Statsbidrag för anpassad utbildning inom komvux

Herr talman! Caroline Helmersson Olsson har frågat mig om jag bedömer att det behövs en utredning för att ändra i förordningen (2007:1345) om statsbidrag vid vissa studier för personer med funktionsnedsättning och om jag avser att vidta några åtgärder för att ändra i förordningen i syfte att höja maxbeloppet.

I Yrkesvuxutredningens betänkande Växla yrke som vuxen - en reformerad vuxenutbildning och en ny yrkesskola för vuxna (SOU 2024:16) har utredningen ett omfattande avsnitt om underlättande av övergångar till arbetsmarknaden för elever inom anpassad utbildning. Utredningens analys av hur man kan underlätta övergångar till arbetsmarknaden för denna målgrupp består av flera led, och individens finansiering av studier är en del i detta.

Utredningen beskriver bland annat att målgruppen måste ges en ökad tillgång till yrkes- och lärlingsutbildningar och till kontinuerligt stöd och handledning. En grundförutsättning för att en ökad tillgång till yrkesutbildning ska ge effekt är dock att målgruppen ges en möjlighet att finansiera studier inom kommunal vuxenutbildning som anpassad utbildning, vilket är avgörande för målgruppens övergångar till arbete på längre sikt. Utredningen föreslår därför att regeringen ska tillsätta en utredning om finansiering av studier inom kommunal vuxenutbildning som anpassad utbildning.

Utredningen har nyligen överlämnat sitt betänkande till undertecknad, och nästa steg är nu att remittera det. Jag ser fram emot att ta del av remissopinionen innan vi tar ställning till dessa frågor.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Ministern hänvisar till Yrkesvuxutredningen, vilket han gjorde även i svaret på den skriftliga fråga som jag ställde för över ett år sedan. Utredningen är viktig, och den pekar på många hinder som denna målgrupp har vid övergång till arbetsmarknaden. Det måste kunna finnas fler möjligheter, och utredningen pekar på några av dem. Jag ser också fram emot remissvaren och en framtida proposition.

Finansieringen av studier inom anpassad komvux är avgörande, precis som ministern säger. Den är komplex och behöver utredas; jag håller med om det. Men det är bekymmersamt att målgruppen inom ramen för nuvarande regelverk för socialförsäkring, studiemedel, arbetsmarknad och socialtjänst har väldigt begränsade möjligheter.

Utredningen pekar på att det även finns hinder på kommunal nivå när målgruppen ska finansiera sina studier, vilket gör att en del av dessa människor avstår. Så kan vi ju inte ha det! Vi vill att alla som kan arbeta ska arbeta, och vi vet att vägen till arbete ofta går genom utbildning. Dessa människor måste också få möjlighet att uppnå sin fulla potential som individer, som ministern nyss pratade om.

Jag håller som sagt med om utredningens förslag, utom i det specifika fall som jag pratar om: det lilla bidraget. Det är litet på grund av att det är få som studerar med detta bidrag. Det är de som inte har någon annan möjlighet till ersättning som kan få det. Frågan är utredd av SPSM, och sedan 2019 har SPSM vänt sig till regeringen och yrkat på att förordningen ska ändras.

Förslaget innebär att maxbeloppet, som i dag regleras till 9 700 kronor per månad, ska räknas upp i enlighet med prisbasbeloppet, som fastställs varje år. Beloppet har legat på samma nivå sedan 2012, så det är dags. I och med den höga inflationen urholkas ersättningsnivån, vilket får väldigt negativa konsekvenser för dem som ska studera på heltid och försörja sig genom detta bidrag.

SPSM har också förtjänstfullt lämnat förordningsförslag och förslag på ändringar. De ligger säkert på ministerns bord, om han inte har satt in dem i någon pärm. SPSM har räknat ut att takbeloppet kommer att kunna höjas till 12 606 kronor om man gör på det här sättet. Detta kan tyckas vara en pytteliten fråga för ministern. Men det är en jättestor fråga för dem det berör, som kanske kan klara sig utan försörjningsstöd medan de pluggar och förmodligen också kan få ett jobb. SPSM bedömer också att ändringarna kan genomföras utan att anslaget utökas.

Jag tänker på svaret. Det kan inte vara möjligt att utbildningsministern menar att vi ska vänta på remissopinionen - remisstiden går ut den 10 juni - för att därefter tillsätta en utredning som kanske också tar ett år och som sedan ska ut på remiss. Det är inte rimligt att behöva vänta på allt detta för att vi ska kunna göra något åt detta orimliga tak. Det finns annat i utredningen som regeringen redan har sjösatt utan att det fanns något förslag framlagt, så jag tycker inte att detta heller ska vara omöjligt.

Jag undrar om utbildningsministern kan utveckla svaret så att jag inte missuppfattar det. Vi ska väl inte vänta i ett par år till medan detta bidrag ytterligare urholkas?

(Applåder)

(forts.)

Fru talman! Jag tackar Caroline Helmersson Olsson för hennes interpellation och inlägg.

Detta är en fråga som har varit aktuell under många år. Precis som ledamoten beskrev är detta en ersättning som inte har höjts på många år. Det är också en fråga som har tagits upp vid olika tillfällen i debatten. Jag noterar också att den tidigare socialdemokratiska regeringen inte vidtog några åtgärder under de åtta år som den satt vid makten. Jag beklagar det.

Regeringen följer frågan noga, och vi har en utredning som har tittat på den sammantagna bilden kopplad till yrkesvux och vuxenutbildningen.

Fru talman! Jag tackar ministern för anförandet. Jag förstod såklart att ministern skulle säga att vi inte gjorde någonting på åtta år, och jag har verkligen funderat på varför vi inte gjorde det. Den största orsaken är nog att inflationen inte har varit så hög tidigare och att det inte har varit så aktuellt som det är just nu. Det är det ena.

Jag har faktiskt lite dåligt samvete. Jag har suttit i utbildningsutskottet sedan Björklunds tid, och det är länge sedan. Först för ett par år sedan fick jag reda på att detta bidrag ens finns. Då var det några elever från en växakurs på Viadidakt - en gemensam nämnd för Katrineholms och Vingåkers kommuner - som var på besök hos mig. De frågade varför de inte får betalt för hela tiden som de studerar, och jag hade inget svar på det. Sedan dess har jag grävt i frågan.

Detta är ingen stark lobbygrupp i samhället. Dessa människor står inte på barrikaderna, snarare tvärtom. De vill inte ens visa sig på detta sätt, utan de vill vara som alla andra. Det kräver av oss politiker att vi verkligen gör någonting. Detta har vi helt enkelt inte levt upp till.

Jag vet inte om ministern har träffat dem som pluggar med detta bidrag. Men de som jag har träffat har väldigt tydliga mål med sin utbildning, nämligen att få ett jobb, kunna försörja sig och bli en fri människa. De vill bidra och jobba till hundra procent av sin förmåga.

Vilken person kan detta vara? Det kan vara en person som kommunen inte har hittat, en vuxen hemmasittare. Det kan vara en person som inte vill gå till en LSS-handläggare och säga: Jag har IF, kan du utreda om jag kan få någon sorts bidrag från socialförsäkringen så att jag kan plugga? Det kan också vara en person som har kollat med CSN och som upptäcker att man inte kan få vare sig bidrag eller lån om man har anpassad komvux. Det kan också vara en person som har gått till Arbetsförmedlingen och upptäckt att deras skolsamverkan inte gäller anpassad komvux.

Dessa personer är medvetna om möjligheterna. Och jag skulle säga att dessa personer kanske till och med står närmare arbetsmarknaden än vad som framgår av samhällets kunskaper och förväntningar på målgruppen.

Även om vägen till ett jobb är extra lång för personer med IF finns vinsten också i att de kan studera med sjysta villkor och att de kan få bättre möjligheter att delta i samhället. Skollagen reglerar att vuxenutbildningens övergripande mål också ska kunna främja den personliga utvecklingen eller att dessa personer ska kunna nå sin fulla potential, som ministern så fint sa i sitt förra inlägg.

Jag vet att jag är tjatig. I det svar som jag fick från utbildningsministern på min skriftliga fråga svarade han ungefär samma sak som i svaret på interpellationen - att han ska följa frågan noga. På en frågestund ställde jag också en fråga till ministern om detta bidrag. Då sa han att han skulle följa frågan mycket noga.

I det skriftliga svar som jag fick skrev ministern att det vid behov kan finnas skäl att vidta ytterligare åtgärder med anledning av detta. Anser ministern att det finns behov nu?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Caroline Helmersson Olsson för hennes svar. Jag tycker att det var väldigt befriande att lyssna till en politiker som var ganska ärlig med varför ingenting har gjorts. Det var inga undanflykter och inga bortförklaringar. Hon skyllde inte på någon annan utan konstaterade det som jag också tror, nämligen att när det handlar om de grupper som inte är de starkaste rösterna i debatten har denna typ av frågor en tendens att falla i glömska.

Det är också därför som vi nu kommer att titta på denna fråga tillsammans med en rad andra olika frågor där denna utredning ligger till grund. Vi kommer att titta på helheten. Hur skulle eventuella förändringar i systemet påverka, hur påverkar det systemet som helhet och hur påverkar det enskilda individer om man gör olika typer av förändringar? Detta kommer vi att göra i en samlad ordning, och jag kommer säkert att ha möjlighet och anledning att återkomma till ledamoten kring detta.

Men jag tackar för din uppriktighet och för din uppriktiga beskrivning av frågan.

Jag vill även i denna debatt uppmärksamma ledamöterna på att samtliga talar via talmannen och med andra ord inte använder ordet du eller förnamn. Detta är ett allmänt medskick till samtliga. Inga ytterligare kommentarer är nödvändiga.

(Utbildningsminister MATS PERSSON (L): Jag tror att jag blev så besjälad av ledamotens inlägg att jag därför glömde detta.)

Fru talman! Under mina sista minuter skulle jag vilja tacka utbildningsministern för att han verkar öppna upp för att diskutera frågan vidare. Det ser jag fram emot.

Jag vill också lyfta fram folkhögskolans roll i det hela. Folkhögskolan är väldigt duktig på att ge utbildning till denna målgrupp. Min interpellation i dag handlar om anpassad komvux, men jag ser fram emot att fortsätta diskutera folkhögskolans möjligheter att anordna utbildning men också möjligheterna för elever att gå där i framtiden.

Jag skulle faktiskt också kunna tänka mig att diskutera möjligheterna till högre utbildning för denna målgrupp. Det finns i andra länder. Tidigare har utbildningsutskottet varit väldigt överens om att vi borde titta vidare på denna fråga. Det har också gjorts en del försök på högskolan i Gävle och på YH-utbildningen i Bollnäs, tror jag att det var. Efter debatten kommer jag att överlämna en rapport till utbildningsministern så att han kan se om detta ändå inte vore ett bra samtalsämne.

Jag tycker att det är ganska coolt med en utbildningsminister som också är rymdminister. Men om vi landar här på jorden har ministern i allra högsta grad ansvar för dessa mer jordnära frågor som jag tar upp i dag. Och jag sätter mitt hopp till att ministern engagerar sig och gör denna förändring i förordningen, även om han inte berättar det för mig, och följer utvecklingen mycket noga.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Caroline Helmersson Olsson för denna debatt. Det är väldigt givande och upplyftande att debattera med en politiker som är ärlig och uppriktig om varför saker och ting är som de är. Jag ser fram emot att tillsammans med ledamoten arbeta vidare med denna fråga för att se om vi gemensamt kan hitta en lösning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.