Samhällets stöd vid vårdnadstvister

Herr talman! Lennart Axelsson har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att stärka samhällets stöd till föräldrarna så att barnen i samband med vårdnadstvister så långt det är möjligt ska kunna få tillgång till båda sina föräldrar. Vidare har Lennart Axelsson frågat mig om jag kommer att verka för att kommunerna kompenseras - enligt finansieringsprincipen som säger att kommunerna ska kompenseras för kostnader de får för beslut som fattas av staten - de ökade socialbidragskostnaderna. När det gäller frågan om samhällets stöd till föräldrar i samband med vårdnadstvister vill jag först och främst understryka hur viktigt det är att barn får behålla en nära kontakt med båda sina föräldrar efter en separation och att föräldrar får allt det stöd de behöver för att kunna komma överens i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Det är viktigt att tänka på att socialtjänsten och domstolarna har olika roller i ärenden om vårdnad, boende och umgänge. Utgångspunkten i både socialtjänstlagen och föräldrabalken är att samförståndslösningar är bäst för barnet. Socialtjänsten kommer många gånger in i processen i ett tidigt skede när föräldrar själva söker upp familjerätten för att få hjälp med att komma överens i frågor om vårdnad, boende och umgänge. För att reglera en försöksverksamhet som påbörjades i kommunerna på 1970-talet infördes 1993 en bestämmelse i socialtjänstlagen som innebar en möjlighet för kommunerna att erbjuda föräldrar samarbetssamtal. Samtalen blev en obligatorisk uppgift för kommunerna 1998. Det sker, enligt Socialstyrelsen som följt upp arbetet med samarbetssamtal, en utveckling av metoder i samarbetssamtalen så att dessa på många håll i dag har inslag av medling mellan parterna. Flera kommuner har i dag gruppverksamhet för barn som varit med om svåra vårdnadstvister, och det förekommer på enstaka håll också gruppverksamhet för föräldrar som befinner sig i svåra tvister. Domstolen kommer in i processen i de fall föräldrar inte kan komma överens. Om domstolen behöver underlag för sitt beslut kan den begära att socialnämnden genomför samarbetssamtal eller en utredning. Det förekommer också att socialnämnden genomför samarbetssamtal inom ramen för en utredning för att i möjligaste mån hjälpa föräldrar att komma överens. Men vi vet alla att tvister som handlar om vårdnad, boende och umgänge kan bli mycket infekterade och att föräldrar inte alltid förmår att se till barnets bästa när de är i konflikt med varandra. I samband med vårdnadsreformen 2006 infördes därför ett medlingsinstitut genom en ny bestämmelse i föräldrabalken. Den bestämmelsen innebär att domstolen i en svår vårdnadstvist kan uppdra åt en medlare att försöka få föräldrarna att komma fram till en samförståndslösning som är till barnets bästa. Samtidigt med det nya medlingsinstitutet infördes en bestämmelse att rätten - om det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter - ska verka för att föräldrarna når en samförståndslösning som är till barnets bästa. Ett sätt att förebygga konflikter mellan föräldrar kan vara att de får möjlighet till stöd i föräldraskapet under barnets hela uppväxt. Ett väl utvecklat stöd kan medverka till att förebygga konflikter mellan föräldrar som, om de inte löses, riskerar att leda till komplicerade vårdnadstvister. Regeringen har därför tillsatt en utredning som nu i december ska lämna förslag på en långsiktig strategi för en kvalitetshöjande kompetensuppbyggnad och utveckling av samhällets erbjudande av stöd och hjälp till kvinnor och män i deras föräldraskap. Så till Lennart Axelssons andra fråga som rör socialbidragstagandet. Finansieringsprincipen är inte tillämplig när det till exempel gäller förändringar i de statliga transfereringssystemen. Den mest centrala uppgiften för regeringen är emellertid att få fler i arbete och att minska utanförskapet. Regeringen har därför genomfört nödvändiga reformer inom arbetsmarknadspolitiken och sjukförsäkringen. Antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning fortsätter att minska som en följd av regeringens reformer inom sjukförsäkringen. Den sammantagna bilden är positiv, men regeringen är samtidigt medveten om att antalet personer med ekonomiskt bistånd kan komma att öka något under de närmaste åren. Vid behov kommer därför åtgärder att övervägas för att motverka en ökning av det ekonomiska biståndet.

Fru talman! Tack, Maria Larsson, för svaret! Största delen av svaret är en historisk beskrivning av hur utvecklingen har varit under ett antal decennier. Det är i och för sig intressant att lyssna på, men det är inte så mycket framåtsyftande i den delen. Som nämndes har regeringen tillsatt en utredning som handlar om att stötta föräldrar under föräldraskapet för att man ska undvika att hamna i situationer där det kan uppstå tvister om vårdnad. Jag håller helt och hållet med om att det naturligtvis är bra om man kan komma dithän. Utredningen ska lämna sitt svar under december, som framgår av svaret. Jag undrar om Maria Larsson kan säga vid vilken tidpunkt den kommer att lämnas, för jag ska med stort intresse ta del av den när den kommer. Bakgrunden till interpellationen är ett par samtal som jag har haft med en ung man i Frövi hemma i Örebro län som via egna erfarenheter av en separation handfast har fått uppleva det stöd som samhället ger men ibland också den brist på stöd som han kan känna. Hans beskrivning av situationen är att han som man och pappa har upplevt sig befinna sig i ett underläge när han försökt få samma möjligheter som barnens mor att leva upp till sin roll som förälder. Det här är naturligtvis hans upplevelser, och det finns förmodligen lika många fall där kvinnor kanske av ekonomiska eller andra skäl befinner sig i ett svårt läge. Men det här är i alla fall hans bild av det. Jag har själv en bakgrund som socialnämndsordförande i min hemkommun Nora. Det var då, och jag tror mig kunna säga att det är likadant i dag, en väldigt stor övervikt av kvinnor som jobbade som socionomer och liknande. Jag träffade så sent som i går fyra stycken som studerar på Socialhögskolan i Örebro, och samtliga fyra var kvinnor. De var väldigt engagerade i och för sig. Men det är klart att det vore en fördel om man kunde ha en mer jämn könsfördelning, tycker jag. Den här killen nämner också konkreta exempel på sådant som han tycker att det inte finns någon riktigt bra lösning på i dag. Det handlar till exempel om hur barnbidraget fördelas mellan den förälder som har barnet skrivet hos sig och den andra. Enligt honom har kvinnan ett försteg just när det gäller hur barnbidraget fördelas. Bostadsbidraget är också en sådan sak som skiljer sig åt mellan den förälder som har barnet mantalsskrivet hos sig och den andra föräldern, även om man delar så att barnet bor 14 dagar hos vardera föräldern. Det här kan man naturligtvis se som någonting som är beroende på kön. I alla fall är det så han upplever det. Jag skulle vilja ställa frågan till ministern om hon också kan se att det finns en genusproblematik i hanteringen av vårdnadstvister och hur man i så fall skulle kunna komma åt den.

Fru talman! Tack för interpellationen i ett angeläget ärende! En del av de frågor som interpellanten tar upp nu ligger inte inom mitt område utan bör snarare ställas till Cristina Husmark Pehrsson, till exempel när det handlar om barnbidrag. Vi är överens om, vilket jag är väldigt glad för, behovet av ökade insatser för att stödja föräldrar i föräldraskapet och för att också kunna förebygga att vårdnadstvister uppstår. Kunskap, möjlighet till coachning och nätverksbygge med andra föräldrar är ett instrument för att bygga relationer som kan vara längre över tid till gagn för barnet. Föräldrastödet är framför allt till för barnets skull, för vi vet av samfällda forskningsrapporter att det stärker barnets psykiska hälsa och också barnets fysiska hälsa. Därför har vi gett det här uppdraget som ska vara slutfört i december. Med tanke på helger och annat kommer det nog att redovisas en bit in i januari, men som sagt var ska arbetet vara slutfört i december. Men det kommer snart att presenteras. Det kommer då att finnas möjlighet till en bra presentation som kan nå ut till kommunerna under mars månad. Det här hoppas vi ska vara ett bra metodverktyg för kommunerna som kan använda sig av det för ett föräldrastöd. Vi har också pengar avsatta i budgeten för att kunna ge kommunerna en initial stödinsats. Vi vet att stödet till föräldrar ser väldigt olika ut i landet. Ofta finns det ett stöd på plats för föräldrarna under barnets första levnadsår vilket är bra, för det är ett väldigt känsligt år när man precis har blivit förälder och en ny part ska finnas med i det som förut kanske har varit en tvåsamhet. Då är det väldigt bra och viktigt att stödet finns. Men vi ser också behovet av att bygga ut det här stödet till barnets hela uppväxt. Ända upp i tonårsåldern ska stödet finnas på plats. Att visa på en strategi för hur man kan göra det här ute i kommunerna har vi funnit vara en viktig nationell angelägenhet och som sagt var också lite pengar för att initialt intressera kommunerna att skapa bra strategier för det här arbetet. På frågan om genusproblematik i vårdnadskonflikter kan jag varken svara ja eller nej, för kunskapsläget är för dåligt. Över huvud taget vet vi väldigt lite om det här med våld vid vårdnadskonflikter. Både socialtjänsten och domstolen har att göra en riskbedömning. Mycket av kunskapen finns inte för handen. Vi har gett en uppgift till Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete vid Socialstyrelsen att titta på och inventera kunskapen på området när det handlar om våld i vårdnadstvister. Överlag är kunskapsläget alldeles för dåligt. Vi håller på att förbättra det. Men det räcker inte för att säga om det finns någon grund för den berättelse som interpellanten återger och om det är något som är vanligt förekommande som förekommer i fler kommuner. Här behöver vi helt enkelt öka kunskapen på området, och det är angeläget att göra det.

Fru talman! Jag uppskattar att ministern säger sig vara beredd att ta initiativ till att man ska se över frågorna om genusproblematiken. Jag ser fram emot en sådan undersökning. Jag hade också en annan fråga som kanske inte i alla delar tangerar ministerns ansvarsområde heller. Den gällde finansieringen och liknande saker. Men det är trots allt som representant för regeringen som ministern också är här. I svaret skriver man att regeringen är medveten om att antalet personer med ekonomiskt bistånd kan komma att öka något under de närmaste åren och att man vid behov kommer att föreslå eller överväga åtgärder för att motverka en ökning av det ekonomiska biståndet. Då ställer jag mig naturligtvis frågan: När är det? Vi kan i dag läsa att Arbetsförmedlingen i en prognos säger att 145 000 fler kommer att stå utan sysselsättning och att arbetslösheten kommer att stiga till 9 procent senast 2010. Dessutom kommer ett antal tusen människor att hamna utanför sjukförsäkringssystemet på grund av det beslut som regeringen har tagit. Kopplat till antalet arbetslösa vet vi också att en halv miljon människor har valt att lämna arbetslöshetskassan av ekonomiska skäl eftersom det har blivit så dyrt. Bland de människor som nu kommer att få svårt med ekonomin finns givetvis ett stort antal barnfamiljer. Alla som har levt under små omständigheter och behövt vända på pengarna vet att det utsätter förhållandet för stora påfrestningar, just på grund av att pengarna inte räcker till allt som man skulle behöva. Min fråga när det gäller den delen är hur Maria Larsson ser på alla de tillkommande fall som socialförvaltningarna kommer att få hantera av den anledningen, alltså inte för att man har gått skilda vägar utan som sökande av försörjningsstöd. Maria Larsson skriver också att finansieringsprincipen inte är tillämplig när det gäller till exempel förändringar i de statliga transfereringssystemen. Jag kan förstå att det inte är helt enkelt att räkna ut hur mycket pengar kommunerna behöver lägga ut till följd av de beslut som regeringen har fattat. Det finns ändå en relevans i det. När man har mindre pengar i kommunerna kommer man inte att kunna göra alla de bra saker som man annars skulle kunna göra. På det viset tycker jag att frågan ändå hör ihop med huvudfrågan: Hur kan samhället ge bättre stöd till de familjer som behöver det när de inte själva har förmågan att sätta barnets bästa i främsta rummet?

Fru talman! Låt oss först klara ut finansieringsprincipen. Den gäller när nya uppgifter som tidigare inte har tillhandahållits av kommunerna görs obligatoriska. Då har kommunerna all rätt att åberopa finansieringsprincipen, och då brukar vi också hitta sätt att lösa det tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting. Det gäller dock inte vid förändringar som uppstår av andra orsaker. Regeringen har haft som en absolut målsättning, redan från det vi tillträdde, att öka antalet personer som kan komma i arbete. Tack och lov befinner vi oss i en situation där vi vid ingången av lågkonjunkturen hade 180 000 fler i arbete än när vi tog över regeringsmakten från interpellantens parti. Detta ska vi vara glada och tacksamma för. Vi har alltså ett annat utgångsläge än vad vi hade haft med en bibehållen regering. Jag kan vara lite orolig och bekymrad över att Socialdemokraterna har lagt fram en budget som skulle skapa 60 000 färre jobb. Det skulle späda på lågkonjunkturen och minska möjligheten att ha många människor i arbete, vilket har direkt bäring på kommunernas ekonomi. I budgeten, som träder i kraft vid årsskiftet, har vi också beaktat att kommunerna har en lågkonjunktur att möta och att man i många kommuner förmodligen har ett vikande skatteunderlag. Det är också anledningen till att vi har tillfört extra resurser till kommunerna, 6 miljarder kronor. Inte minst är sänkningen av arbetsgivaravgiften med 1 procentenhet en starkt bidragande orsak till att kommunerna kan förbättra sin ekonomiska situation. Kommunerna har som vi bägge vet ett stort antal anställda. Därför får denna reform, som är generell, ett stort genomslag i kommunerna. Det är positivt. Det har gjorts just med tanke på att vi inte ska behöva skära i välfärden när vi möter en lågkonjunktur. Här är Sverige lite unikt. Vi har kanske de bästa förutsättningarna i Europa. Vi har lagt fram en budget som innehåller reformer som vi har sparat ihop till i två år. Många regeringar i Europa försöker nu hitta sätt att få ihop sin budget genom att skära i välfärden. Det är vi besparade från. Vi befinner oss i ett bra läge med tanke på de stora utmaningar vi står inför. Vi vet inte var det slutar med den lågkonjunktur som vi har sett början på. Jag vill också ge lite statistik när det gäller utvecklingen av socialbidraget. Vi har haft ett stort flyktingmottagande. Många flyktingar har kommit från Irak. Det har naturligtvis spelat roll när vi tittar på socialbidragens utveckling eftersom socialbidraget också används som introduktionsersättning för nyanlända invandrare har. Tittar man på första till tredje kvartalet har utbetalningarna ökat med totalt 2 procent. Exkluderar vi personer som är nyanlända minskade utbetalningarna av ekonomiskt bistånd i kommunerna med 1 procent. Det minskade alltså i år. Det gjorde det också 2007. Tittar vi bara på det tredje kvartalet ökade utbetalningarna med 1 procent. Det är fortfarande ganska små tal, men vi har inte sett var det slutar. Jag tror också att det ekonomiska biståndet kan öka inför kommande år eftersom situationen är som den är med finansiell oro och många varsel. Vi vet inte exakt hur stor arbetslösheten blir och vilka varsel som faller ut. Jag kan dock se att det finns en fara för ett ökat ekonomiskt bistånd i kommunerna. Då känns det bra att vi har lagt extra resurser till kommunerna i 2009 års budget.

Fru talman! Ibland funderar man på vilken verklighet vi talar utifrån. De flesta i de kommuner jag befinner mig i under veckosluten delar inte den bild Maria Larsson lyfter fram. I min hemkommun visar de senaste socialbidragssiffrorna, som kom alldeles nyss, att kostnaderna har ökat med 37 procent sedan 2007. Då är introduktionsbidraget borträknat. Jag vet att det ser olika ut i olika kommuner, men det finns trots allt ett ganska stort antal kommuner runt om i Sverige som har ungefär samma situation som min hemkommun. Det finns också ett antal kommuner som har sett sig tvingade att föreslå skattehöjningar till nästa år på grund av försämrad ekonomi. Att man skulle ha väldigt goda dagar ute i kommunerna, som jag nästan uppfattar det när Maria Larsson beskriver det, vill jag nog starkt vända mig emot. Jag tror inte att de människor som i dag står inför att bli utan jobb och kanske hamna på en arbetslöshetsersättning på runt 50 procent av den tidigare inkomsten, vilket inte är ovanligt på grund av att det finns ett tak på ersättningen och nivåerna har sänkts, och inte heller de grupper som kommer att stå utan sjukersättning, håller med Maria Larsson om den förhållandevis ljusa bild som hon beskriver.

Fru talman! Jag tycker att vi ska försöka teckna en realistisk bild. Den statistik som vi har säger att ökningen av ekonomiskt bistånd under 2008 har varit 1 procent på totalen, om vi inte räknar nyanlända flyktingar. Jag är också medveten om att det ser väldigt olika ut i olika kommuner. Situationen med varsel nu slår väldigt olika över landet. Det kan bli mycket kännbart, inte minst för många små kommuner som inte har så mycket marginaler. Och vi ser ett antal kommuner som behöver höja skatten. Men min poäng var att vi har sett behovet i ett tidigt skede och därför gått in med mer resurser till kommunerna. Läget är mycket bättre än det hade varit om Socialdemokraternas budget hade gällt. Då hade ytterligare 60 000 varit arbetslösa och ekonomin ute i kommunerna varit sämre. Låt mig säga det igen. Vi har vidtagit en del åtgärder bara de senaste dagarna för att förbättra situationen, för att inte så många människor ska behöva gå ut i arbetslöshet. Det handlar om ett förstärkt stöd till nya arbetslösa och korttidsarbetslösa genom en förbättrad coachning. Det handlar om ett förstärkt stöd till de långtidsarbetslösa, där vi fördubblar nedsättningen av arbetsgivaravgiften för nystartsjobben. Det handlar om förstärkning av både yrkesvux och yrkeshögskolan med fler platser. Vi har också ett ROT-avdrag på plats från och med i går. Det här är insatser som är gjorda och beslutade bara de senaste dagarna, och de kan förbättra situationen något. Jag vet att det för var och en som drabbas av arbetslöshet är ett stort problem hur man ska klara sin försörjning. Det är klart att man känner oro för framtiden. Men man ska också se att vi försöker rusta Sverige i tider av lågkonjunktur för att bättre kunna möta framtiden. Vi har gjort åtskilliga insatser för att vi ska klara oss igenom det här utan att alltför många ska behöva använda sig av ekonomiskt bistånd, så att de i stället kan gå in i utbildning och komma vidare ut på arbetsmarknaden igen.