. Att börja sin karriär som EU-minister på det sättet tycker jag är tråkigt. Det fanns ju ett stort engagemang hos Cecilia Malmström tidigare, och det känns trist att hon droppar den frågan så lätt och inte längre tycker att det är viktigt att driva detta. Jag passade i dag på att ställa en fråga till finansminister Anders Borg på finansutskottet, där han besökte oss. Cecilia Malmström hänvisar ju till en budgetöversyn, och jag fick svaret att detta är en fråga för fördraget. Det verkar alltså som om ministrarna bollar frågan mellan sig som en het potatis som ingen vill ta i. Det är också anmärkningsvärt att Cecilia Malmström skriver i debattartiklar att det är förfärligt med denna flyttkarusell för att vinna opinion utåt när hon i själva verket och i praktiken inte vill göra något åt det. Om det nu, som Cecilia Malmström säger, inte går att göra något för tillfället beklagar jag detta, men jag tycker att Cecilia Malmström ska ta med sig frågan och fundera på om det inte finns några fler att diskutera och bilda allianser med innan toppmötet i Berlin den 21 och 22 juni. Det vore ju ett mycket, mycket bra tillfälle att driva frågan där. Om man inte kan driva det officiellt, så passa då på att driva det informellt. Försök ta tillfället i akt! Det är ändå nu, i samband med att man gör om fördraget, som frågan borde diskuteras. Det är nu man har möjlighet. Man kan naturligtvis också göra som Cecilia Malmström säger och jobba in det i budgetöversynen, men faktum kvarstår: Europaparlamentet är det enda parlament i världen som inte får bestämma över sitt eget säte. Det borde Cecilia Malmström vara med och driva och förändra.

Herr talman! Tack, Monica Green! När det gäller frågan om Europaparlamentets säte så står det i fördraget. Fördraget måste vi vara eniga för att ändra. Det är svårt att göra ändringar i fördraget. Vi var många som försökte få upp frågan i konventsprocessen, men det misslyckades tyvärr. Precis som Monica Green säger är Europaparlamentet det enda parlament i världen som inte får bestämma om sitt säte, men parlamentet självt har inte i majoritet uttalat att man vill ändra på detta. Det komplicerar naturligtvis frågan eftersom många då kan säga att parlamentet inte verkar missnöjt. Det finns en mycket stark opinion runt omkring i världen och i parlamentet, men parlamentet som institution har aldrig gjort det uttalandet eftersom man inte har lyckats få majoritet för detta. Det komplicerar som sagt var frågan, vilket vi säkert kan vara överens om. Det handlar - återigen - inte om att vara defensiv, utan det handlar om att välja sina tillfällen. Politik är att påverka - absolut! Det gör man på olika sätt. Man driver opinion för att få upp en fråga, och sedan väljer man möjligheterna och tillfället när man kan få igenom någonting. Om man tror att det inte är möjligt kan man visst försöka, och gå på pumpen, men då bränner man lite av sina kort. Man kan också avvakta lite och, precis som Monica Green säger, bilda allianser, prata för frågan och hitta andra vägar. Då tar det lite längre tid, men då kanske det finns andra möjligheter att driva frågan. Bedömningen nu är att alla ländernas inställning är att begränsa sig till ett ytterst litet antal frågor att diskutera på det möte som ska vara till midsommarhelgen. Den här frågan finns inte med, och därför vore det fel av mig att lova riksdagen att ta upp den. Jag kommer inte att ha några förutsättningar att göra det. Men vi får säkert anledning att återkomma till den här debatten.