Situationen i Venezuela

Herr talman! Christian Holm Barenfeld och Cecilie Tenfjord-Toftby har frågat mig hur regeringen har agerat, bilateralt och inom EU, för att stödja oppositionen och andra frihetsförsvarare i Venezuela. Christian Holm Barenfeld har också frågat på vilket sätt kritik framförs till den alltmer odemokratiska regimen. Interpellanterna har därtill frågat mig hur Sverige har agerat och avser att agera inom FN:s säkerhetsråd för att hantera frågan. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ämnet kunde inte vara mer aktuellt. Jag delar förstås interpellanternas oro över den alltmer allvarliga och försämrade situationen i Venezuela. De senaste månadernas protester och våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och regimstyrkor fortsätter och har hittills resulterat i många skadade och döda.

Protesterna som utlöstes av att den regeringstrogna högsta domstolen i slutet av mars tog över det nationella parlamentets befogenheter har nu övergått i mer allmänna missnöjesyttringar mot det ekonomiska läget och regimens försök att underminera den demokratiska ordningen.

Den politiska krisen har ytterligare fördjupats av president Maduros tillkännagivande om att han avser att inrätta - han har inrättat - en konstituerande nationalförsamling med befogenheter att revidera landets konstitution. Oppositionen och många oberoende bedömare ser förslaget som ytterligare ett försök att kringskära parlamentets inflytande och undvika planerade val.

Venezuela blir alltmer isolerat. Flera länder i regionen har öppet kritiserat regeringen och manat till fredliga lösningar, medan Venezuela och dess allierade hävdar att kritiken är ett försök att lägga sig i landets interna angelägenheter. Även inom OAS har kritiken varit skarp, vilket har föranlett Venezuela att begära utträde ur organisationen.

Sedan protesterna inleddes har EU:s talesperson uttalat sig om utvecklingen i Venezuela vid tre tillfällen, och EU:s utrikesråd har antagit rådsslutsatser. I uttalandena har EU påpekat att bruket av våld inte löser den aktuella krisen. Alla parter har uppmanats att upphöra med våldet och att arbeta konstruktivt för att finna en lösning på grundval av de mänskliga rättigheterna och demokratiska institutioner. Det har även framhållits att upprättandet av en valkalender och frigivandet av fängslade oppositionella är avgörande steg för att åter uppnå politisk stabilitet i landet. EU uppmanar till externt samarbete för att bemöta folkets angelägna behov och signalerar beredvillighet att stödja ansträngningarna att finna fredliga och demokratiska lösningar. Sverige ställer sig självklart bakom dessa uttalanden.

FN:s säkerhetsråd uppdaterades den 17 maj om situationen i Venezuela. En skiljelinje tydliggjordes mellan de medlemmar i rådet som anser att situationen i Venezuela - åtminstone på sikt - skulle kunna utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet och de medlemmar som anser att krisen är en intern angelägenhet och därför inte bör diskuteras i rådet. Sverige välkomnade uppdateringen och uttryckte, i enlighet med EU:s rådsslutsatser, oro för utvecklingen och fullt stöd för regionala ansträngningar. Sverige framhöll också vikten av att FN har beredskap att bistå regionen.

Sverige fortsätter att nära följa utvecklingen i Venezuela och kräver respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Vi kommer att fortsätta att driva på för att frågan uppmärksammas inom EU och för att EU och andra internationella aktörer ska tillåtas att bistå med humanitärt stöd för att möta den venezuelanska befolkningens alltmer akuta behov.

Herr talman! Ytterligare ett aktuellt ämne att debattera. Jag vill återigen börja med att tacka utrikesministern för svaret på interpellationen. Jag beklagar att det har tagit så lång tid, men det är ju samma förklaring nu. Jag beklagar också att en av anledningarna till att svaret är så försenat är personliga skäl från utrikesministerns sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alldeles oavsett detta skrevs också den här interpellationen i slutet av april. Då var situationen i Venezuela allvarlig. Den är än mer allvarlig i dag. Situationen i Venezuela blir allt värre, och frågan om grundläggande mänskliga rättigheter och demokrati är kanske mer aktuell än någonsin i landet.

Demokratin i Venezuela, som nu kan ses som avskaffad, har varit i förfall sedan Hugo Chávez och hans efterträdare Nicolás Maduro inledde sitt arbete med att införa 2000-talets socialism genom sin socialistiska revolution för snart två decennier sedan.

När jag får svaret från utrikesministern konstaterar jag att svaret inte är lika aktuellt som debatten. I svaret står att man har utlyst en folkomröstning och avser att inrätta en författningsförsamling. Den folkomröstningen har hållits - i slutet av juli hölls den, på initiativ av presidenten. Den gällde alltså att införa en författningsförsamling som i grunden kommer att frånta parlamentet all makt och göra Maduro till en fullblodsdiktator.

Folkomröstningen är genomförd. Alla de 545 platserna råkade som av en händelse gå till representanter för presidentens socialistparti. Dessvärre har också en lång rad människor dödats i samband med valet, och flera oppositionella har skjutits till döds. Även barn har varit bland dem som fallit offer för regimens brutalitet. Många har också tvingats gå i exil.

Det är viktigt att omvärlden nu protesterar kraftfullt. USA har fördömt det som sker i hårda ordalag. Norges utrikesminister Børge Brende var tidigt ute med sin kritik. EU har också uttalat kritik mot händelserna - möjligtvis något mer lågmält. Det uttalandet har Sverige ställt sig bakom, vilket är bra och välkomnas. Men författningsförsamlingen är de facto redan i kraft, så det skulle vara intressant att få en mer uppdaterad bild från utrikesministern än det som står i utrikesministerns svar, som sannolikt författades i våras.

Det är som sagt ett allvarligt läge i landet som pågått under lång tid. Förtrycket mot den politiska oppositionen ökar. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna är vardagsmat, och demokratiska principer har avskaffats. Mediefriheten är kraftigt begränsad, och företag har nationaliserats och beslagtagits. Folk dör dagligen till följd av den socialistiska revolutionen i landet.

Dessvärre blir mediebilden här i Sverige inte alltid helt korrekt, vilket vi har diskuterat i tidigare debatter. Vi har kunnat följa rapportering att krisen i Venezuela beror på oljepriser och så vidare. Det gör den inte. Det är klart att alla oljeländer påverkas av oljepriset, men Venezuelas problem kommer sig av ledningen i landet och politisk vanskötsel.

Jag har ställt interpellationer om Venezuela till utrikesministern tidigare, väl medveten om att utrikespolitiken i Sverige till stor del drivs genom EU. Där har Sverige all möjlighet att vara pådrivande och aktivt i utrikespolitiken.

Jag gläder mig över att jag nu får svaret att Sverige kommer att vara drivande, inte bara se på och stödja. Därför skulle det vara intressant att höra från utrikesministern på vilket sätt Sverige har varit pådrivande inom EU och andra forum när det gäller att påverka regimen i Venezuela.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, utrikesminister Margot Wallström, för svaret!

"Situationen i Venezuela förvärras dag för dag." Så inledde jag min interpellation till utrikesminister Wallström, som jag lämnade in den 28 april. Också jag beklagar orsaken till att svaret har dröjt. Men sedan dess har situationen i Venezuela förvärrats. Från att det tidigare varit tyst om Venezuela både i medierna och här i kammaren fylls nu tv-rutan av hemska bilder av hur det venezuelanska folket drabbas. Situationen är mycket oroväckande. Dagligen är det nu drabbningar mellan folket och Maduros polis och armé.

Från den svenska regeringens sida är det tyvärr fortfarande tyst. Svaret som utrikesminister Margot Wallström i dag lämnar är också tyvärr föråldrat. Utrikesministern hänvisar i sitt svar till att president Maduro avser att inrätta en konstituerande nationalförsamling, vilket min kollega Christian Holm också tog upp, med befogenheter att revidera landets konstitution.

Efter det har en odemokratisk folkomröstning hållits, och Maduro har inrättat just detta råd. I folkomröstningen deltog 3 miljoner av de venezuelanska röstberättigade, vilket ska jämföras med de 14 miljoner som deltog när oppositionen tog plats i nationalförsamlingen med stor majoritet. Den nya konstitutionella församlingen kommer att beröva det folkvalda parlamentet dess möjligheter att återinrätta demokrati och mänskliga rättigheter i Venezuela.

Jag hade förväntat mig att utrikesminister Margot Wallström i alla fall skulle ge sken av att vara intresserad av och insatt i den svåra situation som Venezuela och dess folk befinner sig i. Därför är jag väldigt fundersam över att Margot Wallström valde att skicka ett svar till Christian Holm och mig som tydligtvis var skrivet någon gång i början av maj.

Jag har också tidigare interpellerat om Venezuela och om hur den svenska regeringen avser att agera. Utrikesminister Margot Wallström uttryckte vid förra interpellationen att hon delade min åsikt att situationen i Venezuela är mycket oroande. Dagens svar speglar tyvärr inte utrikesministerns tidigare ord.

Sedan min förra interpellation har Sverige också tagit plats i FN:s säkerhetsråd. I sitt svar nämner utrikesministern också att säkerhetsrådet den 17 maj, som för mig som tidigare norska är ett väldigt viktigt datum, blev uppdaterat om situationen i Venezuela.

Då undrar jag hur Sverige, utifrån den information ni fick då, har agerat. Att vara drivande är inte detsamma som att ställa sig bakom EU. Man är inte drivande om man följer John. Drivande är man om man går i front.

Därför, herr talman, vill jag med anledning av det jag anfört, speciellt utrikesministerns föråldrade skriftliga svar, ge utrikesminister Margot Wallström en ny möjlighet att besvara följande frågor: Har den oro som utrikesminister Margot Wallström uttryckte resulterat i något agerande från den svenska regeringens sida, bortsett från att ställa sig bakom FN och EU? Hur avser Margot Wallström och den svenska regeringen att använda Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd för att sätta press på Maduro när det gäller hans förtryck av invånarna i hans eget land Venezuela?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill tacka interpellanterna för att de på nytt lyfter frågan om Venezuela här i kammaren. Jag tror att det svar ni fått formulerades redan tidigare, när det var meningen att jag skulle vara här och svara. Tyvärr fick jag av familjeskäl förhinder. Jag tror att det måste vara detta som är förklaringen till att det redan är föråldrat. Jag försökte även i mitt svar nu korrigera på denna punkt. Den nya konstitutionella domstolen har redan börjat försöka fatta beslut som vi ser är mycket oroväckande och stötande.

Vi är överens om det angelägna i att vi diskuterar detta här och nu. Vi har sett en allt våldsammare situation på Venezuelas gator och också en allt djupare politisk och humanitär kris. Detta är djupt bekymmersamt, och nu måste det internationella samfundet agera. Det är viktigt att vi gör något tillsammans.

Vad kan Sverige göra? Det var en bra fråga. Först och främst måste jag förklara att Sveriges bilaterala utbyte med Venezuela är begränsat, som ni också väl känner till. Vi har sedan en längre tid ingen ambassad i landet. Vi har inget bistånd, och vi har ett relativt litet handelsutbyte. Med den utgångspunkten finns det naturliga begränsningar för vad man kan åstadkomma bilateralt.

Därför har våra ansträngningar redan från början i första hand riktats mot det multilaterala samarbetet. Där är två möjliga spår FN och EU. Som jag nämnde tidigare har säkerhetsrådet uppdaterats om Venezuela. Det var bra att man fick diskutera situationen i landet, och Sverige kommer förstås att delta i eventuella fortsatta diskussioner. Men Venezuela finns inte naturligt som en landssituation på säkerhetsrådets dagordning.

Vi har också upptäckt att det finns vissa meningsskiljaktigheter i rådet vad gäller denna fråga, och det minskar möjligheten att driva frågan i säkerhetsrådet som forum. Därför måste vi utvärdera möjligheten för FN att mer brett engagera sig i frågan.

EU har däremot under lång tid engagerat sig i Venezuela och uttalat sig om situationen vid ett flertal tillfällen. Detta har skett mer frekvent på sistone. Det pågår också inom EU en diskussion om hur vi, i linje med de rådsslutsatser som vi har antagit tillsammans, kan bidra till att finna både demokratiska och fredliga lösningar.

I dessa diskussioner försöker vi från Sveriges sida att vara balanserade, konstruktiva och pådrivande för att vi ska kunna få EU att fortsätta att ta sig an frågan. Det är klart att vi bara kan bli starka om vi jobbar ihop med de andra EU-länderna eftersom vi sedan många år tillbaka inte ens har en egen ambassad i landet. Då blir det också svårare att agera bilateralt.

EU har tidigare också försökt att förmedla humanitär hjälp, men det har regeringen i Venezuela försvårat; det har den inte velat ha. Samtidigt ser man hur bristen på både livsmedel och mediciner blir alltmer akut. Därför kommer vi från svensk sida att som nästa steg driva på för att EU och andra internationella aktörer framför allt ska kunna bistå med humanitärt stöd.

Vi menar också att EU måste ta en mer aktiv roll när det gäller att finna en fredlig lösning på krisen och även uppmuntra grannländerna. Vi menar att det är i regionen som man kan finna möjligheter att utöva påtryckningar på Venezuela.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Vi fick delvis veta det, men det skulle vara intressant att kanske ännu tydligare få höra vad som är den svenska regeringens position och tänkta agerande framgent. Nu är vi ju där vi är, och utrikesministern redogjorde för att det inom både EU och FN finns lite olika åsikter, inte minst inom FN:s säkerhetsråd. Där finns det både länder som gillar demokrati och länder som inte gör det. Dessbättre är ju Sverige ett av de länder som är pådrivande när det gäller demokrati.

Anser utrikesministern att situationen i Venezuela är en fråga för FN:s säkerhetsråd? Vissa vill göra detta till en fråga som bör hanteras nationellt i Venezuela, och om jag inte har helt fel är FN:s säkerhetsråd mer inkopplat när det finns risk för regionala effekter eller effekter i mer än bara det aktuella landet. Jag är övertygad om att situationen i Venezuela definitivt har en påverkan i grannskapet.

Venezuela är ju inte det land som Sverige har mest bilaterala relationer med - kanske är det också helt korrekt att det är så. Sverige är ett stort biståndsland i jämförelse med vårt lands storlek. EU är dock världens största biståndsgivare, och där är Sverige en viktig del. Om vi är aktiva där kan vi alltså nå framgångar.

Jag föreslår inte ett stort bistånd till Venezuela, men man kan aktivt, på olika sätt och även om det är svårt, bidra till att stödja alla dem som befinner sig i en svår situation i landet. Jag har själv vänner som just nu sitter fängslade och som jag inte har några större möjligheter att ha kontakt med ens genom deras advokater. Vi har också ett antal personer som lever i exil och som, när Maduros socialistiska revolution är över, givetvis har en stor potential och en viktig roll i Venezuela för att leda landet vidare i en demokratisering.

I vissa lägen får man beskrivningen att det handlar om två sidor, och det gör det oftast - minst. Men här handlar det inte om två goda eller två onda, utan här är det en förtryckande regim mot en opposition, som i allt väsentligt har demokratiska intentioner. Det är viktigt att vi är tydliga med att vi är emot regimen och dess förtryck och stöder demokratisk opposition.

Att vi har debatten här i riksdagen är i sig viktigt, för de signaler som sänds från parlament runt om i världen eller när utrikesministern twittrar - gärna på utrikiska - får gehör i andra länder. Det blir ett stöd till dem som varje dag sliter med sin säkerhet och riskerar både frihet och liv för att få en förändring i landet. Jag hoppas och förväntar mig att Sveriges regering kommer att vara starkt pådrivande inom EU, som kanske kan göra mer än FN. Jag hoppas också att man kommer att vara tydligt drivande inom FN för att så långt det går få FN:s säkerhetsråd att engagera sig i den här frågan, att ställa tydliga krav på regimen och förhoppningsvis nå framgång.

Jag tackar för debatten så här långt. Jag har väl ett inlägg till om det behövs.

Herr talman! Tack, utrikesminister Margot Wallström! Jag ifrågasätter inte ditt engagemang för Venezuela, men det är dags att gå från ord till handling. Som min kollega Christian Holm Barenfeld sa är det viktigt att vi har den här debatten i kammaren, för det finns människor som följer oss där ute. Just nu finns det ett antal exilvenezuelaner som följer den här debatten från läktaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår att Sverige och utrikesminister Margot Wallström inte kan ingripa i ett annat lands angelägenheter. Det är olyckligt att det, som du beskriver det, finns motstånd inom FN:s säkerhetsråd när det gäller att agera mot Maduro och regimen i Venezuela. Men fakta kvarstår: Utrikesminister Margot Wallström och den rödgröna regeringen har vid flera tillfällen lovat att både i och utanför FN:s säkerhetsråd arbeta för demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är verkligen en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter.

I maj i år, ungefär samtidigt som ni fick en redogörelse i FN:s säkerhetsråd, var jag i Miami och mötte ett antal exilvenezuelaner som berättade om situationen. Den var illa då, och den eskalerar nu. Därför undrar jag när Margot Wallström och den svenska regeringen har tänkt gå från ord till handling när det gäller den extrema situation som Venezuela och dess befolkning befinner sig i. Jag delar Christian Holm Barenfelds undran när det gäller hur Sverige rent konkret ska vara drivande i FN:s säkerhetsråd och inom EU.

Tiden är på väg att rinna ut för den venezuelanska befolkningen. Under sommaren hämtades en av oppositionens mest framträdande ledare, Leopoldo López, från sitt hem av Maduros polis. Caracas borgmästare, Antonio Ledezma, som har varit drivande i protesterna mot Maduro, blev också bortrövad från sitt hem. Luisa Ortega Díaz, Venezuelas högsta åklagare, som tidigare varit väldigt Madurotrogen, blev sparkad och åtalad för maktmissbruk när hon ifrågasatte lagligheten i presidentens agerande. Just nu befinner sig 13 av domarna i Venezuelas högsta domstol i exil. Tre av dem befinner sig på den chilenska ambassaden i Caracas. Tio andra har åkt utomlands.

Venezuela är inte längre en demokrati. I Venezuela kränks mänskliga rättigheter varje dag. Därför återkommer jag ständigt till frågan. Jag förstår att engagemanget hos den svenska regeringen är stort. Jag ifrågasätter inte det. Men det jag gärna vill höra - och jag vet att de som lyssnar på den här debatten och älskar sitt land Venezuela trots att de bor i Stockholm också vill höra det - är när och hur den svenska regeringen har tänkt gå från ord till handling och inte bara fortsätta välkomna andras protester. Vi måste självmant rikta kritik och föreslå konkreta åtgärder mot Venezuelas diktator Maduro.

Herr talman! Jag har ingen annan beskrivning av verkligheten i Venezuela än den som interpellanterna har gett uttryck för. Man kan till listan lägga ett hundrafemtiotal dödsfall som redan har rapporterats, och det är många människor som har skadats i de sammandrabbningar som har ägt rum på gator och torg. Vi räknar med att det är närmare 100 civila som, i strid med konstitutionen, har åtalats i militära domstolar.

Vad kan vi då göra? Det är ju det som är frågan, och jag har inte hört några förslag på vad ni menar att vi kan göra. Eftersom vi har mycket begränsade bilaterala möjligheter är det framför allt med större kraft som vi kan verka via FN:s säkerhetsråd och i EU-kretsen. Där gör vi det. Vi gör det, för vi menar att man i säkerhetsrådet måste arbeta konfliktförebyggande. Därför kommer vi att insistera på att få upp den här frågan till diskussion. Vi kommer också att insistera på att man ska släppa in humanitärt stöd. Det är väldigt viktigt också för EU-kretsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer att använda våra kontakter med grannländer och regionens organisationer, så att de också kan utöva inflytande. Vi följer hela den här utvecklingen mycket noga, inklusive vart hotade människor kan ta vägen, för att se hur både EU och enskilda länder kan hjälpa till. Vi kräver förstås att politiska fångar frisläpps. Vi måste utnyttja EU:s olika ekonomiska och politiska möjligheter att utöva tryck.

Vi hävdade länge att Maduro också borde återuppta den avbrutna dialogen med oppositionen. Men det kan man inte göra genom att samtidigt fängsla oppositionens ledare, vilket Maduro har gjort. Det går ju inte att få till stånd några samtal eller förhandlingar om man agerar så. Men det är på detta sätt vi måste ta oss fram i en svår situation. Maduro är en ledare som i högsta grad är tondöv och agerar på ett sätt som förstör möjligheterna att få fram hjälp till utsatta människor och se till att det blir en ändring i landet.

Vi vill ju ha en fredlig lösning på krisen i Venezuela. I FN-sammanhang insisterar vi ständigt på det. Det konfliktförebyggande är det allra viktigaste. Då måste vi kunna se sådana förändringar i Venezuela.

Vi kommer att använda alla de kanaler som vi har och allt det inflytande som vi har både i EU-kretsen och i FN-kretsen. Om ni har några andra tankar när det gäller vad som skulle vara möjligt att göra är ni naturligtvis välkomna att presentera dem. Men det är såväl det politiska som det humanitära och förstås också de internationella påtryckningarna som måste användas för att komma till rätta med det förtryck som existerar och den mycket allvarliga situation som vi ser i Venezuela.

Herr talman! Tack igen, utrikesministern! Det är ett faktum att demokratin i Venezuela nu är avskaffad och att det nu är en fullblodig socialistisk diktatur under diktatorn Nicolás Maduro. Det tror jag att vi är eniga om.

Vad kan då göras? Jag hoppas som sagt att regeringen kommer att vara pådrivande och vara en stark kraft i EU-samarbetet och i FN för att vi ska agera. Exakt vad ska man då göra? Delvis skulle jag vilja bolla tillbaka frågan till utrikesministern. Hon säger att Sverige är drivande och frågar vad vi själva ser för möjligheter.

Det är svårt att göra särskilt mycket konkret i vissa lägen. Men bara det faktum att man gör tydliga uttalanden och kräver frisläppanden och rehabilitering av politiska fångar, och gärna nämner dem vid namn, har stor betydelse. Av erfarenhet från möten med tidigare politiska fångar från andra länder vet vi att det brukar komma fram till fångarna att det finns någon ute i världen som faktiskt tänker på dem.

Man kan stötta diasporan. Det finns ganska många venezuelaner som lever på olika ställen i världen, också här i Stockholm. Vissa gör det frivilligt, vissa är tvungna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan kan man givetvis också försöka arbeta för att få in ett humanitärt stöd och stöd till alltifrån oberoende medier, som har en svår situation i landet, till oppositionella. Men inte minst måste man försöka vara pådrivande så att EU i sina uttalanden är klart, tydligt, aktivt och engagerat.

Därmed vill jag tacka för en bra debatt och hoppas, av många skäl, att vi slipper ha debatter om Venezuela och andra diktaturer och i stället får se en positiv utveckling.

Herr talman! Som min kollega Christian Holm Barenfeld sa finns det ett antal saker som vi kan göra. Jag tror också att det personliga engagemanget är väldigt viktigt. Vi har från den konservativa sidan inom vår globala organisation varit och hälsat på oppositionen i det venezuelanska parlamentet. Det är något som uppskattas. De måste känna att de blir sedda. De måste känna att vi vet om dem. De måste veta att de har ett starkt stöd.

Den venezuelanska oppositionen är inte en borgerlig opposition. Det är en opposition som består av allt från socialdemokrater till konservativa. Det är alltså hela spektrumet - det är många partier. Det finns utrymme för alla partier i Sveriges riksdag att engagera sig i denna fråga.

Herr talman! Vi politiker väljer att engagera oss. I och med vårt engagemang blir det ibland vissa konsekvenser. I Sverige riskerar vi att bli kritiserade och att kanske inte bli omvalda om vi inte gör som våra väljare vill. I länder och diktaturer som Venezuela handlar det om liv och död. Vi som har förmånen att leva i en demokrati är skyldiga att höja våra röster för dem som inte kan. Just nu debatterar vi Venezuela. Det kunde ha varit ett annat land.

Demokratin i Venezuela är i kris, men de som lider är det venezuelanska folket. Det är brist på mat. Det är brist på mediciner. Över 50 procent av invånarna lever i extrem fattigdom. Barnadödligheten eskalerar. Det är brist på elektricitet. Antalet rån och mord ökar. Venezuela är i toppskiktet när det gäller korrumperade länder. Situationen i Venezuela är inte bara en demokratikris. Det är en humanitär kris. Vi är tyvärr också snart bortom möjligheten att få en fredlig lösning. Därför, herr talman, frågar jag utrikesminister Margot Wallström en sista gång: Hur kommer Sverige att vara drivande i denna viktiga fråga?

Jag vill tacka utrikesministern för en väldigt bra debatt, som jag uppskattar.

Herr talman och ärade ledamöter! Vi arbetar också med rapporter om MR, demokrati och rättsstatens principer. I den rapport som vi nyligen publicerade om Venezuela konstateras just de grova människorättskränkningarna. Jag tycker att ni riksdagsledamöter, båda två, har gett en alldeles utmärkt, men hemsk, bild av hur verkligheten ser ut i Venezuela. Vi kommer nog, tyvärr, att få anledning att återkomma till en diskussion om detta.

Det som oroar nu, just när det gäller mänskligt lidande, är bristen på mat och mediciner. Det drabbar dem som redan är allra värst utsatta. Vi har fått rapporter om spädbarn som dör av undernäring. Det är en humanitär kris. Det är därför vi insisterar på att vi måste se till att vi får humanitärt tillträde till Venezuela.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer att agera i EU för att vi ska kunna skapa enighet med insatser som innebär att vi uppmärksammar situationen och att vi uppmuntrar till, så att säga, en politisk lösning. Det handlar om att det inte ska eskalera och bli ännu mer våldsamt och att vi måste få respekt för demokratiska principer och institutioner. Vi kommer också att fortsatt vilja diskutera denna fråga i konfliktförebyggande syfte i FN-kretsen och försöka skapa enighet kring detta.

Vi måste kunna tala med en röst om hur vi ser på situationen. Vi gör uttalanden och kommer att fortsätta att göra det. Sedan tror jag att det är precis som vi hörde. Ett personligt engagemang är alltid det bästa. Det innebär att det blir ansikten och namn till alla de människor i Venezuela som nu lider och dör och demonstrerar mot den regim som har blivit alltmer maktfullkomlig och väldigt farlig. Här ska vi fortsätta att insistera på att EU och andra aktörer ska få humanitärt tillträde och fortsätta att engagera sig. Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.