Resultatet av jobbcoachning

Interpellationsdebatt 11 mars 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 14

Anf. 88 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av att resultatet av jobbcoachningen visar på marginell effekt för arbetssökande. Vidare har Raimo Pärssinen frågat mig dels om jag gjort några överväganden beträffande hur många nya jobb till arbetslösa som kan sägas bero på jobbcoachernas insatser, dels hur jag ska säkerställa att jobbcoacher inte fortsätter att bedriva oseriös verksamhet. Sverige går igenom en stark återhämtning efter finanskrisen. För att möta den breda uppgången på arbetsmarknaden fortsätter regeringen att satsa på aktiva insatser i form av utbildning, arbetspraktik och jobbcoachning. Jobbcoacherna kartlägger tillsammans med den arbetslöse vilka jobb som kan vara lämpliga att söka och ger vägledning i ansökningsprocessen. Insatsen ska vara skräddarsydd utifrån vars och ens behov. Det handlar om att verktygen ska vara de rätta för att vägen till jobb för den arbetssökande ska bli så snabb och bra som möjligt. Att resultaten av jobbcoachernas insatser varierar kan bero på skillnader i urval. Enligt Arbetsförmedlingens årsredovisning för 2010 - som granskas av Riksrevisionen - har 26 000 personer eller 38 procent av samtliga som avslutat sin insats hos en extern coach fått arbete 90 dagar efter avslutad coachning. Jag har ingen anledning att ifrågasätta dessa uppgifter, och jag bedömer inte heller att det är en marginell effekt. Åtta av tio deltagare uppgav dessutom i en enkätundersökning att de var nöjda med insatsen. Det är självklart inte acceptabelt om jobbcoacher bedriver oseriös verksamhet, men Arbetsförmedlingen har rutiner för att säkerställa att så inte ska ske. Vid upphandlingstillfället kontrolleras bland annat att företagen har F-skattsedel. När avtal väl slutits är de arbetssökande en viktig informationskälla avseende brister. Synpunkter och klagomål på de kompletterande aktörerna tas löpande emot och utreds av Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen genomför också löpande stickprovskontroller. I de fall ytterligare utredning anses påkallad kan inspektioner genomföras på plats hos aktören. Jag är angelägen om att de jobbcoacher som Arbetsförmedlingen samarbetar med är seriösa, och jag följer därför frågan noga. Regeringens mål om full sysselsättning är tydligt: Alla som kan ska kunna få möjlighet till arbete, efter sin egen förmåga. Det är glädjande att sysselsättningen har ökat med 136 000 personer på ett år, men det räcker inte om vi ska klara välfärden. Vi måste hela tiden utveckla arbetslinjen. Vi jobbar ständigt med matchningen. Vi vill arbeta för att rätt person ska hamna på rätt plats på den svenska arbetsmarknaden.

Anf. 89 Eva-Lena Jansson (S)

Fru talman! Tack, Hillevi Engström, för svaret! Min fråga grundar sig på att man från Arbetsförmedlingen har visat att jobbcoachning är en mycket dyr åtgärd med en marginell effekt för de arbetssökande. Ytterst få får arbete med hjälp av en jobbcoach. Förutom Arbetsförmedlingens granskning visade TV4:s granskning att de privata jobbcoacherna hade ett sämre resultat än Arbetsförmedlingens egna jobbcoacher. Därför ställde jag frågan vilka åtgärder arbetsmarknadsministern skulle vidta. Om jag läser svaret rätt uppfattar jag det som att regeringens åtgärd är att följa frågan noga. Det är alltså det regeringen tänker göra. Ministerns säger i svaret att 38 procent hade fått jobb 90 dagar efter avslutad coachning. Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Hur många hade fått jobb fem, tio, femton dagar efter coachningen? Efter 90 dagar, det inser vem som helst, har den där coachen nog ersatts av någonting annat, till exempel Arbetsförmedlingens insatser; jag vet inte. Jag tycker att det är bekymmersamt att regeringen inte tar frågan på större allvar. Vi talar återigen om hur vi använder våra gemensamma resurser. De inslag som jag såg på TV4 var förskräckande, hur man kunde betala pengar till personer som lekte jobbcoach på ett sätt som jag inte tror att någon i denna kammare anser vara seriöst. De kan inte kalla sig för jobbcoacher. I svaret säger arbetsmarknadsminister att "vid upphandlingstillfället kontrolleras bland annat att företagen har F-skattsedel". Jag vet inte sedan när det är en kvalitetsstämpel för god verksamhet och seriösa arbetsgivare. F-skattsedel kan snart vem som helst skaffa sig. För mig betyder det inte att man därmed är duglig som jobbcoach. Det betyder inte att man är duglig för något jobb. Det betyder bara att man har haft möjlighet att skaffa sig F-skattsedel. För mig handlar det om att fundera på systemet och vad detta får för effekter. Får det den effekten att människor verkligen kommer ut i jobb? Om Arbetsförmedlingens egna jobbcoacher gjorde en bättre insats blir min fråga: Varför togs de då bort? Varför var det bättre att dessa oseriösa privata coacher fick hantera frågan vidare? Jag skulle gärna, fru talman, vilja ha svar på dessa frågor. Jag kan inte tycka att det är speciellt seriöst att som ministern bara svara: Jag följer frågan noga.

Anf. 90 Raimo Pärssinen (S)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att säga något om den tidigare interpellationsdebatten. Jag tyckte att arbetsmarknadsministern var fräck. Hon påstod att jag skulle ha sagt att alla jobbcoacher och fas 3-anordnare var fuskare. Så är det inte. Man kan gå till riksdagens protokoll och där läsa vad jag har sagt. Nu har jag i alla fall fått det sagt. Låt oss tala om bekymren och se vad som inte fungerar. Det är snart ett och ett halvt år sedan som Aftonbladet först avslöjade hur det hade börjat fungera på den nya marknaden för privata jobbcoacher. När avslöjandet blev offentligt lovade Arbetsförmedlingens ledning att skärpa rutinerna. Arbetsmarknadsministern var naturligtvis med på det och sade att man skulle följa frågan noga. Sedan kom TV4 Nyheterna och granskade systemet. Det resultatet var inte smickrande vare sig för branschen eller för Arbetsförmedlingen. Man hittade märkliga affärer. Där fanns företag som inte skötte sin ekonomi korrekt. De hade inte ens F-skattsedel; Jag håller med Eva-Lena Jansson om att F-skattsedel inte är någon garanti för att allt är ordenligt och rätt och riktigt. Eftersom de inte hade F-skattsedel fick Arbetsförmedlingen gå in och i efterhand betala deras skatter. Först anlitade man företagen, sedan betalade man dem, och därefter fick man även betala deras skatter. Sedan kom nya avslöjanden där det återigen visade sig att man kunde använda sig av olika metoder. Man kunde få jobb genom att mäta hjärtfrekvens. TV4 besökte ett företag som heter Heartmath och ligger i Västerås. Där coachar de genom att mäta hjärtfrekvenser. Och ministern säger att hon ska följa upp det hela. Vi har ett företag som tjänat 27 miljoner kronor på fas 3. De har etablerat sig på olika ställen och kontaktar Arbetsförmedlingen. Bland annat i Gävle har de gått till Arbetsförmedlingen och bett att få 60 stycken fas 3:are. Det är klart att det har blivit business av det hela. Men ministern säger att hon ska följa upp det. Coachverksamheten kostar 12 miljoner kronor varje arbetsdag. Låt oss vara överens, Hillevi Engström, om att det finns många bra, seriösa jobbcoacher och jobbcoachföretag, men låt oss också vara överens om att det finns ett antal rufflare i branschen, sådana som håller på med egna idéer som healing, djupandning och vad det nu kan vara. Ni i Alliansen gör detta utifrån ideologiska grunder. För er är det viktigaste att det finns en privat marknad. Det är det absolut viktigaste. Eftersom ni öppnat upp för detta och gjort det utan kontroll uppstår konstigheter. Det blir nämligen en affär att ha ett coachföretag. Man tjänar pengar på det, men man tittar inte på resultatet. Låt mig därför nämna att när man tittade på resultatet var det faktiskt bara två av tio som fått jobb, eller de 19 procent som ni talar om. Arbetsförmedlingen var också tvungen att göra revideringar. Tidigare kunde man inte utvärdera det. Det visade sig att Arbetsförmedlingen var duktigare än jobbcoacherna. Hur många jobb blev det? Det blev inte så många jobb. Det fick inte så stor effekt. På vilket sätt kommer ministern att sätta stopp för de oseriösa?

Anf. 91 Meeri Wasberg (S)

Fru talman! Med anledning av statsrådet Engströms svar skulle jag vilja fästa statsrådets uppmärksamhet på det faktum att det i arbetsförmedlaruppdraget alltid har ingått det som i dag populärt kallas jobbcoachning. Hur stort utrymme som detta har fått kan man säga står i direkt proportion till hur arbetsbelastningen sett ut. I en tidigare interpellationsdebatt för inte alls lång stund sedan svarade statsrådet att hon vet att arbetsbelastningen kommer att vara fortsatt hög på Arbetsförmedlingen. Men något svar på min fråga om på vilket sätt statsrådet kommer att arbeta för att skapa förutsättningar för en god arbetsmiljö på Arbetsförmedlingen fick vi inte. Att Arbetsförmedlingen köper och kompletterar med tjänster från olika typer av aktörer är ingenting nytt. Men det är med en närmast religiös övertygelse som regeringen Reinfeldt mal på om vikten av fler aktörer på arbetsförmedlingsmarknaden. Jag skulle för min del hellre se att man lade fokus på att de som är arbetslösa får jobb, för jag delar statsrådets uppfattning att den glädje som det innebär att ha ett arbete inte ska förvägras någon. Men då måste man också skapa förutsättningar för att det ska bli möjligt.

Anf. 92 Hanif Bali (M)

Fru talman! Jag hör väldigt mycket snack om oseriositet, men jag tycker att det är rätt oseriöst att inte vara ärlig med siffrorna och i stället för till SCB eller Arbetsförmedlingen referera till TV4. Det ni gör när ni refererar till de här siffrorna om att endast två av tio hamnar i jobb är att ni räknar bort dem som har olika sorters handikapp, dem som får deltidsjobb och många av de andra olika personer som på något sätt fått hjälp av de här coacherna och hamnat i arbete. Det är orättvist mot de människor som har ett handikapp och hamnar i arbete. Jag tycker att det är ohederligt. Det är intressant att Raimo Pärssinen först står här och berättar att han visst tycker att det finns seriösa aktörer, duktiga och bra jobbcoacher som gör bra saker, men i meningen och andetaget efter berättar att han vill dra undan mattan för allihop för att det finns några få som missköter sig. Det är oseriöst. Det är mycket bättre att försöka åtgärda dem som missköter sig än att försöka dra undan mattan för dem som sköter sig. Det är den stora skillnaden mellan oss och er. Men i det principiella är det självklart viktigt att Arbetsförmedlingen måste få konkurrens. Det är kanske därför Arbetsförmedlingen har blivit bättre. Det är inte Göran Perssons arbetsförmedling längre, där det är olika åtgärder som förmedlas i stället för jobb. Nu är det en arbetsförmedling som förmedlar fler jobb, och arbetslösheten sjunker snabbt.

Anf. 93 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Jag tror att det behövs en palett av åtgärder för att möta arbetslösheten och hjälpa arbetssökande att hitta ett jobb. Jag vill svara på några frågor när det gäller jobbcoachning. Det är väldigt viktigt att det är en seriös verksamhet. Inte minst Raimo Pärssinen har säkert erfarenhet av de omställningsavtal som finns på arbetsmarknaden, där det här är en beprövad metod. Det är inte heller så att det inte finns någon kontroll. Arbetsförmedlingen kräver att leverantörerna i systemet ska ha erfarenhet av liknande verksamhet. Det är ett krav vid upphandlingen. Det är också ett krav att företagen tydligt ska beskriva i sin offert hur de ska arbeta och hur uppdraget ska genomföras. Det ska inte omfatta någon form av pseudoverksamhet av den typ som Raimo Pärssinen nämner. Det är helt klart och tydligt så i upphandlingen. Man bryter mot överenskommelsen och avtalet om man ägnar sig åt någon form av healing, ljusterapi eller vad det kan vara fråga om. Då är det en oseriös aktör, som man inte ska ha ett avtal med. Det finns även krav vid upphandling på att företaget ska kvalitetssäkra sina tjänster. Man kontrollerar också förutom F-skattsedel att företaget inte har begått brott som anges i lagen om offentlig upphandling och att det har ekonomiska förutsättningar att utföra tjänsterna. Man genomför regelbundet uppföljningar och har ett klagomålsbaserat system inom Arbetsförmedlingen med en inspektionsplan. Man undersöker detta löpande. Man har gett i uppdrag till revisionsföretaget Ernst & Young att närmare granska coachningstjänsterna. Vid granskningen har inga systematiska brister framkommit. Arbetsförmedlingen har också vid några tillfällen krävt återbetalning av ersättning. Kraven på återbetalning hänför sig då i de flesta fall till brister i leveransen. Återkraven uppgick till 600 000 kronor år 2009 och 2 100 000 år 2010. Arbetsförmedlingen kan även säga upp avtalet med en kompletterande aktör om denna inte sköter sig i det förhållande man har avtalat om. Arbetsförmedlingen har hävt ett avtal. Vidare har Arbetsförmedlingen i samarbete med berörda coachningsföretag vid en handfull tillfällen då det framkommit allvarliga klagomål sett till att den namngivna coachen inte längre fått ta emot arbetssökande. Den första upphandlingen omfattade 950 leverantörer. I dag rör det sig om ungefär 800 leverantörer. Flertalet utför ett bra arbete och hjälper arbetssökande att hitta en väg tillbaka till arbetsmarknaden eller studier. Lösningen är inte den som Socialdemokraterna påvisar, att ta bort externa aktörer och matchningsstödet. Tvärtom måste det bli ett ännu bättre matchningsstöd, både på Arbetsförmedlingen och från de kompletterande aktörerna. Det är ingen lösning att gå tillbaka till det gamla, där man kunde se en kraftig återhämtning i ekonomin i tidigare lågkonjunkturer och en bra tillväxt men där jobben inte växte till. Därför behöver vi fler aktörer, inte bara för att det ska finnas det, utan för att de ska kunna hjälpa arbetssökande att hitta en väg tillbaka till arbetslivet. I vår omvärld, i och utanför Europa, är det här beprövade metoder. Människor behöver lite olika stöd vid olika tillfällen. Man har olika bakgrund, är från olika länder, har olika yrken och bor på olika platser. Då är det oerhört väsentligt att man möter de behoven genom en arbetsförmedling och en arbetsförmedlingsverksamhet som verkligen hjälper människor tillbaka. Det är bra att medierna granskar de företag som inte sköter sig, men låt inte den granskningen tas till intäkt för att det stora flertalet inte gör ett väldigt bra jobb! Det stämmer nämligen inte. De som är oseriösa ska inte finnas kvar, men det stora flertalet gör ett utmärkt arbete. 26 000 personer har fått jobb via en extern jobbcoach. Det kallar jag inte en marginell effekt.

Anf. 94 Eva-Lena Jansson (S)

Fru talman! Jag vill påtala att jag inte bara lyfte fram TV4:s granskning, även om jag tycker att det är viktigt att den tredje statsmakten, medierna, är aktiv och granskar regeringens politik, oavsett regering. Jag hänvisade till Arbetsförmedlingens egen granskning, där man konstaterade att Arbetsförmedlingens jobbcoachning var mer lyckosam än den privata. Då blir frågan varför man ska fokusera på den mindre lyckade jobbcoachningen. Till Hanif Bali vill jag säga att det inte ligger i min människosyn att räkna bort en enda person. Jag vägrar räkna bort människor. Jag räknar med alla, oavsett om de har funktionsnedsättningar, var de kommer från, om de är kvinnor eller män, gamla eller unga. Jag räknar aldrig bort några människor. Jag vet inte om Hanif Bali missade debatten om fas 3. Det är din regerings åtgärd, och det är en återvändsgränd som heter duga. Jag ska villigt erkänna att jag kritiserade den socialdemokratiska regering som var ansvarig fram till 2006 för att man hade vissa saker som var mindre bra i sin arbetsmarknadspolitik. Det är viktigt att den nuvarande regeringen, som har haft fem år på sig, tar ansvar och slutar gömma sig bakom Göran Persson. Han är en stor man som satt länge som statsminister, men det är faktiskt dags att ta ansvar för sin egen politik. Jag ställde ett par frågor till arbetsmarknadsministern. Hur många dagar tog det innan man fick jobb? I den redovisning som arbetsmarknadsministern hänvisar till står det 90 dagar efter avslutad coachning. Om det har gått 90 dagar har det ju hunnit hända en hel del sedan coachningen. Jag vill också igen ställa frågan: Anser arbetsmarknadsministern att det är en kvalitetsstämpel att ett företag har F-skattsedel?

Anf. 95 Raimo Pärssinen (S)

Fru talman! Låt oss först klargöra att vi självklart vill ha matchningsstöd. Vi har inte heller något emot om matchningsstödet utförs av andra aktörer än Arbetsförmedlingen. När man lyssnar på Hillevi Engström får man känslan av att allt fungerar bra vid upphandlingen och att man har koll. Men hur länge ska det dröja innan nästa upplysning kommer från medierna om att det inte fungerar? Låt oss påminna oss själva om vem som är ansvarig. Om Hillevi Engström påstår att hon har full kontroll över det hela och att det fungerar bra är det också hennes ansvar. Det går inte att säga att det är Arbetsförmedlingen, myndigheten, som gör fel. Det är faktiskt Hillevi Engström som har ansvaret, för Arbetsförmedlingen gör det Hillevi Engström vill och beställer från Arbetsförmedlingen. Senast i går sade man: Oj då! Här är det en lucka i lagstiftningen. Det visade sig att företag kunde utnyttja system från Arbetsförmedlingen. I dag betalar man ut 12 miljoner kronor per dag för jobbcoachning. Vi kan samtidigt konstatera att det finns en flora av detta som inte fungerar bra. Det har blivit en business att syssla med jobbcoachning. Hillevi Engström har här i kammaren försäkrat att med alla de regelsystem som finns är det fullständig kontroll och ordning och reda. Det är klart att det inte är det! Men det vore tacknämligt om det kom lite andra ord än bara tal om att man ska följa upp det. Nästa gång avslöjanden kommer, blir det samma svar då, Hillevi Engström - alltså att man ska följa det noga? Nu har det skett vid så många tillfällen att förtroendet för ditt fögderi naggas i kanten. Det kan finnas en misstanke om att man vill att marknaden ska styra och att man låter den göra den göra det oavsett resultat. Frågan blir då: Om man har alla dessa regelsystem för dem som får coachuppdrag, hur följer man upp och säkerställer detta? Det är en sak att säga och skriva något, men vad har Hillevi Engström för verktyg för att säkerställa att det inte är oseriösa som åtar sig dessa uppdrag? Är hon intresserad av detta? Jag tror inte att någon vill att vi nästa gång det kommer ett avslöjande ska ha en arbetsmarknadsminister som säger: Oj då, det här ska vi följa upp! Jag vet inte vilken gång i ordningen det i så fall skulle bli. Det kanske är sjunde åttonde gången. Det tyder inte på att arbetsmarknadsministern har kontroll.

Anf. 96 Meeri Wasberg (S)

Fru talman! Jag måste säga att det är ledsamt att statsrådet inte tidigare i dag och inte heller nu svarar på frågan på vilket sätt hon kommer att arbeta för att skapa förutsättningar för att arbetsförmedlaren ska kunna ge en god service till såväl arbetssökande som arbetsgivare. I god service ingår att vara ett individuellt stöd för att arbetssökande ska kunna förbättra sitt jobbsökande. Det är sant att olika individer behöver olika stöd och att allt inte sker in-house, för att uttrycka sig populärt, men Arbetsförmedlingens egna möjligheter att ge ett kvalificerat stöd till arbetssökande står, som jag tidigare har sagt, i direkt proportion till den arbetsbelastning som råder på Arbetsförmedlingen. Då kan vi också konstatera att även den administrativa arbetsbelastningen har ökat, inte minst genom den i förra interpellationsdebatten så omhuldade jobb- och utvecklingsgarantin. Om jobbcoacherna nu är en så bra insats som statsrådet menar kan man undra varför de jobbcoacher som Arbetsförmedlingen själv anställde inte fick fortsätta och varför just denna del var tidsbegränsad. Nu har i och för sig den ersatts med arbetsförmedlare som ska ha ett jobbcoachande uppdrag, men det står inte alls i relation till hur behoven kanske ser ut. Om Arbetsförmedlingen hade fortsatt ha egna anställda jobbcoacher hade det kanske också bidragit till den viktiga balans som statsrådet talar om. Men det verkar fortfarande vara arbetsförmedlingsmarknaden som är målet. För mig som socialdemokrat är det snarare jobben som är viktiga.

Anf. 97 Hanif Bali (M)

Fru talman! Detta är intressant. När vi diskuterar jobbcoacher pratar Eva-Lena Jansson om fas 3, när vi diskuterar jobb pratar Socialdemokraterna om plusjobb, och när vi diskuterar valfrihet och konkurrens pratar Socialdemokraterna om enfald och myndighetskramande. Jag tänkte ge er en kort kurs i hur detta med konkurrens fungerar. När man konkurrensutsätter en marknad betyder det oftast inte att de nya aktörerna är absolut bäst, men det som oftast sker är att de gamla aktörerna blir bättre. Så var det till exempel när friskolorna startade. Det var inte friskolorna som var de absolut bästa i kommunen, däremot blev de kommunala skolorna mycket bättre för att det kom en konkurrens. Här ser vi nu samma sak. Det är viktigt att konkurrensutsätta jobbförmedlandet och jobbcoachningen, dels så att människor får valfrihet, dels så att vi blir effektivare i att matcha folk i arbete. Det är detta det handlar om. Vi får inte gå tillbaka till den gamla, gråa socialdemokratiska arbetsförmedlingen som den var på Göran Perssons tid. Där var det åtgärder som förmedlades, inte jobb. Nu ser vi vad siffrorna pekar på. Människor lämnar arbetslösheten och kommer i arbete. Det fungerar. Bara för att det finns några oseriösa aktörer ska vi inte lägga ned hela vår arbetsmarknadspolitik. Nej, då åtgärdar vi problemet. Frågan som ställdes var: Vilken är kontrollinstansen? Jo, alla arbetssökande i dessa åtgärder ska rapportera till Arbetsförmedlingen om de blir illa behandlade. Så enkelt är det!

Anf. 98 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Detta var en intressant och spännande debatt. I grunden har vi säkert samma mål, men vi har helt olika verktyg och metoder. Det tycks på oppositionen som om man är väldigt nöjd med Arbetsförmedlingen och anser att det räcker med Arbetsförmedlingen för att förmedla jobb i Sverige. Det är också anmärkningsvärt att man från oppositionens sida vill dra ned matchningsstödet nu när jobbchanserna ökar. Jag vill lite grann hänga på det som Hanif Bali tog upp om när det kommer in fler aktörer. Vi som sitter här är alla medelålders med något undantag. Det var inte så hemskt länge sedan det bara fanns TV1 och TV2, och det fanns P1, P2 och P3. Det har hänt en del sedan dess. Vi har sett en häpnadsväckande snabb utveckling i Sverige. Det kanske inte är oppositionen som har gått i bräschen för en utveckling mot fler friskolor, fler apotek, fler möjligheter för förskolor och vård. Det är någonting som de flesta svenskar i dag tar som självklart. När jag beskriver för mina barn hur det var när jag växte upp med två kanaler på tv tror de inte att det är sant. Så länge sedan är det inte. Vi ska bejaka en mångfald där många fler får vara med inte minst inom vårt viktiga område att hjälpa människor att få ett jobb. Om man har 900 företag är jag inte nöjd förrän 900 har en högkvalitativ verksamhet. Men vi får nog acceptera att det kan komma en eller två, eller några få, som kanske inte sköter sig. Det gäller att lokalisera dem och se till att eliminera de som inte vill se till människors bästa från marknaden. Vi måste fundera på om det är bra att det finns fler som hjälper människor. Jag tror att facken skulle kunna vara alldeles utmärkta på att jobba med arbetsförmedlingstjänster i ett valfrihetssystem. IF Metall skulle till exempel kunna hjälpa arbetslösa metallare. Om det är några kan branschen bättre än generalister på en arbetsförmedling är det just de som kan branschen. Det är helt fel väg att gå att minska matchningsstödet nu när jobbchanserna ökar. Det är inte en politik som leder framåt. När det gäller Arbetsförmedlingens rapport står det att författarna inte vill dra några ensidiga analyser. Det är inte klart. Det finns också en selektionsproblematik när det gäller vilka som väljer jobbcoachning och vilka som inte gör det. Det kan vara så att de personer som upplever sig stå väldigt nära och har lätt att få jobb fixar ett jobb medan de som upplever att det är tufft tar den hjälp som finns att få. Det finns inte någon enkel lösning att läsa fram. Jag delar uppfattningen att om jag är arbetslös så är jag inte så tuff och stark. Jag kan behöva hjälp. Alla människor har inte ett bra nätverk i sin familj och bland sina vänner. Då är det oerhört viktigt att få hjälp och stöd av någon som är professionell som finns på Arbetsförmedlingen eller ute hos privata företag. Det är inte det intressanta. Det intressanta är att matchningen med personerna fungerar. Det finns också de som klarar sig bra på egna ben. Det är en viktig och bra reform som regeringen har gjort. Man har satsat ganska mycket pengar på att arbetslösa, även om de inte har varit arbetslösa länge, ska kunna få ett individuellt utformat stöd. De företag som inte sköter sig ska vi inte ha kvar. Men vi ska inte skrota en hel reform för att det kan finnas några oseriösa på marknaden.

Anf. 99 Eva-Lena Jansson (S)

Fru talman! Det var tur att arbetsmarknadsministern återvände till min interpellation. Jag trodde att hon skulle tala om allting annat än den. Det är visserligen viktigt att diskutera privatisering av offentlig sektor och även apotek. Men jag tror att vi håller oss till interpellationen. Min fråga var: Avser arbetsmarknadsministern att vidta några åtgärder med anledning av att resultatet av jobbcoachning har visat på marginell effekt för arbetssökande? Svaret på den frågan är nej. Hon tänker inte göra något. Hon tycker att det är bra som det är. Uppenbarligen är det en kvalitetsstämpel att ett företag har F-skattsedel. Meeri Wasberg pekar på en väldigt viktig faktor. Om Arbetsförmedlingen under en socialdemokratisk regering eller en borgerlig regering inte får rimliga förutsättningar att utföra sitt jobb kommer man inte att lyckas i särskilt stor omfattning. Om man får möjlighet att ge god service lyckas man bättre. Det är viktigt att peka på det Arbetsförmedlingen säger och även TV4 redovisar. De coacher som fanns på Arbetsförmedlingen lyckades bättre än de privata jobbcoacherna. Man kan fundera på om det är en del i regeringens ideologi. Om man ska ha någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd och någonting som verkligen leder till jobb ska det handla om att man tar offentliga medel till att starta privata företag, och så kallar man det jobbcoacher och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är egentligen resultatet. Det är de som har fått jobben och inte de som är arbetslösa. Jag vill ändå veta: Är ministern så helt nöjd med dagens situation?

Anf. 100 Raimo Pärssinen (S)

Fru talman! Detta får bli dagens sista inlägg från min sida. Det var intressant att få en kurs i moderat marknadstänkande, för så är det ni tänker. Ni sätter marknaden före människan. De klara bevis som tydligt visar det är de företag som har dykt upp som utnyttjar människor för egna syften. Hillevi Engström säger att det är klart att de ska skrotas. Men hur ska det ske? Vad gör hon för att säkerställa detta? Det var också en av frågorna i interpellationen. Ska svaret återigen bli att hon följer frågan eller kanske följer frågan noga? Men vad blir det för aktivitet, Hillevi Engström? Hon säger att det fungerar så på en marknad. Det dyker upp sådana företag som egentligen inte hör dit. Hanif Bali säger att det kommer att utkristallisera sig. Låt dem hålla på i tio år så har vi bara de som är riktigt bra kvar. Under tiden kanske vi får lov att acceptera ett och annat avsteg när man sätter marknaden före människan. Marknaden är det viktiga, och man använder arbetslösa i syfte att tjäna pengar. Man använder det inte till för att se till att dessa människor kommer ut i jobb. Där ligger huvudkritiken. Det är bara så, Hillevi Engström, att det är ministern själv som bär ansvar för detta. Låt oss slippa se i framtiden när nya upptäckter kommer att hon inte särskilt kraftfullt säger: Det här måste vi följa upp. Se till att få ordning och reda på detta med konkreta åtgärder!

Anf. 101 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Jag vill tacka för en spännande förmiddag med arbetsmarknadspolitik. Det är en bra avrundning på veckan. Regeringens politik med jobblinjen och arbetslinjen är oerhört väsentlig. Vi är inte nöjda förrän alla som vill kan få ett arbete. Men det känns ändå bra att så många har kommit i jobb det senaste året och att långtidsarbetslösheten minskar. Jag var också tydlig i mitt tidigare inlägg när vi talade om att det ska vara seriös verksamhet. Varje använd skattekrona ska gå till att hjälpa arbetslösa. Jag är också tydlig med att tala om vilka kontrollmekanismer som finns inom Arbetsförmedlingen. Jag har också varit tydlig i regleringsbrev och på annat sätt med att kontrollen är viktig för att vi ska kunna ha ett system med en mångfald av aktörer som sköter sig, gör ett bra arbete och hjälper människor. Jag hoppas på att i framtiden kunna utveckla mer av valfrihetssystem inom Arbetsförmedlingens tjänster. Riksdagen antog en lagstiftning förra året som Arbetsförmedlingen nu har att hantera. Det behövs många fler verktyg i verktygslådan om alla ska kunna få en chans på arbetsmarknaden. Tack alla, och trevlig helg!

den 25 februari

Interpellation

2010/11:236 Resultatet av jobbcoachning

av Eva-Lena Jansson (S)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Enligt Arbetsförmedlingens granskning visar det sig att jobbcoachning är en väldigt dyr åtgärd med en marginell effekt för de arbetssökande, ytterst få får arbete med hjälp av en jobbcoach. Förutom Arbetsförmedlingens granskning så visar också TV4:s granskning att de privata jobbcoacherna har fått ett sämre resultat än vad Arbetsförmedlingens egna jobbcoacher fick.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är följande:

Avser arbetsmarknadsministern att vidta några åtgärder med anledning av att resultatet av jobbcoachningen visar på marginell effekt för arbetssökande?