Skydd mot hatbrott på Migrationsverkets förläggningar

Herr talman! Tasso Stafilidis har i två interpellationer frågat mig om behandlingen av asylsökande HBT-personer hos Migrationsverket. I den första interpellationen har han frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att dels asylsökande homosexuella familjer inte ska splittras under tiden deras ansökan om asyl prövas, dels stärka HBT-kompetensen på alla nivåer inom Migrationsverket. I den andra interpellationen har han frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka skyddet för de flyktingar som utsätts eller riskerar att utsättas för hedersrelaterad brottslighet på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Interpellationerna besvaras i ett sammanhang. Personer som riskerar dödsstraff har rätt till skydd i vårt land. Detsamma gäller dem som riskerar förföljelse på grund av sin sexuella läggning. Detta följer av utlänningslagen som föreskriver ett absolut skydd mot återsändande för den som riskerar att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller förnedrande behandling eller bestraffning. Enligt den särskilda skyddsgrund, skyddsbehövande i övrigt, som infördes i utlänningslagen 1997, har asylsökande vidare rätt att få stanna i Sverige om de känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. I september 2005 beslutade regeringen om propositionen Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning . I propositionen föreslås att personer som känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning, och som enligt nuvarande bestämmelser ges skydd som skyddsbehövande i övrigt, i stället ska få skydd som flyktingar. Migrationsverket har på uppdrag av regeringen och i samråd med bland annat HomO och RFSL utarbetat riktlinjer för handläggning och bedömning av asylärenden där förföljelse på grund av sexuell läggning åberopas. I dessa berörs även frågor kring boendet. Utgångspunkten när det gäller boende är att familjer ska hållas samman. Det gäller förstås oavsett de inblandades sexuella läggning. I det enskilda fall som tas upp i en av interpellationerna har Migrationsverkets utredning visat att nämnda riktlinjer inte följts. Självfallet ska så ske. Det är i sammanhanget av stor vikt att verkets anställda har nödvändiga kunskaper i frågor som rör homo-, bi- och transsexuella personer. Verket genomför i detta syfte verksgemensam utbildning. Det är, enligt riktlinjerna, viktigt med ett bra samarbete både mellan olika handläggare och över enhetsgränserna vilket skapar goda förutsättningar för att homo-, bi- och transsexuella personers särskilda behov ska kunna uppmärksammas och tillgodoses under asylprocessen. Enligt verket är många av de homo-, bi- och transsexuella personer som kommer till Sverige och söker asyl i dålig psykisk kondition och kan därför behöva stöd och vård. Det är därför viktigt att dessa personer tidigt erbjuds ett hälsosamtal eller en hälsoundersökning av landstinget. Våld och hot mot homo-, bi- och transsexuella personer utgör brottsliga handlingar och ska beivras. Vid sidan av attitydpåverkande insatser är det för att förebygga sådan brottslighet också här nödvändigt med kunskap, inte minst om gällande lagstiftning. Herr talman! Migrationsverket registrerar inte sexuell läggning, varför varje person med specifika behov måste stimuleras att själv uppmärksamma personalen inom det boende som verket anordnar för att få den hjälp och det stöd som han eller hon behöver. Öppenhet och förtroende i kontakten mellan anställda inom verket och berörda asylsökande är av grundläggande betydelse för att personalen ska kunna medverka till flexibla lösningar i nära samråd med den enskilde i till exempel boendefrågor. Detsamma gäller för verkets arbete för att undvika att dessa personer utsätts för trakasserier och våld på grund av sin sexuella läggning på verkets anläggningar.

Herr talman! Migrationsministern! Vi förflyttar oss till Katrineholm. Där bor Sara. Sara kom från Iran för ett par år sedan. Hon föddes som pojke, men identifierar sig själv som flicka. Hon söker skydd i Sverige. Hon söker asyl på grund av sin könsidentitet. Hennes ärende handläggs av Migrationsverket. Tillsammans med sin mamma hamnar hon på en flyktingförläggning, och så småningom händer det. Här i Sverige vill Sara kunna leva öppet. Hon vill kunna gå runt som kvinna. Hon vill kunna använda de attribut som hon inte kunde använda i, i det här fallet, Iran. Det hela leder till att Sara blir förföljd, trakasserad, hotad och slagen av de andra på flyktingförläggningen. I det boende där Sara bor finns många från Iran och andra Mellanösternländer samt från afrikanska länder vilka inte accepterar Saras identitet. Sara vågar inte gå ut. Hon vågar inte gå på sfi. Detta aktualiserar Sara gång på gång för sin handläggare på Migrationsverket. Gång på gång aktualiserar hon problemet också för den husvärd som finns där Sara bor, men det ger inte något resultat. Handläggaren på Migrationsverket avslår gång på gång hennes ansökan om att få byta boende. Herr talman! Det är positivt att Barbro Holmberg erkänner att det finns problem, men jag blir ledsen över att migrationsministern inte presenterar ett enda konkret förslag på vilka åtgärder hon tänker vidta. Snart ska till exempel regleringsbreven vara klara, och jag undrar om ministern tänker föra in några mer specifika uppdrag och krav i Migrationsverkets regleringsbrev när vi ser exempel efter exempel på att Migrationsverkets riktlinjer inte följs. Herr talman! Jag tar specifikt upp transpersoners särskilda utsatthet i fråga om hatbrott och hedersrelaterade brott. Om detta säger migrationsministern ingenting, trots att vi vet att transpersoner inte skyddas av brottsbalkens bestämmelse om hatbrott eftersom kränkningar på grund av könsidentitet inte omfattas av den. Vi vet också att hatbrotten mot HBT-personer ökar. Det visar alla de undersökningar som gjorts, nu senast av Expo som presenterades häromdagen. Även Säpo kommer att presentera sin nya statistik. Flyktingar som flyr på grund av politiska skäl och tortyr kan räkna med ett skydd när de kommer till Migrationsverkets förläggningar. De kan räkna med att inte bli torterade på förläggningarna. Dessvärre är det inte så för HBT-personerna, migrationsministern. De känner inte det skyddet. De känner sig inte trygga. Så länge inte kraftfulla åtgärder vidtas från bland annat Migrationsverkets och regeringens sida legitimerar vi de brott som begås. Det är brott som oftast heller inte anmäls, för HBT-personerna vågar inte ha kontakt med polisen. De vågar inte bli "polisfrågor" utan accepterar att bli slagna och trakasserade. Så ska det inte vara. Så jag hoppas, migrationsministern, att jag kan få några konkreta svar i dag. Vi har regleringsbreven, där regeringen ger uppdrag till Migrationsverket. Jag tycker att det skulle vara utmärkt om man följde upp dessa riktlinjer och såg till att Migrationsverket följer dem.

Herr talman! Jag vill tacka för interpellationen, för det här är verkligen viktiga frågor. De berör utredningarna av människor som kommer hit och åberopar skäl som gäller deras sexuella läggning. Det handlar om vilka beslut som fattas, men det handlar också om boende och bemötande, om attityder och möjligheter att skydda människor på de boenden som Migrationsverket ordnar. I grunden handlar det naturligtvis om mänskliga rättigheter - självklart. Det vi gjort från regeringens sida, vilket jag också sade i mitt inledande svar, det är att markera vikten av dessa frågor i den proposition som vi nu lämnat till riksdagen. Det handlar om att förföljelse på grund av kön och sexuell läggning ska vara flyktinggrundande. Det ska inte så att säga vara fråga om skyddsbehövande i övrigt utan det ska verkligen vara flyktinggrundande. Vi förstärker alltså skyddet för människor som söker på grund av sin sexuella läggning. Sedan har regeringen redan tidigare uppmärksammat att det finns andra problem, att det finns andra saker som man måste göra. Det handlar om just bemötande, attityder, kunskaper och kompetens. Det var skälet till att regeringen gav Migrationsverket i uppdrag att utarbeta de här riktlinjerna. Det fall som Tasso Stafilidis tog upp i sin interpellation har lett till en utredning på Migrationsverket där Migrationsverket uppmärksammat att det fanns fel som var begångna utifrån de riktlinjer som Migrationsverket utarbetat när det gäller boende. Självklart ska familjer hållas samman. Det har i sin tur lett till att man nu genomför utbildningar på Migrationsverket. Det tror jag definitivt behövs, och det kommer sannolikt att behövas under lång tid framåt eftersom de här frågorna inte enbart kan lagregleras utan det handlar väldigt mycket om just bemötande och attityder. Jag vill uppmärksamma Tasso Stafilidis på att jag i svaret på interpellationen inte slutar med det som man brukar sluta med, nämligen att säga att jag anser att det inte behöver vidtas några andra åtgärder på det här området. Det finns ingen sådan formulering för jag vill gärna följa den här frågan väldigt noga och se om den utbildning som Migrationsverket nu genomför är tillräcklig eller om vi måste vidta andra åtgärder. Jag är övertygad om att vi måste vidta andra åtgärder eftersom jag tror att vi på just det här området inom mänskliga rättigheter har mycket kvar att göra. Men jag vill först följa det som nu görs på Migrationsverket. Det finns en medvetenhet om att de här frågorna är viktiga, och därför genomförs också utbildningen.

Herr talman! Migrationsministern besvarar nu i sitt andra inlägg min andra fråga som handlar om familjesplittring, men det jag tog upp i min första frågeställning handlade om boendet för transpersoner, vilket inte aktualiserats tillräckligt i svaret. Låt mig så gå över till det särskilda fallet som ju fått kritik även från JO. Även JO har alltså i det enskilda fallet kritiserat Migrationsverket vad gäller familjesplittringen och det faktum att Migrationsverket satte de två personerna på olika förläggningar. Konsekvensen av det var bland annat att de två personerna fick använda sin dagersättning, som var avsedd för mat, till tågresor för att kunna mötas. Vi vet att dessa två personer i dag lever gömda. Vi vet också att Migrationsverket inte vidtagit en enda åtgärd för att deras asylskäl ska tas på allvar. De lever gömda. Migrationsverket har inte gjort något åt det. Migrationsverket har inte på något sätt rättat till de fel som begåtts mot de två personerna, utan det är fortfarande ett ärende där avvisning ligger till grund. Därför har de tvingats gömma sig. Detta är beklagligt, i synnerhet när - förutom JO - Migrationsverket självt riktar kritik mot sin egen handläggning. Jag förstår inte varför man inte kan reda ut de felaktigheter som begåtts och faktiskt hantera ärendet på nytt. Det Migrationsverket tar upp, och som är det enda övergripande för de två interpellationer som jag ställt, är just HBT-kompetensen. När det gäller den verksgemensamma utbildning som migrationsministern här tar upp undrar jag vad den kommer att innehålla. Vet migrationsministern det? Vilka kommer att delta? Gäller det på alla nivåer? Gäller det husvärdarna på förläggningarna? Gäller det verkligen alla? De erfarenheter jag har av att ha träffat tjänstemän och handläggare på Migrationsverket är att det enbart är några stycken som deltar i utbildningarna och att de inte når ut till alla dem som måste få den kompetensen. Vi borde ställa samma krav där som på andra områden. Om man ska jobba inom Migrationsverket ska en förutsättning vara att det finns ett kryss i rutan för att man är HBT-kompetent. Annars ska man inte få jobba inom Migrationsverket. Det är väldigt enkelt. Ett sådant krav skulle också göra att Migrationsverket ser till att göra kraftfulla insatser för detta. I dag är det upp till de av Migrationsverkets anställda som är intresserade och eldsjälar att delta i utbildningarna. Det är olyckligt. Vi ser det inom många andra områden i samhället. Vi ser det inom skolan, rättsväsendet och så vidare. Migrationsverket är inte den enda myndigheten som har brist på HBT-kompetens hos sin personal. Men det får andra allvarliga konsekvenser. Det får konsekvenser för de människor som söker sig till Sverige därför att de har utsatts för förföljelse och brott i sina hemländer på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. De ska inte behöva uppleva samma hat och samma trakasserier när de kommer till Sverige. Jag hoppas att migrationsministern ändå kommer att se över om det finns möjligheter att ändra i regeringens regleringsbrev till Migrationsverket.

Herr talman! Först till det specifika fall som Tasso Stafilidis tar upp i interpellationen om familjesplittring. Den utredning som JO gjorde, utifrån den information jag har fått, och likaså den utredning som Migrationsverket gjorde handlar om själva boendet. Var det riktigt att placera människor på två olika ställen? Nej, svarar man. Det var inte riktigt. Familjer ska naturligtvis hållas samman när det gäller boende. Däremot är själva besluten i asylfrågan någonting annat. Det kan inte vare sig jag eller JO uttala oss om. Det är någonting som Migrationsverket fattar beslut om som en oberoende myndighet. Det finns också en möjlighet att överklaga och få det beslutet prövat av en överinstans. När det sedan gäller utbildningen bad jag att få kursprogrammet. Det kallas för Migrationsprogrammet. Det riktar sig till handläggare och beslutsfattare som arbetar inom asylprocessen. Det är de som arbetar med asylprövning, de som arbetar med mottagande av asylsökande, det vill säga boendehandläggare, och också människor som arbetar inom förvaren. Det är likaså de som arbetar med besöks- och bosättningsdelarna. Det är inte bara fråga om asyl, utan det handlar också om besök och bosättning. Det är de som deltar i utbildningen. Självklart deltar inte hela Migrationsverkets personal i utbildningen samtidigt. Man betar av viktiga nyckelpersoner på de olika ställena. Utbildningen ska naturligtvis nå dem som arbetar inom Migrationsverket. Jag är inte beredd att säga att jag inte kommer att vidta några åtgärder. Som jag tidigare sade tror jag att vi kommer att behöva vidta åtgärder. Men jag vill gärna följa detta noga och se vad det får för genomslag. Helt klart är det så att utbildningen behövs, som också Tasso Stafilidis pekar på. När det sedan gäller frågan om mänskliga rättigheter för homo-, bi- och transsexuella är det förmodligen det område inom mänskliga rättigheter där vi kanske har mest kvar att göra. Samtidigt är det en oerhört viktig fråga för regeringen. Vi arbetar på en rad olika områden. Jag ska bara nämna några sådana områden. Skolverket har fått i uppgift att se över läroböckerna i grundskola och gymnasieskola. Sida har fått i uppdrag att göra en översyn av hur den svenska utvecklingspolitiken bidrar till att stärka homo- och bisexuellas rättigheter och möjligheter. Brottsoffermyndigheten har fått i uppdrag att prioritera bidrag till projekt om brott med bland annat homofobiska inslag. Statens folkhälsoinstitut har också fått ett uppdrag. Vi har en rad olika insatser som är på gång inom olika områden. Men, återigen, jag tror att det är något som vi måste följa väldigt noga, och vidta ytterligare åtgärder vid behov.

Herr talman! Jag är givetvis glad över att migrationsministern här talar om att hon aktivt kommer att följa området för att se på vilket sätt hon ska kunna agera kraftfullast. Det är alldeles utmärkt. Migrationsministern är också välkommen att tillsammans med till exempel riksdagens tvärpolitiska HBT-grupp sätta sig ned och diskutera, titta på frågorna, följa upp och se vad det är som händer ute i samhället. Migrationsministern tar även upp den förändring i flyktinglagen som kommer att ske. Det är alldeles utmärkt. Något som inte aktualiseras och inte har aktualiserats särskilt mycket i debatterna är just när det är två personer som kommer, två personer som flyr. Vi har oftast i debatter och diskussioner talat om enskilda homosexuella, transpersoner eller HBT-personer över huvud taget som flyr till Sverige och söker hjälp och skydd. Vi vet att två öppet homosexuella personer inte kan leva fritt i till exempel Syrien eller något av de andra aktuella länderna. Det är Syrien i det enskilda konkreta exemplet som vi har diskuterat med de statslösa palestinierna. Det är också viktigt att vi tittar på det. När det kommer par och familjer som är HBT-familjer på ett eller annat sätt måste man också vidga sina vyer och se att asylskälen ser annorlunda ut än när det är en enskild person som kommer hit. Vi har inte aktualiserat par och familjer inom HBT-området på något sätt alls tidigare. Det hoppas jag att migrationsministern kommer att ta till sig och se till i det aktiva arbetet. Jag skulle bli glad för det. Jag är självfallet också glad för de åtgärder som vidtas. Jag hoppas att vi kan fortsätta att arbeta tillsammans för att förbättra inom området HBT- och migrationspolitik.

Herr talman! Det hoppas jag också. Jag träffar gärna riksdagens tvärpolitiska HBT-grupp och diskuterar de här frågorna. Det är viktigt. När det gäller Genèvekonventionen brukar jag säga att den skrevs av män för män. Den skrevs också i en tid när man inte hade särskilt mycket kunskap. Man hade inte särskilt mycket kompetens vare sig vad gäller kvinnors asylskäl eller vad gäller människor som är homo-, bi- eller transsexuella. Därför är jag också väldigt glad för att vi nu har fått fram den här propositionen som verkligen markerar att det inte är några andra typer av skyddsskäl utan flyktingskäl. Man måste se det utifrån de enskilda individernas perspektiv. Jag är övertygad om att vi har stärkt och nu stärker skyddet för homo-, bi- och transsexuella. Men lagstiftning räcker inte. Vad som krävs är också en ökad kompetens, en ökad medvetenhet och en öppenhet att se problemen på ett annat sätt. Det handlar om utbildning och attityder. Jag tror att vi kommer att behöva samarbeta mer kring de frågorna. Vi kommer att behöva diskutera frågorna mer i framtiden.