Resurser för att motarbeta rasism och diskriminering

Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att inte arbetet med antidiskriminering och mot intolerans prioriteras ned. Jag kan försäkra Astudillo om att arbetet mot diskriminering och alla former av intolerans inte bara är en prioriterad fråga för mig och regeringen; det är en självklarhet. Under hela mandatperioden har regeringens arbete mot alla former av intolerans såsom rasism och diskriminering bedrivits högintensivt, vilket exempelvis har resulterat i den nya diskrimineringslag som trädde i kraft den 1 januari 2009. Samtidigt inrättades en ny myndighet, Diskrimineringsombudsmannen, vilket är positivt för tillsynsarbetet när det gäller antidiskrimineringsarbetet. I tider av finanskris har regeringen gjort sitt yttersta för att reformen på diskrimineringsområdet inte ska tappa fart. Under 2009 tillfördes anslaget Åtgärder mot diskriminering och rasism m.m. engångsvis 8 miljoner kronor för ett antal nya insatser på området, till exempel informations- och utbildningsinsatser om den nya lagen. Finansieringen av antidiskrimineringsbyråernas försöksverksamhet skulle ha upphört 2010. Regeringen har avsatt nya medel med 10 miljoner kronor per år 2010-2012 för denna värdefulla verksamhet. Under försöksverksamhetens sista år låg stödet på 14 miljoner kronor. Verksamhetsstödet till projekt mot rasism och liknande former av intolerans har minskat från 10,7 miljoner kronor till 8,6 miljoner kronor. Men anslaget avseende åtgärder mot diskriminering och rasism utgör en del av regeringens samlade insatser för att motverka diskriminering och liknande former av intolerans. Andra områden där sådana insatser sker är rättsväsen, kultur, utbildning och demokratipolitiken. Inom ramen för demokratipolitiken avsätts exempelvis medel för insatser mot intolerans. Rasistiska och andra uppfattningar och värderingar som står i strid med principen om alla människors lika värde utgör ytterst en utmaning mot hela den värdegrund som bär upp demokratin. Under 2008 har regeringen inlett en satsning på en dialog om en förstärkt värdegrund. Dialogen sker genom samverkan med ett brett spektrum av aktörer i samhället. Syftet med dialogen är att stärka respekten för demokratin och de mänskliga rättigheterna, det vill säga att skapa en förstärkt gemensam värdegrund i Sverige och motverka intolerans. Listan på de satsningar som regeringen gör mot alla former av intolerans och då särskilt rasism och diskriminering kan göras lång. Den visar att utvecklingen av anslaget avseende åtgärder mot diskriminering och rasism också måste ses i ljuset av andra anslag för att få en korrekt bild av de satsningar som regeringen gör. Regeringens arbete mot diskriminering och intolerans är prioriterat.

Fru talman! Ett otydligt svar döljer inte det faktum att regeringen prioriterar ned insatserna mot rasism och diskriminering just nu. Det vet Sabuni. Jag vill ändå tacka henne för svaret. Men för att det ska vara tydligt vill jag säga att fakta är att från 14 miljoner kronor går det ned till 10 miljoner kronor till det lokala antidiskrimineringsarbetet. Precis som Sabuni sade mellan raderna sänker man också nivån på det stöd som finns till arbetet mot rasism och intolerans. Det var runt 2 miljoner där, så det är 6 miljoner totalt. Det kan låta som små summor, men det är de pengar som går till det lokala folkrörelsearbetet och det breda engagemanget mot rasism och intolerans. Där gör frivilligsektorn kraftfulla insatser för att hjälpa människor som upplever sig ha blivit diskriminerade och som vill verka för likabehandling och mot rasism i det här landet. Det är små, små summor som gör oerhört mycket nytta därute i lokalsamhället. I stället pratar Sabuni brett om antidiskrimineringsarbetet. Jag tar gärna den diskussionen. För vad har egentligen hänt? Jag vill påstå att regeringen inte alls har varit så aktiv som Sabuni vill göra gällande, utan tvärtom. Den har till och med dragit ned på ambitionerna i det breda antidiskrimineringsarbetet. Det ska sägas att regeringen slog ihop lagarna. En utredning hade pågått under lång tid, och detta gjordes med stöd av oppositionen. Man satte ihop ombudsmännen till ett ombudsmannaämbete med stöd från oppositionen. Det var ett långt förarbete som föregick dessa reformer. Det var ingenting som vi kritiserade. Men i sak - om vi ska vara ärliga - stärker det inte i grunden antidiskrimineringsarbetet. Tvärtom gjorde regeringen en rad andra förändringar som inte minst för kvinnor har försämrat villkoren och skyddet mot diskriminering. När man gör saker som är bra ska man också ha beröm. Det har vi gett Sabuni personligen, men inte övriga i regeringen, när det gäller diskrimineringsersättningen. Det ska kosta dem som diskriminerar. Men där tar det slut. Det är den enda märkbara positiva insats som faktiskt har stärkt skyddet för dem som riskerar att drabbas av diskriminering. Under den här mandatperioden har DO fått sina anslag neddragna. Arbetet för att implementera avidentifierade jobbansökningar har gått i stå. Utredningen av aktiva insatser - hur vi jobbar för att aktivt förebygga diskriminering - har kraftigt kritiserats för att vara kraftlös. Dessutom väljer regeringen nu mitt i krisen att dra ned det stöd som de lokala antidiskrimineringsbyråerna och folk där ute behöver för att jobba mot rasism och intolerans. Det är anmärkningsvärt, och det ska kritiseras. Vi rödgröna kommer att ha en helt annan politik på området. Vi har det redan, och det kommer att framgå ännu tydligare när vi presenterar vårt alternativ på området.

Fru talman! Jag tycker att det låter lovande att de rödgröna har egna tankar och egna alternativ på detta område. Jag tror att det är helt naturligt att varje regering och varje statsråd har idéer om på vilket sätt man vill jobba för att förbättra, intensifiera, fördjupa och bygga upp kunskaper om de sakfrågor som man ansvarar för. Jag vill bara tydliggöra att när det gäller pengar till antidiskrimineringsbyråer har regeringen under mandatperioden avsatt 52 miljoner. Det ska jämföras med 38 miljoner föregående mandatperiod, då Luciano Astudillos parti var ansvarigt för frågorna. Visst har vi gjort en del förändringar eftersom vi har haft egna tankar om hur vi vill jobba vidare med frågorna. Vi har satsat pengar för att informera om den nya lag som är på plats och som Luciano Astudillo till stora delar tycker är bra. Det är väl jättebra att medborgarna i vårt land får veta om de reformer som har gjorts på området. Vi ser till att göra kvalitativa undersökningar och analyser av hur människor upplever diskriminering - detta för att bli bättre också på det förebyggande arbetet på området. Vi provar någonting som Luciano Astudillo själv beställer i denna kammare, nämligen situation testing. Hur ska vi kunna fastställa hur diskriminering uppstår, på vilket sätt och hur den drabbar medborgarna? Jo, bland annat genom situation testing. Det arbetet, som DO ansvarar för, pågår nu. Vi har valt att göra det på bostadsområdet. Vi gör en utvärdering av avhopparverksamheter, till exempel Exit inom Fryshuset, därför att vi menar att också den verksamheten kan komma att behöva vidgas eftersom det kan finnas unga människor som vill hoppa av från andra intoleranta organisationer och nätverk som finns i samhället. Inte minst intensifierar vi vårt arbete när det gäller de nationella minoriteterna. Vi har undertecknade konventioner sedan tio år tillbaka, och vi har aldrig levt upp till konventionerna. Den här regeringen har levererat för att vi ska leva upp till de konventionerna. Det handlar om de nationella minoriteternas rättigheter och ingår i det stora arbetet för de mänskliga rättigheterna i Sverige. Vi har precis fått in en rapport som kartlägger och jämför domar i Arbetsdomstolen eller i de allmänna domstolarna. Vi vill också se hur utfallen blir när man anmäler och får sitt fall till Arbetsdomstolen eller till en allmän domstol. Vi ser att det finns stora skillnader. Detta måste vi göra för att lära oss och kunna veta hur vi ska föra politiken framåt i framtiden. Ambitionerna har inte minskat, och mängden pengar har inte minskat. Pengarna har fördelats på ett annat sätt. Pengar har tillförts för att göra nya saker. Det handlar till syvende och sist om att jag som statsråd har egna idéer. Regeringen har egna idéer om hur kampen mot diskriminering och intolerans ska föras. De är tydligen lite annorlunda än vad Luciano Astudillo vill. Jag skulle gärna vilja höra vad Luciano Astudillo mer vill göra för att bygga upp kunskapen om dessa frågor så att vi kan få garanterat att oavsett vilken regering vi får kan medborgarna där ute vara försäkrade om att kampen mot diskriminering och intolerans ska fortsätta.

Fru talman! Nu är det i och för sig regeringen som ska stå till svars, men jag svarar gärna på den frågan. Låt oss först konstatera det som jag tar upp i den här frågan. Ni sänker stödet till det lokala diskrimineringsarbetet från förra året till i år. Det är så. Låt oss också konstatera att ni sänker stödet till de folkrörelser som vill jobba mot rasism och intolerans. Det är så. Sedan kan Sabuni bluddra ut och säga att man skjuter till pengar någon annanstans. Då får ni visa det. Ni sänker stödet till det breda folkrörelsearbetet mot diskriminering och intolerans. Det är det som den här frågan handlar om. Vi har sagt nej till det i våra alternativ. Vi vill fortsätta att aktivt arbeta mot diskriminering. I ett anständigt samhälle behandlas alla lika. Är man ung ska man inte drabbas bara för att man är ung. Är man gammal ska man inte drabbas och särbehandlas negativt för att man är gammal. Har man en funktionsnedsättning ska man ha samma möjligheter till arbete som andra. Jag tror att vi är överens om grundprincipen, människosynen. Därför kan man aldrig ge sig när det gäller att aktivt föreslå nya åtgärder och nya insatser för att nå det målet. Statsrådet har ibland sagt att det viktigaste för att minska diskrimineringen är att ha en fungerande jobbpolitik. Det kan jag hålla med om. Nu går det åt precis fel håll där också. I två av tre utsatta områden ökar utanförskapet. De senaste tre åren har arbetslösheten bland utrikes födda ökat dubbelt så fort som bland inrikes födda. Mitt i krisen 2008 var det så lite som två av tio nyanlända som fick stöd på arbetsförmedlingen som var inskrivna där. Inte ens där fungerar antidiskrimineringsarbetet. Er jobbpolitik fungerar inte. Vi socialdemokrater har sagt att vi vill fortsätta att pröva avidentifierade jobbansökningar till offentliga jobb. Vi tror att det är en metod som kan fungera. Vi vill fortsätta att stärka stödet till DO, och om Sabuni läser våra reservationer vet hon att vi lägger mer resurser till DO. Man kanske skulle kunna göra mer av situation testing och inte bara använda det på bostadsmarknaden. Det är bra att Sabuni lyssnar på oppositionen när vi har bra förslag. Det finns fler områden i samhället där människor drabbas av diskriminering. Vi är också beredda - och vi kommer att presentera mer av de förslagen senare i dag - att fortsätta att stärka stödet till de kommuner som utvecklar lokalt antidiskrimineringsarbete i samverkan med folkrörelserna där. För oss är det tydligt att en regering som ser att det fortfarande pågår diskriminering måste fortsätta att ta krafttag mot den. På sikt är vi beredda att skärpa lagstiftningen på de områden där den här regeringen försvagat skyddet mot diskriminering, inte minst vad gäller kvinnor. Nog har vi många förslag och är ivriga att verkställa dem. Vi sätter människovärdet före marknadsvärdet. Sabuni har inte kunnat övertyga de övriga partierna i alliansen att det borde vara så. Där är vi ganska överens i vårt alternativ.

Fru talman! Det ska bli jätteintressant att följa den presskonferens som Luciano Astudillo hänvisar till och som ska hållas senare. Jag gläds redan åt det jag har läst på DN Debatt i dag som visar avstampet för Socialdemokraternas så kallade nya integrationspolitik. Och den är verkligen ny, för nu utgår den ifrån att arbete och språk är viktiga komponenter för att integrera medborgare i vårt land. Den utgår faktiskt från regeringens nya politik, och det är jättebra. Jag menar att det är just det som vi måste bygga vidare på. Men politiken måste också bygga på kunskap, vilket inte denna arbetsgrupp verkar ha gjort. Det finns också delar i debattartikeln - jag kommer att följa det noggrannare i eftermiddag - som helt bortser från den kunskap som finns i dag och är på väg åt andra hållet. Det vore väldigt beklagligt om det blev verklighet. Jag vill återkomma till att anslagen till arbete mot diskriminering, rasism och annan typ av intolerans inte har minskat. Totalt sett har vi faktiskt mer pengar till den typen av verksamheter. Jag håller med Luciano Astudillo om att ni hade 14 miljoner kronor till antidiskrimineringsbyråerna, men det var tillfälliga pengar. Det var projektpengar som upphörde 2009. Trots finanskrisen har vi sagt att dessa verksamheter är viktiga. De har nu ett permanent anslag för sina verksamheter. De kan nu känna sig trygga för att de kan vara verksamma långsiktigt. Det är någonting som inte den tidigare regeringen kunde garantera dessa verksamheter. Luciano Astudillo kan försöka göra en grej av detta, men vi kommer självfallet att ha olika uppfattningar om exakt vad som behöver göras. Jag har valt vad jag vill prioritera. Jag har prioriterat att bygga upp kunskapen och se hur mekanismer med diskriminering fungerar. Jag har till och med gjort det som Luciano själv ville, det vill säga testat situation testing. Jag menar att man måste testa så mycket som möjligt för att få bättre kunskap om hur vi ska jobba vidare med dessa frågor. Det kan inte handla om att bara för att organisationer inte får 1 eller 2 miljoner kronor extra har antidiskrimineringsarbetet i vårt land underprioriterats. Det finns många aktörer i samhället som måste jobba med de här frågorna. Det handlar också, som Luciano Astudillo nämner, om arbetsgivare, myndigheter, organisationer och enskilda människor. Alla är viktiga i denna kamp ur olika perspektiv. Det måste vi också ta till vara, så att allting inte bara fokuserar på ideella organisationer. De kommer inte ensamma att klara av denna kamp. Jag vill gärna se en samlad strategi för hur Socialdemokraterna fortsättningsvis vill jobba mot diskriminering och intolerans. Jag är väldigt nöjd med det vi åstadkommit hittills. Jag menar också att mer behöver göras, men då måste man ha kunskap för att veta hur man fortsätter det arbetet. Den kunskapen håller nu på att byggas upp. Den kan också avgöra vilken väg vi sedan väljer när vi jobbar med de här frågorna. Antidiskrimineringsbyråerna, som föranleder denna debatt, kan känna sig trygga. De har nu ett fast anslag att arbeta utifrån i stället för tillfälliga medel som gällde några år under den förra mandatperioden.

Fru talman! Jag vill tacka ministern för det här samtalet. Det blir fel när Sabuni försöker bredda diskussionen till allting - allt från flyktingmottagning till det breda diskrimineringsarbetet. Vi har en tydlig politik där, och vi kommer att presentera den. Den är baserad på kunskap, bland annat på de utredningar på området som både Sabuni och Billström har bestämt men vars förslag man inte orkade genomföra i regeringsställning. Jag känner mig alltså helt trygg i att vår politik, baserad på kunskap, kommer att leda till ett bättre flyktingmottagande och en starkare arbetslinje för fler nyanlända och inte minst till att man säger som det är: Det ska råda nolltolerans mot diskriminering i vårt land oavsett vem det drabbar. Så länge det finns diskriminering kommer vi aktivt att hitta nya metoder för att verkställa en politik som skyddar likabehandlingen i vårt land. Den här debatten har handlat om det breda folkrörelsearbetet mot diskriminering och för att motverka rasism i vårt land. Sabuni försöker med en massa ord att dölja det faktum som många av de diskrimineringsbyråer som har vuxit fram nu får erfara, nämligen att den här regeringen ger mindre pengar åt dem för att jobba lokalt i Malmö, Norrköping eller Göteborg för att stötta människor som upplever att de blivit drabbade av diskriminering. Så är det. Det är synd att Sabuni inte står för det. De som jobbar därute vet att det är så. Likadant är det i arbetet mot rasism och intolerans. Den här regeringen sänker anslagen för den typen av brett, folkligt arbete för att motverka rasism och intolerans i en tid där det verkligen behövs mer än på mycket länge.

Fru talman! Jag vill också tacka Luciano Astudillo. Antidiskrimineringsbyråerna har ett enda budskap från mig, och det är att de nu har ett fast anslag att arbeta utifrån. Nu vet de att deras verksamhet kommer att fortsätta fungera och behöver inte år från år oroa sig för om de får anslag eller inte. Det var precis den situation de var försatta i under den tid Luciano Astudillos parti styrde det här landet. Från år till år fick de vara osäkra på om det fanns pengar eller inte. Trots finanskrisen och lågkonjunkturen har vi sett till att antidiskrimineringsbyråerna har ett anslag att arbeta utifrån, och det är ett långsiktigt arbete de nu kan ägna sig åt. Sedan är jag övertygad om att antidiskrimineringsbyråerna kan utvecklas och bli bättre och att fler kommer att startas. Då får vi utgå från den verklighet som finns och kanske ytterligare höja anslaget. Men i dagens situation ska antidiskrimineringsbyråerna vara glada över budskapet att de nu har ett fast anslag.