Statligt stöd till räddningstjänster

Fru talman! Tack, Adrian Magnusson, för interpellationen!

Adrian Magnusson har frågat mig om jag och regeringen fortsatt avser att inte dela ut något ekonomiskt stöd för att tillgodose att landets räddningstjänster ska kunna upprätthålla sin nuvarande beredskapsnivå och, om svaret är ja, om det finns något tillfälle då ekonomiskt stöd kan bli aktuellt.

Det är av stor betydelse att Sverige har en god beredskap och förmåga att genomföra effektiva räddningsinsatser vid bränder och andra olyckor.

Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor är det kommunerna som ansvarar för olycksförebyggande verksamhet och räddningstjänst inom sina områden. Det innebär att det är kommunernas ansvar att planera och organisera räddningstjänst så att räddningsinsatser kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt.

Den 1 januari 2021 trädde en rad ändringar i lagen om skydd mot olyckor i kraft. Lagändringarna syftar i grunden till att kommunerna i samverkan ska kunna genomföra snabba och effektiva räddningsinsatser i hela landet.

Genom lagändringarna har kommunerna på flera sätt utvecklat sin förmåga att leda och genomföra omfattande räddningsinsatser. Kommunerna har sedan 2021 tillförts 45 miljoner kronor per år för den nya uppgiften att ha en ständig funktion för övergripande ledning av räddningstjänsten. I dag har alla kommuner tillgång till en sådan funktion. Kommunerna har även bildat större samverkansorganisationer.

Staten stöder kommunerna på olika sätt vid omfattande räddningsinsatser. Ett exempel på det är att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har tillförts medel för att bistå kommunerna med förstärkningsresurser. År 2019 tillfördes MSB 65 miljoner kronor, och sedan 2020 har myndigheten årligen tillförts 15 miljoner kronor. MSB förfogar över förstärkningsresurser för bland annat skogsbrand, översvämning, oljeutsläpp, sök och räddning. Stödet bidrar till att räddningstjänsternas förmåga och beredskap stärks.

En god räddningstjänstförmåga i hela landet är av stor vikt. Regeringen följer utvecklingen noga. Det är dock viktigt att komma ihåg att räddningstjänst är en av kommunernas kärnuppgifter. Det är angeläget att kommunerna vidtar de åtgärder som krävs för att säkerställa en effektiv beredskap för räddningstjänst.

Fru talman! Tack, statsrådet Bohlin, för svaret! Det är bra att vi här i kammaren i dag har en debatt om räddningstjänsten. Vi lever i en osäker tid. Och det är angeläget att vi inte bara pratar om militär upprustning i ljuset av det utan också om den civila beredskapen - att vi inte bara pratar om korvetter, stridsvagnar och kulsprutor utan också om brandbilar, pulversläckare och länspumpar.

Bakgrunden till denna interpellation är att räddningstjänsten är under hot i mina hemtrakter. Det handlar närmare bestämt om två brandstationer - i Vollsjö och i Lövestad. Det är engagerade, kunniga och erfarna brandmän vars liv nu riskerar att kastas omkull när dessa brandstationer läggs ned. Delar av den skånska landsbygden riskerar att stå helt utan en fungerande räddningstjänst.

Detta går stick i stäv med regeringens uttalade vilja att stärka den civila beredskapen. Det är snarare en nedmontering och skapande av otrygghet. De som kommer till undsättning vid exempelvis trafikolyckor, eldsvådor och översvämningar är ju räddningstjänsterna. Det är män och kvinnor som antingen på heltid eller vid behov utöver sina andra sysselsättningar sätter sitt liv och sin säkerhet på spel för att hjälpa människor i något slags nöd.

Fru talman! Jag behöver inte upplysa kammaren eller statsrådet om det stålbad som många av landets kommuner just nu går igenom eller kommer att gå igenom. Besparingskraven går genom kommunerna som en järnkvast som sopar sig genom de kommunala förvaltningarna, in i klassrummen, genom äldreboendena och runt på förskoleavdelningarna. Det är få saker som är förskonade från de ekonomiskt tuffa tiderna och från regeringens ovilja att skjuta till mer pengar till kommunerna. Det gäller även i min valkrets i södra Skåne.

Fru talman! Det var faktiskt med viss förvåning som jag tog emot svaret från statsrådet - det måste jag erkänna. Det är inte en stavelse om mer pengar till kommunerna för att stärka den civila beredskapen. Det är inte en enda designerad krona. Däremot är det hänvisningar till historiska satsningar av den förra socialdemokratiska regeringen, den regering som högern alltid anklagade för att göra för lite och för sent. Men från denna regering är det inte en krona - detta trodde jag faktiskt inte. Inte kom det några pengar i vårbudgetpropositionen heller. Men den civila beredskapen kanske glömdes bort.

Statsrådet betonar i sitt svar att det är en grundläggande kommunal uppgift att se till att det finns en fungerande räddningstjänst. Det svaret kan skapa viss förskräckelse. För nu har många kommunalråd, både från den politiska högern och från den politiska vänstern, faktiskt sparat vad de kan på skolan, på äldreomsorgen och på förskolan. Nu tvingas de även spara på räddningstjänsterna.

Min fråga är då: Menar statsrådet att välfärden ska monteras ned helt för att man ska kunna rädda brandstationer i landet? Är det verkligen statsrådets besked till landets kommuner?

Som socialdemokrat kan jag ha något slags förståelse på ett ideologiskt plan för att den mest högerkonservativa regeringen i modern tid inte vill skjuta till mer pengar för att upprätthålla välfärden. Jag tycker givetvis att det är helt fel politik, och jag tar avstånd från den. Men jag kan ändå ha förståelse för den på ett ideologiskt plan.

När larmet går om att även räddningstjänsterna är under hot föreställer man sig dock att en högerkonservativ regering skulle säga stopp, men tji fick man. Eller går gränsen först när alla skolor, äldreboenden och förskolor har besparats till oigenkännlighet? Är det verkligen statsrådets besked till kommunerna att varenda skola, varenda förskola och vartenda äldreboende ska genomgå stora besparingar för att räddningstjänsten ska kunna fredas?

Fru talman! Jag hade välkomnat om denna debatt och diskussion hade kunnat präglas av ett större mått av saklighet. Jag har hittills uppfattat att området som rör totalförsvaret av Sverige har varit förskonat från denna typ av allmänna utsvävningar och försök att misskreditera regeringen i olika sammanhang.

Så här ligger det till. Interpellanten gör gällande att regeringen inte satsar en krona till på det civila försvaret. Regeringen skjuter till 1 miljard, 915 miljoner för att vara exakt, till det civila försvaret i budgetpropositionen för 2023. Det är alltså nästan 1 miljard mer än den bana som lades fast i totalförsvarsbeslutet 2020.

Såvitt jag vet har Socialdemokraterna inte avsatt mer medel i sin budgetmotion för 2023 än vad regeringen gör i budgetpropositionen för 2023, så påståendet att det inte skulle satsas en krona mer på det civila försvaret håller helt enkelt inte mot verkligheten.

Frågan rörde den kommunala räddningstjänsten. Den kommunala räddningstjänsten är kommunal, och mig veterligen finns det ingen annan uppfattning i den här kammaren. Regeringen anslår i generella statsbidrag mer medel än någonsin på detta område, det vill säga att kommunerna har mer pengar från staten att röra sig med i dag än tidigare. Vi kommer från en tid då kommunerna haft historiska överskott, men vi går mot kärvare tider. Det är absolut sant.

Detta är naturligtvis en fråga där också kommunerna måste göra ett hårt prioriteringsarbete. Men såvitt jag vet finns inga extra medel tillsatta i någon av oppositionspartiernas budgetar för detta ändamål. Låt oss hålla isär vad som är sanning och vad som är retorisk fiktion i en talarstol i Sveriges riksdag.

Det är mycket angeläget att vi upprätthåller förmågan i räddningstjänsten. Det hoppas och tror jag att vi är överens om. Står vi inför utmaningar på detta område? Absolut. Ser regeringen det här problemet? Absolut. Vi har tagit emot MSB:s underlag, som redovisades den 1 mars. Vi bereder det i Regeringskansliet.

Jag är fullt övertygad om att riksdagsledamoten förstår, precis som alla andra, att jag inte kan förekomma det arbete som bedrivs inför budgetpropositionen för 2024. Det vill säga att när vi lämnar besked om eventuella budgetsatsningar för 2024 gör vi det i enlighet med gängse rutin för detta, precis som Socialdemokraterna och andra partier som lägger fram budgetmotioner här i Sveriges riksdag återkommer och aviserar vilka prioriteringar man gör inför 2024.

Med detta sagt har regeringen redan i början av detta år konstaterat att just med erfarenheten från Ukraina behöver vi gå fram i ett snabbspår för att se över förutsättningarna att aktivera civilplikten för sektorn kommunal räddningstjänst som ett sätt att tillföra förmåga och resurser till räddningstjänsten i händelse av höjd beredskap. Men i grunden är räddningstjänsten ett kommunalt ansvar. Kommunerna har ansvar för att finansiera den, och staten skjuter till generella statsbidrag som är högre än tidigare. Detta är naturligtvis ett ansvar som kommunpolitikerna måste försöka ta.

Fru talman! Statsrådet vill här i dag gärna tala om generella statsbidrag. Jag tar gärna den diskussionen, för Socialdemokraterna sköt till dubbelt så mycket som vad den här regeringen gjort i generella statsbidrag till kommunerna. Att säga att vi inte har skjutit till mer pengar till kommunerna är också något slags fiktion, för att använda statsrådets ord.

Just nu slår besparingarna så hårt i kommunerna att de även måste tulla på räddningstjänsten. Man kan ju tycka, herr ålderspresident, att detta borde tända varningsklockor till Rosenbad. Men det gör det uppenbarligen inte, utan man pekar tillbaka på kommunerna och säger att detta får de lösa. Då är signalen: Skär ned så mycket som ni kan på skolan, på äldreomsorgen, på förskolan och på alla andra kommunala sektorer. Sedan kan ni börja skära i räddningstjänsten. Men kommunerna är ju redan där. Kommunerna tvingas redan nu göra besparingar. Man kan då tycka att regeringen borde höra signalerna och se till att avsätta mer pengar till kommunerna i vårbudgetpropositionen, men det gör de inte. Det skickar en tydlig signal om hur regeringen ser på den kommunala sektorn och på välfärden.

Statsrådet tar själv upp att det är allt fler ökade pålagor på räddningstjänsten. Han nämnde här den utökade civilplikten för den kommunala räddningstjänsten. Det är ju ett jättebra förslag, anser jag. Det stärker räddningstjänstens roll i den civila beredskapen. Men det kräver att det också kommer till ekonomiska medel till det, och någon sådan utfästelse kan i alla fall inte jag utläsa i svaret på interpellationen.

Om vi ska tala civil beredskap på riktigt räcker det inte med fina ord och bra pressmeddelanden eller att gå runt på nätverksträffar, utan det krävs också handling, ekonomiska medel och arbete.

Här ser jag ett stort bekymmer hemma, herr ålderspresident, där kommunerna och Sydöstra Skånes räddningstjänstförbund i det här fallet tvingas gå in och spara på räddningstjänsten, för kommunerna har inte mer pengar att sätta av till räddningstjänsten. Då tycker jag att en regering, som jag faktiskt tror prioriterar civil beredskap, borde vara beredd att gå fram med större anslag till kommunerna. Man kan gå fram med designerade anslag till landets räddningstjänster just för att de ska kunna upprätthålla nuvarande beredskapsnivå, men det gör man inte.

Herr ålderspresident! Jag är övertygad om att människor som bor i Vollsjö och Lövestad, på den typiska skånska landsbygden, ska ha samma rätt till trygghet som människor som bor i min hemstad Ystad, i Stockholm, i Kalmar, i Kiruna eller var det nu må vara. Då krävs det att man känner trygghet och vet att om ens hus tar fyr, exempelvis, kommer brandkåren. Om det skulle inträffa en trafikolycka ska man veta att brandkåren finns i närheten. Men om vi monterar ned den civila beredskapen för att regeringen inte är beredd att möta upp kommunernas behov tror jag att vi är illa ute.

Herr ålderspresident! Problemet är att interpellanten beskriver en situation som till del är fiktiv, för han försöker göra gällande att det parti som han företräder här i Sveriges riksdag på något sätt skulle ha några andra pengar än de som regeringen anslår på området. Socialdemokraterna satsar inte mer än regeringen på civilt försvar. Regeringen har höjt ribban genom en satsning med 950 miljoner över den bana som lades fast i försvarsbeslutet 2020.

Det blandas liksom äpplen och päron. Ibland är det en diskussion om de allmänna statsbidragen till kommunerna och ibland om anslaget till det civila försvaret. Och när det kommer till anslaget till det civila försvaret är vi mycket tydliga med att förmågan i det civila försvaret måste öka. Det finns ett problem i att man inte kan ge generella statsbidrag till exempelvis kommunförbund. De flesta räddningstjänster är organiserade som kommunförbund.

Jag har inte sett, herr ålderspresident, ett förslag där Socialdemokraterna öronmärker mer pengar till kommunal räddningstjänst i någon form. Men låt oss ta den diskussionen när ni har ett sådant förslag på plats.

Vårt besked är tydligt: Vi vill öka förmågan brett hos den kommunala räddningstjänsten i det civila försvaret. Vi bereder just nu det underlag som MSB har levererat in till Regeringskansliet per den 1 mars. Eventuella framtida satsningar kan jag naturligtvis inte redogöra för här i en interpellationsdebatt, för det finns ett format för hur framtida budgetsatsningar redovisas när det kommer till arbetet med budgeten för 2024.

Därutöver behöver man konstatera att det som staten framför allt har ett ansvar för på området är att det finns resurser för extraordinära händelser och att arbetet mot höjd beredskap kan fortsätta att bedrivas. Det grundläggande ansvaret här är kommunernas. Vi har haft ett rekordinflöde och rekordresultat i kommuner och regioner de senaste åren.

Även om vi har svåra tider framåt handlar det här om politiska prioriteringar, och jag skulle vilja hävda att räddningstjänst är en fundamental funktion i en kommun. Jag kan inte göra prioriteringar åt enskilda kommuner i den delen. Men jag skulle vilja träffa den kommunpolitiker som inte tycker att detta är centrala och prioriterade frågor.

Låt mig säga att MSB har en pool av nationella resurser som finns att använda för just extraordinära händelser, till exempel vid skogsbränder, översvämningar, oljeutsläpp med mera. Detta är alltså ett område där vi satsar resurser och där vi ser till att dessa resurser finns att tillgå. Om interpellanten har en annan uppfattning, nämligen att all räddningstjänst ska vara statlig, får han gärna framföra denna synpunkt så att vi får diskutera den. Men jag uppfattar inte att det finns någon sådan bred politisk enighet i Sveriges riksdag.

Herr ålderspresident! Jag vill återigen påpeka för alla här i kammaren och för alla som lyssnar att vi satsade mer än dubbelt så mycket som regeringen på generella anslag till kommunerna som kommunerna sedan kan skicka ut till kommunförbunden som sköter räddningstjänsten. Det är fullt möjligt att göra.

Statsrådet säger här återigen att räddningstjänsten är en fundamental funktion i en kommun. Som jag påpekade tidigare finns det redan i dag kommunförbund som tvingas skära i räddningstjänsten. På något sätt pekar det på att man då har gått igenom resten av den kommunala sektorn. Då tycker alltså statsrådet att man ska skära ytterligare i välfärden för att finansiera räddningstjänsten. Det är så jag tolkar budskapet till kommunalråden ute i landet.

Då kan jag ta Vollsjö och Lövestad igen som exempel. I Vollsjö röstade 73,68 procent av väljarkåren på något av högerpartierna i riksdagsvalet i höstas. I Lövestad var det 68,62 procent som gjorde det. Det är en förkrossande majoritet som har valt att lägga sin röst på något av de tre partier som sitter i regeringen eller på det parti som styr regeringen. Då är alltså budskapet: I er kommun ska man skära så mycket som möjligt i välfärden och dessutom, om man måste som i detta fall, lägga ned brandstationen.

Jag tycker att detta är ett beklagligt besked att ge till landets kommuner och särskilt till invånarna i dessa orter.

Herr ålderspresident! Vi är alla måna om att skapa goda förutsättningar för räddningstjänsten runt om i landet. Vi är alla måna om att skapa goda förutsättningar för de tillkommande uppdrag som finns för räddningstjänsten vid höjd beredskap. Dessa frågor bereds just nu i Regeringskansliet.

Till syvende och sist har vi en ordning där det grundläggande ansvaret för räddningstjänsten är kommunalt. Vad varje kommun gör med sin räddningstjänst styrs inte av ett dekret från regeringen, utan det ligger inom ramen för det kommunala självstyret. Det är alltså en politisk prioritering.

Det som vi har att göra här och nu är att se till att den samlade förmågan i det civila försvaret stärks. Räddningstjänsten har en helt instrumentell del.

Att tänka sig en ordning där staten går in och, som interpellanten tycks efterfråga, räddar enskilda brandstationer vore en ganska oortodox lösning för att se helheten i detta. Och jag uppfattar inte, även om interpellanten vill få det att låta på detta sätt, att Socialdemokraterna i grunden har någon annan uppfattning i denna fråga eller har något annat förslag för att gå in och rädda enskilda brandstationer.

Vi behöver se till att förmågan i det civila försvaret ökar. Det görs genom att regeringen satsar brett på det civila försvaret - som jag nämnde nästan 1 miljard mer för 2023 än den bana som slogs fast i försvarsbeslutet från 2020. Och vi kommer att fortsätta med detta arbete för att stärka det civila försvaret.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.